Sök i Ratio Lex

Utlåtande, med anledning af Kongl. Majds nådiga proposition, angående statsbidrag till pensionering af tjenstepersonalen vid statens jernvägstrafik och till enkeoch pupillkassa för nämnde personals efterlemnade enkor och barn.

1872-04-29 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1872:73, Utlåtande, med anledning af Kongl. Majds nådiga proposition, angående statsbidrag till pensionering af tjenstepersonalen vid statens jernvägstrafik och till enkeoch pupillkassa för nämnde personals efterlemnade enkor och barn.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 73.

1

NT:o 78.

Ank. till Rikad. Kansli den 29 April 1872, kl. 11 {. m.

Utlåtande, med anledning af Kongl. Majds nådiga proposition, angående

statsbidrag till pensionering af tjenstepersonalen vid statens jernvägstrafik

och till enke- och pupillkassa för nämnde personals

efterlemnade enkor och barn.

(2:dra U. A.)

Uti ofvanberörda ilen 23 sislliilne Februari till Riksdagen aflåtna ocb sedermera

till Siats-Utskottet remitterade nådiga proposition (N:o 4''J) liar Kongl. Maj:l

behagat meddela, hurusom, sedan förvaltningen af statens jernvägstrafik vid början

af år 1863 öfvertogs af en särskild styrelse, ocb i den mån denna rörelse utvecklat

sig, uppmärksamheten mer och mer hlifvit fästad å önskligheten deraf, att anstalter

vidloges icke allenast för pensionerande af den vid nämnda trafik anställda tjenstepersonalen,

utan äfven för understödjande af dess efterlemnade enkor ocb barn.

Fastän förvaltningen af jernvägstrafiken icke både till uppgift att förverkliga något

nödvändigt statsändamål, utan egentligen ocb hufvudsakligen afsåge bedrifvande af en

industri, minskade icke sådant hebofvet att på sätt, som kunde finnas lämpligast,

sörja för alt trafikpersonalen icke vid utträde ur tjensten bemfölle åt armod och

nöd ocb att icke vid dödsfall de efterlefvande lenmades utan allt understöd. Delta

behof erkändes i allmänhet äfven af enskilda bolag, hvilka bedrefvo ifrågavarande

industri; och den omständighet, alt staten vore den industriidkande, borde snarare

öka än minska anspråken på nämnda beliofs tillfredsställande. Uppenbarligen vore

det för ett behörigt upprätthållande och skötande af jernvägstrafik af utomordentligt

stor vigt, att endast fullt tjenstbar och duglig personal dervid blefve använd och alt

Bih. till Riksd. Prat. 1872. 4 Samt. 1 Afd. 38 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Stdts-Utskottets tillåtande N:o 13.

således de tjensteman ocii betjente, hvilka icke längre vore i besittning af nämnda

egenskaper, skiljdes från tjensten. Derest sådant skiljande skulle komma att ske

ulan annan hänsyn, än till hvad tjenstens rätt förstådda intresse fordrade, måste ock

visshet föreärinas, att den ur tjensten afträdande icke i och med detsamma hemfölle

åt nöd; och denna visshet kunde endast beredas genom en fullt betryggande pensionering.

Alt endast ät arbetarne öfverlemna omsorgen att med egna krafter åstadkomma

en dylik pensionering, läte sig icke med någon utsigt till framgång göra.

Arbetsgifvaren, här staten, måste ock medverka till vinnande af målet icke allenast

genom att anordna och leda de derför erforderliga åtgärder, utan äfven genom alt

lemna något bidrag. Fördelarne af denna medverkan skulle visserligen icke ensamt

stanna hos arbetarne.

Förberedande åtgärder i syftning att bilda en kassa till förmån för pensionering

af tjenstepersonalens vid statens järnvägstrafik efterlemnade enkor och barn

vore redan af Kongl. Maj:t vidtagna. Kengl. Maj:t både nemligen i mom. 2 § 39

al nådiga instruktionen för styrelsen för statens jernvägstrafik, gifven den i 7 September

1869, förordnat, att de böter, som enligt åberopade § af styrelsen ådömdes,

skola tillfalla en för de vid statens jernvägstrafik anställda personers efterlemnade

enkor och barn inrättad pensionskassa. Vidare både Kongl. Maj:t genom nådigt bref

till styrelsen den 5 Juni 18 70 dels bemyndigat styrelsen alt vid meddelande af

tillåtelse åt enskilda personer all beträda eller gå utmed jernbana inom dess hägnad

eller att inom jernvägens områden anslå tillkännagifvanden om logi för resande, försäljning

o. s. v. eller alt verkställa försäljning till förtäring på stället af matvaror,

vin, öl, kaffe och andra icke spirituösa drycker inom sådan stations område, vid

hvilken särskild reslaurationslokal icke funnes anordnad, upptaga vissa afgifter för

tillgodonjutande! af sådan förmån samt bestämma så väl dessas belopp som öfriga

vilkor; äfvensom att afyttra de vid statens jernvägstrafik då befintliga och dädanefter

uppkommande samlingar af sådant papper, som ej vidare i någon mån vore för styrelsen

användbart eller behöflig!; dels förordnat, att derför inflytande medel borde

tills vidare särskild! bokföras och af styrelsen årligen redovisas, dels ock förklarat

sig vilja taga under öfvervägande sättet för medlens användande i sammanhang med

pröfning af del förslag till reglemente för en pensionskassa för enkor och barn efter

tjensteman och betjente vid statens jernvägstrafik, som styrelsen hade alt till Kongl.

Maj:t ingifva.

Erkännandet af statens pligt alt sörja för trafikljensteman eller betjent, som

under tjenstgöring blifvil oljenstbar, hade funnit uttryck genom den i § 19 i aflöningsreglementet

den 17 September 1869 för embets- och tjensteman samt betjente

vid statens jernvägstrafik meddelade bestämmelse, att tjensteman eller betjent, hvilken

genom kroppsskada eller sjuklighet, ådragen under tjenstgöring, blifvil oförmögen

att sin befattning behörigen skola, må hos Kongl. Maj:t af styrelsen föreslås att på

de vilkor, som i hvarje fall prölvas lämpliga, årligen af jernvägens inkomster få upp
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 73.

3

bära viss lämplig del af arvodet, deri icke inberäknadl inqvarleringscrsätlning, beklädnadspenningar

och allöningsförmåner, som han vid utträdet ur den akliva tjenston

innehade.

Nu hade styrelsen för statens jernvägstrafik uti ett den 15 Februari 18 72

till Kongl. Maj:t inkommet memorial, med anförande af de skäl och omständigheter,

hvilka enligt styrelsens åsigt talade för statens medverkan vid ifrågasatta pensionering,

vidare förmält, att styrelsen, med afseende å omförmäla omständigheter, sedan längre

tid tillbaka varit betänkt på att till Kongl. Maj:t inkomma med underdåniga förslag

rörande bildandet al kassor till förmån för pensionering af tjenstepersonalen vid statens

jernvägstrafik samt denna personals eflerlemnade enkor och barn; att styrelsen

dock ansett nödigt att, innan dylika förslag ingåfvos, organisationen af statens jernvägstrafiks

förvaltning borde hafva vunnit den fasthet, som vore nödvändig med afseende

å beräkningen af bidrag till samma kassor från tjenstepersonalens sida; att, sedan

emellertid Kongl. Maj:l genom instruktion för styrelsen den 17 September 1869

täckts ordna ifrågavarande förvaltning och i sammanhang dermed meddelat de förordnanden,

hvarom här ofvan sägs, styrelsen uppdragit åt särskilda komiterade att

verkställa sådana förarbeten, hvilka vore nödvändiga till utrönande af den vederbörliga

jemnvigten, under olika förhållanden, emellan å ena solan de till pensionskassorna

ingående bidrag och å den andra de från kassorna sannolikt utgående pensioner äfvensom

alt, på grund af dessa förarbeten, till styrelsen ingifva förslag i ämnet; att

bemälde komiterade nu till styrelsen, jemte afgifvet betänkande i ämnet, aflemnat

dels “förslag till reglering af finansiela vilkor för en pensionsinrätlning till förmån

för tjenstepersonalen vid statens jernvägstrafik1'' jemte dertill hörande “promemoria

rörande beräkningarne af pensioner och premier vid en pensionsinrätlning till förmån

för tjenstepersonalen vid statens järnvägstrafik11 dels ock “förslag till reglering af

finansiela vilkor för en enke- och pupillkassa till förmån för tjenstepersonalens vid

statens jernvägstrafik efterlemnade enkor och barn11 med “promemoria rörande beräkningen

af pensioner och premier vid en enke- och pupillkassa till förmån för

tjenstepersonalen vid statens jernvägstrafik11; hvilka samtliga handlingar, enär de innehöllo

de fakta, hvarpå styrelsens förevarande underdåniga framställning måste stödja

sig, vidare upptoge värderika upplysningar angående peusionsförhållandena vid utländska

jernvägar samt slutligen beträffande den högst vigliga frågan om det nödiga

statsbidragets form, innehölle uttalanden, som styrelsen för sin del godkände, styrelsen,

med begagnande af omförmälda handlingar såsom utgångspunkt för sin framställning,

ansåge sig böra underdånigst till Kongl. Maj:t öfverlemna; samt alt med

stöd af de materialier, som sålunda stode styrelsen till buds, styrelsen vore oförhindrad

att till Kongl. Maj;t ingifva definitiva förslag uti ifrågavarande afseenden,

derest tillika vore bestämdt til! hvad belopp ofvan omförmälda tvänne kassor kunde

påräkna bidrag utöfver dem, som af delegarne sjelfve komme att tillskjutas; men att,

då de förra slagen af bidrag vore sådana, som erfordrade Kongl. Maj:ls eller Kongl,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 73.

Maj:ls ocli Riksdagens Infall, styrelsen för närvarande inskränkte sin underdåniga

framställning till hvad som endast rörde berörda bidrag och underdånigsl förbehölle

sig att, sedan frågan derom blifvit afgjord, få inkomma med definitiva förslag till

reglementen för ifrågavarande kassor.

Jemte redogörelse för bufvudsakliga innehållet af de utaf ofvanbemälde korniterade

afgifna förslag, promemorior och betänkande äfvensom styrelsens memorial,

hvilka samtliga handlingar, äfvensom ett af lektorn i matematik vid Stockholms gymnasium

P. V. Hultman, på komiterades begäran, rörande tillförlitligheten af komiterades

beräkningar afgifvet yttrande, såsom bilagor åtfölja den nådiga propositionen,

är uti densamma vidare anfördt, att, beträffande frågan, huruvida pensioneringen af

trafikpersonalen och dess efterlemnade enkor och barn lämpligen borde redan nu

ordnas särskildt för sig ulan afseende å den förestående regleringen af civilstatens

pensionsväsende, eller om med ifrågaställa pensionerings ordnande borde tillsvidare

anslå ocli den allmänna regleringen omfatta jemväl trafikstatens pensionsväsende,

Kongl. Maj:t gåfve företräde åt del förra alternativet.

Med undanlag af verklig krigstjenst förorsakade näppeligen någon statens tjenst

så talrik och så tidig otjenst barhet, som traflktjensten vållade. Detta förhållande

vore en följd dels af de icke sällan iuträlfade olycksfallen och dels af tjenstgöringens

natur i öfrig!, hvilken, särdeles hvad anginge tågpersonalen, ofta föranledde till ett

mycket tidigt försvagande af helsa och krafter.

Trafiktjenstens beskaffenhet kräfde en lifskraftig och hurtig personal, hvars

uppmärksamhet under tjenstgöringen icke ulan våda kunde ens för ett ögonblick

slappas; och afseende å tjenstens fördel kunde derföre bjuda afskedando af personer

äfven i andra fall än sådana, der verklig och fullständig otjeustbarhet vore för handen.

Del funnes personer, hvilka utan att gifva större anledningar till anmärkningar

å deras sätt all sköta tjensten, dock till följd deraf, alt de under en längre

tjenstgöring blifvit uttröttade och deras krafter så att säga förbrukade, fullgjorde

sina tjensteåligganden utan tillbörlig spänstighet och lifaktighet. Derigenom förslappades

uppmärksamhet och disciplin icke allenast hos dem sjellva ulan, hvad värre

vore, hos yngre och underlydande. Samllige dessa förhållanden gjorde det både

önskvärdt och behöflig!, att pensionsrätt inträdde mycket tidigare för trafikpersonalen,

än i allmänhet för statens öfriga civila tjenslepersonal vore medgifvet; och en jemförelsevis

tidigt inträdande pensionsrätt kräfde också en jemförelsevis stor kostnad.

Hvad nu blifvit anfördt visade all vilkoren för en pensionsinrättning vid statens

järnvägstrafik företedde ganska stor olikhet mot vilkoren för dylika inrättningar

vid statens öfriga civila verk. De hinder, som deraf mötte för ifrågavarande tvänne

pensionsinrätlningars anslutning till andra sådana, vore visserligen icke oöfvervinnerliga;

och vid anordnande af en allmän pensionsinrättning för civilstaten skulle sådana

särskilda undantagsbestämmelser kunna uttänkas, hvarigenom de för jernvägslraliken

egendomliga förhållanden ldefve tillgodosedda. Men en anslutning af ifrågavarande

s. 5 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 73.

5

art skulle alldeles omintetgöra fördelen af ett ifrågasatt tantiéme-system. Såväl

komiterade som trafikstyrelsen hade nemligen föreslagit, att statsbidrag till pensionsinrätlningen

skulle utgå i form af viss andel eller s. k. lantiéme af jernvägens årliga

netloheliållning eller det belopp, hvarmed trafikinkomslen öfversköte utgifterna för

drift och underhåll, under hvilka sednare naturligtvis icke inbegrepos kostnaderna

för anskaffande af nya inventarier och utförande af nya byggnader och anläggningar.

Om än det läte sig göra, all vissa delar af statens bidrag till en allmän pensionsinrättning

komme sådan inrättning till godo i form af en tanliéme, så kunde dock

ej antagas, att trafikpersonalen skulle finna sig uppfordrad alt öka en lantiéme, som

icke komme samma personal uteslutande till godo. Jernvägstrafiken vore den enda

gren af statsförvaltningen, som hade en öfvervägande industriel karakter och följaktligen

äfven den enda, der man i etl sammanhang kunde tillgodogöra sig fördelarne

af en pensionsinrättning och ett tantiéme-system. Fördelarne af delta sednare voro

så slöra, alt man till och med kunde förutsätta möjligheten deraf, alt statens utgifter

för pensionsinrättningen till fullo uppvägdes och motsvarades af de genom personalens

omtanke åstadkomna besparingar i utgifterna för drift och underhåll.

De tvifvelsmål, som kunde uppstå om lämpligheten att vid statens järnvägstrafik

bilda en pensionsinrättning, särskild från andra dylika inrättningar, borde kunna

anses vara genom det ofvan anförda häfda; helst hvad som i allmänhet åberopades

till stöd för sammanslagning af flera pensionsinrätlningar, eller alt minskning i förvaltningskostnader

derigenom vunnes, icke, i afseende å nu föreslagna inrättningar,

egde giltighet, enär förvallningsbestyret skulle utan ersättning fördelas på den i hufvudsladen

stationerade personalen.

Då komilerades beräkningar, h vi 1 kas tillförlitlighet icke allenast al ofvanbemälde

sakkunnige man hlifvit vitsordad, utan äfven genom granskning och kontrollräkning

af en för sina djupa insigter i hithörande ämnen utmärkt och framstående

personlighet hlifvit salt utom allt tvifvel, gåfve vid handen, att upprätthållande af

pensioneringen af nuvarande tjenstepersonalen förutsatte ett årligt tillskott från

statens sida af 48,600 rdr i rundt tal; samt, derest för tillvågabri ngande af berörda

tillskott lantiérne-syslemet, på sätt komiterade och styrelsen föreslagit och jemväl

Kongl. Maj:t hölle före, med största fördel kunde och borde tillämpas, tantiémen,

enligt hvad styrelsen nöjaktigt ådagalagt, icke kunde med afseende å inrättningens

trygghet sättas lägre än \\ procent af nellobehållningen, ansåge sig Kongl. Maj:t

böra i afseende å omförmälda tillskott förorda den form och det belopp, hvarom

styrelsen gjort underdånig hemställan, helst högsta pensionssumman jemväl syntes

lämpligen böra i öfverensstämmelse med styrelsens åsigt utgå med 50 procent al

medelarfvodel, eller samma procent, som i brödrariket vore vid likartad inrättning

fastställd. På sätt styrelsen anmärkt, borde dock ett maximum för lanliéme-beloppet

sättas; och detta maximum funne Kongl. Maj:l i enlighet med styrelsens förslag

lämpligast kunna ernås derigenom, alt, när skilnaden emellan inkomster vid ocl]

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.

utgifter för drift och underhåll al statens trafikerade jernvägar uppginge till fem

procent al samma jernvägars anläggningskostnad, lantiéme-beloppet på ny It bestämdes,

efter hvad på grund af då verkställda sannolikhetsberäkningar och öfriga förhållanden

kunde finnas skäligt.

Deremot ansåg Kongl. Maj:t tantiémen icke böra, på sätt styrelsen föreslagit,

utgå redan för år 1871, ulan först för innevarande år. De välgörande verkningarne

af lanliéme systemet måste nemligen, såsom i sig sjelf vore klart, alldeles uteblifva

vid systemets tillämpning på en redan förfluten tid; och skäl förefunnes icke heller

att låta statens bidrag till ifrågavarande pensionsinrätlning vidtaga tidigare än de

blilvande delegarnes årsafgilter. Dessa åter syntes icke kunna ifrågasättas alt utgå

tidigare än lör innevarande år, så framt icke delegarne skulle af dylika algifter känna

sig allt för mycket betungade.

Beträffande väckt fråga att till en föreslagen enke- och pupillkassa anslå

årliga afkastningar af de statens jern vägs! rålik tillhöriga jordstycken, hvilka icke

voro för trafiken behölliga eller till boställsjord anslagna, funne Kongl. Maj:l, med

afseende å den tillfälliga beskaffenheten och del ringa beloppet af omförmälda inkomst,

densamma vara al ringa betydelse för statsverket, och förty lämpligen kunde öfverlåtas

åt enke- och pupillkassan; dock att den minskning i omförmälda afkastning,

som kunde blilva en följd deraf, alt jordstyckena efter hand togos i anspråk och

användes för trafikens räkning eller annat allmänt behof, icke måtte grundlägga

någon rätt för nämnda kassa att af allmänna medel undfå ersättning för minskade

inkomster. Då emellertid alkastningen af ifrågavarande jordstycken allt hittills redovisats

i sammanhang med öfriga trafikinkomster och således utgjort en del af dessa,

ville Kongl. Maj:t icke ulan Riksdagens medverkan afgöra frågan om öfverlåtelse å

enke- och pupillkassan af rättigheten att tillgodonjuta oftaberörda afkastning.

På grund af hvad sålunda anfördt blifvit, har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen :

Ko) att af trafikmedlen måtte årligen, räknadt från och med innevarande år,

såsom statsbidrag till en pensionsinrätlning för tjenstepersonalen vid statens jernvägstrafik,

afsättas ett belopp, som motsvarade en och en half procent af skilnaden

mellan statens jernvägstrafiks samtliga inkomster å ena sidan och utgifter för drift

och underhåll å den andra, och hvilka belopp skulle nämnda inrättning tillgodogöras

i öfverensstämmelse med de föreskrifter, som af Kongl. Maj:t i nådigt reglemente

för samma inrättning varda fastställda; dock att, när berörda skilnad första gången

uppginge till fem procent af den sammanräknade summa, som anläggningen af de

trafikerade stambanorna enligt styrelsens för statens jernvägsbyggnader bokslut kostat,

den till förmån för pensionsinrättningen utgående årliga procent skulle ånyo bestämmas

efter hvad, på grund af då verkställda sannolikhetsberäkningar angående pensionsinrätlningens

ekonomiska framlid och öfriga på denna fråga inverkande omständigheter,

kunde finnas skäligt; och

s. 7 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 73.

7

2:o) att årliga afkastningen af de statens jernvägstrafik tillhöriga, men för

densamma för närvarande icke behöfliga jordstycken, hvilken afkastning hittills ingått

bland trafikinkomslerna, måtte lör innevarande år och vidare framgent tillgodokomma

en blifvande enke- och pupillkassa för den vid statens jernvägstrafik anställda tjenstepersonals

efterlernnade enkor och barn; dock utan skyldighet för statsverket, att,

i den mån omförmälda jordstycken för trafikens räkning eller annat allmänt behof

blefve tagna i anspråk, (ill kassan lör deraf uppkommande minskning i inkomst

gälda ersättning;

förklarande Kongl. Maj:l sig vilja, sedan Riksdagen fattat beslut i ämnet, taga

den om inrättande af ifrågavarande två pensionsanstaller väckta fråga i hela dess

vidd i förnyadt öfvervägande.

Af hvad styrelsen för statens jernvägstrafik uti sitt ofvanberörda memorial

framhållit såsom skäl för statens medverkan vid pensioneringen af tjenstepersonalen

vid samma trafik tillåter Utskottet sig anföra följande:

Ett af de förnämsta vilkoren för upprätthållandet af den rättighet och uppmärksamhet,

som trafiktjensten kräfde af dervid anställd personal, vore att icke i

tjenst behålla de personer, hvilkas sinnes- och kroppskrafter aflagit till följd af hög

ålder eller sjuklighet. Men att för nämnda orsaker, utan konsideration, afskeda en

tjenare, som under en längre följd af år genom skicklighet och god vilja gjort sig

väl förtjent om jernvägstrafiken, vore icke med billighet öfverensstämmande, så länge

de oundgängligaste vilkoren saknades för honom alt efter afskedandet uppehålla sig

och sin familj.

Å andra sidan tillhörde det hvarje enskild man alt under sin kraftigare lefnadsålder

i tid afsätta en viss del al sina inkomster till bildande af en sparkassa,

som kunde anlitas vid inträdande ålderdomssvaghet eller andra fall af invaliditet,

samt till förmån för hans efterlernnade enka och barn.

Det läge följaktligen såväl i statens som dess tjenares vid jernvägstrafiken

intresse, att pensionskassor bildades till förmån för dessa tjenare.

Förutom del intresse för staten, som här ofvan blifvil framhållet, funnes

äfven ett annat, nemligen att kunna qvarhålla i sin tjent den personal, som vid

statens egen jernvägstrafik blifvit uppammad, så att icke denna personal, sedan den

vunnit fullständig öfning och skicklighet, ölverginge till andra jernvägar, som crbjödo

bättre vilkor. bör bevarandet al nu nämnda intressen vore det naturligtvis en

ytterligare säkerhet för staten, att de bidrag, som lemnades af henne till pensionering

al personalen, sammansloges i gemensam kassa med de bidrag, som af personalen

sjelf för samma ändamål afsaltes, och att lörfogandet öfver den sålunda upp
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 73.

komna, gemensamma kassan gjordes beroende af vederbörande statsmyndigheter; ty

benägenheten hos en vid statens jernvägstraflk anställd, af andra jernvägar eftersökt

person, alt öfvergå från statens tjenst till annan jernväg, måste blifva mindre i

samma mån det band blefve starkare, som lastade nämnde person vid statens tjenst.

I fråga om pensionsinrältningar vid statens jernvägstraflk vore det emellertid

icke nog att framhålla endast de intressen, som gällde staten eller dess tjenare.

Det funnes nemligen utanför jernvägen ett kommunalt intresse, på det närmaste

förbundet med den ställning, jernvägspersonalen inloge i afseende på sin förmåga

att, efter afsked till följd af ålderdom eller annat invaliditetsfall, försörja sig sjelf.

Detta intresse vore den kommunala fattigvårdens. Erfarenheten hade redan att

framvisa flera exempel på, huruledes från jernvägen afskedadt folk fallit mindre

bemedlade kommuners fattigvård till last, och svnnerligast hade ömmande fall inträffat

med afseende å aflidne tjenstemäns och hetjentes efterlemnade enkor och

barn, bvilka, utan kommunens mellankomst, skulle varit fullkomligt utblottade på

hvarje möjlighet alt existera. Då nu statens jernvägstraflk ej, såsom hvarje annat

industriell verk, antingen genom direkt bidrag till den kommunala fattigvården eller

genom annan åtgärd, åsyftande lindring för denna fattigvård, undanröjde eller åtminstone

minskade de olägenheter af ifrågavarande slag, som för obemedlade kommuner

kunde uppkomma, så syntes det styrelsen som äfven i denna omständighet skulle

förefinnas ett skäl för staten att genom direkt bidrag till jernvägspersonalens pensionering

underlätta denna personals sträfvan att under den kraftiga lefnadsåldern

samla besparingar, som i fall af invaliditet kunde anlitas och dymedelst göra denna

personal i möjligaste måtto oberoende af den kommunala fattigvården.

Utan att tala om den allmänna regel, som gjort sig gällande inom andra

verk och inrättningar, alt bilda kassor till förmån för pensionering af uttjent personal,

har styrelsen, hvad särskild! ar.ginge jernvägar, upplyst att vid de tyska jernvägarne

i allmänhet, vare sig statens eller enskilda bolags, pensionering af såväl

sjellva tjenstepersonalen som dennas enkor och barn blifvil ordnad på del mest fullständiga

och frikostiga sätt, och alt i Frankrike denna angelägenhet hålles för så

vigtig, att vid alla koncessioner för jernvägsbolag alltid intoges särskilda förbehåll

till förmån för ifrågavarande pensionering, hvarjemte styrelsen erinrat om den pensionering

af tjenstepersonal, som vid de norska jernvägarne blifvil föranstaltad och

som grundade sig på betydliga bidrag från dessa jernvägar.

Af hvad sålunda blifvil anfördt framgår, enligt Utskottets förmenande, att den

ifrågasatta pensioneringen erbjuder så väsendtliga fördelar äfven för staten, alt

anspråken på statens medverkan dertill kunna anses fullt berättigade. Härvid möter

dock den frågan, huruvida pensioneringen af trafikpersonalen bör ordnas särskild!

för sig eller i sammanhang med förestående reglering af civilstatens pensionsväsende,

hvarom Riksdagen den 4 7 Maj 1 87 4 aflat underdånig skrifvelse (N:o 50 sid. 5—5).

Då emellertid, enligt hvad i den nådiga propositionen är anlydt, den ifrågasatta

s. 9 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 13.

9

pensioneringens anslutning till någon annan pensionsinrättning skulle omintetgöra

införandet i sammanhang dermed af ett tantiéme-system, hvars fördelar ansetts så

stora, atl trafikstyrelscn äfvensom komilerade förutsatt möjligheten deraf, att statens

utgifter för pensionsinrättningen till fullo skulle kunna uppvägas och motsvaras af

de genom personalens omtanka åstadkomna besparingar i utgifterna för drift och

underhåll, har Utskottet ansett sig höra obetingadt biträda det förra alternativet,

helst hvad som i allmänhet åberopas till stöd för sammanslagning af flera pensionsinrätlningar,

eller att minskning i förvaltningskostnader derigenom vinnes, icke i

afseende å den nu föreslagna inrättningen eger giltighet, enär, på sätt ofvan är

näuindt, förvaltningsbestyret kommer att utan ersättning fördelas på den i hufvudstaden

stationerade personalen.

1 afseende å tantiéme-svstemets betydelse vid förvaltningen af statens jernvägar

hafva komilerade, hland annat, anfört, att det läge i hvarje industriel inrättnings

natur, att vara beroende af de arbetandes goda vilja och skicklighet. Hvarje

åtgärd, som bidroge att höja dessa egenskaper hos de arbetande, bidroge äfven till

det industriel» verkets förkofran och detta i desto högre grad, ju mera åtgärden

åsyllade att på en gång skärpa den arbetandes uppfattning af sitt moraliska ansvar

och bereda honom en i förhållande till hans goda vilja och skicklighet förbättrad

ekonomisk ställning. Vid statens jernvägstrafik, liksom vid hvarje annan jernvägs
rörelse,

berodde, måhända mer än vid andra industriel verk, del helas välgång på

de nämnda egenskaperna hos hvarje jernvägsman, från den högsta till den lägsta.

Eu betydande nationalegendom vore här lagd i de förvaltande» vård. Höga begrepp

hos hvarje individ om hans betydelse för det hela måste här göras gällande, och

det borde ulan öfverdrift kunna påstås, att just med afseende å den lägre tjenstepersonalen

ingen industri toge den goda viljan så högt i anspråk som jernvägstra
fiken.

Till bestyrkande häraf behölde endast erinras om de olyckshändelser och

ekonomiska förluster, som kunde vållas genom bristande uppmärksamhet hos en

grindvakt, en banvakt eller eu spårvexlare, lör att icke tala om det ännu högre

ansvar, som hvilade på tågpersonalen och särskild! lokomotivföraren. Men för att

fostra och vårda den anda, som ensam förmådde att hålla den arbetande i ständigt

aktgifvande på sina piigter, vore det icke nog att erinra honom om de straffbestämmelser,

-som gällde försummelser eller fel i tjensten; icke heller vore det tillfyllest

att framhålla pligternas uppfyllande såsom vilkoret för ekonomisk utkomst. Det

fordrades utan tvifvel någonting mer och väsendtligare än detta; det fordrades att

den arbetande komrne i en sådan ställning till det verk han tillhörde, att dettas

förkofran och hans egen stode i det närmaste samband med hvarandra, och det

fordrades att han lärde sig inse, att ju större valuta han lemnade i arbete och ju

större uppmärksamhet han egnade åt allt, som kunde förekomma olyckshändelser

och förluster för jernvägen, desto bättre tjenade han sig sjelf, äfven i ekonomiskt

Bih. till Riksd. Prof. 1372. 4 Sand. 1 Afd. 3b'' Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 73.

afseende. Då allas gemensamma intresse direkt fordrade att livar och en i sin

stad uppbjöde hela sin förmåga, så alstrades ett kamratskap emellan de arbetande

af det slag, som bättre än någonting annat kontrollerade hvarje enskilds arbete.

För så vidt målet — största möjliga arbetsamhet och uppmärksamhet — kunde

vinnas genom andra verkningar än dem, som berodde af redan befintlig moralisk

kraft hos individen, syntes ingenting verksammare till dess befrämjande, än att

hvarje arbetande blelve omedelbarligen ekonomiskt intresserad i den industriel

inrättning, hvaråt han egnade sin tjenst.

Den arbetandes sjelfkänsla, riktad på ett stort och gemensamt mål och

understödd af medvetandet om en i förhållande till god vilja och skicklighet förbättrad

ekonomisk ställning, vore sålunda hvad komiterade haft till ögonmärke vid

valet al lorm för det ifrågasatta bidraget från statens sida.

Frågan om denna form borde, till följd af jernvägstrafikens industriel natur,

icke vara svår att lösa, ty man hade i förhållandet mellan inkomster och utgifter

för drift och underhåll i viss mån en mätare af det sätt, hvarpå tillgängliga arbetskrafter

blifvit tillgodogjorda, och man hade på samma gång i önskvärdheten, att det

nämnda förhållandet måtte blifva godt, det stora och gemensamma mål, hvarpå man

kunde rikta de arbetandes sjelfkänsla, så framt man nemligen tillika vore i tillfälle

att bibringa dessa öfvertygelse!] om att alla voro solidariska med afseende å det

dubbla målet: statens och deras egen fördel. Och denna öfvertygelse kunde bibringas

förmedelst vidtagande af sådan åtgärd, att statens fördel gjordes till en betingelse

för arbetarens egen, eller med andra ord derigenom, all de arbetande erhölle

en viss, om ock ringa andel af det öfverskott, till hvars förökande de sjelfva genom

flit och uppmärksamhet kunde bidraga.

Trafikstyrelsen yttrar rörande tantiéme-svstemets tillämpning vid trafikpersonalens

pensionering, bland annat, att det egna intresset i detta fall vore af en högre

ordning än vid tillämpningen af de för vissa fall antagna system för t. ex. premier,

anmärkningsprocent, betingsarbeten m. in., tv här gällde det att vinna en varaktigare

fördel, än den som endast tillfredsställde stundens behof. Toge man i betraktande,

att de utgifter, som kräfdes för trafikens drift och underhåll, i mån af rörelsens

och stambanelängdens ökande, med hvarje dag växte, och betänkte man, att

t. ex. vid den tid, då stambanorna gåfve 6 procent netto, dessa utgifter kunde

komma att stiga till 6 å 7,000,000 rdr, så borde för en hvar blifva klart, att

om icke den öfver hela stambanenätet spridda tjenstepersonal — icke minst den

lägre — på hvilken utgifternas storlek i väsendtlig mån berodde, hade någon enskild

fördel uti att åstadkomma besparingar, så vore man ganska ofullkomligt hjelpl med

de inspektioner och revisioner, som för hushållningens öfvervakande utfördes. Man

måste ovilkorligen söka utfinna något sätt, som verkade till hushållning i detalj på

de områden, dit man hade svårt all föra granskningen, utan att på samma* gång

göra denna lika kostsam, som de utgifter man velat förekomma, och om således

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 73.

.11

det funnes något sätt, hvarigenom man kunde tillgodogöra sig den kraft, som läge

i det egna intresset, så borde man också använda detsamma. Ingenting syntes då

vara mera omfattande och på samma gång mera utbildande af hvars och ens omtänksamhet

för framtiden, än att någon del af det öfverskott, som genom personalens

uppmärksamhat och flit kunde väsendtligen förkofras, ansloges till förmån för

samma personals pensionering.

Af det nu anförda torde få anses ådagalagdt, alt tantiéme-systemels tillämpning

till förmån för trafiktjenstemännens pensionering skall leda till väsendtliga

besparingar i många slags utgifter och motverka hvarje onödig tillökning i personalen

samt dymedelst syftemålet med de af Riksdagen vid flera tillfällen uttalade

önskningar i nämnda afseende verksamt och kraftigt befordras.

Beräkningarne och förutsättningarne rörande behöfliga tillgångar för pensionsinrättningen

gifva vid handen, att om af skilnaden emellan statens jernvägstrafiks

totalinkomster och samtliga utgifterna för drift och underhäll finge afsättas årligen

omkring 11 procent till förmån för denna inrättning, så skulle genom detta bidrag,

i förening vid hvad delegarne sjelfva mäktade tillskjuta dels i årsafgifter dels

genom afgifter med arvodesförhöjningar, inrättningens ställning vara betryggad äfven

med den åsyftade fördelen för tjensten, att denna skötes af lifskraftigt folk. För år

1B69 utgjorde ifrågavarande skilnad emellan inkomster och utgifter 2,757,886 rdr,

hvaraf således I4- procent utgör, i rund summa, 41,568 rdr. För år 18 70 uppgick

enahanda skilnad till 5,180.516 rdr och följaktligen 1^ procent deraf, i rund

summa, till 47,708 rdr. Under förutsättning att det föreslagna tantiéme-systemet

tillämpats under nämnda år, hade således de nominela utgiftsbeloppen uppgått för

1869 till 41,568 rdr och för 1870 till 47.708 rdr. Härvid måste dock, på sätt

förut är nämndt, afseende fästas å de betydliga besparingar, som tantiéme-systemet

i tillämpningen ovilkorligen kommer att medföra.

Vid jemförelse mellan nu ifrågasatta pensionsanstalter och andra al staten

understödda dylika inrättningar framgår att från delegarnes sida erfordras rätt höga

bidrag under det att anspråken på statens bidrag till de förstnämnda icke kunna

anses öfverdrifna. För att blott nämna ett exempel torde få erinras, att 18 73 års

af Riksdagen gillade pensionsstat för afskedade tjensteman och betjente vid tullverket

uppgår till 185,300 rdr eller mer än tre gånger det belopp, som från statens sida

ansetts behöfligt, för pensionerande af den nuvarande personalen vid statens jernvägstrafik.

Det i Kongl. Maj:ts nådiga proposition om statsverket intagna förslag till

aflöningsstat för tullverket upptager likväl endast 1,282 personer, under det att förslaget

till samma arvodesstat för jernvägstrafiken omfattar 2,031 personer, af hvilka

dock en del innehafva mera underordnade befattningar. Utskottet har således icke

tvekat förorda Kongl. Maj:ts framställning i förevarande afseende, helst ett maximum

för tantiéme-beloppet blifvet föreslaget, hvarigenom Riksdagen är i tillfälle, att, när

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.

detta blifvit uppuådt, ånyo pröfva pensionsinrättningens behof af understöd från

statens sida.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer Utskottet,

alt Riksdagen måtte bevilja hvad Korg!. Maj:t, på sätt ofvan är

omförmäldt, äskat såsom bidrag till pensionering af tjenstepersonalen

vid statens jeinvägstrafik och till enke- och pupillkassa

för nämnda personals efterlemnade enkor och barn, i hulvudsaklig

öfverensstämmelse med de förslag, som legat till grund

för och finnas lögade vid Kongl. Maj:ts förevarande nådiga

proposition.

Stockholm den 29 April 1872.

På Utskottets vägnar.

Arvid Fr:son Posse.

Herrar Friherre F. A. Funck, Carl Ifvarsson och A. W. lhifiva hafva begärt

få antecknadt, att de icke deltagit i ärendets afgörande hos Utskottet.

Stockholm. Alb. Bonniers boktryckeri 1872.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1872:59 Skrifvelse, angående statsbidrag till pensionering af tjensteper sonalen vid statens jernväg strafik och till enkeoch pupillkassa för nämnde personals efterlemn s. 16 i texten