Sök i Ratio Lex

Betänkande, angående allmänna bevillning en.

1873-02-28 · 12 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1873:2, Betänkande, angående allmänna bevillning en.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 2.

I

i¥:o 2.

Ank. till Itiksd. Kansli deri 1 Mars 1873, kl. 11 f. rn.

Betänkande, angående allmänna bevillning en.

Sedan Bevillnings-Utskottet till behandling förehaft de inom Kamrai

no väckta och till Utskottet hänvisade motioner, hvilka afse förändring

åt särskilda bestämmelser rörande allmänna bevillningen, och i sammanhang

dermed ,verkställt granskning af bevillningsstadgan i öfrigt, får Utskottet

nu, jemlikt 40 § Riksdags-ordningen, afgifva betänkande i ämnet.

Med undantag åt ett tillägg till 8 § Bevillningsstadgan, som Utskottet

kominer att föreslå, har granskningen åt stadgans öfriga delar icke föranledt

någon framställning från Utskottets sida eller påkallat annat yttrande

af Utskottet, än i anledning åt de särskilda motionerna, vid hvilkas besvarande

Utskottet följt den ordning, som betingas af bevillningsstadgans

uppställning.

§ 6.,

Uti eu inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 116) har Herr

Carl Magni hemställt, att § 6 i Bevillningsstadgan och § 21 i Instruktionen

för taxeringsförrättningarne måtte bringas i sådan öfverensstämmelse,

att icke något missförstånd kunde uppstå derom, att inkomst af kapital,

som vore nedlagdt i sedelutgifvande bankbolag, skulle till beskattning beräknas

och bevillning derför den enskilde aktieegaren påföras inom den

Bill. till Riksd. Prof,. 1873. 5 Sami. 1 Afd. 2 Raft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillning s-Utskottets Betänkande N:o 2.

kommun, der lian vore bosatt. Till stöd för detta sitt yrkande tiar motionären

uppgifvit, att inom olika taxeringsdistrikt en olikhet i tillämpningen

af nyssnämnda stadganden skulle hafva gjort sig gällande, bestående

deri, att i vissa distrikt den enskilde aktieegaren i sedelutgifvande bank

skulle hafva blifvit beskattad för inkomsten af sina aktier, under det att

på andra ställen sådan inkomst icke beskattats. Enligt motionärens uppfattning

vore den förstnämnda tillämpningen den riktiga, likasom endast

derigenom rättvisan skulle blifva fullt tillgodosedd, då ju den, som hade

sina penningar nedlagda i bankaktier, lika väl borde för den afkastning,

han deraf hemtade, erlägga inkomstbevillning, som den, hvilken hade sina

penningar utlåuta mot inteckning, finge betala skatt för sin ränteinkomst.

Skulle aktieegaren icke beskattas för ifrågavarande inkomst, blefve enligt

motionärens förmenande, en följd, att dels staten undandroges bevillning

för samma inkomst, och dels att kommunen, hvarinom aktieegaren vore

boende, beröfvades det bidrag till bestridande af kommunens gemensamma

utgifter, som af egendom i denna form, såväl som af all annan, borde utgå.

Att någon tveksamhet om rätta tillämpningen af Bevillningsstadgans

föreskrifter i detta afseende skulle kunna uppstå, synes Utskottet ganska

anmärkningsvärd^ då den åberopade paragrafen i instruktionen har följande

lydelse: »Enär vederbörande bolags eller inrättnings direktion eller styrelse

skall erlägga bevillningsafgift både för ränteinkomsten af hela det i bolaget

eller inrättningen nedlagda aktiekapitalet och för den vinst, som rörelsen

derutöfver lemnar, så påföras de enskilde delegarne icke bevillning

för inkomst från samma bolag eller inrättning.» Om således, på sätt motionären

antydt, i något — efter hvad Utskottet antager temligen enstaka —

fall taxeringskomité skulle hafva påfört aktieegare i sedelutgifvande bank

bevillning för hans afkomst utaf det egande aktiekapitalet, skulle rättelse

i en dylik åtgärd säkerligen icke hafva uteblifvit, om den skattskyldige

underställt densamma högre myndighets pröfning. Utskottet kan derföre

icke biträda den tolkning, motionären velat gifva åt nu gällande stadgandena

i detta afseende.

Det återstår emellertid för Utskottet att tillse, huruvida skäl kan

förefinnas för vidtagande af en förändring utaf dessa stadganden i den

syftning, motionären ansett önskvärd, hvarvid Utskottet dock omöjligen kan

föreställa sig, att motionären skulle hafva afsett, både att bankbolaget skulle

såsom nu sker påföras bevillning för sin behållna inkomst och dessutom

den enskilde aktieegaren beskattas för den vinstutdelning, han erhållit för

sina aktier, eller att med andra ord samma inkomst i detta fall skulle

draga eu dubbel skatt; utan måste Utskottet antaga, det motionären anser

bankbolaget såsom sådant icke böra påföras någon bevillning för inkomst

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 2. 3

af kapital eller arbete, utan denna i stället uttaxeras af de enskilda aktieegarne,

der enhvar af dessa är boende. Likartade förslag hafva vid föregående

riksdagar varit framställda, men icke vunnit Riksdagens godkännande,

och torde det tillåtas Utskottet att hänvisa till den i Bevillnings-Utskottets

Betänkande N:o 15 vid 1868 års riksdag lemnade utförliga framställning

af de skäl, hvarpå Utskottet då grundade sitt afstyrkande af ett dylikt beskattningssätts

införande. Utskottet vill här upprepa endast några af de

hufvudsakliga skäl, som tala deremot. Först och främst skulle derigenom

rubbas den grundsats, som genomgår nu gällande bevillningsstadga, eller

att all industriel eller affärsrörelse bör beskattas, der den utöfvas, eller med

andra ord, der den beskattningsbara inkomsten bildas, och det är ej endast

med afseende å önskvärdheten af ett, så vidt sig göra låter, systematiskt

ordnadt beskattningsväsende, som vidhållandet af denna grundsats eger sin

betydelse, utan ännu mer derföre att denna grundsats vid tillämpningen

visar sig medföra väsendtliga fördelar. Å den ort, der rörelsen utöfvas, måste

man nemligen bäst vara i tillfälle att iakttaga och bedöma såväl rörelsens

omfattning, som i öfrigt alla de omständigheter, som på beskattningen

böra inverka, och der låter sig skatten ock uttagas med minsta besvär

och kostnad för staten. Helt annorlunda skulle deremot förhållandet

blifva, om beskattningen för ett baukbolags rörelse skulle uttaxeras hos de

enskilda delegarne. Äfven om bolagets styrelse finge sig ålagdt att till

vederbörlig myndighet insända förteckning öfver delegarne och uppgift å

deras adressorter, kunde lätt inträffa, att en och annan dylik uppgift bland

massan af andra sådana förbisåges hos taxeringskomitén, eller ock att

adressorten vore en annan, än den, der delegaren vore uppförd till beskattning

för inkomst af kapital, och i begge fallen skulle staten gå miste om

sin bevillning. Men ännu större svårigheter skulle tillämpningen af en

dylik beskattning möta, då aktiebrefven innehades af utomlands boende

personer, hvilka staten icke kunde åtkomma med taxering. Staten skulle

således ingalunda hafva samma säkerhet som nu att komma i åtnjutande

af den bevillning, bolagets inkomst af dess rörelse betingade- Till dessa

nu anförda skäl emot det föreslagna beskattningssättet vill Utskottet slutligen

lägga ett, som torde vara af ganska afgörande vigt, nemligen att

bankbolagens rörelse i sådant fäll icke skulle blifva lika högt beskattad

som nu och statens inkomst följaktligen i samma mån minskad- Den enskilde

delegaren skulle nemligen beskattas endast för den vinstutdelning

han erhållit å sina aktier, under det nu bolaget erlägger bevillning ej blott

för hvad som utdelas till aktieegarne, utan för hela det behållna inkomstbeloppet

och således jemväl för den del deraf, som afsättes till reservfond

eller eljest reserveras till bolagets framtida disposition.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 2.

Da Utskottet således icke kan finna bevillningsstadgans nu gällande

föreskrifter tarfva något förtydligande i det af motionären ifrågasatta afseende^

och Utskottet än mindre kan gilla det beskattningssätt, motionären

förordat, hemställer Utskottet:

l:o.

att Herr Carl Magnis motion icke må till någon Riksdagens åtgärd

föranleda.

§ 8.

Då enligt denna §, bland andra inrättningar, sparbanker äro från

inkomstbevinning befriade, har förslag inom Utskottet väckts derom, att

jemväl sådana rånte- och kapitalförsäkrings-anstalter, som, i likhet med sparbankerna,

afse att bereda vinst endast åt insättare, måtte komma i åtnjutande

af samma frihet. Såvidt Utskottet erfarit, har väl hitintills bevillning icke

påförts dessa anstalter, åtminstone ej den i hufvudstaden befintliga, men

tveksamhet lärer hafva börjat yppa sig vid taxeringsförrättningarne, huruvida

en dylik frihet står tillsammans med bevillningsförordningens nuvarande

lydelse, och det torde derföre vara af nöden, att frågan bringas under

Riksdagens pröfning, så att de, hvilka'' hafva att tillämpa förordningen,

ej måtte lemnas i ovisshet om det förfaringssätt, som i detta afseende är

det rätta. Då såväl rånte- och kapitalförsäkringsanstalterna, hvaraf åtskilliga

numera finnas inrättade i vårt land, som sparbankerna, ehuru på skilda

vägar, verka för ett likartadt ändamål, och ingendera afse någon vinst för

inrättningens egen räkning, och då det måste ligga i statens välförstådda

intresse att underlätta och befrämja de förras samhällsnyttiga verksamhet

lika väl som de senares, har det synts Utskottet, att samma skäl, hvilka

föranledt sparbankers befriande från inkomst bevillning, påfordra tillförsäkrandet

af en dylik förmån åt rånte- och kapitalförsäkringsanstalterna;

hvarföre Utskottet får tillstyrka:

2:o.

att i § 8 litt. a, må efter ordet »sparbanker» insättas orden: »sådana

rånte- och kapitalförsäkringsanstalter, som afse att bereda

vinst endast åt insättare».

Uti motion (Nio 167) har ledamoten af Andra Kammaren Herr C.

A. Jönsson föreslagit upphäfvande af det stadgande i 8 § af Bevillnings
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 2.

förordningen, enligt hvilket medlem af Konungaätten är frikallad från inkomstbevillning

för af Staten anvisadt anslag samt för inkomst af kapital.

Ehuru motionären endast yrkat upphäfvande af ett stadgande i Bevillnings-förordningen,

synes den väckta frågan Utskottet likväl ega en

vida djupare betydelse, såsom berörande den statsrättsliga ställning, hvilken

i vårt land är åt Konungen och de öfriga medlemmarne af det Kongl. huset

anvisad. Att denna ställning är i en mängd afseenden skiljaktig från

den, hvari samhällets andra medlemmar befinna sig, derom vittna åtskilliga

bud i våra grundlagar, såväl i Regeringsformen som i Successionsordningen.

Om nu, i enlighet med motionärens förslag, medlemmarne af det Kongl.

huset skulle utgöra bevillning till Staten, komma de jemväl enligt grundlagens

bokstaf att tilläggas rättigheter, för hvilkas utöfvande samma grundlagar

dock i vissa fall lagt bestämdt hinder, under det att det är mera

än tvifvelaktigt, huruvida ens i något fäll grundlagar afsett, att dylika

rättigheter kunde tillkomma de ifrågavarande personerna; och då det icke

låter antaga sig, att grundlagarne i detta fäll skulle tillstädja en skyldighet,

på samma gång de nödgades förmena den rättighet, enahanda skyldighet

eljest betingade, vågar Utskottet hysa den mening, att grundlagarne utgå

från förutsättningen, att den af motionären påyrkade jemlikhet i beskattningshänseende

icke kan ifrågakomma. Ett motsatt antagande skulle äfven

i andra afseenden, än Utskottet redan antydt, leda till följder, som lika

litet torde vara öfverensstämmande med andan i vårt samhällsskick. Såsom

exempel härå tillåter sig Utskottet endast nämna, att de Kongl. personerna

i dylikt fäll skulle, såsom medlemmar af en särskild kommun, i

viss mån göras likställiga med kommunens öfriga medlemmar i fråga om

deltagande i vården af denna kommuns angelägenheter. Då Utskottet således"

anser, dels att den nu väckta frågan företrädesvis eger eu statsrättslig

betydelse, dels ock att motionärens förslag, ur denna synpunkt sedt, icke

är förenligt med den ställning, grundlagarne i vårt land anvisa Konungen

och öfriga medlemmar af hans hus, torde Utskottet deri ega giltig anledning

att för sin del afstyrka ett förslag, hvilket Utskottet med afseende å

frågans principiela del finner tillhöra ett helt annat,jlagstiftningsområde, än

som åt Bevillnings-Utskottet är anvisadt.

Betraktar Utskottet saken åter, såsom motionären säkerligen uppfattat

den, eller så, att frågan helt enkelt inskränker sig dertill, huruvida

icke medlemmarne af det Kongl, huset böra vidkännas någon utgift, till

Staten i främsta rummet och sedermera till kommunen, kan Utskottet icke

tillerkänna motionärens förslag någon egentlig betydelse, ty då den sammanlagda

skatten till Staten ock kommunen koinme att för det Kongl. huset

uppgå till ett ganska auserdigt belopp, måste antagas, att Riksdagen,“vid

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillnings-Utskottets Betänkande N.-o 2.

öfvervägande af anslagsbehofven under Första hufvudtiteln, finge taga hänsyn

till denna af Riksdagens eget beslut påkallade betydliga utgiftspost,

hvaraf någon del väl skulle såsom bevillning åter ingå till statskassan,

men ojemförligt största delen såsom kommunalskatt tillfalla en enda kommun

i riket.

På grund af hvad Utskottet nu anfört, hemställer Utskottet:

3:o.

att Herr C. A. Jönssons motion må af Riksdagen lemnas utan

afseende.

§ 9.

Med åberopande af de skäl, hvilka lågo till grund för sistlidne Riksdags

beslut, att jernvägsbolag skulle påföras bevillning, der bolagets rörelse

drefves, vare sig vid större eller mindre stationer, eller med andra ord att,

sedan uträknadt blifvit huru stor del af bolagets vinst belöpte sig å de

särskilda jernvägsstationerna, bevillning skulle å hvarje ort, der en station

vore belägen, utgöras för den der upplupna vinsten, har Herr A. Andersson

från Göteborgs och Bohus län, uti en inom Andra Kammaren afgifven

motion (N:o 23), yrkat det tillägg till § 9 i Bevillnings-förorduingen, att

kanalbolag må beskattas på enahanda sätt som jernvägsbolag, hvarvid motionären

dock tillika ifrågasatt, huruvida icke kanalbolags inkomst lämpligare

borde fördelas på kanalens särskilda distrikt än på stationerna.

Lika med motionären finner Utskottet detta förslag med en viss

följdriktighet påkallas af sistlidne Riksdags beslut rörande jernvägsbolags

beskattning, och Utskottet skulle af sådan anledning jemväl hafva funnit

sig föranlåtet att biträda motionärens förslag, såvida icke eu särskild anledning

förefunnes att icke vid denna riksdag besluta någon ändring af bevillningsstadgan

i denna del. Den komité, som, med föranledande afen framställning från

Riksdagen, varit af Kongl. Maj:t tillsatt för att utarbeta en ny förordning

om mantalsskrifningars förrättande, har nemligen äfven haft till uppgift att

tillse, huru de särskilda kommunernas anspråk att för rörelse, som bedrefves

inom flera kommuner, erhålla bidrag för sina kommunala behof kunde så

vidt möjligt tillgodoses; och har komitéen uti sitt i slutet af förlidet år afgifna

betänkande äfven framlagt förslag till ändringar i bevillningsstadgan

uti sådant syfte. Detta förslag omfattar så väl kanaler som jernvägar,

banker, aktiebolag och andra inrättningar för idkande af rörelse, som drifves

inom flera kommuner; och då komitéen härvid föreslagit en ganska väsendtlig

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

jBevillnings-Utskottets Betänkande N:o 2.

afvikelse från den väg, som hittills varit beträdd för nyss angifna frågas

lösning, i det komitéen ansett bevillningen till staten för dylik rörelse böra

påföras och uppbäras endast på ett ställe, men kommunalutskylderna deremot

debiteras inom de särskilda kommunerna, i män som inkomsten af

rörelsen i dess helhet blefve efter vissa af komiterade angifna grunder fördelad

på de olika kommunerna för att ligga till grund för kommunalutskyldernas

påförande, har Utskottet, utan att nu inlåta sig på granskning

af detaljerna i komiterades förslag, som vid detta tillfälle ej föreligger till

Riksdagens pröfning, icke kunnat undgå att erkänna, att en lösning af frågan

i sådan riktning bäst skulle främja bevillningsstadgans förnämsta syftemål,

att bereda Staten på en gång säkerhet för att den verkligen erhåller

den inkomst, som af bevillningen kan påräknas, och tillfälle att med så

ringa kostnad som möjligt komma i åtnjutande af denna inkomst, under

det att liktidigt kommunernas anspråk på skattebidrag för deras behof

skulle fullkomligt tillgodoses. Då i anledning af komiterades förslag Kongl.

proposition i ämnet säkerligen är att förvänta till nästa riksdag, har det

derföre förefallit Utskottet mindre välbetänkt att nu för kanalbolag ifrågasätta

ett förändradt beskattningssätt, som möjligen komme att tillämpas

endast för ett år, hvarunder taxeringsförrättningarne naturligtvis skulle hafva

att kämpa med de svårigheter, som äro oskiljaktiga från en så beskaffad

rubbning i beskattningssättet, — och detta för att påföljande år möta en

ny bevillningsstadga med en helt olika beskattningsmetod för enahanda fall.

I följd af hvad Utskottet sålunda anfört, hemställes:

4:o.

det Riksdagen må besluta, att Herr A. Anderssons motion för

närvarande ej bör till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

§ 60.

Inom Andra Kammaren hafva uti två särskilda motioner, (N:is 97

och 98), afgifna af Herrar P. Gummesson och Lasse .Jönsson, förslag väckts

derom, att de göromål, hvilka nu tillkomma pröfnings-komitéerna, må

öfverflyttas på landstingen. Härigenom skulle dels uppkomma en besparing

för statsverket, i det de till pröfningskomitéernas ledamöter utgående

resekostnads- och traktamentsersättningar skulle försvinna, dels

ock, enligt motionärernes förmenande, den fördel vinnas, att, då landstingets

medlemmar väljas från länets alla delar, de antagligen skulle ega en

noggrannare kännedom om förmögenhetsförhållandena inom länet och der
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 2.

före bättre än pröfningskomitéerna kunna fylla det åliggande, som dessa

nu hafva sig anförtrodt, hvarjemte den ene motionären erinrat, hurusom

pröfningskomitéerna ej i likhet med landstingen tillsättas af de skattskyldige,

utan af Konungens Befallningshafvande.

Motioner i samma syftning hafva vid föregående tillfällen inom representationen

varit väckta, men ej tillvunnit sig Riksdagens godkännande.

Vid 1867 års riksdag, då en likartad motion förelåg till behandling, yttrade

Bevillnings-Utskottet till stöd för sitt afstyrkande af motionen, bland

annat:

»I anledning af berörda motion torde böra erinras, hurusom i ändamål

att pröfningskomitéerna måtte komma att bestå af personer, som

äro för sin befattning fullt lämplige, gällande bevillningsförordning stadgar

dels i 60 §; att taxeringskomitéen skall bland sina medlemmar föreslå

visst antal personer till ledamöter i samma års pröfningskomité, samt dervid

åtminstone en, som under nästföregående år erlagt bevillning för löneinkomst,

samt på landet åtminstone en, af hvilken då inom taxeringsdistriktet

bevillning blifvit erlagd för inkomst; dels i 62 § att bland ledamöterne

i pröfningskomitéen skall minst hälften vara egare af fast egendom,

äfvensom att komitéens ledamöter helst böra så utses, att komitéen

kommer att utgöras af ett efter beskattningens belopp och mängden af de

skattskyldige skäligen lämpadt antal dels näringsidkare och dels löntagare,

samt att inom komitéen icke saknas tillförlitlig kännedom om länets särskilda

delar samt desammas ekonomiska tillstånd och hufvudsakliga näringar.

»

»Den trygghet som med dessa bestämmelser blifvit afsedd, för vinnande

af en noggrann, opartisk och i hvarje särskildt fall med tillbörlig

sakkännedom verkställd pröfning af de klagomål, hvartill verkliga eller

förmenta ojemnheter i beskattningen kunna gifva anledning, samt för

vidtagandet i öfrigt af sådana rättelser i taxeringen eller tillägg dertill,

som finnas af en rättvis och författningsenlig beskattning påkallade, synes

likväl kunna i väsendtlig mån äfventyras, derest, på sätt motionären föreslagit,

ett sådant uppdrag, som det förenämnda, öfverflyttades på landstingen,

för hvilkas sammansättning dylika iakttagelser, som de hvilka med

hänseende till pröfningskomitéerna meddelats, icke blifvit föreskrifna och

ej heller torde böra föreskrifvas, i betraktande deraf, att landstingsinstitutionens

nuvarande ändamål, af hel annan art än det som föranledt

pröfningskomitéernas bildande, icke medgifver liknande inskränkningar

af valfriheten vid landstingsmäns utväljande.»

»Dess
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 2. 9

»Dessutom förekommer, att då nu gällande kommunallag bestämmer

tiden för landstings sammanvaro till sex, och endast under vissa vilkor, till

högst åtta dagar, denna korta tid svårligen skulle blifva tillräcklig för omsorgsfullt

fullgörande af en pröfningskomités omfattande gransknings- och

taxeringsarbeten; hvaremot de landstinget pålagda förökade göromålen lätteligen

kunde verka hämmande för en gagnelig utveckling af denna nya och

vigtiga institution.»

Instämmande häri, vill Utskottet endast tillägga, att, då taxeringskomitéernas

ledamöter väljas af de skattskyldige omedelbart och pröfningskomitéen

består af medlemmar från de särskilda taxeringskomitéerna,

dessa medlemmar, vare sig de fungera i den ena eller andra af de

båda komitéerna, fullgöra ett förtroendeuppdrag, som de erhållit af sina

valmän, d. v. s. de skattskyldige, hvarföre det icke gerna kan tänkas, att

pröfningskomitéen skulle vid" utförandet af sina åligganden mindre än taxeringskomitéerna

taga hänsyn till de skattskyldiges anspråk på en rättvis

beskattning. Det pröfnings- och granskningsarbete, som tillhör pröfningskomitéen,

synes Utskottet dessutom ej lämpligen kunna verkställas af en

så talrik korporation, som landstingen utgöra, åtminstone i de större länen;

och om detta arbete åter skulle öfverlemnas åt ett landstingets utskott

torde den af motionärerne betonade noggrannare kännedomen om länets

förhållanden, minst sagdt, icke blifva i någon mån bättre representerad

inom eu dylik delegation af landstinget, än inom den nuvarande pröfningskomitéen.

Då Utskottet sålunda icke kan biträda motionärernes förslag, hvilket

skulle medföra vida större oegentligheter och olägenheter, än att de kunde

uppvägas af den besparing statsverket derigenom skulle tillskyndas, hemställer

Utskottet:

5:o.

att de ifrågavarande motionerna icke må af Riksdagen bifallas.

§ 70.

I denna paragraf har Grefve Mörner, Carl Göran, uti en inom Första

Kammaren afgifven motion (N:o 30), yrkat den ändring, att dels tiden

för klagan öfver pröfningskomités beslut måtte lämpligen förkortas och

dels föreskrift meddelas derom, att Kongl. Maj:ts vederbörande Befallningshafvande

skulle senast inom viss tid efter besvärstidens utgång till Kongl.

Bih. till Riksd. Prof. 1873. 5 Sami. 1 Afd. 2 Käft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 BeviUnings-UtsJcottets Betänkande N:o 2.

Kammarrätten inkomma med de ingifna besvären jemte tillhörande handlingar

och vederbörandes förklaringar.

Dessa bevillningsmål kräfva tvifvelsutan ett vida skyndsammare afgörande,

än som nu komma dem till del, när de fullföljas till de högre

instanserna, och lagstiftningen måste derföre tillse, att de former, den stadgar

för dessa måls behandling, och de föreskrifter, som i afseende derå

meddelas, äro eguade att, så vidt ske kan, befordra en dylik skyndsamhet.

Ur denna synpunkt kan Utskottet ej annat än dela motionärens åsigt, att

ofvannämnda besvärstid är alltför rundligt tillmätt, likasom, enligt hvad

Utskottet förnummit, behof äfven torde hafva gjort sig gällande af en särskild

tidsbestämmelse i det af motionären angifna afseende. Utskottet har

dock icke trott sig vid detta tillfälle böra föreslå någon ändring af bevillningsstadgan

i denna del af samma skäl som Utskottet angifvit i en föregående

punkt. Komitéen för utarbetande af förslag till ny förordning om

mantalsskrifningens förrättande har, såsom redan är nämndt, jemväl ifrågasatt

vissa ändringar i bevillningsstadgan, och den revision denna stadga

måste undergå i följd af den framställning, som från Kongl. Maj:t torde

vara att förvänta i anledning af komitérades förslag, måste jemväl omfatta

de paragrafer, som handla om offentliggörandet af pröfningskomitéens

beslut och om fullföljd af talan deremot. Åt kommunerna måste nemligen

i följd af det föreslagna sättet för kommunalutskylders debiterande

för rörelse, som drifves inom flera kommuner, inrymmas en vidsträcktare

besvärsrätt öfver pröfningskomitéens beslut, än för närvarande, och då besvärstidens

längd icke torde nu lämpligen böra bestämmas utan hänsyn

till de sålunda möjligen snart skeende förändringarne i berörda hänseende,

har Utskottet deraf funnit sig föranlåtet hemställa:

6:o.

att Grefve Mörners motion ej må för närvarande af Riksdagen

bifallas.

Då de till allmänna bevillningen hörande medel nu från landtränterierna

samt Stockholms stad ingå till Riksgälds-kontoret, men en förändrad

anordning i detta afseende möjligen kan varda af Riksdagen beslutad med

föranledande af den framställning, som derom förekommer i Kongl. Maj;ts

nådiga Proposition angående statsverkets tillstånd och behof» torde Utskottet,

sedan Riksdagen afgjort nämnda fråga, få taga i öfvervägande,,

hvilka ändringar i bevillningsstadgan deraf påkallas, och med förslag i ämnet

till Riksdagen inkomma; hvarom Utskottet

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 2. n

7:o.

härmed velat hos Riksdagen göra anmälan.

Först sedan statsverkets behof blifvit utredda och bevillningssumman

bestämd, kan yttrande afgifvas angående de i bevillningsstadgan upptagna

procent- och sifferbelopp, hvarföre Utskottet vill senare under riksdagens

lopp göra den slutliga framställning i ämnet, hvartill förhållandena

föranleda; hvilket Utskottet

8:o.

får för Riksdagen anmäla.

Stockholm den 28 Februari 1873.

På Utskottets vägnar:

Gust. af Ugglas.

Reservationer:

af Herr C. A. Jönsson emot Utskottets hemställan i 3:dje punkten

rörande Herr Jönssons motion; och

af Herr Ola Andersson emot vissa delar af motiveringen i samma

punkt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stockholm, G. W. Blomqvists Boktryckeri, 1873.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.