Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring i Kongl. Förordningen angående grunderna och vilkoren för hemmansklyfning och jordafsöndring den 6 Augusti 1864. Ifrågavarande, till Lag-Utskottet remitterade motioner äro väckta inom Andra Kammaren af Herrar Gunnar Eriksson

1872-05-04 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1872:40, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring i Kongl. Förordningen angående grunderna och vilkoren för hemmansklyfning och jordafsöndring den 6 Augusti 1864. Ifrågavarande, till Lag-Utskottet remitterade motioner äro väckta inom Andra Kammaren af Herrar Gunnar Eriksson

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 40.

1

JV:0 4O.

Ank. till Riksd. Kansli d. 4 Maj 1872, kl. 8 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring i Kongl.

Förordningen angående grunderna och vilkoren för

hemmansklyfning och jordafsöndring den 6 Augusti 1864.

Ifrågavarande, till Lag-Utskottet remitterade motioner äro väckta

inom Andra Kammaren af Herrar Gunnar Eriksson (motionen N:o 176),

C. E. Hjelm (Nio 183), A. Bäckström, med hvilken P. Jonsson från

Yesterbottens län sig förenat (N:o 85) och J. E. Billström (N:o 65).

Omförmälda Kongl. Förordning innehåller i de tre första momenten

af 9 § följande stadgande!!:

»1 mom. Ä jord, som från hemman eller lägenhet afsöndras,

skall årlig afgäld läggas i spanmål eller annan lämplig räntepersedel;

och må denna afgäld ej vara mindre, än att den motsvarar hvad af

hela hemmanets eller lägenhetens räntor och öfriga utskylder, vid jemförelse

af egornas storlek och beskaffenhet, å den afsöndrade jorden

belöper.

2 inom. Afhandling rörande jordafsöndring skall ingifvas till

Konungens Befallningshafvande, som har att tillse huruvida den i afseende

å afsöndringens storlek är med denna förordning öfverensstämmande,

samt pröfva den öfverenskomna afgälden, och densamma, der

den befinnes tillräcklig, fastställa, men, i annat fall, högre lämplig afgift

bestämma.

3 mom. Innan ärendet af Konungens Befallningshafvande afgöres,

må icke allenast, der så nödigt finnes, kronobetjeningen höras, utan

äfven yttrande af landtmätare inhemtas, om sådant med hänsigt till af
Bih.

Ull Likså. Prof. 1872. 7 Sami. 23 Haft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lag-Utsieottets Utlåtande N:o 40.

söndringens betydlighet eller andra förhållanden pröfvas vara af behofvet

påkalladt.»

Med anmärkning hufvudsakligen att den sålunda föreskrifna pröfning

af afsöndringens storlek och afgäldens belopp medförde alltför

känbara kostnader för den som nödgades dylik åtgärd påkalla, samt att

föreskrifterna härom utgjorde ett väsendtligt hinder för mindre bemedlade

personer att skaffa sig och de sina eget hem, har Herr Gunnar

Eriksson uti sin ifrågavarande motion föreslagit, »att Riksdagen ville

besluta att uti underdånig skrifvelse hos Ivongl. Maj:t anhålla om utfärdande

af en författning, som stadgar följande förändrade lydelse af

de två sista här ofvan anförda moment, nemligen:

Andra mom. I fall af tvist bestämmer, på anmodan af jordegare

eller afsöndringsinnehafvare, Konungens Befallningshafvande afgäldens

belopp.

Tredje mom. Innan sålunda inkommet ärende af Konungens Befallningshafvande

afgöres, må icke allenast — — — —--— —

(i öfrigt lika lydelse som i författningen).»

I sammanhang härmed har Utskottet till behandling förehaft Herr

Hjelms motion, som innehåller det förslag, »att Riksdagen i underdånighet

hos Kongl. Maj:t anhåller om ett tillägg i 9 § 2 mom. af Kongl.

förordningen af den 6 Augusti 1864 sålunda: dock må inom rikets

nordligare län, då afsöndringslägenheten icke öfverstiger 50 qvadratrefvar

ouppodlad jord, samt sker från hemman som undergått laga skifte,

afgälden utan stadsfästelse få förblifva vid hvad mellan afsöndringsgifvare

och tillträda re öfverenskommet är.»

Om å ena sidan det måste medgifvas, att den pröfning i ifrågavarande

hänseende, som efter gällande lag ovilkorligen åligger Konungens

Befallningshafvande att på förhand iakttaga, är förenad med mer

eller mindre känbara utgifter för lägenhetsinnehafvare, så lärer å den

andra icke kunna förnekas, att denna pröfning medför icke blott ökad

trygghet i afseende på jordafsöndringens bestånd, men äfven den fördel,

som ligger deruti, att flen årliga afgälden från början blifvit en gång

för alla bestämd. I fall detta ej skedde och pröfning af afgäldens

belopp ifrågakomme först sedan lägenheten blifvit betydligt uppodlad

och förbättrad, kunde afgälden möjligen blifva bestämd till vida högre

belopp, än lägenhetsinnehafvaren beräknat. Derjemte kunde, i händelse

den afsöndrade lägenheten vore större än lagen medgifver, eller om

flera lägenheter blifvit från ett och samma hemman afsöndrade, invecklade

tvister uppstå derom, huruvida eller i hvad mån hvar och en af

dessa afsöndringar borde återgå eller ega bestånd. För lägenhetsinne
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 40.

3

nafvare är det dock i allmänhet en nästan oberäknelig olycka att blifva

drifven från den jord, hvarå han nedlagt sitt arbete, äfven om han

derför erhåller lösen, hvilken sällan eller aldrig motsvarar fördelen af

eget hus och hem, synnerligast om det inträffar sedan han hunnit den

ålder, att han icke mera förmår bebygga och upparbeta en annan lägenhet,

Det synes derföre vara med lägenhetsinnehafvarens egna sanna

fördel, liksom med god ordning, mest förenligt, att deras rättigheter

och skyldigheter blifva på en gång och för alltid bestämda, äfvensom

det ligger i hemmansegarens intresse att med säkerhet veta hvad han

har att fordra.

De statsekonomiska skäl, hvilka ligga till grund för ifrågavarande

föreskrifter, torde ej behöfva framhållas. Deremot anser Utskottet sig

böra fästa särskild uppmärksamhet på vigten deraf att, då afsöndring

från hemman sker under full eganderätt, anteckning derom göres i kronans

jordeböcker, hvilket svårligen kan verkställas, med mindre afsöndringens

laglighet och afgäldens belopp först blifvit vederbörligen pröfvade.

Dylika anteckningar utgöra för närvarande den enda ledning,

hvarefter tredje man hvilkens, rätt kan ifrågakomma, har att gå, för

att vinna en någorlunda säker kännedom om de afsöndringar, som från

ett hemman möjligen blifvit gjorda. Vigten häraf för den som tillhandlar

sig ett hemman eller lemnar försträckning emot inteckning deri, är

påtaglig.

I saknad af erforderlig upplysning härom äfventyra!’ köparen eller

långifvaren, att fastigheten, som säljes eller pantsättes, kanske blott till

en ringa del tillhör säljaren eller låntagaren.

Utskottet, som således anser sig icke kunna tillstyrka föreslagna

lagförändringen, är deremot af den mening att det af motionärerne åsyftade

ändamål lämpligen kunde på annat sätt uppnås. De hufvudsakligaste

kostnaderna, sorn i ifrågavarande hänseende drabba lägenhetsinnehafvare,

utgöras i de flesta fall af den till kronofogden och häradsskrifvaren

utgående ersättning för den undersökning på stället, som merendels

måste föregå Konungens Befallningshafvandes omförmälda pröfning.

Om nu dessa kostnader för lägenhetsinnehafvaren kunde undvikas,

vore derigenom den egentliga anledningen till missnöjet med gällande

lag undanröjd, och detta utan uppoffring af de fördelar, som

den föreskrifna pröfningen erbjuder. Med afseende å statens intresse

deraf att afgälden blir ordentligen bestämd och i kronans jordebok antecknad,

synes det kunna ifrågasättas, huruvida icke nyssberörda undersökning

är en tjensteåtgärd af sådan beskaffenhet, att kronobetjeningen

bör verkställa densamma utan särskildfersättning,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 40.

Efter hvad Utskottet inhemtat har dock, åtminstone på de flesta

ställen, den praxis utbildat sig, att sådan ersättning uttages af lägenhetsinnehafvaren.

Att rättelse härutinnan tillvägabringas, är desto mera

angeläget, som eljest vid en jemförelsevis obetydlig afsöndring lätt kan

inträffa, att lägenhetsinnehafvaren, för att vinna erforderlig trygghet i

sin egande- eller besittningsrätt, måste vidkännas kostnader öfverstigande

lägenhetens värde.

På grund häraf och med anledning af Herrar Gunnar Erikssons

och Hjelms ifrågavarande motioner, får Utskottet vördsamt hemställa,

l:o att Riksdagen måtte genom underdånig skrifvelse

anhålla, att Kong!. Maj:t täcktes taga i nådigt öfvervägande,

huruvida bestämda föreskrifter må erfordras

derom, att i de fall, der, för fastställande af afhandling

rörande jordafsöndring och för pröfning af afgäldens

belopp, kronobetjeningens hörande anses nödigt,

någon kostnad derför ej må drabba sökanden.»

7 § 2 mom. i förenämnda Ivongl. förordning är af denna lydelse:

»Från jord af säteri-, rå- och rörs-, samt insockne-frälse-natur må till

och med en femtedel, och från jord af annan natur till och med en

tiondedel af egovidden upplåtas; dock att från afsöndrad lägenhet upplåtelse

af jord utan inskränkning till viss egovidd må vara tillåten.

Rörande detta stadgande har Herr Bäckström i sin motion anmärkt,

att detsamma lemnade rum för ett missförhållande, som en eller

annan gång ock inträffat, nemligen att en jordafsöndring omfattade hemmanets

alla odalegor eller större delen deraf. Sådant vore nästan alltid

möjligt inom rikets norra provinser, der skogen utgjorde mer än T9n:delar

af hemmanets egovidd. Följden häraf kunde blifva, att den fastställda

årliga afgälden icke motsvarade de utskylder, som på den afsöndrade

lägenheten rätteligen borde belöpa. Men ehuru detta fel i författningen

tarfvade rättelse, hade sådant dock ej ensamt föranledt motionärens

framställning. En annan afsöndringslusta hade genom de så kallade

skogsköpen uppstått, som, derest den finge ohejdadt fortgå, hotade att

förvandla icke blott enskilda hemman utan till och med hela byar till

ödemarker. Spekulationen och vinstbegäret, sammanparade med den

största tanklöshet, utan den ringaste blick på framtiden, hade under de

sista åren framkallat en mängd skogsköp, hvarigenom den växande skogen

sköflades. 1 de norra orterna vore likväl skogen icke sällan den bestämmande

faktorn för hemmansvärdet. Motionären föreslår derföre,

»att afsöndringsförordningen får följande, eller annat för ändamålet mera

lämpadt tillägg uti 7 § 2 mom. emellan orden »upplåtes» och »dock» :

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 40,

5

Upplåtelse får aldrig utgöra mer än ^:del af den förra eller ^,:del

af den sednare jordnaturen af odalegorna, och skola afsöndringskontrakten

innehålla af hvad egoslag afsöndringen består;

samt att ett nytt moment å Renligt ställe införes af följande, eller

mera lämpligt, innehåll:

Afsöndring af skogsmark för afvikning, vanligen benämnd skogsköp,

lår icke från hemman eller annan lägenhet ske utöfver högst jidel

af hemmanets eller lägenhetens skogsmark. Afhandlingen skalig i likhet

med hvad 9 § 2 mom. stadgar, ingifvas till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,

som förfar i likhet med hvad om annan afsöndring sagdt är,

samt har, med afseende å aftalets längre eller kortare tid, pröfva om

och i hvad mån årlig afgäld under aftalstiden bör köparen utom köpesumman

åläggas. Innan sådan pröfning skett, ege ej köparen, vid bot

såsom för åverkan, verkställa något hygge å den afsöndrade lägenheten.»

Beträffande den del af motionärens förslag, som afser att förekomma

anmärkta missförhållandet af alltför ringa afgäld från afsöndra^

lägenhet, så innehåller redan gällande lag tillräcklig garanti i detta afseende.

Uti 9 § 1 mom. af åberopade Kongl. förordningen är nemligen

stadgadt, att afgälden ej må sättas mindre, än att den motsvarar hvad

af hela hemmanets eller lägenhetens räntor och öfriga allmänna utskyldei,

\id jemförelse af egornas storlek och beskaffenhet, å den afsöndrade

j oi den belöper. Någon ytterligare lagstiftningsåtgärd för nämnda ändamål

torde således ej vara behöflig.

Vidkommande förslaget i öfrigt, eller såvidt det åsyftar att förhindra

skogssköfiing, så delar Utskottet visserligen motionärens åsigt

i afseende på vigten deraf, att en klok skoghushållning i möjligaste

måtto befordras, samt de brister eller hinder i lagstiftningen, som kunna

vara i vägen derför, undanrödjas, i den mån sådant kan ske utan

för mycken inskränkning i den enskildes eganderätt. Men äfven

om motionärens förslag i denna del icke kan anses innebära någon

så beskaffad inskränkning i eganderåtten, ser Utskottet sig dock

förhindradt att understödja detsamma. Genom föreslagna bestämmelsen

att endast hdel af skogsmarken finge i ändamål af afverkning

afsöndras vore föga eller intet vunnet, då det står jordegaren

Öppet att sjelf låta afverka hela skogen. Så vida man ej vill göra

inskränkning i denna jordegarens rätt, blir hvarje lagstiftningsförsök

i ifrågavarande hänseende fruktlöst- Men icke nog dermed att niotionärens

förslag, ej leder till åsyftade målet; det kunde, om det blefve

lag, någon gång till och med motverka införandet af en ordnad skogshushållning,

för befrämjande hvaraf 8 § i ofta nämnda Kongl. förord
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag-Utslcottets Utlåtande N:o 40.

ning ändrades genom Kongl. kungörelsen den 8 September 1868 till sin

nu varande lydelse, en lagförändring, hvarigenom åt innehafvaren åt

hemman lemnades utvidgad frihet att under vissa vilkor verkställa

större afsöndring, än 7 § 2 mom. i allmänhet tillstädjer. Motiven

till denna lagförändring återfinnas i Lag-Utskottets vid 1868 års riksdag

afgifna utlåtande i ämnet, der det heter: »medgifvas må emellertid, att det

är af icke ringa vigt för införandet af en ordnad skogshushållning, att skogsbruket

må kunna skiljas från det egentliga jordbruket, och sålunda jemväl

särskilda hemmans skogslotter afsöndras och förenas till en från

jorden afskild skogsegendom, hvarmedelst kunde beredas tillfälle till

en på riktiga grunder ordnad skogshushållning i stället för det nu vanliga

hushållssättet, då hvarje egare, utan plan eller annan beräkning

än den af en ofta ganska osäker vinst för tillfället, sköter eller,

rättare sagdt, vansköter sin skog. Fåfängt synes det ock vara att under

närvarande förhållanden hoppas på en bättre hushållning med skogarne

i allmänhet, så länge hvarje jordegare är oförhindrad att sjelf

eller genom afverkningsrättens upplåtande till andra, utan iakttagande

af någon ordentlig hushållsplan, afrödja skogen; och det är sannerligen

icke mera äfventyrlig^ om honom tillätes att till annan öfverlåta jemväl

eganderätten till den mark, på hvilken skogen växer, ty det kan

icke hända något värre än just samma slags skogsförödelse; men sannolikt

är likväl, att egandet af jorden fast heldre skulle utgöra en anledning

till sparsammare och klokare hushållning med skogen, så att

fördel deraf äfven för framtiden kunde vara att påräkna.»

Att nu för samma ändamål leda lagstiftningen i en alldeles motsatt

riktning, såsom motionären föreslagit, dertill saknas, enligt Utskottets

åsigt, giltiga skäl; och Utskottet får alltså hemställa,

2:o) att Herr Bäckströms berörda förslag måtte af

Riksdagen lemnas utan vidare afseende.

Herr Billström har i sin motion anmärkt, att den Kongl. förordningens

4 § visserligen bestämmer hvem det är som eger rättighet att

till sig lösa obesuten hemmanslott, men att erforderliga föreskrifter deremot

saknades om ordningen och sättet för lösesummans bestämmande;

hvarföre motionären ville föreslå, att till nämnda § måtte göras ett tilllägg,

så lydande:

»Lösningssumman för sådan obesuten hemmansdel skall, der köp

egt rum, erläggas af den berättigade lottegaren med den vid köpet betingade,

samt der köp ej ågått och lösning ifrågakommer skall summan,

om parterna derom ej kunna åsämjas, bestämmas af domstol».

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 40.

7

Då ifrågavarande författning icke föreskrifter någon särskild ordning

för bestämmandet af lösesumman, lärer det vara tydligt och klart,

att sådant bör ske genom laga värdering, som, jemlikt 6 kap. 1 § Utsökningsbalken,

verkställes å landet af häradshöfding med två gode män

och i stad af tre ledamöter i rådstufvurätten. Lämpligast och med biligheten

mest förenligt synes vara, att lösesumman betingas af hemmansdelens verkliga

värde. Om, på sätt motionären ifrågasatt, lösesumman, i fall köp egt rum,

skulle motsvara köpeskillingen, så vore å ena sidan tillfälle derigenom lemnadt

för mindre nogräknade kontrahenter att genom fingeradt köpeskillingsbelopp

kringgå lagen, under det att å den andra lätt kunde inträffa, att

köpeskillingen, i anseende till möjligen verkställda odlingar och förbättringar

å den obesutna hemmanslotten, icke på långt när motsvarade det

verkliga värdet vid den tid, då lösningsrätten begagnas.

Af dessa skäl får Utskottet hemställa,

3:o) att Herr Billströms förslag ej måtte af Riksdagen

bifallas.

Stockholm den 4 Maj 1872.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Reservationer:

af Herr Grefve Mörner;

af Herr Sven Nilsson, emot de i första och tredje punkterna af

Utlåtandet gjorda framställningar.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.