Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående Biksgälds-kontorets förvaltning under den tid som förflutit sedan början af sednaste riksdag.

1872-03-14 · 21 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 20 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1872:37, Utlåtande, angående Biksgälds-kontorets förvaltning under den tid som förflutit sedan början af sednaste riksdag.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 37.

1

N:o 37.

Ank. till Riksd. Kansli den 14 Mars 1872, kl. 2 e. m.

Utlåtande, angående Biksgälds-kontorets förvaltning under den tid som

förflutit sedan början af sednaste riksdag.

(B. A.)

Till följd af Riksdags-ordningens 39 § och efter erhållna remisser från Riksdagens

båda Kamrar å Riksdagens år 1871 församlade revisorers berättelse om granskningen

af Riksgälds-kontorets tillstånd och förvaltning, har Ståts-Utskottet icke allenast

genomgått dessa till trycket befordrade och bland Kamrarnes ledamöter utdelade

berättelser samt tagit närmare kännedom om de omständigheter och förhållanden,

hvilka föranledt särskilda framställningar eller yttranden af revisorerne, utan äfven

genomläst de protokoll, som hos fullmäktige blifvit förda efter den 10 Augusti 1871

till och med den 19 sistlidne Januari, då fullmäktige afgåfvo den berättelse till innevarande

Riksdag, som finnes bifogad Stats-Utskottets memorial N:o 1; och får Utskottet

nu afgifva yttrande öfver hvad revisorerne i ett eller annat hänseende erinrat

och föreslagit samt hvad vid den af Utkottet till sistnämnda tid fortsatta granskningen

af Riksgälds-kontorets förvaltning i öfrigt förekommit.

1 :o.

Angående de, för "bidrag till byggandet af Trollhätte slussverk, år

1750 utfärdade, men hittills icke till inlösen företedda förbindelser eller s. k.

Trollhätte slussverks lottsedlar.

(Rev.-ber. sid. 57. Fullm. Uti. sid. 143.)

I enlighet med 1867 års riksdagsbeslut balanseras inom linien bland Riksgälds-kontorets

skulder 6 stycken för tillskott till Trollhätte slussverks byggnad den

Bih. till Riksd. Prot. 1872. 4 Sami. 1 Afd. 22 Haft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Stats-Vtskottets Utlåtande N:o 37.

1 Mars 1750 utfärdade, ännu icke till inlösen hos Riksgälds-kontoret företedda s. k.

lottsedlar, nemligen fyra å 1,000 och två å 500 daler silfvermynt hvardera, eller

tillsammans å 5,000 daler, motsvarande.......................................... R:mt R:dr 1,250: —

med tillägg af den till 1865 års slut å dessa lottsedlar

beräknade obetalda ränta.................................................................. » » 2,286: 88.

eller tillhopa R:mt R:dr 3,536: 88.

För dessa lottsedlar skulle, enligt deras lydelse, årligen åtnjutas 6 procent

under de 3 första åren och sedermera under 100 år 12 procent af det erlagda tillskottet.

Efter sistnämnda tidrymds förlopp anställdes af de flesta dåvarande innehafvare

af sådana lottsedlar rättegång, med yrkande att det tillskjutna kapitalet jemväl

måtte till dem utbetalas; hvilken rättegång slutligen afgjordes genom Kong!.

Maj:ts dom den 11 Januari 1 859, hvarigenom Kongl. Maj:t och kronan förpligtades

att till samtlige innehafvarne af de lottsedlar, hvilkas inlösen sagda rättegång afsåg,

betala den i lottsedlarne förskrifna summa jemte 6 procent årlig ränta från den 1

Mars 1853, intill dess betalningen verkställdes. Sedan med anledning af denna dom

blifvit förklaradt, att den deruti stadgade betalningsrätt finge tillämpas å alla s. k.

Trollhätte slussverks lottsedlar, ehvad deras innehafvare deltagit i den om inlösningen

deraf anställda rättegång eller ej, blefvo vederbörande lottsedelinnehafvare genom tillkännagifva

liden i allmänna tidningarne år 1859 derom underrättade, med uppmaning

att ofördröjligen för liqvids erhållande till Riksgälds-kontoret inlemna sina lottsedlar.

Sedermera hafva samtliga ifrågavarande lottsedlar med undantag af ofvanberörda 6

stycken blifvit inlösta, och då 12 år numera förflutit, sedan Kongl. Maj:ts ofvannämnda

dom föll, samt sannolikt vore att dessa lottsedlar under tidens längd blifvit

förstörda eller förlorade, så, och för den händelse att betalningsskyldigheten för dessa

lottsedlar icke skulle genom berörda dom vara efter förloppet af 10 år från densammas

dato preskriberad, hafva revisorerne hemställt, att en viss tid för deras inlösen

måtte utsättas, och att efter dess utgång beloppet af hvad som då kan återstå borde

ur Kontorets räkenskaper uteslutas.

Uti denna åsigt, så vidt den afser bestämmandet af en preskriptionstid för

lottsedlarnes inlösharhet, hafva fullmäktige i sitt vid revisionsberättelsen fogade utlåtande

förklarat sig ej kunna instämma, enär det med afseende å beloppet och beskaffenten

af de ifrågavarande förbindelserna synts mindre lämpligt att besluta och

hos Ivongl. Maj:t anhålla om utfärdandet af en särskild preskriptionsförfattning för att

i fråga om meranämnda lottsedlars inlösning befria Riksgälds-kontoret från den detta

embetsverk i allmänhet åliggande skyldighet att, utan afseende å för öfrig! gällande

stadganden angående tiden för fordringsanspråks anmälande och bevakande, betala sina

förfallna skulder; hvaremot fullmäktige, vidkommande den af revisorerne förordade

uteslutningen ur Riksgälds-kontorets räkenskaper af de till inlösen icke anmälda lottsedlarnes

belopp, på anförda skäl tillstyrkt, att de ännu ej inlösta Trollhätte sluss
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Stats- UisJcottets Utlåtande N:o 37.

3

verkslottsedlarne må, till både kapital och beräknad ränta, få nr Riksgälds-kontorets

räkenskaper helt och hållet afföras.

Enär likväl, på sätt fullmäktige anfört, skaldens uteslutande ur räkenskaperna

icke kan inverka på vederbörande lottsedelsinnehafvares betalningsrätt, samt Riksgäldskontoret

följaktligen fortfarande skulle hafva skyldighet att, äfven om beloppet afskrefves,

betala ifrågavarande skuld, om och när förbindelserna blifva till inlösen företedda,

får Stats-Utskottet, som anser olämpligt att en skuld af ifrågavarande beskaffenhet

helt och hållet afskrifves, så länge statens betalningsskyldighet fortfar,

hemställa,

att revisorernes ifrågavarande framställning icke må till någon

åtgärd föranleda.

2:o.

Angående den till belopp af 6,022,278 R:dr 51 öre inom linien balanserade

skulden till Riksbanken.

(Rev.-ber. sid. 57.)

I afseende på denna skuld, hvilken härleder sig från förskott, som Riksgäldskontoret

mot diskontvilkor och 2 procent ränta till 1823 års slut egt att hos Riksbanken

erhålla, hafva revisorerne i sin berättelse om granskning af Bankoverket gjort

hemställan om beloppets afskrifning ur Riksbankens räkenskaper; och som Riksdagen,

med bifall till Banko-Utskottets uti memorial N:o 7 gjorda hemställan, beslutat att

Riksbankens ifrågavarande fordran, 6,022,278 R:dr 51 öre, skall utur Bankens räkenskaper

uteslutas, tillstyrker Stats-Utskottet,

att ofvanberörda, såsom skuld i Eiksgälds-kontorets räkenskaper

inom linien balanserade belopp, 6,022,278 R:dr 51 öre, jemväl

skall utur sistnämnda räkenskaper afskrifvas.

3:o.

Angående de från lanötränterierna ocn Öfverstätnållare-embetets kansli

till Kong! Statskontoret insända ock derifrån till Riksgälds-kontor et öfverlemnade

depositionsmedel.

(Rev.-ber. skid. 57 och 58. Fullm. Uti. sid. 144.)

1 fråga om dessa inom linien balanserade medel, Indika vid 1870 års slut

uppgingo till 143,769 R:dr 6 öre, och om hvilkas tillkomst revisorerne lemnat fullständig

utredning, hafva revisorerne föreslagit, att nämnda belopp må ur räkenskaperna

uteslutas, och att hädanefter till Riksgälds-kontoret inflytande depositionsmedel

icke vidare må föras inom linien, dock med bibehållen rättighet för den, som sitt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 37.

anspråk dertill styrker, att sådana medel framgent återbekomma; i sammanhang hvarmed

revisorerne uttryckt den åsigt, att, för vinnande af större reda och ordning,

det vore lämpligt att en preskriptionstid för dylika anspråks framställande blefve

bestämd.

Uti sitt häröfver afgifna utlåtande hafva fullmäktige förklarat, att de, lika

med revisorerne, ansåge ifrågavarande medel kunna utan olägenhet ur räkenskaperna

afföras, samt att depositionsmedel, som hädanefter varda Riksgälds-kontoret tillställda,

icke behöfva bland sålunda bokförda skulder vidare upptagas; men i anseende till

beskaffenheten af ifrågavarande medel, hvilka hufvudsakligen utgöras af större eller

mindre belopp, som till följd af meddelade domstolsbeslut blifvit i kronans kassor

nedsatta, hafva fullmäktige funnit sig icke kunna biträda revisorernes hemställan om

bestämmandet af en preskriptionstid för rättigheten att, på grund af laga kraft egande

domar eller utslag, framställa anspråk å utbekommande af sålunda deponerade och

enskilda personer, bolag eller inrättningar tillhörande medel.

Stats-Utskottet, som delar de af fullmäktige sålunda yttrade åsigter, hemställer,

att Riksdagen måtte besluta,

a) att Riksgälds-kontorets för äldre från Kongl. Statskontoret levererade

depositionsmedel vid 1870 års slut inom linien balanserade

skuld, 143,769 R:dr 6 öre, skall ur räkenskaperna afskrifvas,

samt

b) att depositionsmedel af ifrågavarande beskaffenhet, som hädanefter

varda från Kongl. Statskontoret till Eiksgälds-kontoret

levererade, icke behöfva inom linien i Kontorets räkenskaper balanseras.

4:o.

Angående medel, som varit inneslutna i outtagna rekommenderade

bref ocb från Postverket blifvit till Eiksgälds-kontoret öfverlemnade.

(Rev.-ber. sid. 58. Fullm. Uti. sid. 145.)

På de uti revisionsberättelsen samt fullmäktiges utlåtande i fråga om dessa

medel anförda skäl, hemställer Utskottet,

att det uti Riksgälds-kontorets räkenskaper inom linien balanserade

skuldbelopp, 4,727 R:dr 32 öre, för dit levererade

medel, som varit inneslutna i öfverblifna bref må ur samma

räkenskaper få aiföras.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 37.

5

5:o.

Angående förre Glasmästaren S. P. Dafgårds återstående skuld för ett

byggnadslån,

(Rev.-ber. sid. 59. Fullm. Uti. sid. 145.)

Likaledes och på de utaf såväl revisionen som fullmäktige anförda skäl, hemställer

Utskottet,

att Riksgälds-kontorets inom linien balanserade fordran af 674

R:dr 92 öre för ett förre Glasmästaren S. P. Dafgård i Wenersborg

beviljadt byggnadslån må ur räkenskaperna afskrifvas.

6:o.

Angående lyftade beloppet utaf det för rikets försvar ocb andra vigtiga

ändamål vid 1862 ocb 1863 års riksdag anvisade kreditiv.

(Rev.-ber. sid. 59. Fullm. Uti. sid. 145.)

Då, enligt hvad revisorerne upplyst, det utaf ofvannämnda kreditiv år 1865

lyftade beloppet, 379,950 R:dr 95 öre, blifvit behörigen redovisadt, så att intet

hinder möter för detsaminas afskrifning, hemställer Utskottet,

att den utaf revisorerne föreslagna afskrifning af berörda, inom

linien i Riksgälds-kontorets räkenskaper balanserade kreditivbelopp,

379,950 R:dr 95 öre, måtte varda af Riksdagen

beviljad.

7:o.

Angående de till bestridande af kostnaderna för kolonien S:t Bartbélemys

förvaltning utbetalda medel.

(Rev.-ber. sidd. 59 och 60. Fullm. Uti. sid. 145.)

På grund af de utaf fullmäktige^uti det afgifna utlåtandet anförda skäl hemställer

Utskottet,

att det uti Riksgälds-kontorets räkenskaper inom linien balanserade

beloppet af de utaf nämnda Kontor under åren 1847—- 1868 verkställda utbetalningar för kolonien S:t Barthélemys

förvaltningskostnader må ur räkenskaperna afföras.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 37.

8:o.

Angående Eiksgälds-kontorets kassabeMllningar i landtränterierna.

(Rev.-ber. sid. 60. Fullm. Uti. sid. 146.)

Under förmälan att revisorerne, vid granskning af de från landtränterierna

under år 1870 till Eiksgälds-kontoret månadtligen insända ränteriförslag, funnit, att

kassabehållningar till större belopp, än behofvet kraft, varit flere månader qvarliggande

i åtskilliga läns, synnerligast Östergötlands, Malmöhus samt Göteborgs och

Bobus läns ränterier, samt att, oaktadt af Riksgälds-kontorets kommissariat aflåtna

påminnelser om behållningarnes behöriga insändande, detta förhållande, ehuru i

mindre grad, i Östergötlands läns ränteri fortfarit, hafva revisorerne, utan att i ämnet

framställa något förslag, funnit sig böra såsom anmärkningsvärdt omförmäla detta

förhållande.

Då den uti fullmäktiges utlåtande lemnade utredning af detta ämne nöjaktigt

förklarar det anmärkta förhållandet, torde Riksdagen finna,

att revisorernes ifrågavarande framställning icke påkallar någon

åtgärd.

9:o.

Angående arfvodena för särskilda bestyr med statsskulden samt för

lånedeputerades biträden.

(Rev.-ber. skid. 74—76. Fullm. Uti. sidd. 147, 148.)

Under erinran om det första gången i 1856—1858 års Riksdags reglemente

för Riksgälds-kontoret införda och sedermera bibehållna samt ännu gällande stadgandet,

att innehafvarne af de då ökade lönerna inom Riksgälds-kontoret äro underkastade

den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet eller den jemkning i åligganden, som

antingen vid en blifvande organisation af detta verk eller eljest kan varda i allmänhet

stadgad, hafva revisorerne ansett sig ega anledning fästa Riksdagens uppmärksamhet

på den frågan, huruvida den för ofvanomförmälda ändamål för närvarande anvisade

summa, 6,000 R:dr, vidare må vara erforderlig. 1

Då revisorernes ifrågavarande framställning icke afser något klander af fullmkätiges

åtgöranden, utan endast hemställan huruvida ett vid flera föregående riksdagar

pröfvadt och beviljadt anslag fortfarande må anses behöfligt, får Utskottet, som

vid afgifvandet af förslag till reglemente för Riksgälds-kontoret skall taga under öfvervägande

hvad revisorerne i sådan syftning anfört, nu endast hemställa, det Riksdagen

måtte förklara,

att revisorernes ofvan omförmälda framställning för närvarande

icke må komma under öfvervägande.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 37.

7

10:o.

Angående statsbidraget för rensnings- och kanaliseringsarbeten i Lnle eif.

(Eev.-ber. sid. 84.)

För hvad som tillgjorts och förekommit i afseende på utförandet af det åt

fullmäktige af sednaste Riksdag gifna uppdrag, att vidtaga alla de åtgärder, som funnes

af behofvet påkallade för att icke allenast bevara statens rätt mot engelska aktiebolaget

»the Gelliwara Compcmy limited», dess styrelse och delegare, utan ock att

förmå dem att uppfylla sina mot svenska staten åtagna förbindelser, hafva fullmäktige,

som nyligen fått emottaga några genom Kongl. Utrikes-departementet begärda

ytterligare upplysningar och handlingar rörande denna sak, redogjort uti en särskild,

till Stats-Utskottet den 20 sistlidne Februari aflåten skrifvelse, af hvilken hufvudsakligen

inhemtas, att fullmägtige, efter emottagandet af ofvan omförmälda, genom

Stats-Utskottets skrifvelse den 10 Maj sistlidet år, fullmäktige meddelade uppdrag,

uti skrifvelse af den 22 i samma månad, hos Statsministern för utrikes ärendena

anhöllo, att svenska ministern i London måtte få sig uppdraget att låta till besvarande

underställa någon skicklig jurist följande frågor, nemligen:

l:o. Om det för bevarande af svenska statens anspråk och rättighet att utaf

bolaget »the Gelliwara Company limited’:, dess styrelse och delegare återbekomma de

medel bolaget fått lyfta hos Riksgälds-kontoret, erfordras, att detta anspråk, innan

bolagets konkurs i Sverige varder utredd, reservationsvis anmäles hos vederbörlig engelsk

domstol, eller om någon annan åtgärd i sådant ändamål dessförinnan inom

England behöfver vidtagas;

2:o) om, före utredningen af denna konkurs och innan sig dervid visat hvad

det belopp utaf ifrågavarande fordran kommer att utgöra, som icke genom konkursmassans

härvarande tillgångar blifver godtgjordt, talan vid engelsk domstol eller

myndighet kan eller bör anställas mot bolaget, dess styrelse och delegare, under

dervid svenska staten förbehållen rätt att framdeles få uppgifva och styrka fordringsanspråkets

rätta belopp; och

3:o) hvilka handlingar, utöfver de till England förut afsända, behöfva, derest

dylik talan skulle kunna ofördröjligen anställas, ytterligare anskaffas och svenska statens

dervarande ombud tillhandahållas.

Denna anhållan förnyades uti en den 6 påföljde Juli till Utrikes-statsministern

aflåten ny skrifvelse, deruti fullmäktige tilläde den begäran, att genom svenska ministern

i London jemväl måtte anskaffas ett fullständigt formulär till den fullmakt, som

erfordrades för att statens fordringsanspråk måtte, till hela dess oguldna belopp,

kunna hos vederbörlig embetsmyndighet eller domstol i England göras gällande emot

samt indrifvas af merbemälda bolag äfvensom dess styrelse och delegare.

Kort efter sistnämnda skrifvelses expedierande hade fullmäktige från Utrikesstatsministern

fått mottaga ett från svenska beskickningen i London ankommet, den 4

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

$tats-TJtskottets Utlåtande N:o 37.

Juli afgifvet yttrande af engelska juristen Herr Locock Webb, innehållande: att han

icke ansåge nödvändigt, att svenska statens fordringsanspråk anmäldes hos engelsk

domstol, innan liqviden skett för bolagets egendom i Sverige; att han tillstyrkte staten

att under den der gjorda konkursens pågående utredning samt, så snart som

möjligt, äfven i England fullfölja sitt fordringsanspråk; att staten borde, om icke

sådant redan skett, bestyrka sin fordran i konkursen till densammas hela belopp,

utan att något förbehåll i afseende på detta fordringsanspråk syntes behöfligt; samt

att Herr Locock Webb ansåge de honom underställda handlingarne utgöra allt hvad som

erfordrades åtminstone för att inleda det afsedda lagliga förfaringssättet i England.

Det begärda fullmaktsformuläret blef sedermera genom Utrikes-statsministerns bref af

den 8 Augusti fullmäktige tillstäldt; hvarjemte genom samma bref till fullmäktige

äfven öfverlemnades en till svenska beskickningen i London af dess begagnade »Sollicitor»

Herr Tindal Perkins aflåten skrifvelse, hvaruti han anmälde, att han den 5 Juli,

uppå Herr Locock Webbs tillrådande, uttog stämning till »the Court of Chancery» å

rthe Gelliwara Company limited», med yrkande att svenska staten måtte berättigas

inkomma till nämnda domstol med bevakning af sin bestyrkta fordran hos detta bolag,

samt att det måtte vara staten öppet lemnadt att mot bolaget vidtaga de lagliga

rättegångsåtgärder, hvartill den funne sig befogad eller, efter det bolagets advokat vid

stämningens återställande, den 8:de i samma månad, anmält, att bolagets "liqvidation’;

vore fullständigt^ afslutad, samt att dess tillgångar och egendom blifvit fördelade^bland

de borgenärer, som bevakat sina fordringar, och då domstolen fann, att bolaget verkligen

blifvit fullständigt utredt och således ej längre existerade, hade något beslut i

anledning af stämningen icke meddelats. Sedan de hos »the Court of Chancery;; företedda

handlingar angående Gelliwara-bolagets utredning och upplösning derefter blifvit

af nyssbemälde »Sollicitera underställda ej blott Herr Locock Webbs utan äfven en

annan engelsk jurist, Herr Francis Roxburghs granskning och bedömande, hade dessa

tvänne jurister uti sitt afgifna och likaledes genom Utrikes-statsministern fullmäktige

tillställda gemensamma utlåtande, bland annat, yttrat:

att, till följd af stadgandet i 1864 års kontrakt, att bolaget i alla rättsförhållanden

mellan detsamma och staten skulle lyda under svensk domstol och vara

underkastadt svensk lag, hade staten handlat fullkomligt rätt, då den i främsta rummet

vidtog laga åtgärder för att göra sin fordran gällande i bolagets hos svensk

domstol anhängiga konkurs; och skulle alltså de för svenska statens räkning tillämnade

rättegångsåtgärderna i England hafva föranledts deraf, att de lagliga rättsutvägarne

i Sverige redan vore begagnade och att bolagets dervarande tillgångar visade

sig otillräckliga; hvarföre juristerne icke hyste något tvifvel att, ifall sådana rättegångsåtgärder

hade före Gelliwara-bolagets upplösning kommit att i England vidtagas,

staten skulle hafva fått sitt fordringsanspråk erkändt såsom en fordran hos bolaget;

samt att, ehuru det måste förefalla svenska staten oförväntad! att, sedan dess fordran

hos Gelliwara-bolaget blifvit bevakad uti bolagets konkurs i Sverige, erfara att

s. 9 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande 17:0 37.

9

denna fordran under utredningens verkställande i England icke hade af liqvidatorerne

upptagits i förteckningen öfver bolagets skulder, samt att bolagets upplösning förretogs,

utan att särskild underrättelse derom meddelades svenska staten eller dess anlitade

rådgifvare, ansågo sig dock juristerne, efter noggrannt öfvervägande af alla med detta

mål förekommande omständigheter, icke kunna råda till någon laga åtgärd för profvande

af bolagets tillgöranden i afseende på dess utredning, helst efter all sannolikhet

hvarje sådan åtgärd skulle blifva utan påföljd.

Efter tagen kännedom om innehållet af alla här ofvan uppgifna äfvensom

några andra af svenska beskickningen i London rörande samma ämne till Utrikesdepartementet

insända och till fullmäktige öfverlemnade handlingar, funno fullmäktige

sig, vid de genom dessa handlingar upplysta och utredda förhållanden, för det dåvarande

icke ega anledning till någon vidare åtgärd för fullgörande af det uppdrag

fullmäktige i afseende på oftaberörda fordringsanspråk erhållit af 1871 års Riksdag,

än att, då de rådfrågade engelska juristerne i sitt sednast afgifna yttrande förklarat

sig antaga, att åtskilliga i engelska aktielagen för dylika fall meddelade föreskrifter

blifvit vederbörligen iakttagna, söka erhålla de handlingar, hvarigenom dessa föreskrifters

verkliga fullgörande ådagalades; hvarföre fullmäktige i en ytterligare skrifvelse till

Utrikes-statsministern anhöllo, att svenska ministern i London måtte anmodas låta,

för att fullmäktige tillställas, i bestyrkta afskrifter anskaffa dessa handlingar; och

anhöllo fullmäktige derjemte, att svenska ministern äfven måtte anmodas låta till besvarande

af de engelska jurister, hvilkas yttrande angående statens fordringsanspråk

emot Gelliwara-bolaget förut iuhemtats, framställa den fråga, huruvida de, som haft

till aliggande att för bolagets utredning uppgöra och förete förteckning öfver dess

fordringsegare, och hvilka bevisligen måste haft kännedom om svenska statens ifrågavarande

fordran, ändock kunnat underlåta att såsom fordringsegare jemväl uppgifva

svenska staten, utan att för sådan uraktlåtenhet något ansvar vore i engelska lagen

stadgadt.

Enligt hvad dessa således, på fullmäktiges begäran, af svenska beskickningen

i London anskaffade och genom Utrikes-statsministerns skrifvelse af den 14 sistlidne

Februari till fullmäktige aflemnade handlingar visa, hade »the Gelliwara Company

limited» redan vid bolagsstämma den 2 7 Juni 1867 fattat och den 16 i nästpåföljde

månad bekräftat sitt beslut om bolagets ställande under frivillig utredning

samt utsett »liqvidatorer» för verkställandet af denna utredning, som skulle börjats

omedelbart efter sagda besluts behöriga fastställande. Derjemte hade »liqvidatorerne»

då blifvit bemyndigade att gå i författning och träffa aftal om bolagets »rekonstruktion»

genom ett nytt bolags åstadkommande, hvilket skulle »registreras och incorporeras»

samt benämnas »the new Gelliwara Company limited»; och skulle detta bolag

upprättas och bildas för bedrifvande af det förra bolagets rörelse på grund af dertill

uppgjord och fastställd plan samt alltså öfvertaga dettas tillgångar och egendoBih.

till BiJcsd. Prot. 1872. i Samt. 1 Afd. 22 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Stats-Utsfcottets Utlåtande N:o 37.

mar, sedan behörig anstalt fogats för betalning eller godtgörelse af detsammas förbindelser;

hvadan ”liqvidatorerne” alltså egde att till det nya bolaget, efter dess bildande,

föryttra och öfverlåta det förras affärer och tillgångar äfvensom hela eller

någon del af den egendom, hvilken tillhörde detta bolag och ej behöfde användas

för gäldandet af dess förbindelser, samt att, såsom godtgörelse eller liqvid för den

skedda försäljningen och öfverlåtelsen, mottaga aktier i det nya bolaget till fördelning

bland det äldres delegare. Efter det till ”the Court of Chancery» ingifvits erforderlig

ansökning i afseende på den sålunda beslutade utredningens företagande, hade,

sedan vederbörande ombud blifvit hörda och underrättelser om denna ansökning införda

uti några i London utkomna tidningar, nämnda domstol den 7 Augusti 1867

förordnat, att den frivilliga utredningen af ”the Gelliwara Company limited” skulle

fortgå under denna domstols uppsigt, i enlighet med bestämmelserna uti 1862

års bolagslag, och skulle det förfaringssätt vid berörda frivilliga utredning iakttagas,

som domstolen funne lämpligt, samt bemälda bolags fordringsegare, kontribuenter och

liqvidatorer vara oförhindrade att vid förekommande fall vända sig till domstolen.

Genom en under September 1867 i engelska och äfven i ett par svenska tidningar

införd kungörelse uppmanades fordringsegarne hos ”the Gelliwara Company limited”

att inom den 12 Oktober samma år för de utsedda ”liqvidatorerne” uppgifva sina

namn och adresser samt förhållandet med deras fordringar, äfvensom att, om så

önskades, efter erhållna underrättelser från »liqvidatorerne” eller dessas »sollicitorer”,

inlemna till och styrka för den uppgifna domstolen sina fordringsanspråk, vid äfventyr

att eljest uteslutas från delaktighet i de för sådana fordringars bestyrkade skeende

utbetalningar.

Utaf de för ”the Court of Chancery» uppgifna fordringarne hos Gelliwara
bolaget

hafva, enligt förste sekreterarens (Chief Clerk) den 23 December 1870 derå

meddelade och den 23 Januari sistlidet år af vice kanslern (vice Chancellor) bekräftade

förteckning, sådana fordringar å ett belopp af 192,37 4 pund 16 shilling 3

pense sterling blifvit godkända; varande hvarken bland dessa eller de underkända

fordringsanspråken svenska statens fordran för det af bolaget lyftade belopp utaf statsanslaget

till upprensningar i Lule eif upptagen.

Genom meranämnda domstols resolution af den 25 Mars 1871 har ofvananförda,

vid bolagsstämman med aktieegarne i ”the Gelliwara Company limited” den

27 Juni fattade och den 16 Juli 1867 bekräftade beslut om försäljning och öfverlåtelse

af samma bolags rörelse samt dess tillgångar och egendomar till ”the new

Gelliwara Company limited» blifvit godkändt, för att af de tre »liqvidatorerne” verkställas

; hvarefter »liqvidatorerne» för ”the Registror of Joint Stock Companies» den

31 Mars 1871 anmält, att delegarne i ”the Gelliwara Company limited” samma

dag haft ett sammanträde för att få sig förelagd en redogörelse, utvisande det sätt,

hvarpå bolagets upplösning blifvit utförd och dess egendom använd, samt att allt var

behörigen fullgjordt.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 37.

11

Såsom svar på ofvan omförmälda, de engelska juristernas bedömande underställda

fråga, hafva desse meddelat följande yttrande:

”Med fåstadt afseende dels å de föreskrifna tillkännagifvandena, hvilka, såsom

det synes, blifvit kungjorda, dels ock derå att fordringen ej blifvit å statens

vägnar fullföljd inom den tid författningarne i sådant hänseende stadga, är det vår

åsigt, att liqvidatorerne egt rätt tillstädja slutlig utredning och upplösning af bolaget

samt liqvidation af dess tillgångar, utan att anslå betäckning för svenska statens

fordran och utan att medela staten särskild underrättelse om deras afsigt att verkställa

berörda åtgärder, och att de icke genom ett sådant handlingssätt gjort sig förfallna

till ansvar eller straff enligt detta lands civila eller strafflag”.

I anseende till den i engelska juristernes sednaste yttranden framhållna omständighet,

att svenska statens fordringsanspråk icke blifvit vederbörligen anmäldt och

fullföljdt i England, hafva fullmäktige erinrat: att då Gelliwara-bolagets fordringsegare

genom det under September 1867 i tidningarne införda tillkännagifvande uppmanades

att hos bolagets »liqvidatorer» anmäla sig och sina fordringar, hade den till slutet

af år 1868 utsträckta tiden för utförandet af det arbetsföretag, för hvilket ifrågavarande

statsanslag beviljades, således ännu icke tilländagått och följaktligen ej heller

den, ifall företaget icke fullbordades, föreskrifna skyldighet för bolaget att återbetala

den utbekomna andelen utaf detta anslag ännu inträdt; — att Herr Locock Webb i

ett förut afgifvet yttrande, till svar uppå derom framställd fråga, förklarat, dels att

han ej ansåge nödvändigt att svenska statens fordringsanspråk anmäldes hos engelsk

domstol innan liqviden skett för Gelliwara-bolagets egendom i Sverige, dels att några

andra handlingar än de, som funnos i England och blifvit honom underställda, ej fordrades

för inledandet derstädes af ett lagligt förvaringssätt för att få svenska statens

fordran gällande; hvilket också visat sig då Herr Tindal Perkins, utan någon särskild

fullmakt, kunnat och enligt Herr Webbs tillstyrkan ansett sig böra för svenska statens

räkning hos »the Court of Chancery” söka och erhålla stämning å oftanämnda bolag,

hvilken stämning dock ej uttagits förr än den 4 Juli 1871 och således först några

dagar efter förloppet af den tid, eller den 30 Juni samma år, då bolaget, enligt

engelska juristernes yttrande, måste anses vara upplöst. Dessutom hafva fullmäktige

äfven erinrat om en förut af Herr Locock Webb meddelad och uti 1871 års Statsutskotts

memorial N:o 55 omförmäld upplysning, enlikt hvilken, i fall viss tid för

upptagandet af svenska statens fordringsanspråk hade blifvit bestämd och redan tilländagått,

man kunde i sådant fall vända sig till »the Court of Chancery» för att få

detta anspråk framstäldt.

Då fullmäktige ansåge, att de från svenska beskickningen i London nyligen

erhållna handlingar, hvilkas hufvudsakliga innehåll nu blifvit anfördt, ådagalade, att

de, enligt hvad de rådfrågade juristerne upplyst, uti engelska bolagen föreskrifna formaliteter

för aktiebolags utredning och upplösning blifvit, såsom juristerne antagit, på

stadgadt sätt iakttagna, och då svenska staten, enligt dessa för skicklighet och opar
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 37.

tiskhet vitsordade juristers bestämda yttranden numera hvarken hos det upplösta

eller det nya Gelliwara-bolaget skulle kunna i rättegångsväg inom England utsöka

ifrågavarande fordran och ej heller med någon utsigt till framgång kunna anställa

talan emot det förra bolagets liqvidatorer, hafva fullmäktige, vid sådant förevetande

och med afseende jemväl på de särdeles anmärkningsvärda förhållanden, som vid

denna saks behandling i England förekommit, funnit sig sakna anledning att utan

derom af Riksdagen erhållen föreskrift gå i författning om några ytterligare åtgärders

vidtagande inom England för att förmå oftabemälda bolag och dess delegare att

fullgöra sin betalningsskyldighet till svenska staten.

Hvad åter beträffade utredningen af den af Gelliwara-bolaget, omkring ett

hälft år efter dess i England beslutade upplösning, här i Sverige gjorda konkurs,

så hafva fullmäktige upplyst, att, enligt hvad vid det i Luleå under sistlidet års sommar,

på Riksgälds-kontorets yrkande, utsatta sammanträde af bolagets kreditorer sig

visat, åtskilliga hinder allt hittills förekommit emot denna konkursutrednings lagliga

afslutande och fördelningen af konkursmassans återstående tillgångar bland de oprioriterade

fordringsegarne, samt att, enligt hvad Riksgälds-kontorets ombudsman i slutet af

sistlidne Januari månad anmält, för honom tillkännagifvits, att efterbevakningar i

konkursen nyligen skett för fordringar å ett sammanlagdt belopp af ej mindre än

1 13,900 pund sterling, hvaraf >’the Gelliwara Company limited-’ bevakat en summa

af 7 3,200 pund.

Ehuru de utaf fullmäktige sålunda vidtagna åtgärder i och för bevarande och

utförande af statens rätt och talan mot de engelska delegarne uti ofvan omförmälda

bolag icke ledt till det åsyftade målet, anser dock Utskottet, för sin del, att någon

uraktlåtenhet vid fullgörandet af det utaf sistlidet års Riksdag fullmäktige lemnade

uppdrag icke billigtvis kan läggas dem till last. Men då det är af vigt att alla

med denna sak gemenskap egande förhållanden noggrannt undersökas och öfvervägas,

för att komma till visshet om och i hvad mån någon utsigt finnes att staten må

kunna återfå större eller mindre del af den till Lule elfs upprensning och kanalisering

lemnade försträckning, skall Utskottet, som ansett sig böra, före denna frågas

afgörande inhemta Riksdagens Justitie-ombudsmans utlåtande, framdeles hos Riksdagen

göra den framställning i ämnet, hvartill ett noggrannt öfvervägande af. alla härvid

förekommande omständigheter må kunna föranleda;

hvilket Utskottet ansett sig nu böra anmäla.

11 :o.

Angående Dalslands kanalaktiebolag.

(Rev.-ber. sidd. 86—93, utlåtande skid. 151—152).

Jemte det revisorerne anmärkt, att utaf den inbetalning å lånet för öppnande

af segelled från Hattefura till Stora Lee (eller den s. k. Dalslands kanal), som för

s. 13 Kontrollera mot PDF

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 37.

13

år 1870 borde ega rum, 17,000 R:dr återstodo obetalda, livilket belopp dock sedermera

den 6 sistlidne Oktober blifvit erlagdt, hafva revisorerne erinrat, att genom

den fördröjda inbetalningen lånets amorteringstid fördröjdes; hvarförutan revisorerne,

efter att hafva meddelat en utredning öfver det belopp, som blifvit å aktierna inbetaldt,

yttrat den åsigt, att den till statens säkerhet ställda garantiaktieteekningen blifvit

förminskad med vida mera, än som i öfverensstämmelse med de vid lånets beviljande

meddelade stadganden bort ega rum.

Uti sin häröfver afgifna förklaring har styrelsen för Dalslands banalaktiebolag

dels upplyst, att dröjsmålet med inbetalningens verkställande föranledts deraf, att först

efter det räkenskapernas afslutade sig visat hvad af nettovinsten kunde användas till

sådan inbetalning, uttaxering hos tecknare af garantiaktier kunnat ske för det felande

beloppet, dels ock, med åberopande af ordalydelsen utaf de vid lånets beviljande af

Rikets Ständer meddelade stadganden, yttrat den åsigt, att, då arbetet af anförda orsaker

ej kunnat fullbordas med statsbidraget och det å halfva teckningssumman uttaxerade

belopp, styrelsen varit fullt berättigad att »för arbetsfullgörande» uttaxera

någon del af den återstående halfva teckningssumman. Vid sådant förhållande och

då styrelsens förfarande blott afsett att betrygga fullgörandet af bolagets förbindelser

mot staten, samt Riksdagen åtminstone icke förr än sig visat huruvida någon förlust

för statsverket genom brist i de årliga rånte- och amorteringsliqviderna kommer

att uppstå, torde finna lämpligt att ifrågasätta en mot tydliga ordalydelsen stridande

tolkning af Rikets Ständers berörda föreskrift och det i öfverensstämmelse härmed

upprättade kontrakt, har styrelsen hemställt, att för närvarande må vid styrelsens

hittills vidtagna åtgärder få bero.

Stats-Utskottet, som för sin del funnit direktionens i ämnet afgifna förklaring

nöjaktig, hemställer,

att hvad revisorerne i ofvanberörda hänseenden anfördt icke må

till någon åtgärd föranleda.

Beträffande deremot revisorernes hemställan, att fullmäktige i Riksgälds-kontoret

måtte få sig uppdraget att anmoda den revisor, som af dem utses för granskning

af bolagets förvaltning och räkenskaper, att i den derom afgifvande revisionsberättelsen

eller på annat sätt meddela fullmäktige en fullständig upplysning om bolagets

ställning vid slutet af det år, revisionen omfattar, anser sig Utskottet böra

tillstyrka,

att denna revisorernes hemställan må vinna Riksdagens bifall.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 37.

12:o.

Angående Hudiksvalls—Dellens jernvägsaktiebolag.

(Rev.-ber. sidd. 100, 101.)

Då revisorerne anmärkt, att någon berättelse om granskning af detta bolags

förvaltning och räkenskaper år 1870 ännu den 10 sistlidne Oktober icke blifvit, till

Riksgälds-kontoret öfverlemnad, anser sig Utskottet böra upplysa, att en sådan berättelse

redan den 11 i samma månad inkommit, af hvilken berättelse Utskottet tagit

del; och har densammas innehåll synts Utskottet

icke påkalla något särskildt yttrande.

1 3:o.

Angående Ystad—Eslöfs jernvägsaktieMag.

(Rev.-ber. sidd. 102, 103. Uti. sid. 153.)

I anledning af revisorernes erinran om angelägenheten deraf, att uti blifvande

revisionsberättelser bolagets skuld för det inbetalda aktiekapitalet särskildt angifves,

och sålunda skiljes från öfriga under rubriken »Proprie konto» upptagna skuldposter

har bolagets styrelse uti afgifven förklaring tillkännagifvit, att hvad revisorerne sålunda

erinrat skall blifva iakttaget; och hemställer Utskottet,

att Riksdagen behagade härvid låta bero.

14 :o.

Angående Helsingborg—Landskrona—Eslöfs jernvägsaktiebolag.

(Rev.-ber. sidd. 104, 105. Uti. sidd. 1 53 —155.)

Under erinran att å de i detta bolag tecknade aktier den 1 November 1867

voro inbetalta tillsammans 550,000 R:dr, men att det bland skulderna vid 1870

års slut upptagna aktiebeloppet endast uppginge till 462,150 R:dr, och sålunda med

87,850 R:dr understege inbetalda aktiesumman, hafva revisorerne yttrat den åsigt-,

att ett sådant förminskande af aktiekapitalet skulle vara stridande emot och förnärmande

för den rätt, som staten sig förbehållit uti 10 § af det om jernvägens utförande

afslutade kontrakt, uti hvilken § stadgades, att, om den behållna inkomsten,

efter afdrag af den årliga inbetalningen å statslånet, öfverstege sex procent å det belopp

aktieegarne tillskjutit, det ankomme på Kongl. Maj:t att föreskrifva huru stor

del af detta belopp skall afsättas till underhålls- och ombyggnadsfond eller ock användas

till ökande af lånets amortering. Derjemte hafva revisorerne anmärkt, att

ehuru direktionen uti underdånig skrifvelse angående lindring i afseende på återbetal
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 37.

15

nings skyldigheten för statslånet anfört, att minst 2 procent af anläggningskapitalet

eller 34,000 R:dr årligen borde reserveras till banans framtida ombyggnad och ny

materiel, så, och ehuru en häremot svarande reservfond icke blifvit afsatt, hade dock

bolaget beslutat verkställa utdelning till aktieegarne utaf 1870 års behållning.

Uti sin häröfver afgifna förklaring liar bolagets styrelse hufvudsakligen anfört,

att, då aktiekapitalet vore en skuld, kunde en förminskning af aktiekapitalet icke vara

stridande emot eller förnärmande för den rätt, som staten sig förbehållit, enär det

vore uppenbart att den Kongl. Maj:t förbehållna rätt att bestämma det belopp, som

skall till reservfond afsättas o. s. v., inträder förr ju lägre aktiekapitalet är, och att

en minskning af detta kapital således snarare befästat Kongl. Maj:ts rätt än förnärmat

densamma. Hvad åter angick frågan om afsättande af reservfond, så ansåg sig

styrelsen, vid det förhållande att banans med dertill hörande byggnaders och materiels

underhåll bestrides af årets trafikinkomster, hafva tillfyllestgjort bolagsordningens

föreskrift om afsättande till reservfond af ett belopp, motsvarande den förnötning eller

försämring jernvägen undergått, då direktionen att afsättas till reservfonden icke föreslagit

större belopp än som egt rum, hvilka belopp direktionen, i betraktande af det

fullständiga sätt, hvarpå underhållet af banan bestrides, funne tillräckliga till mötande

af kommande eventualiteter.

Med afseende å hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer Utskottet,

att revisorernes ifrågavarande framställningar icke må till någon

åtgärd föranleda.

15:o.

Angående Wexiö—Alfvestads jemvägsaktiebolag.

(Rev.-ber. skid. 110, 113. Uti. sid. 156.)

Revisorerne, som funnit dels att delegarnes aktiekapital under år 1870 ökats

med 2,100 R:dr, dels att reservfonden, som enligt 1869 års revisionsberättelse skall

utgjort 71,258 R:dr 45 öre, vid 1870 års slut upptagits till endast 30,296 R:dr

81 öre, hafva tillkännagifvit, att de, i saknad af derför erforderliga handlingar, icke

varit i tillfälle förklara orsakerna till dessa skiljaktiga uppgifter eller kunnat ingå i

bedömande af desamma.

Då emellertid styrelsen för ofvannämnda jemvägsaktiebolag uti sin afgifna förklaring

fullständigt utredt verkliga förhållandet beträffande de af revisorerne omförmälda

omständigheter, hemställer Utskottet,

att revisorernes ifrågavarande framställning icke må till vidare

åtgärd föranleda.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1(5

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 37.

16:o.

Angående (Me—Dala jernvägsaktiebolag.

(Rev.-ber. sidd. 114—-121. Uti. sidd. 15 G—159.)

Sedan direktionen för ofvannämnda bolag till Kongl. Maj:t öfverlemnat förslag

till förändrad taxa och reglemente för trafiken å Gefle—Dala jernväg, med underdånig

anhållan att dessa förslag måtte i nåder fastställas, förklarade Kongl. Maj:t,

genom nådigt bref af den 24 Mars 1868, att, på sätt direktionen föreslagit, det för

Gefle—Dala jernvägs anläggning vid 1853—1854 års riksdag beviljade lån till belopp

af 2,400,000 R:dr, skulle från och med år 1868 afbetalas med två procent

årligen i stället för förut bestämda en procent, i sammanhang hvarmed Kongl. Maj:t

i hufvudsaklig öfverensstämmelse med afgifna förslaget fastställde taxa för trafiken å

Gefle—Dala jernväg att lända till efterrättelse intill slutet af år 1872.

Efter erhållen remiss å den af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Gefleborgs

län till Kongl. Civildepartementet öfverlemnade, af vederbörande revisorer afgifna

berättelse om verkställd granskning af Gefle—Dala jernvägsaktiebolags förvaltning

och räkenskaper för år 1869, aflät Kongl. Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader

den 17 Juni 1870 underdånigt memorial, deri styrelsen erinrat, att,

enligt den utredning utaf bolagets vinstutdelningar, som i sammanhang med revisionsberättelsen

lemnats, det visade sig, att väl under de fem första åren efter det jernvägen

delvis blifvit öppnad för trafik, eller från och med år 1857 till och med år

1862, endast preferansaktierna, utgörande 5,555 st., åtnjutit sex procents ränta, men

att derefter räntan utgått för samtliga 24,000 aktierna, så att behållna vinsten i

medeltal hela tiden från år 1 857 till och med år 1869 uppgått till 6,78 procent

per år å det af aktieegarne tillskjutna kapital; och hemställde styrelsen huruvida

Kongl. Maj:t, på grund af sistnämnda förhållande, kunde pröfva skäligt meddela föreskrift

derom att bolagets behållna inkomst derefter till så stor del, som öfverstege 6

procent å det af bolagsmännen tillskjutna kapital, borde årligen afsättas, för att framdeles

begagnas till jernvägens förbättring eller vidare utsträckning, eller ock användas

till fortskyndande af det erhållna statslånets amortering.

Efter det direktionen i ämnet afgifvit infordrad förklaring, hvars hufvudsakliga

innehåll revisorerne uti sin berättelse (sidd. 117 och 118) intagit, behagade Kongl.

Maj:t, genom nådigt bref af den 13 Oktober 1870 förklara, det Kongl. Maj:t, med

afseende å hvad i berörda förklaring blifvit anfördt, icke fann skäl att till Väg- och

vattenbyggnadsstyrelsens hemställan lemna bifall.

Statsrevisorerne hafva nu fästat uppmärksamheten derpå, att, enligt den utaf

bolagets revisorer afgifna berättelse om granskning af bolagets förvaltning och räkenskaper

för år 1870, reservfonden från 915,248 R:dr 50 öre, hvilket belopp direktionen

år 1867 ansåg motsvara behofvet för jern vägen och materielens ständiga underhåll,

blifvit ökad till 1,193,077 R:dr 90 öre, motsvarande 22,9 procent af det

vid

s. 17 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 37.

17

vid samma års sint upptagna värdet af jernvägsanläggningen; att å detta värde dessutom

under året afskrifvits 5 procent med 2 68,667 R:dr 16 öre, oaktadt jernvägsanläggningen,

enligt hvad Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen intygat, på ett särdeles

omsorgsfullt sätt underhållits; att till reservfonden under år 1870 afsatts 200,246

R:dr 44 öre; att till ränta och utdelning för året utgifvits 432,000 R:dr, motsvarande

18 procent å aktiekapitalet, samt att sistnämnda två poster, tillsammans utgörande

632,246 B:dr 44 öre, motsvarade 26,3 procent af aktiekapitalet.

Det mellan Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader, å Kongl. Maj:ts

och kronans vägnar, samt bolaget år 1 855 afslutade kontrakt om jernvägens byggande

innehåller uti 6 § följande stadgande:

»Skulle behållna inkomsten af jernvägen, efter afdrag af den årliga inbetalningen

å det af staten erhållna lån, öfverstiga sex procent å det belopp aktieegarne

tillskjutit, ankommer på Kongl. Maj:t att, utom begagnandet af den i näst ofvanstående

punkt Kongl. Maj:t förbehållna rätt att pröfva och bestämma de enligt taxa

utgående utgifter, föreskrifva, huru stor del af detta öfverskott skall afsättas föi att

framdeles användas till jernvägens förbättring eller vidare utsträckning. Uppgår den

årliga behållningen ändock till åtta procent å aktieegarnes tillskott, eger Kongl. Maj:t

bestämma, om och med hvad belopp den stadgade amorteringen å sagda lån bör

ökas».

Revisorerne hafva erinrat, att denna § förutsätter två fall, då Kongl. Maj:t

eger rätt att bestämma öfver användandet af en del utaf behållna inkomsten af jernvägen

: det ena då denna inkomst öfverstiger 6 procent, och det andra då den årliga

behållningen uppgår till 8 procent å aktieegarnes tillskott. I förra fallet skulle Kongl.

Maj:t ega att föreskrifva huru stor del af inkomsten öfver 6 procent skulle afsättas

i och för jernvägens förbättring eller vidare utsträckning, och i sednare fallet, eller

då behållna inkomsten uppgår till 8 procent, att bestämma om och med hvad belopp

den stadgade amorteringen å det af staten för jernvägsanläggningen erhållna lån

bör ökas.

Då den tablå, som bolagets direktion vid 1869 års revision lemnat, utvisade,

att för hela tiden från och med år 1857 till och med år 1869 medeltalet

af den erhållna räntan å aktiekapitalet uppgått till 6,78 procent om året, hade följaktligen,

enligt bolagsdirektionens egen uppgift, det första i nämnda § bestämda vilkoret

blifvit uppfyldt. Vidkommande åter bestämmelsen om det belopp, som af årliga

inkomsten borde afsättas till jernvägens förbättring eller vidare utsträckning, så

hade direktionen medgifvit, att mer än 2 procent blifvit för nämnda ändamål reserveradt.

Då det belopp, som till jernvägens förbättring eller vidare utsträckning blifvit

under åren 185 7—1869 afsatt, vid sistnämnda års slut uppgick till 1,156,751

R:dr 22 öre, eller 3,7 procent af aktiekapitalet, utgjorde hela behållna inkomsten,

efter denna beräkning, i medeltal 10,48 procent. Under år 1870 hade — oafsedt

en större afskrifning å jernvägens bokförda värde — till aktieegarne skett en utdelBih.

till Biksd. Prot. 1872. 4 Sami. 1 Afd. 22 Haft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 37.

ning, motsvarande 18 procent af aktiekapitalet, på samma gång som till jernvägens

förbättring eller vidare utsträckning afsatts 8,3 procent. Häraf framginge alltså, att

jemväl det sednare vilkoret i den anförda § 6 blifvit uppfyldt.

Då, så vidt revisorerne kunde finna, det måste anses ostridigt, att uttrycket

»den årliga behållningen" i kontraktets 6 § afsåge behållningen för året, hafva revisorerne

uttalat den mening, att, då behållningen öfverstiger 8 procent, åtminstone

hälften af öfverskottet borde, utöfver ursprungligen stadgade 3 procent, ingå till Riksgälds-kontoret

för att påskynda amorterandet af ifrågavarande lån.

Uti den förklaring bolagets direktion med anledning af revisorernes ifrågavarande

framställning afgifvit, har direktionen ifrågasatt, huruvida Riksdagens revisorer

eller Riksdagen egde rätt att ingå i en sådan pröfning och fatta ett sådant beslut,

som revisorerne med sin framställning åsyftat, enär det blifvit öfverlemnadt åt Kongl.

Maj:t att, med undantag af bestämmandet af räntan och amorteringen, fastställa

öfriga lånevilkor och att låta å statens vägnar derom med bolaget afsluta kontrakt.

Öfvervakandet af kontraktsvilkorens uppfyllande hade ock blifvit ett regeringsmaktens

åliggande. Den ökade amortering, hvarom kontraktets 6 § förbehöll Kongl. Maj:t

rättighet att bestämma, hade också, sedan det derför i kontraktet bestämda fall inträffat,

blifvit af Kongl. Maj:t föreskrifven att från och med år 18G8 ega rum; men

då Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen å nyo väckte anspråk på en än vidare ökad amorteriug,

hade Kongl. Maj:t den 13 Oktober 187 0 meddelat afslag derå. Detta Kongl.

Maj:ts beslut hade redan undergått den enda grundlagsenliga granskning, som Riksdagen

tillkommer, nemligen hos sednaste Riksdags Konstitutions-Utskott, och dervid lemnats

utan anmärkning. Hos samma Riksdags Stats-Utskott hade ock, i följd af 1870

års revisionsberättelse, samma sak bragts under öfverläggning, mcu befunnits icke böra

eller kunna blifva föremål för någon pröfning. Det var dock icke farhåga för utgången

af en sådan pröfning, om den kunde ega rum, som föranledt direktionen att

ifrågasätta Riksdagens revisorers behörighet till ifrågavarande framställning; men för

hela vårt offentliga lif, likasom för rättsförhållanden mellan staten och enskilde, på

grund af dem emellan ingångna aftal, vore det af yttersta vigt, att den lagbundna

gränsen mellan statsmakternas pröfningsrätt strängt vidmakthölles.

Direktionen har derefter ingått i undersökning af sjelfva saken och dervid erinrat

om sin af revisorerne omförmälda, till Kongl. Maj:t afgifna förklaring, deri bolaget,

bland annat, yttrat den åsigt, att, sedan taxeuedsättningen egt rum och medel

blifvit frivilligt afsätta för jernvägens underhåll och förbättring till vida större belopp,

än hvartill bolaget enligt kontraktsbestämmelserna kunde förbindas, samt en ökad

amortering blifvit af Kongl. Maj:t anbefalld, någon vidare rätt att från statens sida

ingripa i bolagets disposition af sina tillgångar icke lagligen eller med billighet kunde

mot bolaget göras gällande.

Ehuru Utskottet icke kan godkänna den af direktionen sålunda yttrade åsigt,

att Kongl. Maj:t skulle vara förhindrad att, efter den år 186 8 beslutade förhöjning

s. 19 Kontrollera mot PDF

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 37.

19

af det årliga inbetalningsbeloppet, derest omständigheterna dertill föranleda, besluta

och påbjuda en ytterligare förhöjning deraf, hvilket. Utskottet för sin del finner vara

fullt öfverensstämmande icke blott med billighet utan ock med innehållet af de i

kontraktet meddelade stadganden, anser dock Utskottet, vid det föihallande att Riksdagen

öfverlemnat åt Kongl. Maj:t att pröfva om och med hvad belopp den stadgade

amorteringen å det ifrågavarande lånet skall ökas, samt att Kongl. Maj:t redan

innevarande år kommer att taga under nådig pröfning frågan om tillämpning af de

uti 6 § af kontraktet intagna bestämmelser och dervid icke lärer underlåta tillse att

statens rätt och fördel varder behörigen iakttagen, någon framställning i ämnet icke

vara af behofvet påkallad, utan hemställer,

att revisorernes ifrågavarande framställning icke må till någon

åtgärd föranleda.

17 :o.

Angående förräntandet af Riksgälds-kontorets tillgångar.

(Rev.-ber. sidd. 124, 125.)

Med erinran derom att Riksgälds-kontoret, utöfver de betydliga belopp som

af Kontoret förräntats, under hela sistlidet år haft stora summor innestående i Riksbanken,

samt att dessa blefve, i den mån de ej inom de uti Riksgälds-kontorets reglemente

utstakade gränser kunde göras fruktbärande, undandragna den allmänna rörelsen,

enär Riksbanken emottoge dem blott att förvaras, men icke. att i utlåning

användas och förräntas, hafva revisorerne yttrat den åsigt, att dels uti detta förhållande,

dels i den omständigheten att Riksgälds-kontoret icke desto mindre under årets

första 9 månader haft att besörja en till 6 millioner uppgående utlåning, hvilket

synts revisorerne vara temligen främmande för Kontorets ursprungliga syfte, iorelage

anledning att taga under öfvervägande, huruvida icke genom förändrade anordningar,

ifrågavarande utlåningar för det allmännas räkning lämpligare kunde verkställas genom

Riksbanken, hvilken, om den sålunda erhölle rätt att i sin rörelse använda dyli a

medel, borde å desamma kunna tillgodogöra Riksgälds-kontoret någon räntegodt
Hvad

härvid först beträffar den omständigheten, att Riksgälds-kontoret under

vissa tider af sistlidet år haft stora summor innestående på sin depositionsräkning i

Riksbanken, så torde icke böra förbises, att penningetillgången under året i allmänhet

var särdeles ymnig, så att äfven Riksbanken icke alltid kunde göra sina lånefonder

fruktbärande. Då härtill kommer att Riksgälds-kontoret under år 187i, enligt

Riksdagens beslut, verkställde en icke obetydlig upplåning, uppgående intill Oktober

månads ingång till mer än 7 millioner riksdaler, samt att de öfverskott å

statsverkets inkomster, hvilka under samma år tid efter annan till Riksgälds-kontoret

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 37.

levererades, uppgingo till icke mindre än 6,500,000 R:dr, är dett lätt att inse, att

behållningen å Kontorets depositionsräkning i Riksbanken understundom och innan

medlen kunde hinna utlånas eller behöfde för Kontorets utgifter användas, skulle vara

temligen betydlig. Det torde dock böra erinras, att kassabehållningen under vissa

tider af sistlidet år varit ganska ringa, såsom t. ex. vid årets slut, då densamma ej

uppgick till mer än något öfver 100,000 R:dr.

Det gagnande inflytande på penningeställningen inom landet, som Riksgäldskontorets

lånerörelse utöfvat, har vid flera tillfällen blifvit vitsordad. Uti ett af fullmäktige

i Riksgälds-kontoret rörande detta ämne år 1860 afgifvet utlåtande förekomma

ock yttranden, som äfven nu hafva sin fulla giltighet. I afseende på den jemväl då

yttrade åsigten, att den genom Riksgälds-kontoret ombesörjda utlåning icke medförde

den nytta för allmänna rörelsen, som derest densamma verkstälts genom ett penningeutlånande

verk, erinrades nemligen, att de större försträckningar, som de i spiidda

landsorter bildade låneanstalterna från Riksgälds-kontoret erhållit, och hvarigenom just

dessa inrättningar blifvit satta i tillfälle att oafbrutet underhålla och fortsätta sin

rörelse, varit i flera afseenden för näringarnes bedrifvande och den industiiela verksamheten

vida mera gagnande, än de jemförelsevis mindre betydliga lån, som kunnat

af enskilda personer direkte utbekommas utur Riksbanken. Då de medel, som genom

Riksgälds-kontoret kunna göras räntebärande och allmänna rörelsen tillhandahållas, äro

afsedda för bestämda statsutgifter, måste desamma ock återfordras i den mån de skola

för sitt egentliga ändamål användas. Stående lan kunna följaktligen icke af dessa

medel påräknas. Någon oafbrutet fortgående lånerörelse med bestämda betalningstider

kan i följd deraf omöjligen grundas på dessa tillgångar; och den omvexling i Riksbankens

rörelse samt de förändringar i dess lånetillgångars belopp, som dessa medels

begagnande till en tillfällig förstärkning af Riksbankens lånefonder komme att förorsaka,

skulle sannolikt väcka allmän missbelåtenhet och ingalunda motsvara anspråken

på en allmän låneinrättnings fortfarande och ändamålsenliga verksamhet. Sannolikt

komme ock, derest Riksgälds-kontorets utlåningsrörelse upphörde, betydligt större summor,

än de som Riksgälds-kontoret nu haft räntelösa, att undandragas den allmänna

rörelsen samt förblifva hos Riksbanken innestående, utan att kunna användas.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och med afseende å öfriga härvid

förekommande omständigheter och förhållanden, hemställer Utskottet,

att revisorernes ifrågavarande framställning måtte lemnas utan

afseende.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande 1V:o 37.

21

18:o.

Angående ansvarsfrihet för Eiksgälds-kontorets styrelse.

Då Stats-Utskottet vid den nu verkställda granskningen af Riksgälds-kontorets

styrelse och förvaltning funnit fullmäktige i nämnda Kontor hafva med mt och omsorg

uppfyllt sitt vigtiga och ansvarsfulla kall, tillstyrker Utskottet.

att fullmäktige må tillerkännas full ansvarsfrihet för alla beslut

och åtgärder, som finnas''” antecknade uti deras protokoll från den

19 Januari 1871 till och med den 19 Januaii 1872.

Stockholm den 14 Mars 1872.

På Stats-Utskottets vägnar:

Arvid Frrson Posse.

Reservation:

Af Herr ./. Rundbäck: "Då Utskottet gillat statsrevisorernes framställning,

i fråga om ökad amortering å det lån Gefle—Dala jernvägsaktiebolag af staten erhållit,

så har jag ansett, att Utskottet jemväl bort tillstyrka Riksdagen att ingå till

Kongl. Maj:t med en underdånig skrifvelse härom; emedan utan denna åtgärd regeringen

icke erhåller sådan kännedom om Riksdagens åsigt i frågan, att regeringen

anser sig uppmanad mot bolaget vidtaga de mått och steg, som Riksdagen genom

gillandet af revisorernes framställning önskar.”

Bih. till Riksd. Prot. 1872. i Samt. 1 Afd. 22 Raft.

4.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.