Sök i Ratio Lex

12 Lag-Utskottets Betänkande N:o 46

1872-05-06 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1872:46, 12 Lag-Utskottets Betänkande N:o 46

Dokumentets text

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Lag-Utskottets Betänkande N:o 46.

iigt störa fördelar för att uppväga den oreda och de olägenheter, hvartill en sådan

åtgärd ofta kunde gifva anledning; och som antagandet af det metriska systemet endast

för vissa eller för de af motionären uttryckligen nämnda statsinstitutioner ej heller synes

lämpligt, får Utskottet vördsamt hemställa.

att herr Wa i len berg» berörda motion ej matte åt Riksdagen bifallas.

Stockholm den 6 Maj 1872.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

J¥io

Ank. till Riksd. Kansli den 6 Maj 1872, kl. 5 e. m.

Betänkande, i anledning aj aterremiss af Bag-Utskottets Utlåtande

S:o 26, angående ändring af gällande stadganden rörande

skyldigheten att deltaga i byggnad och underhåll af tingshus

och häradsfängelse.

Begge Hamra me hafva till Utskottet återremitterat om förmälda Utlåtande, hvari

Utskottet på anförda skal hemställt, att Riksdagen måtte genom underdånig skrifvelse

hos Kong). Maj:t anhålla, att Kong). Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen

framlägga förslag till sådana förändrade stadganden angående deltagande i byggnad och

underhåll af tingshus och häradsfängelse, att dessa åligganden blefve för medlemmarne

af tingslagen efter billiga grunder gemensamma.

På sätt diskussionsprotokollen utvisa, bär Utskottets berörda hemställan mött ett

öfvervägande motstånd inom Första Kammaren, der åter den mening synes hafva gjort

sig gällande, att ifrågavarande onus borde af staten öfvertagas; och har Andra Kamma
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Betänkande N:o 46.

13

reo genom sin återförvisningsåtgärd påtagligen syftat åt samma mål, ehuru några direkta

anmärkningar emot Utskottets förslag der icke förekommit.

Utskottet kan icke annat än medgifva, att rättstillståndets upprätthållande är eu

statsangelägenhet, och att det följaktligen torde tillkomma staten att bekosta tingshus

och häradsfängelse. En sådan lösning af frågan medförde ock den fördel, att ett ändamålsenligt

ordnande af domskretsar och tingslag derigenom i betydlig mån underlättades.

Med föranledande af återremissen får Utskottet alltså vördsamt hemställa.

att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse, med uttalande af

den åsigt att. staten bör öfvertaga skyldigheten att bygga och

underhålla tingshus och häradsfängelse, anhålla, att Kongl. Maja

täcktes i sådant afseende låta tillvägabringa erforderlig utredning

angående sättet och vilkoren för sakens genomförande samt derefter

för Riksdagen framställa förslag i ämnet.

Stockholm den 6 Maj 1872.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre,

Reservation:

af Herr Eibbing: »Utan att anse nödigt eller lämpligt att i öfrigt ingå i pröfning af

Utskottets förslag, att, med anledning af afgifna motioner att deltagande i byggande

och underhåll af tingshus och häradsfängelse måtte blifva för medlemmarne i tingslagen

efter billiga grunder gemensamt, föreslå, att nämnda åliggande må öfverflyttas till staten —

får jag mot detsamma reservera mig af det skäl, att jag ej anser Utskottet, med anledning

af de väckta motionerna, vara grundlagsenligt befogadt till förslagets afgifvande.

Min mening är ingalunda att påstå, det Utskottets rätt och skyldighet vore inskränkta

till att, utan någon slags förändring i till Utskottet remitterade propositioner eller motioner,

sådana dessa kommit Utskottet till hända, återsända dera till Karnrarne, endast försedda

med ett — tillstyrkande eller afstyrkande — utlåtande från Utskottets sida. Tvärtom

vet jag mycket val, att Lag-Utskottets betänkande!] ganska ofta innehålla lag- eller skrifvelseförslag,

som ganska betydligt afvika från yrkandena i de propositioner och motioner,

öfver hvilka betänkandet afgifvits, och jag anser ett sådant förfarande å Utskottets sida

kunna vara fullt befogadt. Men vilkoret och gränsen för dess rätt och åliggande i sådant

hänseende äro dock, att det förslag, Utskottet sålunda med anledning af en remitterad

proposition eller motion framlägger, skall kunna visas på något sätt utgöra en bearbetning,

förändring eller modifikation af den remitterade propositionen eller motionen, ej vara ett

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lag-Utskottets Betänkande N:o 46.

nytt eller helt annat förslag,, än denna innehåller, möjligen med endast den likhet att

angå samma föremål eller angelägenhet. Ett sådant förfarande skulle nemligen innebära

alt Lag-Utskottet skulle ega iniativ i lagfrågor, blott ett förslag beträffande samma föremål

vore framståIdt. Men till en sådan Lag-Utskottets rätt eller skyldighet gifva grundlagarne

ingen anledning, under det Utskottets åliggande, sä bestämdt och begränsad! som nyss ofvan

angifvits, synes mig otvetydigt framgå ur en sammanställning af uttrycken i Rikdagsordningen

§ 42: »meddela utlåtande öfver remitterade lagförslag» och i Regeringsformen

§ 53: »utarbeta remitterade förslag till lagarnes förbättring.» — Man har anmärkt, att

hutvudmotivet vid de motioner, öfver Indika närvarande betänkande är afgifvet, skulle

vara att fa jordbruksnäringen befriad från nu den åliggande skyldighet att ensam bekosta

tingshus- och häradsfängelsebyggnad, och att följaktligen motionärernas afsigt vore

fullt tillgodosedd genom Utskottets nu afgifna förslag, att nämnda skyldighet öfvertoges

af staten, hvilket förslag sålunda i motionerna hade fullt berättigande. Deremot är dock

först att erinra, att Lag-Utskottet har att afgifva utlåtande ej öfver motionärs motiver,

utan öfver hans på grund af motiverna framställda förslag. Giltigheten af denna erinran

och distinktion är så mycket mera i ögonen fallande, som här motiverna, såsom i föreliggande

motioner, äro öfvervägande negativa eller innehålla klander mot det bestående,

de såsom motiver kunna användas för hvilket som helst och de mest olika förslag, blott

dessa innebära ändring i detsamma bestående. Dermed skulle åter inträda stadgande

eller godkännande af iniativ från Utskottets sida. För det andra är att erinra, att de

ifrågavarande motionernas motivering alldeles icke är så helt och hållet negativ. Båda

omtala Lag-Utskottets vid 1868 års riksdag i ämnet afgifna förslag, med hvilket motionärernas

fullt öfverensstämmer, beklaga att förenämnda förslag ej då kom till fastställande

såsom lag, och i motionen N:o 10 yttras om detsamma att det har både rättvisa och

billighet för sig samt att motionären derföre ånyo framställer det. — Man har vidare

anmärkt, att Lag-Utskottet ej är berättigadt att vägra efterkomma Kamrarnes, i och

med återremissen gifna, befallning att utarbeta eller framlägga sina afgifna förslag. Utan

att inlåta mig i undersökning om huruvida återremissen verkligen innehåller en befallning

att framlägga detta förslag, hvilket jag anser mycket väl kunna sättas i fråga

vill jag blott nämna, att Utskottets ställning härvid synes mig vara fullt analog med

dess ställning till dit remitterad motion. Utskottet kan enligt grundlagen lemna en sådan

ifrån sig, ej såsom eu vägran att lyda Kamrarne, utan såsom eu erinran från Utskottet,

att det anser den remitterade motionen ej tillhöra det att behandla. Detta hindrar ej

att Utskottet till behandling upptager samma motion, om Kamrarne återsända den. Förhållandet

synes mig ej vara annorlunda vid ett till Utskottet återremitteradt ärende.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.