Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående försäljning till Stora Kopparbergs bergslag af kronolägenheten Hushagen i Stora Tima socken af Kopparbergs län.

1872-04-25 · 10 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1872:68, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående försäljning till Stora Kopparbergs bergslag af kronolägenheten Hushagen i Stora Tima socken af Kopparbergs län.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 68.

,1

N:o 68.

Ank. till Riksd. Kansli d. 26 April 1872, kl. 7 o. m

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående

försäljning till Stora Kopparbergs bergslag af kronolägenheten

Hushagen i Stora Tima socken af Kopparbergs län.

(I- A.)

Ai ofvanberöida, den 22 sistlidne Mars till Riksdagen aflåtna nådiga proposition

(N.o 29) inhemtas, hurusom Stora Kopparbergs bergslag, genom Öfverdirektören

O. Tottie, uti underdånig ansökning af den 21 September 1870 bos

Kongl. Maj:t anhållit, att bergslaget, som enligt Kammar-kollegii arrendekontrakt

den 13 Mars 1855 under arrende på 30 års tid, räknadt från och med samma års

midfasta, mot en årlig- afgift af 216 tunnor spanmål, en femtedel råg och fyra

femtedelar hafra, innehade den landshöfdingen i Kopparbergs län på lön anslagna

kronolägenheten Hushagen i Stora Tuna socken af nämnda län, måtte i nåder

tillåtas att mot en köpeskilling, motsvarande hvad arrendeafgifterna under de 10

åren 1860 till och med 1869 sammanlagdt. utgjort, enligt bifogad uträkning uppgående

till 22,434 R:dr 86 öre R:mt, och en årlig ränta af tiondedelen deraf” 2,243

R.dr 48 öre, få förvärfva full eganderätt till ifrågavarande lägenhet, som enligt en

å länets landtmäterikontor förvarad, år 1866 upprättad karta med beskrifning

skulle innehålla:

482 refvar

54 stänger

åker,

315 „

29 „

skog,

163 „

71 „

betesmark,

1,346 „

88

hemskog och

772 „

*4

utskog.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Stata- Utskottetn Utlåtande N:o 68.

Varande uti ansökningen anfördt att, ehuru den inkomst bergslaget af lägenheten

nu åtnjöte i medeltal under berörda år utgjort årligen endast 1,205 R:dr 46 öre

Kant, och således betydligt understege arrendeafgiften, samt ehuru bergslaget enligt

arrendekontraktet egde optionsrätt till arrendet yid blifvande ny utarrendering af

lägenheten, bergslaget likväl önskade att få inköpa densamma, derföre att endast

derigenom det klofve för bergslaget möjligt att derå, på sätt bergslaget hade för

afsigt, anlägga jernverk, hvartill egendomens läge med sjökommunikation till jernvägen

emellan Falun och G c ilo vore särdeles tjenligt. hvaremot den jernhandtering

bergslaget hittills på andra ställen idkat numera icke kunde, i anseende till för
-

ändrade förhållanden, med fördel bedrifvas.

I nåder anbefaldt att häröfver afgifva underdånigt utlåtande, hade — efter

det indolniugshaf varen förklarat sig åtnöjas med bergslagets anbud, derest detsamma

bl ef ve af Kongl. Maj:t och Riksdagen antaget, samt äfven öfrige vederbörande

i frågan sig yttrat — Kammar-kollegium, med vitsordande att lägenheten

vid 1869 års bevillningstaxering upptagits till ett värde af 22,216 R:dr för jordbruksfastigheten

och 8,000 R:dr för en derå inrättad qvarn med 2 par stenar,

vidare anfört: att till lägenheten förr varit anslagna 668-J-f hjelpdagsverken från

Störa Tuna socken ofvan bron, Indika Kongl. Maj:t genom nådigt bref don 4 April

1854 förklarat böra vid dess utarrendering derifrån skiljas; att, enligt Kongl. breivet

den 24 Februari 1837 angående lönereglering för landshöfdingarne i riket,

lägenheten med inbegripande af berörda hjelpdagsverken då var utarrenderad för

137 tunnor luttra, eller, om värdet af dagsverkena efter medium af de 10 nästföregående

årens markegångspris med 76 tunnor 9 kappar derifrån afdrages, för

en summa för sjelfva egendomen af 96 tunnor 23 kappar eller 609 kubikfot 3,66

kannor ltafra; att år 1843 blifvit derstädes anlagd en mjölqvarn för husbehof med

ett par stenar; att kronofogden i orten år 1854 föreslagit minimiarrendet för lägenheten

till antingen 80 tunnor, motsvarande 504 kubikfot råg, eller ock 160 tunnor,

motsvarande 1,008 kubikfot hafra; att, sedan Kollegium förklarat anendeanbuden

böra göras i spanmål, en femtedel råg och fyra femtedelar hafra, Störa Kopparbergs

bergslag likväl vid auktion å landskontoret i Falun den 23 Februari 1855

erbjudit 25 tunnor råg och 210 tunnor hafra, dock med afdrag af hjelpdagsvorkenas

värde, hvilket anbud af Landshöfdinge-embetct ansågs vara synnerligen

förmånligt för dåvarande indelningshafvaren, som jemväl sjelf förklarade sig dermed

nöjd; att detta anbud, om dagsverksvärdet afdrogcs och spanmålen reducerades

till den af Kollegium föreskrifna proportion emellan sädesslagen, förvandlade sig

till 34 tunnor 16l kappar eller 217 kubikfot 3,89 kannor råg och 138 tunnor 3

kappe eller 869 kubikfot 5,56 kannor hafra; att vid auktionen samma dag hos

Kollegium af bergslaget erbjöds det nu utgående arrendet, 43-! tunnor eller 272

kubikfot 1,6 kannor råg och 1721 tunnor eller 1,088 kubikfot 6,4 kannor hafra;

att bergslaget väl derefter hos Kongl. Maj:t anmälde, att ett misstag dervid skulle

blifvit begånget, i det att dagsverkenas värde ej afräknats, och anhöll om motsva
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Stats-Utskottets Utlåtande Nto 68.

rande nedsättning i arrendet, men att Kong!. Maj:t genom nådigt bref den 4 Oktober

1855 icke fann skäl dertill lemna bifall; att lägenheten blifvit af bergslaget genom kontrakt

den 21 Mars 1857 upplåten på arrende under 14 år till midfastan 1871 till Agronomen

K. L. Bladin mot en årlig afgift af 20 tunnor eller 126 kubikfot råg och 100 tunnor

eller 630 kubikfot hafra; att denne Bladin år 1864 i qvarnen inlagt ett ytterligare stcnpar

och begagnat detsamma emot tulltägt, hvarom tvist uppstått, men genom Kongl. brefvct

den 16 November 1866 slutats så, att han förklarats dertill berättigad, samt att enligt

1869 års taxeringslängder arrendatorn upptagits till 1,200 riksdalers inkomst af qvarnen.

Hvad vidare det af bergslaget uppgifna ändamålet med ifrågavarande lägenhets

sökta förvärfvande beträffade, eller att derå anlägga jernverk, så utgjorde väl

detta icke något skäl för staten att afhända sig en egendom, som vore anslagen

till ett allmänt behof, nemligen för aflöning af landshöfdingen i länet; men Kollegium

ville för sin del icke afstyrka ett sådant afhändande, såvida tillräcklig säkerhet

gåfves, att den inkomst, som af lägenheten nu utginge eller skäligen borde

påräknas för ifrågavarande ändamål, äfven efter försäljningen vore att förvänta.

Härvid förekomme dock, att den årliga ränta, som af bergslaget erbjudits, dels icke

grundade sig på behörig uppskattning af lägenhetens förmåner och afkastning, dels,

enligt hvad såväl bergslaget sjelft som indelningshafvaren uppgifvit, öfverstege

hvad deraf såsom jordlägenhet med skäl ansåges böra erläggas. Om denna ränta,

såsom troligt syntes, vore för hög, skulle det följaktligon kunna inträffa, att, om

anbudet antoges och statsverket derigenom iklädde sig förbindelsen att åt landshöfdingen

tillhandahålla motsvarande inkomst af lägenheten Hushagen, men räntan

i en framtid icke kunde utgöras, statsverket då måste af andra medel fylla den

brist, som härigenom uppstode, hvilket skulle, utöfver stat, medföra en opåräknad

utgift, som aldrig under nuvarande förhållanden behöfde äfventyras. Hvad häremot

skulle kunna invändas och till en del äfven blifvit anfördt, nemligen att

den tilltänkta bruksanläggningen, skulle förhöja egendomens värde, hvilket genom

den ifrågasatta jernvägen ytterligare komme att ökas, samt att köparens soliditet

innebure tillräcklig garanti för räntans utgörande, kunde af Kollegium icke tillmätas

någon för saken afgörande vigt, emedan dels resultatet af dessa förutsättningar

ännu vore ganska ovisst, och dels bergslaget framdeles kunde finna sig

föranlåtet att försälja lägenheten till någon annan, som sedermera funne sig urståndsatt

att utgöra räntan. En måttlig ränta, som under alla förhållanden kunde

af lägenheten utgå, jemte en derefter lämpad högre köpeskilling, syntes derföre

Kollegium vara att föredraga; erinrande i afseende derå Kollegium, att ingen af

de vederbörande, som i målet yttrat sig, fästat uppmärksamheten derpå, att vid

egendomen redan såsom inkomstgifvande tillhörighet funnes ofvannäinnda tullmjölqvarn

med 2 par stenar, hvilken alltså syntes böra ingå i uppskattningen af

dess värde. Såvida nu det af bergslaget med Agronomen Bladin ingångna arrende

kunde antagas vara förenligt med skälig utkomst af sjelfva jorden, hvilket torde

kunna förutsättas, enär detta arrende icke uppginge till någotdera af de belopp,

opaginerad Kontrollera mot PDF

” Stats-Utskottets Utlåtande iV;o 68.

hvi 1 ka af vederbörande kronofogde blifvit såsom minimiarrenden alternativt föreslagna,

så syntes det Kollegium, att, om till denna ärrendeafgift, förvandlad i

penningar efter medlet af markegångsprison för de 16 åren 1855 till 1870, hvarunder

lägenheten på arrende af bergslaget innehafts, samt med tillägg af laglig

forsellön, utgörande 1,218 R:dr 42 öre, lädes taxerade inkomsten af qvarnen 1,200

R:dr, den sammanlagda summan af 2,418 R:dr 42 öre borde utan öfverdrift anses

kunna i ränta för ifrågavarande lägenhet af hvarje framtida cgare erläggas, i hvilket

fall, med bibehållande af de grunder bcrg''slagct för köpet föreslagit, skatteköpesldllingen

skulle, beräknad till 10 års räntor, komma att utgöra 24,184 R:dr 20

öre. Denna köpeskilling borde då tillfalla statsverket och räntan, på de vilkor

Kong!, brefvet den 20 Juni 1853 innehölle, landshöfdingen i Stora Kopparbergs

län, hvaremot vid tillträdest iden det nu gällande arrendekontraktet skulle komma

att förfall ii.

Tid föredragning häraf den 12 Maj 1871 hade emellertid Kong]. Maj:t funnit

godt anbefalla Kammarkollegium att vidtaga erforderliga åtgärder för att få det

verkliga värdet å ifrågavarande egendom med tillhörande förmån af vattenfall och

1 t och tillförlitligt som möjligt utrönt; och hade i följd

häraf Kollegium låtit kronofogden och häradsskrifvaren i orten samt förste landtmätaren

i länet med biträde af tvänne nämndemän i kronoombuds närvaro hålla

värdering å egendomen, hvarvid värdet af sjelfva jordbruksfastigheten med afseende

på jordens beskaffenhet, läget invid sjöled, tillgång på erforderligt kreatursbete

i hagar invid gården och vedbrand från dessa för gårdens behof, tillfälle till

förmalning å egen qvarn samt förment skattefrihet uppskattats till R:dr 35,741: 08

och de kronan tillhöriga åbyggnader till.......... R:dr 22,245: —

hvilket värde dock, enär 13 år ännu återstode af arrendetiden

samt bergslaget redan verkställt nybyggnader och reparationer, så

att några sådana ej vidare derunder borde ifrågakomma, förrättningsmännen

ansett icke kunna upptagas såsom en kronans uteslutande

tillhörighet, hvadan såsom sådan utförts endast det belopp, hvarför

kronan sjelf, jemlikt Kongl. brefven den 25 Maj 1850 och den 12

April 1855, från Landshöfdingen P. D. Lorichs sterbhusdelegare inlöst

samma byggnader, eller ..................................................................................... R:dr 13,951: 67

hvarjemte det till lägenheten hörande vattenfall åsatts ett

Tärde af....................................................................................................................................... R:dr 12,807: 25

eller tillhopa R:dr 62,500: —

hvilket belopp kronoombudet dock, i betraktande deraf att denna väl belägna och

fördelaktiga egendom äfven komme att beröras af en jernväg, den så kallade

Frövi—Ludvika—Falu-banan, och att denna omständighet borde icke obetydligt

öka dess värde, ansett vara för lågt och böra höjas till 70,000 R:dr.

Vid insändande af instrumentet öfver denna värdering jemte Landshöfdingeembetets

deröfver afgifna yttrande, hade Kollegium för egen del i underdånighet

s. 7 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 68.

7

erinrat, att åbyggnnderna, som af förrättningsmännen blifvit beräknade till allenast

samma belopp, som kronan vid deras inlösande år 1855 utgifvit, redan till följd af

deri sedan nämnda tid inträffade stegring i arbetspris och å skogsprodukter torde

ega ett högre värde än det sålunda beräknade; att dessutom det enligt kontrakt

ålåge bergslaget såsom arrendator att ansvara såväl för underhåll och reparationer

af åbyggnaderna, som för nybyggnad enligt lag och boställsordning, samt att vid

lägenhetens afträdande från sig lemna alla byggnader i fullgodt stånd, i följd hvaraf

de å lägenheten nu befintliga hus, som icke uppgifvits vara öfverbyggnader, bort

upptagas till sitt af förrättningsmännen ansedda verkliga värde ...... R:dr 22,245: —

med afräkning, till det högsta, af skilnaden emellan den under

arrendetiden utvidgade qvarnens uppskattade värde R:dr 2,210: —

och det af kronan för den gamla qvarnen ut
gifna

belopp.......................................................................................... „ 752: 50 4,457. 50

eller till återstående R:dr 20,787: 50

med iakttagande hvaraf det af förrättningsmännen beräknade

värde ............................................................................................................................................ R:dr 62,500: —

skulle förhöjas med............................................................................................... „ 6,835: 83

och alltså uppgå till .......................................................................................... „ 69,335: 83;

att ifrågavaraude egendom, utöfver de sålunda uppskattade förmåner, egde ett för

industriela anläggningar särdeles tjenligt läge intill vattendrag och blifvande jernväg,

som vid dess försäljning icke borde lemnas utan afseende; och att landshöfdingen

ansett den årliga räntan kunna bestämmas till 2,500 R:dr, hvilket belopp,

kapitaliseradt efter 5 procent,

motsvarade .............................................................................................................. R:dr 50,000: —

samt köpeskillingen till..................................................................................... n 25,000: _

som tillsammans skulle utgöra ett kapital af ................................... „ 75,000: _

Och enär kronan under nuvarande förhållanden, då ett ganska högt arrende

för lägenheten erlades, icke hade något tvingande skäl att densamma sig afhända,

men bergslaget deremot genom sättet för försäljningen skulle komma i åtnjutande

af eganderätten dertill utan att andra möjligen hugade spekulanter kunde med

detsamma täfla, ansåge Kollegium kapitalvärdet för ifrågavarande egendom med

dess förmåner icke böra bestämmas till lägre än nyssnämnda belopp, som skulle

utgå dels såsom köpeskilling, dels såsom ränta, motsvarande det genom köpeskillingen

icke betalda värdet, som ansåges i egendomen innestå.

I afseende åter på denna ränta hade Kollegium väl i sitt förut i målet

afgifna utlåtande ansett den kunna bestämmas till 2,418 R:dr 42 öre eller sammanlagda

beloppet af värdet å Bladins arrendeafgift 1,218 R:dr 42 öre och den år 1869

taxerade inkomsten af qvarnen 1,200 R:dr; men då, på sätt Kollegium tillika antydt,

en måttlig ränta, som under alla förhållanden kunde af lägenheten utgå, jemte

en derefter lämpad högre köpeskilling vore att föredraga samt af 1870 års till

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Stats-Utskottets Utlåtande N:o• 68.

Kammar-rätten numera inkomna taxeringslängd befunnes, att inkomsten af qvarnen

under samma år blifvit uppskattad till endast 600bR:dr, ansågs på grund hårat

räntan, såvida densamma, bedömd efter egendomens nuvarande beskaffenhet, skulle

antagas för framtiden kunna oafkortadt utgå, icke kunna bestämmas högre än till

1,818 R:dr 42 öro eller i rundt tal till 1,800 R:dr, och i följd deraf, då sistnämnda

belopp, kapitaliseradt å 5 procent, utgjorde .................................................. R:dr 36,000:

den kontanta köpeskillingen uppgå till .................................. 39,000: —

hvarigenom nyssnämnda värde af ........................................................................... R:dr 15,000.

uppnåddes.

Då den ränta, som efter förestående beräkning skulle komma att af lägenheten

utgöras, vore otillräcklig till betäckande af den inkomst, landshötdirgen

enligt nu gällande kontrakt af lägenheten åinjöte, och det derjemte icke vore

•öfverensstämmande med Kongl. förordningen af den 23 Juli 1809 och Kongl. kungörelsen

den 5 Oktober 1871, att indelt ränta, som af räntegifvaren verkligen utgjordes,

skulle framgent af indelningshafvaren uppbäras, ansåge Kollegium att, i

händelse lägenheten komme att försäljas, räntan deraf borde utgöras till kronan,

och nuvarande landshöfdingen, soni enligt Kongl. brefvet den 28 November nästlidet

år vore berättigad till orubbadt bibehållande af sina löneinkomster, af statsmedel

erhålla ersättning för arrendet af lägenheten efter årliga markegångsprisen

å arrendespanmålen med tillägg af forsellön.

På grund häraf och enär staten icke torde komma att vid ifrågavarande!

lägenhet göra de industriela anläggningar, hvartill dess fördelaktiga läge och dithörandeFvattenfall

erbjöde gynsamt tillfälle, hade Kollegium ansett sig böra i underdånighet

tillstyrka lägenhetens upplåtande åt bergslaget under full eganderätt

från den 14 Mars 1873 eller dessförinnan, om bergslaget så önskade, emot en köpeskilling

af 39,000 R:dr, som borde sist å tillträdesdagen antingen i Riksgäldskontoret

eller i länets ränteri insättas, samt med vilkor i öfrigt, att lägenheten i jordeibokea

påfördes en ränta af 1,800 R:dr att från tillträdesdagen och framgent till

•kronan årligen utgöras, på sätt om dess räntors erläggande stadgadt vore, och att

.det med bergslaget afslutade arrendekontrakt om lägenheten af den 13 Mars 1855.

då till all kraft och verkan förfölle, utan att något ersättningsanspråk af hvad

beskaffenhet som helst kunde af bergslaget emot kronan väckas; hemställande

Kollegium tillika att, i händelse af bifall härtill, a riksstatens sjette hufvudtitel

måtte anvisas ett belopp, motsvarande arrendet för lägenheten efter årligt inarkc;gångspris

jemte forsellön, att till nuvarande landshöfdingen i länet qvartalsvis utgå.

Hvad sålunda och i öfrigt i detta ärende förekommit hade Kongl. Maj:t

tagit i nådigt öfvervägande; och som ifrågavarande egendom i sin fördelaktiga belägenhet

och det till egendomen hörande vattenfall egde förmåner, livilka gjord©

•densamma synnerligen väl ejgnad för en sådan industriel anläggning, som bergslaget

förmält sig ämna derå verkställa och som, om den komme till stånd, otvifvelaktigt

s. 9 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 68.

9

skulle genom ökade näringstillfällen för befolkningen i orten blifva af stort gagn;

men dessa förmåner icke kunde komma till användning så länge egandcrätten till

lägenheten tillhörde kronan, alltså och då bibehållande af denna eganderätt icke

kunde anses vara för kronan af någon särskild vigt, fann Kongl. Maj:t den ifrågasatta

försäljningen af samma lägenhet till bergslaget, om den kunde ske på för

kronan fördelaktiga vilkor, icke böra från dess sida möta något hinder.

Vid dessa vilkors bestämmande borde dock, enligt Kongl. Maj:ts åsigt,

tagas i betraktande icke blott det. af vederbörande myndigheter, på sätt här ofvan

förmälts, beräknade värdet af egendomens särskilda tillhörigheter, utan ock don

omständigheten, att kronan, som nu af egendomen uppbär ett högt arrende, icke

hade något tvingande skäl att densamma sig afhända, äfvensom att bergslaget om

det, såsom begärdt blifvit, finge omedelbart köpa egendomen från kronan, såmedelst

skulle vinna befrielse från täflan med andra spekulanter; och hade med afseende

härå Kongl. Maj:t, som funnit egendomen icke lämpligen kunna för framtiden belastas

med annan ränta än den, hvilken redan funnes för densamma i jordeboken

uppförd och, omsatt i penningar efter Kongl. förordningen den 23 Juli 1869, utgör

202 R:dr 75 öre, ansett att den köpeskilling, som borde för egendomen äskas, skäligen

kunde fastställas till 100,000 II:dr.

Denna köpeskilling borde vid det förhållande, att egendomen nu vore anslagen

på lön till landshöfdingen i Kopparbergs län, ingå till landshöfdingelöneregleringsfonden

och den bemälde landshöfding tillkommande ersättning för don förlorade

indelningen från samma fond utbetalas, hvaremot räntan, som skulle utgöras

på sätt om andra kronoräntor är eller varder stadgadt, syntes böra tillfalla statsverket.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har Kongl. Maj:t föreslagit

Riksdagen, att ifrågavarande lägenhet med dess i jordeboken nu påförda ränta må,

i befintligt skick, försäljas till Stora Kopparbergs bergslag emot en köpeskilling

af 100,000 R:d.r, att på tid, som Kongl. Maj:t bestämmer, inbetalas och landshöfdingelöne-regleringsfonden

tillgodoföras; samt med vilkor, att det med bergslaget

den 13 Mars 1855 om lägenheten afslutade arrendekontrakt vid tillträdet till all

kraft och verkan förfaller, utan att något ersättningsanspråk af hvad beskaffenhet

som helst må af bergslaget mot kronan väckas.

Bil», till Riksd. Prot. 1872. 4 Sami. 1 Afd. 35 Häft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 68.

Siats-Utskottet, till hvars behandling denna nådiga framställning blifvit

remitterad, har, efter erhållen kännedom af de ärendet rörande handlingar, tagit

denna fråga i öfvervägande; och har Utskottet, på grund af de i den nådiga propositionen

anförda skäl och omständigheter, samt då, under det förhanden varande

förhållande att kronolägenheten Hushagen för en längre tid är utarrenderad, densamma

icke lämpligen kan genom utbjudande å offentlig auktion afyttras, ansett

sig böra, under förutsättning likväl att försäljningen kommer till stånd inom den

14 Mars 1873, tillstyrka densamma på det sätt och de vilkor i öfrigt, som blifvit

i nåder föreslagna.

Deremot har Utskottet funnit sig förhindradt a.tt till bifall förorda Kong].

Maj:ts nådiga förslag, att köpeskillingen skulle tillgodoföras landshöfdinge-löncrcgleringsfonden.

Denna fond har, jemlikt Kongl. brefvet den 24 Februari 1837, tillkommit

i ändamål att åvägabringa en lämpligare reglering af lönevilkoren för

landshöfdingebeställningarne i riket. Genom nådigt bref af den 28 November 1871

har Kongl. Maj:t fastställt vissa grunder för en dylik reglering, med hvilken afsetts,

såsom slutligt mål, bland annat, att samtlige landshöfdingar, jemte det de

bibehållas vid bostad i länsresidensen och vid dertill hörande trädgårdar och parkanläggningar,

de der borde i sammanhang med bostaden af- och tillträdas, finge

från berörda fond qvartalsvis uppbära öfriga löneförmåner, satta till visst belopp i

penningar; varande såsom åtgärder, ledande till detta mål, i nåder förordnadt, att,

i den mån sådant lämpligen utan förnärmande af någons lagliga rätt kunde ske

och i öfrigt blefve bestämdt, alla till landshöfdinge-indelningarne hörande fiske- och

jagtråttigheter, boställsjordar och andra lågenheter af hvad namn och beskaffenhet som

helst, med undantag endast af ofvan omförmälda, till länsresidensen hörande trädgårdar

och parkanläggningar, skulle, der sådant icke redan skett, under arrende

på tjugu år till den högstbjudande å auktion upplåtas, emot afgifter, bestämda,

icke i naturapersedlar att efter markegångspris lösas, utan endast i penningar,

hvilka arrendeafgifter, likasom de för redan utarrenderade bostållskemman och jordar,

slutligen, sedan utarrenderingen blifvit i sin helhet genomförd, borde till löneregleringsfonden

redovisas och ingå; äfvensom alla öfriga till landshöfdingarne nu

från statsverket utgående lönebidrag, vare sig penningar eller ersättningar för oindelt

spanmål, för dagsverken, för qvarnräntor, för salpeterhjelpens förändrade utgörande,

för exproprierad mark m. m. dylikt, likasom ersättningar af läns-, stads- eller

landtkommuner eller bolag för upplåten jord, efter 1874 års slut jemväl skulle,

der löntagares rätt icke sådant förhindrade, till löneregleringsfondcn redovisas

och ingå.

I händelse den föreslagna köpeskillingen för lägenheten Hushagen komme

att, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, ingå till lönereglcringsfonden, skulle denna

af räntan å köpeskillingsbeloppet erhålla en vida högre inkomst än den afgäld,

som hittills från lägenheten utgått eller som kunde deraf för framtiden påräknas.

Det har derföre synts Utskottet lämpligare, att köpeskillingen, i enlighet med

s. 11 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottet* Utlåtande N:o 08.

11

Kammar-kollegii förslag, till statsverket ingår emot det att såsom ersättning åt

landshöfdinge-lönereglcringsfonden uppföres ett belopp, motsvarande 5 procent å

det värde af 70,000 R:dr, hvartill lägenheten vid behörig uppskattning (se pag. 7

af den Kongl. propositionen) ansetts högst kunna beräknas.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen måtte medgifva, att den landshöfdingen i Kopparbergs

län på lön anslagna kronolägenheten Hushagen i Stora Tutia socken af

nämnda län må, utan förändring af dess i jordeboken nu påförda ränta,

hvilken, utgörande, omsatt i penningar efter Kongl. förordningen den 23 Juli

1869, 202 R:dr 75 öre, bör till statsverket ingå, varda inom den 14 Mars 1873

till Stora Kopparbergs bergslag försålde mot en köpeskilling åt 100,000 R:dr,

samt med vilkor att det med bergslaget den 13 Mars 1855 om lägenheten afslutade

arrendekontrakt vid tillträdet till all kraft och verkan förfaller, utan

att något ersättningsanspråk af hvad beskaffenhet som helst må af bergslaget

mot kronan väckas, äfvensom i sammanhang dermed förklara, att

ofvanberörda köpeskilling bör till Riksgälds-kontoret ingå, hvaremot

såsom ersättning åt landshöfdinge-löneregleringsfonden uppföres under

sjette hufvudtitelns anslag till landsstaterna i länen ett årligt belopp af

3,500 R:dr.

Stockholm den 25 April 1872.

På Stats-Utskottets vägnar:

Arvid Fr:son Posse.

Reservation:

af Herrar P. O. Hörnfeldt, Piss Olof Larsson, Jan Andersson, O. B. Olsson,

.T. E. Johansson, Jonas Jonasson och Hans Larsson, hvilka ansågo slutet af Utskottets

utlåtande böra erhålla följande lydelse:

“I händelse den föreslagna köpeskillingen för lägenheten Hushagen komme

att, på sätt Kongl. Maj;t föreslagit, ingå till löncregleringsfonden, skulle fonden

af räntan derför erhålla en vida högre inkomst än den afgäld som hittills från

lägenheten utgått eller som vore för det med fonden afsedda ändamål påräknad;

hvadan och då värdet å det från lägenheten nu utgående arrende, efter medlet af

markegångspriset för åren 1855—1870, hvarunder densamma af bergslaget på

arrende innehafts, med tillägg af forsellön utgör 2,264 R:dr 37 öre, samt, såvidt

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 68.

af handlingarne kunnat inhemtas, någon anledning icke finnes att antaga att, i

händelse af egendomens ytterligare utarrendering, högre arrende, än det nuvarande,

skulle kunna betingas, Utskottet ansett den för samma egendom inflytande köpeskilling

skäligen böra, på sätt Kammar-kollegium jemväl föreslagit, till statsverket

ingå, emot det att å rikstatens sjette hufvudtitel uppföres ett särskildt förslagsanslag

2,500 R:dr, till bestridande af ersättning efter årligt markegångspris för det

till landshöfdingen i länet nu utgående arrendet jemte forsellön derå.

Utskottet hemställer alltså:

att Riksdagen måtte medgifva, att den landshöfdingen i Kopparbergs län

på lön anslagna kronolägenheten Hushagen i Stora Tuna socken af

nämnda län må, utan förändring af dess i jordeboken nu påförda ränta,

utgörande, omsatt i penningar efter Kongl. Förordningen den 23 Juli 1869,

202 R:dr 75 öre varda inom den 14 Mars 1873 till Stora Kopparbergs

bergslag försåld emot en köpeskilling af 100,000 R:dr, samt med vilkor

att det med bergslaget den 13 Mars 1855 om lägenheten afslutade

arrendekontrakt vid tillträdet till all kraft och verkan förfaller, utan

att något ersättningsanspråk af hvad beskaffenhet som helst må af

bergslaget mot kronan väckas, äfvensom i sammanhang dermed förklara,

att ofvanberörda köpeskilling bör till Riksgälds-kontoret ingå, emot det att

å riksstatens sjette hufvudtitel uppföres ett särskildt förslagsanslag å

2,500 R:dr, till bestridande af ersättning, beräknad efter årligt medelmarkegångsvärde

å det till landshöfdingen i länet för närvarande från

ifrågavarande lägenhet utgående arrende jemte forsellönsersättning.“

Herr A. W. Dufwa har begärdt få antecknadt, att han icke deltagit i ärendets

afgörande inom Utskottet.

iStockholm, J. "W". Svenssons Boktryckeri, 1872.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1872:67 Skrifvelse, i anledning af Iiongl. Majds nådiga Proposition i fråga om beredande af garnison i Carlskrona samt angående användandet af det vid 1871 års lagtima s. 7 i texten