Sök i Ratio Lex

Stats- Utskottets Betänkande N:o 14

1872-02-16 · 11 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1872:14, Stats- Utskottets Betänkande N:o 14

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Betänkande N:o 14.

1

l\:0 14.

Ank. till Riksd. Kansli den 16 Febr. 1872, kl. 2 e. m.

Betänkande, i fråga om utfärdandet af Statsobligationer, förskrifva

med lägre ränta än 5 procent.

(R. A.)

Till bestridande af de vid 1870 års riksdag beviljade anslag till

statens jernvägsbyggnader, äfvensom för att bereda tillgång, dels för

blifvande anslag till jernvägsbyggnader, dels ock för inlösande af 1867

och 1869 års för jern vägsbyggnaderna upptagna lån, beslöt Riksdagen

förstnämnda år uppdraga åt Fullmäktige i Riksgälds-kontoret att, mot

fonderade statsobligationer i svenskt mynt å ett sammanräknadt nominelt

belopp af högst fyratio millioner riksdaler, samt löpande med

högst 5 procents ränta, som halfårsvis förfaller, upplägga ett lån, att

återbetalas genom årlig amortering inom loppet af 40 år. Derjemte

föreskref Riksdagen, dels att under åren 1870 och 1871 icke finge mot

förenämnda obligationer upplånas mera än 8,500,000 R:dr, dels att, i

afseende på föryttrandet af återstående obligationsbeloppet, kommande

Riksdagar skulle ega att för hvarje gång bestämma det belopp, som

för året må i rörelsen utsläppas, dels ock att de penningar, som genom

ifrågavarande upplåning inflyta, icke må användas för andra än här ofvan

omförmälda ändamål.

Såsom allmänt är bekant, blef det ifrågavarande lånet, i öfverensstämmelse

härmed, upplagdt å ett nominelt belopp af jemnt 40,000,000

R:dr, mot obligationer’, hvilkas fullständiga innehåll och beskaffenhet kan

inhemtas af en vid 1870 års revisionsberättelse fogad bilaga. Dessa

obligationer, hvilka äro daterade den 30 September 1870 och förskrifna

Bill. till Bikscl. Prof. 1872. 4 Sand. 1 Afd. 11 Haft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Stats-UtsJcottets Betänkande N:o 14.

med 5 procents årlig ränta, som halfårsvis erlägges, skola, i enlighet med

obligationerna bifogad amorteringsplan, liqvideras med vissa bestämda

belopp under hvarje år från och med den 30 September 1876 till och

med samma dag år 1910, och skall den årliga amorteringen ske genom

uppköp och annullering af obligationer, då dessa kunna erhållas till ett

pris icke öfverstigande det i dem förskrifna kapital, men i annat fall

genom utlottning; hvarjemte Riksgälds-kontoret förbehållit sig rätt att,

efter den 30 September 1885, uppsäga antingen alla de då utelöpande

obligationerna till betalning sex månader efter uppsägningsdagen, eller

ock en del deraf, i hvilket sednare fall genom utlottning skall bestämmas

hvilka obligationer i följd deraf blifva till betalning förfallna.

Förutom den summa af 8,500,000 R:dr, som 1870 års Riksdag

bemyndigade Fullmäktige att mot dessa obligationer upplåna, förordnade

Riksdagen sistlidet år, att Fullmäktige finge, genom försäljning af dylika

obligationer, under åren 1871 och 1872 upplåna ytterligare 9,700,000 R:dr,

så att hela den hittills beslutade upplåningssumman utgör 18,200,000 R:dr.

Enligt hvad bilagda tabell närmare utvisar, har utaf ifrågavarande

lån under åren 1870 och 1871 blifvit försålda obligationer å ett sam
manlagdt

nominelt belopp af..................................................... 15,192,900: —

hvartill kommer från detta års början till och med den

10 innevarande Februari ytterligare föryttrade obligationer

å tillhopa................................................................................... 671,800: —

Summa R:mt R:dr 15,864,700:

deraf under år 1870 sålts:

efter ett pris af 951 %, obligationer å nominelt 5,305,700: —

» » 1,038,300: —

96

97

678,000

7,022,000:

under år 1871:

efter ett pris

af 98

))

»

2,752,100

—

))

981

))

»

))

3,550,300

—

))

99*

»

))

))

270,100

—

»

100

))

»

))

383,800

—

))

1001

))

»

))

1,138,600

—

))

101

))

))

»

76,000

—

och under innevarande

efter ett pris af 101 %,

» 101i »

ar:

642,300: —

29,500: —

8,170,900:

671,800:

tillhopa Runt R:dr 15,864,700:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Betänkande N:o 14.

3

Transport 15,864,700: —

De ännu osålda obligationerna af 1870 års lån uppgå

alltså för närvarande till ett sammanräknadt nominelt belopp

af ............................................................................................. 24,135,300: —

Summa R:mt R:dr 40,000,000: —

Då häraf visar sig, att obligationspriset under den förflutna tiden

kunnat oafbrutet förhöjas, så att detsamma från 954 % nu stigit till 14

% öfver pari, men en vidare fortsatt stegring af priset för obligationer,

som äro underkastade utlottning, slutligen måste hafva till följd, att all

försäljning deraf afstannar, helst det kan antagas, att priset på dylika

obligationer, i den mån utlottningstiden nalkas, skall hafva en naturlig

benägenhet att nedgå och alltmera närma sig pari, har Utskottet ansett

angeläget att taga under noggrannt öfvervägande, huruvida icke tiden

må vara inne att, genom uppläggande af ett lån mot obligationer, förskrifna

med lägre ränta än 5 procent, bereda staten, såsom låntagare,

större fördelar än dem, som genom 1870 års lån kunna erhållas. Utskottet

har ock hemtat särskild anledning härtill af tvänne vid innevarande

riksdag framställda motioner. Uti den ena af dessa, väckt, inom Första

Kammaren af Herr A. O. Wallenberg (motion N:o 23), har motionären, bland

annat, anfört, att, i fall den uti en obligation förskrifna räntefot är så

hög, att för obligationen kan betingas någon öfverbetalning utöfver pari,

detta öfverpris svårligen kan motsvara penningemarknadens verkliga ställning,

såvida låntagaren förbehållit sig att få återbetala kapitalet; att en

hög räntefot på statsobligationer, som ega spridning inom landet, måste

bidraga att hålla räntan hög i allmänhet och för fastighetskrediten i synnerhet;

att såväl Riksbankens som andra bankinrättningars diskonto, till

följd af gynsam penningeställning, nedgått till fyra procent, men att den

fördelaktiga konjunkturen endast långsamt och med stor svårighet förmått

utöfva något inflytande på fastighetskrediten, just emedan statens

räntefot blifvit, bestämd för hög; att all tvekan att nu nedsätta statens

obligationsränta till fyra procent borde försvinna, om i betraktande toges,

dels våra inhemska penningeförhållanden under de sednaste två åren,

dels andra länders föredöme samt vår egen erfarenhet åren 1853—1856;

och har motionären, under anförande i öfrigt af åtskilliga omständigheter

och förhållanden, som, enligt hans åsigt, skulle föranleda dertill att

ett statslån borde upptagas mot ouppsägbara obligationer, förskrifna i

guldvaluta, hemställt att Riksdagen måtte besluta:

l:o att bemyndiga Fullmäktige i Riksgälds-kontoret att utfärda

ouppsägbara obligationer, förskrifna i caroliner, utmyntade i enlighet

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Stats-TJtskottets Betänkande N:o 14,

med Kongl. Förordningen den 31 Juli 1868, och löpande med 4 procents

ränta, som halfårsvis erlägges;

2:o att, såvida för dylika obligationer erhålles minst 83 procent,

Fullmäktige må deraf försälja så mycket, som erfordras till fyllande af

hela eller en del af det belopp, som enligt Riksdagens beslut skall genom

upplåning anskaffas;

3:o att detta upplåningssätt må af Fullmäktige ytterligare begagnas,

för den händelse tillfälle yppas att med fördel för svenska staten

inköpa dess äldre obligationer;

4:o att Fullmäktige må bestämma obligationernas valörer,under iakttagande

att halfårsräntan jemnt uppgår till en eller flera caroliner; samt

5:o att i obligationerna skall utsättas, att, så länge Sveriges hufvudmynt

är grundadt på silfver, obligationsinnehafvare, som det önskar,

må i Riksgälds-kontoret uppbära räntan i riksmynt efter en beräkning af

7 R:dr 10 öre för hvarje carolin.

Uti den andra af ofvan omförmälda motioner, hvilken blifvit väckt

inom Andra Kammaren af Herr Arvid Gumcelius (motion N:o 51), har

motionären hufvudsakligen erinrat, att så väl de inhemska bankernas

depositiorisränta nedgått till 4 procent, som att utlåningsräntan vore i

fallande; att svenska staten ändock fortfore att upplåna penningar mot

obligationer, löpande med 5 procent; att denna upplåning hade till följd,

dels att räntan hindrades från att ytterligare falla, hvarigenom spekulationsandan

hejdades och anläggandet af jernvägar och fabriker fördyrades,

dels att skuldbelastade jordbruks- och andra näringar, mera

än nödigt och skäligt vore, deraf trycktes; att Fullmäktige i Riksgäldskontoret,

då de år 1870 bestämde obligationsräntan till 5 procent, förutsatte

såsom gifvet och sjelfklart, att, om räntan i allmänhet ginge ned,

o-procents-obligationer måste, i den mån sådant läte sig göra, utbytas

mot obligationer med lägre ränta; samt att, enligt motionärens åsigt,

tiden nu syntes vara inne för en sådan förändring, som icke heller kunde

företagas i en lämpligare tidpunkt, än en sådan, då penningeöfverflöd

råder, då obligationer äro begärliga för allmänheten och då Riksgäldskontoret

har »visshet om att ej råka i förlägenhet, äfven om försöket

med en ny obligationsform möjligen skulle till en början hejda och minska

obligationsköpen hos Kontoret. Vid dessa förhållanden och med åberopande

i öfrigt af hvad som anföres i 1871 års statsrevisorers berättelse

om Riksgälds-kontoret och i en vid samma berättelse fogad särskild

mening, har motionären föreslagit,

att den ännu osålda delen af 1870 års 5-procents-obligationer icke

må utsläppas i rörelsen, men att deremot ett nytt inhemskt lån mot

s. 5 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Betänkande N:o 14.

5

obligationer, löpande med 4 eller högst 41 procents halfårsränta, må

uppläggas till belopp, som svarar mot den vid sådant besluts fattande

återstående delen af 1870 års lån; hvarförutan motionären, på anförda

skäl, hemställt,

att, om ett nytt statslån nu kommer att uppläggas, obligationerna

måtte förses med öfversättning af deras svenska ordalydelse på tyska,

engelska eller fransyska, samt att det nya lånets amorteringsplan må

grundas antingen på utlottning eller ock på uppköp, men icke på båda

delarne.

Vidkommande nu först Herr Wallenbergs förslag, så torde det vara

nog att erinra derom, att sistlidet års Riksdag gillade den af dåvarande

Stats-Utskott i anledning af Herr Wallenbergs vid samma riksdag

väckta motion om utfärdande af ouppsägbara statsobligationer, lydande

å caroliner — (uti Utlåtandet N:o 89 sid. 9) yttrade åsigt, »att, enär

svenska myntfoten grundar sig på silfver, utställandet af statsobligationer,

förskrifna i caroliner, icke bör ifrågakomma». Nuvarande Statsutskott

hyser ock den öfvertygelse, att öfvergången till perpetuela räntor

eller upptagandet af lån utan bestämd årlig amortering icke bör

under nuvarande förhållanden, och innan frågan om myntsystemets förändring

blifvit afgjord, utaf Riksdagen tagas under öfvervägande, helst,

det synes Utskottet, som skulle det vara mindre lämpligt att, då ännu

icke blifvit afgjordt att carolinen skall utgöra myntenheten i ett blifvande

nytt myntsystem, derförinnan, genom utfärdande af statsobligationer

förskrifna i caroliner, gå den blifvande pröfningen af frågorna

om myntsystemets förändring i förväg.

Hvad åter angår Herr Gumadii förslag, så anser Utskottet visserligen

den nuvarande penningeställningen påkalla uppläggandet af ett

lån med lägre räntefot än 5 procent; men Utskottet finner deremot,

för sin del, att frågan, huruvida det ännu osålda beloppet af 1870 års

5-procents-obligationer icke vidare må utsläppas i rörelsen, bör blifva

beroende deraf, huruvida de nya obligationerna med lägre ränta, hvilka

Utskottet är sinnad att förorda, kunna säljas till ett sådant pris, att den

effektiva ränta staten för dem får betala icke i någon betydligare mån

kommer att öfverstiga den effektiva räntan för fem-procents-obligationerna.

Utskottet hyser visserligen den åsigt, att det måste öfverlemnas

åt Fullmäktige i Riksgälds-kontoret att bestämma det pris, hvartill obligationerna

af det ena eller andra slaget må försäljas, men då Utskottet

derjemte är af den mening, att utfärdandet af statsobligationer med

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ståts-Utskottets Betänkande N:o 14.

lägre räntefot än 5 procent, under nuvarande förhållanden, i flerfaldigt

hänseende skulle vara gagneligt, anser Utskottet att de återstående

obligationerna af 1870 års lån icke böra försäljas, derest icke för dem

erhålles ett pris så högt, att den effektiva räntan för desamma blir

mindre, än den, som kan erhållas för obligationerna med den lägre

räntefoten.

Beträffande nu den räntefot, som i de nya obligationerna bör förskrifvas,

så är Utskottet af den mening, att denna bör bestämmas till

fyra procent. Bland de flera skäl, som tala för nämnda räntefot, anser

sig Utskottet här endast böra erinra derom, att, derest penningetillgången

skulle fortfarande blifva lika ymnig som för närvarande, ovisst kan vara,

huruvida icke, i fall räntefoten sattes högre, eller t. ex. till 4 2 procent, priset

å obligationerna inom en icke alltför aflägsen tid kunde komma att uppgå

till pari eller till och med möjligen derutöfver. Dessutom torde icke

kunna förnekas, att, om obligationerna förskrifvas med 4 procents ränta

och följaktligen kapitalrabatten blir större, obligationerna blifva begärligare

samt följaktligen kunna betinga ett jemförelsevis högre pris, än

om de löpa med 42 procents ränta. Utskottet vill väl icke förneka att under

knapp penningetillgång, då räntan håller sig hög, det är förmånligare

för låntagaren att i obligationerna förskrifva en högre ränta, hvarigenom

de betinga en mindre kapitalrabatt; men förhållandet är alldeles

omvändt när räntan i allmänhet håller sig låg. Under sådana tider betinga

vanligen obligationer med lägre ränta och stor kapitalrabatt högre

pris, enär de, med inberäkning af rabatten, lemna fullt ut den gångbara

räntan och derjemte utsigten att genom snar utlottning eller obligationernas

försäljning lemna egaren en kapitalvinst.

Men om Utskottets åsigt beträffande räntefoten godkännes, torde

ock beslut böra fattas derom, att amorteringen skall verkställas uteslutande

efter utlottning och icke genom uppköp. Det är visserligen en sanning

att, om obligationerna amorteras genom uppköp, låntagaren icke

behöfver al pari återlösa dem, utan endast erlägga det pris, som för

dem är gällande vid den tid återköpet- eger rum. Men så lärer det

ock kunna antagas, att låntagaren vid obligation,sförsäljningen icke kan erhålla

så hög betalning för obligationer, som amorteras genom uppköp, som

den han kan förvänta, om amorteringen sker efter utlottning. Obligationsköparen

kan nemligen i senare fallet med all sannolikhet påräkna, att obligationspriset

skall icke obetydligt stiga, när lånet blir utsåldt och utsigterna

till vinst på utlottningen år efter år blifva större; hvaremot den,

som köper en obligation, hvilken genom uppköp amorteras, måste taga

i beräkning att utsigterna för honom att, vid inträffadt behof, återfå

s. 7 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Betänkande N:o 14.

7

sitt kapital uteslutande bero af den större eller mindre sannolikheten

att till förmånligt pris kunna försälja obligationen, hvilket åter är beroende

af obligationsmarknaden, som inom vårt land ännu icke vunnit

nog omfattning för att kunna bereda de fördelar, som med uppköpssystemet

afses. På alla dessa skäl anser Utskottet utlottningssystemet

ännu vara det för våra förhållanden mest lämpliga. Men deraf följer

ock, att, om räntefoten sättes låg och obligationerna skola af Riksgäldskontoret

under en längre tid föryttras, utlottningen bör genast under

första året efter lånets uppläggning begynna, så att köpare redan från

början må ega utsigt att komma i åtnjutande af de fördelar, som med

utlottningen afses.

Beträffande tiden, inom hvilken lånet bör vara amorteradt, anser

Utskottet att densamma icke bör öfverstiga 40 år, eller den tid som bestämdes

för 1870 års lån; dervid dock alltid för Fullmäktige återstår

att bedöma, huruvida amorteringen kan så inrättas, att lånet blir slutbetaldt

samtidigt med sistnämnda lån.

Hvad härefter angår det belopp, som de nya obligationerna böra

omfatta, så har Utskottet, med afseende derpå att hufvudändamålet med

lånets uppläggande under nuvarande förhållanden endast är att genom

räntans nedsättande bereda staten de största möjliga fördelar, men icke

att anskaffa medel för det möjligen större lånebehof, som för den närmaste

framtiden kan ifrågakomma, trott sig böra endast föreslå, att

lånet upplägges till ungefärligen det belopp, som för närvarande är

osåldt af 1870 års obligationer, helst det torde kunna antagas, att, innan

de nya obligationerna blifva slutsålda, icke allenast frågan om förändring

af myntsystemet kan vara slutligen afgjord, samt behofvet af ny

upplåning, möjligen efter andra grunder än dem, som nu äro de mest

lämpliga, kan bättre bedömas. Utskottet har på dessa skäl ansett, att

beloppet af 4-procents-obligationerna bör inskränkas till en summa af

24,000,000 R:dr.

I afseende på Herr Gumtelii förslag att obligationerna borde förses

med tysk, engelsk eller fransysk öfversättning af deras ordalydelse,

är Utskottet af den mening, att, då de förskrifvas i svenskt mynt och

således äro afsedda att få sin egentliga spridning inom landet, samt då

meningen icke är att, för liqviderandet af förfallna obligationer och kuponer,

tillhörande detta lån, tillhandahålla valutan på en eller flera

orter utom landet, det torde vara desto mindre behöfligt att förse dem

med någon öfversättning, som utländska kapitalister, hvilka vilja till

större belopp deraf blifva egare, icke lära sakna utväg att förskaffa sig

öfversättning af obligationernas text. Skulle åter obligationerna förses

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Ståts-Utskottets Betänkande N:o 14.

med öfversättning på främmande språk, blefve det, för vinnande af

det dermed åsyftade ändamål, måhända nödigt att de öfversattes på

mera än ett språk. Utskottet har af nu antydda orsaker funnit sig icke

kunna biträda det i ofvanberörda hänseende af Herr Gunuelius framställda

förslag.

Deremot har inom Utskottet uppstått fråga, om icke, för befrämjande

af obligationernas spridning inom landet och till underlättande

af möjligheten för inhemska obligationsinnehafvare att utan alltför stor

omgång och olägenhet förskaffa sig kännedom om numren å de obligationer,

som blifvit utlottade, Riksdagen borde i underdånighet anhålla,

det utlottningslistorna rörande såväl 1870 års som öfriga i svenskt mynt

förskrifna statsobligationer finge såsom bihang åtfölja svensk författningssamling,

hvarigenom i landsorten boende innehafvare af dylika

obligationer alltid med lätthet kunde i ofvanberörda hänseende förskaffa

sig nödig kännedom; och Utskottet har derför trott sig böra derom hos

Riksdagen göra hemställan.

Med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt, får Utskottet hemställa,

att Riksdagen måtte fatta följande beslut:

l:o. Riksdagen uppdrager åt Fullmäktige i Riksgälds-kontoret

att, till bestridande af redan beviljade

anslag till statens jernvägsbyggnader, äfvensom för

att bereda tillgång dels för blifvande anslag till jernvägsbyggnader,

dels ock för inlösande af ännu utelöpande

obligationer för 1867 och 1869 års för jernvägsbyggnaderna

upptagna lån, mot fonderade statsobligationer

i svenskt mynt å ett sammanräknadt nominelt

belopp af Tjugufyra Millioner Riksdaler samt löpande

med fyra procents ränta, som halfårsvis förfaller,

ofördröjligen upplägga ett lån, hvilket skall, efter

hvarje år verkställd utlottning, amorteras under loppet

af högst 40 år; egande Fullmäktige att icke allenast

bestämma obligationernas valörer och försäljningspris,

utan äfven i öfrigt vid upplåningen tillvägagå

på det sätt de finna lämpligast och med det allmännas

fördel mest öfverensstämmande.

2:o. Af de i förestående punkt omförmälda obligationer

må, intilldess Riksdagen annorlunda beslutar,

icke föryttras mera, än som erfordras till fyllande af

den utaf 1870 och 1871 års Riksdag bestämda upplånings
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Siats-Utslcottets Betänkande N:o 14.

9

låningssumma af tillhopa Aderton millioner två hundra

tusen Riksdaler, efter afdrag af hvad som redan

upplånats eller ytterligare kan komma att upplånas

mot 1870 års obligationer.

I afseende på återstoden af begge slagens obligationer

kommer Riksdagen att framdeles för hvarje

gång bestämma det belopp, som genom obligationers

försäljning må ytterligare upplånas.

3:o. Sedan det i lista punkten omförmälda lån

blifvit upplagdt, må försäljning af 1870 års feinprocents-obligationer

icke eg a rum, derest icke för dem

erhålles en så hög betalning, att den effektiva ränta,

Riksgälds-kontoret för de upplånta penningarne kommer

att erlägga, understiger den effektiva räntan för

de fyra-procents-obligationer, som samtidigt af Riksgälds-kontoret

försäljas.

4:o. Penningar, som genom försäljning af fyraprocents-obligationerna

inflyta, må icke användas för

andra än de i första punkten omförmälda ändamål.

5:o. Till ränteliqvider och kapitalskuldens amortering

anvisas ett årligt anslag, motsvarande det belopp,

som hvarje år erfordras för sagda liqviders och

amorterings verkställande; börande detta anslag, till

dess hela skulden blifvit i stadgad ordning betald,

årligen utaf Riksgälds-kontorets medel afsättas.

6:o. De uti nästföregående moment omförmälda

ränte- och amorteringsanslag skola ingå till en särskildt

redovisad liqvidations- och amortissementsfond,

hvars behållning skall för det med dessa medel afsedda

ändamål oförryckt tillhandahållas och användas,

så att ränteliqviderna vid derför bestämda terminer

varda ovilkorligen fullgjorda och skuldens betalning

i föreskrifven ordning verkställd; och skola de till

liqvidations- och amortissementsfonden influtna medel,

så vidt ske kan och denna fond åliggande liqvider

medgifva, städse på säkert och ändamålsenligt sätt

göras fruktbärande.

7:o. De beslut och stadgande!), som af Riksdagen

meddelas, rörande ifrågavarande upplåning, skola

Bill. till Biksd. Prof. 1872. 4 Sami. 1 Afä. 11 Häft. 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats-lJtskottets Betänkande N:o 14.

underställas Kongl. Maj:ts nådiga fastställelse, med underdånig

anhållan att Kongl. Maj:t täcktes å lånen

meddela sin garanti.

Efter hvad sålunda blifvit anfördt och hemstäldt, anser Utskottet

8:o. att hvad af Herrar Wallenberg och Gunuelius

uti ofvanberörda motioner blifvit föreslaget icke påkallar

vidare yttrande.

Slutligen hemställer Utskottet,

9:o. att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla,

det Kongl. Maj:t täcktes i nåder tillåta att utlottningslistorna

rörande såväl 1870 års som öfriga i

svenskt mynt förskrifna statsobligationer må såsom

bihang få medfölja svensk författningssamling; samt

10:o. att Utskottet måtte få sig uppdraget att om

Riksdagens beslut i anledning af nu gjorda framställningar

lemna Fullmäktige i Riksgälds-kontoret behörig

underrättelse.

Stockholm den 16 Februari 1872.

Arvid Fr:son Posse.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Siats-Utskottets Betänkande N:o 14.

11

Sammandrag öfver försäljningen af 1870 års obligationer.

1870 okf::;

Okt. ...

1

Antal i

, 1 Procent,

dag-ar. |

l

Obligationernas

sammanlagda

belopp.

Erlagd betalning.

Kapital-

rabatt.

Betalning

öfver pari.

Provision.

6

16

17

■Nov.. J 3

4

1

;Nov____

” !Dec____

72

18

28

954 | 5,305,700—1 5,066,943*50

96

97

1,038,300

678,000

996,768

657,660

Summa för år 1870 j 7,022,0001— 6,721,371

238,75650; —

I J

41,532*—f —

20,340- —

— -|20,863

— -j 3,662

-i 2,766

50 300,628;5o|---|-| 27,29248

1Q„.;Maj----126:1 0_

187liJuni... 29|/ 36

Juni... 30 |

” Juli.... 20J

Juli____20

” Juli....! 28

Juli...

” lAug...

28

1.7

lAug....| 18

” Dec. ... 13

21

9

21

98

984

994

100

2,752,100— 2,697,058

3,550,300- 3,497,045(50

117; 1004

Dec. ...

14

I18

Dec____

31

Summa för åi

1872

Jan....

Jan....

1

25

! 25

Jan....

26

1“

Febr...

10

101

1014

270,100-

383,800-

268,749(50

383,800''

1,138,600— 1,144,293 —

7 6,000:— 76,760-

55,042-

53,254;öo

1,35050

4,203i2

____j 1,737(21

j

---!_| 332 is

i

----|- 5,693

* ! I

----H 760 n

728 23

2,527

142

8,170,900-| 8,067,706-| 109,647|-| 6,453 |-| 9,671|28

642,300-

29,500

648,723

29,942

50

6,423

442

50

1,142

34

Summa för år 1872 till denna dag! 671,800!- 678,665:50, 1__|—■ 6,865 50| 1,176

Tillkommer för år 1870

„ „ 1871

7,022,000

8,170,900

6,721,371

8,067,706

50; 300,628^50

- 109,647!

27,292

6,453 L| 9,671

Summa Summarum !15,864,700!—(15,467,743,— 410,275;50j 13,318 |50

I II I

Stockholm den 10 Februari 1872.

38,140

19

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1872:4 Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 4 s. 4 i texten