Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående försäljning till Stora Kopparbergs bergslag af kronolägenheten Hushagen i Stora Tima socken af Kopparbergs län.
1872-04-25 · 10 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 8 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1872:68, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående försäljning till Stora Kopparbergs bergslag af kronolägenheten Hushagen i Stora Tima socken af Kopparbergs län.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 68.
,1
N:o 68.
Ank. till Riksd. Kansli d. 26 April 1872, kl. 7 o. m
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående
försäljning till Stora Kopparbergs bergslag af kronolägenheten
Hushagen i Stora Tima socken af Kopparbergs län.
(I- A.)
Ai ofvanberöida, den 22 sistlidne Mars till Riksdagen aflåtna nådiga proposition
(N.o 29) inhemtas, hurusom Stora Kopparbergs bergslag, genom Öfverdirektören
O. Tottie, uti underdånig ansökning af den 21 September 1870 bos
Kongl. Maj:t anhållit, att bergslaget, som enligt Kammar-kollegii arrendekontrakt
den 13 Mars 1855 under arrende på 30 års tid, räknadt från och med samma års
midfasta, mot en årlig- afgift af 216 tunnor spanmål, en femtedel råg och fyra
femtedelar hafra, innehade den landshöfdingen i Kopparbergs län på lön anslagna
kronolägenheten Hushagen i Stora Tuna socken af nämnda län, måtte i nåder
tillåtas att mot en köpeskilling, motsvarande hvad arrendeafgifterna under de 10
åren 1860 till och med 1869 sammanlagdt. utgjort, enligt bifogad uträkning uppgående
till 22,434 R:dr 86 öre R:mt, och en årlig ränta af tiondedelen deraf” 2,243
R.dr 48 öre, få förvärfva full eganderätt till ifrågavarande lägenhet, som enligt en
å länets landtmäterikontor förvarad, år 1866 upprättad karta med beskrifning
skulle innehålla:
482 refvar
54 stänger
åker,
315 „
29 „
skog,
163 „
71 „
betesmark,
1,346 „
88
hemskog och
772 „
*4
utskog.
4
Stata- Utskottetn Utlåtande N:o 68.
Varande uti ansökningen anfördt att, ehuru den inkomst bergslaget af lägenheten
nu åtnjöte i medeltal under berörda år utgjort årligen endast 1,205 R:dr 46 öre
Kant, och således betydligt understege arrendeafgiften, samt ehuru bergslaget enligt
arrendekontraktet egde optionsrätt till arrendet yid blifvande ny utarrendering af
lägenheten, bergslaget likväl önskade att få inköpa densamma, derföre att endast
derigenom det klofve för bergslaget möjligt att derå, på sätt bergslaget hade för
afsigt, anlägga jernverk, hvartill egendomens läge med sjökommunikation till jernvägen
emellan Falun och G c ilo vore särdeles tjenligt. hvaremot den jernhandtering
bergslaget hittills på andra ställen idkat numera icke kunde, i anseende till för
-
ändrade förhållanden, med fördel bedrifvas.
I nåder anbefaldt att häröfver afgifva underdånigt utlåtande, hade — efter
det indolniugshaf varen förklarat sig åtnöjas med bergslagets anbud, derest detsamma
bl ef ve af Kongl. Maj:t och Riksdagen antaget, samt äfven öfrige vederbörande
i frågan sig yttrat — Kammar-kollegium, med vitsordande att lägenheten
vid 1869 års bevillningstaxering upptagits till ett värde af 22,216 R:dr för jordbruksfastigheten
och 8,000 R:dr för en derå inrättad qvarn med 2 par stenar,
vidare anfört: att till lägenheten förr varit anslagna 668-J-f hjelpdagsverken från
Störa Tuna socken ofvan bron, Indika Kongl. Maj:t genom nådigt bref don 4 April
1854 förklarat böra vid dess utarrendering derifrån skiljas; att, enligt Kongl. breivet
den 24 Februari 1837 angående lönereglering för landshöfdingarne i riket,
lägenheten med inbegripande af berörda hjelpdagsverken då var utarrenderad för
137 tunnor luttra, eller, om värdet af dagsverkena efter medium af de 10 nästföregående
årens markegångspris med 76 tunnor 9 kappar derifrån afdrages, för
en summa för sjelfva egendomen af 96 tunnor 23 kappar eller 609 kubikfot 3,66
kannor ltafra; att år 1843 blifvit derstädes anlagd en mjölqvarn för husbehof med
ett par stenar; att kronofogden i orten år 1854 föreslagit minimiarrendet för lägenheten
till antingen 80 tunnor, motsvarande 504 kubikfot råg, eller ock 160 tunnor,
motsvarande 1,008 kubikfot hafra; att, sedan Kollegium förklarat anendeanbuden
böra göras i spanmål, en femtedel råg och fyra femtedelar hafra, Störa Kopparbergs
bergslag likväl vid auktion å landskontoret i Falun den 23 Februari 1855
erbjudit 25 tunnor råg och 210 tunnor hafra, dock med afdrag af hjelpdagsvorkenas
värde, hvilket anbud af Landshöfdinge-embetct ansågs vara synnerligen
förmånligt för dåvarande indelningshafvaren, som jemväl sjelf förklarade sig dermed
nöjd; att detta anbud, om dagsverksvärdet afdrogcs och spanmålen reducerades
till den af Kollegium föreskrifna proportion emellan sädesslagen, förvandlade sig
till 34 tunnor 16l kappar eller 217 kubikfot 3,89 kannor råg och 138 tunnor 3
kappe eller 869 kubikfot 5,56 kannor hafra; att vid auktionen samma dag hos
Kollegium af bergslaget erbjöds det nu utgående arrendet, 43-! tunnor eller 272
kubikfot 1,6 kannor råg och 1721 tunnor eller 1,088 kubikfot 6,4 kannor hafra;
att bergslaget väl derefter hos Kongl. Maj:t anmälde, att ett misstag dervid skulle
blifvit begånget, i det att dagsverkenas värde ej afräknats, och anhöll om motsva
-
5
Stats-Utskottets Utlåtande Nto 68.
rande nedsättning i arrendet, men att Kong!. Maj:t genom nådigt bref den 4 Oktober
1855 icke fann skäl dertill lemna bifall; att lägenheten blifvit af bergslaget genom kontrakt
den 21 Mars 1857 upplåten på arrende under 14 år till midfastan 1871 till Agronomen
K. L. Bladin mot en årlig afgift af 20 tunnor eller 126 kubikfot råg och 100 tunnor
eller 630 kubikfot hafra; att denne Bladin år 1864 i qvarnen inlagt ett ytterligare stcnpar
och begagnat detsamma emot tulltägt, hvarom tvist uppstått, men genom Kongl. brefvct
den 16 November 1866 slutats så, att han förklarats dertill berättigad, samt att enligt
1869 års taxeringslängder arrendatorn upptagits till 1,200 riksdalers inkomst af qvarnen.
Hvad vidare det af bergslaget uppgifna ändamålet med ifrågavarande lägenhets
sökta förvärfvande beträffade, eller att derå anlägga jernverk, så utgjorde väl
detta icke något skäl för staten att afhända sig en egendom, som vore anslagen
till ett allmänt behof, nemligen för aflöning af landshöfdingen i länet; men Kollegium
ville för sin del icke afstyrka ett sådant afhändande, såvida tillräcklig säkerhet
gåfves, att den inkomst, som af lägenheten nu utginge eller skäligen borde
påräknas för ifrågavarande ändamål, äfven efter försäljningen vore att förvänta.
Härvid förekomme dock, att den årliga ränta, som af bergslaget erbjudits, dels icke
grundade sig på behörig uppskattning af lägenhetens förmåner och afkastning, dels,
enligt hvad såväl bergslaget sjelft som indelningshafvaren uppgifvit, öfverstege
hvad deraf såsom jordlägenhet med skäl ansåges böra erläggas. Om denna ränta,
såsom troligt syntes, vore för hög, skulle det följaktligon kunna inträffa, att, om
anbudet antoges och statsverket derigenom iklädde sig förbindelsen att åt landshöfdingen
tillhandahålla motsvarande inkomst af lägenheten Hushagen, men räntan
i en framtid icke kunde utgöras, statsverket då måste af andra medel fylla den
brist, som härigenom uppstode, hvilket skulle, utöfver stat, medföra en opåräknad
utgift, som aldrig under nuvarande förhållanden behöfde äfventyras. Hvad häremot
skulle kunna invändas och till en del äfven blifvit anfördt, nemligen att
den tilltänkta bruksanläggningen, skulle förhöja egendomens värde, hvilket genom
den ifrågasatta jernvägen ytterligare komme att ökas, samt att köparens soliditet
innebure tillräcklig garanti för räntans utgörande, kunde af Kollegium icke tillmätas
någon för saken afgörande vigt, emedan dels resultatet af dessa förutsättningar
ännu vore ganska ovisst, och dels bergslaget framdeles kunde finna sig
föranlåtet att försälja lägenheten till någon annan, som sedermera funne sig urståndsatt
att utgöra räntan. En måttlig ränta, som under alla förhållanden kunde
af lägenheten utgå, jemte en derefter lämpad högre köpeskilling, syntes derföre
Kollegium vara att föredraga; erinrande i afseende derå Kollegium, att ingen af
de vederbörande, som i målet yttrat sig, fästat uppmärksamheten derpå, att vid
egendomen redan såsom inkomstgifvande tillhörighet funnes ofvannäinnda tullmjölqvarn
med 2 par stenar, hvilken alltså syntes böra ingå i uppskattningen af
dess värde. Såvida nu det af bergslaget med Agronomen Bladin ingångna arrende
kunde antagas vara förenligt med skälig utkomst af sjelfva jorden, hvilket torde
kunna förutsättas, enär detta arrende icke uppginge till någotdera af de belopp,
opaginerad Kontrollera mot PDF
” Stats-Utskottets Utlåtande iV;o 68.
hvi 1 ka af vederbörande kronofogde blifvit såsom minimiarrenden alternativt föreslagna,
så syntes det Kollegium, att, om till denna ärrendeafgift, förvandlad i
penningar efter medlet af markegångsprison för de 16 åren 1855 till 1870, hvarunder
lägenheten på arrende af bergslaget innehafts, samt med tillägg af laglig
forsellön, utgörande 1,218 R:dr 42 öre, lädes taxerade inkomsten af qvarnen 1,200
R:dr, den sammanlagda summan af 2,418 R:dr 42 öre borde utan öfverdrift anses
kunna i ränta för ifrågavarande lägenhet af hvarje framtida cgare erläggas, i hvilket
fall, med bibehållande af de grunder bcrg''slagct för köpet föreslagit, skatteköpesldllingen
skulle, beräknad till 10 års räntor, komma att utgöra 24,184 R:dr 20
öre. Denna köpeskilling borde då tillfalla statsverket och räntan, på de vilkor
Kong!, brefvet den 20 Juni 1853 innehölle, landshöfdingen i Stora Kopparbergs
län, hvaremot vid tillträdest iden det nu gällande arrendekontraktet skulle komma
att förfall ii.
Tid föredragning häraf den 12 Maj 1871 hade emellertid Kong]. Maj:t funnit
godt anbefalla Kammarkollegium att vidtaga erforderliga åtgärder för att få det
verkliga värdet å ifrågavarande egendom med tillhörande förmån af vattenfall och
1 t och tillförlitligt som möjligt utrönt; och hade i följd
häraf Kollegium låtit kronofogden och häradsskrifvaren i orten samt förste landtmätaren
i länet med biträde af tvänne nämndemän i kronoombuds närvaro hålla
värdering å egendomen, hvarvid värdet af sjelfva jordbruksfastigheten med afseende
på jordens beskaffenhet, läget invid sjöled, tillgång på erforderligt kreatursbete
i hagar invid gården och vedbrand från dessa för gårdens behof, tillfälle till
förmalning å egen qvarn samt förment skattefrihet uppskattats till R:dr 35,741: 08
och de kronan tillhöriga åbyggnader till.......... R:dr 22,245: —
hvilket värde dock, enär 13 år ännu återstode af arrendetiden
samt bergslaget redan verkställt nybyggnader och reparationer, så
att några sådana ej vidare derunder borde ifrågakomma, förrättningsmännen
ansett icke kunna upptagas såsom en kronans uteslutande
tillhörighet, hvadan såsom sådan utförts endast det belopp, hvarför
kronan sjelf, jemlikt Kongl. brefven den 25 Maj 1850 och den 12
April 1855, från Landshöfdingen P. D. Lorichs sterbhusdelegare inlöst
samma byggnader, eller ..................................................................................... R:dr 13,951: 67
hvarjemte det till lägenheten hörande vattenfall åsatts ett
Tärde af....................................................................................................................................... R:dr 12,807: 25
eller tillhopa R:dr 62,500: —
hvilket belopp kronoombudet dock, i betraktande deraf att denna väl belägna och
fördelaktiga egendom äfven komme att beröras af en jernväg, den så kallade
Frövi—Ludvika—Falu-banan, och att denna omständighet borde icke obetydligt
öka dess värde, ansett vara för lågt och böra höjas till 70,000 R:dr.
Vid insändande af instrumentet öfver denna värdering jemte Landshöfdingeembetets
deröfver afgifna yttrande, hade Kollegium för egen del i underdånighet
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 68.
7
erinrat, att åbyggnnderna, som af förrättningsmännen blifvit beräknade till allenast
samma belopp, som kronan vid deras inlösande år 1855 utgifvit, redan till följd af
deri sedan nämnda tid inträffade stegring i arbetspris och å skogsprodukter torde
ega ett högre värde än det sålunda beräknade; att dessutom det enligt kontrakt
ålåge bergslaget såsom arrendator att ansvara såväl för underhåll och reparationer
af åbyggnaderna, som för nybyggnad enligt lag och boställsordning, samt att vid
lägenhetens afträdande från sig lemna alla byggnader i fullgodt stånd, i följd hvaraf
de å lägenheten nu befintliga hus, som icke uppgifvits vara öfverbyggnader, bort
upptagas till sitt af förrättningsmännen ansedda verkliga värde ...... R:dr 22,245: —
med afräkning, till det högsta, af skilnaden emellan den under
arrendetiden utvidgade qvarnens uppskattade värde R:dr 2,210: —
och det af kronan för den gamla qvarnen ut
gifna
belopp.......................................................................................... „ 752: 50 4,457. 50
eller till återstående R:dr 20,787: 50
med iakttagande hvaraf det af förrättningsmännen beräknade
värde ............................................................................................................................................ R:dr 62,500: —
skulle förhöjas med............................................................................................... „ 6,835: 83
och alltså uppgå till .......................................................................................... „ 69,335: 83;
att ifrågavaraude egendom, utöfver de sålunda uppskattade förmåner, egde ett för
industriela anläggningar särdeles tjenligt läge intill vattendrag och blifvande jernväg,
som vid dess försäljning icke borde lemnas utan afseende; och att landshöfdingen
ansett den årliga räntan kunna bestämmas till 2,500 R:dr, hvilket belopp,
kapitaliseradt efter 5 procent,
motsvarade .............................................................................................................. R:dr 50,000: —
samt köpeskillingen till..................................................................................... n 25,000: _
som tillsammans skulle utgöra ett kapital af ................................... „ 75,000: _
Och enär kronan under nuvarande förhållanden, då ett ganska högt arrende
för lägenheten erlades, icke hade något tvingande skäl att densamma sig afhända,
men bergslaget deremot genom sättet för försäljningen skulle komma i åtnjutande
af eganderätten dertill utan att andra möjligen hugade spekulanter kunde med
detsamma täfla, ansåge Kollegium kapitalvärdet för ifrågavarande egendom med
dess förmåner icke böra bestämmas till lägre än nyssnämnda belopp, som skulle
utgå dels såsom köpeskilling, dels såsom ränta, motsvarande det genom köpeskillingen
icke betalda värdet, som ansåges i egendomen innestå.
I afseende åter på denna ränta hade Kollegium väl i sitt förut i målet
afgifna utlåtande ansett den kunna bestämmas till 2,418 R:dr 42 öre eller sammanlagda
beloppet af värdet å Bladins arrendeafgift 1,218 R:dr 42 öre och den år 1869
taxerade inkomsten af qvarnen 1,200 R:dr; men då, på sätt Kollegium tillika antydt,
en måttlig ränta, som under alla förhållanden kunde af lägenheten utgå, jemte
en derefter lämpad högre köpeskilling vore att föredraga samt af 1870 års till
8
Stats-Utskottets Utlåtande N:o• 68.
Kammar-rätten numera inkomna taxeringslängd befunnes, att inkomsten af qvarnen
under samma år blifvit uppskattad till endast 600bR:dr, ansågs på grund hårat
räntan, såvida densamma, bedömd efter egendomens nuvarande beskaffenhet, skulle
antagas för framtiden kunna oafkortadt utgå, icke kunna bestämmas högre än till
1,818 R:dr 42 öro eller i rundt tal till 1,800 R:dr, och i följd deraf, då sistnämnda
belopp, kapitaliseradt å 5 procent, utgjorde .................................................. R:dr 36,000:
den kontanta köpeskillingen uppgå till .................................. 39,000: —
hvarigenom nyssnämnda värde af ........................................................................... R:dr 15,000.
uppnåddes.
Då den ränta, som efter förestående beräkning skulle komma att af lägenheten
utgöras, vore otillräcklig till betäckande af den inkomst, landshötdirgen
enligt nu gällande kontrakt af lägenheten åinjöte, och det derjemte icke vore
•öfverensstämmande med Kongl. förordningen af den 23 Juli 1809 och Kongl. kungörelsen
den 5 Oktober 1871, att indelt ränta, som af räntegifvaren verkligen utgjordes,
skulle framgent af indelningshafvaren uppbäras, ansåge Kollegium att, i
händelse lägenheten komme att försäljas, räntan deraf borde utgöras till kronan,
och nuvarande landshöfdingen, soni enligt Kongl. brefvet den 28 November nästlidet
år vore berättigad till orubbadt bibehållande af sina löneinkomster, af statsmedel
erhålla ersättning för arrendet af lägenheten efter årliga markegångsprisen
å arrendespanmålen med tillägg af forsellön.
På grund häraf och enär staten icke torde komma att vid ifrågavarande!
lägenhet göra de industriela anläggningar, hvartill dess fördelaktiga läge och dithörandeFvattenfall
erbjöde gynsamt tillfälle, hade Kollegium ansett sig böra i underdånighet
tillstyrka lägenhetens upplåtande åt bergslaget under full eganderätt
från den 14 Mars 1873 eller dessförinnan, om bergslaget så önskade, emot en köpeskilling
af 39,000 R:dr, som borde sist å tillträdesdagen antingen i Riksgäldskontoret
eller i länets ränteri insättas, samt med vilkor i öfrigt, att lägenheten i jordeibokea
påfördes en ränta af 1,800 R:dr att från tillträdesdagen och framgent till
•kronan årligen utgöras, på sätt om dess räntors erläggande stadgadt vore, och att
.det med bergslaget afslutade arrendekontrakt om lägenheten af den 13 Mars 1855.
då till all kraft och verkan förfölle, utan att något ersättningsanspråk af hvad
beskaffenhet som helst kunde af bergslaget emot kronan väckas; hemställande
Kollegium tillika att, i händelse af bifall härtill, a riksstatens sjette hufvudtitel
måtte anvisas ett belopp, motsvarande arrendet för lägenheten efter årligt inarkc;gångspris
jemte forsellön, att till nuvarande landshöfdingen i länet qvartalsvis utgå.
Hvad sålunda och i öfrigt i detta ärende förekommit hade Kongl. Maj:t
tagit i nådigt öfvervägande; och som ifrågavarande egendom i sin fördelaktiga belägenhet
och det till egendomen hörande vattenfall egde förmåner, livilka gjord©
•densamma synnerligen väl ejgnad för en sådan industriel anläggning, som bergslaget
förmält sig ämna derå verkställa och som, om den komme till stånd, otvifvelaktigt
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 68.
9
skulle genom ökade näringstillfällen för befolkningen i orten blifva af stort gagn;
men dessa förmåner icke kunde komma till användning så länge egandcrätten till
lägenheten tillhörde kronan, alltså och då bibehållande af denna eganderätt icke
kunde anses vara för kronan af någon särskild vigt, fann Kongl. Maj:t den ifrågasatta
försäljningen af samma lägenhet till bergslaget, om den kunde ske på för
kronan fördelaktiga vilkor, icke böra från dess sida möta något hinder.
Vid dessa vilkors bestämmande borde dock, enligt Kongl. Maj:ts åsigt,
tagas i betraktande icke blott det. af vederbörande myndigheter, på sätt här ofvan
förmälts, beräknade värdet af egendomens särskilda tillhörigheter, utan ock don
omständigheten, att kronan, som nu af egendomen uppbär ett högt arrende, icke
hade något tvingande skäl att densamma sig afhända, äfvensom att bergslaget om
det, såsom begärdt blifvit, finge omedelbart köpa egendomen från kronan, såmedelst
skulle vinna befrielse från täflan med andra spekulanter; och hade med afseende
härå Kongl. Maj:t, som funnit egendomen icke lämpligen kunna för framtiden belastas
med annan ränta än den, hvilken redan funnes för densamma i jordeboken
uppförd och, omsatt i penningar efter Kongl. förordningen den 23 Juli 1869, utgör
202 R:dr 75 öre, ansett att den köpeskilling, som borde för egendomen äskas, skäligen
kunde fastställas till 100,000 II:dr.
Denna köpeskilling borde vid det förhållande, att egendomen nu vore anslagen
på lön till landshöfdingen i Kopparbergs län, ingå till landshöfdingelöneregleringsfonden
och den bemälde landshöfding tillkommande ersättning för don förlorade
indelningen från samma fond utbetalas, hvaremot räntan, som skulle utgöras
på sätt om andra kronoräntor är eller varder stadgadt, syntes böra tillfalla statsverket.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har Kongl. Maj:t föreslagit
Riksdagen, att ifrågavarande lägenhet med dess i jordeboken nu påförda ränta må,
i befintligt skick, försäljas till Stora Kopparbergs bergslag emot en köpeskilling
af 100,000 R:d.r, att på tid, som Kongl. Maj:t bestämmer, inbetalas och landshöfdingelöne-regleringsfonden
tillgodoföras; samt med vilkor, att det med bergslaget
den 13 Mars 1855 om lägenheten afslutade arrendekontrakt vid tillträdet till all
kraft och verkan förfaller, utan att något ersättningsanspråk af hvad beskaffenhet
som helst må af bergslaget mot kronan väckas.
Bil», till Riksd. Prot. 1872. 4 Sami. 1 Afd. 35 Häft.
2
10
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 68.
Siats-Utskottet, till hvars behandling denna nådiga framställning blifvit
remitterad, har, efter erhållen kännedom af de ärendet rörande handlingar, tagit
denna fråga i öfvervägande; och har Utskottet, på grund af de i den nådiga propositionen
anförda skäl och omständigheter, samt då, under det förhanden varande
förhållande att kronolägenheten Hushagen för en längre tid är utarrenderad, densamma
icke lämpligen kan genom utbjudande å offentlig auktion afyttras, ansett
sig böra, under förutsättning likväl att försäljningen kommer till stånd inom den
14 Mars 1873, tillstyrka densamma på det sätt och de vilkor i öfrigt, som blifvit
i nåder föreslagna.
Deremot har Utskottet funnit sig förhindradt a.tt till bifall förorda Kong].
Maj:ts nådiga förslag, att köpeskillingen skulle tillgodoföras landshöfdinge-löncrcgleringsfonden.
Denna fond har, jemlikt Kongl. brefvet den 24 Februari 1837, tillkommit
i ändamål att åvägabringa en lämpligare reglering af lönevilkoren för
landshöfdingebeställningarne i riket. Genom nådigt bref af den 28 November 1871
har Kongl. Maj:t fastställt vissa grunder för en dylik reglering, med hvilken afsetts,
såsom slutligt mål, bland annat, att samtlige landshöfdingar, jemte det de
bibehållas vid bostad i länsresidensen och vid dertill hörande trädgårdar och parkanläggningar,
de der borde i sammanhang med bostaden af- och tillträdas, finge
från berörda fond qvartalsvis uppbära öfriga löneförmåner, satta till visst belopp i
penningar; varande såsom åtgärder, ledande till detta mål, i nåder förordnadt, att,
i den mån sådant lämpligen utan förnärmande af någons lagliga rätt kunde ske
och i öfrigt blefve bestämdt, alla till landshöfdinge-indelningarne hörande fiske- och
jagtråttigheter, boställsjordar och andra lågenheter af hvad namn och beskaffenhet som
helst, med undantag endast af ofvan omförmälda, till länsresidensen hörande trädgårdar
och parkanläggningar, skulle, der sådant icke redan skett, under arrende
på tjugu år till den högstbjudande å auktion upplåtas, emot afgifter, bestämda,
icke i naturapersedlar att efter markegångspris lösas, utan endast i penningar,
hvilka arrendeafgifter, likasom de för redan utarrenderade bostållskemman och jordar,
slutligen, sedan utarrenderingen blifvit i sin helhet genomförd, borde till löneregleringsfonden
redovisas och ingå; äfvensom alla öfriga till landshöfdingarne nu
från statsverket utgående lönebidrag, vare sig penningar eller ersättningar för oindelt
spanmål, för dagsverken, för qvarnräntor, för salpeterhjelpens förändrade utgörande,
för exproprierad mark m. m. dylikt, likasom ersättningar af läns-, stads- eller
landtkommuner eller bolag för upplåten jord, efter 1874 års slut jemväl skulle,
der löntagares rätt icke sådant förhindrade, till löneregleringsfondcn redovisas
och ingå.
I händelse den föreslagna köpeskillingen för lägenheten Hushagen komme
att, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, ingå till lönereglcringsfonden, skulle denna
af räntan å köpeskillingsbeloppet erhålla en vida högre inkomst än den afgäld,
som hittills från lägenheten utgått eller som kunde deraf för framtiden påräknas.
Det har derföre synts Utskottet lämpligare, att köpeskillingen, i enlighet med
Stats-Utskottet* Utlåtande N:o 08.
11
Kammar-kollegii förslag, till statsverket ingår emot det att såsom ersättning åt
landshöfdinge-lönereglcringsfonden uppföres ett belopp, motsvarande 5 procent å
det värde af 70,000 R:dr, hvartill lägenheten vid behörig uppskattning (se pag. 7
af den Kongl. propositionen) ansetts högst kunna beräknas.
Utskottet hemställer alltså,
att Riksdagen måtte medgifva, att den landshöfdingen i Kopparbergs
län på lön anslagna kronolägenheten Hushagen i Stora Tutia socken af
nämnda län må, utan förändring af dess i jordeboken nu påförda ränta,
hvilken, utgörande, omsatt i penningar efter Kongl. förordningen den 23 Juli
1869, 202 R:dr 75 öre, bör till statsverket ingå, varda inom den 14 Mars 1873
till Stora Kopparbergs bergslag försålde mot en köpeskilling åt 100,000 R:dr,
samt med vilkor att det med bergslaget den 13 Mars 1855 om lägenheten afslutade
arrendekontrakt vid tillträdet till all kraft och verkan förfaller, utan
att något ersättningsanspråk af hvad beskaffenhet som helst må af bergslaget
mot kronan väckas, äfvensom i sammanhang dermed förklara, att
ofvanberörda köpeskilling bör till Riksgälds-kontoret ingå, hvaremot
såsom ersättning åt landshöfdinge-löneregleringsfonden uppföres under
sjette hufvudtitelns anslag till landsstaterna i länen ett årligt belopp af
3,500 R:dr.
Stockholm den 25 April 1872.
På Stats-Utskottets vägnar:
Arvid Fr:son Posse.
Reservation:
af Herrar P. O. Hörnfeldt, Piss Olof Larsson, Jan Andersson, O. B. Olsson,
.T. E. Johansson, Jonas Jonasson och Hans Larsson, hvilka ansågo slutet af Utskottets
utlåtande böra erhålla följande lydelse:
“I händelse den föreslagna köpeskillingen för lägenheten Hushagen komme
att, på sätt Kongl. Maj;t föreslagit, ingå till löncregleringsfonden, skulle fonden
af räntan derför erhålla en vida högre inkomst än den afgäld som hittills från
lägenheten utgått eller som vore för det med fonden afsedda ändamål påräknad;
hvadan och då värdet å det från lägenheten nu utgående arrende, efter medlet af
markegångspriset för åren 1855—1870, hvarunder densamma af bergslaget på
arrende innehafts, med tillägg af forsellön utgör 2,264 R:dr 37 öre, samt, såvidt
12 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 68.
af handlingarne kunnat inhemtas, någon anledning icke finnes att antaga att, i
händelse af egendomens ytterligare utarrendering, högre arrende, än det nuvarande,
skulle kunna betingas, Utskottet ansett den för samma egendom inflytande köpeskilling
skäligen böra, på sätt Kammar-kollegium jemväl föreslagit, till statsverket
ingå, emot det att å rikstatens sjette hufvudtitel uppföres ett särskildt förslagsanslag
2,500 R:dr, till bestridande af ersättning efter årligt markegångspris för det
till landshöfdingen i länet nu utgående arrendet jemte forsellön derå.
Utskottet hemställer alltså:
att Riksdagen måtte medgifva, att den landshöfdingen i Kopparbergs län
på lön anslagna kronolägenheten Hushagen i Stora Tuna socken af
nämnda län må, utan förändring af dess i jordeboken nu påförda ränta,
utgörande, omsatt i penningar efter Kongl. Förordningen den 23 Juli 1869,
202 R:dr 75 öre varda inom den 14 Mars 1873 till Stora Kopparbergs
bergslag försåld emot en köpeskilling af 100,000 R:dr, samt med vilkor
att det med bergslaget den 13 Mars 1855 om lägenheten afslutade
arrendekontrakt vid tillträdet till all kraft och verkan förfaller, utan
att något ersättningsanspråk af hvad beskaffenhet som helst må af
bergslaget mot kronan väckas, äfvensom i sammanhang dermed förklara,
att ofvanberörda köpeskilling bör till Riksgälds-kontoret ingå, emot det att
å riksstatens sjette hufvudtitel uppföres ett särskildt förslagsanslag å
2,500 R:dr, till bestridande af ersättning, beräknad efter årligt medelmarkegångsvärde
å det till landshöfdingen i länet för närvarande från
ifrågavarande lägenhet utgående arrende jemte forsellönsersättning.“
Herr A. W. Dufwa har begärdt få antecknadt, att han icke deltagit i ärendets
afgörande inom Utskottet.
iStockholm, J. "W". Svenssons Boktryckeri, 1872.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1872:67 Skrifvelse, i anledning af Iiongl. Majds nådiga Proposition i fråga om beredande af garnison i Carlskrona samt angående användandet af det vid 1871 års lagtima s. 7 i texten