Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta, motioner om ändring af •gällande stadganden ifråga om skyldighet att bygga och underhålla vägar och broar. Till följd af erhållna remisser åligger det Lag-Utskottet att afgifva yttrande öfver de uti omlormälda ämne inom Andra Kammaren gjorda framställningar åt Herrar Ola Andersson

1872-03-21 · 6 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1872:21, Utlåtande, i anledning af väckta, motioner om ändring af •gällande stadganden ifråga om skyldighet att bygga och underhålla vägar och broar. Till följd af erhållna remisser åligger det Lag-Utskottet att afgifva yttrande öfver de uti omlormälda ämne inom Andra Kammaren gjorda framställningar åt Herrar Ola Andersson

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 21.

3

N:o 21.

Ank. till Riksd. Kansli den 22 Mars 1872, kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af väckta, motioner om ändring af

•gällande stadganden ifråga om skyldighet att bygga och

underhålla vägar och broar.

Till följd af erhållna remisser åligger det Lag-Utskottet att afgifva yttrande

öfver de uti omlormälda ämne inom Andra Kammaren gjorda framställningar åt

Herrar Ola Andersson (motionen N:o 39), Sven Håkanson (motionen N:o 126) och

C. E. Hjelm (motionen Nio 182).

Af desse har Herr Oia Andersson uttalat den åsigt, att skyldigheten att

hygga och underhålla vägar och broar borde baseras på de grunder, “att alla de,

som genom körslor begagna vägar och broar, skola, såvidt möjligt är, omedelbart

eller medelbart dem underhålla; att ingen delning eller klassificering mera skall

ifrågakomma, och att till allmänt underhåll upptagas alla lands-, härads-, sockneoch

byvägar, men ej enskilda hemmans utfartsvägar till dessa"; hemställande denne

motionär, “att Riksdagen i underdånig skrifvelse anhåller, det Kongl. Maj:t täcktes

låta utarbeta och till Riksdagens pröfning framlägga nådig proposition i frågan i

dess helhet på här föreslagna grunder".

Herr Sven Håkansson åter har föreslagit: “att, med frångående af de närvarande

nog stora föreningarne om väghållningsskyldiglieten, densamma från häradsgemensamheten

måtte öfverflyttas på socknen och fördelas på hvarje socken särskild!

för sig såsom en socknens serskilda angelägenhet; att inom hvarje vägunderhållningsdistrikt

en hvar, i förhållande till hans inkomster eller rättare hans bevillning

enligt andra artikeln i gällande bevillningsförordning, må kännas skyldig

deltaga i de allmänna landsvägarnes underhåll alla årstider efter värde, som af

fem ojäfvige gode män bestämmes, af hvilka gode män jordinnehafvarne å gäll
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskott ds Utlåtande N:o 21.

eller kommunalstämma välja två och de som erlägga bevillning för andra beskattningsföremål

äfvenledes två och hvilka fyra tillsammans utse en femte; att vägunderbållningsskyldigheten

fortfarande må bestridas af jordinnehafvarne, utan rubbning

i förut bestämda ansvarsskyldigheter; att det penningebelopp, som uppkommer genom

andra beskattningsföreraål än i mantal satt jord, fördelas emellan dem utulerhållningsskyldigheten

tillkommer i förhållande till hvars och ens hemmantal, för

hvilket vägunderhållet bcstrides; samt att den föreslagna värderingen måtte hvart

tionde år förnyas1''.

Slutligen har Herr Hjelm föreslagit, att Riksdagen måtte för sin del besluta,

“att by a väg skall för dess underhåll indelas på de hemman, verk och lägenheter,

som sig deraf begagna; att egendomarnes uppskattningsvärden skola utgöra

delningsgrunden; och att vägarne årligen afsynas på sätt för de allmänna vägarne

linnes stadgadt".

Sedan längre tid tillbaka har frågor om allmänna väghållningsbesväret utgjort

föremål för representationens öfverläggningar. Redan vid 1853-—1854 årens

riksdag beslöto Rikets Ständer att i underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t

täcktes låta undersöka enligt hvilka grunder och på hvad sätt bruk och bergverksanläggningar,

skattlagda mjöl- och sågqvarnar samt andra fabriksinrättningar på

landet kunde åläggas att till vägarnes byggande och underhållande bidraga, samt

efter vederbörandes hörande nådig proposition i ämnet till Rikets Ständer aflåta;

men Kongl. Maj:t förklarade med anledning häraf, att “denna skrifvelse icke borde

till någon åtgärd föranleda, helst grunden för och verkställigheten af väghållningsbesvärets

inom kommunerna fördelning på andra skattdragande, än dem, hvilka

det hittills ålegat, måste — ehvad denna fördelning skedde i det inskränktare omfång,

Rikets Ständer föreslagit, eller utsträcktes till de skattskyldige i allmänhet — stå

i sammanhang med och i viss mån bero på de till behandling då väckta frågorna

om ändring i bevillningsgrunderna och om inrättande af kommunalstyrelser".

Vid de tvänne näst derpå följande riksdagarne förevar frågan ånyo. Hon återkom

jemväl vid riksdagen 1865—1866, då Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse

den 7 April sistnämnda år, — med uttalande af den åsigt, att skyldigheten att

deltaga i väghållningsbesväret borde utsträckas ej allenast till fastigheter af alla

slag, utan äfven till eu hvar till deltagande i kommunalutskylder förpligtad person

och utgöras efter samma grund som nämnda utskylder, men att dervid likväl borde

medgifvas dels vissa undantag med afseende å tjenstemäns löner och pensioner samt

några andra med dem jemförliga inkomsttitlar, dels vissa modifikationer med afseende

å inkomstbevillningen i allmänhet, helst grunden för kommunalutskyldernas

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 21.

utgörande, under den korta tid som förflutit från kommunallagens antagande, icke

kunde anses hafva undergått de jemkningar, till hvilka omständigheterna torde föranleda,

och vissa kategorier genom ett ovilkorlig! antagande af denna grund för

väghållningskyldigheten möjligen skulle blifva alltför hardt betungade, — hos Kongl.

Maj! anhöllo, att Kongl. Maj! täcktes i öfverensstämmelse härmed låta utarbeta

och, så snart ske kunde, till Riksdagen framlägga nådig proposition i ämnet.

Med anledning häraf och sedan Kongl. Kammar-kollegium atgifvit infordradt

underdånigt utlåtande i frågan, aflat Kongl. Maj! till 1868 års Riksdag nådig

proposition, hvaruti förklaras, att, hvad anginge frågan huruvida vägrödjningsoch

brobyggnadsskyldigheten inom kommunerna å landet borde utsträckas till alla

skattskyldige, vare sig, på sätt Rikets Ständer förutsatt, med eller ock utan iakttagande

af undantag för tjenstemäns löner och pensioner samt andra dermed jemförliga

inkomsttitlar, Kongl. Maj! ansåge, att, derest ifrågavarande besvär må kunna

öfverflyttas på samhällsklasser, hvilka förut varit derifrån befriade, sådant likväl

icke skäligen kunde i sin helhet på eu gång bringas till utförande, att, om en så

genomgripande förändring som dessa besvärs fördelning på alla skattskyldige skulle

kunna komma til) stånd utan att väcka billig klagan, den måste endast småningom

genomföras och en dylik fördelning företrädesvis ske i sådana fall, der en allmän

delaktighet kunde med mindre praktiska svårigheter åstadkommas; att härtill lämpade

sig företrädesvis det åliggande, som af de väghållningsskyldige redan nu bestredes

genom kontanta tillskott, nemligen vägarnes hållande i fargildt stånd vintertiden

vid snöfall; att det icke borde lemnas utan uppmärksamhet, att måhända den

största ojemnheten vid väghållnings- och brobyggnadsbesvärets fördelning, likasom i

fördelningen af kostnaderna för vinterväghållningen, der ploglag vore inrättade, icke

läge så mycket deri, att besvär och kostnader drabbade jordbruket allena, som fast

heldre åtminstone inom flera orter — deruti att desamma vore på jorden ytterst

ojemnt fördelade, enär fördelningsgrunden varit och ännu vore hemmanens mantal,

oberoende af deras högre eller lägre värde; att en öfverflyttning på andra samhällsklasser

af större eller mindre del af detta besvär derföre icke borde ega rum, utan

att samtidigt dermed jemväl ändrades den fördelningsgrund emellan hemmanen, som

hittills varit gällande; att det möjligen kunde ifrågasättas, huruvida den frihet från

deltagande i kostnaden för vinterväghållningen, som i följd af frihet från deltagande

i väg- och brohålIningsbesväret, på grund af särskilda Kongl. resolutioner, hitintills

varit bruk, qvarnar, skattlagda utjordar och lotshemman .beviljad, likasom den frihet,

som i detta hänseende tillkomma säterierna i Skåne, Halland, Blekinge och

Bohus län, borde fortfarande gälla, äfven om en förändring i ifrågasatta syftningen

komme till stånd, men att, då berörda frihet måste anses meddelad endast med

afseende å de förhållanden, som egde rum, då densamma beviljades, eller att vägoch

brohållningen var ett jorden uteslutande åliggande besvär, så torde deraf följa

att tillämpningen af denna frihet förfölle för den del af ifrågavarande besvär som

opaginerad Kontrollera mot PDF

0 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 21.

genom statsmakternas beslut, efter en helt och hållet ny grund, gjordes gemensamt

för alla skattskyldige; att rättvisa och billighet dock fordrade, att vid en sådan öfverflyttning

jorden fortfarande droge samma andel, som i kommunalförfattningarne vore

i afseende å fyrktalsberäkningen iakttaget; men att det syntes icke hora ifrågakomma

att befria vissa slag af inkomst från all delaktighet härutinnan; Och fann kong .

Makt, på grund häraf, skäligt “föreslå Riksdagen att, med ändring af föreskriften

i Kongl. Förordningen af den 13 September 1790, § 5, må stadgas att, nar i o - verensstämmelse med nämnda författning till vägarnes hållande i fargildt. stånd under

vintertiden vid snöfall s. k. ploglag äro eller blifva inrättade, den for alla ploglagen

uti socknen eller häradet belöpande ersättning sammanslås och inom socknen

eller häradet fördelas efter den allmänna grund, som gäller för uttagande af kommunalutskylder

på landet.*''

Uti det utlåtande, som häröfver afgafs af 1868 års Lag-Utskott hemställdes,

på anförda skäl, att Riksdagen, med förklarande att den funnit sig förhindrad att

lemna bifall till berörda nådiga förslag, måtte hos Kong!. Maj:t i underdånighet

anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t låta tillvägabringa den utredning, som, enligt hvad

i utlåtandet blifvit anmärkt, erfordrades för bedömande af den föreslagna förändringens

verkningar inom de särskilda orterna, samt derefter till Riksdagen gorå den

förnyade framställning i ämnet, hvartill omständigheterna föranledde. .

I öfverensstämmelse med denna hemställan beslöt Första Kammaren for sin

del, att underdånig framställning i omförmälda syftning skulle till Kongl. Maj:t

aflåtas, hvaremot Andra Kammaren, med afslag å Utskottets utlåtande, biföll Kong .

Makts nådiga proposition; och som någon sam in an jemkning af Kamrarnes skiljaktiga

beslut ej kunde åvägabringas, var således den nådiga propositionen a Riksdagens

sida afslagen. „ . , .

Genom enskilda motioner blef frågan i hela dess omfattning anyo bragt a

bane vid 1869 års riksdag, som, under antagande att frågan om vaghallmngssky - digheteu i allmänhet skulle, i anledning af Rikets Ständers åberopade skrifvelse

den 7 April 1866, komma under vidare öfvervägande och behandling inför Kongl.

Makt, af sådan orsak förklarade, att de härutinnan gjorda framställningar ej kunde

till'' någon åtgärd å Riksdagens sida föranleda; men deremot, beträffande vintervaghållningen,

aflat till Kongl. Maj:t underdånig skrifvelse med anhållan, att Kongl.

Maj:t täcktes låta tillvägabringa den utredning, som erfordras for bedömande åt

den föreslagna förändringens verkningar inom de särskilda orterna, samt derefter

till Riksdagen göra den förnyade framställning i ämnet, hvartill omständigheterna

kunde föranleda. ..

Förnyade framställningar i ämnet gjordes af enskilda motionärer vid 1810

års riksdag, som dock, enligt hemställan af dåvarande Lag-Utskott, lemnade dessa

framställningar utan afseende, emedan frågan i hela dess vidd ansågs vara beroende

på åtgärd af Kongl. Maj:t.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:ö 21.

7

Det är bekant, att Kong!. Maj:t infordrat länsstyrelsernas och landstingens

yttranden i fråga om förändrad lagstiftning angående skyldigheten att bygga och

underhålla större broar och färjor, i syftning att utsträcka detta besvär till alla

dem, som erlägga kommunalutskylder, och att, för åstadkommande af en jemnare

och billigare fördelning af kostnaden, antaga landstingsområdet i stället för häradet

till gemensamhet. Och beträffande Riksdagens nyssberörda underdåniga skrifvelse

af den 11 Maj 1869, om ändring i gällande föreskrifter rörande skyldigheten att

hålla allmänna vägarne i fargildt stånd vintertiden, inhemtas af Justitie-ombudsmannens

till innevarande riksdag afgifna berättelse, alt detta ärende, när berättelsen

afgafs, var i Kongl. Civil-departementet under beredning till föredragning.

Då häraf vill synas, såsom om Kongl. Maj:t tills vidare lemnat åsido frågan

om väghållningsskyldigheten i allmänhet, hvartill också någon anledning kunde förefinnas

i den omständighet, att den vid 1869 års riksdag aflåtna underdåniga skrifvelse

endast afsåg vinterväghållningen, har Utskottet, som är af den mening, att

förstnämnda fråga, lika väl som den om vinterväghållningen, bor så snart ske kan

bringas till sin lösning, trott sig böra, i anledning af Herrar Ola Anderssons och

Sven Håkanssons ifrågavarande motioner, så vidt de afse allmänna vägar, vördsamt

hemställa,

Do att Riksdagen, under åberopande af ofvanberörda underdåniga

skrifvelser af den 7 April 1866 och den 11 Maj 1869, måtte hos Kongl.

Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t, så snart ske kan, låta utarbeta

och för Riksdagen framlägga förslag till de förändringar i fråga om väghållningsbesväret

i allmänhet, hvartill omständigheterna må finnas föranleda.

Vidkommande Herr Ola Anderssons förslag, i hvad det åsyftar att äfven byvägar

måtte till allmänt underhåll upptagas, äfvensom Herr Hjelms ofvanberörda motion

rörande dylika vägar, så är genom Kongl. Resolutionen den 8 Januari 1735 stadgadt,

att s. k. byvägar böra underhållas af dem, som sig deraf betjena; Och då detta

stadgande har sin naturliga grund deruti, att dessa vägar icke kunna anses vara

af något synnerligt gagn för den större allmänheten, utan hufvudsakligen endast

för det eller de bylag, dit de leda, torde det ej vara välbetänkt att härutinnan

göra ändring. I den mån en enskild väg, som tjenar till utfartsväg för by eller

hemman, börjar att allmännare begagnas, ankommer det på vederbörande myndighet

att, då fråga derom väckes, pröfva huruvida en sådan väg må till allmänt underhåll

indelas.

Förhållandena i afseende på byvägar lära på särskilda orter vara så olika,

att de icke lämpligen kunna genom ett generelt stadgande regleras, på sätt Herr

Hjelm föreslagit. Denna angelägenhet synes fortfarande böra öfverlemnas åt bymännen

sjelfva, hvilka, derest öfverenskommelse om vägarnes underhåll och om grunden

derför ej kan träffas, ega att få tvisten afgjord genom domstols beslut.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lag-UtsJcottets Utlåtande N:o 21.

På grund häraf får Utskottet hemställa,

2:o att Herrar Ola Anderssons och Hjelms i dessa hänseenden gjorda

framställningar ej måtte af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 21 Mars 1872.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Reservationer:

af Herr Grefve Mörn er och Herr Caspersson emot Utskottets hemställan i

första punkten; samt

af Herr Sven Nilsson emot den i andra punkten gjorda hemställan.

Stockholm, tryckt hos A. L. Norman, 1872.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.