Sök i Ratio Lex

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 21. 1

1873-03-14 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 3TU 1873:21, Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 21. 1

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 21. 1

N:o 21.

Ank. till Riksd. Kansli den 18 Mars 1873, kl. 1 e. m.

Andra Kammarens Tredje Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 4,

i anledning af väckt motion om utfärdande af en författning

till ordnande af byalagens angelägenheter.

Uti en inom Andra Kammaren väckt ock till Kammarens Tillfälliga Utskott

N:o 3 remitterad motion, N:o 52, har Herr A. Bäckström fästat uppmärksamheten

på behofvet, särdeles för de nordligaste landskapen i riket, hvarest byalagen flerstädes

omfattade ett antal af tusen personer och derutöfver, att genom en lag

ordna byalagens gemensamma “ekonomiska och administrativa''‘ angelägenheter, så

att handhafvandet af dessa ärenden uppdrages åt en by astyrelse eller byastämma,

hvars beslut borde vara för byalagen bindande. Till sådana ekonomiska och administrativa

ärenden bar motionären hänfört alla frågor rörande “byggande och

underhåll af byvägar, stängsel, fattig- och skolhus, gemensamma fisken, qvarnar,

ängar, betesmarker och allmänna platser m. m.“, uti hvilka frågor något för byalaget

i dess helhet gällande beslut icke kunde åstadkommas, med mindre än att

detsamma blefve godkändt af samtlige de byamän, som i saken hade del, ett förhållande

som dock endast undantagsvis inträffade i de större byalagen, hvarest

sällan, om ens någonsin, alla delegarne inställde sig å de för ärendenas behandling

beramade sammanträden, hvaraf åter följden ofta blifvit den, att de frånvarande

undandragit sig fullgörandet af de å dessa sammanträden träffade överenskommelser,

helst om dermed vore förenade utgifter och besvär, dessa överenskommelser

måtte nu hafva varit aldrig så nödvändiga och understödda af flertalets mening.

Till afhjelpande af denna olägenhet har nu motionären alternativt föreslagit

antingen att Riksdagen ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla om

utfärdande af en byaordning, hufvudsakligen upprättad i enlighet med de grunder

Bih. till Riksd. Prot. 1873. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 13 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 21.

som funnes angifna i ett vid motionen fogadt förslag till byaordning, eller om en

byordning, utfärdad för hela riket, ansåges icke kunna lämpa sig för dess olika

landskap, att Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t underdånigst anhålla “att Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande i de olika länen lemnades rätt att på framställning af

vederbörande landsting göra de ändringar och tillägg i byaordningen, som af lokala

eller andra omständigheter kunna finnas påkallade11.

Hufvuddragen i det af motionären afgifna förslag till byordning äro följande:

Hvarje by skulle ega att på byastämma sjelf ordna sina gemensamma an
gelägenheter,

hvilka icke hörde till annan myndighets åtgärd eller eljest i allmän

lag eller författningar vore bestämda; berättigad att i byastämmas förhandlingar

och beslut deltaga skulle den vara, som i by egde eller besutte fast egendom; till

byastämmas upptagande skulle höra alla frågor om byvägars anläggande, underhåll

och delning, för byn nödiga fattig- och skolhusbyggnader med deras underhåll,

förvaltning af gemensamma fisken, betesmarker, skogar och platser, överenskommelser

om stängsel enligt stängsellagen, utseende och befullmägtigande af ombud

uti juridiska angelägenheter samt upprättande af ordningsstadgar med utsättande af

lämpliga viten, der dessa ansåges nödiga, hvilka stadgar borde underställas Konungens

Befallningshafvandes pröfning och stadfästelse. I hvarje by borde finnas eu

antingen för viss tid vald eller turvis årligen i befattningen inträdande ålderman,

hvilken borde sammankalla byastämman genom skriftliga budkaflar och såsom ordförande

leda byastämmans förhandlingar. Om nytt företag inom by erfordrade utgift,

skulle före dess beslutande grunden för uttaxeringen bestämmas. Omröstning

i byastämma borde ske öppen och efter hufvudtalet, såvida ej beslutet föranledde

utgift efter skatt eller fastighetsfyrk, i hvilket fall skatten eller fyrken borde utgöra

röstgrund; öfver byastämmas beslut skulle klagan kunna föras hos Konungens

Befallningshafvande; hvarjemte ändtligeu för verkställighet af lagakraftvunnet byastämmobeslut

byastämman borde utse lämplig person, som egde att verkställa debitering

och uppbörd för byakassans behof, liqvidera dess skulder, bortarrendera byns

tillhörigheter, indrifva dess medel, med rätt att, der så erfordrades, för ändamålet

påkalla handräckning af “vederbörande myndighet11, samt att å byamännens

vägnar kära och svara i rättegångar. ''

Efter denna redogörelse för motionens innehåll har Utskottet ansett lämpligt

att i det följande lemna en kort öfversigt af lagstiftningen rörande så kallade

byordningar. Såvidt Utskottet har sig bekant omnämnas byordningar för första

gången uti Kongl. Resol. på allmogens besvär den 1 September 1741, hvarigenom

förklaras att, såsom orden lyda, “Kongl. Maj:t samtycker att ej alenast de på åtskilliga

orter redan författade byordningar, utan ock de hvilka hädanefter inrättas

kunna, mage af vederbörande domhafvande stadfästas samt för lag i byskrån vara

gällande11.

Vidare har Kongl. Maj:t uti Dess nådiga Bref till Landshöfdingarne angå
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 21. 3

ende Landskulturen den 20 Februari 1742, vid hvilket fanns fogadt ett projekt

till byordning (infördt i Modées författningssamling 3 del. pag. 1848), förklarat

“att, ehuru den ej kunde i alla mål och omständigheter vara lämplig för hvarje

landsort, så vore dock merendels deri anfördt allt hvad som för en i byelag boende

landtman vore angeläget att iakttaga och efterse, hvarföre samma ordning uti

det som finnes nödigt kunde efter hvarje orts beskaffenhet samt grannarnes i byelagen

öfverenskommelse jemkas och inrättas” och har Kong!. Maj:t tillika uti ofvannämnda

nådiga Bref anbefallt Landshöfdingarne att å sammanträden med fullmäktige

inom länen söka åstadkomma överenskommelser om antagande af i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med förberörda projekt upprättade, efter hvarje landsorts

behof lämpade byordningar, till befordran isynnerhet af åkers och ängs rätta

bruk och skötsel, skogarnes nödiga vård samt en och annan i landthushållningen

nyttig författning.

Ytterligare stadgades genom Kongl. Resolutionen den 10 September 1743

att “de vid byordningarnes upprättande i Byelagen antagne åldermännen ega uppsigten

öfver hägnader”; hvarjemte ändtligen Kongl. Maj:t i Dess nådiga Bref den

17 Mars 1757 förklarat, “att, i fall vid Byordnings antagande af byamän icke uttryckligen

är samtyckt det de vilja åtnöjas med Byarättens beslut, må den som

deröfver vill sig besvära, göra det vid Häradsrätten i orten efter stämning å sin

vederpart”.

Ofvan omförmälda vid Kongl. Brefvet den 20 Februari 1742 fogade projekt

till byordning innefattar, jemte åtskilliga formela föreskrifter angående åldermäns

och bisittares utväljande, byastämmas sammankallande, verkställighet afbyastämmas

beslut vid bvastämma, frånvarande byamäns skyldighet att underkasta sig de närvarandes

beslut o. s. v., dels bestämmelser angående de ärenden af rent ekonomisk

natur, hvilka borde utgöra föremål för byastämmas handläggning och hvartill hänföras

frågor om gärdesgårdars och grindars uppförande och vidmakthållande, dikens upptagande,

tiden och sättet för sådden, sädesbergningen, slåttern och kreatursbetet, byvägars

och broars anläggning och underhåll, vallgång, skogshage och svedjande å samfäld

mark, begagnandet af gemensamt fiske, svinens ringande, brunnars och vattenställens

upptagande och underhåll, uppsättande af stengårdar eller jordvallar m. m.,

dels ock stadganden till befrämjande af säkerhet, ordning och sedlighet, såsom

beträffande ovarsamhet med eld, brandsyner, löst folks inhysande o. s. v. För

att befrämja byordningens handhafvande och efterlefnaden af deri meddelade bestämmelser

eget ålderman och byamän ådöma böter och viten samt lego- och skadeersättningar,

hvilka genom bisittarnes försorg hos den tredskande uttagas eller,

i brist af godvillig betalning, utpantas med rättighet för egaren, att panten inom

viss tid inlösa, hvarefter, om den tid försittes, panten försäljes.

Ehuru flera af de i ifrågavarande byaordningsprojekt meddelade bestämmelser

befinnas i mer eller mindre mån stridande icke blott mot sedermera ut
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 21.

komna författningar, utan jemväl emot redan vid tiden för byordningsprojektets

utfärdande gällande allmän lag, hafva dock, efter hvad Utskottet erfarit, dessa bestämmelser

blifvit i väsendtliga delar upptagna i åtskilliga tid efter annan upprättade

dels af Kongl. Maj:t och dels af vederbörande Länsstyrelser fastställda byaordningar.

Så har Kongl. Maj:t under den 8 Augusti 1758 meddelat “nådig stadfästelse

uppå then By-Ordning, som allmogen uti Gestrikeland, Helsingeland, Medelpad

och Ångermanland i Vester-Norrlands län, likmätigt thenne Landsorts särskilte

beskaffenhet, gemensamt med hvarannan upprättadt, samt til rättesnöre och efterlefnad

för framtiden antagit“. Vidare har byordning för Blekinge län genom

Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse den 29 December 1820 blifvit gillad, hvarefter

Konungens Befallningshafvande i Carlskrona den 31 Januari 1822, “med den

kraft och verkan, som Kongl. Brefvet den 14 December 1781 tillägger Konungens

Befallningshafvandes i Ekonomi- och Politimål meddelte föreskrifter'''', fastställt förnyad

Byordning för Blekinge län. Likaledes inhemtas af Ekonomi-Utskottets vid

1828 års riksdag utlåtande N:o 39, att Konungens Befallningshafvande i Upsala län

uppgjort förslag till byordning för hela länet och efter det församlingarne deröfver

blifvit hörde till framtida efterlefnad fastställt samma byordning.

Utskottet bör vidare erinra, att, sedan Lagkomitéen i 3 kap. 16 § af dess

förslag till Byggningabalk upptagit ett så lydande stadgande:

“De, som i by eller grannelag äro, hafven rätt att särskilda byaordningar sig

emellan stadga; och varen de ordningar gällande, der de för minst två tredjedelar

af by- eller grannelagets egolotter slutna blifvit och ej emot allmän lag och

ordning stridande finnas",

samt i motiven till samma Balk utvecklat skälen för stadgandets antagande

i följande ordalag:

“Slutligen och som en allmän lag icke kan inlåta sig i särskilda bestämmelser

för de mångfaldigt olika tillfälligheter, som bero af lokala förhållanden och

för hvilka den ena orten således fordrar ett och den andra ett annat stadgande,

har man öfverlemnat åt grannar, att genom så kallade byordningar sig emellan

närmare reglera dessa förhallanden; men då slika ordningar böra hafva till föremål

icke att upphäfva hvad allmän lag bestämdt bjuder, utan blott att fylla hvad

som saknas, genom föreskrifter för de fall, till hvilka lagen ej kunnat eller velat

sträcka sina förordnanden; och då hvarje enskild öfverenskommelse jemväl förutsätter

såsom oundgängligt vilkor för sitt bestånd, att den ej må befrämja oskick

eller åstadkomma allmän förargelse, har man här tillika förklarat det byordningar

skola gälla endast så vidt de ej mot allmän lag eller ordning finnas stridande",

— så uteslöt Lagberedningen sedermera samma stadgande ur sitt förslag till

Byggningabalk på de grunder, som af Lagberedningen angifvas i följande yttrande:

“Slutligen har man utelemnat lagförslagets 16 §, som tillåter antagande af

byordningar och fastställer vilkoren för deras giltighet; i följd af byarnes sönder
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga UtsJcotls (N:o 3) Utlåtande K:o 21. 5

sprängande genom laga skiften minskas beliofvet af sådane ordningar årligen. Der

de finnas nödiga, lära de lika väl hädanefter som hittills kunna tillvägabringas,

utan att civillagen derom behöfver något stadga. Denna lag tillhörer det deremot

ostridigt att uppgifva de förhållanden, för hvilka byamän ega att efter omständigheterna

träffa överenskommelser, som afvika från hvad lagen fastställer såsom i

allmänhet gällande; och Beredningen har i nya förslaget, till hvad lagförslaget i

detta hänseende uppgifvit, lagt hvad Beredningen ansett nödigt1*.

Till den redogörelse Utskottet sålunda lemnat för lagstiftningen samt Lagkonntéens

och Lagberedningens åsigter i ämnet bör Utskottet, innan det afgifver

yttrande öfver motionärens förslag, tillägga, att, såvidt Utskottet erfarit, några byordningar

numera i allmänhet icke tillämpas, åtminstone icke inom södra och mellersta

Sveriges landskap, hvartill väl orsaken, såsom Lagberedningen antagit, förnämligast

torde få sökas i skiftesverkets fortgång, hvarigenom behofvet af byordningar

minskats eller alldeles upphört.

Utskottet gillar motionens hufvudsyfte för såvidt densamma går ut på att

genom bestämda lagstadganden bereda majoriteten af delegare i bysamfällighet möjlighet

att inom området af byns gemensamma ekonomiska och ordningsangelägenheter

fatta för minoriteten lagligen bindande beslut.

Deremot kan Utskottet icke godkänna de hufvudgrunder för byastämmans

befogenhet som i motionärens förslag till byordning finnas angifna. Enligt dessa grunder

skulle nemligen byastämmans befogenhet komma att utsträckas icke blott

till handläggning af sådana frågor som angå vården om byns gemensamma tillhörigheter

och bestämmande af sättet för utgörandet af samfälda onera, utan jemväl

till behandling af sådana ärenden, hvilka åsyfta utförande af företag som för byns

väl kunde vara gagnande men icke äro i lag föreskrifna. Likaledes föreställer sig

Utskottet, att då, såsom en följd af denna utsträckning i byastämmans befogenhet,

yastämman skulle komma att under Riksdagen, landstinget och kommunalstämman

i a en fjerde beskattande myndighet, en dylik institution icke skulle blifva synnerligen

välkommen. Enahanda skulle, efter Utskottets förmenande, blifva förhållandet,

om, på sätt motionären föreslagit, byastämma skulle komma att utgöra en

särskild ny instans, öfver hvars beslut klagan finge i administrativ väg fullföljas.

De betänkligheter, som enligt Utskottets åsigt sålunda möta mot antagandet

af en byordning byggd på de grunder motionären föreslagit, skulle dock

icke hafva hindrat Utskottet att söka utarbeta ett förslag till författning i ämnet,

hyllande på sådana grunder, hvarigenom motionens hufvudsyfte kunnat uppnås’

såvida icke Utskottet kommit till den öfvertygelsen att för vinnande af detta ändamal

andra lämpligare utvägar erbjuda sig. Redan ofvan antydda omständighet att,

till följd af skiftesverkets fortgång och snara fullbordan inom rikets södra och mellersta

orter, behofvet, af byordningar numera företrädesvis torde vara inskränkt

Bih. till Biksd. Prot. 1873. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 13 Käft. 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlutande N-''o 21.

till rikets nordligare landskap, lärer innefatta giltig anledning hvarför utfärdande

af en för hela riket gällande författning i ämnet icke torde höra ifrågasättas.

Vidare och hvad byarnes rent ekonomiska angelägenheter beträffar, så torde åtminstone en

del af dessa angelägenheter fortfarande kunna ordnas på den väg, som anvisas af de

här ofvan omnämnda, såvidt Utskottet eger sig bekant, hittills icke upphäfda Kongl.

Resolutionen af den 1 September 1741 och Kongl. Brefvet den 20 Februari

1742, eller sålunda att de af byamännen'' till efterlefnad antagna överenskommelser

öfverlemnas till Häradsrätternas granskning och stadfästelse. Hvad åter angår

frågor, som afse befrämjande af säkerhet, ordning och sedlighet inom byalagen, så

lära byamännen endast behöfva taga i anspråk den medverkan, som inom detta

område kan påräknas af kommunernas, landstingens och länsstyrelsernas i lag stadgade

befogenhet att härutinnan meddela erforderliga föreskrifter. Ändtligen och

förnämligast torde motionärens hufvudsyfte kunna vinnas genom fortgång i den riktning

Lagberedningen antydt, eller sålunda, att i civillagen uppgifvas de förhållanden,

för hvilka byamän skulle ega att efter omständigheterna träffa överenskommelser,

som afvika från hvad lagen fastställer såsom i allmänhet gällande, hvarefter

om och i den mån byalagens ekonomiska och ordningsangelägenheter falla utom

civillagens område och rättighet att genom överenskommelser ordna jemväl sådana

angelägenheter anses böra byamän medgifvas, bestämmelserna härom torde, alltefter

ärendenas olika beskaffenhet, höra meddelas genom ändringar eller tillägg i

de särskilda författningar, hvilka för dessa ärenden äro gällande.

På dessa grunder får Utskottet vördsamt hemställa r
att

Herr Bäckströms förevarande motion icke måtte till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 14 Mars 1873,

På Utskottets vägnar:

Curry Treffenberg.

STOCKHOLM, tryckt hos A. L. Norman, 1873.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.