Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckt motion om skyldighet för emigranter att till Staten erlägga en särskild utflyttningsafgift.

1873-02-11 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1873:1, Betänkande, i anledning af väckt motion om skyldighet för emigranter att till Staten erlägga en särskild utflyttningsafgift.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillning^-Utskottets Betänkande N:o 1.

1

i\:o I.

Ank. till KikscL. Kansli den 11 Febr. 1873, kl. 12 midd.

Betänkande, i anledning af väckt motion om skyldighet för emigranter

att till Staten erlägga en särskild utflyttningsafgift.

Uti en inom Andra Kammaren afgifven och till Bevillnings-Utskottet

hänvisad motion (N:o 62) har Herr C. J. Kjellman väckt förslag derom,

att Riksdagen måtte besluta, det ''hvarje man vid fyllda sjutton år och

hvarje qvinna vid samma ålder böra, när de önska lemna Sverige, erlägga

till kronan, den förre etthundra och den senare femtio riksdaler riksmynt;

såvida icke den blifvande emigranten med betyg af vederbörande kronofogde

eller pastor kan styrka sin fattigdom och oförmögenhet att nämnda

summa erlägga»; och har motionären till stöd för sitt förslag erinrat, att

i trots af de senare årens rika skördar och de gynnsamma tillfällen till

arbetsförtjenst, som på alla håll inom landet erbjudit sig, emigrationen icke,

såsom man haft skäl antaga, skulle hafva minskats, utan snarare synts

motionären hafva tilltagit, samt att, änskönt ingenting vore att anmärka

mot den hvarje samhällsmedlem nu medgifva frihet att söka sin utkomst,

hvarhelst han sjelf ansåge det förmånligast kunna ske, införandet af den

beskattning, motionären föreslagit, påkallades deraf, att den svenske undersåte,

som vid mogen ålder utflyttade från sitt fädernesland, redan genom

statens försorg erhållit fri skolundervisning och dessutom åtnjutit skydd

af våra lagar, för hvilka förmåner han ock borde till staten utgifva någon

ersättning.

Då emellertid, enligt Utskottets åsigt, den skatt, staten af den enskilde

uppbär, icke torde vara att anse såsom en afbetalning å eu skuld

till staten, hvilken den enskilde under en förfluten tid skulle hafva åsamkat

sig, utan rättare bör betraktas såsom det bidrag, hvarje enskild har

Bih. till Eiksd. Prof.. 1873. 5 Samt. 1 Afd. 1 Höft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 1.

att utgöra till staten för att sätta densamma i stånd att allt framgent verka

för sin bestämmelse, och det vid sådant förhållande måste vara obilligt,

att staten utkräfver en särskild skatt af den, som just står i begrepp att

utflytta till en annan stats område, kan Utskottet icke gilla den af motionären

angifna grunden för den ifrågasatta beskattningen. Hvad vidare angår

syftemålet med motionärens förslag, torde detsamma afse dels att bereda

statsverket en ökad inkomst och dels att söka i någon man hämma

emigrationen, men icke heller ur dessa synpunkter kan Utskottet anse förslaget

vara välbetänkt. Statsverkets närvarande ställning påkallar icke uppsökandet

af nya skattetitlar, och, äfven om detta förhållande i och för sig

icke skulle utgöra tillräckligt skäl för förslagets afstyrkande, torde ett sådant

förefinnas i de stora svårigheter, tillämpningen af denna beskattning

komme att medföra. Då enhvar eger frihet att begifva sig utom riket,

utan att offentlig myndighet deremot kan i förväg lägga några hinder och

utan att ens någon anmälan om den tilltänkta resan behöfver ske, låta

med eu dylik frihet, i hvilken motionären för öfrigt ej ifrågasatt någon

inskränkning, ej förena sig de kontroller, hvilka denna beskattning skulle

göra nödvändiga, så vida icke hvar och en skulle med synnerlig lätthet ega

tillfälle att, om han ville, undandraga sig hela beskattningen; och osäkert

torde dessutom vara, huruvida ens under något förhållande fullt tillfredsställande

kontroller i detta afseende kunde åstadkommas, då svårighet ofta

nog skulle möta att på förhand utreda, huruvida en person endast hade

för afsigt att tillfälligtvis begifva sig utom riket eller ämnade i ett annat

land bosätta sig. Af nu antydda förhållanden torde slutligen äfven framgå,

att den föreslagna beskattningen icke heller skulle vara synnerligen egnad

att hämma eller inskränka emigrationen.

Någon nämnvärd fördel af en dylik beskattning, som dessutom säkerligen

skulle kännas ganska förhatlig, torde sålunda näppeligen vara att

förvänta; och anser sig Utskottet, på grund af nu anförda skäl, böra hemställa,

att motionen må af Riksdagen lemnas utan afseende.

Stockholm den 11 Februari 1873.

På Utskottets vägnar;

Gust. af Ugglas.

Stockholm, G. W. Blomqvists Boktryckeri, 1873.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.