Sök i Ratio Lex

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 4

1873-03-27 · 46 sidor, varav 44 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 44 av 46 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1873:4, Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 4

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 4.

1

iV:© 4.

Ank. till Riksd. Kansli den 28 Mars 1873, kl. 1 e. m.

Betänkande, angående vilkoren för tillverkning och försäljning af

bränvin. * ''

Sedan Bevillnings-Utskottet till pröfning förehaft såväl de från

amrarne till Utskottet hänvisade motioner, som åtskilliga inom Utskottet

väckta förslag rörande ändringar i nu gällande förordnin^ar,

angående vilkoren för tillverkning och för försäljning af bränvin

Imnen h ’ V§ 40 R]ksdags-ordningen, afgifva Betänkande i dessa

ämnen, hvarvid Utskottet funnit sig böra, på sätt vid flera föregående

riksdagar skett, i ett gemensamt Betänkande sammanföra sina framställ
såning

åt b«"vin ->■» ^verkning som den om far
de,

fclzr.fyiw hanka i^BertllninglStS

“l^ N:°k8l Vid 187°n års,riksda^ och hans motion N:o 33

Vd ars nksdag> samt den deraf föranledda diskussion hemställt

det Riksdagen måtte besluta: ’ nemstdllt’

drycker^ upphöra™™116 “““‘“"S8'' och utskänknmgsafgifter för spritkanna^

““ tillreAningsafgiften i stället hajes till 1 R:dr 10 One per

af v « att ,tlllve,*are {emte de honom förunnade, om sådan förhöinin»

“isrått m m'' t!”” -bR 1 J u -de fl‘e,:li*are lättnader af större neder?

tillstyrktes1; '' BeTlll''nngs-Utskottets ofvannämnda betänkande

Biti. till Riksd. Prof. 1873. 5 Sami. I A/d. 4 Hä/t.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4.

d) att full ersättning för minskad inkomst, genom utminuteringsoch

utskänkningsafgifternas borttagande, anslås åt vederbörande landsting,

hushållningssällskaper och kommuner, efter hvad de visa sig i

medeltal under de 5 åren 1868—1872 hafva, omedelbarligen från bolag

eller annorledes, genom minutering eller utskänkning af bränvin åtnjutit,

eller ock efter andra grunder, dem Bevillnings-Utskottet skulle

uppgifva;

e) att, om skatten höjes med 30 öre å hvarje kanna bränvin, då

och sedan nyssnämnda ersättningsbelopp afräknats från 8|n af nettoinkomsten

af tillverkningsafgiften, återstoden af dessa 3|n årligen fördelas

efter folkmängden år 187— emellan alla landstingen för att af dem

användas till lindring i kommunalutgifter, men främst till bidrag till

slöjdskolor inom alla socknar eller åtminstone hvarje tingslag samt anläggning

af erforderliga vägar i riktning mot jernvägar och hamnar;

f) att i underdånighet anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes utfärda, i

öfverensstämmelse med motionen bilagdt förslag, ny förordning angående

försäljning af bränvin och andra spirituösa drycker.

Härjemte har motionären föreslagit, att, om skatten höjes, såsom

en följd deraf, tull och drawback å bränvin bör ökas.

Till de motiver, som finnas uti de af motionären åberopade, här

ofvan nämnda riksdagshandlingar, har han dessutom tillagt:

»att erfarenheten under de sista åren visat nödvändigheten af åtgärder

till stafvande af fylleriet och lönkrögeriet;»

att mord, dråp och grof misshandel i krogarnes omedelbara grannskap,

föröfvade af deras kunder, blifvit allt mera allmänna och vanära

det svenska, annars så högt stående folket;»

»att intet verksammare medel än afgifternas sammanslående blifvit

uppgifvet, emedan lönkrögaren, som har sin största förtjenst genom

undansnillande af minuterings- och utskänkningsafgifterna, då beröfvas

denna förtjenst och den öfriga sällan torde locka till den ofta lifsfarliga

rörelsens bedrifvande».

Och har motionären slutligen yrkat, att, om äfven den hufvudsakliga

reformen — afgifternas sammanslående — skulle äfven vid denna

riksdag komma att undanskjutas, Bevillnings-Utskottet ville yttra sig

öfver de derutaf oberoende förslag till ändringar i försäljningslagen,

som motionären framställt.

Utskottet tillåter sig erinra, att vid 1870 års riksdag Utskottet, i

sammanhang med ganska genomgripande förändringar i förordningen

angående tillverkning af bränvin, jemväl föreslog förening af försäljnings-

och tillverkningsafgifterna till en enda förbrukningsskatt, och

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-UtsJcottets Betänkande N:o 4. 3

detta af skäl att derigenom den ojemnhet i beskattning å förbrukningen,

hvartill de särskilda afgifterna måste leda och hvilken ojemnhet

hårdast drabbar den fattigare delen af befolkningen, då syntes Utskottet

böra i väsendtlig mån kunna undanrödjas, äfvensom ett sådan tordnande

af bränvinsförsäljningen kunna ega rum, att det sedliga syfte, som undantagslagstiftningen

för denna näring har till grund och uteslutande

bör hafva till mål, icke komme att vid tillämpningen underordnas beräkningar

på finansiela förmåner. Detta förslag tillvann sig likväl icke

Riksdagens bifall. Vid påföljande riksdag föreslog Utskottet i afseende

å förevarande fråga aflåtande af en underdånig skrifvelse till Kongl.

Maj:t med anhållan, det Kongl. Maj:t täcktes taga i nådigt öfvervägande,

huruvida icke, till vinnande af större säkerhet och jemnlikhet vid beskattningen

af bränvin, de nu utgående särskilda afgifterna å. tillverkning

och försäljning kunde utbytas emot en, till statsverket ingående,

gemensam tillverkningsafgift, samt. att i sådant fall Kongl. Maj:t ville

till Riksdagen aflåta förslag till de förändrade stadganden angående försäljning

af bränvin och andra spirituösa drycker, som häraf blefve eu

följd och af omständigheterna i öfrigt kunde påkallas, men äfven

denna Utskottets hemställan blef af Riksdagen afslagen. ^ Då vid senaste

lagtima riksdag Utskottet, i anledning af herr von Kochs motion af

enahanda innehåll, som den nu förevarande, med anförande af hvad

sålunda i frågan förekommit och att Utskottet icke under sådana omständigheter

ansåg sig böra ånyo upptaga någotdera af de. förslag, som

så nyligen varit föremål för Riksdagens pröfning och blifvit afslagna,

— afstyrkte bifall till motionen, blef deremot denna Utskottets afstyrkande

hemställan af båda Kamrarne godkänd.

För att vid nyssnämnda förhållanden Utskottet skulle anse sig

befogadt att till antagande af Riksdagen förorda ett förslag till försäljnings-

och tillverknings-afgifternas sammanslående, har .Utskottet

föreställt sig, att detsamma borde innehålla en lyckligare lösning af de

svårigheter, som förmenats lägga hinder i vägen för förändringens genomförande,

än den Utskottets föregående betänkande!! ansetts innefatta;

men Utskottet nödgas förklara, att motionärens förslag i detta

hänseende icke synts Utskottet i någon mån tillfredsställande. Till stöd

för denna sin åsigt får Utskottet påpeka, att då, enligt § 9 i förslaget,

utminuterings- och utskänkningsrättigheterna i stad skola på auktion

utbjudas till den eller dem, som åtaga sig högsta kontanta afgift till staden,

inroparen af eu dylik rättighet vid utöfningen af sin rörelse kommer

i eu ofördelaktig ställning vid täflan med sådana burskapsegande värdshusvärdar,

vinskänkar, schweitzeri- och näringsidkare, som i § 7 mom. 1

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 4.

omförmäla^ och hvilka icke lära kunna påläggas en dylik afgift till

staden. Visserligen skulle § 8 i motionärens förslag blifva lika med

§ 9 i gällande författning och således komma att innehålla, att vinskänk,

. som på grund af burskap är till utskänkning af spirituösa drycker

berättigad och »för sådan rörelses bedrifvande erlägger fastställd afgift»

etc.; men Utskottet har icke kunnat finna hvar i förslaget denna afgift

är fastställd, ej heller något skäl hvarför vinskänk mer än öfriga i § 7

mom. 1 omförmälda innehafvare af bränvinsförsäljningsrättigheter skall

betala afgift, derest icke detta skäl möjligen får sökas deruti, att han

här af motionären bibehålies vid den rätt att utskänka bränvin till afhämtning,

hvilken eljest enligt § 4 i förslaget skulle vara alldeles förbjuden

för den som idkar sådan utskänkning. Enligt § 9 mom. 2 skulle

jemväl utskänkningsrätt i stad kunna åt bolag öfverlåtas mot afgift,

hvilken dock icke skulle få vara lägre, än sammanlagda beloppet skolat

»minst utgöra i fall försäljningsrättigheterna blifvit åt» särskilda personer

upplatna, men något sätt att utröna det belopp, denna afgift sålunda

skulle minst utgöra, har motionären icke uppgifva, och Utskottet har

icke kunnat föreställa sig huru detta lämpligen skulle ske, sedan de

föreskrifter härom, som finnas i § 17 af nu gällande förordning, blifvit

ur motionärens förslag uteslutna. Under det att sålunda, enligt motionärens

förslag, i stad ifrågavarande rättighet fortfarande skulle förvärfvas

genom inrop å auktion, saknas deremot i samma förslag, sedan nemligen

motionären uteslutit § 15 i nu gällande förordning, hvarje bestämmelse,

om huru å landet borde förfaras med utdelandet af andra

enligt § 14 tillatna utskänkningsrättigheter än de vid gästgifverier, äfvensom

af minuthandelsrättigheter. Det sätt för bestämmande af ersättning

till landsting och hushållningssällskap för minskad inkomst genom

utminuterings- och utskänkningsafgifternas borttagande, som i motionen

blifvit ifrågasatt, torde jemväl lemna rum för mera befogade

anmärkningar än Bevillnings-Utskottets förra förslag, i detta hänseende,

då. denna ersättning, enligt motionärens förslag skulle utgå till ett af

bränvinsskatten oberoende,. en gång för alla bestämdt belopp, under

det att Utskottet föreslagit ersättningen till viss procent af nämnda

skatteinkomst.

Det betänkligaste i motionärens förslag är dock, enligt Utskottets

uppfattning,, att genom stadgandet i § 9 om afgift till staden för försäljningsrättigheternas

förvärfvande, eu afgift, som naturligtvis kommer

att till beloppet bestämmas med afseende på den inkomst dessa rättigheter

beräknas inbringa eller det kannetal bränvin, som antages kunna

försäljas, bränvinsförsäljningsafgifter i sjelfva verket komma att qvarstå

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillning s- Utskottets Betänkande N:o 4. 5

och således genom bifall till motionärens förslag åtminstone intet af de

ändamål ernås, som Utskottet afsett med de nuvarande försäljningsafgifternas

sammanförande med tillverkningsafgiften, nemligen en jemnare

fördelning af bränvinsfmskattningen och möjlighet för kommunerna att

utan inverkan af finansiela intressen och uteslutande med hänsyn till

de sedliga, ordna bränvinsförsäljningen. Icke heller torde kroglifvet

på något sätt motverkas genom borttagande af den bestämda prisförhöjning

af 15 öre för kanna utskänkt bränvin, som nu betingas af skilnaden

emellan utminuterings- och utskänkningsafgifterna; och lönkrögeriet

skall antagligen genom den nya afgiften för försäljningsrättigheterna

beredas erforderlig förtjenst för att icke do ut.

På grund af hvad nu blifvit anfördt, får Utskottet, som i fråga

om de af motionären i öfrigt föreslagna, uti det i motionen införda

författningsförslaget upptagna ändringar i åtskilliga §§ af nu gällande

förordning angående vilkoren för försäljning af bränvin här nedan kommer

att afgifva yttrande, nu hemställa,

l:o.

att hvad Herr von Koch i sin motion föreslagit under

punkterna a, b, c, d och e icke måtte af Riksdagen

bifallas.

Utskottet öfvergår nu till behandling af de framställningar och

förslag, som angå allenast endera af ifrågavarande författningar och

härvid först dem, som åsyfta ändringar i

A) Förordningen angående vilkoren för tillverkning af bränvin.

Inom Utskottet har Herr O. P. Rylander väckt förslag derom, att,

derest hans i motion N:o 22 inom Andra Kammaren gjorda framställning,

att pressjäst skulle vid införsel beläggas med tull ä 6 öre per

skålpund icke vunne bifall, Utskottet till vinnande af samma ändamål,

som det med en sådan tullsats afsedda, eller att möjliggöra en täflan

för den inhemska pressjästfabrikanten med utlandets, måtte föreslå

Riksdagen att den i 12 § af förordningen angående vilkoren för tillverkning

af bränvin föreskrifna särskilda skatt af 25 öre för hvarje

kanna bränvin, som i sammanhang med pressjästberedning tillverkas

under Maj till och med September månader må borttagas, och pressjästtillverkning

få ega rum under hela året, utan annan afgift än i allmänhet

stadgad tillverkningsafgift för dervid vunnet bränvin.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4.

Då detta förslag gjorts beroende på Riksdagens beslut i anledning

af den föreslagna tullsatsen å pressjäst, skall Utskottet, sedan Riksdagen

härom beslutat, om sådant derefter blifver erforderligt, inkomma med

den framställning, som kan af Herr Rylandörs ifrågavarande förslag

föranledas, hvilket Utskottet ansett sig här böra

2:o.

hos Riksdagen anmäla.

Vidare har uti en inom Andra Kammaren väckt motion N:o 70

Herr A. P. Andersson föreslagit: dels att i fjortonde paragrafen af nu

gällande Kongl. förordning om bränvinstillverkningen i riket framför

orden »i närheten» insättas orden »inom eller» dels ock att bränvinstillverkare

må undfå rättighet att leverera bränvinstillverkningsafgiften till

kronofogden i orten eller annan kronans uppbördsman.

Såsom skäl för det förstnämnda af dessa förslag har motionären

andragit, att det kunde inträffa, det förmånen af nederlagsrätt för bränvin

i följd af lokala hinder icke kunde komma alla tillverkare till del,

om tillverkaren, då han så önskade, icke finge inrymma magasinet eller

nederlagsrummet under samma tak som bränneriet, och att staten icke

skulle äfventyra något genom att medgifva detta.

Af sådan vigt, som den motionären sålunda tillagt sitt ändringsförslag,

har Utskottet dock icke kunnat finna detsamma eller att, utan

dess genomförande, hela nederlagsrätten för bränvin skulle för en eller

annan tillverkare blifva utan gagn, och icke heller har Utskottet trott

det vara så alldeles utan fara för staten att ovilkorligen medgifva, det

nederlagsmagasinet skulle få med bränneriet sammanbyggas, då härigenom

risken af eldsolycka under bränningens fortgång, eller just under

den tid då assurans af det på nederlag upplagda bränvin icke erfordras,

är större, och möjligheten till underslef lättare, än då nederlagsmagasinet

har ett från bränneriet afskildt läge Härtill kommer,

att, der omständigheterna i något särskild! fall skulle kunna anses påkalla

medgifvande för någon bränvinstillverkare att till nederlagsmagasin

begagna dertill fullt lämplig lokal under samma tak som bränneriet,

Konungens Befallningshafvande, med stöd af föreskriften i § 8

mom. 2 Ordningsstadgan för bränvinsbrännerierna, torde finna sig oförhindrad

att för en sådan händelse, som dock alltid lärer böra blifva

undantagsfall, lemna ett dylikt medgifvande. Af dessa skäl har Utskottet

icke ansett en förändring i den så nyligen antagna tillverkningslagen

böra af förevarande förslag föranledas, utan hemställer,

t

4

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bcvillnings-UtsJcottets Be,tänkande N:o 4. 7

3:o

att hvad Herr Andersson i punkten a) af sin motion

föreslagit icke må af Riksdagen bifallas.

Då vidare de olägenheter motionären afsett förekomma med förslaget

om rätt för tillverkare af bränvin att till kronofogden i orten

leverera tillverkningsafgiften i väsendtlig mån blifvit undanröjda genom

medgifvandet af nederlagsrätt för obeskattadt bränvin, samt den högst

betydliga uppbörd, som på detta sätt skulle läggas i kronofogdarnes

händer, komme att sakna den kontroll, som i afseende å den allmänna

skatteuppbörden förefinnes deri, att häradsskrifvarens qvitto å liqviden

jemväl erfordras, och att denna uppbörd eger rum på en bestämd tid

af året; genom hvilken brist på kontroll möjlighet till missbruk och

förluster för statsverket skulle kunna uppkomma, får Utskottet hemställa,

4:o

att Herr Anderssons förslag i punkten b) af förevarande

motion icke heller måtte vinna Riksdagens bifall.

B) Förordningen om vilkoren för försäljning af bränvin.

Vid redogörelsen för hithörande motioner har Utskottet i allmänhet

följt den ordning, hvartill förordningens paragrafföljd föranledt.

Först har Utskottet dock ansett sig höra meddela yttrande med

anledning af två inom Andra Kammaren väckta motioner, den ena af

Herr J. Falilén (motion N:o 82) och den andra af Herr Anders Andersson

i Nyckelby (motion N:o 41), hvilka mera afse nya bestämmelsers införande

i författningen än ändring af redan befintliga.

Herr Fahlén har till stäfjande af de förderfliga verkningar missbruket

af bränvin och andra spirituösa drycker medföra, i afseende å

försäljning af bränvin, vin och maltdrycker föreslagit:

l:o) att all handel med dylika dryckesvaror ovilkorligen förbjudes

en hvar, som idkar handel med andra varor; och

2:o) att ingen må erhålla tillstånd till idkande af handel å landet

med nämnda slags dryckesvaror, utan att kommunalstyrelsen i den

socken, der rörelsen skulle idkas, dertill tillstyrkt bifall.

Det torde icke tillkomma Bevillnings-Utskottet att yttra sig öfver

motionärens förslag i vidsträcktare mån än hvad desamma afse inskränk
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillnings-UtsJcottets Betänkande N:o 4.

ningar i rättigheten till försäljning af bränvin och dit hänförliga spirituösa

drycker. r

I afseende härå förekommer att, jemlikt § 5 i nu gällande förordning

angående vilkoren för bränvinsförsäljning, utskänkning af bränvin

icke far utöfvas af den, som idkar annan handel, till hvars bedrifvande

särskild anmälan erfordras; och enligt mom. 2 i sagde § gäller enahanda

förbud för minuthandel med bränvin å landet utom köpingar.

Att härutöfver utsträcka förbudet, såsom motionären föreslagit, äfven till

partihandel med bränvin, synes Utskottet vara ett betänkligt ingrepp i

den frihet för sådan handel, som utan andra inskränkningar, än de i

förordningens 1 och 3 §§ föreskrifna, är en hvar medgifven; och dådet

jemväl. synes vara genom uppenbart åsidosättande af redan befintliga

föreskrifter, som partihandel med bränvin i förening med annan handel,

på sätt motionären anfört, urartar till lönkrögeri, lärer icke heller

det åsyftade ändamålet vinnas genom ett nytt lagstadgande, hvilket lika

lätt kunde kringgås, hvarföre Utskottet hemställer,

5:o

att hvad Herr Fahlén i sin motion punkten l:o föreslagit

icke måtte vinna Riksdagens bifall.

Beträffande härefter motionärens i punkten 2:o) gjorda framställning

om förbud för all handel med nämnda slags dryckesvaror utan

kommunalstyrelsens bifall, vill Utskottet erinra, att § 14 af nu gällande

författning i fråga om minuthandel med och utskänkning af bränvin redan

innehåller de föreskrifter, som motionären här föreslår, och ett likartadt

förbud äfven för partihandel med bränvin synes Utskottet lika

opåkallad! som det kunde blifva orimligt och förhatligt, då derigenom

böjlighet förefunnes att förhindra en tillverkare af bränvin att afyttra

sm tillverkade vara och såmedelst göra jemväl rättigheten till tillverkning

af bränvin beroende af de kommunala myndigheternas o-0dtycke

i uppenbar strid med § 1 i förordningen angående vilkorei? för

sådan tillverkning. Utskottet hemställer fördenskull,

6:o

att Herr Fahléns motion äfven i denna del må af Riksdagen

lemnas utan afseende.

Herr Anders Andersson åter har föreslagit att, då nödigt vore, att

bränvmsförsäljningen inskränktes, sådan försäljning ej finge i mindre

parti

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4.

9

parti än fatvis i hela kärl bedrifvas af andra, än dem kommunerna medgåfve,

och att hvarje försäljning till minderåriga, äfven då de sändas af

äldre personer, måtte varda helt och hållet förbjuden vid äfventyr af all

rätt att bränvinsförsäljning vidare utöfva.

Med tillkännagifvande att Utskottet här nedan vid § 1 föreslagit

förhöjning i det för partihandel med bränvin stadgade minsta försäljningsbelopp

till 50 kannor, genom hvilket förslag, om det vinner Riksdagens

bifall, det ändamål Herr Andersson med sin framställning afsett

till väsendtligaste delen torde vinnas, enär enligt 10 samt 14 och 15 §§

minuthandeln med och utskänkningen af bränvin redan är gjord beroende

af kommunernas medgifvande, får Utskottet afstyrka bifall till förslaget,

för såvidt detsamma afser att härutöfver göra partihandeln med bränvin

beroende af kommunernas medgifvande, då något skäl för ett sådant försvårande

af partihandeln och dess sönderdelande i fri partihandel och

partihandel med kommunens tillstånd icke blifvit af motionären anfördt,

eller Utskottet kunnat finna något sådant; hemställande alltså Utskottet,

7:o

att motionärens förslag i denna del icke må af Riksdagen

godkännas.

I fråga om bränvins försäljning till minderårig stadgas i § 29 att

bränvin ej må å utskänkningsställe utlemnas till clen, som minderårig är.

Anledningen till denna föreskrift är den, att man velat undandraga den

minderårige de lockelser och det inflytande af dåliga exempel, som besök

å krogen kunna medföra; men i detta hänseende innebär bränvinshancleln

å minuthandelsställena eller hos partihandlaren inga faror, och

det synes Utskottet derföre icke vara skäl att utsträcka förberörda förbud

derhän att derigenom en arbetare, hvars tid är dyrbar och som icke

har någon annan att skicka, förhindras att genom sitt minderåriga barn

inköpa sitt behof af bränvin. Detta synes likväl vara hvad motionären

åsyftat eller att lemna denna arbetare ett tillfälle mindre att förskaffa

sig bränvin, men motionären har härvid förbisett den sannolika följden

deraf, nemligen att, om en sådan arbetare är synnerligen begifven på

rusdrycken, han no g skall, äfven med åsidosättande af arbetet, förskaffa

sig densamma, och således i just de fall, der missbruk mest äro att befara,

förbudet tjena till mera skada än gagn.

Med anledning af det anförda får Utskottet hemställa

Bih. Ull JRiksd. Prot. 1873. 5 Samt. 1 Afd. 4 Raft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillnings-UtsTcottets Betänkande N:o 4.

8:o

att Herr Anders Anderssons motion äfven i denna del

må af Riksdagen lemnas utan afseende.

§ 1.

Denna § lyder nu sålunda:

»Bränvin må ej till mindre belopp än 15 kannor säljas af annan

än den, som enligt § 2 eller 4 dertill berättigad är.»

Uti sin förrberörda motion N:o 11 har Herr von Kock föreslagit

följande förändrade lydelse för denna §:

»Bränvin må ej af annan än den som enligt § 2 eller 4 dertill berättigad

är säljas till mindre belopp än tretio kannor och det sålda då

ej heller åt köpare utlemnas å käril af mindre än 7 (15) kannors rymd.»

Motionärens förslag afser således dels en förhöjning i det nu för

partihandel med bränvin föreskrifna minsta belopp, dels ett förbud för

säljaren att utlemna bränvinet på allt för små kärl.

Såväl den ena som den andra af de föreslagna ändringarne afse

antagligen att förebygga den mycket och ofta öfverklagade s. k. salningen,

hvilken består deri att flera köpare förena sig om inköp af ett större

belopp till fördelning sig emellan; Och då, enligt Utskottets förmenande, ett

verksamt medel att förhindra sådan salning skulle ligga i en betydligare

förhöjning af det nu till försäljning vid partihandel med bränvin medgifna

minsta kannetal, samt derigenom dessutom, om denna förhöjning

bestämdes så att den kunde anses öfverstiga hvad i allmänhet på en

gång för förbrukning inköptes, den fördel skulle vinnas, att den för

minuthandel stadgade försäljningsafgift komme att mera allmänt drabba

förbrukningen af bränvin, har Utskottet, som ansett den af motionären

föreslagna förhöjning till 30 kannor otillräcklig för vinnande af nyssberörda

syften, funnit sig böra föreslå, att det i § 1 nu stadgade minsta

försäljningsbelopp af 15 kannor måtte förhöjas till 50 kannor. I fråga

om motionärens förslag i hvad det afser föreskrift om det försålda bränvinets

utlemnande på ett begränsad! antal kärl, kommer Utskottet här

nedan vid §§ 2 och 3 att meddela utlåtande; hvarföre Utskottet, med

anledning af Herr von Kochs förevarande motion, nu allenast hemställer

9:o

att Riksdagen må besluta att § 1 skall erhålla den lydelse

författningsförslaget innehåller.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillning s-Utskottets Betänkande N:o 4.

§§ 2 och 3.

11

§ 2 innehåller: »Den som erhållit rättighet att idka minuthandel

med bränvin får ej sälja mindre än en half kanna.»

§ 3 lyder: »Vid handel som i förestående §§ omförmäles, må hvad

såldt blifvit icke i mindre belopp än det minsta som i hvardera fallet

säljas må, utlemnas eller mellan flera köpare fördelas; ej heller får något

af det sålda å försäljningsstället förtäras.»

De förändringar i dessa §§, som blifvit föreslagna äro:

i afseende å § 2

af Herr von Kock, som i motion N:o 11 föreslagit, att det minsta

beloppet för minuthandel med bränvin skulle nedsättas till tjugofem

kubiktum; och

af Herr J. M. Englander, som uti en inom Andra Kammaren väckt

motion, N:o 43, yrkat nedsättning af minsta försäljningsbeloppet vid minuthandel

till 20 kubiktum;

och beträffande § 3

af Herr Englander'' i hans nyssberörda motion, deri han föreslagit

att denna § måtte få följande lydelse: »Vid handel, som i förestående §§

omförmäles, må bränvin icke i ett kärl utlemnas till mindre belopp än

det minsta, som i hvardera fallet får säljas; och må ej heller fördelning

af såldt bränvin till mindre än de sålunda stadgade beloppen å försäljningsstället

tillåtas eller medverkan till sådan fördelning på annat sätt

af säljaren lemnas. A försäljningsstället får icke något af det sålda

bränvinet förtäras.»

samt af Herr S. Magnusson, som uti en inom Andra Kammaren

väckt motion (N:o 11), i hvilken Herr Bengt Olofsson instämt, föreslagit

att i § 3 af nu gällande förordning af den 21 Maj 1869 om försäljning

af bränvin och andra brända eller destillerade spirituösa drycker må efter

orden »emellan flere köpare» tilläggas orden: af säljaren eller med

hans vetskap; samt att till samma § göres följande tillägg: »Den, somför

annan person uppköper bränvin eller annan bränd eller destillerad spirituös

dryck i mindre mängd än 15 kannor, äfven om flere sådane smärre

på en gång inköpta partier skulle tillsammans uppgå till 15 kannor eller

derutöfver, stånde, derest han detsamma inköper å plats, der minuthandel

med spirituösa icke är tillåten, samma ansvar, som för oloflig minutering

och utskänkning stadgadt är».

Hvad nu först angår förslagen om nedsättning uti nu stadgade

minsta belopp för minuthandel med bränvin, får Utskottet omnämna att

redan vid antagande af den nya försäljningslagen under 1853—1854 årens

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o d.

riksdag, Rikets Ständer stadnade i det beslut, att minsta försäljningsbeloppet

vid nämnde handel skulle utgöra i kanna, hvilket belopp likväl

vid utfärdandet af 1855 års författning af Kongl. Maj:t förhöjdes till l\2

kanna, äfvensom att Bevillnings-Utskottet flere gånger efter nyssberörde

tid, på derom framställda förslag, ifrågasatt en nedsättning af detta minsta

försäljningsbelopp. Det skäl, som talar för en sådan nedsättning, eller

att möjliggöra för den mindre bemedlade förbrukaren att till skäligt pris

för förbrukning i hemmet kunna förskaffa sig sitt mindre behof af bränvin

och såmedelst undvika det moraliskt skadliga kroglifvet, synes Utskottet

vara fullt giltigt, och sedan Utskottet till §:n föreslagit tillägg af

ett stadgande derom, att det bestämda minimibeloppet icke skulle få å

mera än ett kärl utlemnas, — genom hvilket stadgande, i förening med

föreskriften i § 3 att å försäljningsställe utan utskänkningsrätt intet bränvin

får å stället förtäras, Utskottet anser att de farhågor för minuthandelsställenas

urartande till krogar, hvilka tillförene hufvudsakligast blifvit

åberopade såsom skäl mot eu nedsättning sådan som den föreslagna, böra

vara häfda, — har Utskottet icke funnit någon betänklighet i att tillstyrka

en nedsättning i det nu föreskrifna minsta försäljningsbeloppet vid minuthandel,

dervid Utskottet, med afseende derå att en qvantitet af 25

kubiktum icke kan med ett af de nu brukliga, enligt gällande stadganden

om mått justerade målkärl på en gång uppmätas, hvilket deremot

kan ske med 20 kubiktum, och då s. k. helbuteljers rymd icke alltid torde

uppgå till 25 kubiktum, ansett nedsättningen lämpligast böra bestämmas

till 20 kubiktum.

Vidkommande härefter de föreslagna förändringarne i nu gällande

§ 3, så äro desamma, såsom af motiverna derför synes, •— i hvilket afseende

Utskottet torde få hänvisa till motionerne — helt och hållet förestående

af önskan att förekomma missbruk genom den förut omförmälda

s. k. salningen. Då Utskottet, lika med motionärerne, gerna skulle se att

dessa missbruk kunde förebyggas, har Utskottet tagit under noga öfvervägande

så väl de i motionerna föreslagna som andra ifrågasatta utvägar

härtill, men Utskottet har härvid funnit icke oväsendtliga svårigheter

uppstå, då stadgade inskränkningar, utan att helt och hållet kunna förebygga

missbruken, tyngst skulle falla på sådana gemensamma inköp, med

hvilka afsåges det fullt lofliga ändamålet att för måttligt bruk till billigaste

pris förskaffa sig det behof af bränvin, hvilket icke påkallade en så

stor qvantitet, som den för partihandeln minst föreskrifna. Herr S.

Magnussons förslag om ansvar å den, som åt annan uppköper bränvin i

mindre parti än det lägsta vid partihandel tillåtna, derest sådant uppköp

ej sker å minuthandels- eller utskänkningssfälle, medför nu nämnda olä
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 4. 13

genhet och dertill den, att sedan bränvinet en gång kommit i uppköparens

hand, det lärer blifva svårt om icke i många fall omöjligt att visa,

huruvida detsamma blifvit inköpt å minuthandelsställe eller annorstädes.

De föreslagna föreskrifterna att fördelning af bränvin icke skulle få ega

rum med säljarens vetskap eller genom hans medverkan skulle jemväl

förete svårigheter i afseende å bevisningen och icke leda till det önskade

målet, förekommande af missbruken genom salningen. Utskottet har derföre

icke kunnat omfatta något af dessa motionärernes förslag.

Genom den föreslagna bestämmelsen, att det vid partihandel till

försäljning tillåtna minsta belopp skulle utgöra 50 kannor, anser Utskottet

dessutom salning vid denna handel vara så försvårad, att missbruk i

detta hänseende mindre synes vara att befara, och Utskottet har derföre

ansett föreskrifter om det försålda bränvinets utlemnande på flera eller

färre kärl, hvilket alltid skulle blifva i viss mån hinderligt för den fria

rörelsen, icke vara af behofvet påkallade. Hvad deremot minuthandeln

med bränvin angår, har Utskottet, sedan det minsta försäljningsbelopp

vid denna handel blifvit bestämdt till tjugo kubiktum, icke ansett

några olägenheter uppstå genom att i enlighet med Herr Englanders

förslag föreskrifva, att icke mindre än detta minsta belopp får å

något kärl utlemnas, hvarigenom jemväl vid denna handel salning, som,

äfven i följd af försäljningsbeloppets nedsättning mindre ofta torde ifrågakomma,

i möjligaste måtto torde vara förhindrad. Föreskriften i sistberörda

hänseende har Utskottet trott lämpligast få sin plats i § 2, i följd

hvaraf § 3 blott skulle afse den handel, som i § 1 omförmäles, och således

erfordra några mindre ändringar.

I öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit anfördt hemställer

Utskottet:

10: o

att Riksdagen måtte besluta:

a) att det minsta belopp bränvin, som vid minuthandel

får försäljas, må nedsättas från en half kanna till 20

kubiktum;

b) att vid minuthandel med bränvin mindre belopp än

det sålunda bestämda minsta af 20 kubiktum icke får

å något kärl utlemnas;

c) att de af förenämnda motionärer i afseende å §§ 2 och

3 framställda ändringsförslag i öfrigt lemnas utan afseende,

samt att §§ må erhålla den lydelse författningsförslaget

innehåller.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4.

§ 4.

Uti denna §, som lyder: »Den som erhållit rättighet att idka utskänkning

af bränvin, må sälja huru litet belopp som helst, och må detta

å stället förtäras eller derifrån afhemtas. A utskänkningsställe skall mat

alltid vara att tillgå»; hafva ändringar blifvit föreslagna:

dels af Herr von Kock (i motion N:o 11), som yrkat att §:n må få

följande lydelse: »Den, som erhållit tillstånd att idka utskänkning, må icke

sälja bränvin till afhemtning, utan endast till förtäring på stället, högst

9 kubiktum utaf hvarje person under ett dygn. ''Under utskänkning skall

mat alltid vara att tillgå;

dels af Herr Englander, (i motion N:o 43), som framställt följande

förslag till paragrafen: »Den, som erhållit rättighet att idka utskänkning

af bränvin, må sälja huru litet belopp som helst. A utskänkningsställe

i stad eller köping må bränvin ej utlemnas till afhemtning; der skall

alltid mat vara att tillgå.»

Genom förbudet att till afhemtning utlemna bränvin afser Herr

Englander, att i städerna, der tillgången till minutören är lika lätt som

till krogen, all minutafhemtning af bränvin skall ske hos den förre och

detta, såsom det vill synas af motiveringen, på det icke den konkurrens

emot minutören, som rättigheten till afhemtning af bränvin från utskänkningsställe

förmenas innebära, må fresta minutören att gynna salningen

genom utlemnande af det minsta tillåtna försäljningsbeloppet på

flera kärl. Sedan emellertid Utskottet här ofvan vid §§ 2 och 3 föreslagit

stadganden om dels nedsättning af det minsta belopp, som vid

minuthandeln får säljas, till 20 kubiktum, dels ock förbud mot utlemnande

af detta belopp på mindre än ett kärl, torde härigenom salningen

vid minuthandeln, om dessa förslag godkännas, få anses i det närmaste

förebygd, likasom genom nämnda nedsättning i minimibeloppet, minuthandelsidkaren

blifvit satt i en så mycket gynnsammare ställning gent

emot utskänkaren att någon afsevärd konkurrens i minutförsäljningen i

följd af dennes rätt att till afhemtning utskänka bränvin icke lärer vara

att befara. Den af Herr Englander föreslagna förändring skulle icke

blifva för dermed afsedt ändamål erforderlig, om förenämnda Utskottets

förslag godkändes, men äfven om så icke blifver fallet, torde stora betänkligheter

möta mot antagande af ett förslag, som alldeles skulle förhindra

den, som icke förmådde på en gång köpa sig det för minuthandel

medgifna minsta belopp bränvin, att på fullt laglig väg till något

pris för förtäring vid sina måltider i hemmet förskaffa sig en ringare

qvantitet bränvin. Detta vore i Utskottets tanke en alltför stor obillig
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-UtsTcottets Betänkande N:o 4.

15

het emot en sådan mindre bemedlad förbrukare, en obillighet som nödvändigt

skulle framtvinga den salning vid minuthandel, som motionären

med sitt förslag afsett att förekomma.

Mot Herr von Kochs förslag i detta afseende, hvilket utsträcker

förbudet mot bränvins afhemtande från utskänkningsställen äfven till landet,

möter utom nyss anförda betänkligheter äfven den, att härigenom

skulle nödvändiggöras inrättande af särskild minuthandelsrättighet jemte

utskänkningsställen, så vidt det enskilda hushållsbehofvet skulle kunna

tillgodoses, och lönkrögeriet icke uppmuntras.

Utskottet har af nu anförda skål icke kunnat tillstyrka någotdera

af dessa ändringsförslag, hvarföre Utskottet hemställer

U:o.

l:o att Herr Englanders motion i nu förevarande hänseende

icke måtte af Riksdagen bifallas.

2:o att Herr von Kochs förslag af enahanda syfte icke

heller måtte vinna Riksdagens bifall.

Då Herr von Kochs derjemte framställda förslag, att den, som har

utskänkningsrättighet, skulle få försälja till förtäring på stället högst 9

kubiktum utaf hvarje person under ett dygn, enligt Utskottets uppfattning

skulle i tillämpningen befinnas alldeles outförbart, hemställer Utskottet
12:o
att

hvad Herr von Kock härom föreslagit må af Riksdagen

lemnas utan afseende.

§ 5.

Enligt det uti Herr von Kochs motion N:o 11 intagna författningsförslag

skulle det förbud att utöfva utskänkning af bränvin, som i denna

§ finnes stadgadt för den, hvilken idkar annan handel, till hvars bedrifvande

särskild anmälan erfordras, utsträckas äfven till den, som idkar

parti- eller minuthandel med bränvin; men då motionären icke uppgifvit

något skäl och Utskottet icke kunnat finna något giltigt sådant för den

sålunda ifrågasatta förändringen, får Utskottet

13:o

afstyrka bifall till Herr von Kochs förevarande förslag.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillnings-TJtsTcottets Betänkande N:o 4.

§ 7.

Vid denna § har Herr J. W. Lundqvist uti en inom Andra Kammaren

väckt motion (N:o 20) föreslagit den förändring, att den i mom.

2 stadgade tid af högst 3 år, hvarunder utskänkningsrättigheter hvarje

gång meddelas, måtte inskränkas till ett år, dels ock Herr Englander i

sin motion, N:o 43, föreslagit följande förändrade lydelse af 2 och 3 momenten

i paragrafen:

»I sammanhang dermed och sedan Stadsfullmäktige eller, der sådane

ej finnas, allmän Rådstufva hörde blifvit, skall Magistraten till Vår

Befallningshafvande afgifva förslag å antalet af de minuthandels- och utskänkningsrättigheter,

som anses höra andra personer, än de i första momentet

omförmälde, för ett år tilldelas. I hvarje stad eller köping skola

minst ett minuteringsställe och ett utskänkningsställe tillåtas; och der

innevånarnes antal uppgår till 2,000 eller derutöfver, skall minst en rättighet

af hvartdera slaget medgifvas för hvarje tusental af innevånare;

dock bör i det sålunda bestämda antalet af rättigheter inbegripas de,

som enligt första momentet äro i kraft. Der det finnes nödigt att anvisa

viss trakt af staden åt hvarje försäljningsställe, skall jemväl derom

hos Vår Befallningshafvande af Magistraten framställning göras.

Vår Befallningshafvande fatte derefter sitt beslut i ämnet och gifve

det Magistraten tillkänna; dock må ej, både emot Magistratens och Stadsfullmäktiges

eller allmän Rådstufvas afstyrkande, antalet af näringsidkare

enligt andra momentet bestämmas högre, än det lägsta, som den i samma

moment fastställda beräkningsgrund utvisar.»

I afseende å den föreslagna inskränkningen i tiden för upplåtandet

af rättigheterna till försäljning af bränvin, är Utskottet af den åsigt,

att den större osäkerhet, som för dylika rättigheters innehafvare härigenom

skulle uppstå, antagligen komme att leda dertill, att för rättigheterna

erbjödes mindre betalning än hvad som nu är fallet, äfvensom

att bränvinet sådant oaktadt skulle blifva dyrare, enär försäljaren måste

tillse, att han af ett års vinst kunde göra sig betäckt för alla sina kostnader

och besvär i och för rörelsens förvärfvande och bedrifvande, hvarföre

Utskottet, då ingendera af motionärerne anfört några egentliga olägenheter

af det nu gällande stadgandet, föreslår

14:o

att Herrar Lundqvists och Englanders förslag i föronämnda

hänseende icke må af Riksdagen bifallas.

Beträffande

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-TJtskottets Betänkande N:o 4.

17

Beträffande Herr Englanders ändringsförslag i öfrigt rörande denna

§, hvilket förslag afser att bestämma visst antal minuthandels- och utskärikningsställen

i hvarje stad, beräknadt efter stadens folkmängd, får

Utskottet anmärka, att ett sådant stadgande, hvarigenom man skulle

kunna påtvinga städerna ett större antal krogar och utminuteringsställen

än ''de funne sig behöfva, synes illa stå tillsammans med den rätt,

som författningen lemnat hvarje kommun att i sedlighetens intresse ordna

sin bränvinsförsäljning. Icke heller är alltid städernas folkmängd en

riktig mätare för det antal bränvinsförsäljningsställen, som der kan erfordras,

utan lärer härvid väsendtligt inverka det sätt, på hvilket angränsande

landskommuner ordnat sin bränvinsförsäljning samt i hvad mån

dessas befolkning i följd deraf kommer att öka afnämarnes antal i staden.

Af dessa skäl och då Utskottet, på sätt här nedan vid behandlingen

af 10 § synes, i motsatt riktning till den af motionären inslagna,

föreslagit, att, under der bestämda vilkor, städerna må återbekomma

rättigheten att fritt ordna och äfven till bolag upplåta jemväl utminuteringsrörelsen,

har Utskottet icke kunnat förorda Herr Englanders förslag

i denna del, utan hemställer,

15:o

att detsamma må af Riksdagen lemnas utan afseende.

§§ 8, 12, 13, 15, 11, 18, 19, 23 och 24.

Herr von Kock har uti det författningsförslag han intagit i sin

motion, N:o 11, uteslutit bland andra § 8, § 12, mom. 2 och 3 samt

sista punkten af mom. 4; § 13, § 15, § 17, § 18, § 19, § 23 mom. 2

och 3 och § 24, hvilka samtlige lagrum innehålla föreskrifter angående de

af motionären till borttagande föreslagne försäljningsafgifternas bestämmande,

fördelande och utgörande och då dessa uteslutningar lära vara

en följd af förslaget om nämnda afgifters sammanförande med tillverkningsafgiften,

hvilket Utskottet här ofvan vid punkten l:o afstyrkt, får

Utskottet, under förutsättning af Riksdagens bifall till denna Utskottets

afstyrkande hemställan, föreslå,

16:o

att Herr von Kochs förslag om uteslutande af förenämnde

§§ och moment ur nu gällande Förordning

Bill. till Iliksd Blot. 1873. 5 Sami. 1 Åfd. 4 Raft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillnings-TJtskottets Betänkande N;o 4.

om bränvinsförsäljning icke må af Riksdagen godkännas.

§§ 10, 18 och 24.

Uti sin förenämnda motion (N:o 43) har Herr Englander föreslagit

att § 10 måtte förändras till följande lydelse:

»De uti § 7 momentet 2 omförmälda försäljningsrättigheter, äfvensom

de, hvilka Magistraten, sedan stadsfullmäktige eller, der sådane ej

finnas, allmän Rådstufva blifvit hörde, finner skäligt låta i uppsagda eller

förverkade rättigheters ställe under nästföljande försäljningsår utöfvas,

varde hvar för sig innan Juli månads utgång af Magistraten på offentlig

auktion utbjudna för den bestämda tiden af ett år åt den eller dem,

som åtaga sig afgift för högsta kannetal. Auktionsanbuden pröfvas af

Magistraten, som eger dem med afseende ej mindre å de bjudandes behörighet

och tjenlighet, än äfven å den erbjudna afgiftens belopp antaga

eller förkasta.»

»Uppstår i stad fråga om öfverlåtande å bolag af all den utskänkning

af bränvin, hvilken skall enligt nästföregående moment å auktion

utbjudas, må Magistraten genom en månad förut utfärdad offentlig kungörelse

inom viss utsatt tid infordra skriftliga anbud å sådan utskänkning.

Inkomna anbud granskas af Magistraten, hvilken, efter det stadsfullmäktige

eller, der sådane ej finnas, allmän Rådstufva blifvit hörde,

insänder handlingarne jemte eget utlåtande till Vår Befallningshafvande,

som med afseende å ej mindre bolagens tjenlighet, än äfven den erbjudna

afgiftens belopp samt förhållandet emellan nämnde afgift och

det kannetal bränvin bolaget anses kunna afyttra, eger anbuden antaga

eller förkasta. Sådant anbud får dock icke antagas om afgiften är lägre,

än sammanlagda beloppet skolat enligt § 17 minst utgöra, i fall försäljningsrättigheterna

varit åt särskilda personer upplåtna; och må Magistraten,

om gjordt anbud antages, med bolaget sluta aftal för den bestämda

tid af ett år i sender; skolande i annan händelse, äfvensom då

af bolaget gjordt anbud icke före Juni månads utgång blifvit pröfvadt,

förfaras såsom i momentet 1 stadgadt är.»

»I det fall att i stad, der utskänkning bedrifves af bolag, icke iakttages

hvad i § 24 föreskrifves om fördelning af inflytande afgifter, skall

utskänkningen i staden icke vidare kunna åt bolag öfverlåtas, utan utskänkningsrättigheterna

ovilkorligen på auktion utbjudas i den ordning

ofvan är stadgadt.»

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 4.

19

äfvensom att § 24 mom. 1 må lyda:

»Utaf de afgifter, som enligt denna förordning inflyta för minuthandel

med och utskänkning af bränvin, vare sig i stad eller å landet,

insättes i landtränteriet en femtedel för landstinget och en femtedel för

hushållningssällskapets räkning för att af desamma förvaltas och användas

till ändamål, som för länet nyttiga äro. Såsom afgift för minuthandel

med och utskänkning af bränvin anses allt, som till följd af sådan

handel och utskänkning till kommunens kassa ingår.»

Derjemte har Herr Lundqvist i sin motion N:o 20 framställt det

förslag: »att bolag för utskänkning ej hädanefter få i städerna bildas

för öfvertagandet af försäljningen af in- eller utländska spirituösa drycker»

och att § 10 måtte få följande lydelse:

»De i § 7 momentet 2 omförmälda försäljningsrättigheter äfvensom

de, hvilka Magistraten, sedan stadsfullmäktige eller, der sådana ej finnas,

allmän Rådstufva blifvit hörda, finner skäligt låta i uppsagde eller

förverkade rättigheters ställe under nästföljande försäljningsår utöfvas,

varde innan Juli månads utgång af Magistraten på offentlig auktion utbjudna

för den af Vår Befallningshafvande bestämda tid af ett år åt den

eller dem, som åtaga sig afgift för högsta kannetal, och skall hvarje rättighet

särskildt utbjudas. Auktionsanbuden pröfvas af Magistraten, som

ege dem med afseende ej mindre å de bjudandes behörighet och tjenlighet

än äfven å den erbjudna afgiftens belopp, antaga eller förkasta.»

Den städerna medgifna rättighet att åt bolag öfverlemna all så

väl minuthandel med som utskänkning af bränvin, hvilken egde rum till

dess vid 1871 års riksdag, på sätt här nedan sägs, en inskränkning deraf

skedde, framkallade riksdag efter riksdag motioner om dels upphäfvande

af, dels inskränkning i samma rättighet, såsom skäl hvarför åberopades

hufvudsakligen att städerna på sådant sätt monopoliserade den

mindre bränvinshandeln, derigenom fördyrade bränvinet och godtyckligt

beskattade så väl egna. som angränsande kommuners medlemmar samt

genom den ifrågavarande rättigheten beredde sig högst betydliga inkomster,

under det de andelar, som landsting och hushållningssällskap enligt

§ 24 egde bekomma med en femtedel hvardera af den afgift, bolagen

för försäljningsrättigheten erbjudit, utgjorde jemförelsevis obetydliga

belopp. Med anledning af de motioner i berörda hänseende, som vid

1871 års riksdag framkommo, beslöt Riksdagen att rättigheten för städerna

att öfverlemna bränvinsförsäljningen åt bolag skulle upphöra hvad

anginge minuthandeln och endast bibehållas för utskänkningen såsom

den för kommunen angelägnaste att strängt både begränsa och öfvervaka.

Enligt hvad så väl Herr Lundqvist som Herr Englander anfört

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4.

skulle likväl den verkan, som afsågs med den sålunda vidtagna förändringen,

icke visat sig, och ytterligare åtgärder skulle derföre erfordras

för att förhindra städerna att monopolisera bränvinsförsäljningen, för

hvilket ändamål Herr Lundqvist föreslår, att äfven rättigheten att till

bolag öfverlåta utskänkningen af bränvin skulle upphöra, under det Herr

Englander, med bibehållande af denna rättighet, vill finna hjelpmedlet i

föreskrifter om bestämda antal utminuteringsställen och om rätt till andel

för landsting och hushållningssällskap i all den vinst staden får af

den åt bolag upplåtna bränvinsförsäljningen, med stadgad påföljd för

den stad, som icke till sådan fördelning uppgifver sin vinst, att den

förlorar rätt att vidare öfverlemna utskänkningen åt bolag.

Då förenämnda åt städerna lemnade rättighet att upplåta all den

mindre försäljningen af bränvin åt bolag, hvilka med sin verksamhet

afse icke någon penningevinst utan allenast befordrande af ordning och

sedlighet inom staden, onekligen blifvit i många städer samvetsgrannt

nyttjad till förekommande af spritdryckers missbruk, med deraf föranledda

oordningar och brott samt sålunda verkat mycket godt, som snart

kunde omintetgöras genom eu föreskrift, hvilken skulle lägga äfven bränvinsutskänkningen

i städerna i händerna på enskilda personer, då det

väl svårligen kan förväntas, att desse sednare vid utöfvandet af utskänkningen

icke i allmänhet skola förnämligast taga hänsyn till egen fördel;

synes det Utskottet föga välbetänkt att nu betaga städerna den rättighet

att ordna nämnde rörelse, de ännu ega, och Utskottet har derföre icke

kunnat förorda Herr Lundqvists yrkande härom.

I fråga om Herr Englanders förslag, att för städerna bestämma visst

antal minuthandelsställen, som der skulle finnas, har Utskottet här ofvan

vid § 7 redan yttrat sig härom och afstyrkt ett sådant ingrepp i den rätt

att inom sig ordna bränvinsförsäljningen, som är hvarje kommun medgifven.

Men då hufvudsakligaste anledningen till det missnöje, som ännu

låter sig förspörja mot bränvinsförsäljningens öfverlåtande på bolag, torde

vara att söka deri, att de afgifter bolagen för försäljningsrättigheterna

erlägga icke stå i något skäligt förhållande till det kannetal bränvin de

föryttra och att detta missförhållande mellan afgift och kannetal försåldt

bränvin måste antagas vara betydligt större än förhållandet skulle blifva

om rättigheterna enligt Mom. 1 i denna § på auktion utbjödos, i följd

hvaraf den vinst städerna genom bolagen tillskyndas kan anses vara till

icke ringa del tillkommen på landstingens och hushållningssällskapens

bekostnad, skulle sannolikt en väsendtlig del af detta missnöje kunna

undanrödjas, derest såsom vilkor för städernas rättighet uti ifrågavarande

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 4.

21

hänseende stadgades skyldighet för dem att till landstingen och hushållningssällskapen

afstå äfven en del af den vinst, de genom bolagen kunna

bereda sig; hvarföre Herr Englanders förslag i denna del synts Utskottet

förtjent af uppmärksamhet. Då meningen aldrig varit eller bör vara, att

dessa bolag skulle få afse att bereda delegarne vinst, utan allenast att i

sedlighetens intresse ordna och öfvervaka bränvinsförsäljningen, hafva,

med en riktig uppfattning häraf, bolagen i allmänhet till städerna för

allmännyttiga ändamål afstått all den behållna inkomst, som af deras

rörelse uppstått, och detta har i de flesta fall från städernas sida gjorts

till vilkor för försäljningens upplåtande åt bolagen. Vid sådant förhållande,

och då det lika litet varit meningen, att städerna genom den dem

lemnade rättighet att åt bolag upplåta bränvinsförsäljningen, skulle tillskyndas

förökade inkomster, synes det icke heller obilligt att såsom

vilkor för tillgodonjutande af denna rättighet fordra, det städerna afstå

en del af den inkomst, densamma för dem medför, helst, såsom ofvan är

nämndt, denna inkomst i viss mån tillkommit på landstingens och hushållningssällskapens

bekostnad. För den stad, som icke finner med sin

fördel förenligt att på sådant vilkor begagna rättigheten att till bolag

öfverlåta bränvinsförsäljningen, står det alltid öppet att ordna denna försäljning

i öfverensstämmelse med föreskrifterna i momentet 1 af denna §.

Det är af dessa skäl Utskottet trott sig kunna föreslå, att i städer,

der bränvinsförsäljningen är åt bolag öfverlåten, dessa bolag skola, utöfver

den afgift de enligt denna § böra erlägga, afstå hela sin nettovinst

till den fördelning mellan städer, landsting och hushållningssällskap, som

i § 24 stadgas; och har föreskriften härom ansetts få sin lämpligaste

plats i § 18, som handlar om de afgifter, som för bränvinsförsäljningen

skola utgå.

Till förekommande deraf, att städerna möjligen skulle söka att

förhålla landsting och hushållningssällskap någon del af den inkomst

dem på detta sätt skulle tillkomma, har Herr Englander föreslagit, att

den stad, som icke till föreskrifven fördelning uppgåfve hela den å bolagsrörelsen

i staden uppkomna vinst, skulle förlora rättigheten att vidare

åt bolag öfverlåta bränvinsförsäljningen, men då en sådan påföljd synes

Utskottet hvarken rättvis eller öfverensstämmande med det motiv, som

bör berättiga till bolags bildande med uteslutande rätt till försäljning

af bränvin, har Utskottet funnit förslaget härom olämpligt, desto mera,

som all erforderlig kontroll uti ifrågavarande hänseende bör kunna

vinnas genom ett stadgande, att bolagens räkenskaper skola undergå

behörig granskning. De detaljerade föreskrifter i fråga om denna gransk
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillning*- Utskottets Betänkande N:o 4.

ning Utskottet funnit nödiga, synas af författningsförslaget, och torde

skälen för dessa vara tillräckligt tydliga för att icke behöfva här omständligare

framställas.

Skola emellertid städerna på ifrågasatt sätt åläggas att till landsting

och hushållningssällskap afstå 2|6 af de vinstmedel, som å bolagens

rörelse uppstår, så synes såsom eu billig ersättning härför städerna böra

lemnas full frihet att på det för dem bästa sätt inom sig ordna all den

mindre bränvinsförsäljningen och således återgifvas den rätt, som vid

1871 års riksdag dem fråntogs i afseende å minuthandelsrättigheternas

öfverlåtande åt bolag. Detta är desto mera af billighet påkalladt, som

genom den af Utskottet föreslagna nedsättningen af minsta försäljningsbeloppet

vid minuthandel till 20 kubiktum eljest väsendtliga svårigheter

för bränvinsförsäljningens ändamålsenliga ordnande i städerna skulle

kunna uppstå. Det fruktade monopol å bränvinsförsäljningen, som städerna

härigenom skulle erhålla, torde lätt kunna motverkas, der sådant

påkallas, genom den konkurrens, som angränsande landtkommuner kunna

vid ordnande af bränvinsförsäljningen inom sig åvägabringa och Utskottet

tillåter sig påpeka, att detta monopol icke kan anses förebygdt genom

det nuvarande förbudet mot minuthandelns upplåtande åt bolag,

sedan Riksdagen år 1871 med antagande af Bevillnings-Utskottets förslag

i afseende å sjelfva förbudet, afslog den i sammanhang dermed

gjorda framställning om stadgande af ett visst förhållande emellan antalet

minuthandels- och utskänkningsställen i hvarje stad, i följd hvaraf

ingen föreskrift nu finnes, att stad skall inrätta något ininuthandelsställe.

Med anledning af hvad nu blifvit anfördt, och då de af Herr Englander

föreslagna förändringar: i § 10, mom. 1 att försälj ningsrättigheter

å auktion skola hvar för sig utbjudas och i § 10 mom. 2, att

orden »i god tid» skola utbytas mot tidsbestämmelsen minst en månad,

synts Utskottet hafva skäl för sig, men deremot någon inskränkning i

den tid, hvarunder försäljningsrättigheterna hvarje gång upplåtas, med

afseende å hvad härom vid § 7 blifvit anfördt, icke ansetts böra ifrågakomma,

får Utskottet hemställa,

17:o

att Riksdagen, med afslag å motionärernes framställningar

i öfrigt, må fatta följande beslut:

a) att, derest Riksdagen beslutar att bolag, som i stad

får på sig öfverlåten bränvinsförsäljningen, skall afstå

hela sin vinst till den fördelning, som i § 24 sägs,

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utslcottets Betänkande N-.o 4.

23

staden skall ega att jemväl genom öfverlåtelse på bolag

ordna minuthandeln med bränvin;

b) att, der i stad, på sätt i § 10 momentet 2 medgifvet

är, bränvinsförsäljningen blifvit åt bolag upplåten, sådant

bolag skall, förutom den i sagde § föreskrifna

afgift till fördelning enligt § 24, afstå hela den nettovinst,

som efter afdrag af nödiga förvaltningskostnader

uppkommer;

samt, i händelse af bifall härtill,

c) att §§ 10, 18 och 24 i förordningen angående vildren

för försäljning af bränvin må erhålla den lydelse

författningsförslaget innehåller.

§ 12.

Uti första momentet af denna § har Herr von Kock i sin oftanämnde

motion (N:o 11) föreslagit den förändring att emellan orden

bibehållet och densamma införas i stället för ordet intilldess orden: så

länge nuvarande egaren af gästgifveriet eller hans hustru lefver och sjelf

besörjer gästgifverihållningen derstädes eller, hvarigenom momentet skulle

komma att lyda: »Gästgifveri å landet, för hvilket, vid den tid, då

Kongl. Maj:ts nådiga förordning den 18 Januari 1855 angående vilkoren

för försäljning af bränvin och andra brända eller distillerade spirituösa

drycker blef till efterlefnad gällande, utskänkningsrättighet utöfvades

och sedermera icke upphört, varde vid rättigheten fortfarande bibehållet,

så länge nuvarande ägaren af gästgifveriet eller hans hustru lefver

och sjelf besörjer gästgifverihållningen derstädes, eller densamma upphör

genom uppsägning eller förverkas».

Utskottet tillåter sig med anledning häraf erinra: att Riksdagen

i underdånig skrifvelse den 14 Maj nästlidet år hos Kongl. Maj:t anhöll,

»att Kongl. Maj:t ville i nåder meddela sådan ändring i § 12 af gällande

förordning angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända

eller distillerade spirituösa drycker; att den der gästgifveri å landet

medgifna utskänkningsrätt endast må komma att tillgodonjutas af den

nuvarande egaren till sådant gästgifveri samt af hans hustru, så länge

någon af dem lefver och gästgifverihållningen vid samma gästgifveri besörjer»;

äfvensom att, enligt uppgift i Herr Justitie-ombudsmannens vid

innevarande års riksmöte afgifna embetsberättelse, i fråga om den sålunda

begärda ändringen, Ivammar-kollegium anbefallts att, sedan Kongl.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4.

Maj:ts samtlige Befallningshafvande sig yttrat, underdånigt utlåtande i

ämnet afgifva, och blifver, när detta utlåtande inkommit, frågan föremål

för Kongl. Maj:t.s nådiga pröfning.

Vid sådant förhållande lärer

I

18:o

Herr von Kochs förevarande framställning icke nu

böra till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Under § 13 i det författningsförslag, Herr von Koch i sin motion

N:o 11 intagit, har han framställt förslag till ett stadgande, vid eu föregående

riksdag upptaget i en af honom väckt motion såsom tillägg till

9 12, och af följande lydelse:

»På gästgifveri å landet, som icke enligt § 14 erhållit tillstånd till

utskänkning af bränvin, vare förbudet att utskänka sådant till person,

som bor eller uppehåller sig närmare än en half mil från gästgifveriet».

Detta stadgande, hvars ordalydelse kan medgifva eu tolkning,

hvarigenom all utskänkning vid der afsedda gästgifverier omöjliggöres,

skulle efter Utskottets förmenande, hurudan tolkning man än gifver

detsamma, blifva svårt att efterlefva för den, som vid gästgifveriet besörjer

utskänkningen, då det icke skäligen kan fordras att denne skall

personligen känna enhvar, som tillfälligtvis uppehåller sig inom den

förbjudna halfva milen; och då härtill kommer att föreskriften skulle

åstadkomma en inskränkning för utskänkningen vid dessa gästgifverier,

som öfrige utskänkningsrättigheter å landet icke skulle vidkännas, en

olikhet inför lagen, för hvilken intet skäl finnes uppgifvet, och som icke

eger rum i Norge, der enligt § 5 af den utaf motionären åberopade

försäljningslagen, utskänkning af bränvin å landet endast får ske på

sådana gästgifverier, som erfordras för resande, har Utskottet häri funnit

tillräckliga skäl,

19:o

att afstyrka Riksdagens bifall till motionärens ifrågavarande

förslag.

§§ 14 och 15.

§ 14 lyder i nu gällande författning sålunda:

Vill någon väcka fråga, att annan utskänkning än den, som kan

gästgifveri tillkomma, må i socken å landet idkas, göre derom framställning
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4.

25

ställning hos kommunalnämndens ordförande inom första hälften af

Mars det år, då försäljningen skall börjas. Kommunalnämnden skall

innan slutet af samma månad deröfver afgifva yttrande och deri, om

bifall till utskänkningen för högst tre år tillstyrkes, utsätta den trakt

hvarinom det må ske, hvarefter yttrandet öfverlemnas till ordföranden

i kommunalstämman. Denne inhemtar, innan April månads utgång,

på kommunalstämma, som blifvit två söndagar å rad pålyst, socknemännens

utlåtande i ämnet. Varder framställningen af både kommunalnämnd

och kommunalstämman ogillad, förfalle frågan. Har åter endera

eller begge bifall tillstyrkt, sände, inom tre veckor från det kommunalstämma

blifvit hållen, ordföranden kommunalstämmoprotokollet

och kommunalnämndens yttrande, jemte eget utlåtande i ämnet, till

Vår Befallningshafvande in. Vår Befallningshafvande fatte deri sitt

beslut och gifve det kommunalnämndens ordförande tillkänna.

Der fråga uppstår, att rättighet till minuthandel med bränvin

i socken må beviljas, förfares på lika sätt, som om utskänkning nu

stadgadt är.»

Uti denna § har Herr von Kock (i motion N:o 11) föreslagit följande

förändringar: att den der stadgade tiden för utskänkning skall

bestämmas till ett år i stället för tre år; att kommunalstämma för behandling

af frågan om sådan utskänkningsrättighets upplåtande, som

här sägs, skall vara pålyst tre söndagar å rad i stället för två; att, om

framställningen icke varder af både kommunalnämnden och kommunalstämman

genom bifall med minst s|6:delar af alla de närvarandes röstetal

gillad, frågan förfaller; och att, innan Konungens Befallningshafvande

fattar sitt beslut, kommunalnämnden i angränsande kommuner skall

höras.

Derjemte har Herr Englander (i motion N:o 43), i öfverensstämmelse

med hvad han vid § 7 föreslagit, yrkat att utskänkningsrättighet

skulle meddelas för blott ett år i sender, och fördenskull i så väl §§ 14

och 1 i utbytt ordet tre mot ordet ett.

Vnär den af Herr von Koch föreslagna förändring, att för bifall

till framställning om utskänknings inrättande minst 6|6:delar af de närvarandes

röstetal så väl inom kommunalnämnden som vid kommunalstämman,

skulle erfordras, komme att högst betydligt försvåra möjligheten för

kommunerna att -— der sådant kunde till motverkande af lönnkrögeriet

eller af annan orsak finnas behöfligt — inrätta lagliga utskänkningseller

utminuteringsställen; samt då de nu gällande stadganden i denna

§ visat sig alldeles tillfyllestgörande och fullt Betryggande mot öfverBih.

till BiTcsd. Prot. 1873. 5 Sami. 1 Afd. 4 Raft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillnings-Ut skottets Betänkande N:o 4.

flödiga bränvinsförsäljningsställens inrättande inom kommunerna å landet,

har Utskottet ansett förändrade föreskrifter i detta hänseende hvarken

nyttiga eller nödiga, hvarföre och då Utskottet af de skäl, som vid

§ 7 finnas anförda, icke funnit sig kunna tillstyrka någon inskränkning

i den tid af 3 år, för hvilken utskänkningsrättigheter högst upplåtas,

Utskottet hemställer,

20:o

att de af Herr von Koch i afseende å § 14 samt af

Herr Englander beträffande §§14 och 15 föreslagna

ändringar icke må af Riksdagen bifallas.

§ 21.

Då denna § möjligen kunde gifva anledning till en sådan tolkning,

att bolag, som, jemlikt § 10 mom. 2 i stad öfvertagit all minuthandel

med eller all utskänkning af bränvin eller beggedera, skulle

kunna på annan öfverlåta hela den rätt bolaget fått sig lemnad, samt

härigenom möjlighet förefinnas att i viss mån inskränka verkan af det

utaf Utskottet föreslagna stadgandet, att sådant bolag skall afstå all sin

nettovinst till fördelning emellan landstinget, hushållningssällskapet och

staden, har Utskottet ansett förbud mot en sådan öfverlåtelse böra i

författningen stadgas. Deremot synes bolag icke böra betagas rättigheten

att, på sätt hittills skett, på annan person öfverlåta en eller annan

af de särskilda af bolaget öfvertagna minuterings- eller utskänkningsrättigheterna,

då det onekligen är lämpligt och billigt, att bolagen i enskilda

fall få verkställa en sådan öfverlåtelse, exempelvis på en vinhandlare,

af den handel med finare utländska spritdrycker såsom cognac,

likörer o. d., hvilken bolaget sjelf i många fall icke med synnerlig

framgång torde kunna bedrifva, eller på en restauratör eller hotellvärd

af en utskänkning, som endast af honom i sammanhang med hans rörelse

i öfrigt lämpligen kan utöfvas; men till förekommande af missbruk

genom dylik öfverlåtelse har Utskottet trott densamma böra underkastas

den kontroll, att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande efter pröfning

af de vilkor, hvarunder öfverlåtelsen ifrågasattes, skulle ega att densamma

med afseende å | landstingets och hushållningssällskapets deraf

beroende rätt, bifalla eller afslå.

I enlighet med dessa åsigter har Utskottet till § 21 tillagt ett

3:dje mom. af den lydelse författningsförslaget innehåller, hemställande

Utskottet,

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 4.

27

21:o

att detta tillägg till §:n må af Riksdagen godkännas.

§ 25.

Herr von Kock har i sitt författningsförslag vid motion N:o 11

gifvit åt denna § en sådan lydelse:

»A landet vare minuthandel med eller utskänkning af bränvin, på

eller inom en åttondedels mil från ställe:

a) der auktion, marknad eller mönstring med beväringsmanskap

hålles, eller der menighet för kronoskjuts eller skallgång samlad är, alldeles

förbjuden;

b) der annan mönstring, uppbördsstämma, mantalsskrifning, ting

eller annan till folksamling föranledande förrättning hålles, icke tillåten

annorlunda än vid måltider åt spisande gäster.»

Enligt denna lydelse skiljer sig paragrafen från den i nu gällande

författning väsendtligen deri, dels att förbudet mot utskänkning på eller

inom x|8 mil från ställe, der torgdag hålles, är borttaget;

dels att förbud för utskänkning vid de förrättningar, som i punkten

b omförmälas, blifvit utsträckt äfven till ställe inom \ mil från det, der

dessa förrättningar hållas; och dels att uteslutning skett af momentet 3,

som lyder:

»Ej må någon i landsbygd fara med bränvin från by till by eller

från gård till gård, att dermed köpslaga.»

Mot hvad Herr von Koch här föreslagit får Utskottet anmärka:

att torgdagar flerestädes å landet hållas i stället för marknader och

föranleda ganska betydliga folksamlingar, hvarföre samma skäl som ligga

till grund för förbudet mot utskänkning af bränvin vid öfriga i momentet

a omförrnälda tillfällen, synas ega full tillämplighet äfven i fråga om

torgdagar;

att, så vidt Utskottet kunnat inhemta, det i allmänhet icke visat

sig behöfligt att utsträcka förbudet mot utskänkning vid de i momentet

b nämnda förrättningar utöfver hvad nu är stadgadt i fråga om utskänkningen

på sjelfva stället, der dessa förrättningar hållas; men

att giltiga skäl deremot förefinnas för bibehållande af förbudet mot

gårdfarihandel med bränvin.

På grund häraf hemställer Utskottet,

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4.

22:o

att Herr von Kochs förslag till ändring af § 25 icke

måtte af Riksdagen godkännas.

§ 26.

Efter derom inom Utskottet gjord framställning har Utskottet funnit

sig böra föreslå, dels att föreskriften i sista momentet af denna §

derom, att Konungens Befallningshafvande, om oordningar å utskänkningsställe

inträffa, eger att rättigheten inskränka, indraga eller innehafvaren

derifrån skilja, äfven måtte tillämpas i afseende å utminuteringsställe,

dels ock att, enär ett bränvinsförsäljningsställe inom en socken kan hafva

ett sådant läge, att angränsande socken röner lika stor olägenhet af der

inträffande oordningar, kommunalnämnden i en sådan angränsande socken

må erhålla enahanda rätt, som kommunalnämnden i den socken, der försäljningsstället

är beläget, att till Konungens Befallningshafvande anmäla

dylika oordningar, hvilket icke synes innebära något ingrepp i sistnämnda

kommuns rätt, helst då tillika bestämd föreskrift meddelas att vederbörlig

undersökning skall föregå Konungens Befallningshafvandes beslut;

Och hemställer Utskottet fördenskull,

23:o

att § 26 måtte erhålla den lydelse författningsförslaget

innehåller.

§§ 36 och Öl.

I afseende å § 36, som innehåller föreskrift om förpassning vid

försändningar af bränvin och om skyldighet att låta sådana försändningar

åtföljas af tillverkningsbevis, har inom Utskottet framställts förslag

till en sålunda förändrad lydelse:

»Då bränvin försändes sjöledes och någon del af saltsjön dervid

befares, skall det vara underkastadt försegling och förpassning på sätt

derom i Tullstadgan föreskrifves.»

»Vid annan försändning af bränvin inom landet eger deremot förpassning

icke rum, skolande dock, då bränvin forslas landvägen inom en

mil från kusten i Skåne, Halland och Blekinge i myckenhet öfverstigande

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4.

29

15 kannor, detsamma åtföljas af tillverkarens eller säljarens på tro och

heder afgifna bevis, att bränvinet icke blifvit i riket olofligen inför dt.»

Såsom en följd häraf skulle början af § 51 komma att lyda:

»Underlåtes vid landväga transport» etc.

Till stöd för förslaget om dessa förändringar har blifvit anfördt,

att förpassning vid försändningar inom landet både vore obehöflig och

medförde åtskilliga olägenheter och missbruk i synnerhet i sådana fall,

som ofta inträffade, att det icke vore tillverkaren, utan den som förädlade

bränvin, hvilken verkställde försändningen, då det icke sällan för

en sådan afsändare vore svårt att bestämma af hvilkens tillverkning försändningen

skedde. Föreskriften om sådant tillverkningsbevis vid landväga

försändningar af bränvin kunde derföre utan skada borttagas. Härvid

måste likväl undantag göras för försändningar inom ett begränsadt

kustområde uti de provinser, der oloflig införsel af bränvin visat sig ega

rum, inom h''diket område försändningar af bränvin borde åtföljas af

bevis utfärdade utaf tillverkaren eller försäljaren, att bränvinet icke blifvit

olofligen i riket infördt; och skulle föreskriften härom, för att blifva

för åsyftade ändamålet tillfyllestgörande, göras gällande för försändningar

öfverstigande 15 kannor. Förpassning vid sjötransporter, derunder

saltsjön befares, måste deremot till förhindrande af olaga införsel fortfarande

bibehållas, men de detaljerade bestämmelserna härom tillhörde

närmast Tullstadgan, i hvars § 63 de jemväl finnas upptagna, hvarföre

här blott en hänvisning till dessa stadganden borde göras, helst det i

allmänhet icke vore fördelaktigt att samma lagbud finnes intaget i flera

författningar, då derigenom kunde uppstå möjlighet för bristande enhet

i lagstiftningen genom förändringar i den ena författningen utan samtidigt

vidtagande af enahanda rättelse i den andra.

Då Utskottet i det sålunda anförda funnit giltiga skäl för de föreslagna

förändringarne, men derjemte ansett, att föreskriften om medförande

af bevis vid transporter inom 1 mil från kusten bör utsträckas

äfven till Bohus län, der oloflig införsel äfven kan ifrågakomma, äfvensom

att, till undvikande af missbruk, någon viss tid bör stadgas, hvarinom

de föreskrifna bevisen för att anses gällande skola vara utfärdade,

har Utskottet åt §§ 36 och 51 gifvit den lydelse författningsförslaget

innehåller och hemställer,

24:o

att denna lydelse af förevarande §§ må af Riksdagen

godkännas.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4.

§ 41.

Enligt denna § skall den, som genom minuthandel eller ^skänkling

föryttrar bränvin, utan att i föreskrifven ordning hafva dertill förvärfvat

rättighet, höta första gången från och med 30 till och med 60

R:dr, andra gången från 60 till och med 120 R:dr och tredje gången

från 120 till och med 240 R:dr, samt den, som fjerde gången eller oftare

med sådan förbrytelse beträdes, dömas till fängelse från och med 2 månader

till och med 1 år.

I ändamål att genom skärpta straffpåföljder förekomma oloflig bränvinsförsäljning

hafva inom Andra Kammaren Herrar Nils Petersson (i

motion N:o 45) och Carl Magni (uti motion N:o 46) föreslagit, Herr

Petersson: att den, som begår dylik förbrytelse, första gången skall bota

50 till och med 100 R:dr, andra gången från 100 till 200 R:dr och tredje

gången dömas till straffarbete från och med 6 månader till och med 1

år; och Herr Magni att påföljden skall blifva första gången böter från

och med 30 till och med 60 R:dr, andra gången böter från 120 R:dr till

och med 240 R:dr och tredje gången fängelse från och med 2 månader

till och med 1 år.

Härjemte har Herr von Kock (i sin oftaberörda motion N:o 11)

uti en denna § 41 motsvarande § 36 sammanfört straffbestämmelserna

för alla förbrytelser mot förordningen om bränvinsförsäljning och i följd

deraf uteslutit de stadganden, som motsvara §§ 43, 45, 46 och 47.

Straffpåföljden har af honom blifvit sålunda bestämd för förbrytelse

första gången till böter från och med 10 till och med 100 R:dr, andra

gången böter från och med 30 till och med 300 R:dr, tredje gången

böter från och med 50 till och med 500 R:dr och fjerde gången fängelse

från och med 2 månader till och med 1 år; dessutom skulle allt

det i försäljningsrummet befintliga bränvin vara underkastadt beslag

och förbrutet; deremot är den särskiljda straffpåföljden om förbrytelsen

skett å sön- eller helgedag borttagen.

Vidare har Herr Englander (i motion N:o 43) föreslagit följande

lydelse för denna §:

»Den, som, utan att vara till minuthandel med eller utskänkning

af bränvin berättigad, föryttrar bränvin till mindre belopp än 15 kannor

eller eljest åt annan emot betalning, vare sig denna före, vid eller

efter utlemnandet emottages, aflåter eller utlemnar bränvin till mindre

belopp än nu nämndt är, böte första gången från och med 30 till och

med 60 R:dr, andra gången från 60 till och med 120 R:dr och tredje

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bevillning s-Utskottets Betänkande N:o 4.

31

gången från 120 R:ar till och med 240 R:dr. Den, som fjerde gången

eller oftare med sådan förbrytelse beträdes, dömes till fängelse från

och med två månader till och med ett år.»

»Der den, som eger rättighet till minuthandel med bränvin, föryttrar

sådant till mindre belopp än 20 tum eller utlemnar bränvin å

ett kärl till mindre än sagda belopp, eller ock tillåter förtäring deraf

på stället eller fördelning derstädes till mindre belopp, eller eljest medverkar

dertill att sådan fördelning sker, skall vara underkastad enahanda

ansvar, som i första momentet bestämmes.»

»I alla dessa fall skall förbrytaren dömas att utgifva minuthandelseller

utskänkningsafgift för det kannetal, som etc. (lika med nu gällande

§).»

Då Utskottet är af den åsigt, att äfven de strängaste straffbestämmelser

skola blifva otillräckliga för att förekomma oloflig bränvinsförsäljning

der, hvarest orsakerna till förbrytelser i detta hänseende

icke undanrödjas genom ett ändamålsenligt ordnande af den lagliga

bränvinsförsäljningen, men att deremot der ett sådant ordnande eger

rum, äfven de nu stadgade straffpåföljder skola visa sig tillfyllestgörande,

har Utskottet ansett sig icke härutinnan böra föreslå någon ändring

af denna paragraf.

Att, på det här ofvan omförmälda, af Herr von Koch iakttagna

sätt, i denna § sammanföra straffpåföljden för alla särskilda förbrytelser

mot bränvinsförsäljnings-förordningen, synes Utskottet mindre välbetänkt,

såsom exempel hvarå allenast må anföras, att härigenom förseelser af

så lindrig beskaffenhet som underlåtenhet att hafva skylt anbragt å

försäljningsställe eller försummelse att derstädes hafva anslaget ett

exemplar af försäljningsförordningen skulle för den, som fjerde gången

med en dylik förseelse beträddes, medföra en straffpåföljd af minst 2

månaders fängelse.

Utaf de af Herr Englander föreslagna förändringar afser den i

första momentet att utgöra ett korrektiv mot salningen, hvilket Utskottet

dock icke kunnat förorda af skäl, som vid § 3 i afseende härpå

blifvit anförda.

Förändringarne i öfrigt innefatta blott meddelande af straffbestämmelser

med anledning af de utaf motionären framställda förslag

till ändringar i §§ 2 och 3; och i de delar Utskottet tillstyrkt sistberörda

ändringsförslag, har Utskottet jemväl i denna §, såsom af författningsförslaget

synes, vidtagit de ändringar som deraf synts påkallade.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4.

Utskottet hemställer på grund af det nu anförda,

25:o

att Riksdagen, med afslag å Herrar von Kochs, Petersons,

Magni och Englanders framställda förslag till ändringar

i denna § måtte åt samma § gifva den lydelse

författningsförslaget innehåller.

§ 42.

Herr von Kock har vid denna § föreslagit sådan ändring, att äfven

handlande, som andra gången beträdes med oloflig iskänkning, skall vara

sin handelsrättighet förlustig.

En sådan påföljd af handelsrättighetens förlust för oloflig bränvinsförsäljning

har förr i denna § funnits föreskrifven, men vid 1865—1866

årens riksdag blef stadgandet härom uteslutet af skäl, att Kongl. Förordningen

om utvidgad näringsfrihet den 18 Juni 1864 såsom vilkor för idkande

af handelsrörelse endast föreskrifver anmälan af den, som vill sådan

rörelse utöfva, hvadan den handlande, som för oloflig utskänkning af

bränvin, förklarats förlustig sin handelsrättighet, när som helst skulle

kunna enligt nyssberörda Kongl. Förordning ånyo anmäla sig till handels

idkande.

Förhållandena i förberörda hänseende äro fortfarande desamma

som år 1865 ; och Utskottet hemställer fördenskull,

26:o

att Herr von Kochs förenämnda ändringsförslag må

af Riksdagen lemnas utan afseende.

Slutligen har uti förenämnda motion (N:o 20) Herr Lundqvist jemväl

föreslagit:

»att särskildt stadgas det magistrat i stad vid medgifvande af rätt

till utskänkningsrörelse föreskrifver, att lokalerna böra vara stora, ljusa

och snygga samt under den mörka årstiden upplysta och under vintern

värma;»

»att jemväl stadgas, att utskänkningsrätten förverkas, derest utskänkaren

lemnar spirituösa på kredit till hemtning eller förtäring på

stället, vare sig till arbetslag eller enskilda personer, och skall utskänkaren,

om detta inträffar, varda enligt § 26 genast skiljd från sin rättighet;»
att
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 4.

33

att kommunen skall vara, pligtig att hålla och aflöna lämplig person,

som dagligen besöker utskänkningsställena samt tillser vidmakthållande

å dem af ordning och snygghet, derom rapport bör till polisimmdigheten

afgifvas.»

Med anledning af dessa förslag får Utskottet anföra:

att stadgande!! angående utskänkningslokalers beskaffenhet i städerna

synas tillhöra de ordningsföreskrifter, Indika jemlikt § 20 i Ordningsstadgan

den 24 Mars 1868 stadsmyndigheterna ega föreslå och

Konungens Befallningshafvande besluta, och hvilka icke lämpligen torde

böra göras till föremål för Riksdagens lagstiftningsåtgärd;

att då § 33 i gällande förordning angående försäljning af bränvin

innehåller, att ingen är berättigad att söka betalning för bränvin, som

blifvit vid utskänkning eller vid minuthandel till mindre belopp än en

kanna utboigadt, detta synes vara allt det äfventyr, som billigtvis kan

ifrågakomma för eu sådan utborgning; samt

att i städerna den af staden aflönade polispersonal, enligt de för

densamma utfärdade instruktioner, och å landet kommunalnämnden, såsom

af stadgandena i §§ 26 och 57 af förordningen om bränvins

försäljning framgår, hafva att öfvervaka ordningen å utskänkningsställena,

hvadan nödig uppsigt, om desse vederbörande fullgöra sina åligganden,

icke saknas, åtminstone icke i städerna och, hvad landet angår, torde

den ytterligare tillsyn motionären föreslagit, icke komma att medföra

en mot utgiften derför svarande nytta.

I följd häraf hemställer Utskottet,

27:o

att ofvanberörde af Herr Lundqvist gjorda framställningar

må af Riksdagen ieinnas utan afseende.

Såsom i derå hänseenden upplysande ej mindre angående det

sätt, hvarå den mindre bränvinsförsäljningen inom olika delar af landet

blifvit ordnad, än äfven i fråga om de derför erlagda försäljningsafgifter

och de andelar deraf, som tillgodokommit landsting och hushållningssällskap,

har Utskottet trott sig här i Bil. A böra meddela en &af

chefen för Bränvinskontrollbyrån för år 1871 uppgjord tabell rörande

minuthandeln och utskänkningen af bränvin.

Stockholm den 27 Mars 1873.

På Stats-Utskottets vägnar:

BUST. af UGGLAS.

Bih. till Rilcsd. Prot. 1873. 5 Sami. 1 Afd. 4 Raft.

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4.

Reservationer:

Vid 9:de punkten:

af Friherre Fock: »Mot Utskottets hemställan i denna punkt, att

från 15 till 50 kannor höja det minsta belopp bränvin, som får försäljas

af annan än den, som innehar minuthandels- eller utskänkningsrätt, får

jag anmäla min reservation.

Om jag egde visshet eller åtminstone någorlunda förhoppning

derom, att den föreslagna förhöjningen af partiminimum skulle verksamt

förebygga den så ofta öfverklagade salningen med dess menliga följder,

och att detta kunde ske utan framkallandet af större olägenheter och

vådor i annan riktning, skulle jag med glädje omfattat Utskottets härutinnan

afgifna förslag. Men jag eger i detta hänseende hvarken visshet

eller förhoppning. Bränvinsinköp af omkring 15 kannor verkställas nu

otvifvelaktigt ganska allmänt af enskilde förbrukare på landsbygden i

ändamål att till billigt pris anskaffa den för hushållet behöfliga myckenheten

af varan, och detta syfte har äfven Utskottet i en följande punkt

förklarat vara lifligt. Men att i författningen inlägga allt för många

och svåra hinder mot ett lofligt syftemåls uppnående skall, nödvändigt

framkalla missnöje och ovilja samt derigenom lika nödvändigt egga till

författningens kringgående.

Jag har härofvan yttrat, att inköp af 15 kannor allmänt ske i ändamål

att erhålla varan till billigaste pris; en annan och ej mindre anledning

till dessa inköp ligger likväl deruti, att på landsbygden mindre

belopp ej i allmänhet kunna erhållas annorlunda än genom, afhemtning

på större afstånd, i anseende till minuthandels- och utskänkningsställenas

stora spridning. Verkställes nu den föreslagna förhöjningen i partiminimum,

skall den derigenom alstrade större svårigheten för landsortsbefolkningen,

att på närmare håll kunna få inköpa en för hushållsbehofvet

lämplig myckenhet bränvin, sannolikt inom kort föranleda utdelandet

af ett större antal minuthandelsrättigheter. Innehafvarne af dessa skola

snart finna med sin fördel förenligt att, understödde af tillverkare eller

verklige partihandlare, försälja mindre belopp af 10 till 15 kannor, till

pris, som högst obetydligt skola höja sig öfver det gängse, partipriset.

Uti och omkring dessa minuthandelsställen skall då salningen under

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utslcottets Betänkande N:o 4.

35

dessa mest förderflig former kunna uppblomstra, och detta under skydd

af lagstiftningen. Jag anser visserligen att ett ökande af minuthandelsst.

ällenas antal inom åtskilliga landsorter skulle vara lämpligt till förekommande

af lönkrögeri; men jag väntar ingalunda några välgörande

verkningar af denna tillökning, om den framtvingas genom den nu af

Utskottet föreslagna åtgärden.

Hvad i öfrigt beträffar den mycket omordade salningen, så, ehuru

jag betviflar möjligheten att helt och hållet förekomma densamma, synes

mig likväl, att ett stadgande, i öfverensstämmelse med åtskillige motionärers

förslag, genom hvilket en inskränknig i det antal kärl, hvarå vid

partihandel det minsta tillåtna försäljningsbeloppet finge utlemnas egde

rum, ett stadgande, hvarom äfven Utskottets 2:dra afdelning afgifvit förslag,

skulle i väsendtlig mån kunna förebygga den salning, som nu vid

denna handel lärer bedrifvas».

Häruti instämma: Herrar A. Andersson, P. Ericsson, S. Brolin, J.

F. Fredricson, C. A. Jönsson och O. P. Rylander.

Vid 9:de och 10:de punkterna:

af Herr C. von Stockenström: »Utskottets förslag till förändringar

uti §§ 1 och 2 af gällande försäljningslag har jag icke kunna,t biträda,

utan ansett stadgandena angående minsta försäljningsbeloppet för så väl

parti- som minuthandel med bränvin böra bibehållas.

Höjandet af minimum för partihandel skulle alltför mycket inskränka

den frihet, enhvar bör ega att, på sätt honom bäst synes, anskaffa

hvad för hushållsbehofven erfordras, och stadgandet komme utan

tvifvel att gifva anledning till öfverträdelser, såsom det plägar inträffa,

då allmänheten anser en lag icke hvila på billiga grunder.

Om det blefve tillåtet att i minuthandel försälja så liten qvantitet

som 20 kubiktum, skulle sannolikt ökad förtäring af starka drycker uppkomma,

särdeles på landet, enär derigenom bereddes tillfälle att lättare

åtkomma bränvinet. De lagstadganden, vi för närvarande ega, äro under

18 år pröfvade, och då många af dem, efter hvad allmänt erkännes, verksamt

bidragit till hämmande af dryckenskapslasten, torde det vara vågadt

att i deras ställe antaga nya, oförsökta bestämmelser, hvilka, till

olycka för samhället, lätt kunde medföra andra följder, än dem man

med förändringen åsyftat.»

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bevillnings-UtsJcottets Betänkande N:o 4.

Vid 10:de punkten:

af Friherre G. af Ugglas;

af Grefve G. Sparre: »Då en nedsättning af lägsta försäljningsbeloppet

vid minuthandel säkerligen kommer att visa mycket olika verkan

på olika ställen, synes det mig, att man hvarken bör förneka den,

der den anses lämplig, eller påbjuda den, der man deraf befarar en skadlig

verkan. Jag har derför ansett att en dylik nedsättning ej bör för hvarje

minuthandel föreskrifvas, men att deremot rättighet borde leinnas Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande att på framställning i stad af stadsfullmäktige,

eller, der sådane ej finnas, af allmän rådstuga, och å landet af kommunalnämnd

med anledning af kommunalstämmans deröfver fattade beslut

att dylik nedsättning medgifva. Då sådan framställning kan ske endast

med anledning af stadsfullmäktiges, allmän rådstugas eller kommunalstämmas

beslut, då vidare densamma till sin lämplighet pröfvas af Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande, tror jag man å ena sidan ej har att frukta

några skadliga följder derutaf, likasom man å den andra kan vinna,

ehuru på en omväg och under garantier, eu reform, som anses komma att

i sedligt hänseende verka välgörande. Omförmälda framställning torde

lämpligast ske, samtidigt med dem, som i 7 § 2 mom. om försäljningsställenas

antal i stad, och i 14 § om rättighets erhållande till minuthandel

å landet, omnämnas. Jag hemställer derför att 2 § måtte erhålla

följande lydelse:

»Den, som erhållit rättighet att idka minuthandel med bränvin,

får ej sälja mindre än en half kanna, dock att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,

uppå framställning i stad af stadsfullmäktige, eller, der sådane

ej finnas, af allmän rådstuga, och å landet af kommunalnämnd, med anledning

af kommunalstämmans deröfver fattade beslut, eger, der sådant

pröfvas lämpligt, stadga, att lägsta försäljningsbeloppet vid ifrågasatt

minuthandel må nedsättas till 1|6 kanna eller 20 kubiktum. Dylik framställning

bör dock göras samtidigt med dem, som i 7 § 2 mom. och 14

§ 2 mom. omförmälas.»

Häruti instämma: Herrar W. Croneborg, Grefve H. A. Hamilton,

E. Häggström, F. Heder stjerna, C. Hammar och N. von Hofsten.

Vid T7:de punkten:

af Herr C. Hammar: »Utskottets hemställan underpunkten 17:o att

bolag, som i stad får på sig öfverlåten bränvinsförsäljningen, skall afstå

hela den nettovinst, som efter afdrag af nödiga förvaltningskostnader

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bevil!nings-Utskottets Betänkande N:o 4.

37

uppkommer, har jag icke kunnat biträda, då jag icke funnit de af Utskottet

härför anförda skäl leda till ett sådant slut. Utskottet har sagt,

att anledningen till det missnöje, som ännu mot bränvinsförsäljningens

öfverlåtande på bolag förspörjes, skulle vara att söka deri, att de avgifter

bolagen för försäljningsrättigheterna erlägga icke stå i något skäligt förhållande

till det kannetal bränvin de föryttra, och att detta missförhållande

mellan afgift och kannetal försåldt bränvin måste antagas vara

betydligt större än förhållandet skulle blifva om rättigheterna enligt

momentet 1 i § 10 på auktion utbjödos, i följd hvaraf den vinst städerna

af bolagen tillskyndas kan antagas till icke ringa del tillkommen

på landstingens och hushållningssällskapens bekostnad. Ur detta resonemang,

hvaremot jag icke har något att erinra, synes mig följdriktigt

framgå, att allt hvad som bör åtgöras för att förekomma missnöjet med

bolagen är att söka undanrödja missförhållandet emellan den skatt, som

erlägges och den som belöper på det försålda bränvinet, genom att föreskrifva

att skatt skall erläggas för hela det kannetal bränvin bolagen

enligt deras räkenskaper försälja. Härigenom bör hvarje berättigad!

anspråk från landstings och hushållningssällskaps sida vara uppfyldt,

desto mera som skatten på sådant sätt genom öfverlåtelse åt bolag

komme att uppgå till högre belopp än fallet blefve om försäljningsrättigheterna

på auktion enligt mom. 1 i paragrafen utbjödos, då kändt

är att inropare af sådan försäljningsrättighet i allmänhet försälja flera

gånger det kannetal bränvin, för hviket de genom auktionsanbuden

åtagit sig afgift. Om man ock kan säga, att den vinst, som städerna

af bolagen tillskyndas, i viss mån är vunnen på landstings

och hushållningssällskaps bekostnad, så kan detta dock icke vara

förhållandet med någon annan del af denna vinst än den som uppkommer

derigenom att stadgade försäljningsafgifter icke utgå för allt

det försålda bränvinet, enär den rätt, som författningen afsett att åt

landsting och hushållningssällskap lemna, icke är eller bör kunna vara

någon annan än till en viss andel af skatten. Att vid sådant förhållande

härutöfver för landsting och hushållningssällskap fordra viss andel af

den för bolagen uppkommande handelsvinst, finner jag sakna all rättsgrund.

I följd häraf får jag yrka att Riksdagen, med afslag å Utskottets

hemställan i denna punkt, måtte besluta,

att, der i stad, på sätt § 10 mom. 2 medgifvet är,

bränvinsförsäljningen blifvit åt bolag upplåten, sådant

bolag skall erlägga stadgade försäljningsafgifter för hela

det kannetal bränvin, bolaget enligt räkenskaper, som

skola behörigen granskas, visats hafva genom utminu
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4.

tering eller iskänkning försålt, samt att betänkandet

i denna punkt för vidtagande af redaktionsförändringar

i författningen och de förslag i öfrigt som af ett sådant

beslut föranledas, till Utskottet må återförvisas.»

Häruti instämma Herrar .4. G:son Bennich och J. G. Granlund.

Vid 22:dra punkten:

af Herr Ola Andersson: »Om en husbonde till sina underhafvande

utfärdar befallningar som ej kunna åtlydas, ja, som han sjelf — eller dem

han tillsätter att vaka öfver efterlefnaden — nödgas åse huru de åsidosättas,

ringaktas, kanske till och med föraktas, månne ej sådant förringar

aktningen både för husbonden sjelf och för andra hans föreskrifter som

kunna vara beaktansvärda? Om denna fråga med ja besvaras, så lår väl

förhållandet vara enahanda om statsmakterna utfärda eller bibehålla lagstadganden

af ofvan antydda beskaffenhet. Till dessa betraktelser föranledes

jag af 25 § i denna förordning.

En hvar, med förhållandena något bekant, vet alltförväl att dessa

föreskrifter i många, om ej i de flesta, fall icke efterlefvas, äfvensom

att de i vissa fall icke kunna det. Så kan t. ex. auktion och kronoskjutsning

m. m. försiggå inom £ mil från utskänknings- eller utminuteringsställe,

hvars innehafvare man ej skäligen kan säga skall hafva reda

på förhållandet. Olämpligt torde det äfven vara att vid alla de i mom.

1 nämnda tillfällen ej ens bränvins försäljning åt vid måltider spisande

gäster är tillåten, under det att sådan försäljning i mom. 2 icke är förbjuden,

men deremot här allt uppgörande af partihandel är, i motsats

till första mom., i förbudet inbegripet. För öfrigt är det en känd sak

att vid åtskilliga af de här nämnda tillfällen, såsom en obetydlig uppbördsstämma,

mantalsskrifning o. d., rörelsen utan något afbrott fortfar,

utan att någon fara dermed är förenad och utan att dervid närvarande

kronobetjening anser sig böra något åtgöra.

Hvad beträffar marknader och torgdagar å landet, dervid all minuthandel

med och utskänkning af bränvin (hvaruti enligt § 37 inbegripas

jemväl alla andra spirituösa drycker) nu är förbjuden, torde riktigheten

af den förutsättning, att mera superi skulle uppkomma om en ordnad

försäljning vore tillåten, kunna på goda grunder ifrågasättas, enär erfarenheten

visar att behofvet eller begäret äfven nu tillräckligt tillfredsställes

på mångahanda sätt och kanske mest på lagstridiga. Att behålla

detta förbud för landet derför, att man ej der har tillgång till en så

tillräcklig polistillsyn som i stad, vållar endast att denna polis till det

mesta är sysselsatt med att hindra oloflig spirituosaförsäljning.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utshöttets Betänkande N:o 4.

39

Då förslag var väckt om förändring af denna § hade jag derför

ansett önskligt att den undergått en sådan, och vill jag för min del

bibehålla förbud som regel endast vid de tillfällen der man har verkligen

grundade skäl att till följd af bränvinsförsäljningen befara oordningar,

och der lagen kan tillvinna sig respekt genom att både vara befogad

och möjlig att tillämpa, men deremot i andra fall göra förbudet endast

till undantag, d. v. s. medgifva Konungens Befallningshafvande rätt att

kunna vid åtskilliga andra tillfällen, der det pröfvas nödigt, utfärda

förbud. I öfverensstämmelse härmed anser jag att Utskottet bort föreslå

ungefär följande lydelse af 25 §.

På ställe å landet, der mönstring af beväringsmanskap

eller annan trupp försiggår, och jemväl inom ^ mil

derifrån, får ej, under den tid trupp der samlad är,

minuthandel med eller utskänkning af bränvin utöfvas

annorledes än vid måltider åt spisande gäster.

Vid marknad, torgdag, auktion, större uppbördsstämma

eller annan till folksamling föranledande förrättning

eger Konungens Befallningshafvande, uppå

framställning af de i § 26 nämnda myndigheter, förbjuda

minuthandel med och utskänkning af bränvin,

med samma undantag eller inskränkning som i mom.

1, om skälig anledning förefinnes dertill att oordningar

af sådan försäljning komma att förorsakas; dock skola

de ställen eller det område, som förbudet afser, tydligen

tillkännagifvas.

Sista mom. oförändradt.

Enär § 26 mom. 2 stadgar om sådana tillfälliga förbud som

innefattas i nu föreslagna andra mom. af § 25, skulle, om förändringen

antages, följden nödvändigt blifva,

att andra mom. i § 26 utgår».

Vid 2ö:te punkten:

af Herr Ola Andersson: »Jag godkänner den åsigt att straffen för

första gången begångne brott ej behöfva eller böra vara stora, emedan

det i dessa fall ej är straffets storlek som afskräcker från brottet, utan

mera den skymf som den bestraffade genom straffet ådrager sig. Detta

är för mig skäl nog ett ej kunna tillstyrka motionärernes förslag om

förhöjda böter för oloflig bränvinshandel första och andra gången. Dertill

kommer ytterligare att straff första, någon gång kanske äfven andra,

gången kunna komma att åläggas för en handling, visserligen enligt lag

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Bevillning s-Utskottets Betänkande N:o 4.

straffbar, men i och för sig icke brottslig. Men detta kan ej rätt gerna

blifva händelsen ifråga om oftare upprepade brott af samma slag. ° När

en person för tredje gången blir förvunnen att hafva utöfvat lönkrögerirörelse,

då har han i de flesta fall begått detta lagbrott många gånger,

då har han gjort det till yrke, då är det ej längre någon ambitionskänsla

som afhåller honom från brottet, då måste straffet vara så afpassadt att

det för honom är afskräckande. Så synes man ha gått till väga ifråga

om andra brott.

Lönkrögaren, som både med trots, hån och list är lagbrytare,

som lockar alla dem, på hvilka han skall lefva, i laglöshet, som ständigt

ser omkring sig de förfärliga följderna af sin rörelse, han är efter mitt

förmenande i allmänhet större brottsling än den som första gången tillgriper

andras gods till öfver 15 R:drs värde, andra jemförelser att förtiga.

Visserligen kan lönkrögeriet i någon mån hämmas genom en ordnad,

lagligen tillåten och beskattad försäljning, och jag har i en föregående

reservation påyrkat borttagande af olämpliga och onyttiga förbud

mot sådan försäljning, men detta är ingenting som berättigar okynnet

att slippa för billigare pris i detta fall än i andra.

Jag. har derföre trott att de många och ofta återkommande motionerna

i detta afseende kunna hafva något skäl för sig, och, om jag

ej vill gå så långt som motionärerne, tror jag dock att redan för tredje

gången utöfvad oloflig bränvinsförsäljning borde kunna åläggas fängelse,

helst straffarbete, hvilket likväl under inga förhållanden bör blifva längre

än den nu bestämda fängelsetiden, ett år.»

Häruti instämmer Herr C. A. Jönsson.

Derjemte hafva Herrar Bennich, Friherre Hamilton och Ola Andersson

begärt få antecknadt, att de icke deltagit i Utskottets beslut, de

tvänne förstnämnde i fråga om 10:de punkten och Herr Andersson beträffande

9:de punkten.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Bevillning s-Utskottets Betänkande N:o 4.

41

Förslag

till

Förordning angående vilkoren för försäljning af bränvin och

andra brända eller distillerade spirituösa drycker.

§ i.

Bränvin må ej till mindre belopp än 50 kannor säljas af annan

än den, som enligt § 2 eller 4 dertill berättigad är.

§ 2.

Den, som erhållit rättighet att idka minuthandel med bränvin, får

ej sälja mindre än 20 kubiktum, ej heller mindre belopp å något kärl utlemna.

§ 3.

Vid handel, som i § 1 omförmäles, må hvad såld t blifvit icke i

mindre belopp än det minsta, som enligt samma § säljas må, utlemnas

eller mellan flere köpare fördelas.

A försäljningsställe, som saknar utskänkningsrätt, får ej något af

det sålda bränvinet förtäras.

§ 10.

De i § 7 mom 2 omförmälda försäljningsrättigheter äfvensom de,

hvilka magistraten, sedan stadsfullmäktige eller, der sådane ej finnas.

Bih. till Rilcsd. Prof. 1873. 5 Samt. 1 Afd. 4 Haft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Bevillnings-TJtskottets Betänkande N:o 4.

allmän rådstufva blifvit hörde, finner skäligt låta i uppsagda eller förverkade

rättigheters ställe under nästföljande försäljningsår utöfvas, varde

hvar för sig innan Juli månads utgång af magistraten på offentlig auktion

utbjudna för den af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande jemlikt § 7

bestämda tid af högst tre år, åt den eller dem, som åtagit sig afgift för

högsta kannetal. Auktionsanbuden pröfvas af magistraten, som ege dem,

med afseende ej mindre å de bjudandes behörighet och tjenlighet än

äfven å den erbjudna afgiftens belopp antaga eller förkasta.

Uppstår i stad fråga om öfverlåtande å bolag af all den minuthandel

med eller all den iskänkning af bränvin, hvilken eljest skall, enligt

nästföregående moment, å auktion utbjudas, eller af beggedera, må magistraten,

genom minst en månad förut utfärdad offentlig kungörelse,

inom viss utsatt tid infordra skriftliga anbud å sådan minuthandel eller

utskänkning eller å beggedera. Inkomna anbud — — — — — —

— — — — — —- — — — — — — — stadgadt är.

§ 18.

För sådan rätt till minuthandel med eller utskänkning af bränvin,

som i §§ 8 och 12 omförmäles, äfvensom för de genom inrop å auktion

enligt §§ 10 eller 15 förvärfvade minuterings- eller utskänkningsrättigheter

erlägges afgift vid minuthandel med 25 öre och vid utskänkning med 40

öre för hvarje kanna af det bränvin, som enligt of vanberörde §§ blifvit

beräknadt eller hvarför afgift åtagen är.

Då i stad minuthandel med eller utskänkning af bränvin eller beggedera

blifvit af bolag öfvertagen, skall, förutom den i § 10 bestämda afgift,

bolaget afstå hela den nettovinst, som, sedan nödiga förvaltningskostnader

blifvit af dr agna, enligt bolagets räkenskaper visat sig hafva uppkommit af

all den bränvinshandel bolaget idkat. Granskning af dessa räkenskaper

och bolagets förvaltning skall hvarje år i Januari månad å dag, som af

Kongl. Mqj:ts Befallningshafvande i länet bestämmes, ske för nästföregående

för säljning sår af fem revisorer, af livilka stadsfullmäktige eller, der sä dane

ej finnas, allmän rådstufva utse två, landstinget en, hushållningssällskapet

en samt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande den femte. I stad, som icke

deltager i landsting, utse stadsfullmäktige jemväl den revisor, som eljest

skulle af landstinget väljas. Berättelse öfver revisionen meddelas stadsfullmäktige

eller allmän rådstufva, landstinget och hushållningssällskapet.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 4.

43

Revisorerne ega åtnjuta ersättning efter sjette klassen i gällande resereglemente,

hvilken ersättning skall af ofvanberörde vinstmedel utgå.

§ 21.

Bolag i stad, som jemnlikt föreskriften i § 10 mom. 2 fått öfvertaga

all minuthandel med eller all utskänkning af bränvin eller beggedera, får

icke denna rätt på annan person öfverlåta; men skulle sådant bolag vilja

mot bestämd till bolaget erlagd afgift åt annan upplåta någon af de utaf

bolaget öfvertagna utskänknings- eller utminutering srättigheter, må bolaget

härom gorå framställning hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som efter

magistratens hörande eger att med afseende å såväl skälen för öfverlåtelsen

och tjenligheten och behörigheten hos den person, å hvilken öfverlåtelsen

ifrågasättes, som å af giftens förhållande till den inkomst, som anses

kunna af rörelsen uppkomma, framställningen bifalla eller afstå.

§ 24.

Utaf de afgifter, som enligt denna förordning inflyta för minuthandel

med eller utskänkning af bränvin, vare sig i stad eller å landet, äfvensom

af den nettovinst på rörelsen, som bolag i stad enligt § 18 skall

afstå, insättes i landtränteri en femtedel för landstingets och en femtedel

för hushållningssällskapets räkning för att af desamma förvaltas och

användas till ändamål, som för länet nyttiga äro.

Af de afgifter, som i stad inflyta äfvensom af den här ofvan omförmälda

nettovinst ä bolags rörelse tillfälle de återstående trefemtedelarne

staden, men af de afgifter, som från socknar å landet ingå, aflemnas de

tre femtedelarne i landtränteri, hvarifrån — — — — — — —

— — — — — __ — — — — — — — — socknen.

I Stockholm — — — — — — — — — — — —

— — —- — — — — — — — — — — landtränteri.

När enligt §23 — — — — — — — — — — —

— — — — — — — — —1 — —■ — — — hufvudsäte.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4.

§ 26.

Minuthandel med — — — — — — — — — — —

— — — — — — — — — — — — *—• — förordna.

Skulle anledning — — — — — — — — — — —

— -—- — ■— — — — — — — — — — — föreskrift.

Förekomma å gästgifveri eller annat utskänkningsställe eller å utminutering

sställe vid särskilda tillfällen oordningar af den art, att innehafvaren

af rättigheten icke kan anses fortfarande ega den för densammas

utöfvande erforderliga frejd, ordentlighet eller öfriga egenskaper eller

har någon af de enligt § 23 meddelade utskänkningsrättigheter visat sig

föranleda störande oordningar, må Kong]. Majrts Befallningshafvande på

anmälan i stad af magistraten eller stadsfullmäktige och på landet af

socknens eller angränsande sockens kommunalnämnd efter vederbörlig undersökning

ega att förenämnde rättighet inskränka, indraga eller innehafvaren

derifrån skilja; dock vare denne i sådant fall berättigad att af

redan erlagd utminuterings- eller utskänkningsafgift återfå så stor del,

som motsvarar den tid, hvarunder rättigheten ej utöfvats.

§ 36.

Då bränvin försändes sjöledes och någon del af saltsjön dervid befares,

skall det vara underkastadt försegling och förpassning på sätt derom i Tullstadgan

föreskrifves.

Vid annan försändning af bränvin inom landet eg er deremot förpassning

icke rum; skolande dock dä bränvin forslas landvägen inom en

mil från kusten i Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän i myckenhet öfverstigande

15 kannor, detsamma åtföljas af tillverkarens eller säljarens

på tro och heder sednast inom en vecka före uppvisandet afgifna bevis att

bränvinet icke blifvit i riket olofligen infördt.

§ 41.

Den, som genom minuthandel eller utskänkning föryttrar bränvin

utan att i stadgad ordning hafva dertill förvärfvat rättighet, eller som

vid minuthandel på något kärl utlemnar mindre belopp än i § 2 sägs,

s. 45 Kontrollera mot PDF

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 4. 45

eller mot stadgandet i § 3 mellan flere köpare fördelar bränvin, böte

— — — — — — — — — — — — — — — ett år.

- -ör-yta-nbör.

Dessutom — — — — — — — — — — förbrutne.

Har förbrytelsen — — — — — — — — — — —

§ 51.

Underlåtes vid landväga transport af bränvin — — — — —

- — — — — — — — — — — — — förtullas.

B A. till Rikad. Prot. 1873. 5 Sami. 1 A/d. 4 Höft. 7

opaginerad Kontrollera mot PDF

Hör till Bevillnings-Utskottets Betänkande, 1873, N:o 4.

Bilaga A .

Sammandrag* af inkomna uppgifter rörande minuthandeln med och utskänknimren

O

af bränvin m, m. under försäliningsåret 1870-1871

Städerna.

Län.

Stockholms stad . .

Malmöhus län . . .

Christianstads d:o .

Blekinge d:o . . . .

Calmar d:o......

Kronobergs d:o. . . ,

Jönköpings d:o. . . .

Hallands d:o.....

Göteborgs o. Bohus d:o

Elfsborgs d:o.....

Östergötlands d:o . .

Skaraborgs d:o . . . .

Örebro d:o......

Wermlands d:o....

Stockholms d:o. . . .

Södermanlands d:o .

Upsala d:o......

Westmanlands d:o . .

Gefleborgs d:o ....

St. Kopparbergs d:o .

Gotlands d:o.....

Wester-Norrlands d:o

Jemtlands d:o ....

Westerbottens d:o . .

Norrbottens d:o . . .

Sum

ma

Försäljningsåret 1869

—1870 .......

o g.

5T £3

>—

P: _

03 p

5T &

CD e-t
®

g"

6

2

14

65

7

14

12

tf-o

g.

CA £0

*-i f—

p:

g g.

03 w

326

70

21

23

23

7

16

21

83

20

32

34

26

14

18

28

22

32

13

14

7

7

5

4

4

294

306

870

860

er. p: p:

er g?

(t> c ^

CD 5''

^ 03 ^

94

8

12

6

3

Landsbygden.

5. p
B

3

p:

19

4

18

6

3

9

2

7

8

11

13

6

6

20

3

3

14

42

2

3

5

2

4

1

6

4

13

2

12

1

4

1

2

3

6

5

2

54

47

16

7

12

17

18

9

24

20

7

6

5

20

9

8

6

4

17

4

C2

HJ C-f- |

g S-tä

r*- jo: ►—■

CD 3 {3*

CD P <«''

OQ P

276

239

136

134

324

318

12

52

4

4

4

1

2

6

14

18

4

4

11

17

22

5

6

4

7

4

6

3

2

2

Afgift inom städerna.

Af Bolag.

214

173

60,740

18,080

19,745

37,705

5,200

28,016

14.000

217,828

30,770

25.900

38.900

28,450

44.000

4,500

51,723

21,100

82,135

22,200

17,160

10,000

3,340

5,750

1,575

Af andra innehafvare

af

rättigheter.

80

67

33

788,818

676,609

80

33

343,700

81,465

4,814

3,364

19,965

1,706

18,944

84,366

12,193

67,792

3,244

11,106

1,329

16,053

5,556

7,824

1,347

77,731

8,520

18,570

21,337

460

9,322

12,906

35

66

11

44

95

67

63

20

60

96

17

68

60

8

22

58

25

43

3

66

833,623

640,841

25

52

35

Summa.

343,700

142,205

22,894

23,109

57,671

5,200

29,722

32,944

302,194

42,963

93,692

42,144

39,556

45,329

20,553

57,279

28,924

83,482

99,931

25,680

18,570

31,337

3,800

15,072

Af Bolag.

66

11

44

75

14,481

67

63

87

60

96

17

68

60

08

33

22

58

25

43

03

66

360

730

420

125

2,000

251

310

920

10

1,622,442

1,317,450

32

68

4,865

4,893

10

55

ft å landsbygden.

Afgifter

nas fö

rdeln

i n g.

Af andra inne

häfvare af

rättigheter.

Summa

Summa

afgifter.

Städerna.

Landsting.

Hushållnings-

sällskapen.

Landsbygdens

kommuner.

Provision

m. in.

Afgift för

hvarje

person.

343,701

) 3;

) 312,16

3 8(

)

151

2,52

ol,53t

- 17,09*

3 8(

17,091

8(

159,30;

>55

i 85,15:

in

31,797

4(

) 31,797

31

1 10,231

)36

316

i 62

0,51

- 18,23,

5 U

18,231

14

41,121

2c

13,701

)-

8,201

31

8,201

»31

i 10,911

2(

82

27

0,18

- 10,501

5 31

10,86c

>3£

33,975

77

13,821

i 82

6,785

52

6,785

52

6,50^

197

67

94

0,27

8,431

67

8,431

67

66,10c

42

34,53c

5 85

13,194

26

13,194

26

5,04g

86

132

19

0,28

5,481

>41

5,485

41

10,685

41

3,11c

76

2,132

8C

2,132

8C

3,284

68

21

37

0,07

9,007

9,007

38,729

67

17,797

90

7,730

46

7,730

45

5,393

40

77

46

0,22

5,186

25

5,186

25

38,130

88

19,727

24

7,610

93

7,610

92

3,105

55

76

24

0,30

5,325

—

5,325

—

307,519

87

234,296

95

8,038

31

61,380

96

3,188

61

615

04

1,32

7,311

61

8,041

61

51,005

21

25,726

62

10,180

64

10,180

64

4,815

31

102

—

0,18

11,825

33

12,245

33

105,938

29

56,103

34

21,045

51

21,045

51

7,021

11

722

82

0,42

10,907

25

10,907

25

53,051

42

25,235

95

10,589

07

10,589

07

6,531

25

106

08

0,22

4,930

—

5,055

44,611

68

23,686

55

8,904

53

8,904

53

3,027

10

88

97

0,27

3,845

49

5,845

49

51,175

09

27,143

53

10,214

60

10,214

60

3,500

28

102

08

0,20

7,338

20

7,338

20

27,891

28

12,307

25

5,567

10

5,567

10

4,394

16

55

67

0,21

8,840

50

8,840

50

66,119

83

34,298

85

13,197

52

13,197

52

5,293

70

132

24

0,49

4,904

56

4,904

56

33,828

78

17,319

82

6,752

52

6,752

52

2,938

20

65

72

0,34

3,486

56

3,486

56

86,969

14

49,989

39

17,359

14

17,359

16

2,087

94

173

51

0,76

1,905

67

1,905

67

101,836

92

59,866

85

20,331

48

20,331

48

1,143

21

163

90

0,69

20,138

54

20,138

54

45,818

97

15,377

43

9,145

48

9,145

47

12,059

01

91

58

0,26

1,767

90

2,078-

20,648

03

11,119

73

4,120

84

4,120

84

1,245

33

41

29

0,38

1,000

67

1,920

37

33,258

33

18,726

85

6,657

44

6,657

44

1,150

99

66

31

0,25

173

67

173

37

3,973

37

2,275

44

793

15

793

15

104-

7

93

0,06

1,856-

1,856-

16,928-

9,024

74

3,382

14

3,382

14

1,108

24

30

14

0,18

5,070-

5,070-

19,551

15

8,671

37

3,902 4

13

3,902 c

13

3,035

12

39

10

0,26

174,575

il

179,440 7

71

1,801,883 (

)3

1,131,200

76

237,642 1

>6

290,985 5

9

107,139 c

>0

34,914 2

>2

160,891 i

16

165,784 8

51

1,483,235 4

19

895,863 ^

12

201,652 2

50

251,1217

4

98,7541

16

35,843

.7

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.