Betänkande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts nådiga proposition om antagande af förslag till förordning om. beskattning af hvitbetssockertillvérkningen i riket, dels väckt motion angående bestämmelser i afseende d nämnda beskattning. Till Bevillnings-Utskottets behandling hafva Kamrarne hänvisat såväl Kongl. Maj:ts förenämnda nådiga proposition
1873-05-05 · 25 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 24 av 25 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1873:14, Betänkande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts nådiga proposition om antagande af förslag till förordning om. beskattning af hvitbetssockertillvérkningen i riket, dels väckt motion angående bestämmelser i afseende d nämnda beskattning. Till Bevillnings-Utskottets behandling hafva Kamrarne hänvisat såväl Kongl. Maj:ts förenämnda nådiga proposition
Dokumentets text
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 14.
1
W:o 14.
Ant. till Riksd. Kansli den 6 Maj 1873, ld. 3 e. m.
Betänkande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts nådiga proposition
om antagande af förslag till förordning om. beskattning
af hvitbetssockertillvérkningen i riket, dels väckt motion
angående bestämmelser i afseende d nämnda beskattning.
Till Bevillnings-Utskottets behandling hafva Kamrarne hänvisat såväl
Kongl. Maj:ts förenämnda nådiga proposition (N:o 44) med förslag till
förordning angående beskattning af livitbetssockertillverkningen i riket,
som en inom Andra Kammaren af Herr C. A. Larsson väckt motion
(N:o 187) med förslag till bestämmelser i afseende på nämnda beskattning,
i anledning hvaraf Utskottet nu går att afgifva betänkande i detta
ämne.
Af den nådiga propositionen inhemtas, att i anledning af Riksdagens
skrifvelse den 11 Maj 1869, hvaruti Riksdagen dels anmält sitt beslut
om införande af beskattning af livitbetssockertillverkningen i riket, att
från den 1 Juli innevarande år utgå med belopp, som för tiden intill
den 1 Juli 1885 bestämdes att efter hand stiga i förhållande till införseltullen
å utländskt råsocker, dels ock, med förmälan att af de för beskattning
af berörda näring i utlandet använda methoder den i Belgien
antagna, som grundade sig på den utpressade eller urlakade saftens
mängd och egentliga vigt, syntes Riksdagen förenad med de minsta
olägenheter och på samma gång, såsom fullt betryggande för statens
rätt och medgifvande en särdeles enkel kontroll, ega bestämda företräden
framför de öfriga methoderna, meddelat bestämmelser i afseende
å beräkningen af den beskattningspligtiga sockerqvantiteten uti hvitrik.
till lliksd. Prof. 1873. 5 Sami. 1 Afd. 13 Höft. 1
2 Bevillnings-TJtskottets Betänkande N:o 14.
betssaft afsedcl till sockerberedning, — Kongl. Maj:t, som delade Riksdagens
åsigt om lämpligheten deraf, att ifrågavarande näring, till befrämjande
af dess utveckling inom riket, för någon tid tillförsäkrades
att ej utöfver vissa gränser åläggas beskattning, men ansåg fastställande
af sättet för denna beräkning böra tills vidare anstå i afvaktan på erforderlig
fullständig utredning rörande de i andra länder antagna beskattningsmethoders
fördelar och olägenheter, den 15 Oktober 1869
utfärdat nådig kungörelse angående Riksdagens beslut i förenämnda
hänseende och i sammanhang dermed anbefallt Kommerse-kollegium,
att, efter åstadkommande af sådan utredning, söm nyss är sagdt, till
Kongl. Maj:t inkomma icke blott med yttrande rörande den lämpligaste
grunden för beräknande af skatten å hvitbetssockertillverkningen utan
ock med förslag till de på grund deraf erforderliga reglementariska
stadganden; att med anledning häraf Kommerse-kollegium enligt erhållet
nådigt bemyndigande uppdragit åt Adjunkten vid universitet i
Lund, Filosofie Doktorn Johan Lang att på allmän bekostnad företaga en
resa till Belgien, Frankrike och Tyska tullföreningens stater för inhemtande
om kännedom om derstädes uti ifrågavarande hänseende använda
beskattningsmethoder och olika kontroller, hvarefter, sedan Adjunkten
Lang fullgjort detta uppdrag och afgifvit en omfattande berättelse
om sina derunder gjorda iakttagelse]'', en särskild kommission, enligt
Kommerse-kollegii hemställan, varit för utarbetande af förslag i
ämnet tillsatt och den 28 September nästlidne år afgifvit underdånigt betänkande
(hvithet betänkande jemte Adjunkten Langs reseberättelse
blifvit bland Riksdagens ledamöter utdeladt) och i hvilket betänkande
kommissionen, beträffande de vigtigaste bland de i fremmande länder
tillämpade methoder för hvitbetssockerbeskattning, hufvudsakligen anfört:
att i de till Tyska tullföreningen hörande stater skatten utginge
efter de till sockertillverkningen använda betornas vigt, hvilken, der råa
betor användas, af kontrolltjenstemän utröntes omedelbart innan betorna
inmatades i rif- och skärmaskinerna och der torkade betor ixtgjorde råmaterialet,
innan dessa fylldes i urlakningskärlen; att i Belgien, likasom
i Nederländerna, beskattningen i sjelfva vexvket äfven vore en råvaiuibeskattning,
ehuru skatten der bestämdes efter den utpressade saftens
qvantitet och täthet eller egentliga vigt samt att den beskattningsmethod,
som i Frankrike användes, vore en fabrikatbeskattning, men att,
jemte det de färdiga sockerfabrikaten till qvalitet och qvantitet der noga
bestämdes, saften jemväl mättes och profvades likasom i Belgien och
Nederländerna och om det på grand deraf beräknade sockerutbytet befunnes
öfverstiga det genom direkt uppvägning af den färdiga varan
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 14. 3
utrönta, skatten bestämdes efter det förra, så att följaktligen saftens
mätning och profning tjenade såsom en kontroll å det genom direkt
uppvägning bestämda tillverkningsbeloppet;
att kommissionen, efter anställd jemförelse af de särskilda methodernas
fördelar och olägenheter, uttalat den öfvertygelse, att åtminstone
till en början, då skatten vore låg, statsverkets fördel både billigast
och lättast bevakades genom beskattning af råvaran, samt att våra inhemska
sockerfabrikanter heldre skulle underkasta sig de vid en låg
skatt jemförelsevis ringa olägenheter, som en betbeskattning medförde,
än dem, som af öfriga beskattningsmethoderna skulle blifva en följd;
på grund hvaraf och då samtlige här i landet anlagde hvitbetssockerfabrike*
vore inrättade efter tyskt mönster och i allmänhet försedda
med nutidens bästa apparater för tillgodogörande af betornas sockerhalt,
kommissionen tillstyrkt, det skatten hos oss tills vidare måtte utgå
efter de för sockertillverkningen afsedda betornas vigt i likhet med
hvad i de tyska staterna skedde; hvarjemte kommissionen tillagt att,
om man framdeles skulle vilja öfvergå till produktbeskattning eller
annan beskattningsmethod, sådant då lättare kunde ske, sedan man
hunnit förvärfva mera erfarenhet i hvitbetssockerindustrien samt en för
skattekontrollen vid densamma erforderlig och med handteringens tekniska
detaljer tillräckligt förtrogen personal hunnit uppfostras; samt
att Kommerse-kollegium, hörd öfver kommissionens betänkande med
deruti innefattade, af kommissionen uppgjorda förslag dels till förordning
om beskattning af hvitbetssockertillverkningen i riket och dels till
ordningsstadga för hvitbetssockerfabrikerna, uti afgifvet underdånigt utlåtande,
i fråga om valet af beskattningsmethod erinrat om det af kommissionen
upplysta förhållande, att af de efter år 1869 här i landet anlagda
hvitbetssockerfabriker trenne voro inrättade för att medelst den
s. k. diffusionsmethoden eller genom fint sönderskurna betors urlakning
med vatten vinna betsaften, att enligt all sannolikhet flera fabriker
komme att efter samma system här anläggas samt att för fabriker, som
arbetade efter denna method, tillämpningen af den i Belgien gällande
föreskrift, att saften, innan den blifvit profvad, hvarken finge försättas
med några kemiskt på densamma inverkande ämnen eller uppvärmas
öfver 40° Celsius, skulle utöfva ett högst menligt inflytande på fabrikationens
gång och sannolikt nödga fabrikanterna att underkasta sig de
betydliga uppoffringar, som vore förenade med öfvergång till annan
tillverkningsmethod; hvarföre och då, på sätt kommissionen anmärkt,
förevarande fråga genom nämnda förhållande kommit i en väsendtlig förändrad
ställning emot 1869, då Riksdagen uttalat sig för den belgiska
4
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 14.
method ens företräde och denna method numera vid nyssberörda förhållande.
måste anses medföra vida större olägenheter än den tyska jemte
det densamma förutsatte mera invecklade och större sakkunskap kräfvande
kontroller, kollegium på dessa och öfriga af kommissionen anförda
skäl instämde i det slut, hvari kommissionen i fråga om valet af
beskattningsmethod stannat.
På grund af den utredning som Adjunkten Langs reseberättelse och
kommissionens betänkande innehålla, har Kongl. Maj:t, vid pröfning af
ärendet, lika med Kommers-kollegium funnit den tyska methoden, enligt
hvilken skatten beräknas efter de för sockertillverkning afsedda
betornas vigt, vara t framför de öfriga methoderna lämplig, att, åtminstone
under nu instundande treåriga beskattningsperiod och till dess
någon erfarenhet i ämnet hunnit härstädes utbilda sig, hos oss vinna
tillämpning, hvarföre Kongl. Maj:t, — som vid granskning af kommissionens
enligt nämnda method uppgjorda förslag till förordning om beskattning
af hvitbetssockertillverkningen i riket funnit endast några
mindre väsendtliga jemkningar böra deruti vidtagas, hufvudsakligen
åsyftande att åt förordningens föreskrifter bereda större bestämdhet och
bättre öfverensstämmelse, i vissa fall med gällande förordning om bränvinstillverkningen,
och i andra med allmän lag, — föreslagit Riksdagen att
antaga omförmälda författningsförslag, sådant det med deruti iakttagna
nyssberörda jemkningar funnes den Kongl. propositionen bilagdt; hvarjemte
Kongl. Maj:t meddelat, att, sedan Riksdagens beslut i ämnet blifvit
kändt, kommissionens förslag till ordningsstadga komme att företagas
till särskild nådig pröfning.
Vid afgifvande af utlåtande i anledning af denna nådiga framställning,
har Utskottet ansett sig böra först behandla frågan om sjelfva beskattningsmethoden.
Härvid får Utskottet fästa uppmärksamheten derpå,
att, såsom här ofvan blifvit omförmäldt, Riksdagen år 1869 uttalat sig
för den belgiska methoden, men då, såsom jemväl blifvit upplyst, detta
sätt _ för skattebeloppets bestämmande icke skulle blifva tillämpligt för
fabriker, inom hvilka den s. k. diffusionsmethoden begagnas, hvilket är
förhållandet med flera inom riket nyanlagda hvitbetssockerfabriker, samt
antagande af ett sadant beskattningssätt alltså skulle medföra inskränkning
i den frihet fabrikanten bör ega att vid sin handtering tillegna
sig de^ tillverkningsmethoder, han för sig finner bäst och lämpligast,
lärer såväl häruti som, i hvad kommissionen för öfrigt anfört, ligga nog
giltigt skäl för öfvergifvande af ifrågavarande beskattningsmethod. Beträffande
den i stället af Kongl. Maj:t till grund för det framlagda författningsförslaget
antagna betbeskattningen enligt tyska systemet, är
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 14. 5
Utskottet af den åsigt, att, oafsedt omöjligheten att på den korta tid,
som återstår innan hvitbetssockerbeskattningen enligt Riksdagens redan
fattade beslut bör vinna tillämpning, åstadkomma ett praktiskt och antagligt
förslag till författning med annan beskattningsmethod, fullt giltiga
skäl förefinnas för antagande af den af Kongl. Maj:t föreslagna methoden,
åtminstone under närmast förestående skatteperiod. Hänvisande
till hvad kommissionen i detta afseende yttrat, inskränker sig Utskottet
till att endast erinra om, att, då skatten under ifrågavarande period
utgör ett jemförelsevis ringa belopp, det synes blifva nödigt att tillse,
det, kontrollen göres i möjligaste mån billig, så att icke eu allt för stor
andel af skatteinkomsten deraf medtages, och i detta hänseende har
den tyska beskattningsmethoden framför de öfriga, som till antagande
kunnat ifrågakomma, ett afgjordt företräde. De olägenheter, som äro
förenade med denna beskattningsmethod, äro äfven jemförelsevis obetydliga,
så länge skatten utgår med ett belopp, som är ringa i förhållande
till produktens eget värde.
Men om sålunda enligt Utskottets åsigt den föreslagna råvarubeskattningen
för den närmaste framtiden bör antagas, så synes dock de
olägenheter, som vid en ökad beskattning onekligen vidlåda denna method
och hvilka olägenheter förnämligast bero deraf, att skattebeloppet
utgår lika för betor, hvilkas halt af socker kan vara högst betydligt
vexlande, göra det tvifvelaktigt, huruvida densamma bör för framtiden
bibehållas. Det synes nemligen, som om en verklig produktbeskattning
vore att föredraga, då den, såsom i hvarje fall rättvist drabbande den
tillverkade varan, är den principielt rigtigaste, likasom den har praktiska
fördelar deruti, att den lemnar större frihet åt såväl betodlaren
att odla den betsort, som för hans jord är den lämpligaste och hvarigenom
han, oberoende af betornas absoluta sockerhalt, sättes i tillfälle
att af en viss jordareal erhålla största myckenhet socker, som åt fabrikanten
att välja mer eller mindre dyrbara tillverkningsmethoder samt
afverka mer eller mindre sockerbetor. Huruvida de synnerligen svåra
och invecklade kontroller, under hvilka denna beskattningsmethod i
Frankrike tillämpas, äro från densamma oskiljaktiga, tilltror sig Utskottet
visserligen icke att bedöma; men då bemödanden för närvarande göras
att i Tyskland öfvergå till denna method och då densammas antagande
med förenklade former lärer vara ifrågasatt i Danmark, synes det Utskottet
vara af vigt att redan från början uppmärksamheten rigtas åt
detta mål, hvarvid den erfarenhet, som under instundande beskattningsperiod
kan vinnas rörande resultaten af den s. k. indirekta kontrollen
med fabriksböcker och noggrann!, beskrifven redskap torde kunna lemna
6
Bevillnings-Utslcottets Betänkande N:o 14.
värderika bidrag, likasom under tiden erforderlig öfning och tekniska
insigter bör af kontrollpersonalen kunna vinnas. Af denna anledning
har Utskottet ansett sig böra tillstyrka Riksdagen aflåtandet af en underdånig
skrifvelse i detta syfte; hemställande Utskottet i enlighet med
det nu anförda,
l:o att Riksdagen, med antagande för den nu ingående
skatteperioden af den beskattningsmethod för
hvitbetssockertillverkningen, hvarpå det af Köngl. Maj:t
framlagda författningsförslaget är grundadt, måtte i
underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t, innan
den af Riksdagen beslutade förhöjning i hvitbeta sockerbeskattningen
kommer att ega rum, täcktes tillse, huruvida
icke en produktionsbeskattning af hvitbetssockertillverkningen
med mindre invecklade och kostsamma
kontrollåtgärder, än de i Frankrike med denna method
förknippade, kan låta sig tillvägabringas, samt
att i sådant fall Kongl. Maj:t ville till Riksdagen aflåta
förslag till en sådan beskattning.
Vidare har Utskottet ansett sig här böra till besvarande upptaga
Herr C. A. Larssons motion, hvaruti han föreslagit, dels »att Riksdagen
ville med utslag å Kongl. Maj:ts nådiga proposition N:o 44, besluta det
hvarje nyhyggd sockerfabrik, afsedd att förädla svenska sockerbetor
eller andra jordfrukter, skall vara fri från afl annan skatt än vanlig bevillning
under tre år från det samma fabrik börjat sin tillverkning»,
dels »att, der beslutad beskattning å betsocker bör ega rum, sockerhalten
må bestämmas till fem procent af betans vigt samt att någon
annan kontroll öfver tillverkningen icke må bestämmas än den, som
förekommer uti 9 § af det Kongl. förslaget till förordning om beskattning
af hvitbetssockertillverkningen i riket, dock med uteslutande af
ordet »Öfverkontrollör».
I afseende å skälen för dessa förslag torde Utskottet få hänvisa till
motionen och vill här allenast meddela, att, enligt Kongl. Maj:ts förslag
till förordning om hvitbetssockerbeskattningen, sockerutbytet blifvit beräknadt
till 7Va % af betornas vigt samt att den af motionären åberopade
9 § i nämnde författningsförslag har följande lydelse:
»Mom. 1. Fabrikant åligger att öfver tillverkningens gång föra
sådan bok, att derur med lätthet kan inhemtas, huru mycket af särskilda
sockerfabrikater vunnits efter de vid fabriken afverkade betorna,
äfvensom i öfrigt sådana upplysningar erhållas, som för upprättande af
en tillförlitlig statistik öfver hvitbetssockerindustrien erfordras; och vare
7
Bevillning s-Utskottets Betänkande N:o 14.
fabrikant skyldig’ ställa sig till efterrättelse de föreskrifter i afseende å
bokens anordning och förande, som, chefen för den i nästföregående §
omförmälda kontrollbyrå meddelar.
Mom. 2. Nämnda bok skall, när helst så påfordras, hållas tillgänglig
för den öfverkontrollör, under hvars inseende fabriken är ställd)).
Hvad beträffar förslaget om skattefrihet för nyanlagda fabriker
under tre år får Utskottet deremot erinra, att, utom den tvekan, som
skulle kunna uppstå, om och till hvad vidd en hvitbetsockerfabrik är
nyanlagd, ett dylikt förslag om skattefrihet för nyanlagda fabriker väcktes
vid 1869 års riksdag, då hvitbetssockerbeskattningen beslutades,
men att Riksdagen, med afslag å samma förslag, beslöt beskattning för
all hvitbetssockertillverkning inom landet utan undantag; att genom bifall
till förslaget de äldre betsockerfabrikerna skulle försättas i ett ofördelaktigt
förhållande för täflan med dylika skattefria nya fabriker, isynnerhet
om dessa komme att anläggas i de förras omedelbara grannskap;
och att en sådan olikhet i beskattningen af samma näring fördenskull
icke synes Utskottet vara hvarken med rättvisa eller billighet öfverensstämmande,
likasom den icke heller visat sig behöflig i andra länder,
der hvitbetssockerindustrien likväl nått en högst betydlig utveckling.
Utskottet anser sig fördenskull icke kunna biträda motionärens förslag
i denna del; och då Utskottet, af skäl, som här nedan vid redogörelsen
för den af Utskottet vidtagna ändring i författningsförslagets § 2 synas,
uttalat sig för ett sockerutbyte af 67* % af råvarans vigt; samt Utskottet
icke ansett den af motionären ifrågasatta kontroll medföra erforderlig
säkerhet för statens rätt till utbekommande af den stadgade skatten,
utan i detta hänseende funnit sig böra omfatta de af.Kongl. Maj:t härutinnan
föreslagna kontrollföreskrifter; har Utskottet icke heller kunnat
tillstyrka motionen i dessa delar, hvarföre Utskottet hemställer,
2:o att Herr C. A. Larssons förevarande motion
icke måtte vinna Riksdagens bifall.
Vid behandlingen af författningsförslaget har Utskottet ansett nödigt
att i afseende å artikeln IV, angående ansvarsbestämmelser och artikeln
V, innefattande föreskrifter rörande författningens verkställighet, på sätt
i 47 § Riksdags-ordningen sägs, till öfverläggning med Lag-Utskottet
sammanträda; och kommer det sålunda sammansatta Utskottet, jemlikt
nyssberörda grundlagsparagraf, att i dessa delar af författningsförslaget,
hvilka detsamma handlagt, afgifva särskild! utlåtande, hvilket, Bevillnings-utskottet
ansett sig här
3:o böra hos Riksdagen anmäla.
I afseende å de delar af författningsförslaget, hvilka Bevillnings
-
8 Bevillning s-Utskottets Betänkande N:o 14.
Utskottet behandlat har Utskottet vid en del paragrafer vidtagit åtskilliga
förändringar och Utskottet går nu att redogöra för dessa och skälen till
desamma, dervid följande förslagets paragrafföljd.
§ 2.
Uti denna § hade i Kongl. Maj ds nådiga förslag det enligt § 1 beskattningspligtiga
råsockret beräknats efter de för tillverkningen använda
betornas vigt sålunda, att en centner råa (ej torkade) hvitbetor antagits
lemna ett utbyte af sju och ett hälft skålpund, och en centner torkade
hvitbetor ett utbyte af trettiosju och ett hälft skålpund råsocker. Den
här ofvan omförmälda kommissionen, i hvars iörslag i denna del ingen
förändring af Kongl. Majd vidtagits, har i förenämnda hänseende yttrat:
att i vårt land man i allmänhet ännu har'' ganska ringa erfarenhet om
utbytet af de här odlade betorna, men att, af hvad kommissionen kunnat
inhemta om här vunna fabriksresultater, samt med ledning af de undersökningar
rörande sockerhalten, som blifvit anställda å hvitbetor, odlade
i särskilda delar af landet, kommissionen ansåge, att ett utbyte af 7 V2
procent råsocker utaf mörkare färg än N:o 18 å den Holländska standarden
tillsvidare kunde antagas såsom ett lämpligt medeltal för de
delar af vårt land, i hvilka hvitbetssockertillverkningen för närvarande
bedrifves. Utskottet anser sig likväl härvid böra erinra; att, då hvitbetssockerindustrien
inom landet först under de sednaste åren uppstått
med undantag af en enda fabrik, som haft eu längre tillvaro, så kan
man icke ännu eg a någon tillförlitlig erfarenhet rörande det utbyte, som
af svenska betor i medeltal för eu längre period verkligen kan erhållas,
helst den absoluta sockerhalten icke derå är någon säker mätare. Men
erfarenheten från andra länder har dock visat, hvad äfven landtbrukets
naturvetenskapliga grunder gifva vid handen, att en flerårig dyrbar
odling är nödvändig för att bringa åkerjorden i det skick, att hon kan
gifva betor, som på en gång äro sockerrika och befriade från andra
främmande salter samt derigenom fullt lämpliga för sockertillverkning,
hvilket är af synnerlig vigt då råvarubeskattning eger rum. Utskottet har
äfven sökt inhemta upplysning om det utbyte af råsocker, som vid de
hittills i verksamhet varande svenska fabrikerna vunnits, och dervid erfarit,
huru detta utbyte, som på skiljda ställen utfallit ganska olika och
äfven vexlat under loppet af de månader, hvarunder afverkningen pågått,
icke på något ställe, med undantag af den förut omordade äldre
fabriken, uppgått till den af Kongl. Maj:t föreslagna siffra, utan i allmänhet
vexlat emellan 6 och 7 procent. Under sådana förhållanden
9
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 14.
och då Utskottet anser att skatten, särdeles i början af författningens
tillämpning, bör vara i möjligaste mån lindrig, synes det Utskottet att den
föreslagna utby tessiffran af 7V2 procent är högre än hvad för närvarande
torde vara fullt billigt. För en nedsättning i densamma talar äfven
exemplet från Preussen, der vid betbeskattningens införande denna siffra
sattes ganska lågt och sedermera i män af kulturens och industriens utveckling
småningom höjdes. Med afseende å alla dessa omständigheter,
har Utskottet ansett utbytet af råa betor kunna lämpligen bestämmas
till 6 U procent, motsvarande en skatt af 10 öre per centner afverkade
betor. Med bibehållande af det utaf kommissionen antagna förhållande
mellan utbytet af råa och af torkade betor skulle alltså det sistnämnda
bestämmas till 31’A procent, motsvarande 50 öre per centner betor.
§ 5.
Den i inom. 1 af denna § i Kongl. Maj:ts förslag stadgade tid af 2
månader, hvarinom anmälan skall ega rum, i afseende å fabrik, som första
gången efter den 1 Juli innevarande år sättes i gång, har Utskottet
ansett kunna inskränkas till en månad, då denna tid synes lemna rådrum
nog åt Konungens Befallningshafvande att förordna angående den i
§ 6 bestämda besigtning.
\ idare har Utskottet ansett det i mom. 3 förekommande stadgande,
att, om apparater och kärl anskaffas nya eller förändras, anmälan enligt
mom. 1 _ skall ske innan sådana anskaffade eller förändrade kärl få användas,
möjligen kunna föranleda dertill, att, om nödiga mindre reparationer
under pågående betafverkning för fabrikationens fortgång blefve erforderliga,
fabrikanten skulle nödgas afbryta hela verksamheten i fabriken
intill dess han hunnit göra anmälan om och erhålla bevis öfver anmälan
a,f dylik reparation; och har Utskottet till förekommande häraf
ansett tillräckligt, att anmälan om sadana ''under pågående betafverkning
skeende förändringar inlemnas till kontroll-tjenstemannen och att så snart
sådant skett den förändrade redskapen må användas; hvarföre Utskottet
sönderdelat detta moment i 2:ne, af hvilka det ena afser sådana utvidgningar
eller betydligare reparationer och förändringar inom fabriken,
som i allmänhet endast ifrågakomma under tiden mellan de särskilda
tillverkningsperioderna och för hvilka en »ofördröjlig» anmälan ej torde
vara behöflig, endast den sker i den ordning §:s första moment stadgar,
hvaremot det sednare momentet afser andra mindre förändringar eller
anskaffningar under pågående betafverkning.
Bill. till Riksd. Prat. 187:1. 5 Sami. 1 Afd. 13 Häft. 2
10
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 14.
§§ 8, 11 (9 i Kongl. Maj:ts förslag) och 13.
Då Utskottet ansett att det fullständiga omnämnandet af den särskilda
för kontroll å tillverkningsafgifter inrättade byrå lämpligast finner
sin plats i § 13 i stället för i § 8, har Utskottet vidtagit denna förändring
samt såsom följd deraf hänvisat till § 13 i såväl § 8, som i den
uti Kongl. Maj:ts förslag under nummer 9 intagna paragraf, hvilken Utskottet
med afseende på såväl dess eget, som de båda närmast efter
densamma följande §§:s innehåll ansett böra införas näst framför § 12, i
anledning hvaraf §§ 10 och 11 i Kongl. Maj:ts förslag blifvit till ordningsnummer
uppflyttade.
§ 9 (§ 10 i Kongl. Maj:t,s förslag).
Då Utskottet ansett den i § 25 intagna föreskrift derom, att fabrikant,
som under tjugu på hvarandra följande arbetsdygn i medeltal per
dygn afverkat mer än en femtedel utöfver hvad han hos Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande i föreskrifven ordning anmält, genast skall ställa fullgod
säkerhet för det emot tillökningen svarande skattebeloppet, rätteligen
icke hafva sin plats i § 25 bland ansvarsbestämmelserna utan i denna
§ 10, har Utskottet här intagit nämnde föreskrift under särskildt moment
näst efter det fjerde; derjemte har Utskottet i mom. 1 vidtagit en
nedflyttning af punkten c) så att den blifvit punkten e), samt i mom. 4,
till förtydligande af hvilka uppgifter, som här afses, enär sådana jemväl
på grund af § 5 skola lemnas, infört orden »enligt denna §» näst efter
order »förut».
§ 10 (§ 11 i Kong!. Maj:ts förslag).
Denna § innehåller enligt Kongl. Maj:ts förslag att, om afverkning
af hvitbetor icke börjas inom fem helgfria dygn efter den i fabrikantens
anmälan uppgifna tid eller under den uppgifna tillverkningstiden
någon gång afbrytes under längre tid än fem helgfria dygn utan att vådeld
eller annan svårare olyckshändelse dertill varit vållande eller före den
uppgifna tiden afslutes, utan att detta minst åtta dagar förut blifvit hos
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande anmäldt, fabrikanten skall vara skyldig
ersätta all den kostnad för kontrollen vid hans fabrik under den tid betafverkningen
der icke egt rum, som staten kan komma att vidkännas;
men då denna föreskrift synts Utskottet möjligen lemna rum för olika
11
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 14.
uppfattning om hvad soin i dylika fall skall anses utgöra kostnaden för
denna kontroll, har Utskottet ansett lämpligare att, i likhet med hvad
i gällande bränvinstillverkningslag är stadgadt för enahanda fall, föreskrifva
att fabrikanten under ofvanberörda förhållanden skall vara skyldig
ersätta arvode till uppsyningsmännen, och i denna syftning förändrat
§.
§ 15.
Enligt denna § i Kongl. Maj:ts förslag skall uppsyningsman då han
är i tjenstgöring åtnjuta af staten jern Riksdaler om dagen samt resekostnadsersättning
enligt ordningsstadgan, hvarjemte i inom. 3 af § stadgas,
bland annat, att fabrikanten skall vara skyldig att åt den eller dem
bland kontrollpersonalen, som sådant önska, anskaffa lämplig kost emot
en ersättning af 1 R:dr 50 öre om dagen för hvarje person. . Utskottet
har emellertid varit af den åsigt att, på samma sått som i fråga om
kontrollen å bränvinstillverkningen är stadgadt, fabrikant bör kostnadsfritt
förse kontrollpersonalen äfven med kost samt af detta skal. nedsatt
arvodet för uppsyningsmännen till fyra R:dr om dagen. I följd häraf
hafva mom. 1 och 2 blifvit omflyttade.
§ 19.
Uti Kongl. Maj:ts förslag finnes i denna § såsom, ett åliggande för
fabrikanten upptaget att jemväl vidtaga sådana anordningar, att den med
betornas uppvägning sysselsatte kontrolltjenstemannen är i möjligaste
mån skyddad för väta, köld och drag; men då detta stadgande synes
Utskottet synnerligen obestämdt och i följd deraf torde lemna rum för
olika uppfattning angående hvad i förena randa hänseende kan af fabiikanten
fordras, samt då kontrolltjenstemannens billiga anspråk härutinnan
torde få anses tillbörligen tillgodosedda genom det i §. derjemte
förekommande stadgandet om skyldighet för fabrikanten att i fabriken
till kontrollpersonalens förfogande ställa ett behörigen uppvärmdt och
upplyst rum, beläget omedelbart invid vågen och så inrättadt att derifrån
kan öfvervakas ej mindre vågen än inmatningen i rif- eller skärmaskinerna
eller, i fabrik, der torkade betor förarbetas, fyllandet af urlakningskärlen;
har Utskottet af nämnda skäl ur § uteslutit förstbeiörda
åliggande för fabrikanten.
12
Bevillnings-Ut-skotlett Betänkande N:o 14.
§ 39.
§ 39 i Kong!. Maj:ts förslag lyder: »Hvad i denna författning blifvit
stadgadt om sockertillverkning af hvitbetor, galle äfven om sådan tillverkning
af andra sockerhaltiga rotfrukter».
Denna § har Utskottet alldeles uteslutit af skäl, att den beskattning,
som ,u 1869 beslöts, icke afsåg annat än sockertillverkning af hvitbetor
och att § 2 i författningsförslaget, hvari antages ett utbyte af 7V2 eller
enligt Utskottets förslag 6l/« %, icke lärer vara tillämplig för andra sockerhaltiga
rotfrukter.
I stället för den af nyssberörda anledning uteslutna § 39 i Kongl.
Maj:ts förslag till författning har Utskottet under § 39 infört ett stadgande,
_ afsedt att gorå tillverkning af livitbetssirup för eget husbehof till
ett årligt belopp, af 50 centner råa betor skattefri, enär Utskottet ansett
det vara obilligt att förhindra en betodlare att, om han så finner
för godt, för eget behof förädla sin råvara, då här icke förefinnes samma
skål, som för förbudet af husbehofstillverkning af bränvin, nemligen faran
i sedligt hänseende af en medgifven frihet.
I öfriga, nu icke särskildt omförmälda, af Bevillnings-Utskottet behandlade
delar, samt med undantag för några mindre redaktionsförändnngar,
föi hvilka anförande af särskilda skäl icke lärer erfordras, har
Utskottet funnit sig böra tillstyrka Riksdagens bifall till det af Kong]
Maj:t framlagda förslaget; och Utskottet hemställer alltså
4:o) att Riksdagen, med förklarande att Kongl.
Maj:ts nådiga Proposition icke kunnat oförändrad bifallas,
må antaga bilagda förslag till Art. I, II, III och
VI af förordning angående beskattning af hvitbetssockertillverkningen
i lfiket.
Enligt § 9 i författningsförslaget åligger det hvitbetssockerfabrikant
att ställa fullgod säkerhet för så stort belopp, som efter den af honom
uppgifna medelafverkning per dygn fullt motsvarar tillverkningsafgift för
tvänne månader; och om än detta stadgande för närvarande, då skatten
är låg, icke kan anses medföra några synnerliga olägenheter för fabrikanten,
blifver förhållandet dock annorlunda i mån som skatten ökas.
Utskottet anser derföre särdeles önskvärdt, att lättnad i detta hänseende
kunde beredas antingen genom medgifvande för fabrikant att i stället
för den fordrade säkerheten inlägga den tillverkade varan å nederlag
eller på annat sätt, som Kongl. Maj:t kan finna vara betryggande för
Bevillnings-UlekoUels Betänkande N:o 14.
13
statens säkerhet; och Utskottet har af denna anledning ansett sig böra
hemställa,
5:o) att Riksdagen i dess förenämnda underdåniga
skrifvelse till Kongl. Maj:t jemväl måtte anhålla, det
täcktes Kongl. Maj:t låta tillse, huruvida någon lättnad
kunde beredas fabrikant af hvitbetssocker i afseende på
hans skyldighet att ställa säkerhet för skatten antingen
genom beviljande af nederlagsrätt för den tillverkade
varan eller på annat för statens rätt betryggande
sätt, som Kongl. Maj:t kan finna lämpligt, samt att
Kongl. Maj:t i sådant fall ville för Riksdagen härom
framlägga förslag.
Stockholm den 5 Maj 1873.
På Utskottets vägnar:
GUST. af UGGLAS.
Reservationer:
Vid punkten 2:
af Herrar Rylander och Ola Andersson: »Ehuru vi icke i allo kunnat
dela Herr C. A. Larssons i förra delen af hans motion väckta förslag
om tre frihetsår från beskattning för hvarje nyanlagd fabrik, så och då
det är allmänt kändt att fabrik, som anlägges på en ort, der förut betodling
icke bedrifvits, har att kämpa med många svårigheter dels innan
jorden blifver befriad från de på betorna skadligt inverkande salter den
innehåller, dels ock innan odlaren hunnit lära sig såväl rätta beredningen
af jorden, som betornas ändamålsenliga skötsel, hafva vi ansett Herr
Larssons motion i denna del hafva bort på det sätt bifallas,
att Riksdagen må medgifva att, der för sockertillverkning
af råa hvitbetor ny fabrik anlägges i ort,
der förut hvitbetsodling icke i nämnbar mån bedrifvits,
Kongl. Maj:t må kunna meddela en sådan fabrik frihet
från beskattning till hela eller någon del af skattebeloppet
för ett eller högst två års tid.»
14 Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 14.
af Herr C. A. Jönsson: »Utskottets hemställan i punkten 2, att Herr C.
A. Larssons motion icke måtte vinna Riksdagens bifall, har jag för min
del icke kunnat fullkomligt biträda. Jag har nemligen trott att hvitbetssockerfabriker,
som anläggas på orter, der sådana förut icke finnas
och der betodlingen derföre är alldeles ny, kunna behöfva någon skattelindring
för att komma till stånd, då, efter hvad Utskottet äfven upplyser,
det erfordras en flerårig dyrbar odling för att bringa jorden i det
skick att den gifver betor, som på en gång äro sockerrika och befriade
från andra salter samt derigenom fullt lämpliga för sockertillverkning, i
följd hvaraf den fabrikant, som för sin tillverkning nödgas begagna de
mindre sockerrika och af främmande salter besvärade betor, som erhållas
der odlingen nyss börjat, måste, under eu beskattning, der ingen
hänsyn tages till betornas olika sockerhalt, komma i en ofördelaktig
ställning i jemförelse med de äldre fabrikanterna. Hvad man emot den
föreslagna skattefriheten anfört är, att nya fabriker skulle kunna anläggas
i samma trakt som de gamla och fråntaga dessa deras betor, för
hvilka de alltid skulle kunna betala så mycket mer som skattelindringen
utgör, men detta kan förebyggas genom att icke medgifva skattefrihet
för andra nya fabriker än dem, som anläggas på orter der hvitbetssockerfabriker
icke redan finnas eller icke så nära intill de äldre att
de med dessa täfla vid betuppköp. Då, såsom bekant, råa betor icke
kunna forslas någon längre väg, är en sådan inskränkning fullt betryggande
för de äldre fabrikerna. Ett undantag i detta hänseende uppstår
naturligtvis för fabriker, som begagna torkade betor, och jag har derföre
trott att för dessa, som kunna förse sig med sitt råmaterial från
hvad ort som helst och som derföre icke äro beroende af ofvannämnde
svårighet i följd af en föga uppdrifven betodling, någon skattefrihet icke
bör ifrågakomma. Med anledning af hvad jag nu anfört anser jag en
skattefrihet för två år böra medgifvas för nya fabriker som för afverkning
af råa hvitbetor anläggas i trakt, der förut icke finnes sådan hvitbetssockerfabrik;
och hemställer, att Riksdagen måtte återremittera denna
delen af Utskottets betänkande, på det att å lämplig plats i författningen
må intagas en föreskrift i nu nämnda syftning.»
Vid punkten 4, i afseende å § 2:
'' af Herr Friherre Fock: »I Riksdagens underdåniga skrifvelse den 11
Maj 1869 yttras, att »Riksdagen funnit sig böra bereda denna sväfvande
beskattningsfråga en snar lösning, på det å ena sidan måtte tillgodoses
Statsverkets rätt att ej beröfvas en af sina förnämsta inkomstkällor och å
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 14. 15
andra sidan hvitbetskulturen och livitbetssockertillverkningen måtte för
framtiden betryggas mot ovissa och möjligen, våldsamma beskattningsåtgärder.
För uppnåendet af detta dubbla syfte anser jag likväl nödigt, att
det af 1869 års Riksdag fattade beslut i fråga om skattens storlek nu
vid tillämpningen göres till en full sanning, och att således den utgående
skatten ej sättes lägre än Va af den införselafgift, som skulle
hafva drabbat det tillverkade sockret, ifall det blifvit till riket infördt. I
motsatt fall måste icke allenast staten gå i mistning af beräknad inkomst,
utan äfven, hvad jag anser vara betänkligare, den inhemska
näringen icke »för framtiden betryggas mot ovissa och möjligen våldsamma
beskattningsåtgärder». — Sannolikheten för att sådana åtgärder
kunna komma att vidtagas måste naturligtvis vara större i samma mån
utbytessiffran sättes låg och lägre än hvad utbytet verkligen blifver
vid de i verksamhet varande fabrikerna. Om nu äfven de vid dessa
fabriker hittills vunna resultaten kunna gifva något stöd åt den af Utskottet
antagna utbytessiffran, hvilket likväl icke fullkomligt är fallet,
så synes mig likväl vara fullt antagligt, att i och med beskattningens
införande ett större utbyte verkligen skall erhållas. En omedelbar följd
af hvitbetssockertillverkningens beskattande på det nu föreslagna sättet
måste nemligen blifva, att såväl vid sjelfva odlingen allt möjligt afseende
fästes vid frambringandet af sockerrika betor, som att vid tillverkningen
man kommer att bemöda sig att utdraga största möjliga sockermängd.
Hvad denna sednare omständighet beträffar, så torde jag få fästa uppsamheten
derå, att dels tekniken i detta hänseende gjort och fortfarande
gör ständiga framsteg, dels att efter betbeskattningens införande man väl
här, likasom i andra länder, der denna beskattningsmetod användes,
kommer att före betornas uppvägning afskära de minst sockerrika delarne.
Riktigheten af min åsigt härutinnan bekräftas äfven af erfarenheten i
de tyska staterna, der hufvudsakligen just till följd af denna beskattningsmetod
icke blott soclcerrikare betor odlas utan äfven ett större
utbyte erhålles än i Frankrike, der produktbeskattning eger rum.
I)å enligt talrika, under flera år fortsatta undersökningar öfver
svenska sockerbetor deras medelhalt af socker (10—11 procent) ej är betydligt
lägre än hos de tyska, och då sockerutbytet inom de norra
tyska staterna numera beräknas till 8''4 procent af betornas vigt, så
synes mig den af Utskottet föreslagna utbytessiffran af 6 lU procent vara
allt för låg, hvilken min åsigt icke heller egentligen motsäges af de
redan erhållna resultaten vid de svenska hvitbetssockerfabrikerna. Men
då jag å andra sidan, lika med Utskottet, anser af vigt att nämnda siffra
16 Bevillnings-Utkottets Betänkande N:o 14.
ej sättes allt för hög’, så får jag vördsamt hemställa, att Riksdagen måtte
bifalla Utskottets förslag .med den förändring, att utbytessiffran för råa
betor bestämmes till sju och för torkade betor till tretiofem procent af de
invägda betornas vigt.»
Häruti instämma:
Herrar Bennich och Wijk.
1 afseende å § 39:
af Herr Friherre Ugglas: »Genom att föreskrifva att till sirups
tillverkning
till eget husbehof icke får af samma tillverkare användas
mer än 50 centner livitbetor årligen, stämplas såsom olaglig all sådan
tillverkning af mer än 50 centner. Då emellertid tillverkning af sirap,
som är vida skild från tillverkning af socker, icke bör förmenas någon,
aldraminst då tillverkningen afser eget husbehof, hemställer jag, att
Riksdagen väl behagade bifalla ifrågavarande §, men med den förändrade
lydelse, att orden »dock må härvid icke af någon af verkas mera
än 50 centner betor årligen» ur § uteslutas.»
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 14.
17
Förslag
till
förordning om beskattning af hvitbetssockertillverkningen i riket.
Artikel I.
Om skattens beräkning och erläggande.
§ I
För
all tillverkning af hvitbetssocker, som från och med den 1
nästkommande Juli inom riket sker, erlägges tillverkningsafgift i förhållande
till det utbyte i råsocker, som de för tillverkningen använda
hvitbetor enligt den i § 2 bestämda grund antagas hafva lemnat; och
skall, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse den
15 Oktober 1869, denna afgift till den 1 Juli 1876 utgöra en femtedel
af gällande tullsats för utländskt råsocker af mörkare färg än N:o 18
af den i verldshandeln antagna Holländska standard.
. § 2‘
Det enligt § 1 beskattningspligtiga råsockret beräknas efter de för
tillverkningen använda betornas vigt sålunda, att en centnei låa (ej
torkade) hvitbetor antagas lemna ett utbyte af sex och ett fjerdedels
skålpund och en centner torkade hvitbetor ett utbyte af tretioett och
ett fjerdedels skålpund råsocker.
§ 3.
Inom fjorton dagar efter slutet af hvarje kalendermånad, under
hvilken afverkning af hvitbetor vid sockerfabrik egt rum, skall tillse.
Ull Riksd. Prat. 1873. 5 Sami. 1 Afd. 13 Raft. 3
18
Bevillnings utskottets Betänkande N:o 14.
verknings afgift, beräknad efter vigten af de under samma månad, på
sätt i §16 sägs, till afvikning invägda hvitbeta'', erläggas i landtränteriet
i det län, der fabriken är belägen.
§ 4.
Afskrifning eller återbetalning af tillverkningsafgiften eger icke rum
i anledning deraf, att de upphängda bvitbetorna, eller deraf framställda
fabrikater blifvit skadade eller förstörda.
Artikel II.
Om anmälan till hvitbetssockertillverkning och vissa andra fabrikantens
åligganden.
§ 5.
Mom. 1. Minst eu månad innan fabrik för tillverkning af hvitbetssocker
första gången efter den 1 Juli innevarande år sättes i verksamhet,
skall fabrikanten till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i det län,
der fabriken är belägen, inlemna skriftlig anmälan, innehållande noggranna
uppgifter beträffande:
a) fabrikens belägenhet;
b) de särskilda till densamma hörande byggnader;
c) förvaringsrummen för så väl betor som de särskilda fabrikaterna;
d) de egentliga fabrikslokalerna;
e) de fasta apparater, som tjena till betornas tvättning, rifning eller
skärning samt torkning, der sådan användes, äfvensom till saftens utpressning
eller urlakning och
f) de kärl, som äro afsedda för saftens skedning och kokning,
äfvensom för klarning; skolande kannerymden af hvart och ett af dessa
kärl derjemte vara angifven.
Mom. 2. Vid denna anmälan skall vara fogad planritning öfver
samtliga fabrikslokalerna, å hvilken finnes tydligt angifvet hvarje lokals
ändamål, samt hvarest ofvannämndä apparater och fasta kärl äro uppställda.
11
Mom. 3. Alla inom fabriken sedermera vidtagna förändringar i afseende;
ä sä väl de byggnader, lokaler, apparater och kärl, hvarom i nästföregående
mom. 1 sägs, som åt uppställningen af dessa apparater och
19
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 14.
häri, skola likaledes, i den ordning och få sätt i mom. 1 och 2 af denna
§ stadgas, hos Kongl. May.ts vederbörande Befallningshafvande skriftligen
anmälas.
Mom. 4. Anskaffas under pågående betafverkning nya dylika apparater
eller kärl eller förändras redan befintliga, må sålunda anskaffad eller
förändrad redskap inom fabriken användas, sä snart skriftlig anmälan
derom, upprättad på sätt i nästföregående moment sägs och ställd till
Konql. Maj:ts Befallningshafvande, blifvit till vakthafvande uppsyningsmannen
ajiemnad; och åligger det uppsyn tingsmännen att sådan anmälan
ofördröjligen till Kongl. May.ts Befallningshafvande insända''.
§ 6.
Mom. 1. Då anmälan, som i nästföregående § omförmäles, skett,
läte Kongl. Maj:ts Befallningshafvande genom sakkunnig person tillse,
att anordningarne inom fabriken äro författningsenliga och de lemnade
uppgifterna riktiga.
Mom. 2. Uppmätning af pannor och andra fasta kärl företages likväl
endast, när särskilda omständigheter dertill föranleda, och vare i sådant
fall fabrikanten pligtig att ställa nödigt antal arbetare samt erforderliga
målkärl till besigtningsmannens förfogande.
Mom. 3. Vid den besigtning, som på grund af föreskriften i mom.
1 af denna § skall ega ruin, åligger det fabrikanten att, på kallelse af
besigtningsmannen, sjelf eller genom ombud vara närvarande; och skall
öfver förrättningen föras protokoll i tvänne exemplar, som undertecknas
ej mindre af fabrikanten eller hans ombud än af besigtningsmannen.
Det ena exemplaret insändes af den sistnämnde till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
och det andra tillställes fabrikanten eller hans ombud.
§ 7.
Å de i § 5 omförmälda fasta apparater och kärl skall fabrikanten
låta anbringa ordningsnummer, och å de senare jemväl uppgift om kannerymden,
allt efter föreskrift, som vid den i § 6 stadgade besigtning
meddelas. Sålunda anbragta nummer och uppgifter skola af fabrikanten
i behörigt skick underhållas.
§ 8.
Anmälan, som i § 5 mom. 1, 3 och 4 föreskrifves, skall inlemnas
i tvänne exemplar.
20
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 14.
Sedan den i § 6 omförmälda besigtning blifvit verkställd, förses
båda exemplaren med Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes intyg derom,
hvarefter det ena exemplaret återställes till fabrikanten, som är skyldig
att, när så påfordras, hålla detsamma tillgängligt för vederbörande kontroll
tjensteman, och det andra insändes till den i § 13 omförmälda kontrollbyrå.
Detsamma gäile ock om den planritning, som i § 5 mom. 2 omförmäles.
§ 9.
Mom. 1. Minst fjorton dagar innan fabrikant under något tillverkningsår,
hvilket räknas från och med den 1 September det ena till och
med den 31 Augusti det påföljande året, börjar afverkning af hvitbetor,
skall han hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande skriftligen uppgifva:
a) stället, der afverkningen skall ega rum och dagen då den är
ämnad att taga sin början;
b) huruvida afverkningen skall fortgå natt och dag eller endast om
dagen;
c) huru stor vigt betor, råa eller torkade, som i medeltal är beräknad
att i dygnet afverkas;
d) vid hvilken tid betafverkningen kan antagas komma att afslutas;
samt
e) hvilken tillverkningsmetod kommer att följas.
Mom. 2. Samtidigt med aflemnandet af förenämnda uppgifter skall
fabrikanten hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ställa fullgod säkerhet
för så stort belopp, som, efter den af honom uppgifna medelafverkning
per dygn, fullt motsvarar tillverkningsafgift för tvänne månader.
Mom. 3. Varder den i nästföregående moment omnämnda säkerhet
af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande godkänd och finnes ej heller i
annat afseende hinder för handteringens utöfvande möta, meddele Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande fabrikanten tillståndsbevis för tillverkningens
företagande.
Mom. 4. Inträffa, sedan den i mom. 1 omförmälda anmälan blifvit
inlemnad, förhållanden, som göra afvikelse i ett eller annat hänseende
från fabrikantens hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande förut enligt denna
§ gjorda uppgifter nödig, vare fabrikanten jemväl pligtig sådant ofördröjligen
hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande skriftligen uppgifva,
samt att, då fråga är om ökad afverkning per dygn, för det emot tillverkningen
svarande skattebeloppet ställa fullgod säkerhet, på sätt i
mom. 2 stadgas.
Beuillnings-Utslcottets Betänkande N:o 14. 21
Mom. 5. Har under tjugu på hvarandra följande arhetsdygn i medeltal
per dygn afverkats mer än en femtedel utöfver hvad beräknadt blifvit
uti den enligt mom. 1 eller 4 gjorda skriftliga anmälan, ställe fabrikanten
genast fullgod säkerhet för det mot den ökade afverkningen svarande skattebeloppet.
Mom. 6. De i mom. 1 och 4 föreskrifna uppgifter ingifvas i 3:ne
exemplar, af hvilka Kongl. Maj:ts Befallningshafvande behåller ett, öfverlemnar
ett till vederbörande öfverkontrollör för att af honom, efter
derom tagen kännedom, tillställas uppsyningsmännen vid fabriken, samt
öfversänder det tredje, försedt med uppgift om den godkända säkerheten,
då sådan erfordras, till den i § 13 omförmälda kontrollbyrån.
§ io.
Om utverkning af hvitbetor icke börjas inom fem helgfria dygn
efter den i fabrikantens anmälan uppgifna tid eller under den uppgifna
tillverkningstiden någon gång afbrytes längre än fem helgfria dygn,
utan att vådeld eller annan svår olyckshändelse dertill varit vållande,
eller före den uppgifna tiden afslutas, utan att detta minst åtta dagar
förut blifvit hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande anmäldt, vare fabrikant
skyldig ersätta det till uppsyningsmännen vid hans fabrik utgående
arvode, för den tid betafverkning der icke egt rum.
§ 11.
Mom. 1. Fabrikant åligger att öfver tillverkningens gång föra sådan
bok, att derur med lätthet kan inhemtas, huru mycket af särskilda
sockerfabrikater vunnits efter de vid fabriken afverkade betorna, äfvensom
i öfrigt sådana upplysningar erhållas, som för upprättande af en
tillförlitlig statistik öfver hvitbetssockerindustrien erfordras; och vare
fabrikant skyldig ställa sig till efterrättelse de föreskrifter i afseende å
bokens anordning och förande, som chefen för den i § 13 omförmälda
kontrollbyrå meddelar.
Mom. 2. Nämnda bok skall, när helst så påfordras, hållas tillgänglig
för den öfverkontrollör, under hvars inseende fabriken är ställd.
§ 12-
Fabrikant ställe sig för öfrigt till efterrättelse hvad den här nedan
i § 14 omnämnda ordningsstadga för hvitbetssockerfabrikerna om hans ålig
-
22
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 14.
gaude innehåller, samt de föreskrifter öfverkontrollör i enlighet med
densamma meddelar.
Artikel III.
Om tillsyn vid hvitbetssockerfabrik.
§ 13.
Ofverinseendet öfver hvitbetssockerbeskattningen i riket utöfvas af
chefen för den för kontroll ci tillverkning saf gifter inrättade särskilda byra.
§ H.
Mom. 1. Närmaste kontrollen vid hvarje fabrik för tillverkning af
hvitbetssocker skall under inseende af en utaf Kongl. Magt tillförordnad
öfverkontrollör utöfvas af särskilda, vid fabriken anställda edsvurna
uppsyningsman, hvilka, så snart tillståndsbevis, hvarom i § 9 mom. 3
sägs, blifvit fabrikant meddeladt, af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
utses. I fabrik, der utverkning af betor eger rum oafbrutet natt och
dag, skola uppsyningsmännen till antalet i allmänhet vara tre, men, der
afvel kningen försiggår endast om dagen, två. Uppsyningsnjannons antal
kan dock ökas derutöfver, i fall omständigheterna någorstädes skulle
göra en strängare kontroll nödvändig.
Mom. 2. Der så lämpligen ske kan, uppdrages inseendet öfver flere
fabriker åt en gemensam öfverkontrollör.
Mom. 3. Ofverkontrollörers och uppsyningsmäns närmare åligganden
bestämmas i en af Kongl. Maf.t utfärdad ordningsstadga för hvitbetssockerfabriker
i riket.
§ 15. - ,
Mom. 1. Ersättningen till öfverkontrollör bestämmes af Kongl. Magt
efter omfattningen af hans göromål.
Mom. 2. Då uppsyningsman är i tjenstgöring åtnjuter han af staten
fyra. riksdaler om dagen i arvode samt resekostnadsersättning enligt
ordningsstadgan.
Mom. 3. Dessutom erhålla uppsyningsmännen af fabrikanten, utan
ersättning, kost samt tv änne eller, i fall Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
23
Bevillnings-Utskottets Betänkande*N:o 14.
sä finner nödigt, tvenne eldade, städade samt med nödiga möbler och. sängkläder
försedda boningsrum, belägna i fabrikens omedelbara närhet.
§ 16.
I fabriker, der råa betor afverkas, uppvägas betorna af uppsyningsmännen
omedelbart innan de bringas i rif- eller skärmaskinerna samt i
den mån afverkningen fortgår. I fabrik åter, hvarest torkade betor förarbetas,
uppvägas dessa vid införandet i den afdelning af fabriken, i
hvilken urlakningskärlen finnas.
§ 17-
Å sön- eller helgedag emellan klockan 6 om morgonen och klockan
G om aftonen må uppvägning eller afverkning af betor å rif- eller skärmaskiner,
eller fyllning af urlakningskärl, icke ega rum.
§ 18.
För betornas uppvägning vare fabrikant skyldig att anskaffa och
underhålla våg efter fastställd modell, äfvensom nödiga vigter. Vågen
anbringas i fabrik, der råa betor afverkas, i närheten af rif- eller skärmaskinerna,
samt i fabrik, hvarest torkade betor förarbetas, vid ingången
till den afdelning af fabriken, i hvilken urlakningskärlen äro uppställda,
allt på sätt öfverkontrollören eger närmare bestämma. Allt arbetsbiträde,
som erfordras för betornas framskaffande till och bortförande
från vågen äfvensom för uppvägningen, lemnas af fabrikanten.
§ 19-
Fabrikanten åligger jemväl a,tt i fabriken till kontrollpersonalens förfogande
ställa ett behörigen uppvärmdt och upplyst rum af minst 100
qvadratfots golfyta, hvilket bör vara beläget omedelbart invid vågen
och så inrättadt, att derifrån kan öfvervakas ej mindre vågen än inmatningen
i rif- eller skärmaskinerna, eller i fabrik, hvarest torkade
betor förarbetas, fyllandet af urlakningskärlen. Den närmare beskaffenheten
af detta rum och de möbler, hvarmed detsamma bör af fabrikanten
förses, bestämmes i ordningsstadgan.
24
Bevillninga-Utskottets Betänkande N:o 14.
Artikel IV.
Ansvarsbestämmelser.
§ 20.
Artikel V.
Föreskrifter rörande författningens verkställighet.
§ 35.
Artikel VI.
Allmänna bestämmelser.
§ 38.
Med fabrikant menas öfverallt i denna författning den, som i egenskap
af egare, innehafvare, disponent eller verkställande direktör, har
högsta inseendet öfver fabriks skötsel och till hvilken derföre det i §
9 mom. 3 omförmälda tillståndsbevis är stäldt.
§ 39.
Denna författning skall icke ega tillämpning å sådan tillverkning af
sirap, som kan ega rum allenast för eget husbehof med användande af hvitbetor,
derå tillverkaren sjelf odlat; dock må härvid icke af någon afverkas
mer än 50 centner betor årligen.
Stockholm, Ivar Hseggströma Boktryckeri, 1873.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Rättelse
i Bevillnings-Utskottets Betänkande
sid. 18, råd. B uppifrån står: uppbängc
läs: uppvägda
Bill, till Riksd. Frat. 1873.
Sand. 1 Afil. 14
N:o 14.
a bvitbetorna
h Vitbetorna,
Häl t.
*
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.