Stats- Utskottets Betänkande N:o 14
1872-02-16 · 11 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 9 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1872:14, Stats- Utskottets Betänkande N:o 14
Dokumentets text
Stats- Utskottets Betänkande N:o 14.
1
l\:0 14.
Ank. till Riksd. Kansli den 16 Febr. 1872, kl. 2 e. m.
Betänkande, i fråga om utfärdandet af Statsobligationer, förskrifva
med lägre ränta än 5 procent.
(R. A.)
Till bestridande af de vid 1870 års riksdag beviljade anslag till
statens jernvägsbyggnader, äfvensom för att bereda tillgång, dels för
blifvande anslag till jernvägsbyggnader, dels ock för inlösande af 1867
och 1869 års för jern vägsbyggnaderna upptagna lån, beslöt Riksdagen
förstnämnda år uppdraga åt Fullmäktige i Riksgälds-kontoret att, mot
fonderade statsobligationer i svenskt mynt å ett sammanräknadt nominelt
belopp af högst fyratio millioner riksdaler, samt löpande med
högst 5 procents ränta, som halfårsvis förfaller, upplägga ett lån, att
återbetalas genom årlig amortering inom loppet af 40 år. Derjemte
föreskref Riksdagen, dels att under åren 1870 och 1871 icke finge mot
förenämnda obligationer upplånas mera än 8,500,000 R:dr, dels att, i
afseende på föryttrandet af återstående obligationsbeloppet, kommande
Riksdagar skulle ega att för hvarje gång bestämma det belopp, som
för året må i rörelsen utsläppas, dels ock att de penningar, som genom
ifrågavarande upplåning inflyta, icke må användas för andra än här ofvan
omförmälda ändamål.
Såsom allmänt är bekant, blef det ifrågavarande lånet, i öfverensstämmelse
härmed, upplagdt å ett nominelt belopp af jemnt 40,000,000
R:dr, mot obligationer’, hvilkas fullständiga innehåll och beskaffenhet kan
inhemtas af en vid 1870 års revisionsberättelse fogad bilaga. Dessa
obligationer, hvilka äro daterade den 30 September 1870 och förskrifna
Bill. till Bikscl. Prof. 1872. 4 Sand. 1 Afd. 11 Haft. 1
2
Stats-UtsJcottets Betänkande N:o 14.
med 5 procents årlig ränta, som halfårsvis erlägges, skola, i enlighet med
obligationerna bifogad amorteringsplan, liqvideras med vissa bestämda
belopp under hvarje år från och med den 30 September 1876 till och
med samma dag år 1910, och skall den årliga amorteringen ske genom
uppköp och annullering af obligationer, då dessa kunna erhållas till ett
pris icke öfverstigande det i dem förskrifna kapital, men i annat fall
genom utlottning; hvarjemte Riksgälds-kontoret förbehållit sig rätt att,
efter den 30 September 1885, uppsäga antingen alla de då utelöpande
obligationerna till betalning sex månader efter uppsägningsdagen, eller
ock en del deraf, i hvilket sednare fall genom utlottning skall bestämmas
hvilka obligationer i följd deraf blifva till betalning förfallna.
Förutom den summa af 8,500,000 R:dr, som 1870 års Riksdag
bemyndigade Fullmäktige att mot dessa obligationer upplåna, förordnade
Riksdagen sistlidet år, att Fullmäktige finge, genom försäljning af dylika
obligationer, under åren 1871 och 1872 upplåna ytterligare 9,700,000 R:dr,
så att hela den hittills beslutade upplåningssumman utgör 18,200,000 R:dr.
Enligt hvad bilagda tabell närmare utvisar, har utaf ifrågavarande
lån under åren 1870 och 1871 blifvit försålda obligationer å ett sam
manlagdt
nominelt belopp af..................................................... 15,192,900: —
hvartill kommer från detta års början till och med den
10 innevarande Februari ytterligare föryttrade obligationer
å tillhopa................................................................................... 671,800: —
Summa R:mt R:dr 15,864,700:
deraf under år 1870 sålts:
efter ett pris af 951 %, obligationer å nominelt 5,305,700: —
» » 1,038,300: —
96
97
678,000
7,022,000:
under år 1871:
efter ett pris
af 98
))
»
2,752,100
—
))
981
))
»
))
3,550,300
—
))
99*
»
))
))
270,100
—
»
100
))
»
))
383,800
—
))
1001
))
»
))
1,138,600
—
))
101
))
))
»
76,000
—
och under innevarande
efter ett pris af 101 %,
» 101i »
ar:
642,300: —
29,500: —
8,170,900:
671,800:
tillhopa Runt R:dr 15,864,700:
Stats-Utskottets Betänkande N:o 14.
3
Transport 15,864,700: —
De ännu osålda obligationerna af 1870 års lån uppgå
alltså för närvarande till ett sammanräknadt nominelt belopp
af ............................................................................................. 24,135,300: —
Summa R:mt R:dr 40,000,000: —
Då häraf visar sig, att obligationspriset under den förflutna tiden
kunnat oafbrutet förhöjas, så att detsamma från 954 % nu stigit till 14
% öfver pari, men en vidare fortsatt stegring af priset för obligationer,
som äro underkastade utlottning, slutligen måste hafva till följd, att all
försäljning deraf afstannar, helst det kan antagas, att priset på dylika
obligationer, i den mån utlottningstiden nalkas, skall hafva en naturlig
benägenhet att nedgå och alltmera närma sig pari, har Utskottet ansett
angeläget att taga under noggrannt öfvervägande, huruvida icke tiden
må vara inne att, genom uppläggande af ett lån mot obligationer, förskrifna
med lägre ränta än 5 procent, bereda staten, såsom låntagare,
större fördelar än dem, som genom 1870 års lån kunna erhållas. Utskottet
har ock hemtat särskild anledning härtill af tvänne vid innevarande
riksdag framställda motioner. Uti den ena af dessa, väckt, inom Första
Kammaren af Herr A. O. Wallenberg (motion N:o 23), har motionären, bland
annat, anfört, att, i fall den uti en obligation förskrifna räntefot är så
hög, att för obligationen kan betingas någon öfverbetalning utöfver pari,
detta öfverpris svårligen kan motsvara penningemarknadens verkliga ställning,
såvida låntagaren förbehållit sig att få återbetala kapitalet; att en
hög räntefot på statsobligationer, som ega spridning inom landet, måste
bidraga att hålla räntan hög i allmänhet och för fastighetskrediten i synnerhet;
att såväl Riksbankens som andra bankinrättningars diskonto, till
följd af gynsam penningeställning, nedgått till fyra procent, men att den
fördelaktiga konjunkturen endast långsamt och med stor svårighet förmått
utöfva något inflytande på fastighetskrediten, just emedan statens
räntefot blifvit, bestämd för hög; att all tvekan att nu nedsätta statens
obligationsränta till fyra procent borde försvinna, om i betraktande toges,
dels våra inhemska penningeförhållanden under de sednaste två åren,
dels andra länders föredöme samt vår egen erfarenhet åren 1853—1856;
och har motionären, under anförande i öfrigt af åtskilliga omständigheter
och förhållanden, som, enligt hans åsigt, skulle föranleda dertill att
ett statslån borde upptagas mot ouppsägbara obligationer, förskrifna i
guldvaluta, hemställt att Riksdagen måtte besluta:
l:o att bemyndiga Fullmäktige i Riksgälds-kontoret att utfärda
ouppsägbara obligationer, förskrifna i caroliner, utmyntade i enlighet
4
Stats-TJtskottets Betänkande N:o 14,
med Kongl. Förordningen den 31 Juli 1868, och löpande med 4 procents
ränta, som halfårsvis erlägges;
2:o att, såvida för dylika obligationer erhålles minst 83 procent,
Fullmäktige må deraf försälja så mycket, som erfordras till fyllande af
hela eller en del af det belopp, som enligt Riksdagens beslut skall genom
upplåning anskaffas;
3:o att detta upplåningssätt må af Fullmäktige ytterligare begagnas,
för den händelse tillfälle yppas att med fördel för svenska staten
inköpa dess äldre obligationer;
4:o att Fullmäktige må bestämma obligationernas valörer,under iakttagande
att halfårsräntan jemnt uppgår till en eller flera caroliner; samt
5:o att i obligationerna skall utsättas, att, så länge Sveriges hufvudmynt
är grundadt på silfver, obligationsinnehafvare, som det önskar,
må i Riksgälds-kontoret uppbära räntan i riksmynt efter en beräkning af
7 R:dr 10 öre för hvarje carolin.
Uti den andra af ofvan omförmälda motioner, hvilken blifvit väckt
inom Andra Kammaren af Herr Arvid Gumcelius (motion N:o 51), har
motionären hufvudsakligen erinrat, att så väl de inhemska bankernas
depositiorisränta nedgått till 4 procent, som att utlåningsräntan vore i
fallande; att svenska staten ändock fortfore att upplåna penningar mot
obligationer, löpande med 5 procent; att denna upplåning hade till följd,
dels att räntan hindrades från att ytterligare falla, hvarigenom spekulationsandan
hejdades och anläggandet af jernvägar och fabriker fördyrades,
dels att skuldbelastade jordbruks- och andra näringar, mera
än nödigt och skäligt vore, deraf trycktes; att Fullmäktige i Riksgäldskontoret,
då de år 1870 bestämde obligationsräntan till 5 procent, förutsatte
såsom gifvet och sjelfklart, att, om räntan i allmänhet ginge ned,
o-procents-obligationer måste, i den mån sådant läte sig göra, utbytas
mot obligationer med lägre ränta; samt att, enligt motionärens åsigt,
tiden nu syntes vara inne för en sådan förändring, som icke heller kunde
företagas i en lämpligare tidpunkt, än en sådan, då penningeöfverflöd
råder, då obligationer äro begärliga för allmänheten och då Riksgäldskontoret
har »visshet om att ej råka i förlägenhet, äfven om försöket
med en ny obligationsform möjligen skulle till en början hejda och minska
obligationsköpen hos Kontoret. Vid dessa förhållanden och med åberopande
i öfrigt af hvad som anföres i 1871 års statsrevisorers berättelse
om Riksgälds-kontoret och i en vid samma berättelse fogad särskild
mening, har motionären föreslagit,
att den ännu osålda delen af 1870 års 5-procents-obligationer icke
må utsläppas i rörelsen, men att deremot ett nytt inhemskt lån mot
Stats- Utskottets Betänkande N:o 14.
5
obligationer, löpande med 4 eller högst 41 procents halfårsränta, må
uppläggas till belopp, som svarar mot den vid sådant besluts fattande
återstående delen af 1870 års lån; hvarförutan motionären, på anförda
skäl, hemställt,
att, om ett nytt statslån nu kommer att uppläggas, obligationerna
måtte förses med öfversättning af deras svenska ordalydelse på tyska,
engelska eller fransyska, samt att det nya lånets amorteringsplan må
grundas antingen på utlottning eller ock på uppköp, men icke på båda
delarne.
Vidkommande nu först Herr Wallenbergs förslag, så torde det vara
nog att erinra derom, att sistlidet års Riksdag gillade den af dåvarande
Stats-Utskott i anledning af Herr Wallenbergs vid samma riksdag
väckta motion om utfärdande af ouppsägbara statsobligationer, lydande
å caroliner — (uti Utlåtandet N:o 89 sid. 9) yttrade åsigt, »att, enär
svenska myntfoten grundar sig på silfver, utställandet af statsobligationer,
förskrifna i caroliner, icke bör ifrågakomma». Nuvarande Statsutskott
hyser ock den öfvertygelse, att öfvergången till perpetuela räntor
eller upptagandet af lån utan bestämd årlig amortering icke bör
under nuvarande förhållanden, och innan frågan om myntsystemets förändring
blifvit afgjord, utaf Riksdagen tagas under öfvervägande, helst,
det synes Utskottet, som skulle det vara mindre lämpligt att, då ännu
icke blifvit afgjordt att carolinen skall utgöra myntenheten i ett blifvande
nytt myntsystem, derförinnan, genom utfärdande af statsobligationer
förskrifna i caroliner, gå den blifvande pröfningen af frågorna
om myntsystemets förändring i förväg.
Hvad åter angår Herr Gumadii förslag, så anser Utskottet visserligen
den nuvarande penningeställningen påkalla uppläggandet af ett
lån med lägre räntefot än 5 procent; men Utskottet finner deremot,
för sin del, att frågan, huruvida det ännu osålda beloppet af 1870 års
5-procents-obligationer icke vidare må utsläppas i rörelsen, bör blifva
beroende deraf, huruvida de nya obligationerna med lägre ränta, hvilka
Utskottet är sinnad att förorda, kunna säljas till ett sådant pris, att den
effektiva ränta staten för dem får betala icke i någon betydligare mån
kommer att öfverstiga den effektiva räntan för fem-procents-obligationerna.
Utskottet hyser visserligen den åsigt, att det måste öfverlemnas
åt Fullmäktige i Riksgälds-kontoret att bestämma det pris, hvartill obligationerna
af det ena eller andra slaget må försäljas, men då Utskottet
derjemte är af den mening, att utfärdandet af statsobligationer med
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ståts-Utskottets Betänkande N:o 14.
lägre räntefot än 5 procent, under nuvarande förhållanden, i flerfaldigt
hänseende skulle vara gagneligt, anser Utskottet att de återstående
obligationerna af 1870 års lån icke böra försäljas, derest icke för dem
erhålles ett pris så högt, att den effektiva räntan för desamma blir
mindre, än den, som kan erhållas för obligationerna med den lägre
räntefoten.
Beträffande nu den räntefot, som i de nya obligationerna bör förskrifvas,
så är Utskottet af den mening, att denna bör bestämmas till
fyra procent. Bland de flera skäl, som tala för nämnda räntefot, anser
sig Utskottet här endast böra erinra derom, att, derest penningetillgången
skulle fortfarande blifva lika ymnig som för närvarande, ovisst kan vara,
huruvida icke, i fall räntefoten sattes högre, eller t. ex. till 4 2 procent, priset
å obligationerna inom en icke alltför aflägsen tid kunde komma att uppgå
till pari eller till och med möjligen derutöfver. Dessutom torde icke
kunna förnekas, att, om obligationerna förskrifvas med 4 procents ränta
och följaktligen kapitalrabatten blir större, obligationerna blifva begärligare
samt följaktligen kunna betinga ett jemförelsevis högre pris, än
om de löpa med 42 procents ränta. Utskottet vill väl icke förneka att under
knapp penningetillgång, då räntan håller sig hög, det är förmånligare
för låntagaren att i obligationerna förskrifva en högre ränta, hvarigenom
de betinga en mindre kapitalrabatt; men förhållandet är alldeles
omvändt när räntan i allmänhet håller sig låg. Under sådana tider betinga
vanligen obligationer med lägre ränta och stor kapitalrabatt högre
pris, enär de, med inberäkning af rabatten, lemna fullt ut den gångbara
räntan och derjemte utsigten att genom snar utlottning eller obligationernas
försäljning lemna egaren en kapitalvinst.
Men om Utskottets åsigt beträffande räntefoten godkännes, torde
ock beslut böra fattas derom, att amorteringen skall verkställas uteslutande
efter utlottning och icke genom uppköp. Det är visserligen en sanning
att, om obligationerna amorteras genom uppköp, låntagaren icke
behöfver al pari återlösa dem, utan endast erlägga det pris, som för
dem är gällande vid den tid återköpet- eger rum. Men så lärer det
ock kunna antagas, att låntagaren vid obligation,sförsäljningen icke kan erhålla
så hög betalning för obligationer, som amorteras genom uppköp, som
den han kan förvänta, om amorteringen sker efter utlottning. Obligationsköparen
kan nemligen i senare fallet med all sannolikhet påräkna, att obligationspriset
skall icke obetydligt stiga, när lånet blir utsåldt och utsigterna
till vinst på utlottningen år efter år blifva större; hvaremot den,
som köper en obligation, hvilken genom uppköp amorteras, måste taga
i beräkning att utsigterna för honom att, vid inträffadt behof, återfå
Stats-Utskottets Betänkande N:o 14.
7
sitt kapital uteslutande bero af den större eller mindre sannolikheten
att till förmånligt pris kunna försälja obligationen, hvilket åter är beroende
af obligationsmarknaden, som inom vårt land ännu icke vunnit
nog omfattning för att kunna bereda de fördelar, som med uppköpssystemet
afses. På alla dessa skäl anser Utskottet utlottningssystemet
ännu vara det för våra förhållanden mest lämpliga. Men deraf följer
ock, att, om räntefoten sättes låg och obligationerna skola af Riksgäldskontoret
under en längre tid föryttras, utlottningen bör genast under
första året efter lånets uppläggning begynna, så att köpare redan från
början må ega utsigt att komma i åtnjutande af de fördelar, som med
utlottningen afses.
Beträffande tiden, inom hvilken lånet bör vara amorteradt, anser
Utskottet att densamma icke bör öfverstiga 40 år, eller den tid som bestämdes
för 1870 års lån; dervid dock alltid för Fullmäktige återstår
att bedöma, huruvida amorteringen kan så inrättas, att lånet blir slutbetaldt
samtidigt med sistnämnda lån.
Hvad härefter angår det belopp, som de nya obligationerna böra
omfatta, så har Utskottet, med afseende derpå att hufvudändamålet med
lånets uppläggande under nuvarande förhållanden endast är att genom
räntans nedsättande bereda staten de största möjliga fördelar, men icke
att anskaffa medel för det möjligen större lånebehof, som för den närmaste
framtiden kan ifrågakomma, trott sig böra endast föreslå, att
lånet upplägges till ungefärligen det belopp, som för närvarande är
osåldt af 1870 års obligationer, helst det torde kunna antagas, att, innan
de nya obligationerna blifva slutsålda, icke allenast frågan om förändring
af myntsystemet kan vara slutligen afgjord, samt behofvet af ny
upplåning, möjligen efter andra grunder än dem, som nu äro de mest
lämpliga, kan bättre bedömas. Utskottet har på dessa skäl ansett, att
beloppet af 4-procents-obligationerna bör inskränkas till en summa af
24,000,000 R:dr.
I afseende på Herr Gumtelii förslag att obligationerna borde förses
med tysk, engelsk eller fransysk öfversättning af deras ordalydelse,
är Utskottet af den mening, att, då de förskrifvas i svenskt mynt och
således äro afsedda att få sin egentliga spridning inom landet, samt då
meningen icke är att, för liqviderandet af förfallna obligationer och kuponer,
tillhörande detta lån, tillhandahålla valutan på en eller flera
orter utom landet, det torde vara desto mindre behöfligt att förse dem
med någon öfversättning, som utländska kapitalister, hvilka vilja till
större belopp deraf blifva egare, icke lära sakna utväg att förskaffa sig
öfversättning af obligationernas text. Skulle åter obligationerna förses
8
Ståts-Utskottets Betänkande N:o 14.
med öfversättning på främmande språk, blefve det, för vinnande af
det dermed åsyftade ändamål, måhända nödigt att de öfversattes på
mera än ett språk. Utskottet har af nu antydda orsaker funnit sig icke
kunna biträda det i ofvanberörda hänseende af Herr Gunuelius framställda
förslag.
Deremot har inom Utskottet uppstått fråga, om icke, för befrämjande
af obligationernas spridning inom landet och till underlättande
af möjligheten för inhemska obligationsinnehafvare att utan alltför stor
omgång och olägenhet förskaffa sig kännedom om numren å de obligationer,
som blifvit utlottade, Riksdagen borde i underdånighet anhålla,
det utlottningslistorna rörande såväl 1870 års som öfriga i svenskt mynt
förskrifna statsobligationer finge såsom bihang åtfölja svensk författningssamling,
hvarigenom i landsorten boende innehafvare af dylika
obligationer alltid med lätthet kunde i ofvanberörda hänseende förskaffa
sig nödig kännedom; och Utskottet har derför trott sig böra derom hos
Riksdagen göra hemställan.
Med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt, får Utskottet hemställa,
att Riksdagen måtte fatta följande beslut:
l:o. Riksdagen uppdrager åt Fullmäktige i Riksgälds-kontoret
att, till bestridande af redan beviljade
anslag till statens jernvägsbyggnader, äfvensom för
att bereda tillgång dels för blifvande anslag till jernvägsbyggnader,
dels ock för inlösande af ännu utelöpande
obligationer för 1867 och 1869 års för jernvägsbyggnaderna
upptagna lån, mot fonderade statsobligationer
i svenskt mynt å ett sammanräknadt nominelt
belopp af Tjugufyra Millioner Riksdaler samt löpande
med fyra procents ränta, som halfårsvis förfaller,
ofördröjligen upplägga ett lån, hvilket skall, efter
hvarje år verkställd utlottning, amorteras under loppet
af högst 40 år; egande Fullmäktige att icke allenast
bestämma obligationernas valörer och försäljningspris,
utan äfven i öfrigt vid upplåningen tillvägagå
på det sätt de finna lämpligast och med det allmännas
fördel mest öfverensstämmande.
2:o. Af de i förestående punkt omförmälda obligationer
må, intilldess Riksdagen annorlunda beslutar,
icke föryttras mera, än som erfordras till fyllande af
den utaf 1870 och 1871 års Riksdag bestämda upplånings
-
Siats-Utslcottets Betänkande N:o 14.
9
låningssumma af tillhopa Aderton millioner två hundra
tusen Riksdaler, efter afdrag af hvad som redan
upplånats eller ytterligare kan komma att upplånas
mot 1870 års obligationer.
I afseende på återstoden af begge slagens obligationer
kommer Riksdagen att framdeles för hvarje
gång bestämma det belopp, som genom obligationers
försäljning må ytterligare upplånas.
3:o. Sedan det i lista punkten omförmälda lån
blifvit upplagdt, må försäljning af 1870 års feinprocents-obligationer
icke eg a rum, derest icke för dem
erhålles en så hög betalning, att den effektiva ränta,
Riksgälds-kontoret för de upplånta penningarne kommer
att erlägga, understiger den effektiva räntan för
de fyra-procents-obligationer, som samtidigt af Riksgälds-kontoret
försäljas.
4:o. Penningar, som genom försäljning af fyraprocents-obligationerna
inflyta, må icke användas för
andra än de i första punkten omförmälda ändamål.
5:o. Till ränteliqvider och kapitalskuldens amortering
anvisas ett årligt anslag, motsvarande det belopp,
som hvarje år erfordras för sagda liqviders och
amorterings verkställande; börande detta anslag, till
dess hela skulden blifvit i stadgad ordning betald,
årligen utaf Riksgälds-kontorets medel afsättas.
6:o. De uti nästföregående moment omförmälda
ränte- och amorteringsanslag skola ingå till en särskildt
redovisad liqvidations- och amortissementsfond,
hvars behållning skall för det med dessa medel afsedda
ändamål oförryckt tillhandahållas och användas,
så att ränteliqviderna vid derför bestämda terminer
varda ovilkorligen fullgjorda och skuldens betalning
i föreskrifven ordning verkställd; och skola de till
liqvidations- och amortissementsfonden influtna medel,
så vidt ske kan och denna fond åliggande liqvider
medgifva, städse på säkert och ändamålsenligt sätt
göras fruktbärande.
7:o. De beslut och stadgande!), som af Riksdagen
meddelas, rörande ifrågavarande upplåning, skola
Bill. till Biksd. Prof. 1872. 4 Sami. 1 Afä. 11 Häft. 2
opaginerad Kontrollera mot PDF
Stats-lJtskottets Betänkande N:o 14.
underställas Kongl. Maj:ts nådiga fastställelse, med underdånig
anhållan att Kongl. Maj:t täcktes å lånen
meddela sin garanti.
Efter hvad sålunda blifvit anfördt och hemstäldt, anser Utskottet
8:o. att hvad af Herrar Wallenberg och Gunuelius
uti ofvanberörda motioner blifvit föreslaget icke påkallar
vidare yttrande.
Slutligen hemställer Utskottet,
9:o. att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes i nåder tillåta att utlottningslistorna
rörande såväl 1870 års som öfriga i
svenskt mynt förskrifna statsobligationer må såsom
bihang få medfölja svensk författningssamling; samt
10:o. att Utskottet måtte få sig uppdraget att om
Riksdagens beslut i anledning af nu gjorda framställningar
lemna Fullmäktige i Riksgälds-kontoret behörig
underrättelse.
Stockholm den 16 Februari 1872.
Arvid Fr:son Posse.
Siats-Utskottets Betänkande N:o 14.
11
Sammandrag öfver försäljningen af 1870 års obligationer.
1870 okf::;
Okt. ...
1
Antal i
, 1 Procent,
dag-ar. |
l
Obligationernas
sammanlagda
belopp.
Erlagd betalning.
Kapital-
rabatt.
Betalning
öfver pari.
Provision.
6
16
17
■Nov.. J 3
4
1
;Nov____
” !Dec____
72
18
28
954 | 5,305,700—1 5,066,943*50
96
97
1,038,300
678,000
996,768
657,660
Summa för år 1870 j 7,022,0001— 6,721,371
238,75650; —
I J
41,532*—f —
20,340- —
— -|20,863
— -j 3,662
-i 2,766
50 300,628;5o|---|-| 27,29248
1Q„.;Maj----126:1 0_
187liJuni... 29|/ 36
Juni... 30 |
” Juli.... 20J
Juli____20
” Juli....! 28
Juli...
” lAug...
28
1.7
lAug....| 18
” Dec. ... 13
21
9
21
98
984
994
100
2,752,100— 2,697,058
3,550,300- 3,497,045(50
117; 1004
Dec. ...
14
I18
Dec____
31
Summa för åi
1872
Jan....
Jan....
1
25
! 25
Jan....
26
1“
Febr...
10
101
1014
270,100-
383,800-
268,749(50
383,800''
1,138,600— 1,144,293 —
7 6,000:— 76,760-
55,042-
53,254;öo
1,35050
4,203i2
____j 1,737(21
j
---!_| 332 is
i
----|- 5,693
* ! I
----H 760 n
728 23
2,527
142
8,170,900-| 8,067,706-| 109,647|-| 6,453 |-| 9,671|28
642,300-
29,500
648,723
29,942
50
6,423
442
50
1,142
34
Summa för år 1872 till denna dag! 671,800!- 678,665:50, 1__|—■ 6,865 50| 1,176
Tillkommer för år 1870
„ „ 1871
7,022,000
8,170,900
6,721,371
8,067,706
50; 300,628^50
- 109,647!
27,292
6,453 L| 9,671
Summa Summarum !15,864,700!—(15,467,743,— 410,275;50j 13,318 |50
I II I
Stockholm den 10 Februari 1872.
38,140
19
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1872:4 Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 4 s. 4 i texten