Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring i gällande stadganden rörande skyldigheten att hygga kyrka, prestgård och tiondelada. Ifrågavarande motioner, hvilka blifvit till Lag-Utskottet remitterade, äro vackla inom Andra Kammaren af Herrar Anders Andersson flan Kopparbergs län, J. A. Åstrand, P. O. Hörnfeldt, E. Leijer, Friherre G. Tamm och C. J. Kjellman; och är föreslaget, af Herr Anders Andersson

1872-04-08 · 6 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 4 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1872:27, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring i gällande stadganden rörande skyldigheten att hygga kyrka, prestgård och tiondelada. Ifrågavarande motioner, hvilka blifvit till Lag-Utskottet remitterade, äro vackla inom Andra Kammaren af Herrar Anders Andersson flan Kopparbergs län, J. A. Åstrand, P. O. Hörnfeldt, E. Leijer, Friherre G. Tamm och C. J. Kjellman; och är föreslaget, af Herr Anders Andersson

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

X:o 37.

Ank. till Riksd. Kansli den 10 April 1872, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring i gällande stadganden

rörande skyldigheten att hygga kyrka, prestgård och

tiondelada.

Ifrågavarande motioner, hvilka blifvit till Lag-Utskottet remitterade, äro vackla

inom Andra Kammaren af Herrar Anders Andersson flan Kopparbergs län, J. A.

Åstrand, P. O. Hörnfeldt, E. Leijer, Friherre G. Tamm och C. J. Kjellman; och

är föreslaget,

af Herr Anders Andersson (motionen N:o 90): “aLt 26 kap. 2 § Byggningabalken

samt alla Kong!, förordningar som dermed ega sammanhang måtte uppliäfvas

och skyldigheten att bygga och underhålla prestgård kostnaden drabba alla församlingens

jordegare;“

af Herr Åstrand (motionen N:o 154): “att Riksdagen ville för sin del besluta,

samt i underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:l anhålla, att § 1 och 2 af 26 kap.

Byggninga-balken måtte så omredigeras att orden “hemmantalet" i § I och “gårdatalel“

i § 2 utbytas emot fyrktalet, samt att den i sistnämnda § förekommande

strofen: “men sätes och ladugårdar så och afhyste rå och rörshemman varen der

frie före" uteslutes;"

af Herr Hörnfeldt (motionen N:o 14): “att Riksdagen måtte besluta det allmogen

i de församlingar, der reglering af preslerskapets löner försiggått och

vunnit Kongl. Maj.ts nådiga fastställelse, måtte för den tid regleringen gäller befrias

från skyldigheten att bygga och underhålla sädes- eller s. k. tiondelada

al Herr Leijer (motionen N:o 414): “att Riksdagen åtminstone måtte för sin

d»l besluta, dels att församlingarnes skyldighet all bygga och underhålla s. k. tiondelada

upphör i och med detsamma tionden icke vidare utgår i strå, och dels att,

utan afseende å hvad derom förut kan vara stadgadt, provinsen Gotlands preslgårds
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 27.

D

byggnadsskyldighet inskränkes till hvad i det afseende! finnes löreskrifvet för Sveriges

öfriga provinser''1;

af Herr Friherre Tamm (motionen N:o 161): “att Riksdagen behagade hos

Kongl. Maj:l i underdånighet anhålla att med ändring af föreskriften i 26 kap. 2 §

Byggninga-balken åtgärder vidtagas, hvarigenom vid nuvarande boställsinnebafvares afgång

all gemensamhet mellan kyrkoherdar och församlingar med afseende på skyldigheten

att bygga och underhålla kyrkoherdeboställe på landet måtte borttagas"; och

af Herr Kjellman (motionen N:o 104): “att Riksdagen måtte för sin del

besluta en författning, hvarigenom förklaras, att 4 § i privilegierna för presterskap^

den 16 Oktober 1 725 icke utgör hinder för lösning af frågor om ändring i lagens

stadganden rörande skyldigheten att bygga prestgård och tiondelada, då sådan ändring

icke åsyftar rubbning i nu varande kyrkoherdars rättigheter."

Hvad nu först angår Herr Åstrands förslag i hvad det afser förändring i

gällande lag angående skyldigheten att deltaga i kyrkobyggnad, så må erinras, att

Rikets Ständer genom underdånig skrifvelse den 20 Juni 1866 anhållit, att Kongl.

Maj.t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådana förändrade

stadganden angående deltagande i byggnad och underhåll af kyrka med hvad dertill

hörer äfvensom af sockenstuga och fattigstuga, alt dessa åligganden blifva för medlemmarne

af kommunen, efter billiga grunder, gemensamma; och som, enligt hvad

Juslilie-ombudsmannens till innevarande Riksdag afgifna berättelse utvisar, Kongl.

Maj:ts nådiga beslut i denna fråga alvaktas, får Utskottet vördsamt hemställa,

l:o att Herr Åstrands motion i denna del ej må till någon

vidare åtgärd å Riksdagens sida föranleda.

Rörande skyldigheten att bygga prestgård stadgas i 26 kap. 2 § Byggningabalken:

“Prestgård skole ock alle bygga efter gårdatalet; men sätes och ladugårdar,

så ock afhyste rå och rörs hemman varen der frie före. I prestgård skall vara stufva

med två kamrar, kök, brygghus med bakugn, bod med dubbel botten och loft, visthus,

lada med två golf och loge, fähus och stall, alle till den storlek, som särskildi

derom stadgadt är. Dessa hus, och ej flera, ega socknemän med tak och innanrede!

kyrkoherden färdiga antvarda, och vare han sedan skyldig, att hålla dem vid

makt med egen kostnad. När de af ålder och bruk, och ej af prestens vanryckt

förfalla; då skola socknemän dem bygga och bättra på deras kostnad, och må virke

å prestebolets egor tagas, om der tillräcklig skog är. Tarfva!- prestgård, efter dess

egor och lägenheter, (lera hus, bygge och uppehälle prest dem sjelf, eller gälde det,

som brister. Flyttas han ifrån det gäll, och finnes han vid husesyn hafva byggt

mer, än han i årlig byggnad bort, njule derföre betalning af den, som efterkommer;

dock må hus, som i 27 kap. 5 § står för tre års byggnad, räknas å prestbol

för fem års byggnad, och de mindre derefter. Bygger prest flera hus, än prest
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

gård tarfvar, till sin beqvämlighet, och vill ej deri, som sedan i hans ställe kommer,

dem behålla efter laga målning; då må han, som byggt häfver, dem bortföra. År

timmer dertill taget af prestgårds skog, betale det efter ty, som synemän det pröfva,

och komme de penningar socknemännen till godo, vid deras byggning å prestgård.11

Friherre Tamm, hvilkens förslag åsyftar borttagande af all gemensamhet emellan

kyrkoherdar och församlingar i afseende på skyldigheten att bygga och underhålla

kyrkoherdeboslälle på landet, har för sådant ändamål framhållit två alternativ,

det ena, att byggnadsskyldigheten i dess helhet skulle öfverllyttas på pastor, och

det andra, att församlingen skulle öfvertaga densamma. I anledning af de vid 1870

års riksdag väckta motioner i detta ämne hemställde då varande Lag-Utskott i sitt

Utlåtande N:o 10, att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla, alt Kongl.

Maj:t täcktes taga i nådigt öfvervägande, om ej den byggnadsskyldighet å prestboställen,

som för närvarande åligger församlingarne, lämpligen kunde af hoslällshafvarne

öfvertagas och motsvarande förhöjning uti öfriga förmåner i stället dem

tillerkännas, samt till Riksdagen afgifva nådig proposition om de i sådant hänseende

erforderliga lagförändringar, hvartill Riksdagens samtycke grundlagsenligt erfordrades.

Detta förslag, emot hvithet anmärkts, bland annat, att det lätt kunde leda till ökad

tunga för församlingarne och att det vore lör dessa i allmänhet lättare att lullgöra

byggnadsskyldigheten in natura, än alt derför utgifva ersättning i penningar, lyckades

ej tillvinna sig Riksdagens bifall; och da sedermera icke inträffat några förändrade

förhållanden, egnade att rubba åsigterna härutinnan, ser Utskottet sig al sådan orsak

förhindradt att nu ånyo framlägga samma förslag.

Enligt del andra alternativet, sådant det blifvit af motionären närmare ulveckladt,

skulle församlingarne öfvertaga bostället, “emot det all kyrkoherden i ersättning

erhåller en summa motsvarande den afkastning, som bostället af vederbörande

löneregleringsnämnd ansetts, med afdrag af byggnadskostnaden, kunna lemna, i hvilket

fall kyrkoherden disponerar endast bostaden med hvad dertill oundgängligen

hörer.“ Eu sådan anordning synes föga ändamålsenlig, enär församlingarne derigenom

Unge vidkännas dubbel byggnadskostnad, nemligen dels för de åt pastor upplåtna

lägenheter och dels för de byggnader, hvaraf boställets brukare vore i behof.

Dessutom torde det kunna ifrågasättas, huruvida ur synpunkten af kyrkoherdarnes

och församlingarnes gemensamma intresse det vore önskligt och lämpligt, att de

förre skildes från dispositionen öfver boställena, Indika icke äro åt den betydenhet,

att deras brukning hindrar presten alt åt sin embetsbefattning egna den tid, som

densamma krafvel’. 1 aflägse, glest befolkade orter med ringa eller ingen tillförsel

af lefnadsförnödenheter är det nära nog en tvingande nödvändighet för presten, då

han måste bo på bostället, att hafva något jordbruk; och svårligen kan han undvara

egna hästar för sina embetsresor.

Då härtill kommer, att, till följd af Rikets Ständers underdåniga skrifvelse

den “28 Januari 1883, från Kongl. Maja är att förvänta nådig proposition med för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande, N:o 27.

slag till ny ecklesiastik-boställsordning, hvarigenom torde vinnas det med förevarande

motion afsedda ändamål, alt undanrödja de anledningar till tvistigheter och osämja

emellan lärare och åhörare, som gällande lag i ifrågavarande hänseende erbjuder,

anser Utskottet sig höra hemställa,

2-o att nu omhandlade motion ej heller måtte till någon vidare

åtgärd föranleda.

Vidkommande dernäst Herr Hörnfeldts förslag, hvarigenom yrkas, att socknemånneii

i de församlingar, der reglering af presterskapets löner egt rum, måtte

befrias från skyldigheten att hygga och underhålla den i 26 kap. 2 § Byggningahatken

omlörmälda lada, eller den s. k. tiondeladan, äfvensom Herr Leijers motion

i hvad den innefattar ungefär enahanda yrkande, så och då, enligt Kongl. resolutionen

på allmogens besvär den 1 Augusti 1727, § 12, denna lada, som ingalunda

är afsedd för boställets gröda, skall “proportioneras after tertialtiondens storlek i

församlingen11, lärer det vara tydligt och klart, att, så vida ej särskilda omständigheter

annorlunda föranleda, socknemänuens skyldighet all bygga dylik lada redan

upphört på de ställen, der reglering af presterskapets löner egt ruin, hvarigenom,

på sätt Kongl. förordningen den 11 Juli 1862 föreskrifver, all tionde, vare sig

tertial-, smör-, fisk- eller qvicktionde, hlifvit utbytt emot bestämda afgifter. Denna

äsigt öfverensstämmer ock med det i Herr Leijers motion omförmälda Kongl. Maj:ts

nådiga utslag den 23 Oktober 1863 rörande ifrågasatt skyldighet för Årleds församlingsbor

att bygga tiondelada. Eu dylik skyldighet kan dock i vissa fall qvarstå

äfven på de ställen, der presterskapets löner blifvit i öfverensstämmelse med nvssberörda

författning reglerade. Kongl. resolutionen på presterskapets besvär den It)

Aug. 1762, § 4, som bestämmer de byggnader, hvilka presten sjelf skall bygga och

underhålla, upptager nemligen i sådant afseende “eu sädeslada med tvänne golf,

lämpad efter nödtorften och gårdsbrukets storlek; hvarvid dock de orter undantagas,

der presten efter gammal praxis och öfverenskommelse eger frihet att betjena sig af

tiondeladan“. I de församlingar, der detta förhållande egt rum, hafva vederbörande

vid de allmänna löneregleringarne naturligtvis tagit sådant i behörigt betraktande i

sammanhang med den beräkning af kyrkoherdeboställenas behållna afkastning, som

föreskrifves i 4 § af 1862 års förordning; och förmånen för kyrkoherden att betjena

sig af tiondeladan för gårdsbrukets behof har då ingått såsom en faktor vid lönens

reglerande. Att nu genom ett allmänt lagstadgande fritaga äfven dessa församling

gar från ifrågavarande skyldighet innebure obestridligen en rättskränkniug emot de

kyrkoherdar, hvilka, när löneregleringen tillvägabragtes, med rättighet alt begagna

liondeladan voro lagligen befriade från den kyrkoherdar i allmänhet åliggande skyldighet

att sjelfva bygga och underhålla den för bostället behöflig^ lada.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lag-Utskottets Utlåtande, N:o 27.

Utskottet hemställer alltså,

3:o att Herrar Hörnfeldts och Leijers i detta hänseende gjorda

framställningar måtte af Riksdagen lemnas utan vidare afseende.

Vidare har Herr Leijer i sin motion yrkat, att provinsen Gotlands prestgårdsbyggnadsskyldighet

måtte inskränkas till hvad i sådant afseende finnes föreskrifvet för

Sveriges öfriga provinser. Enligt Kong!, stadgan om preslerskapets rättigheter på

Gotland, daterad den 20 September 1048 och af Kongl. Maj:l till efterlefnad stadfästad

den 30 Oktober 1747, åligger det församlingen allena att derstädes bygga

och underhålla prestgård. Denna bestämmelse står i oskiljaktigt samband med de i

samma stadga meddelade särskilda föreskrifter angående presterskapets på Gotland

öfriga löneförmåner; och berörda stadga har derstädes tjenat till grund vid de allmänna

regleringarne af presterskapets löner. Det torde ej behöfva erinras, att föreslagna

förändringen icke kan under nuvarande kyrkoherdars tjenstetid genomföras

utan kränkning af deras rätt, med mindre man tillerkänner dem full ersättning för

den byggnadsskyldighet, som derigenom blefve dem pålagd. Detta synes dock ej

vara motionärens mening. För öfrigt vore det mindre välbetänkt att på Gotland

ordna byggnadsskyldigheten efter mönstret af den för rikets öfriga delar i allmänhet

gällande lag, då det icke finnes mer än eu mening om olämpligheten af

denna lag, såsom innebärande ett eftertänklig! frö till tvister emellan lärare och

åhörare. I fall Gotlands presterskap åtnjuter allt för stora löneförmåner, hvarom

motionären dock ej åstadkommit ringaste utredning, torde dessa löneförmåner på

annat sätt och under förbehåll af nuvarande kyrkoherdars lagliga rätt kunna i grundlagenlig

ordning nedsättas. Den af motionären föreslagna metod synes emellertid vara

den minst lämpliga; och Utskotlel får derför hemställa,

4:o att Herr Leijers förslag i denna del ej måtte af Riksdagen

bifallas.

Utskottet, som nu öfvergå!'' till Herr Kjellmans ofvanintagna förslag, har med

anledning af de för detsamma anförda motiver sökt utforska meningen i förslaget och

dervid trott sig finna, att motionärcu med den föreslagna författningen åsyftar att

lagförändringar rörande skyldigheten att hygga prestgård och tiondelada skulle, äfven

om presterskapets privilegier derigenom rubbades, kunna till vägabringas utan tillämpning

af 114 § Regeringsformen. Sådant kan dock icke ske, med mindre denna

grundlagsparagraf i öfverensstämmelse härmed ändras, hvarom det icke tillkommer

Lag-Utskottet att afgifva något yttrande eller förslag; och får Utskottet fördenskull

hemställa,

5:o att Herr Kjellmans ifrågavarande motion må af Riksdagen

lemnas ulan vidare afseende.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

Slutligen har Utskottet att yttra sig rörande den af Herrar Åstrand och Anders

Andersson väckta fråga om prestgårdsbyggnadsskyldighetens utsträckning äfven till

andra än de nu byggnadsskyldige. Denna fråga är till sin beskaffenhet nära beslägtad

med den om skyldigheten att deltaga i kyrkobyggnad, i afseende hvarå Rikets Ständer

den 20 Juni 1806 till Kongl. Maj:t afläto den i första punkten af detta utlåtande

omnämnda underdåniga framställning, åsyftande att skyldigheten till deltagande

i byggnad och underhåll af ej mindre kyrka med hvad dertill hörer än äfven sockenstuga

och fattigstuga måtte blifva för medlemmarne af kommunen, efter billiga grunder,

gemensamma.

De skäl, hviska föranledde berörda underdåniga framställning, tala lika mycket

för en dylik utjemning af nu ifrågavarande besvär. De äro hufvudsakligen desamma,

hvilka Lag-Utskottet i nästföregående utlåtande, N:o 26, anfört till stöd för enahanda

förändring i fråga om skyldigheten att bygga och underhålla tingshus och häradsfängelse.

Det torde derför vara öfverflödigt att här upprepa dessa skäl.

Utskottet hyser således den åsigt, att den byggnadsskyldighet å preslboställen,

som åligger församlingarne, bör drabba icke blott hemmansegare, men äfven en hvar

till deltagande i kommunalutskylder förpligtad person. 1 öfverensstämmelse med hvad

Utskottet i nyssberörda fråga yttrat, anser Utskottet sig likväl icke kunna obetingadt

förorda fyrktalet såsom fördelningsgrund, likasom Utskottet i saknad af erforderliga

upplysningar för sakens bedömande ej heller är i tillfälle att framställa något annat

detaljerad! förslag i ämnet.

På grund af hvad anfördt blifvit och i anledning af hvad motionärerne i

ifrågavarande hänseende yrkat, får Utskottet hemställa,

6:o att Riksdagen måtte genom underdånig skrifvelse anhålla,

alt Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga

förslag till sådana förändrade stadgande!) rörande socknemännens

inbördes skyldighet att deltaga i prestgårdsbyggnad, att

delta åliggande må blifva för medlemmarne af kommunen, efter

billiga grunder, gemensamt.

Stockholm den 8 April 1872.

Pä Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Herrar Grefve Mörner, von Sydow, Björkenstam och Carlén hafva begärt få

antecknadt, alt de i ärendets behandling inom Utskottet icke deltagit.

Bih. till Biksd. Prof. 1872. 7 Sand. 15 Höft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.