Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af gjorda framställningar i fråga om befordringsrätt för de vid marinregementet qvarstående subalternofficerare och det lägre underbefälet samt om ersättning till nuvarande kompanicheferne derstädes för förlorad inkomst i följd af passevolansens upphörande.

1872-04-29 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1872:75, Utlåtande, i anledning af gjorda framställningar i fråga om befordringsrätt för de vid marinregementet qvarstående subalternofficerare och det lägre underbefälet samt om ersättning till nuvarande kompanicheferne derstädes för förlorad inkomst i följd af passevolansens upphörande.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Siats-Utskottets Utlåtande N;o 75,

JS:o 75.

Ank. till Eiksd. Kansli den 29 April 1872, kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af gjorda framställningar i fråga om befordringsrätt

för de vid marinregementet qvarstående subalternofficerare

och det lägre underbefälet samt om ersättning

till nuvarande kompanicheferne derstädes för förlorad

inkomst i följd af passevolansens upphörande.

(l:sta U. A.)

Uti en den 8 nästlidne Mars till Riksdagen aflåten nådig proposition

(N:o 25) är erinradt, hurusom, i anledning af Kongl. Maj:ts uti nådig proposition

till 1871 års lagtima Riksdag angående landtförsvarets ordnande

framställda förslag om öfverflyttning af flottans marinregemente från sjötill

landtförsvaret samt om de förmåner och skyldigheter, hvilka efter

öfverflyttningen borde befäl och underbefäl vid berörda regemente tillkomma

— Riksdagen enligt underdånig skrifvelse af den 16 Maj nämnda

år beslutat, bland annat, »att det befäl och underbefäl med vederlikar

vid marinregementet, hvilka vid regementets indragning icke blifva behöfliga

eller till andra regementen eller korpser transporterade eller till

andra allmänna befattningar förflyttade, må vid sina dem genom fullmakt

tillförsäkrade aflöningsförmåner och tjenstebefattningar behållas såsom

en för Kongl. Maj:t disponibel befälskader, intill dess full pensionsålder

är uppnådd, efter hvilken tid de endast underkastas tjenstgöring

i likhet med dem af deras vederlikar, som erhållit afsked med fyllnadspension».

Det nådiga förslag, som föranledt Riksdagens nyss berörda beslut,

vore, enligt hvad i den nu aflåtna nådiga propositionen vidare är meddeladt,

framstäldt under förutsättning af Riksdagens bifall till det i sammanhang

dermed jemväl framlagda förslaget om uppsättning af två nya

regementen och en ny korps samt om tillökning i den indelta arméns nu

s. 7 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15.

7

varande befäl, hvarigenom tillfället till ny anställning skulle hafva blifvit

beredt, om icke hela så åtminstone aldra största delen af marinregementets

genom indragningen öfvertaliga befäls- oeh underbefälspersonal;

men enär sistnämnda förslag icke af Riksdagen antagits, hade till följd

deraf en del af marinregementets befäl och underbefäl genom Riksdagens

i fråga varande beslut, hvilket, för öfrigt i ej oväsendtlig mån afveke från

Kongl. Maj:ts förslag i ämnet, blifvit försatt i en ställning, som syntes Kongl.

Maj:t icke vara med billighet och rättvisa öfverensstämmande. Om det ock

borde medgifvas, att de af Riksdagen för det högre befälet från och med

kaptensgraden äfvensom för fanjunkaregraden medgifna förmåner kunde

anses åtminstone för en del af dithörande personal tillfredsställande,

kunde sådant deremot icke sägas om subalternofficers- och de lägre undeiofficersgraderna.

Då man nemligen af den till dessa grader hörande

personal fordrade, att den skulle utgöra en för Kongl. Maj:t disponibel befälskader,

borde ock samma personal ur synpunkten ej mindre af statens

än af eget intresse kunna ega billiga anspråk att inom vissa gränser

hafva befordringsrätt sig tillförsäkrad, helst ett motsatt förhållande skulle

i hög grad menligt inverka på denna personals tjenstbarhet; och då, med

hänseende till det nuvarande icke ringa antalet befäl öfver stat vid så

väl indelta som värfvade armén, utsigten till anställning derstädes för

marinregementets befäl vore, om icke helt och hållet stängd, så åtminstone

i hög grad förminskad, syntes ifrågavarande befordringsrätt böra

inom marinregementet beredas. Sådant öfverensstämde ock med hvad

tillförene i dylika fall egt rum.

När nemligen i sammanhang med införandet af sjövapnets nu varande

organisation flottans nya reservstat inrättats, hade premier- och sekundlöjtnanter

derstädes medgifvits rätt till befordran till kaptenlöjtnants grad,

och ett likartadt förfaringssätt hade äfven iakttagits beträffande det under

indragning varande lifbeväringsregementet, hvars subalternofficerare således

erhållit befordran till kaptensgraden.

På det likväl den för en del befäl och underbefäl vid marinregementet

nu ifrågaställda befordringsrätt icke måtte komma att sakna betydelse,

utan i verkligheten komma dem till godo, blefve det nödigt att

bereda nu varande kompanichefer och fanjunkare tillfälle att vid uppnådd

full pensionsålder utan minskning i deras enligt stat innehafvande aflöningsförmåner

kunna från marinregementet afgå.

I anledning häraf har Kongl. Maj:t nu föreslagit Riksdagen att, såsom

tillägg till dess ofvan omförmälda beslut, medgifva:

att nu varande kompanichefer och fanjunkare vid marinregementet

må vid afsked efter uppnådd full pensionsålder undfå fyllnadspension

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 75.

till det belopp, att densamma tillika med pensionen från amiralitets krigsmanskassan

kommer att motsvara deras enligt stat innehafvande lön jemte

tjenstgöringspenningar;

att nu varande subalternofficerare må i mån af uppkommande ledigheter

kunna befordras till kaptensgrad; dock att de officerare, hvilka

sålunda blifva till kaptener befordrade, skola vid uppnådd full pensionsålder,

från hvilken tid tjenstgöringsskyldighet icke ifrågakommer i vidsträcktare

mån, än för dem, hvilka erhållit afsked med fyllnadspension,

frånträda tjenstgöringspenningar och åtnöjas med den i stat bestådda lön;

att underofficerare af lägre grad än fanjunkare må jemväl i mån af

uppkommande ledigheter kunna till fanjunkaregrad befordras; samt

att alla så väl officerare som underofficerare, hvilka af här. ifrågavande

befordringsrätt vilja sig begagna, skola i afseende, å pensionsförmåner

vara underkastade de bestämmelser, som för pension ur amiralitetskrigsmanskassan

jemte fyllnadspension nu äro eller framdeles varda

i nåder meddelade.

I sammanhang med förr berörda ärende hade Kongl. Maj:t till nådig

pröfning förehaft en annan fråga, som genom underdånig ansökning blifvit

hos Kongl. Maj:t anhängiggjord, nemligen om ersättning till kompanicheferne

vid marinregementet för förlorade inkomster i följd af passevolansens

upphörande derstädes.

Sedan det för nämnda regemente gällande passevolanskontrakt blifvit

från kronans sida uppsagdt att med 1870 års utgång upphöra, hafva

kompanicheferne vid marinregementet uti en af befälhafvaren vid flottans

station i Carlskrona insänd och förordad ansökning hos Kongl. Maj:t i underdånighet

anhållit, att — då genom upphörande af passevolansen vid

regementet med 1871 års början de icke allenast förlorat en ej obetydlig

del af sina inkomster, som i öfrigt vore mindre än de, af hvilka officerare

med samma grad och tjenstgöring vid andra värfvade garnisonsregementen

samt vid flottan vore i åtnjutande, utan äfven derjemte fått sig. ålagdt

att med uppbördsmannaansvar omhänderhafva rustkamrarne, hvarigenom

deras göromål blifvit ökade med redovisningar, liqvidationer och förslag,

— dem måtte, i likhet med hvad kompanicheferne vid Wermlands fältjägareregemente

och Fortifikationens pontonierkår blifvit beviljadt, i nåder

tilldelas någon ersättning för den förlust, de genom passevolansens upphörande

lidit, samt för det ansvar och de trägnare göromål, som derigenom

dem tillkommit.

I afseende å ifrågavarande ansökning hade Förvaltningen af sjöärendena

uti afgifvit underdånigt utlåtande anfört, att, enär Kongl. Maj:t enligt

det vid handlingarne i bestyrkt afskrift fogade Kongl. bref af den 17

s. 9 Kontrollera mot PDF

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 75.

9

Mars 1871 funnit godt tillägga hvar och en af kompanicheferne vid

Wermlands fältjägareregemente såsom ersättning för den minskning i

inkomst desse genom passevolansens upphörande vid regementet lidit,

ett belopp af 1,300 rdr, utgörande skilnaden emellan den för kompanichef

vid nämnda regemente då i stat uppförda lön, 1,200 rdr, och sammanlagda

beloppet, 2,500 rdr, af hvad för kapten vid samma regemente

enligt det afgifna förslaget till normalstat för värfvade armén ansetts

för bestridande af kompanichefstjenst böra utgå, Förvaltningen äfven ansåge

skäligt, att kompanicheferne vid marinregementet för förlorad passevolans

under nästlidna år tillädes någon ersättning; och hade Förvaltningen

i afseende å ersättningens belopp i underdånighet hemställt, att,

då kompanichef vid marinregementet icke hade större inqvarteringsersättning

än 96 rdr om året samt hans lefnadskostnad, såsom bosatt i

stad, måste i väsendtlig mån öfverstiga kompanichefs vid Wermlands fältjägareregemente,

som vore förlagdt i landsorten, hvar och en af kompanicheferne

vid marinregementet måtte för sitt besvär med rustkammarpersedlarne

under nästlidna år utöfver den i stat honom tillagda lön af

2,200 rdr undfå en ersättning af 600 rdr, att utgå af anslaget för regementet.

I anledning af hvad sålunda rörande denna ersättningsfråga förekommit

— och hvarvid det icke undgått Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet,

att, hvad anginge kompanicheferne vid Fortifikationens pontonierbataljon,

någon ersättning till dem för förlust till följd af upphörd passevolans,

på sätt kompanicheferne vid marinregementet uti deras underdåniga ansökning

förmenat, desto mindre kunnat utgå eller ens ifrågakomma, som

någon förändring i sättet för materielens vid pontonierbataljonen underhåll,

sådant detta vid början af bataljonens uppsättning ordnades, hittills

icke egt rum, samt för öfrigt någon inkomst genom persedelunderhållet

vid berörda bataljon icke någonsin varit för befälet derstädes afsedd —

hade Kongl. Maj:t, då till följd af nummerstyrkans indragning vid marinregementet

kompanichefernes tjensteåligganden derstädes blefve af vida

mindre omfattning än vid öfriga värfvade trupper, der passevolansen

upphört eller blifvit till upphörande ifrågaställd, samt antagas kunde, att

marinregementets nummerstyrka, med undantag möjligen af en mycket

ringa del deraf, skulle redan vid innevarande års slut hafva från regementet

afgått, ansett kompanichefernes förevarande ansökning endast i

så måtto böra bifallas, att den för sistlidna och innevarande år tillerkändes

ersättning för den inkomst, hvaraf de i följd af passevolansens upphörande

gått i mistning, med det af Förvaltningen af sjöärendena föreslagna

belopp af 600 R:dr för år till hvardera af nu varande kompaniBih,

till Rilcsd. Prot. 1872. 4 Sand. 1 Afd. 39 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 75.

chefer; men då några medel för de med en sådan ersättning förenade

utgifter icke funnes till Kongl. Maj:ts disposition anvisade, har Kongl. Maj:t

nu begärt Riksdagens medgifvande dertill, att den ersättning, som i öfverensstämmelse

med nyss berörda åsigt kunde finnas böra nu varande kompanicheferne

vid marinregementet för åren 1871 och 1872 tillkomma,

måtte utgå från det för nämnda regemente under riksstatens fjerde

hufvudtitel numera uppförda anslag.

Vid behandlingen af denna nådiga proposition har Utskottet jemväl

förehaft en af Herr N. S. von Kock inom Första Kammaren väckt motion

(N:o 31), innefattande förslag, att officerare vid marinregementet måtte

få avancera till kaptens- och underofficerare till fanjunkaregraderna; att

kompani- och underofficerare måtte vid fyllda 50 års ålder få begagna

sig af den rättighet, som Riksdagens beslut bestämmer för uppnådd full

pensionsålder; att regementsofficerare, som uppnått full pensionsålder,

samt kompani- och underofficerare vid fyllda 50 år måtte få sättas på

indragningsstat med bibehållande af dem enligt fullmakt tillförsäkrade

löneförmåner och endast underkastade tjenstgöring i likhet med dem af

deras vederlikar, som erhållit afsked med fyllnadspension och således

platserna besättas.

Beträffande nu först frågan om befordringsrätt för subalternofficerare

och det lägre underbefälet vid marinregementet synes det af Kongl. Maj:t

i detta hänseende framlagda förslag icke öfverskrida gränserna för den

strängaste billighet, men då emellertid den föreslagna befordringsrätten

utgör en förmån, hvartill vederbörande icke äro genom föregående Riksdags

beslut berättigade, har Utskottet ansett vid medgifvande af sådan

befordringsrätt böra fästas ett vilkor, som, utan att innebära någon obillighet

mot den enskilde, kan bereda staten ej oväsendtliga fördelar. Om

nemligen inom en icke aflägsen tidrymd skulle ifrågakomma att i provinsen

Blekinge uppsätta annan infanteritrupp och dymedelst marinregementets

befäl blefve för beväringens öfvande obehöfligt, skulle staten ändock

s. 11 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15. 11

icke kunna undgå att fortfarande aflöna detta befäl bredvid det nya

regementets eller den nya korpsens befäl. Det synes derföre böra föreskrifvas,

att de officerare och underofficerare, som vilja af här ifrågavarande

befordringsrätt sig begagna, böra vara underkastade förflyttning

till annat infanteriregemente eller infanterikorps, derest Kongl. Maj:t kan

pröfva sådant lämpligt.

Enligt Herr von Kochs förslag, i hvad det skiljer sig från Kongl.

Maj:ts nådiga framställning, skulle marinregementets befäl i afseende på

pensionsrätt komma i bättre ställning, än öfrige delegare i amiralitetskrigsmanskassan

— en förmån, hvars medgifvande Utskottet ansett sig

sakna allt skal att tillstyrka.

Vidkommande slutligen frågan om ersättning till kompanicheferne

för förlorad inkomst till följd af passevolansens upphörande, synas de af

Kongl. Maj:t föreslagna ersättningsbelopp vara med billighet öfverensstämmande.

Utskottet tillstyrker alltså,

l:o. att Riksdagen må i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med Kongl. Maj:ts nådiga förslag medgifva:

att nuvarande kompanichefer och fanjunkare vid

marinregementet må vid afsked efter uppnådd full

pensionsålder undfå fyllnadspension till det belopp,

att densamma tillika med pensionen från amiralitetskrigsmanskassan

kommer att motsvara deras enligt stat

innehafvande lön jemte tjenstgöringspenningar;

att nuvarande subalternofficerare må i mån af

uppkommande ledigheter kunna befordras till kaptens

grad; dock att de officerare, hvilka sålunda blifva till

kaptener befordrade, skola vid uppnådd full pensionsålder,

från hvilken tid tjenstgöringsskyldighet icke ifrågakomma

i vidsträcktare mån än för dem, hvilka

erhållit afsked med fyllnadspension, frånträda tjenstgöringspenningar

och åtnöjas med den i stat bestådda

lön;

att underofficerare af lägre grad än fanjunkare

må jemväl i mån af uppkommande ledigheter kunna

till fanjunkaregrad befordras; samt

att alla så väl officerare som underofficerare, hvilka

af här ifrågavarande befordringsrätt vilja sig begagna,

skola dels vara underkastade förflyttning till annat

infanteriregemente eller korps, derest Kongl. Maj:t kan

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 75.

finna sådant lämpligt, dels ock i afseende å pensionsförmåner

vara underkastade de bestämmelser, som för

pension ur amiralitetskrigsmanskassan jemte fyllnadspension

nu äro eller framdeles varda i nåder meddelade;

och

2:o. att den ersättning, som i öfverensstämmelse

med den af Kongl. Maj:t uttryckta åsigt kan finnas böra

nuvarande kompanicheferne vid marinregementet för

åren 1871 och 1872 tillkomma, måtte utgå från det

för nämnda regemente under riksstatens fjerde hufvudtitel

uppförda anslag.

Stockholm den 29 April 1872.

På Stats-Utskottets vägnar:

ARVID FR:SON POSSE.

STOCKHOLM, IVAR HAEGGSTRÖMS BOKTRYCKERI, 1872.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.