Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphäfvande cf lagens stadgande i 30 Kap. 1 § Rättegångs-balken om erläggande af revisionsskilling.

1872-02-16 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1872:9, Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphäfvande cf lagens stadgande i 30 Kap. 1 § Rättegångs-balken om erläggande af revisionsskilling.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 9.

Reservation:

af Herr Carlén, med hvilken Herr Mankell, Herr Sven Kilsson och Herr Lars

Persson sig förenat: Ifrån Lag-Utskottets majoritet är jag såvida skiljaktig, att

jag anser institutionen af en Rättens ombudsman vara i mindre och enklare konkurser

ej blott öfverflödig utan understundom rätt oläglig. Då emellertid hela processen

i konkursmål är väsendtligen byggd på denna institution, kan icke hellei

jag tillstyrka bifall till motionen för det närvarande. Endast i sammanhang med

en fullständig omarbetning af konkurslagen, hvarom dock nu ej är fråga, kan, såvidt

jag förstår, motionärens förslag vinna det afseende det i och för sig kan

förtjena.

AV© 9*

Ank. till Riksd. Kansli den 16 Febr. 1872, kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphäfvande cf lagens stadgande

i 30 Kap. 1 § Rättegångs-balken om erläggande af revisionsskilling.

Uti nämnda, af Herr J. G. Granlund inom Andra Kammaren väckta motion

(N:o 143) har motionären anfört, att af alla lagens föreskrifter den syntes vara mest

obillig som i 30 Kap. 1 § Rättegångs-balken bestämde, att för sökande af Konungens

pröfning af Hofrätts dom eller utslag skulle erläggas 200 daler, motsvarande

100 R:dr R:mt; att ett lagenligt styrkande af fattigdom för att dymedelst vinna

den i 6 § af samma kapitel medgifna befrielse från berörda afgift vore med ganska

många svårigheter förenadt, synnerligast för den, som icke vore alldeles utblottad;

att syftemålet med detta stadgande väl vore att derigenom hindra processlystna

parter att utan fog fullfölja mål till högsta instansen, som eljest ansåges blifva

öfverhopad af göromål; men att lagens stadgande i 16 § af samma kapitel, att den

som tappade skulle betala sin vederpart kostnad och skada, som ofta uppginge till

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 9. *7

betydliga belopp, samt den straffbestämmelse sagda lagrum föreskrefve för den som

emot'' bättre vetande och klara skäl droge saken under Konungen, torde vara tillräckliga

för att icke missbruk i detta afseende borde ega rum; i anseende hvartill

motionären yrkat, att ifrågavarande iagstadgande måtte upphäfvas.

Lag-Utskottet, som, till följd af erhållen remiss, det åligger att öfver motionen

sig yttra, anser för sin del betänkligt att till detta yrkande tillstyrka bifall. Föreskriften

om revisionsskilling synes hafva haft till ändamål och har otvifvelaktigt

haft till följd att förekomma, det mål, vare sig af mera obetydlig vigt eller sådana,

om hvilka den tappande parten borde kunna inse att ändring i Hofrättens dom

icke stod att vinna, skulle dragas under Kongl. Maj:ts pröfning, på samma gång

man dock velat att ingen skulle betagas möjligheten att erhålla eu sådan pröfning.

Endast den behöfver nemligen nedsätta revisionsskilling, som eger eu viss förmögenhet,

som för gäld ej häftar, eller viss årlig inkomst i lön eller pension och

således är i tillfälle att anskaffa det för nedsättningen erforderliga beloppet. Alla

andra få utan afgift söka Konungen, så vida de i behörig ordning styrka sin fattigdom,

hvilket för dem, som verkligen afses att af denna frihet från afgift komma

i åtnjutande, icke torde vara med någon svårighet förenadt. Men det är att befara

att, om den föreslagna förändringen antages, Högsta Domstolens arbete skulle ökas

i högre grad, än som med göromålens jemna gång derstädes kunde sammanslå.

Att åter obehörig fullföljd skulle, på sätt motionären förmält, kunna hämmas derigenom

att den, som slutligen tappade, förpligtades att till fullo gälda vederpartens

rättegångskostnad och, om uppenbart vore att han utan skäl dragit saken under

Konungen, derför dömdes till ansvar, synes Utskottet tvifvelaktigt. Ersättning för

rättegångskostnad torde nemligen, äfven om den icke understege den verkliga

kostnaden, dock i allmänhet väl svårligen komma att bestämmas till så högt belopp,

att den icke, om saken ej vore af alltför ringa vigt, uppvägdes af den tidsutdrägt,

som vunnes genom fullföljden af målet, och erfarenheten har visat, att stadgandet

i 30 Kap. 16 § Iiättegångs-balken om ansvar å den, som emot bättre vett

och klara skäl dragit någon sak under Konungen, hittills högst sällan ansetts kunna

tillämpas; och det lärer icke vara anledning antaga att sådant mera hädanefter

än hittills kan ske. Dessutom synes någon obillighet icke ligga i ifrågavarande

.stadgande, enär part, som hos Kongl. Maj:t vinner äfven den obetydligaste ändring

i Hofrättens beslut, återfår nedsatt revisionsskilling, men han deremot, om Hofrättens

beslut varder i allo faststäldt, kan antagas hafva utan fog fullföljt saken. I

allt fall lärer upphäfvande af stadgandet om nedsättande af revisionsskilling icke

kunna ifrågakomma utan i sammanhang med förändrade föreskrifter rörande verkställighet

af Hofrätts dom såsom vilkor -att få draga densamma under Konungen,

hvarom ock komiterade för utsökningsväsendets ordnande afgifvit förslag, som nu afvakta

Kongl. Maj:ts nådiga pröfning; ty sker ett sådant upphäfvande, utan att i sammanhang

dermed andra garantier, än de i öfrig t nu i lag befintliga, bestämdes till

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 9.

skydd emot ett obefogadt ändringssökande, skulle utan tvifvel den i Hofrätten vinnande

parten, hvars rätt måste vara lika helig som den derstädes tappandes, kunna

i denna sin rätt på ett betänkligt sätt uppehållas.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får Utskottet vördsamt hemställa,

att ifrågavarande motion icke måtte af Riksdagen bifallas.

Stoökholm den 16 Februari 1872.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

*

Stockholm, tryckt hos Sam. Rumstedt, 1872

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.