Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om antagande af uppgjorda förslag dels till lag om inskrifning i fastighetsbok jemte i sammanhang dermed erforderliga författningar, dels till förordningar om lagfart med fastighet^äng samt om inteckning i fast egendom in. m. Ifrågavarande motioner hafva blifvit inom Andra Kammaren framställda af Herr J. F. Fredriksson

1872-03-01 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1872:12, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om antagande af uppgjorda förslag dels till lag om inskrifning i fastighetsbok jemte i sammanhang dermed erforderliga författningar, dels till förordningar om lagfart med fastighet^äng samt om inteckning i fast egendom in. m. Ifrågavarande motioner hafva blifvit inom Andra Kammaren framställda af Herr J. F. Fredriksson

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 12.

ett berättigande, eller åtminstone en allmän praxis, att boutredningsmannen, myndlingarnes

anhörige, eller den afgående förmyndaren, för rätten föreslå den tillämnade

förmyndaren, har jag trott det ej skulle möta särdeles stora svårigheter eller

fordia långa omvägar att få granskningsmännens bevis öfver lämpligheten af den som

till föimyndare pa förslag uppfördes, innan han af rätten dertill förordnas.

Da jag således är af den öfvertygelsen, att motionärens förslag i båda fallen

hafva både billighet och rättvisa för sig, och då jag icke heller har någon farhåga

föi dess praktiska och ändamålsenliga genomförande, har jag ansett mig vara oförhindtad

att yrka bifall till hans förslag i de 2:no angifna punkterna".

N:o 12.

Ank. till Riksd. Kansli den 1 Mars 1872, kl. 7 e. in.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om antagande af uppgjorda

förslag dels till lag om inskrifning i fastighetsbok

jemte i sammanhang dermed erforderliga författningar,

dels till förordningar om lagfart med fastighet^äng samt

om inteckning i fast egendom in. m.

Ifrågavarande motioner hafva blifvit inom Andra Kammaren framställda af

Herr J. F. Fredriksson (motionen N:o 107) och Herr J. Sjöberg (motionen N:o 102);

och åligger det Lag-Utskottet att, till följd af erhållna remisser, yttrande öfver motionerna

afgifva.

Förstnämnde motionär bär hufvudsakligen anfört, att, sedan den, i anledning

af Rikets Ständers uti underdånig skrifvelse den 11 Augusti 1860 framställda

anhållan, af Kongl. Maj:t förordnade komité för utarbetande af förslag till

förändrade stadganden för betryggande af egande-, pant- och nyttjanderätt till fastighet

den 10 Juli 1867 afgifvit förslag, som innefattade en fullständig lagstiftning angående

opaginerad Kontrollera mot PDF

12 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.

så "kallade fastighetsböcker, så hade Högsta domstolen, efter granskning af förslaget,

underkänt detsamma såsom overkställbar!. Frågan om ordnandet af lagfarts- och

inteckningsväsendet, i hög grad af behofvet påkallad, länge motsedd och sedan

mer än tio år stående på dagordningen, vore sålunda undanskjuten, och emellertid

fortforo alla de öfverklagade olägenheterna af den i detta hänseende bristfälliga

lagstiftningen och främst den, att fastighetskrediten vore störd och att penningar

emot inteckning i fast egendom betingade högre ränta än emot andra papper, under

det att i andra länder vanligen ett motsatt förhållande egde rum. En väsendtligen

bidragande orsak härtill läge deruti, att i andra länder iunnos inlörda

sådana af komiterade föreslagna fastighetsböcker, genom utdrag ur hvilka eu långifvare

med lätthet kunde förvissa sig såväl om eganderätten till den fastighet,

hvari hypotek erbjöds, som om de samma fastighet vidlådande gravationer, medan

åter i vårt land upplysningar i omförmälda hänseenden vore dels, såsom erfarenheten

med gravationsbevis ådagalagt, icke sällan otillförlitliga, dels svåra att vinna

och beträffande de afsöndringar, som från fastigheten tilläfventyrs skett, icke kunde

ur offentliga handlingar erhållas. Då således motionären förmenade införandet af

fastighetsböcker för eganderättens betryggande och för fastighetskrediten i hög grad

gagnande, ansåg han det vara af vigt att representationen komme i tillfälle att

bedöma, huruvida Högsta domstolens tvifvel om verkställbarheten af det utaf komitén

uppgjorda förslag till sådana böcker må finnas grundade; och föreslår motionären

alltså, “att Riksdagen ville till pröfning företaga de af komitén den 10 Juli

1867 afgifna förslag till fastighetsbok samt i sammanhang dermed stående författningar".

Herr Sjöberg åter bar andraga, att Högsta domstolen visserligen funnit sig

icke kunna tillstyrka, att förenämnda, af komiterades pluralitet afgifna förslag till

“Lag om inskrifning i fastighetsbok11 lades till grund för nådig proposition i ämnet,

vid hvilket förhållande Högsta domstolen ansett något särskild! yttrande öfver de

två andra till domstolen jemväl remitterade förslagen till förordningar angående

vissa lagförändringar i sammanhang med införandet af lagen om inskrifning i fastighetsbok

och om ändring af 11 och 17 §§ i Kongl. förordningen den 6 Augusti

1864 angående grunderna och vilkoren för hemmansklyfning oeh jordafsöndring icke

böra ifrågakomma, helst dessa sednare blifvit redigerade med hufvudsakligt afseende

på det större förslaget till lag i förstnämnda syftning. Men goda skäl förefunnos

dock för att det vigtiga ändamålet att söka åstadkomma en lag, som betryggade

besittningsrätten till och inteckningssäkerheten uti fast egendom, skulle kunna vinnas

inom en jemförelsevis kort tid. Af ett utlåtande i saken, hvarom fyra bland

de Högsta domstolens ledamöter, som deltagit i pröfningen af detta lagstiftningsärende,

sig förenat, syntes nemligen framgå, att de godkänt grunderna för de förslag

i ämnet, hvilka en af komiténs ledamöter framlagt såsom sin från komitépluralitetens

afvikande mening; och denna omständighet innebure tillräcklig anledning för

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.

att frågan redan nu och i sitt närvarande skick kunde och borde underställas Riksdagens

bepröfvande, hvarvid torde böra särskildt framhållas, att bemälde reservant,

vid utarbetandet af sina förslag, på sätt han sjelf också angifvit, tagit till rättesnöre

Lagberedningens förslag i 8, 9 och 11 Kap. Jorda-balken, hvilket behandlar

nu ifrågavarande ämnen. Då nu härtill kom, att det redan år 1860 af den dåvarande

representationen inför Kong!. Maj:t uttalade behofvet af föreskrifter i redan

antydda syftning under den sedermera förflutna tiden visat sig allt mera oafvisligt,

och då en lagreform till betryggande af eganderättsförhållandena och fastighetskreditens

deraf beroende förstärkande äfvensom till motverkande af de tidt och ofta

förekommande bedrägerier, hvilka af den nuvarande bristfälliga lagstiftningen i detta

hänseende hemtade stöd och dymedelst tillskyndade enskilde oberäkneliga förluster,

icke vidare borde uppskjutas, hemställde motionären: “att Riksdagen måtte till pröfning

företaga och för sin del godkänna de af en ledamot i komitén för utarbetande

af förslag till förändrade stadganden för betryggande af egande-, pant- och nyttjanderätt

till fastighet särskildt afgifna förslag till: l:o Förordning om lagfart med

fastighetsfång; 2:o Förordning om inteckning i fast egendom; 3:o Förordning om

vissa lagförändringar och andra föreskrifter i sammanhang med förändrade stadganden

angående lagfart med fastighetsfång och inteckning i fast egendom; samt

4:o Reglemente, hvarefter fäste- och inteckningsböcker skola inrättas och föras."

Lika lifligt, som motionärerne, inser Utskottet vigten af att en lagstiftning

i de ämnen, motionerna afse, måtte ju för dess heldre komma till stånd. Men

det skäl, som, enligt hvad den ene af motionärerne anmärkt, föranlät Lag-Utskottet

vid 1869 års riksdag att hemställa, det en då inom Första Kammaren väckt motion

om godkännande af komiterades ofta omförmälda förslag icke måtte till någon Riksdagens

åtgärd föranleda, synes äfven nu ega oförminskad giltighet. Utskottet ansåg

nemligen då, att, enär förslaget berodde på granskning af Högsta domstolen, lämpligast

vore att Riksdagen afvaktade den framställning i ämnet, hvilken från Kongl.

Maj:t vore att förvänta; och Utskottet kan icke nu finna, att hvarken den omständigheten

att Högsta domstolen, uti sitt efter fulländad granskning afgifna yttrande, ansett

•komiterades förslag till lag om inskrifning i fastighetsbok icke böra läggas till grund

för nådig proposition i ämnet och således — på sätt den ene motionären uttryckt

sig — “underkänt detsamma såsom overkställbar^, eller det förhållande att —

efter hvad den andre motionären antagit — åtskillige af Högsta domstolens i granskningen

deltagande ledamöter godkänt grunderna för de af en reservant inom komitén

framlagda förslag böra, då ärendet i allt fall fortfarande är på Kongl. Maj:ts pröfning

beroende, föranleda dertill, att ett annat förfaringssätt än tillförene vore från

Riksdagens sida lämpligare. Snarare synes ett ytterligare stöd för samma förfarande

kunna hemtas från tillkomsten af den lagbyrå, för hvilken Kong], Maj:t af sistförflutna

års lagtima Riksdag äskade anslag och som med detta års början trädt i

verksamhet. fy hvilka förarbeten än må hafva egt rum, kommer tvifvelsutan att

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.

till nämnda lagbyrå öfverlemnas det slutliga utarbetandet af lagförslag i de ämnen,

der sådana af representationens hemställningar föranledas. Vid detta förhållande

lärer det mindre än någonsin vara skäl för Riksdagen eller närmast dess Lag-Utskott

att söka åstadkomma eu lagstiftning i förevarande hänseende. Utskottets

sammansättning och den mängd af göromål, som åligger detsamma, utgöra nemligen

hinder för utarbetandet af lagförslag i ett ämne af den omfattning, som det

förevarande, och då Högsta domstolen emot antagligheten af det utaf komiterade

uppgjorda förslag anfört betänkligheter samt icke ingått i pröfning af det utaf

reservanten afgifna, saknar representationen för sitt omdöme den ledning, som för

fattande af beslut i en så genomgripande fråga torde anses erforderlig. Erfarenheten

vid all lagstiftning har dessutom ådagalagt att, för ernående af det bästa möjliga

resultat, sjefva utarbetandet af lagförslagen bör verkställas af några få män af facket

och de sålunda utarbetade förslagen sedermera undergå den mångsidiga granskning,

som inom mer eller mindre talrika församlingar kan komma dem till del.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får Utskottet — som med afseende

å det slut, hvartill Utskottet i denna fråga kommit, ansett någon närmare

redogörelse för innehållet af de särskilda i motionerna åberopade lagförslagen icke

erfordras —- vördsamt hemställa,

att omförmälda motioner icke må till någon Riksdagens åtgärd

föranleda.

♦

Stockholm den 1 Mars 1872.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Reservation:

af Herr Carlén.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.