Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om afskrifning eller aflösning af frälseränta.

1872-02-05 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1872:6, Utlåtande, i anledning af väckt motion om afskrifning eller aflösning af frälseränta.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 6.

3

y-.o e.

Ank. till Riksd. Kansli den 5 Febr. 1872, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om afskrifning eller aflösning

af frälseränta.

Uti eu från Andra Kammaren till Lag-Utskottet remitterad motion (N:o 135)

har Herr Anders Andersson från Kopparbergs län anfört, att frågan om grundskatternas

afskaffande vore eu af de vigtigaste inom vårt land. Det funnes äfven

en annan skatt, nemligen frälseränta, som hvilade på högst orättvis grund. I en

socken inom den ort, som vid riksdagen representerades af motionären, egde det

förhållande rum, att några små hemmansegare måste betala sådan skatt, utgående

dels i penningar, dels i dagsverken och dels i vissa stigar kol. I den mån kolpriserna

stegrats hade denna skatt med hvarje år ökats, så att räntegifvarne för

närvarande måste betala nära dubbelt så mycket som öfrige egare af skattejord erlägga

till kronan; och om frälseräntan ökades hädanefter såsom hittills, vore det sannolikt

att omförmälde hemmansegare måste öfverlemna jorden till egaren af frälseräntan.

Motionären föreslår derföre, “att på samma grunder, som Lars Perssons

från Westmanlands län vid denna riksdag väckta motion om grundräntornas borttagande

innehåller, rättighet till aflösning jemväl måtte tillkomma jordegare, som

betala frälseränta."

Åberopade motionen af Lars Persson från Westmanlands län innehåller det

förslag, “att de utaf svenska jorden utgående grundräntor och kronotionde må eftergifvas

på det sätt, att hvad som öfverstiger en half procent af hemmanets eller

lägenhetens sednaste taxeringsvärde må eftergifvas genom det öfverskjutande räntebeloppets

afskrifning under eu tid af 20 år med en tjugondedel om året, samt den

öfriga grundskatten det som understiger en half procent af sednaste taxeringsvärde

genom afskrifning af eu trettondedel om året, allt med beräkning af det penningevärde,

som på grund af Kongl. kungörelsen den 23 Juli 1869 blifvit ränta och

tionde åsatt".

Vare sig nu att ifrågavarande förslag åsyftar frälseräntornas borttagande enligt

dessa af motionären åberopade grunder eller att han vill endast en “aflösning",

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 6.

såsom han i förslaget jemväl uttrycker sig, d. v. s. rättighet för egare af frälseskattejord

att, efter vissa på förhand bestämda grunder, få till »ig lösa den af

jorden utgående ränta, så lärer en sådan lagstiftningsåtgärd icke kunna ur rättslig

synpunkt försvaras, då den svårligen låter förena sig med begreppen om egauderättens

helgd. Frälseräntorna, af hvilka åtskilliga äro bestämda genom särskilda

aftal, innehafvas nemligen under enskild eganderätt och betraktas enligt vår lag

såsom fäst egendom. Egaren af frälseränta!! kan med lika mycket fog som jordegaren

fordra att få förblifva ostörd i sin lagligen förvärfvade eganderätt. Af 4

kap. 5 § Jorda-balken vill det till och med synas som att lagstiftaren ursprungligen

ansett eganderätten till jorden underordnad den till räntan; ty i detta lagrum är

rättighet förbehållen ränteegareu att lösa skattejorden, då den säljes utom börd,

utan att 1734 års lag tillerkänner jordegaren någon motsvarande förmån. Emellertid

har sedermera, med afseende på nyttan för jordbruket deraf, att den åtskiljda

eganderätten till jorden och till räntan blefve förenad i eu hand, genom Kongl.

förordningen den 21 Mars 1835 rättighet blifvit tillerkänd egare af frälseskatte jord

att, då räntan säljes utom börd, lösa densamma; och sålunda hafva rättigheter och

fördelar i detta hänseende numera blifvit lika å ömse sidor. Men längre lärer lagstiftningen

ej kunna gå i den af motionären afsedda riktning.

Utskottet får alltså vördsamt hemställa,

att ifrågavarande motion måtte åt Riksdagen leinnas utan vidare

afseende.

Stockholm den 5 Februari 1872.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Stockholm, tryckt hos A. L. Norman, 1872.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.