Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om upphäfvande af den för beväringsskyldige medgifna legningsoch friköpningsrätt samt om införande af obligatoriska vapenöfningar för ynglingar emellan konfirmationsoch beväringsåldern. Dessa till Lag-Utskottet remitterade motioner äro väckta inom Andra Kammaren, den ena

1872-03-26 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1872:22, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om upphäfvande af den för beväringsskyldige medgifna legningsoch friköpningsrätt samt om införande af obligatoriska vapenöfningar för ynglingar emellan konfirmationsoch beväringsåldern. Dessa till Lag-Utskottet remitterade motioner äro väckta inom Andra Kammaren, den ena

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 22.

1

\:o 23,

Aak. till Riksd. Kansli den 27 Mara 1872, kl 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om upphäfvande af den för

beväringsskyldige medgifna legnings- och friköpningsrätt samt

om införande af obligatoriska vapenöfningar för ynglingar emellan

konfirmations- och beväringsåldern.

Dessa till Lag-Utskottet remitterade motioner äro väckta inom Andra Kammaren,

den ena (N:o 1) af Herr A. Adlersparre och den andra (N:o 21) af Herr

J. Englander, hvilka föreslagit,

Herr Adlersparre: att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla, “det

Kongl. Maj:t, med upphäfvande af i de nådiga förordningarne af den 15 November

1060 — angående allmänna beväringen — och den 9 Februari 1861 _angående

allmänna beväringens mönstringar och öfningsmöten — för beväringspligtige medgifna

rättigheten till friköpning och legning, täcktes i stadgan för allmänna beväringen

gifva sådan föreskrift, att beväringspligtig icke må tillåtas köpa sig fri från vapenöfningarne,

ej heller, vare sig under krig eller fred, i sitt ställe annan karl legaoch

Herr Englander: “dels att Kongl. kungörelsen af den 13 November 1860, i

hvad den rörer lega och friköp, må upphäfva», och dels att obligatoriska militära

ö fn i liga r inom kommunerna må stadgas för ynglingarne mellan konfirmations- och

beväringsåldern.''1

Beträffande sednare delen af Herr Englanders förslag, eller frågan om obligatorisk

vapenöfning för ynglingar emellan konfirmations- och beväringsåldern, så och

då denna fråga, till följd af Herr P. Tjernlunds i samma ämne väckta, till Andra

Kammarens Tillfälliga Utskott N:o 1 hänskjuta motion (N:o 171) redan blifvit af

Andra Kammaren i öfverensstämmelse med Tillfälliga Utskottets utlåtande afgjord

och för närvarande är på Första Kammarens pröfning beroende, får Lag-Utskottet

vördsamt hemställa,

l:o att Herr Englanders motion i denna del må anses besvarad

genom det beslut, som Riksdagen fattar i anledning af Herr

Tjernlunds berörda förslag.

flik. till Riksd. Prof. 1812. 7 Sami. 12 Raft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlutande N:o 22.

Vidkommande åter förevarande framställningar, i hvad de äro riktade mot

gällande stadgande!! angående rättighet för beväringsskyldige att genom lega eller

friköp vinna befrielse från personligt fullgörande åt bevänngspligten, så är genom

Kongl. kungörelsen den 15 November 1860 i detta afseende hufvudsakligen stadgadt,

dels att beväringsskyldig, som i krigstid uppbådas, må i sitt ställe sätta annan duglig

karl, och dels att befrielse från de i fredstid föreskrifna vapenölningar må kunna

vinnas derigenom, att den beväringsskyldige till allmänna beväringsfonden erlägger

en afgift af 100 riksdaler, hvilket belopp dock kan af Kongl. Maj:t höjas eller nedsättas

med högst 20 riksdaler. Antalet af dem, hvilka vid mönstringarne må erhålla

tillåtelse att sålunda befria sig från vapenöfning under fredstid, får likväl inom hvarje

mönstringsdistrikt icke öfverstiga hälften af de för året approberade beväringsskyldige,

hvadan lottning skall ega rum, i fall flere än halfva antalet anmäla sig till

vinnande af dylik befrielse.

Då bevarandet af vår sjelfständighet i hufvudsaklig mån måste hvila på beväringsinrätlningen

och dess utbildande, är det af synnerlig vigt att denna allas värnepligt

med fosterländsk hängifvenhet omfattas al hela folket. Men för att detta skall

kunna ske, måste den vara grundad på en jemlikhet, som fordrar att en hvar personligen

fullgör sin skyldighet i ifrågavarande afseende. Det är nemligen klart, alt,

i den mån den för hvarje god medborgare i ett fritt land kära pligten att värna

sina fäders jord till förmån hufvudsakligen för de mera bemedlade klasserna förvandlas

till en gärd i penningar, i samma mån hvälfvas krigstjenstens faror och

mödor förnämligast på de fattigare klasserna.

Derjemte bör icke förgätas den verkliga skada, som tillskyndas annéen, derigenom

att nationens mera bildade beståndsdelar få tillfälle att undandraga sig krigstjensten,

enär sålunda för försvarsväsendet gå förlorade icke blott mycken andlig

kraft samt tillgång på befälsämnen, utan äfven den yrkesskicklighet i hvarjehanda

stycken, hvaraf försvarsväsendet är i behof, men som mången gång just sätter den

beväringsskyldige i tillfälle att med penningar lösa sig fri från värnepligtens personliga

fullgörande.

1 afseende på ifrågavarande motioner har Chefen för Landtförsvars-departementet

Herr Statsrådet Weidenhielm uti ett inom Andra Kammaren den 1 7 nästlidne Februari

afgifvet yttrande förordat föreslagna förändringen såsom önskvärd både i fosterländskt

och militäriskt intresse. Den vore nödvändig för att allmänna värnepligten i vårt

land måtte blifva eu sanning; och derigenom att den åt beräkningarne lemnade ett

fastare stöd vore den egnad alt undanrödja en väsendtlig svårighet vid uppgörandet

af en mobiliseringsplan.

Borttagandet af rättigheten till friköp och lega medför emellertid nödvändigheten

att derjemte icke blott upphäfva hvad 4 § i åberopade Kongl. kungörelsen

stadgar om skyldighet för värnepligtig, som på grund af särskilda omständigheter

befrias från beväringsskyldigheten, att i fredstid erlägga friköps-afgilt och i krigstid

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 22.

3

sätta annan karl i sitt ställe, men äfven att vidtaga deraf påkallade förändringar i

Kongl. förordningarne den 9 Februari 186 1, angående allmänna beväringens mönstringar

och öfningsmöten, och den 4 Februari 1862, angående beväringseliter. Dessa sednare

författningar falla dock inom det Kongl. Maj:t allena förbehållna lagstiftningsområde.

På grund af hvad anfördt blifvit och i hufvudsaklig öfverensstämmelse med

hvad motionären i ifrågavarande hänseende föreslagit, får Utskottet hemställa,

2:o att Riksdagen måtte dels för sin del besluta en författning,

så lydande:

“Allt hvad Kongl. kungörelsen angående allmänna beväringen

den 13 November 1860 innehåller i fråga om rättighet för

beväringsskyldig att vid uppbåd till vapenkonst sätta i sitt ställe

annan duglig karl och att i fredstid vinna befrielse från vapenöfning,

emot erläggande af viss afgift i penningar, så ock hvad

4 § i samma kungörelse stadgar derom, att den, som af särskilda

eller ömmande omständigheter eller för att kunna till

främmande land utflytta, befrias från beväringsskyldigheten, skall

i fredstid erlägga afgift för vapenöfningsfrihet och i krigstid

för sig ställa legokarl, varder härigenom till all kraft och

verkan upphäfdt.“

dels ock hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att

Kongl. Maj:t, derest nämnda beslut vinner Dess nådiga samtycke,

täcktes i öfverensstämmelse härmed vidtaga de förändringar i

Kongl. förordningarne den 9 Februari 1861, angående allmänna

beväringens mönstringar och öfningsmöten, och den 4 Februari

1862, angående beväringseliter, som till följd af samma beslut

blifva erforderliga.

Stockholm den 26 Mars 1872.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

llerr Beckman och Herr Grefve Mörner hafva begärt få antecknad!, att de ej

deltagit i ärendets behandling inom Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.