Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af återremiss af Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38, rörande väckt fråga om utarbetande åt nu qrufvestadga.

1872-05-04 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1872:38, Betänkande, i anledning af återremiss af Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38, rörande väckt fråga om utarbetande åt nu qrufvestadga.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Betänkande N:o 38.

1

N:o 38.

Ank. till Riksd. Kansli den 4 Maj 1872, kl. 8 e. m.

Betänkande, i anledning af återremiss af Lag-Utskottets Utlåtande

N:o 38, rörande väckt fråga om utarbetande åt nu qrufvestadga.

I omförmälda utlåtande, som blifvit af begge Kamrarne till Utskottet

återremitteradt, hade Utskottet på anförda skäl afstyrkt bifall till en af Herr

A. Grill väckt motion, innefattande hemställan ”att Riksdagen måtte ingå till

Kongl. Maj:t med underdånig anhållan om skyndsamt utarbetande och ”utgifvande

af ny grufvestadga med borttagande af den så kallade inmutarerätten”.

Enligt diskussionsprotokollen, har inom begge Kamrarne den mening

gjort sig gällande, att Riksdagen, i anledning af ifrågavarande motion, borde

ingå till Kongl. Maj:t med underdånig anhållan om eu revision af 1855 års

grufvestadga, i hufvudsakligt syfte att jordegares rätt i förhållande till inmutare

måtte mera än nu är förhållandet blifva tillgodosedd, samt att på samma

gång vissa påpekade brister i författningen måtte afhjelpas; hvarjemte åtskilliga

talare uttryckt den önskan, att inmutningsrätten i afseende på stenkol

måtte utan dröjsmål helt och hållet borttagas, oberoende af revisionsarbetet

i öfrigt; varande i förra hänseendet hufvudsakligen anmärkt: att gällande

grufvestadga icke innehölle erforderliga bestämmelser angående dispositionsrätten

öfver de icke inmutningsbara berg- eller jordarter, såsom eldfast

lera, sandsten, skiffer m. m., som vid skärpning eller grufvedrift anträffades

j att det rådrum af ett ar från mutsedelns utfärdande, som inmutare

både sig förunnadt, innan han behöfde företaga skärpning eller försöksarbete,

vore alltför rymligt; att inmutare, sedan arbetet en gång blifvit påbörjad t,

kunde bevara sin rätt till grufvan blott derigenom, att antingen bergsprängBih.

till Riksd. Brok 1872. 7 Samt. 22 Käft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Betänkande N:o 38.

ning till en kubikfamn, eller 4 å 5 famnars jordrymning, eller ock annat

grufve- eller grufvebyggnadsarbete, motsvarande 200 dagsverken, årligen på

stället utfördes; att författningen, efter hvad erfarenheten skall visat, lemnade

rum för missbruk i afseende på det s. k. hviloståndet, hvarigenom grufvearbetet

kunde få hvila nästan huru lång tid som helst; att den, som uttagit

en mutsedel, ej hade skyldighet att derom underrätta jordegaren förr än när

skärpningsarbetet skulle företagas, hvadan den sednare under tiden befunne

sig i ett tillstånd af osäkerhet, som svårligen läte förena sig med ett tillbörligt

beaktande af eganderättens helgd; att, ehuru största och bästa delen af

ett hemmans egor kunde genom inmutningar frånhändas jordegaren, författningen

likväl icke stadgade någon skyldighet för grufegare att i förhållande

dertill deltaga i hemmanets ränta och öfriga onera, eller till stamhemmanet

erlägga motsvarande årlig afgäld, på sätt för jordafsöndring i allmänhet är

stadgadt; samt att i författningen erforderliga föreskrifter saknades, huru förfaras

skulle vid tvister emellan jordegare, som begagnade sin rätt att deltaga

i grufvedriften, och inmutaren, angående de för ändamålet nödiga anordningar

i afseende på planen för det gemensamma grufvearbetets bedrifvande. §§t

Hvad särskildt angår stenkol, hafva de talare, livilka yrkat upphäfvande

af inmutningsrätten i afseende på detta slags fyndighet, fästat uppmärksamheten

vid det förhållande, att under sednare åren, till följd af den

bekanta tillgången på stenkolslager i Skåne, flera tusen mutsedlar uttagits å

Skånes bördiga sädesfält. Inmutningarne hade här blifvit en spekulation,

som, derest den finge ohejdadt fortgå, hotade att i betänklig grad skada

jordbruksnäringen. Faran häraf vore i detta fall desto mera gifven, som,

enligt grufvestadgan, utmålsvidden för stenkolsfylödighet?:,vore 25 tunnland,

eller fyra gånger större än den för andra fyndigheter bestämda. I fråga

om stenkol kunde inmutningsrätten numera icke grundas på någon rättighet

till premium för uppfinning, enär kända geologiska förhållanden lemnade tillräcklig

ledning för sökandet efter sådan fyndighet; och likasom genom 1855

års grufvestadga hvarjehanda mineralier och nyttiga fossilier samt berg- och

jordarter upphörde att vidare vara föremål för inmutning, torde tiden således

nu vara inne för lagstiftningen att, fortgående på den redan inslagna

banan, borttaga inmutningsrätten äfven för stenkol.

Utskottet, som finner dessa anmärkningar befogade, anser i||följd deraf

eu mera fullständig revision af grufvestadgan vara af behofvet påkallad; men

som ett sådant arbete måste erfordra längre tid, och frågan om rätt till inmutning

af stenkol är af beskaffenhet att böra med snaraste lösas, får Utskottet

vördsamt hemställa,

att Riksdagen måtte genom underdånig skrifvelse anhålla,

att Kong!. Magt täcktes dels- taga under nådigt öfver
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lag-Utskottets Betänkande N:o 38.

vägande, huruvida inmutningsrätten i fråga om stenkol

må kunna upphäfvas, och i sådant fall derom utfärda

författning, dels ock i öfrigt, till förekommande af de

olägenheter för jordbruk och jordegare, som inmutningsrätten

enligt gällande grufvestadga medför, låta omarbeta

denna stadga i ofvan angifna syftning, samt till granskning

meddela Riksdagen förslag i ämnet.

Stockholm den 4 Maj 1872.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE.

Reservationer:

af herr Grefve Sparre: ”Under obetingadt medgifvande af behofvet åt,

icke blott eu allmän revision af Grufvestadgan, men äfven af enskilda åtgärder

med afseende å inmutningsrätten till stenkol, har jag i sistnämnda

hänseende,

då. stenkol i de aldra flesta länder äro föremål för inmutning;

då icke heller i Sverige något medel bör försummas för erhållande af

detta för vår industri så vigtiga materiel;

då med afseende härå Kong! Maj:t tilläfventyrs torde tveka att alldeles

upphäfva inmutningsrätten till stenkol, helst alla de öfverklagade

olägenheterna möjligen kunna på annat sätt förekommas;

samt vid sådant förhållande ett förklarande från Riksdagens sida icke

torde böra saknas, att Riksdagen jemväl godkänner de inskränkningar i inmutningsrätten

i fråga om nämnda fyndighet till förekommande af men för

jordegare, som Kongl. Maj:t kan finna erforderliga och för ändamålet tillfyllestgörande,

ansett att:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Betänkande N:o 38.

Riksdagen borde i underdånig skrifvelse anhålla, att Kong!. Maj:t

dels täcktes taga i nådigt öfvervägande huruvida inmutningsrätten

i fråga om stenkol må kunna alldeles upphäfvas eller så begränsas

att garantier uppställas emot missbruk deraf till men för jordbrukare

eller jordägare, samt i ena eller andra fallet derom utfärda

nådig författning, dels låta omarbeta Grufvestadgan i öfrigt i syftning

att förekomma missbruk deraf till men så för jordbruket som

bergsbruket”.

af Herr Bibbing: ”Från Utskottet är jag så till vida af afvikande mening,

att jag ej finner tillräckliga skäl för att tillstyrka, det för stenkolsgrufvedrift

andra laga bestämningar böra vara gällande, än för metallgrufvedrift.

Yilligt erkänner jag att, med hänsyn till för handen varande omständigheter,

en skyndsam revision af grufvestadgan, såvidt den beträffar stenkolsgrufvor,

synes af nöden. Ej mindre uppenbart är, att de olägenheter och möjliga

förluster, för hvilka jordägare, å hvars egor stenkolsfyndighet inmutas och

bearbetas, kan vara utsatt, i följd af stenkolslagrens läge, ofta under inegor

och bördig mark, kunna vara mera känbara, än hvad som vanligen må

hafva varit händelsen vid malmfyndigheter, som i de flesta fall funnits på

utegor. Men sådant förhållande synes blott ådagalägga, att nöjaktig ersättning

och trygghet i besittningen af jordegendomen för dess egare oftast

torde komma att böra utgå till högre belopp och vara af ännu större vigt

att på ett med rättvisa och billighet öfverensstämmande sätt regleras, i fråga

om stenkolsfyndigheter, än hvad händelsen är i fråga om andra fyndigheter;

men deremot icke, att det ena eller andra efter andra grunder bör bestämmas

i förra fallet, än i det sednare. Icke heller synes mig slutligen den

omständighet, att stenkol ej är metall, ensam kunna föranleda olika laga bestämningar,

angående det förhållande, hvari stenkols- och malmfyndigheter

lagligen böra anses stå till jordegendom. Tager man deremot hänsyn till

förutsättningarne, arten och omfattningen af de arbeten, grufvedriften vid

stenkol och vid metaller erfordrar, liksom till användningen af produkter i

ena och i andra fallet, båda jemförda med jordbrukskulturen och tänkta i

förhållande till dess produkter — hvilka omständigheter torde kunna räknas

bland afgörande momenter vid en lagstiftning i hithörande förhållanden; —

så förete sig inga väsendtliga olikheter i fråga om stenkol och om metaller.

A ena sidan fordrar grufvedriften, så i ena som i andra fallet, vanligen

långt större kapital, än som af jordegaren kunna anslås åt en binäring i

förhållande till jordbrukskulturen, liksom grufvedriften, med afseende å derför

nödiga insigter och å sjelfva arten af arbetet dervid, ej heller kan räknas

till eller bedrifva s såsom en dylik binäring, utan blir ett yrke för sig.

A andra sidan, och hvad angår produkten af grufbrytningen, gäller likaledes,

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 39.

i ena fallet som i det andra, att den ej kan betraktas såsom eller inskränkas

till betydelsen af en biprodukt i förhållande till landtbrukskulturen, utan

till användbarhet och begagnande sträcker sig långt utöfver sistnämnda kulturs

bruk och behof. Under sådana förhållanden kunna visserligen, i följd af olika

omständigheter i särskilda länder och tider, jordegarens rätt och rättsliga

ställning till fyndigheter å hans egor på särskilda sätt af lagen bestämmas;

men något skäl att bestämma denna rätt och det rättsliga förhållandet efter

olika rättsgrunder, i fråga om stenkol och om malmer, synes mig ej förefinnas”.

N:o 39.

Ant till Riked. Kansli den 4 Maj 1872, kl. 8 e. m.

Utlåtande, i anledning af vädd motion, åsyftande förmånsrätt för

utflyttnings- samt odlings- och håfdeersättningar, som vid

laga skifte bestämmas.

fl»

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till Lag-Utskottet remitterad

motion (N:o 30) har Herr IL Bexelius anfört, att då vid laga skifte ofta

inträffade, att en skiftesdelegare lemnar uppodlad och väl brukad jord i utbyte

mot odlingsland, obrukad eller vanhäfdad jord, jemte den ersättning,

hvartill den obrukade eller vanhäfdade jordens i stånd sättande i jemförligt

skick med den förra uppskattas, så fordrade billighet och rättvisa, att ersättningstagaren

borde vara betryggad för äfventyret att till följd af ersättningsgifvarens

obestånd gå miste om ersättningen eller någon del deraf. Sådant

syntes dock ej vara förhållandet, då hvarken förmånsrättsordningen eller konkurslagen

innehölle något stadgande härom. Det läge emellertid i öppen

dag, att betalning för ett hemman tillfallna odlingar, så ock utflyttningser
-

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.