Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående väckta motioner om förändrad organisation af Statsrådet.

1872-04-09 · 23 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 21 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1872:9, Utlåtande, angående väckta motioner om förändrad organisation af Statsrådet.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande Nio 9.

i

TV ro 9.

Ank. till Riksd. Kansli den 9 April 1872, kl. 12 midd.

Konstitutions- Utskottets Utlåtande, angående väckta motioner om

förändrad organisation af Statsrådet.

Till Konstitutions-Utskottet hav från Riksdagens Andra Kammare

öfverlemnats en af Herr Carlén väckt motion (N-''o 195), innefattande förslag

till en ombildning af Statsrådet. Den nya organisationen, hvartill

motionen endast innehåller ett utkast, skulle, enligt motionärens förklaring,

hvila på den grundsats, att de Konungens rådgifvare, hvilka det

tillkom att handhafva de egentliga regeringsärendena och sålunda intaga

en företrädesvis politisk ställning, helt och hållet befriades från utöfvande!

af den administrativa domsrätten, som det oaktadt fortfarande skulle

blifva ett regeringsåliggande. 1 öfverensstämmelse härmed föreslår motionären:
»att

Konungens Råd delas i tvänne afdelningar;

att hvardera afdelningen bildar en säi’skild konselj, den ena för de

egentliga regeringsärendena, hvartill äfven skulle räknas besvär öfver

tjenstetillsättningar, och den andra för alla besvärsmål i öfrigt;

att den förra konseljen, som skulle kunna benämnas Ministerkonselj,

består af sex, högst sju, och den sednare, som skulle kunna kallas Statsrådskonselj,

af fem ledamöter;

att Konungen, som eger bestämma statsdepartementens antal och

verkningskrets, bland Ministerkonseljens ledamöter nämner departementschefer

och en statsminister, hvilken jemväl fungerar såsom konseljpresident;
att

åt departementscheferne öfverlemnas mera oförtydbart än i nu

gällande Regeringsform rättigheten att hvar för sig meddela erforderliga

Bill. till Riksd. Prat. 1812. 3 Sami. 8 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 9.

föreskrifter till vederbörande embetsverk och embetsman för ärendenas

beredning, för upplysningars infordrande och för att bringa regeringens

beslut i förvaltningsfrågor till verkställighet;

att Statsrådskonseljens ledamöter få sig uppdraget att, jemte handläggning

af besvärsmål, utarbeta nödiga ansedda ekonomiska, administrativa

och kommunala lagar och författningar;

att vederbörande Departementschef må vara berättigad att deltaga

i lagstiftningsarbetena inom den rådsafdelning, som bildar Statsrådskonseljen,

samt

att Konungen eger, när han så finner nödigt, sammankalla alla rådgifvarne

till sammansatt konselj, hvilket måhända alltid borde ske då

nya lagar äro i fråga att utfärdas.»

I sammanhang härmed har Utskottet till behandling förehaft en i

Första Kammaren af Herr von Ehrenheim väckt motion (Nio 9), åsyftande

hufvudsakligen att med upphäfvande af det grundlagsstadgande, hvarigenom

högsta värdigheten inom Statsrådet tillagts Justitie-statsministern

och Statsministern för utrikes ärendena, Konungen skulle ega att bland

Statsrådets ledamöter utnämna en Statsminister, hvarförutan ur Regeringsformen

borde utgå hvad som stadgas dels i 6 §, att bland de tre

Statsråden utan departement minst två böra hafva förvaltat civil beställning,

dels i 34 § angående Statsrådsledamöternas rang. Enligt förslaget

skulle Regeringsformens 5, 6 och 34 §§ erhålla följande lydelse:

§ 5.

Statsrådet skall bestå af tio ledamöter, bland hvilka Konungen utnämne

en Statsminister. Desse ege att alla i Statsrådet förekommande

ärenden öfvervara; ej må fader och son eller bröder på en gång vara

ledamöter af Statsrådet.

§ 6.

Af Statsrådets ledamöter skola sju vara chefer hvar för sitt departement,

nemligen:

En för Justitie-departementet;

En för Utrikes-departementet;

En för Landtförsvarsdepartementet, hvilken tillika vare Konungens

ådgifvare i kommandomål för arméen;

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:o 9.

o

-En för Sjöförsvars-departementet, hvilken tillika vare Konungens

rådgifvare i kommandomål för flottan;

En för Civil-departementet;

En för Finans-departementet; samt

En för Ecklesiastik-departementet.

Den närmare fördelningen af ärendena departementen emellan bestämmes

af Konungen genom eu särskildt utfärdad, offentligen kungjord

stadga.

§ 34.

Statsminister eller Statsråd må icke tillika annat embete utöfva, ej

heller några inkomster deraf uppbära. Justitieråd må ej tillika annat

embete innehafva eller utöfva.

Härförutan skulle nödiga redaktionsförändringar vidtagas i de öfriga

§§ af . grundlagar^, der benämningarna Justitiestatsminister!! eller

Statsministern för utrikes ärendena förekomma.

Enligt 1809 års Regeringsform, sådan den i detta afseende oförändrad

gällde intill år 1840, utgjordes Konungens Råd af nio ständiga ledamöter,

nemligen Justitie-statsministern, Statsministern för utrikes

ärendena, sex Statsråd och Hofkanslern. Af dem skulle Konungen i alla

regeringsärenden inhemta råd, men dertill var ock deras kall inskränkt.

Med ärendenas beredning och föredragning i Statsrådet hade de ej någon

befattning. Denna skyldighet ålåg de fyra Statssekreterarne, af

livilka hvar och en hade säte och stämma i Statsrådet, då han der föredrog

de åt hans handläggning anförtrodda ärenden. Innan föredragningen

skedde, skulle vissa mål, företrädesvis besvärsmålen, undergå en

förberedande behandling hos Rikets allmänna ärendens beredning, der

de för sådant ändamål föredrogos af Statssekreteraren eller en Expeditionssekreterare;

och skulle Beredningens yttrande i Statsrådet anmälas,

när ärendet der till afgörande förekom. Sedan Konungens beslut blifvit

fattadt, ombesörjde Statssekreteraren dess utfärdande och biträddes dervid

af eu afdelning eller expedition af Konungens Kansli.

Af en sådan sakernas anordning var en naturlig följd, att Statssekreterarnes

rådslag blefvo de, som vid rådsbordet gjorde sig företrädesvis

gällande, ty den förberedande handläggningen af ärendena satte

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 9.

dem i stånd att deltaga i Statsrådets öfverläggningar med en sakkännedom,

hvilken Statsrådets öfrige ledamöter icke voro i tillfälle att i lika

mån tillegna sig. Men Statssekreterarnes öfvervägande inflytande på regeringsärendenas

gång var icke egnadt att befordra den öfverensstämmelse

i grundsatser och enhet i deras tillämpning, som borde utgöra det

sammanhållande elementet i regeringens verksamhet inom förvaltningens

skilda områden. Ty Statssekreterarne egde ej skyldighet eller ens rättighet

att öfvervara hvarandras föredragning och voro således utan ansvar

för hvad som beslöts i sådana ärenden, hvilka icke hörde till deras

befattning. Saknaden af enhet i beslutens fattande parades med bristande

kraft att utföra dem. De förvaltande verken voro ställda helt

och hållet utom Statssekreterarnes kontroll, hvaraf följde, att de hvilka

buro ansvar för Konungens beslut saknade makt att tillse, det dessa beslut

blefvo af underordnade myndigheter vederbörligen verkställda.

Efter flera fruktlösa försök att afhjelpa dessa brister i Statsrådets

organisation och ställning till öfriga förvaltningsorganer lyckades det

Konstitutions-Utskottet vid 1834—1835 års riksdag att förena meningarna

om det förslag, som derefter år 1840 blef och ännu fortfar att vara

gällande lag. Utskottet framhåller i sitt betänkande angelägenheten

deraf, att genom regeringsärendenas ändamålsenliga fördelning och deras

likväl bevarade inbördes sammanhang full kraft och enhet i riksstyrelsen

måtte beredas, äfvensom svårigheten om ej omöjligheten att rättvist

tillämpa den i grundlagarne stadgade ansvarighet för rådslagen, innan

Konungens rådgifvare till ett nödigt antal ställdes i spetsen för hvar sin

gren af styrelsen, så att de närmast Konungen må kunna både öfverskåda

egna förvaltningsföremål och taga kännedom åt hvarandras, med

skyldighet å ena sidan att när som helst göra Konungen redo för administrationens

gång och resultat, samt å den andra med tillräcklig myndighet

att inom det dem anförtrodda departement främja verkställigheten

af Konungens beslut och vaka öfver allmänna författningars efterlefnad.

Hufvuddragen af den nya organisationen kunna sammanfattas

sålunda, att Statsrådet skulle bestå af endast ständiga ledamöter, hvilka

egde att öfvervara afgörandet af alla regeringsärenden, att ett visst antal

af Statsrådets ledamöter blefvo chefer och föredragande hvar för sitt

Departement, hvaremot Statssekreterarnes embeten indrogos, att Rikets

allmänna ärendens beredning upphörde, samt atl: genom ett tillägg till

38 § Regeringsformen Departementscheferne bemyndigades att omedelbart

till vederbörande expediera alla föreskrifter och erinringar om verkställighet

af utfärdade beslut.

Förändringen stadnadq således hufvudsakligen vid en ny organisation

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutiom-Utskottets Utlåtande N:o 9. 5

af Statsrådet. Det synes visserligen som om departementalformens införande

inom den högsta förvaltningen, och indragningen af Rikets allmänna

ärendens beredning borde följdriktigt hafva ledt till de gamla

kansliexpeditionernas ombildning till verkliga departement, så inrättade

att att de kunde tillhandagå Departementschefen med den utredning af

ärendenas detaljer, som för hans föredragning var af nöden. Men så

skedde ej. Expeditionerna bibehöllos till det närmaste i sitt fordna

skick, med hufvudsaklig uppgift att besörja protokollsföring och expedition

af redan fattade beslut. Endast af expeditionschefen kunde föredraganden

påräkna något väsendtligt biträde vid ärendenas beredning.

Vid sådant förhållande och då man tillika tager i betraktande Departementschefernas

skyldighet att i allmänhet närvara vid alla ärendens behandling

i Statsrådet, med förpligtelse att sina meningar yttra och under

ansvarighet för rådslagen icke blott med afseende på de ärenden,

hvilka tillhörde hvars och ens eget departement, utan ock sådana som

lydde under de öfriga, samt att denna skyldighet och detta ansvar gjorde

det för Departementschefen nödigt att, vid sidan af den beredning han

måste egna de mål hvilka tillhörde hans egen förvaltningsgren, inhemta

kännedom äfven om de ärenden, hvilka af andra Departamentschefer föredrogos,

så inser man lätt, att det arbete som af de nya Departementscheferne

fordrades var af beskaffenhet att taga deras tid och krafter i

anspråk i vida högre grad än som varit fallet med Statssekreterarne.

Man kan ock ganska snart efter förändringens genomförande skönja spår

till fruktan, att en sådan börda skulle blifva Departementscheferne för

tung, och till försök att åvägabringa en väl behöflig lindring i densamma.

Uppmärksamheten fästade sig företrädesvis vid två olika utvägar

att vinna det åsyftade målet, den ena att förstärka regeringens arbetskrafter

genou ökande af Statsrådsledamöternes antal, och den andra att

afskilja en del ärenden från regeringens handläggning och hänvisa deras

behandling till andra myndigheter. En åtgärd i sistnämnda riktning

ifrågasattes redan år 1844, då Kongl. Maj:t i proposition till Rikets

Ständer den 30 Oktober nämnda år angående tillökning i antalet af

Högsta Domstolens ledamöter antydde, hurusom derigenom äfven den

fördel kunde beredas, att någon del af de besvärsmål, hvilka af Konungen

i Statsrådet afgjordes, kunde, om Konungen så för godt funne, öfverlemnas

till Högsta Domstolen. Men propositionen blef afslagen, och

samma öde vederfors ett vid 1853—1854 års riksdag af enskild motionär

framstäldt och af Konstitutions-Utskottet tillstyrkt förslag om bildande

af ett särskildt embetsverk, som under namn af Regeringsrätt

skulle handlägga och afgöra besvärsmålen. Då frågans lösning i denna

s. 6 Kontrollera mot PDF

Konsta uti0118-Utskottets Utlåtande N:o 9.

6

riktning härmed syntes afskuren, föreslog Kongl. Magt i proposition till

Rikets Ständer den 6 Oktober 1857 dels inrättande af ett nytt Statsdepartement

för allmänna arbeten och kommunikationsanstalter, som

skulle mottaga en del ärenden från de tyngst belastade Departementen,

dels ock tillökning af de konsultativa Statsrådens antal till fyra, i ändamål

att dymedelst bilda en tillräckligt talrik och mångsidig afdelning af

Statsrådet, som skulle kunna på föredragning af vederbörande Departementschef

och utan öfrige Departementschefers närvaro så bereda besvärsmålen,

att de sedermera endast behöfde inför Kongl. Maj:t i Statsrådet

i korthet anmälas; hvarjemte med den föreslagna förstärkningen

af Statsrådet afsågs, att man vid afgörande af andra ärenden af mindre

vigt alltid skulle hafva att i konseljen tillgå det antal ledamöter 8 § i

Regeringsformen föreskrifver, utan att Departementscheferne dervid behöfde

öfvervara hvarandras föredragning. Äfven denna framställning

blef i begge dess delar af följande Riksdag afslagen. Slutligen har Kongl.

Maj:t vid 1868 års riksdag dels ifrågasatt inrättning af ett nytt departement

för näringar och allmänna arbeten, dels ock hemställt om sådan

ändring i 7 § Regeringsformen, hvarigenom en del mindre vigtiga mål,

som nu vanligen i hela Statsrådets närvaro föredragas, och af hvilka

öfrige Departementschefer nödgas inhemta kännedom i följd af den gemensamma

ansvarighet, som för deras afgörande affordras samtlige närvarande

Statsrådsledamöter, skulle kunna, efter som Kongl. Maj:t funne

för godt, skiljas från föredragningen i konseljen för att af vederbörande

Departementschef ensam och på eget ansvar afgöras. Icke heller något

af dessa förslag kunde tillvinna sig Riksdagens bifall.

Vid alla de tillfällen då dessa frågor varit å bane, och i synnerhet

efter införandet af årliga riksdagar, har man enhälligt erkänt den tvingande

nödvändigheten att snart vidtaga tjenliga mått och steg, på det

att icke Departementscheferne, nedtyngde af den mängd detaljfrågor,

som i ständigt växande grad tager deras tid och krafter i anspråk, skola

sättas ur stånd att egna de större samhällsvigtiga frågorna den omsorg

och den tankekraft som vederbör; men så länge saken uteslutande eller

företrädesvis ur denna synpunkt varit föremål för förhandlingar, har man

ej kunnat förena sig om lämpligheten af någon till behofvets afhjelpande

föreslagen åtgärd. Deremot har Riksdagen under de vid sidan häraf pågående

öfverläggningarne om åstadkommande af en förenklad organisation

af statsförvaltningen i dess helhet kommit till ett resultat i afseende

på besvärsmålens behandling, som äfven för nu föreliggande fråga blifvit

af synnerlig vigt. I anledning af en vid 1868 års riksdag väckt motion

har nemligen Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 15 Maj nämnda

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 9.

7

år bland annat anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande,

huruvida af de mål, hvilka nu afgöras af'' administrativ ortmyndighet och

genom besvär kunna fullföljas antingen hos rikets kollegier eller andra

förvaltande centrala embetsverk, samt vidare hos Kongl. Maj:t i Statsrådet

eller ock omedelbart hos Kongl. Mai:i, sådana som kunna till rättsfrågor

hänföras må öfverlemnas till behandling af allmän domstol, och

sådana, som äro af både judiciel och administrativ natur, och hvilka

fortfarande anses böra af administrativ ortmyndighet i första hand upptagas,

likväl må i sista instansen af Kongl. Maj:t i dess Högsta Domstol

afgöras. Enligt uppgift, meddelad af Justitieombudsmannen i hans till

innevarande Riksdag afgifna embetsberättelse, är ifrågavarande ärende

under beredning till föredragning hos Kongl. Maj:t. Att Riksdagens

framställning redan i viss mån tillvunnit sig afseende, finner man deraf,

att genom den af Kongl. Maj:t sistlidna år utfärdade förordning angående

fattigvården en del besvärsmål i fattigvårdsärenden blifvit till Högsta

Domstolen öfverflyttade. Emellertid och intill dess ytterligare åtgärder

hunnit vidtagas, lärer, med stöd af 8 § Regeringsformen, den anordning

vara af Kongl. Maj:t vidtagen, att besvärsmålen, då så pröfvas nödigt,

föredragas inför Konungen af vederbörande Departementschef i närvaro

endast af de tre Statsråden utan departement, hvarigenom Departementscheferne

befrias från all handläggning af sådana besvärsmål, hvilka ej

tillhöra deras eget förvaltningsområde.

Med sistnämnda anordning till utgångspunkt har nu Herr Carlén

förslagit att befria Departementscheferne från all befattning med besvärsmålen

och att, hufvudsakligen för dessa måls handläggning, af Statsråden

utan departement, förstärkte till ett antal af fem, bilda en särskild afdelning

af Konungens Råd. Motionären har fästat synnerlig vigt vid de fördelar

som skulle vinnas, derest man beslöte sig för en sådan åtgärd, i

stället att öfverflytta besvärsmålen till Högsta Domstolen, och han har

åt en utredning af dessa förhållanden egnat större delen af sin framställning.

Då emellertid Riksdagen, såsom det får antagas, efter en mogen

pröfning af de a båda sidor sig företeende skäl, genom ofvanberörda

skrifvelse till Kongl. Maj:t förklarat sig anse önskvärdt, att en stor del

af besvärsmålen kunde af Högsta Domstolen öfvertagas, synes det Utskottet,

som om redan på denna grund någon framställning af Riksdagen

i annan syftning icke bör komma i fråga, åtminstone intill dess skrifvelsen

blifvit inför Kongl. Maj:t slutligen föredragen och dervid visat

sig om och i hvad mån Kongl. Maj:t funnit skäl att gå Riksdagens uttalade

önskan till mötes. Skulle detta ske i hela den utsträckning, hvartill

Riksdagens skrifvelse gifver anledning, så komme, enligt hvad Sär
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutions-Utslcottets Utlåtande N:o 9.

skilda Utskottet vid 1868 års riksdag beräknat, Kongl. Maj:t i Statsrådet

att befrias från minst två tredjedelar af besvärsmålen och deribland, dem,

hvilka utan gensägelse mest af alla tagit Statsrådsledamöternas tid i anspråk.

Skiljer man från de återstående rent administrativa besvärsmålen

dem som röra tjenstetillsättningar, hvilka fortfarande äfven enligt motionärens

åsigt skulle handläggas af Departementscheferne, så blir antalet

af öfriga besvärsmål så obetydligt, att det säkerligen icke kan sättas

i fråga att för deras skull vidtaga någon ny organisation af Statsrådet.

Utskottet har visserligen ej förbisett, att den af motionären föreslagna

s. k. Statsrådskonselj skulle få äfven eu annan befattning sig uppdragen,

nemligen den att utarbeta förslag till ekonomiska, administrativa och

kommunala lagar. Men såvida det under några omständigheter kan anses

lämpligt att låta en afdelning af Statsrådet tjenstgöra i den jemförelsevis

underordnade och för en regering temligen främmande egenskapen

af lagberedning, så vore detta visserligen endast under den förutsättning,

att samma statsrådsafdelning hade sig uppdragen tillämpningen

af de lagar, den egde att föreslå, hörsvinner denna förutsättning,

kan Utskottet icke finna annat, än att det derpå grundade förslaget ock

måste förfalla.

Hvad i öfrigt beträffar den ställning motionären synes vilja anvisa

Statsrådskonseljens ledamöter, kan man väl med skäl sätta i fråga, huruvida

det verkligen, såsom motionären framhåller, vore ett framsteg i

konstitutionelt hänseende att tillskapa en afdelning af Statsrådet, som,

»i det närmaste oberoende af de politiska vindkasten», det vill väl med

andra ord säga utan politisk ansvarighet inför representationen, eller

åtminstone utan att denna ansvarighet, om den ock enligt lag funnes,

i verkligheten gjordes gällande, skulle icke blott utöfva ett väsendtligt

inflytande på Konungens beslut vid afgörande af besvärsmål och stiftande

af ekonomisk lag, utan ock, på sätt motionären antydt, deltaga med Statsrådets

öfriga ledamöter i rådslagen och rikets vigtigaste angelägenheter.

Utskottet underskattar icke betydelsen af kontinuitet i ärendenas behandling,

men förmenar att densamma bör kunna upprätthållas, utan att något

efterskänkes, vare sig i grundsatsen eller dess tillämpning, af det inflytande,

som i ett konstitutionelt samhälle bör tillkomma representationen

i afseende på de åsigter, hvilka i frågor af sådan vigt som många af de

nu nämnda söka göra sig gällande i Konungens Råd.

Då Utskottet under fullt erkännande af nödvändigheten att söka

bereda Departementscheferne någon lättnad i det detaljarbete, hvarmed

de under nuvarande förhållanden betungas, likväl icke kunnat biträda

det förslag, som i denna syftning blifvit af motionären framstäldt, torde

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 9.

9

det tillkomma Utskottet att, om ock i största korthet, antyda de medel,

hvarigenom Utskottet föreställt sig att det af alla eftersträfvade målet

borde, äfven utan grundlagsändring, kunna vinnas. Ett sådant medel

vore att fortgå på den genom Riksdagens framställning angående besvärsmålen

anvisade banan att från regeringens handläggning skilja sådana

mål, hvilka icke genom sin natur nödvändigt höra dit och som lämpligen

kunna blifva föremål för andra myndigheters behandling. Det lider

intet tvifvel, att icke en hel mängd ärenden af mindre vigt, hvarmed

Kong]. Maj:t nu besväras, skulle kunna utan ringaste olägenhet slutligen

afgöras af vederbörande ortmyndigheter eller åtminstone af de centrala

embetsverken. Men äfven med iakttagande häraf blefve det dock i anseende

till öfriga ärendens ständigt växande antal snart af nöden att

bereda departementscheferne tillgång till förstärkta arbetskrafter. Att

för sådant ändamål öka statsrådsledamöternes antal vore dock, efter hvad

Utskottet befarar, att äfventyra den enhet och sammanhållning, som man

i främsta rummet måste söka bevara i förvaltningens högsta instans.

Man finner huru i andra länder antalet af departementschefer hållits vid

den lägsta möjliga siffra, så att det endast i länder med högst betydligt

större folkmängd och utveckling än vårt öfverstiger det hos oss nu befintliga;

och det kan icke med fog påstås, att våra förhållanden för

ärendenas ändamålsenliga gång fordra ett större antal ledamöter i Statsrådet

än som annorstädes anses af nöden. Det arbetsbiträde departementscheferne

behöfva bör deremot, i följdriktig utveckling af 1840

ars reform, sökas inom departementen medelst en sådan omgestaltning

af Konungens kansli, att departementen efter de särskilda hufvudgrupperna

af ärenden indelas i byråer, hvilkas chefer kunde med biträde af

underlydande tjensteman och under departementschefernes högsta ledning

underkasta ärendena den grundliga förberedande detaljbehandling,

som nu upptager så mycket af departementschefernes tid. Det är inom

dessa byråer departementschefen skall hafva att tillgå den fack-kunskap,

som icke får saknas inom den högsta förvaltningen, men som departementschefen

icke, utan fara att förlora öfversigten af det hela, kan sjelf förvärfva.

inom alla områden af sin förvaltningskrets; det är genom byråerna

kontinuiteten i ärendenas handläggning betryggas; det är hos dem den

af motionären med rätta högt uppskattade vanan att redigera författningar

bör finnas utbildad, och detta allt derföre, att man inom byråerna

utan uppoffring af några konstitutionel garantier kan medgifva det

oberoende af de politiska vindkasten, som gör det möjligt för byråcheferne

att, oberörde af de vexlingar Statsrådets ledamöter kunna vara

underkastade, stanna på sina platser under så lång tid som erfordras för

Bill. till Riksd. Prof. 1872. 3 Sami. 8 Häft. , 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutions-Utskottels Utlåtande N:o 9.

att göra sig fullt förtrogne med handläggningen af de åt dem anförtrodda

ärenden. Utskottet har sig bekant, att en sådan fördelning i

byråer redan med framgång begynt införas i vissa departement, och

vågar uttala den förvissning, att den härigenom vunna erfarenheten

skall, till väsendtlig lättnad i departeinentschefernes arbete, leda till fortgång

på den beträdda banan.

Motionären föreslår vidare, att åt departementscheferne måtte öfverlemnas,

mera oförtydbart än i gällande regeringsform skett, rättigheten

att hvar för sig meddela erforderliga föreskrifter till vederbörande embetsverk

och embetsman för ärendenas beredning, för upplysningars infordrande

och för att bringa regeringens beslut i förvaltningsfrågor till

verkställighet. I detta afseende innehåller Regeringsformens 10 §, att,

innan ärendena hos Konungen i Statsrådet föredragas, skola de genom

nödiga upplysningars inhemtande från vederbörande embetsverk af den

föredragande beredas, och 38 §, att alla föreskrifter och erinringar om

verkställighet af utfärdade beslut må af departementschefer omedelbart

kunna till vederbörande expedieras. Genom Ivongl. Cirkulärbrefvet af

den 18 Maj 1849 förklarar Kongl. Maj:t, att, då för fullgörandet af departeinentschefernes

åliggande att genom nödiga upplysningars inhemtande

från embetsverken bereda ärendena till föredragning i Statsrådet, äfvensom

att meddela föreskrifter och erinringar om verkställighet af Kongl.

Maj:ts utfärdade beslut, det bör medföra betydlig lättnad jemte större

enkelhet och skyndsamhet i ärendenas behandling, om departementscheferne

lemnas tillfälle att genom personlig närvaro i embetsverken

inhemta nödige ansedda underrättelser och kännedom om ärendenas behandling,

äfvensom att med vederbörande derstädes i förefallande ämnen

öfverlägga, så bemyndigas departementscheferne att, då deras öfriga göromål

medgifva och de hona sådant af nöden, bevista sessionerna hos de

förvaltningsverk, som äro under hvarderas departement lydande, samt

dervid ej mindre deltaga i öfverläggningarne, fastän icke besluten, än

ock af dessa embetsverk och deras tjensteman äska och erhålla de upplysningar,

som i ett eller annat afseende kunna i dem tillhörande tjensteärenden

erfordras. Slutligen har Kongl. Maj:t genom bref den 1 April

1845 och den 11 Januari 1859 uppdragit åt vederbörande krigsdepartementschef

att närmast under Konungen föra befäl öfver armén och

flottan, med rättighet att angående vissa ärenden med chefs makt och

myndighet fatta beslut. I afseende på rättigheten att infordra nödiga

upplysningar för ärendenas beredning synas dessa föreskrifter icke i tydlighet

lemna något öfrigt att önska. De innefatta ock enligt Utskottets

förmenande en ganska vidsträckt myndighet för departementscheferne

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 9.

11

att bringa regeringens beslut till verkställighet. »Sammanställer man dessa

stadgande!)», yttrar härom Konstitutions-Utskottet vid 1868 års riksdag,

»och dertill tager i betraktande den grad af myndighet man måste fästa

vid sjelfva begreppet af chef för eu förvaltningsgren, synes Utskottet

deraf framgå att, om ock enligt våra grundlagars anda föredraganden

hufvudsakligen är rådgifvare och icke eger i Konungens ställe afgöra

något ärende, han dock såsom chef för sitt departement eger gifva de

föreskrifter, hvilka kunna vara af nöden för förvaltningens gång inom

den gren deraf, som blifvit honom anförtrodd, hvartill ock torde höra

rättigheten att, sedan ett beslut i en ren förvaltningsfråga, som icke

berör enskild persons eller korporations rätt, blifvit till sina väsendtliga

bestämmelser i Statsrådet fattadt, meddela sådana föreskrifter till

vederbörande embetsverk, som för beslutets genomförande kunna finnas

nödiga, utan att behöfva i Statsrådet föredraga hvarje, detaljärende,

hvars sammanhang med ett redan fattadt beslut är klart och tydligt».

Då följaktligen de åberopade lagbuden, vare sig man betraktar deras

ordalag eller syfte, i departementschefens hand synas lägga all den

makt som fordras för att bereda nödigt samband mellan departementet

och underlydande förvaltningsverk, samt för tillsyn å förvaltningens

gång och å utförandet af beslutade åtgärder, torde det af motionären

afsedda förtydligande af hithörande stadganden icke vara af något synnerligt

behof påkalladt.

Att ur grundlagen utesluta bestämmelserna om departementens antal

och namn anser Utskottet väl vara i princip riktigt och äfven i någon

mån egnadt att underlätta eu under närvarande förhållanden väl

behöflig ändamålsenligare fördelning af ärendena departementen emellan,

men då Riksdagen för icke längre tid tillbaka än år 1868 afslagit ett

af Konstitutions-Utskottet då framlagdt förslag i dylik syftning, och då

det visserligen må erkännas att, så länge fråga ej väckes om indragning

af ett helt departement och dess förening med ett annat, en öfverflyttning

af ärenden från de mest betungade departementen kan i ganska

vidsträckt skala ega rum utan att möta hinder af departementens i

grundlagen bestämda namn, synes äfven denna grundlagsändring kunna

utan olägenhet någon tid anstå, till dess allmänna meningen blifvit fullt

öfvertygad om dess fördelar.

Slutligen har motionären föreslagit — och derutinnan sammanfaller

hans förslag i det närmaste med Herr von Ehrenheims — att, jemte

det den för Justitie- och Utrikes statsministrarne nu stadgade högre

värdighet komme att upphöra, Kongl. Maj:t skulle ega att bland Statsrådets

ledamöter utse en Statsminister. Såsom bekant är, kan denna

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutions-Utskoltets Utlåtande N:o 9.

högre värdighet, åtminstone så vidt den gäller Justitie-statsministern,

numera endast förklaras ur historisk grund. Det gamla Riksdrots-embetet,

som af Gustaf III blifvit återupplifvadt, hölls ännu år 1809 besatt,

och då man åt dess innehafvare, som tillika var främste ledamot af

Högsta Domstolen och President i Svea Hofrätt, ville inrymma eu plats

i det nya Statsrådet, kunde detta ej ske med mindre än att han der

bibehöll den höga värdighet, hvartill hans fordna rang och innehafvande

embeten berättigade honom. Af denna anledning och då Justitiestatsministern

fortfarande intill år 1840 innehade den särskilda ställning

i förhållande till Statsrådets öfriga ledamöter, att han tillika var

ledamot af Högsta Domstolen, blef han beklädd med statsministers värdighet.

Sedermera hafva icke blott dessa förutsättningar för bibehållande

af den högre värdigheten försvunnit, utan ock en särskild anledning

tillkommit, som gör dess upphörande önskvärdt. Det har nemligen,

utan att derom finnes något i grundlagen stadgadt, visat sig vara

af sakens natur påkalladt, att bland Statsrådets ledamöter alltid funnits

någon med den ställning till sina embetsbroder, att Konungen företrädesvis

valt att meddela sig med honom, då han pröfvat nödigt att i något

ärende af större politisk vigt, innan detsamma till afgörande företages,

på förhand inhemta Statsrådets mening, och till hvilken Riksdagens

Kamrar kunnat vända sig, då det gällt att i någon maktpåliggande och

regeringens ställning i det hela berörande fråga erfara dess tankar.

Detta behof har redan framträdt med den bestämdhet, att det icke kan

afvisas, och det synes derföre Utskottet angeläget att undanrödja det

hinder som i grundlagen finnes derför, att saken må kunna på ett fritt

och naturligt sätt utveckla sig så, att den bäst motsvarar sitt ändamål.

Detta hinder ligger i Justitie-statsministerns höga värdighet, i följd af

hvilken lian ansetts sjelfskrifven att intaga en sådan framstående politisk

ställning. Konungen nödsakas härigenom å ena sidan att vid val

af chef för Justitiedepartementet fästa hufvudsakligt afseende vid den

valdes politiska egenskaper, medan han å andra sidan i valet af Statsminister

är inskränkt till dem, Indika ega erforderlig skicklighet att bekläda

chefskapet för Justitiedepartementet. Utskottet finner det i alla

afseenden lämpligare att åt Konungen öfverlemnas att till Statsminister

utse den af sina rådgifvare, hvilken han finner med största fördel för

ärendenas gång kunna bekläda eu dylik befattning, utan att ett visst

departement eller ens något departement behöfde vara dermed förenad

t.

Ehuru af den ställning som sålunda tillkoinme statsministers-embetet

blefve eu följd, att chefen för Utrikesdepartementet skulle upphöra

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 9.

13

åt t vara Statsminister, bör han dock fortfarande benämnas Minister för

utrikes ärendena, enär det icke torde sakna all betydelse, att han kan

tillägga sig denna titel vid den utrikes brefvexlingen, och han dessutom

i olikhet med de Ofri ge departements-cheferne utöfva!- verkliga ministerfunktioner

och innehar en särskild ställning såsom representant för begge

de förenade rikena.

I sammanhang med dessa grundlagsändringar anser sig Utskottet

jemväl böra tillstyrka borttagande af bestämmelsen i 6 § Regeringsformen,

att minst tva af Statsråden utan departement böra hafva förvaltat

civil beställning, enär Konungens rätt att välja sitt råd derigenom utan

ändamål inskränkes, äfvensom att ur 34 § måtte utgå hvad der stadgas

om statsrådsledamöters rang. Man torde numera vara ense derom, att

dylika bestämmelser icke hafva sin plats i grundlag.

De öfriga af Utskottet tillstyrkta förändringar röra endast redaktionen

och . äro nödvändiga följder af dem, hvilka Utskottet ansett böra

vidtagas i 5 och 6 §§ Regeringsformen.

Utskottet hemställer alltså:

l:o att Riksdagen måtte i anledning af de väckta

motionerna antaga att hvila till vidare grundlagsenlig

behandling följande förändringar i

Regeringsformen.

§

(Nuvarande lydelsen).

Statsrådet skall bestå af tio

ledamöter, hvilka ege att alla der

förekommande ärenden öfvervara;

ej må fader och son eller bröder

på en gång vara ledamöter af Statsrådet.

5.

(Föreslagen lydelse).

Statsrådet skall bestå af tio

ledamöter, bland hvilka Konungen

utnämne en Statsminister. Desse

ege att alla i Statsrådet förekommande

ärenden öfvervara; ej må

fader och son eller bröder på eu

gång vara ledamöter af Statsrådet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 9.

§ 6.

Af Statsrådets ledinöter skola

sju vara chefer, hvar för sitt Departement,

nemligen:

Justitie-statsministern för Justitiedepartementet

;

Statsministern för Utrikes ärendena

för Utrikesdepartementet;

En chef och föredragande Statsråd

för Landtförsvarsdepartementet,

hvilken tillika vare Konungens rådgifvare

i kommandomål för arméen;

En för Sjöförsvarsdepartementet,

hvilken tillika vare Konungens

rådgifvare i kommandomål för flottan

;

Eu för Civildepartementet;

Eu för Finans-departementet;

samt

Eu för Ecklesiastikdepartementet.

Den närmare fördelningen af

ärendena, departementen emellan,

bestämmes af Konungen genom eu

särskilt utfärdad, offentligen kungjord

stadga.

Bland de tve Statsråden utan

departement böra minst två hafva

förvaltat civil beställning.

Af Statsrådets ledamöter skola

sju vara chefer, hvar för sitt Departement,

nemligen:

Ministern för Utrikes ärendena

för Utrikesdepartementet;

En chef för Justitiedepartementet;
Eu

för Landtförsvarsdepartementet,

hvilken tillika vare Konungens

rådgifvare i kommandomål för

arméen;

En för Sjöförsvarsdepartementet,

hvilken tillika vare Konungens

rådgifvare i kommandomål för fiottan;
En

för Civildepartementet;

Eu för Finans-departementet;

samt

En för Ecklesiastikdepartementet.

Den närmare fördelningen af

ärendena, departementen emellan,

bestämmes af Konungen genom eu

särskilt utfärdad, offentligen kungjord

stadga.

§ U.

Ministeriela mål, hvarmed för- Ministeriela mål, hvarmed för
stås

alla de som angå rikets för- stås alla de som angå rikets förhållande

till främmande Makter, må hållande till främmande Makter, må

Konungen låta bereda och hand- Konungen låta bereda och handhafva

på det sätt honom lämpli- hafva på det sätt honom lämpli
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 9.

15

gast synes. Statsministern för utrikes

ärendena tillhör att dessa

mål inför Konungen föredraga och

anmäla i närvaro af någon annan

Statsrådets ledamot. År Statsministern

frånvarande, — — — —

§

Konungen eger att i afhandlingar

och förbund med främmande

Makter ingå, sedan han enligt föregående

§ deröfver hört Statsministern

för utrikes ärendena och

någon annan tillkallad Statsrådets

ledamot.

§

Då justitieärenden i Statsrådet

föredragas, skola, jemte Justitie-statsministern,

och två Statsråd, två af

Högsta Domstolens ledamöter dem

• öfvervara, med den skyldighet att

till protokollet sig yttra, som 9 §

föreskrifver.

gast synes. Ministern för utrikes

ärendena tillhör att dessa mål inför

Konungen föredraga och anmäla

i närvaro af någon annan

Statsrådets ledamot. År Ministern

frånvarande, — — — — —

12.

Konungen eger att i afhandlingar

och förbund med främmande

Makter ingå, sedan han enligt föregående

§ deröfver hört Ministern

för utrikes ärendena och någon

annan tillkallad Statsrådets ledamot.

2G.

Då justitieärenden i Statsrådet

föredragas, skola, jemte Chefen för

Justitiedepartementet och två Statsråd,

två af Högsta Domstolens ledamöter

dem öfvervara, med den

skyldighet att till protokollet sig

yttra, som 9 § föreskrifver.

§ 32.

Sändebud hos främmande Makter

och tjensteman vid Beskickningarna

namne Konungen i Statsmisterns

för utrikes ärendena och någon

annan tillkallad Statsrådsledamots

närvaro.

Sändebud hos främmande makter

och tjensteman vid Beskickningarna

nämne Konungen i Ministerns

för utrikes ärendena och någon annan

tillkallad Statsrådsledamots närvaro.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 9.

§ 34.

Statsministrarne innehafve rikets

högsta värdighet, och Statsråden den

närmaste derintill. Statsminister eller

Statsråd må icke tillika annat

embete utöfva, ej heller några inkomster

deraf uppbära. Justitieråd

må ej tillika annat embete innehafva

eller utöfva.

Statsminister eller Statsråd må

icke tillika annat embete utöfva, ej

heller några inkomster deraf uppbära.

Justitieråd må ej tillika annat

embete innehafva eller utöfva.

Riksdags- ordningen.

§ 32.

1. Den, som blifvit till riksdagsman

vald, skall, första gången

han efter valet till riksdag sig inställer,

inför Justitie-statsministern, eller

den Konungen i hans ställe förordnar,

sin fullmakt till granskning

uppvisa å den dag Riksdagen sammanträder

eller, om riksdagsman senare

sig inställer, så snart derefter

ske kan. Denna granskning, — —

1. Den, som blifvit till riksdagsman

vald, skall, första gången

han efter valet till riksdag sig inställer,

inför Statsministern, eller den

Konungen i hans ställe förordnar,

sin fullmakt till granskning uppvisa

å den dag Riksdagen sammanträder

eller, om riksdagsman senare

sig inställer, så snart derefter ske

kan. Denna granskning, — — —

§ 33.

Så snart fullmakterna undergått

den i mom. 1 af nästföregående

§ föreskrift^ granskning samt

berättelse om förloppet dervid blifvit

af Justitie-statsministern, eller

den i hans ställe förordnad är, meddelad

Kamrarna, — — •— —

Så snart fullmakterna undergått

den i mom. 1 af nästföregående

§ föreskrifna granskning samt

berättelse om förloppet dervid blifvit

af Statsministern, eller den i hans

ställe förordnad är, meddelad Kamrarna,

— — — — — — —

s. 17 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utslcottets Utlåtande N:o 9.

17

§

Konungen låter offentligen kungöra

den af honom för riksdags

öppnande bestämda tid, som ej må

utsättas senare än å femte söckendagen

efter riksdags början. På

den tid skola riksdagsmännen, sedan

gudstjenst med dem hållen är,

sammankomma på rikssalen, der Konungen,

eller, då han så för godt

finner, någon af Statsministrarna

förer ordet. Vid detta tillfälle —

§

Vill Konungen -— — — —

— meddelas.

Då riksdag skall afslutas, infinna

sig, på Konungens kallelse och

efter förrättad gudstjenst, riksdagsmännen

på rikssalen och framföra

genom Talmännen sina välönskningar.

Derefter uppläses riksdagsbeslutet,

hvaruppå Konungen, sjelf

eller genom någon af Statsministrarna,

förklarar riksdagen vara afslutad.

34.

Konungen låter offentligen kungöra

den af honom för riksdags

öppnande bestämda tid, som ej må

utsättas senare än å femte söckendagen

efter riksdags början. På

den tid skola riksdagsmännen, sedan

gudstjenst med dem hållen är,

sammankomma på rikssalen, der Konungen,

eller, då han så för godt

finner, Statsministern eller annan

Statsrådsledamot förer ordet. Vid

detta tillfälle — — — — —

36.

Vill Konungen — — — —

— meddelas.

Då riksdag skall afslutas, infinna

sig, på Konungens kallelse och

efter förrättad gudstjenst, riksdagsmännen

på rikssalen och framföra

genom Talmännen sina välönskningar.

Derefter uppläses riksdagsbeslutet,

hvaruppå Konungen, sjelf

eller genom Statsministern eller annan

Statsrådsledamot, förklarar riksdagen

vara afslutad.

Tryckfrihets-förordningen.

§ I
4:o.

Utgifvare af dagblad el- 4:o. Utgifvare af dagblad el
ler

periodiska skrifter aninäle sig, ler periodiska skrifter anmäle sig,

Bill. till Rilcsd. Prof,. 1872. 3 Sami. 8 Haft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 9.

jemte titeln och tryckningsorten, jemte titeln och tryckningsorten,

hos Justitiestatsministern — — hos Chefen för Justitie-departementet

5:o. Privilegier å boktryckeri

— --mil.

Då ett boktryckeri--rätt.

Den ett nytt boktryckeri — —

— sagd är. I båda fallen åligger

det Konungens Befallningshafvande,

sedan behörig anmälan hos honom

blifvit gjord, att genast, eller med

först omgående post, derom underrätta

Justitie-statsministern. Anlägges

— — . — — — — —

8:o. Vid rättegångens början

— — — tillkännagifver. Angår

rättegången dagblad eller periodiska

skrifter, blifve utgifvarens

namn af Justitie-statsministern i

följd af ofvan föreskrifna anmälan

uppgifvet. Domaren eger — —

5:o. Privilegier å boktryckeri

— — — mil.

Då ett boktryckeri — — rätt.

Den ett nytt boktryckeri--

— sagd är. I båda fallen åligger

det Konungens Befallningshafvande,

sedan behörig anmälan hos honom

blifvit gjord, att genast, eller med

först omgående post, derom underrätta

Chefen för Justitie-departem entet.

Anlägges — — — — —

8:o. Vid rättegångens början

— — — tillkännagifver. Angår

rättegången dagblad eller periodiska

skrifter, blifve utgifvarens

namn af Chefen för Justitie-departementet

i följd af ofvan föreskrifna

anmälan uppgifvet. Domaren eger

§

I afseende på bevakningen öfver

skrifters lofliga allmängörande,

skola följande stadganden gälla:

l:o. Justitie-statsministern skall

tillkomma att både inom hufvudstaden

och i orterna, antingen

sjelf eller genom vederbörligen af

honom förordnade ombud, vaka öfver

skrifters allmängörande, på det

sätt och i de delar, som här nedanföre

stadgas.

2:o. Till befrämjande af detta

ändamål, vare härmed till ovägerlig

efterlefnad föreskrifvet, att

4.

I afseende på bevakningen öfver

skrifters lofliga allmängörande,

skola följande stadganden gälla:

l:o. Chefen för Justitie-departementet

skall tillkomma — —

stadgas.

2:o. Till befrämjande af detta

ändamål, vare härmed till ovägerlig

efterlefnad föreskrifvet, att

s. 19 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utshottets Utlåtande N:o 9.

19

i samma stund, ej senare än en

skrift till försäljning eller till spridande,

på hvad annat sätt som helst,

utgifves, skall ett exemplar aflemnas,

i Stockholm till Justitie-statsministern,

och i hvarje annan ort

till hans förordnade ombud. Boktryckare,

som denna föreskrift uraktlåter,

böte hvarje gång femtio

riksdaler, och om han, utan att

vara försedd med Justitie-statsministerns

bevis om gjord anmälan af

ett dagblad eller periodisk skrift,

desamma trycker, böte ett hundra

riksdaler, och skriftens utgifvande

inställes, intill dess utgifvaren iakttagit

hvad ofvanföre derom stadgadt

är.

3:o. I alla de fall, der åtal enligt

2 § 4 inom. samt 3 § genom allmän

åklagare anställes, ege Justitiestatsministern

eller dess ombud rättighet,

att, då han det nödigt pröfvar,

en skrift med qvarstad belägga

låta, hvilken sist inom åtta dagars

förlopp verkställes. Börande en månad

efter den dag, då i landsort

qvarstaden lagd blifvit, Justitie-statsministern

meddela ombudet sitt gillande

eller upphäfvande deraf. Är

uti hufvudstaden qvarstad ej inom

åtta dagars förlopp lagd, eller i

landsorterna Justitie-statsministerns

gillande ej, inom ofvanskrifna en månads

förlopp, ankommet, må qvarstad

ej, utan efter laga domstols

och Tryckfrihets-komitéens yttrande,

gälla. Men vid alla de tillfällen, då

Justitie-statsministern anser förbrytelser

emot denna lag sig yppa, och

i samma stund, ej senare än en

skrift till försäljning eller till spridande,

på hvad annat sätt som helst,

utgifves, skall ett exemplar aflemnas,

i Stockholm till Chefen för Justitie-departementet,

och i hvarje annan

ort till hans förordnade ombud.

Boktryckare, som denna föreskrift

uraktlåter, böte hvarje gång

femtio riksdaler, och om han, utan

att vara försedd med Chefens för

Justitiedepartementet bevis om gjord

anmälan af ett dagblad eller periodisk

skrift, desamma trycker, böte

ett hundra riksdaler, och skriftens

utgifvande inställes, intill dess utgifvaren

iakttagit hvad ofvanföre

derom stadgadt är.

3:o. I alla de fall, der åtal

enligt 2 § 4 mom. samt 3 § genom

allmän åklagare anställes, ege Chefen

för Justitie-dep artemventet eller dess

ombud rättighet, att, då han det

nödigt pröfvar, en skrift med qvarstad

belägga låta, hvilken sist inom

åtta dagars förlopp verkställes. Börande

en månad efter den dag, då

i landsort qvarstaden lagd blifvit,

Chefen för Justitiedepartementet meddela

ombudet sitt gillande eller upphäfvande

deraf. Är uti hufvudstaden

qvarstad ej inom åtta dagars

förlopp lagd eller i landsorterna

Chefens för Justitie-departementet gillande

ej, inom ofvanskrifna en månads

förlopp, ankommet, må qvarstad

ej, utan efter laga domstols och

och Tryckfrihets-komitéens yttrande,

gälla. Men vid alla de tillfällen, då

Chefen för Justitie-departementet an
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 9.

så ofta målet ej hör, vare sig, såsom

blott ordningsmål, under hans egen

pröfning, eller, vid personliga förolämpanden,

till den oförrättades enskilda

beifrande, åligge Justitie-statsministern,

antingen han funnit qvarstad

ega rum, eller endast åtal vid

laga domstol, att skriften ofördröjligen

och omedelbart till Justitiekanslerens

laga åtgärd öfverlemna.

4:o. Till ordningsmål räknas,

om, vid tryckeris anläggande,

uraktlåtes hvad 1 § 5 mom. derom

stadgar, eller om boktryckare

underlåter, att, enligt 1 § 10 inom.,

å skriften utsätta sitt namn, tryckningsorten

och årtalet, eller om han

en hos honom tryckt skrift till Justitiestatsministern

eller dess ombud, inom

utsatt tid, icke aflemnar, eller om,

emot 1 § 12 inom., tryckta skrifter,

hvarå boktryckarenamn, tryckningsort

eller årtal ej äro utsatta, föryttras.

I dessa fall ege Justitie-statsministern,

att, i öfverensstämmelse

med hvad denna lag stadgar, den

brottslige genast pliktfälla; denne

likväl obetaget, att, der han sig så

befogad finner, hos Konungen, i dess

Justitie-revisions-expedition, underdåniga

besvär anföra, i Stockholm

inom femtonde dagen och i landsorterna

inom en månad, sedan han

af Justitie-statsministerns utslag bevisligen

del undfått. För öfrigt äro

ordningsmål ej andra, än sådana

ekonomiska, som, enligt något framdeles

tillgörande boktryckeri- och

ser förbrytelser emot denna lag sig

yppa, och så ofta målet ej hör, vare

sig, såsom blott ordningsmål, under

hans egen pröfning, eller, vid personliga

förolämpanden, till den oförrättades

enskilda beifrande, åligge

Chefen för Justitiedepartementet, antingen

han funnit qvarstad ega rum,

eller endast åtal vid laga domstol,

att skriften ofördröjligen och omedelbart

till Justitiekanslerens laga

åtgärd öfverlemna.

4:o. Till ordningsmål räknas,

om, vid tryckeris anläggande,

uraktlåtes hvad 1 § 5 mom. derom

stadgar, eller om boktryckare

uraktlåter, att, enligt 1 § 10 inom.,

å skriften utsätta sitt namn, tryckningsorten

och årtalet, eller om han

en hos honom tryckt skrift till Chefen

för Justitiedepartementet eller dess

ombud, inom utsatt tid, icke aflemnar,

eller om emot 1 § 12 inom.,

tryckta skrifter, hvarå boktryckarenamn,

tryckningsort eller årtal ej

äro utsatta, föryttras. I dessa fall

ege Chefen för Justitie-departementet,

att, i öfverensstämmelse med hvad

denna lag stadgar, den brottslige

genast pliktfälla; denne likväl obetaget,

att, der han sig så befogad

finner, hos Konungen, i dess Justitierevisions-expedition,

underdånigabesvär

anföra, i Stockholm inom femtonde

dagen och i landsorten inom

en månad, sedan han af Chefens för

Justitiedepartementet utslag bevisligen

del undfått. För öfrigt äro

ordningsmål ej andra, än sådana ekonomiska,

som, enligt något framde
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 9.

21

bokhandels-reglemente, till Justitiestatsministerns

pröfning kunna höra,

och till rubbning af något stadgande

i denna lag icke leda.

5:o. Så snart någon förbrytelse

emot denna lag blifvit af

Justitie-statsministern hos Justitiekanslern

anmäld -—- — —.

6:o. Sedan sex månader förlupit,

efter det eu skrift till

Justitie-statsministern, eller hans ombud,

enligt näst föregående 2 inom.

inkommit, — — — förolämpad. År

någon skrift med qvarstad belagd,

då skall åtal ske å skriften, inom

åtta dagar i hufvudstaden, och i orterna

åtta dagar efter det Justitiestatsministerns

gillande af qvarstaden

blifvit kunnigt; i annat fall

upphöre qvarstaden och vare skriftens

försäljning obehindrad.

10:o. I afseende på försäljning

och utspridande af utifrån

inkomna skrifter på svenska språket,

ege Justitie-statsministern lika rättigheter

— — ■—.

trio. F inner Justitie-statsministern,

att utrikes ifrån inkommen,

på främmande språk författad,

skrift — — — förblifva. Till den

ändan åligge hvar och en, som bokhandel

idkar, att till Justitie-statsministern

eller hans ombud inlemna

förteckning på inkomna utländska

skrifter. Skulle å någon sådan qvarstad

läggas, inhemte Justitie-statsministern

i underdånighet Kongl.

Maj:ts nådiga befallning, — — —.

les tillgörande boktryckeri- och bokhandels-reglemente,

till Chefens för

Justitie-departementet pröfning kunna

höra, och till rubbning af något

stadgande i denna lag icke leda.

ö O

5:o. Så snart någon förbrytelse

emot denna lag blifvit af Chefen

för Justitie-departementet hos Justitiekansleren

anmäld--—.

6:o. Sedan sex månader för-- lupit, efter det en skrift till Chefen

för Justitie-departementet, eller

hans ombud, enligt näst föregående

2 mom. inkommit, — — •— förolämpad.

År någon skrift med qvarstad

belagd, då skall åtal ske å

skriften, inom åtta dagar i hufvudstaden,

och i orterna åtta dagar efter

det Chefens för Justitie-departementet

gillande af qvarstaden blifvit

kunnigt, i annat fall upphöre qvarstaden

och vare skriftens försäljning

obehindrad.

10:o. I afseende på försäljning

och utspridande af utifrån

inkomna skrifter på svenska språket,

ege Chefen för Justitie-departementet

lika rättigheter — — —

trio. Finner Chefen för Justitie-departementet,

att utrikes ifrån

inkommen, på främmande språk

författad, skrift ■— -— — förblifva.

Till den ändan åligge hvar och en,

som bokhandel idkar, att till Chefen

för Justitie-departementet eller hans

ombud inlemna förteckning på inkomna

utländska skrifter. Skulle å

någon sådan qvarstad läggas, inhemte

Chef en för Justitie-departementet

i underdånighet Kongl. Maj:ts

nådiga befallning, —• — —.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 9.

§ 5.

8:o. Finner Justitie-statsministern

eller dess ombud sig befogad,

— — — trefaldt författas,

hvaraf den ena tillställes Justitiestatsministern

eller hans ombud, den

andra magistraten och den tredje

boktryckaren. Magistraten vare pligtig,

''— ---ernbetets förlust. Justitie
statt<ministern

eller dess ombud ege

ej makt att, annorlunda än nu sagd!

är, qvarstad fordra — — ■— anstalt

foga; men icke må han om någon

sådan föregående qvarstad, som här

framföre nämndt är, förordna, utan

Justitie-statsministerns eller hans

ombuds hörande och tillstyrkande.

År målet till laga domstol kommet,

och qvarstad der af aktor yrkad, bör

domstolen sig deröfver, inom åtta

dagar, utlåta; men likväl, derest det

utan tidsutdrägt ske kan, Justitiestatsministerns

eller dess ombuds

utlåtande inhemtas. Afslås qvarstadspåståendet,

fortfares ändock med

rättegången; men om påståendet

gillas, och har Justitie-statsministern

eller hans ombud sådant tillstyrkt,

— —- —.

ll:o. Angripas, uti af trycket

----allmän lag föreskrifva; dock

må underdomaren, vid sådana enskilda

tvister, utan inhemtadt utlåtande

af Justitie-statsministern eller

hans ombud, qvarstadsfrågor upptaga

— — —.

8:o. Finner Chefen för Justitie-departementet

eller dess ombud

sig befogad, — — — trefaldt

författas, hvaraf den ene tillställes

Chefen för Justitie-departementet eller

hans ombud, den andra magistraten

och den tredje boktryckaren. Magistraten

vare pligtig, — —— embetets

förlust. Chefen för Justitie-departementet

eller dess ombud ege ej

makt att, annorlunda än nu sagdt

är, qvarstad fordra, ----anstalt

foga; men icke må han om någon

sådan föregående qvarstad, som här

framföre nämndt är, förordna, utan

Chefens för Justitie-departementet eller

hans ombuds hörande och tillstyrkande.

År målet till laga domstol

kommet, och qvarstad der af

aktor yrkad, bör domstolen sig deröfver,

inom åtta dagar, utlåta; men

likväl, derest det utan tidsutdrägt

ske kan, Chefens för Justitie-departementet

eller dess ombuds utlåtande

inhemtas. Afslås qvarstadspåståendet,

fortfares ändock med rättegången;

men om påståendet gillas,

och har Chefen för Justitie-departementet

eller hans ombud sådant tillstyrkt,

--—.

Ilo. Angripas, uti af trycket

--•--allmän lag föreskrifva; dock

må underdomaren, vid sådana enskilda

tvister, utan inhemtadt utlåtande

af Chefen för Justitie-departementet

eller hans ombud qvarstadsfrågor

upptaga--—.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utslcottets Utlåtande N:o 9.

23

12:o. I frågor om qvarstad

— — — biträda; dock må ej

hos bokhandlare eller annan försäljare

å någon inom riket utkommen

skrift qvarstad begäras, utan att

genom bevis kan styrkas, att skriften

i tryckningsorten blifvit med

qvarstad belagd, eller i det fall, att

skriften ej blifvit, enligt 4 § 2 inom.,

till Justitie-statsministern eller dess

ombud inlemnad.

13:o. Varder någon af trycket

härstädes utkommen eller utländsk,

hit i riket införd, skrift, utaf

en eller flera främmande staters sändebud

eller derasRegeringar anmäld,

såsom innefattande sådana ämnen,

hvilka kunna föranleda till missnöje

hos andra Makter, ege Konungen

att derom, efter sakens och

omständigheternas beskaffenhet, i

nåder förordna, samt, om han så nödigt

pröfvar, om skriftens seqvestrerande

och indragning, genom Dess

Justitiestatsminister eller Justitiekansler,

så väl hos boktryckare som

försäljare eller andra utspridare, låta

föranstalta, — — —.

12:o. I frågor om qvarstad

— — — biträda; dock må ej

hos bokhandlare eller annan försäljare

å någon inom riket utkommen

skrift qvarstad begäras, utan att

genom bevis kan styrkas, att skriften

i tryckningsorten blifvit med

qvarstad belagd, eller i det fall, att

skriften ej blifvit, enligt 4 § 2 mom.,

till Chefen för Justitie-departementet

eller dess ombud inlemnad.

13:o. Varder någon af trycket

härstädes utkommen eller utländsk,

hit i riket införd, skrift, utaf

en eller flera främmande staters sändebud

eller derasRegeringar anmäld,

såsom innefattande sådana ämnen,

hvilka kunna föranleda till missnöje

hos andra Makter, ege Konungen

att derom, efter sakens och

omständigheternas beskaffenhet, i

nåder förordna, samt, om han så nödigt

pröfvar, om skriftens seqvestrerande

och indragning, genom Chefen

för Justitiedepartementet eller Justitiekansler

en, såväl hos boktryckare

som försäljare eller andra utspridare,

låta föranstalta,--—.

öfrigt icke måtte

2:o. att Herr Carléns motion i

till någon vidare åtgärd föranleda.

Stockholm den 9 April 1872.

På Utskottets vägnar:

TH. MUNCK af ROSENSCHÖLD.

Herr Munck af Rosenschöld har velat gifva tillkänna, att han icke

öfvervarit detta ärendes behandling inom Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.