Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphäfvande af den i 4 Kap 5 § Jorda-balken stadgade skyldighet att hembjuda frälseskattehemman åt ränteegaren. Herr S. Brolin har uti en inom Andra Kammaren väckt motion

1872-02-16 · 2 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1872:7, Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphäfvande af den i 4 Kap 5 § Jorda-balken stadgade skyldighet att hembjuda frälseskattehemman åt ränteegaren. Herr S. Brolin har uti en inom Andra Kammaren väckt motion

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Loff-Utskottets Utlåtande N:o 7.

I

M:o 7.

Ant. till Riksd. Kansli den 16 Febr. 1872, kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphäfvande af den i 4 Kap

5 § Jorda-balken stadgade skyldighet att hembjuda frälseskattehemman

åt ränteegaren.

Herr S. Brolin har uti en inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 72).

•om bhfvit till Lag-Utskottet remitterad, anfört hurusom stadgandet i 4 Kap. 5 §

.Jorda-balken, att frälseskattehemman skulle hembjudas åt ränteegaren innan tredje

uppbudet finge beviljas, syntes ej qvarstå till något gagn, enär, så vidt kändt vore,

ingen ränteegare velat eller ansett för sin säkerhet nödigt att begagna sig af lösningsrätten;

att köparen emellertid vore beroende af föreskriften, hvilken vållade

honom besvär och kostnader, de sednare icke alltid obetydliga; att då den person,

som utfärdade tillstånd till lagfarten, icke i allmänhet tillhölles att förete fasta å*

frälseräntan, detta innebure bevis att föreskriften ansåges obehöflig; samt att då

derjemte toges i betraktande att hemmanet stod i ansvar för frälseräntan och, efter

den utveckling jordbruket vunnit, jemväl förmådde utgöra densamma, det ej syntes

varaskäl att bibehålla ett lagstadgande, som numera, sedan bördsrätten och kronans

rätt till lösen af kronoskattehemman upphört, vore ensamt i sitt slag; och

bär derför motionären föreslagit, att den, som egde räntan af frälseskattehemman,

icke skulle ega företräde framför andra att lösa till sig sådan jord när den såldes,

““t att således köpare måtte erhålla lagfart, utan att hemmanet, såsom hittills

•kött, hembjödes honom, som frälseräntan derå egde.

Bih. till Riksd, Prot. 1872. 7 Sami 4 Häft.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 7.

Jemte erinran dels att den tid, inom hvilken hembud bör ega rum, som i 4

Kap. 5 § Jorda-balken utsattes till innan tredje uppbudet, blifvit genom Kong!.

Förordningen den 13 Juni 1800 bestämd till tre månader från första uppbudet,

dels ock att, derest stundom eller till och med, såsom motionären yttrar, i allmänhet

den person, som i egenskap af ränteegare meddelar sådant intyg att lagfart för

köparen kan fortgå, icke tillhålles att förete fasta å frälseräntan, detta förhållande,

äfven om deri må anses ligga någon försumlighet hos vederbörande, som skola

pröfva intygets behörighet, likväl icke torde utgöra bevis om obehöfligheten af

sjelfva föreskriften om hembudsskyldighet, får Utskottet fästa uppmärksamheten

derpå att stadgandet om nämnda skyldighet har till syftemål att befrämja förening

af jordeganderätten med ränteegarens rätt; en förening, hvars önskvärdhet under

för handen varande förhållanden minst torde ifrågasättas, samt att, då nu mera, enligt

Kongl. Förordningen den 21 Mars 1835, hembudsskyldigheten för jordegaren

och ränteegaren är ömsesidig, det icke skulle vara förenligt med rättvisa att upphäfva

denna skyldighet allenast för den förre; i anseende hvartill och då frågan om

hembudsskyldigheten i sin hela utsträckning utan tvifvel blir föremål för behandling

i sammanhang med de förslag till förändrad lagstiftning angående lagfart in.

in., som af allt mera trängande behof påkallas, och i sammanhang hvarmed allenast

en lagstiftning angående berörda skyldighet synes lämpligen böra ega rum,

Utskottet föranlåtes vördsamt hemställa,

att ifrågavarande motion icke måtte af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 16 Februari 1872.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Herr Carlén har begärt få antecknadt, att han i detta Utskottets beslut icke

deltagit.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.