Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ett tillägg till Kongl. förordningen den 16 Februari 1864, angående Nya Strafflagens införande och hvad i afseende derå iakttagas skall.

1872-03-12 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1872:15, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ett tillägg till Kongl. förordningen den 16 Februari 1864, angående Nya Strafflagens införande och hvad i afseende derå iakttagas skall.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 15.

1

15.

Ank. till Riksd. Kansli den 14 Mars 1872, kl. 2 e, m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ett tillägg till Kongl. förordningen

den 16 Februari 1864, angående Nya Strafflagens

införande och hvad i afseende derå iakttagas skall.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till Lag utskottet remitterad motion

(N:o 59) liar Herr Ola Jönsson anfört, all man ej behöfde gå särdeles långt tillbaka

i de svenska brottmälsannalerna för att finna exempel på förhastade häktningsåtgärder,

hvarigenom den oskyldigt häktade bragts på vanära och ruin Det måste

derföre ligga lagstiftaren särdeles om hjertat att, i fall dylika misstag ej kunde

undvikas, följderna deraf, åtminstone så myckel som möjligt, blefve mildrade. Betänkte

man de qval och lidanden den oskyldigt häktade måste utstå, den skymf han, genom

alt behandlas som brottsling, vore underkastad, då han förut icke vant tilltalad eller

straffad för brott, samt de rubbningar i hans ekonomiska bestånd, som ofta visat sig

såsom eu af de bittra frukterna af hans oförskyllade lidanden, så framstode det

såsom en oafvislig pligt å samhällets sida att, ehuru skymfen och själslidandet icke

kunde med penningar godtgöras, dock i någon mån hålla den sålunda förorättade

skadeslös. Motionären hemställde fördenskull, ”att Riksdagen ville besluta ett tillägg

till Kongl. förordningen den 16 Februari 1864 om nya strafflagens införande af

följande lydelse:

”Den, hvilken, utan att förut hafva vant dömd för ansvar för brott som medför

förlust af medborgerligt förtroende, blifvit häktad på grund af sådan angifvelse, derför

någon häktas må, men i det slutliga utslaget från angifvelse frikänts, må af

allmänna medel tilläggas skälig ersättning, som dock ej får understiga två riksdaler

för hvarje dag, som han hållits häktad, med rättighet för staten att af vederbörande

ersättningsbeloppet utsöka.”

Bill. till Riksd. Prof. 1872. 7 Sami. 8 Höft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lay-Utskoltets Utlåtande N:o 15.

I afseende på detta förslag må först och främst anmärkas, att den, som

olagligen häktar någon, derför är, enligt gällande lag, underkastad icke blott strängt

kriminell ansvar, men älven ersättningsskyldighet till den sålunda lörorältade för

skada, som denne till följd af den lagstridiga åtgärden lidit, samt att samhället i

detta lika litet som i andra fall, då förbrytelse egt rum, kan hafva någon pligt

alt hålla målseganden skadeslös, för att derefter hos förbrytaren söka sitt åter,

såsom motionären ifrågasatt.

Beträffande åter det fall, all häktningen varit föranledd af någon omständighet,

som inför lagen rättfärdigar en sådan åtgärd, men att den häktade ändock of domstolen

frikännes, så kan det väl synas som om billigheten här talade för en ersättningsskyldighet

å statens sida, synnerligast om det tillika klarligen visar sig, att den

häktade varit oskyldig till det brott, hvarför lian blifvit i häkte inmanad. Härvid

hör man dock betänka, alt ifrågavarande preventiva polisåtgärd har sin grund och

sitt berättigande i nödvändigheten alt upprätthålla allmänna rättssäkerheten och att

eu hvar, som åtnjuter skyddet af samhällets lagar, måste underkasta sig dessa lagars

tillämpning, äfven om han derigenom, till följd af det ofullkomliga i allt menskligt

och således äfven i den mänskliga samhällsordningen, någon gång kan blifva oskyldigt

lidande.

Föga ändamålsenligt skulle del dessutom vara alt i öfverensstämmelse med

motionärens förslag bestämma ett visst ersättningsbelopp för hvarje dag, hvarunder

den oskyldigt, häktade varit beröfvad sin frihet, denna förmån som för olika personer

har så ofantligt olika materiell värde. Ett sådant stadgande kunde ock någon gång

utgöra en lockelse för nödställda personer att genom tillställningar låta inmana sig

i häkte blott för att åtkomma den af staten ullofvade dagspenning. Delta sätt att

bereda sig inkomster hlefve ännu mera lönande om hela familjer begagnade sig deraf;

och staten kunde således få vidkännas ganska betydliga utgifter, hvilka han dock

underkastat sig för hell annat ändamål än att framkalla och uppmuntra ett nvlt

slags bedrägeri. 1 denna anmärkning ligger ej någon öfverdrift, ty det är ingalunda

utan exempel att personer begått brott, blott och halt lör alt komma i åtnjutande

af det uppehälle som fängelset erbjuder.

Utskottet, som hyser den åsigt, atl korrektivet emot misstag i ifrågavarande

hänseende bör sökas i en sträng begränsning af möjligheten af sådana misstag, får

alltså vördsamt hemställa,

atl omförmälda förslag ej måtte af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 12 Mars 1872.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Emot detta beslut anmäldes reservationer af Herr Carlén och Herr Mankell.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.