Sök i Ratio Lex

Banko-Utskottets Betänkande N:o 12

49 sidor, varav 41 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 41 av 49 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1873:12, Banko-Utskottets Betänkande N:o 12

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Betänkande N:o 12.

1

N:o 12.

Ant. till llikad. Kansli den 21 April 1873, kl. 8 e. m.

Betänkande, med förslag till ändringar i 3:djé—6:te afdelningarne

af banköreglementet.

Enär ibland de bestämmelser, som innehållas i lista och 2alra afdelningarne

af bankoreglemente^ åtskilliga stå i nära sammanhang med frågan om antagande

af ett nytt myntsystem samt fördenskull icke kunna af Utskottet slutbehandlas

förrän Riksdagen i nämnda fråga fattat beslut, har Utskottet ansett sig

böra särskildt för Riksdagen framlägga de delar af bankoreglementet, hvilka oberoende

af förstnämnde afdelningar kunna pröfvas, eller 3:dje och följande afdelningar,

som innehålla föreskrifter rörande Styrelsen och tjenstemännen samt angående

Tumba pappersbruk.

Härvid får Utskottet till en början fästa uppmärksamheten derpå, att

Riksdagens, på Utskottets framställning i betäukandet N:o 6, fattade beslut, rörande

sättet för utseende af styrelser vid Riksbankens kontor i landsorterna m. in., i

syftning att ställa förvaltningen af dessa kontor i ett närmare förhållande till styrelsen

af Riksbanken på det hela, nödvändigt måste medföra redaktionsändringar

på många ställen i reglementet. I följd nemligen deraf, att kontoren i landsorterna

hädanefter icke mera komma att, såsom hittills, vara i vissa afseende!! fristående

inrättningar, utan blifva afdelningar af Riksbanken, måste hittills varande

uttryckssätt, enligt hvilket orden ”Riksbanken''1 och “lånekontoren" brukats såsom

angifvande särskilda inrättningar, förändras så, att, under det ordet “Riksbanken*

begagnas för denna institution, såsom ett helt betraktad, de särskilda organer, genom

hvilka dess verksamhet utöfvas, blifva benämnda: “hufvudkontoret" i Stockholm

samt “afdelningskontoren* i landsorterna.

Bill. till Bilsd. Prot. 1873. ti Sand. 1 Afd. 11 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Banko-Utskottets Betänkande N:o 12.

De ändringar i redaktionen af bankoreglemente!, Indika i följd häraf erfordras,

synas emellertid icke behöfva hvar för sig underställas Riksdagen, der icke

sådant föranledes af andra ändringar i de paragrafer, hvarest nämnda uttryck förekommer,

utan torde kunna öfverlenmas åt, Utskottet att iakttaga vid den sammanfattning

af reglementet, som det åligger Utskottet att, i enlighet med de af Riksdagen

rörande dettas särskilda delar fattade beslut, verkställa.

Uttskottet hemställer derföre nu allenast,

l:o

att Utskottet må bemyndigas att, på alla de ställen i reglementet,

der uttrycket -‘Riksbanken" afser Riksbankens hufvudkontor

i Stockholm, införa detta sistnämnda uttryck i stället

för det förstnämnda: äfvensom att öfverallt, der ordet “lånekontor"

nu förekommer, utbyta detta mot ordet “afdelnings

kontor".

Vid de förslag till ändringar i nu befintliga stadgande!!, Utskottet här nedan

framställer, har Utskottet, för lättande af jemförelsen mellan förslaget och den

nuvarande lydelsen, sammanställt båda i bredd med hvarandra.

Reglementets Afdelning 3 innehåller föreskrifter rörande Riksbankens styrelse

och dennas åligg anden.

Uti 42 § är stadgadt, att fullmäktige skola för den dagliga förvaltningens

handhafvande inom sig utse två deputerade, hvilkas åligganden uti §:n i allmänhet

angifvas.

Sådan bestämmelsen nu är aftattad, innebär densamma, att de båda deputerade

skola gemensamt ansvara för de dem tillhörande åligganden, och denna uppfattning

har ock till eu betydlig del gjort sig gällande i den instruktion, fullmäktige

för deputerade upprättat. Det ligger emellertid i sakens natur, att icke båda

deputerade kunna eller höra samfäldt handlägga alla de angelägenheter, som tillhöra

deras uppdrag, utan att en fördelning dem emellan måste ske, såsom ock

förhållandet verkligen är, i det fullmäktige, på deputerades förslag, bruka bestämma

hvilka delar af förvaltningen skola handhafvas af hvardera deputeraden.

Att i reglementet uttryckligen angifva, det eu fördelning bör ske emellan

deputerade af den förvaltning, som tillhör deras befattning, torde icke vara oväsendtlig!,

särskildt för det fall, att ansvar för hvad i denna förvaltning blifvit åtgjordt ifrågakomma.

Fastställandet af de allmänna föreskrifter för fullmäktiges deputerade, hvilka

äro af natur att böra upptagas i instruktionen för dem, torde böra tillkomma BankoUtskottet,

så mycket mera, som åt detta förbehållits att fastställa instruktionerna

för tjenstemännen, med dertill hörande detaljbestämmelser beträffande göromål, bokföring

och redovisning na. in. Det låter sig nemligen icke val göra att i eu regie
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Banko- Utskottets Betänkande N:o 12.

.-5

raentsparagraf med tillräcklig noggrannhet i detalj angifva deputerades åligganden

och befogenhet, hvilka Utskottet för sin del anser höra erhålla en. större utsträckning,

sill hittills i vissa delar. Särskilt hvad angår köp och försäljning af utländska

vexlar, t-ror Utskottet det vara nödigt att åt den deputerad, hvilken har denna

del af rörelsen sig anförtrodd, lemnas eu större frihet, än hittills varit honom åt

fullmäktige medgifven, i det de förbehållit sig att bestämma kurser och andra

vilkor.

Efter Utskottets mening, höra föreskrifter i detta med flera afseenden ingå

i instruktionen, men Utskottet har likväl i det förslag till lydelse för ifrågavarande

§, Utskottet här nedan afgifver, åt fullmäktige lemnat Öppet att kunna jemka fördelningen

af göromålen mellan deputerade, af den anledning att denna fördelning

understundom kan hora bero dels af personliga egenskaper hos dem, hvilka utses

till deputerade, dels ock af förändrade förhållanden i andra afseenden, och således,

icke torde böra en gång för alla genom instruktion fastställas.

För öfrig! har Utskottet sökt att fullständigare, än i nuvarande § 42 skett,

antyda omfånget af deputerades åligganden.

Utskottet hemställer, under åberopande af hvad nu blifvit anlördt,

att åt nuvarande reglementes § 42 må gifvas följande lydelse:

(Nuvarande lydelse.)

8 42.

För den dagliga förvaltningens

handhafvande utse fullmäktige inom sig

två deputerade. Dessa deputerade utöfva

noggrann tillsyn öfver göromålens handläggning

inom Riksbanken, besörja de med

köp och försäljning åt vexlar i Stockholm

förenade bestyr, föredraga läne- och andra

ärenden samt hafva inspektionen öfver

Riksbankens pappersbruk, allt i öfverensstämmelse

med reglementet för Riksbanken

samt de instruktioner och förordnanden,

som äro eller varda af fullmäktige

utfärdade.

Fullmäktige utse inom sig två deputerade,

hvilka det åligger att, i öfverensstämmelse

med bankoreglementet och

den instruktion, som af Banlco-Utskottet

fastställes, samt i (ifrigt efter af fullmäktige

bestämd fördelning af göromålen

dem emellan, föredraga ärendena inför

fullmäktige, tillse utförandet af fullmäktiges

beslut, verkställa köp och försäljning

af utländska vexlar med hvad dertill hörer,

utöfva tillsyn öfver göromålen inom

riksbanken äfvensom öfver Tumba pappersbruk

och Riksbankens tryckeri, samt

handhafva den löpande förvaltningen i

(ifrigt.

minst

samma

Enligt § 43 mom. 1 fordras, att vid behandling af allmänna ärenden

fem fullmäktige skola vara tillstädes, för att beslut må kunna fattas; men

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Banko- Utskott ds Betänkande N:o lä.

moment medgifver likväl, att ärenden, som ej tåla uppskof, må afgöras af fyra fullmäktige,

under förbehåll att de alla äro om beslutet ense.

Sistnämnda medgifvande har föranledt, att, såsom sistlidet års statsrevisorer

i deras berättelse omförmält, under förra årets sommar några sammanträden hållits,

vid hvilka endast fyra fullmäktige varit tillstädes, utan att suppleant ansetts behöfva

tillkallas. Om under dessa sammanträden ärende förekommit, som kräft

skyndsamt afgörande, men i hvilket de närvarande fullmäktige icke varit ense, skulle

olägenhet af allvarsam beskaffenhet, hafva kunnat uppstå, och det visar sig häraf

att det anförda medgifvandet icke är lämpligt, lika litet som det är behörigt, då

tre suppleanter äro utsedde, för att kunna inträda i stället för ordinarie fullmäktige,

som kunna hafva förfall eller önska någon tid åtnjuta ledighet. Utskottet anser

fördenskull det omförmälda medgifvandet böra bortfalla, så att intet undantag

från föreskriften att minst fem fullmäktige skola i besluten deltaga må få ega rum;

och hemställer fördenskull, med iakttagande af eu redaktionsförändring i öfrigt,

hvilken bor följa af det nyss nämnda,

3:o.

att reglementets nuvarande § 43 mom. 1 må få följande förändrade

lydelse:

(Nuvarande lydelse:)

§ 43, mom. 1. För behandling af

allmänna ärenden sammanträda fullmäktige

en gång i hvarje vecka eller oftare,

om ärendenas beskaffenhet och oafbrutna

gång sådant fordrar, och skola

dervid minst fem fullmäktige vara tillstädes;

dock må ärenden, som ej tåla

uppskof, afgöras af allenast fyra fullmäktige,

derest de äro om beslutet ense;

men i sammanträden med fullmäktige i

Riksgälds-kontoret böra minst fem af

bankofullmäktige deltaga.

Uppstå vid fullmäktiges etc. — —

För behandling af allmänna ärenden

sammanträda fullmäktige en gång i hvarje

vecka eller oftare om ärendenas beskaffenhet

och oafbrutna gång sådant fordra,

och skola dervid, äfvensom vid sammanträden

med fullmäktige i Riksgäldskontoret,

minst fem fullmäktige vara tillstädes.

Uppstå vid fullmäktiges öfverläggningar

etc. — — ofÖrändradt.

Bland föreskrifterna rörande fullmäktiges åligganden, stadgar 53 §, att fullmäktige

skola årligen på stället taga kännedom af Tumba bruks förvaltning med

mera, men derjemte finnas i reglementets (i:te Afdelning, om bankens pappersbruk

Tumba, några föreskrifter rörande fullmäktiges åliggande!! i afseende på brukets

opaginerad Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Betänkande N:o 12.

o

förvaltning. Sålunda innehåller § 102 ett allmänt stadgande att bruket skall stå

under fullmäktiges öfverinseende, och § Ilo förbjuder fullmäktige att utan oundgängligt

behof vidtaga större nybyggnad eller reparation å bruket, utan att hafva

inhemta! Banko-Utskottets medgifvande.

Dessa bestämmelser har det synts Utskottet vara riktigare att införa under

den afdelning, som handlar om fullmäktiges åligganden i öfrig!.

De nämnda §§ 102 och 110, hvilkas nuvarande ordalydelse här nedan återgitvus,

innehålla vidare några allmänna grundsatser i afseende på föremålet för

bruksdriften och på förvaltningen. Men dessa allmänna satser har Utskottet trott

utan skada kunna uteslutas ur reglementet.

Likaså har Utskottet ansett, att § 103, som stadgar, att den af fullmäktiges

deputerade, som har det speciela inseendet öfver bruket, skall minst eu gång i

månaden inspektera detsamma, och att kostnaden för hans vistande derstädes skulle

godtgöras af brukskassan, kan uteslutas.

Utgående från dessa åsigter, har Utskottet sammanfört de delar af §§ 102

och 110, som ansetts böra bibehållas, med § 53, på sätt nedanstående förslag angifver.

Under Hem riksdagar har man sökt dels bereda bankofullmäktige eu större

frihet i förvaltningen, dels ur reglementet undanrödja sådana detaljföreskrifter, som

rätteligen tillhöra speciela instruktioner.

Af sådan art bär Utskottet funnit nuvarande §§ 107, 108 och 109, hvilkas

ordalydelse längre fram atergifves; hvadan Utskottet här nedan föreslår desammas

uteslutande ur reglementet.

I sådant fall skulle af den nuvarande fide Afdelningen återstå endast §§

104, 105 ocli 106, hvilka, likaledes här nedan återgifva, innehålla positiva bestämmelser

rörande tjenstemännen och arbetspersonalen; och genom att under Afdelning

4, som handlar om tjenstemännen vid riksbankens Imfvudkoutor, under eu

särskild rubrik införa nyssnämnde tre paragrafer, skulle den särskilda afdelningen

om Tumba pappersbruk försvinna.

I det Utskottet nu, åberopande hvad nyss blifvit rörande §§ 53 samt 102

och 110 anfördt, framställer förslag till det stadgande, som skulle upptaga liufvudsakliga

innehållet af dessa, anhåller Utskottet att längre ned på behöriga ställen

få afgifva förslag rörande de öfriga stadgande», som nu innehållas i 6:te Afdelningen.

Utskottet hemställer:

4:o.

att 53 § i reglementet må erhålla följande lydelse:

(Nuvarande lydelse:) Mom. J. Fullmäktige utöfva ölver
§

102. Aid förvaltningen åt ''ilunka inseendet öfver Riksbankens pappersbruk

bruk, hvilket står under fullmäktiges Tumba,

öfverinseende, skall, jemte beredande af

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Banko-Utskottets Betänkande N:o 12.

all möjlig besparing i kostnaderna, för

brukets drift, tillverkningen af ett sedelpapper,

som i. högsta möjliga grad eget;

alla de för detsamma erforderliga egenskaper,

vara det förnämsta syftemålet;

dock må äfven andra, papperssäf (er, som

med förmån kunna af yttras, der förfärdigas.

§ 110. Brakets alla byggnader böra

försvarligt och utan onödig kostnad vidmakthållas

sand, i afseende på vården

och dispositionen af brukets rudimaterie.nr

och effektpr, dm största, noggrannhet iakttagas;

men någon ombyggnad eller större

reparation må ej, utan de mest oundgängliga

behof, af fullmäktige företagas,

innan de deröfver inhemtat yttrande af

Banko-Utskottet och dess medgifvande till

arbetets företagande erhållit.

§ 53. Det åligger fullmäktige icke allenast

att, sedan årsräkenskaperna vid riksbankens

pappersbruk blifvit afslutade,

samfäld t eller genom delegerade, på stället

taga kännedom af föregående årets förvaltning

samt tillse byggnaders och maskiners

tillstånd in. m., utan äfven att

vid hvarje förvaltares afgång och deremellan

hvart tredje år verkställa inventering

af förråden vid bruket.

Det tillkommer item, att besluta rörande

de allmänna bestämmelserna, för

brukets drift med hvad dertill hörer; börande

alla frågor om utgifter för bruket,

de der icke äro genom fastställda stater

bestämda eller tillhöra den löpande bruksdriften,

underställas fullmäktiges profning

och beslut.

Nybyggnad eller större reparation å

brukets byggnader må ej, utan oundgängligt

behof, af fullmäktige företagas,

innan de dertill erhållit medgifvande åt

Banko-Utskottet.

Mom. 2. Det åligger fullmäktige

icke allenast att, sedan åi’sräkenskaperna

vid bruket blifvit afslutade, samfäldt eller

genom delegerade, på stället taga kännedom

af föregående årets förvaltning samt

tillse byggnaders och maskiners tillstånd

med mera, utan äfven att vid

hvarje förvaltares afgång och deremellan

hvarå tredje år verkställa inventering

af förråden vid bruket.

Vid sistlidne riksdag uteslötos ur reglementet de delar af § 130 i 1871

års reglemente, som hade afseende på revision, genom särskilda af Riksdagen utsedda

revisorer, utaf det s. k. diskontkontorets förvaltning, på den grund, att instruktionen

för bemälde revisorer innefattade dylika föreskrifter. Emellertid bär,

i och med deri förändrade anordning af göromålen inom banken, hvilken trädt i

verket med detta års ingång, diskontkontoret, till hvilket diskonterings-, låne- och

kreditivrörelsen hörde, upphört att utgöra en särskild afdelning i Riksbankens hufvudkoutor.

Vid sådant förhållande och då räkenskapen öfver nämnda rörelsegrenar

undergår enahanda granskning både till siffran och i afseende på bokföringens

opaginerad Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Betänkande N:o 12.

öfverensstämmelse med gifna föreskrifter, som deri öfriga räkenskapen, anser Utskottet

annan ytterligare revision af Vlenna räkenskap, än den, som verkställes

utaf Riksbankens hela räkenskap och förvaltning genom Riksdagens revisorer åt

statsverket, Riksbanken och Riksgälds-kontoret, icke vara behöflig.

Utskottet hemställer fördenskull,

fao.

att den revision af räkenskapen öfver upp- och utlåningsrörelsen

vid Riksbankens hufvudkontor, hvilken hittills verkstälts

genom särskilde, af Riksdagen utsedde revisorer för granskning

af diskontkontorets förvaltning, må för framtiden upphöra.

1 afseende på denna särskilda revision qvarstår i 1872 års reglemente, §

Öb, eu föreskrift, som, i fall förslaget uti nästföregående punkt godkännes, bör

utgå; och under denna förutsättning, hemställer Utskottet,

6:o

att § 56 må få denna lydelse:

Nuvarande lydelse:

§ 56. Berättelser skola af fullmäktige

afgifvas dels angående Riksbankens tillstånd,

rörelse och förvaltning i sin helhet,

till såväl Banko-Utskottet som Riksdagens

revisorer öfver stats-, banko- och

riksgälds verken, och dels angående diskonteringsfåne-

och hreditivrörelsen

samt hithörande bevaknings- och utsökningsärenden,

till Riksdagens för granskning

häraf utsedde särskilda revisorer.

Berättelser skola af fullmäktige afgifvas

angående Riksbankens tillstånd, rörelse och

förvaltning i sin helhet till såväl BankoUtskottet,

som Riksdagens revisorer öfver

statsverket, Riksbanken och Riksgäldskontoret.

Då Utskottet nu öfvergå!- till Afdelning 4 af reglementet, om tjenatemännen,

deras tillsättande, aflöning och åligganden, ordningsstadganden samt grunderna

för pensions erhållande, anhåller Utskottet att först få behandla frågan om aflöningsstater

för såväl Riksbankens hufvudkontor som dess afdelningskontor, innan

Utskottet framställer de förslag till ändringar i reglementet, hvilka höra ega rum

dels i följd af vissa föreslagna förändringar beträffande aflöningsbestämmelserna,

dels i följd af de hittillsvarande lånekontorens ställning i förhållande till Riksbanken

i sin helhet.

Men med frågan om aflöningsstat för hufvudkontoret sammanhänger den i

öfrig! till reglemente!s 2:dra afdelning hörande frågan om namnteckning å Riks
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Banko-Utskottets Betänkande N:o 12.

bankens sedlat'' i så måtto, att vid aflöningsstatens bestämmande bör afgöras, huruvida

särskild ersättning skall meddelas tjenstemännen för namnunderskrifning å

sedlar, eller icke.

På skäl, för hvilka här nedan redogöres, hade fullmäktige, i deras förslag

till aflöningsstat för hufvudkontoret, hemställt att, med borttagande af all särskild

ersättning för namnteckning å sedlar af 5 R:dr och deröfver, sådan fortfarande

måtte meddelas för underskrifning å en-riksdalers-sedlarne af det namn. som anbringas

handskrift.

Inom Utskottet väcktes emellertid förslag derom, att å sedlarne af de två

lägsta valörerna, nemligen 1 och 5 Rall-, på hvilka, jemlik! 15 § 2 mom. i nu

gällande reglemente, den ena namnteckningen nu anbringas genom tryck, men den

andra handskrifvcs, båda namnteckningarne borde tryckas: och anmodades fullmäktige

att häröfver yttra sig samt dervid jemväl taga i betraktande om icke, med afseende

på den minskning i tjenstemännens inkomster, som genom upphörande åt

namnunderskrifningen ä sedlar uppkomme, förslaget till aflöningsstat borde i någon

mån jeinkas.

1 afgifvet utlåtande hafva fullmäktige, hvad angår frågan om tryckning af

båda namnen å sedlarne af fem och eu riksdalers valör, förklarat, att handskrifna

namnteckningar å riksbankens sedlar syntes fullmäktige vara af vigt och böra bibehållas

på sedlarne å femtio riksdaler och deröfver, hvilka specifikt bokföras och,

sedan de i förslitet skick blifvit inlösta, fortfarande i hanken förvaras. För sedlarne

å lägre valörer åter läge värdet af handskrifven namnteckning egentligen

deruti, att sedlarne icke i fullt färdigt skick utginge från tryckeriet. Dessa sedlars

stora antal omöjliggjorde vid inlösen eu noggrannare pröfning af hvarje särSKim

so . Ji om beskaffenheten af papper, tryck och färgning icke lättade

granskningen och försvårade förfalskningar, skulle dessa visserligen ej hindras af de handskrifna

namnen. För allmänheten vore dessa namnteckningar af ringa eller ingen

nytta vid pröfning af sedelns äkthet ; för Riksbankens tjensteman åter kunde möjligen

det till höger skrifna namnet vid uppräkningen lemna någon ledning. Hvad

särskilt en-riksdalers-sedlarne beträffade, hvilka till antalet mångdubbelt öfverstego

alla de andra valörerna tillsammans, läge tryggheten mot förfalskning nästan

uteslutande deruti, att papper, tryck och färgning så försvårade denna, att densamma,

med afseende på sedlarnes ringa valör, ej lönade sig för personer, hvilka

egde den konstskicklighet, som skulle för arbetet erfordras. Vid öfvervägande af

alla dessa omständigheter tvekade fullmäktige väl icke att förorda, det båda namnen

å en-riksdalers-sedlarne trycktes, men då förhållandena ej voro alldeles enahanda

med de närmast högre valörerna, ansågo fullmäktige för deras del bättre,

att venster namnet trycktes å såväl tio- som fem-riksdalers-sedlar och det högra

handskrifves å båda dessa valörer, än att utsträcka tryckningen af båda namnen

til! fem-riksdalers-sedlarne.

I

opaginerad Kontrollera mot PDF

Banko- Ut skott rf s Be tänkan de N:o 12. 0

I sammanhang härmed och för den händelse båda namnteckningarne å enriksdalerssedlarne

komme att tryckas samt i följd deraf ingen särskild ersättningför

namnunderskrift å dem komme att utgå, föreslogo fullmäktige, beträffande atlöningarne,

vissa jemkniugar, för hvilka nedan redogöres, men hvilkas afgörande,

då de bero af frågan om sedelunderskrifningen, bör föregås af ett beslut i

denna del.

Detta förordar Utskottet i enlighet med fullmäktiges förslag och hemställer

fördenskull,

7:o

att Riksdagen må besluta, att å sedlar af eu riksdalers valör

båda namnteckningarne skola anbringas medelst tryck; att

med bibehållande af en tryckt och en handskrifven namnteckning

å 5-R:drs-sedlarne, likaledes eu tryckt och en handskrifven

namnteckning må anbringas å 10-R:drs-sediarne; samt att

liksom hittills båda namnteckningarne å öfriga valörer skola

vara handskrifna.

I händelse Riksdagen godkänner denna framställning, skall Utskottet framdeles

afgifva förslag till den förändrade lydelse, mom. 2 åt 15 § bör erhålla.

Utskottet öfvergår nu till frågan om aflöningsstaterna.

Det vid sistlid ne riksdag fastställda bankoreglemente innehåller i §§ 62

och 97, att fullmäktiges och tjenstemännens i Riksbanken, äfvensom styrelsernas

och tjenstemännens vid lånekontoren löner och arvoden skulle bestämmas i särskilda

af Riksdagen fastställda aflöningsstater. Då emellertid uppgörandet af staterna

berodde af den då ifrågasatta minskningen i tjenstemännens antal, af deras

fördelning på olika tjenstegrader och af deras tjenstgöringsskyldighet med mera,

samt derpå, i hvad mån förändringarne förr eller sednare kunde genomföras, beslöts,

att någon ändring i gällande stater icke för det dåvarande skulle ega rum, men

att fullmäktige skulle ega att, i den mån förändringar i bankens förvaltning genomfördes

och tjenstemännens åligganden derigenom ändrades, vidtaga sådana jemkningar

i aflöningar, arvoden med mera utöfver hvad reglementet i detta afseende

stadgade, som af omständigheterna påkallades; börande fullmäktige hos Banko
Bih.

till Bilcsd Prat. 1872. 6 Sami 1 Afä. 11 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Banko-Utskottets Betänkande N:o 12.

Utskottet vid innevarande riksdag anmäla vidtagna förändringar samt afgifva förslag

till aflöningsstater.

Beträffande afdelningskontoret i Luleå, yttrade Utskottet, i det betänkande

N:o 11, hvari inrättandet af detta kontor föreslogs, att åt fullmäktige borde öfverlemnas

att till en början och på försök besluta och vidtaga sådana åtgärder, som

fullmäktige kunde finna ändamålsenliga i afseende på styrelsen, anordningen af

göromålen, tjenstemäns antagande och aflöning med mera, hvarefter kommande

Banko-Utskott och Riksdag blefve i tillfälle att pröfva, huruvida den af fullmäktige

åt kontoret gifna organisation borde definitivt fastställas, och att besluta i sådana

ämnen, livilka först framdeles ifrågakomma; och beslöt Riksdagen, i öfverensstämmelse

dermed, att fullmäktige tills vidare och intilldess Riksdagen annorlunda förordnade

skulle ega ej mindre bestämma af huru stort antal ledamöter styrelsen för

afdelningskontoret skulle utgöras, än äfven utse dessa ledamöter, förordna om styrelsens

funktioner och sättet för deras utöfvande samt bestämma arvoden för styrelsen,

äfvensom besluta om tjenstemäns antagande, göromål och aflöning.

I anledning af hvad sålunda vid sistlidne riksdag beslutades och förordnades,

hafva fullmäktige nu till Utskottet afgifvit framställningar och förslag i afseende

på aflöningsstater för Riksbankens hufvudkontor och dess kontor i landsorterna

med hvad dertill hörer, äfvensom till ändringar i bankoreglementet, hvilka i sammanhang

dermed komme att erfordras.

Härvid hafva fullmäktige till en början, med afseende på det dem vid förra

riksdagen gifna bemyndigandet att, i den mån förändringar i förvaltningen genomfördes,

vidtaga jemkningar i aflöningar och arvoden med mera, redogjort för hvad

af dem i detta hänseende åtgjorts och förordnats för tiden intilldess ny aflöningsstat

kunde varda fastställd.

Då Utskottet beträffande dessa förfoganden icke funnit något att erinra,

torde Utskottet icke behöfva ingå i någon redogörelse härutinnan, utan öfvergår genast

till fullmäktiges framställningar i afseende på den föreslagna nya aflöningsstaten

för Riksbankens hufvudkontor.

Uppfattningen af dessa framställningar kan ganska mycket underlättas genom

en jemförelse emellan den hittills gällande och den föreslagna nya aflöningsstaten,

hvarföre Utskottet trott sig böra meddela en af fullmäktige uppställd dylik jemförelse,

i hvilken likväl blifvit gjord eu förändring, som föranledes deraf att — då

fullmäktige ursprungligen föreslagit, det särskild godtgörelse skulle lemuas tjenstemännen

för namnunderskrifning af sedlar å eu riksdalers valör, men Utskottet beslutat

föreslå, att båda namnteckningarne å dessa sedlar må anbringas genom tryck —

i fullmäktiges förelag ansetts böra göras en jemkning, för hvilken här nedan närmare

redogöres.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Banko- Utskottds Betänkande N:o 12.

11

För öfrig! bör anmärkas, att öfversigten af den hittills gällande staten är

grundad på aflöningslistan för 4:de qvartalet 1872, hvilken, fyrdubblad, i det

närmaste utvisar resultatet af samma stat, under antagande att tjenstemannaantalet

vant nedbringadt till 60, hvilket likväl ännu ej vid slutet af 1872 var förhållandet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Banko Utskottets Betänkande N:o 12.

utgifter för aflöning af tjen(Enligt

hittills gällande stat.)

hst a fenster/raden.

11 tjenster med lägre lön ä 1,000 R:dr . . R;dr 11,000: —

12 „ „ högre „ ä 1.500 „ . . „ 18,000: — 20,000: —

tjenstgöringspenningar till 23 ä 150 R:dr .... _._. 3,450: 32,450: —

2:dra tjenstegraden:

6 tjenstår med lägsta lön ä 2,000 R:dr . . R:dr 12,000: —

4 „ „ mellersta „ ä 2,500 „ . . „ 10,0fX): —

14 „ „ högsta „ ä 3,000 „ . . „ 42,000: — 64,000: —

tjenstgöringspenningar till 24 ä 300 R:dr...... • 7,200: 71,200: -

S:dje tj enstegraden:

3 tjeuster med lägsta lön å 3,000 R:dr . . R:dr 9,000:

tjenstgöringspenningar till 5 ä 450 R:dr....... 2,250:

ehefsarvode till 1............, ... . 600- — 19,350: —

4: de tj ensteg raden:

2 tjenster med lägre lön ä 4,000 R:dr . . R:dr 8,000: —

6 „ „ högre „ å 4,500 „ . . 27,000: — 35,000: —

tjenstgöringspenningar till 8 ä 600 R:dr....... 4,800: —

chefsarvoden till 6 å 600 R:dr........... 3,600: — 43,400: —

Sgr 60. R:dr 166,4ÖoT—

Härtill kommer:

Missräkningspenningartill 7 kassörer å 2,000 R:dr ...... 14,000: —

„ „ 2 vårdare af dagvexlingskassan ä300R:dr 600: —

Arvoden: till extraktarbeten och extra ordinarie tjensteman . . 10,000: —

„ vikarier för tjensteman, som åtnjuta semester, högst 3,500: —

„ registrator^ i diskontkontoret........ 450: —

„ brandchefen . . . ............ 400: —

„ garde des medailles............ 500: ~

för underskrifning af sedlar .......... 22,231: 25

„ granskning, uppräkning och korsning af förslitna

sedlar................... 8,035: 47 59,716: 72.

Utgifterna enligt den gamla staten utgjorde sålunda: R:dr 226,116:72.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Banko- Utskottets Betänkande N:o 12.

»ternän och betjente i Riksbanken.

(Enligt den föreslagna nya staten.)

lusta tjenstegraden.

6 tjänster med lägre lön ä 1,000 R:dr......R:dr

6 „ „ högre _ „ å 1,500 „ ...... „

tjenstgöringspenningar till 12 ä 600 R:dr ... „

2 tjenster med lägre lön enligt gamla staten å 1,000 R:dr „

högre „ „ „ „ å 1,500

tjenstgöringspenningar till 8 enligt gamla

staten........... å 150

2:dra tjensteg raden:

5 tjänster med lägsta lön ä 2,000 R:dr . . .

B „ „ mellersta „ ä 2,500 „ ...

11 „ * högsta ,, å 3,000 „ ...

tjenstgöringspenningar till 19 ä 800 R:dr . .

2 tjenster med lägsta lön enligt gamla staten ä 2,000 R:di

tjenstgöringspenningar till 2 enligt gamla

staten...........ä 300

3:dje tjenstegraden:

3 tjenster med lägsta lön å 3,000 R:dr . . .

1 „ „ mellersta „ ä 3,500 „ ...

tjenstgöringspenningar till 4 å 1,000 R:dr . .

1 efter gamla staten med aflöning af ....

6,000

9.000

7,200

2.000

9,000

1,200: - 34,400;

R:dr 10,000

„ 7,500

„ 33,000

„ 15,200

„ 4,000

600: — 70,300:

R:dr

9.000

3,500

4.000

4,050

20,550: -

4:de tjenstegraden:

3 tjenster med lägre lön ä 4,000 R:dr......R:dr 12,000: -

3 „ „ högre „ ä 4,500 „ ...... „ 13,500: -

tjenstgöringspenningar till 3 å 1.200 R:dr 3,600: — „

„ „ 3 ä 1,500 „ 4,500: - „ 8,100: -

33,600:

Sgr 52 R:dr 158,850:

hvartill bör läggas det belopp, som erfordras till lönefyllnad,

derest de, som nu hafva tjenst utom banken, frånträda denna . . _„ 7,550:

Sgr R:dr 166,400:

R:dr 9,000: -

Härtill komma:

Missräkningspenningar till 6 kassörer å 1,500 R:dr . . .

Arvoden: för vård om Riksbankens generalkassor, låne- och

säkerhetshandlingar samt andra behållningar:

7 st. ä 1,000 R:dr............

5 „ å 600 „ ............

till extra arbeten, semestervikariat samt gratifikationer

åt ordinarie och extra ordinarie tjensteman

till registratorn.............

„ brandchefen............. .

„ garde des medailles..........

Utgifterna enligt den föreslagna staten skulle sålunda belöpa sig till R

7,000:

3j000:

20,000:

300

400

500

40,200:

dr 206,600:

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Banko-Utskottets Betänkande N:o 12.

Såsom redan erinrats, är öfvérsigten af utgifterna enligt den nu gällande

staten endast approximativ; utgiftssumman enligt den föreslagna nya staten är likaledes

endast approximativ så till vida, som vissa tjenstemän, Indika för närvarande, jemte

sina tjenster i Riksbanken, innehafva tjenst utom banken, komma att tillträda de

föreslagna nya aflöningarne endast i det fall, att de afstå sina tjenster utom banken.

Uti det utlåtande, hvarmed fullmäktige beledsagat sitt förslag, hafva fullmäktige

till eu början anfört, att de tid efter annan och sednast vid innevarande

års början skedda indragningar af tjenster visserligen icke ökat de qvarvarande

tjenstemännens arbete i samma mån, som förminskningen i antal syntes angifva,

enär indragningarne stått i sammanhang med upphörande af vissa, Riksbanken förut

tillhörande göromål eller med förenklade anordningar för göromålens skötande.

Men eu följd af dessa indragningar hade blifvit, att numera nästan alla tjenstemännen,

i synnerhet inom kontoren, behöfdes antingen till expeditionstjenster, vid

Indika de måste vara tillstädes under hela den tid banken hålles för allmänheten

tillgänglig, eller ock för deltagande i vården om bankens generalkassor och behållningar,

för hvithet ändamål de måste finnas närvarande såväl under, som före

och efter de vanliga tjeustgöringstiderna. Med skötande af tjenst i Riksbanken

läte sig fördenskull numera icke väl förena innehafvande! af befattning utom Riksbanken;

och detta hade också redan vid föregående lönereglering blifvit erkändt

samt vid statens affattande iakttaget i afseende på de tre högre tjenstegraderna,

hvaremot för tjenstemännen i första graden tillåtelse att emottaga och innehafva

befattning utom Riksbanken qvarstått till sist utfärdade bankoreglemente, enligt

hvilket endast de, som då redan innehade tjenst utom Riksbanken, fingo sina dåvarande

tjenster bibehålla.

Detta förhållande, att Riksbanken, så framt göromålen derstädes skulle med

tillbörlig ordning och påpasslighet skötas, måste fordra att tjenstemännens tid kunde

odelad påräknas för Riksbankens behof, gjorde det, andra väl insedda skäl att förbigå,

angeläget att åt tjenstemännen ansloges sådana löneinkomster, att de sattes

i tillfälle att ensamt genom tjenstgöringen i Riksbanken erhålla hvad till lefnadskostnadernas

bestridande skäligen kunde erfordras. Om till de i staten för tjenstemännen

anvisade belopp lades de inkomster, de kunnat hemta såväl af nya sedlars

Qnderskrifvande som af uppräkning och granskning af förslitna sedlar, och

Indika inkomster i medeltal kunde beräknas, för sedelskrifning till omkring 350 å

400 Rall- årligen för hvarje ordinarie tjensteman, och för sedelkorsningen till 600

å 700 R:dr årligen för det fåtal af tjenstemän i de högre graderna, som deruti

deltagit, så kunde, vid jemförelse med den aflöning, som i allmän tjenst vanligen

erhålles, inkomsterna ej anses vara så knappt tilltagna. Men utom det att för

eu penningeinrättning, såsom Riksbanken, det vore synnerligen vigtig! att dess tjenstemän

icke utsattes för ekonomiska svårigheter, lede den nuvarande anordningen,

efter fullmäktiges åsigt, af det missförhållande, att den ej oväsendtliga andel af

s. 15 Kontrollera mot PDF

Ban&o-TTisJcotMs Betänkande N:o 12.

15

tjenstemännens inkomster, som härflöt från sedlars underskrifning eller makulering,

vore beroende af sedelvalörernas antal och den mängd sedlar, som af hvarje valör

kunde behöfva tillverkas, och således vore till beloppet oviss, utom det att deri,

såsom sportelinkomst i allmänhet, ställde tjenstemännens inkomster i ett förhållande

till egna eller andra tjenstemäns åtgärder i tjensten, som helst borde undvikas.

Af dessa skäl ansågo fullmäktige sig böra föreslå att, så vidt ske kunde,

tjenstemännens inkomster af sedlars underskrifning och makulering måtte utbytas

mot bestämda inkomstbelopp, hvilka, med afseende jemväl å dessa inkomsters hittillsvarande

beskaffenhet, borde utgå, sedelskrifningsinkomsten, hvilken stått öppen för

alla tjenstemännen, såsom tjenstgöringspenningar, och inkomsten af förslitna sedlars

handläggning, hvilken tillfallit endast vissa tjensteman, såsom arvode.

Då emellertid antalet en-riksdalers-sedlar vore så betydligt, att underskrifningen

af dessa jemte sedlarne af öfriga valörer icke kunde åläggas det minskade

antalet ordinarie tjensteman, på hvilka denna underskrifning numera skulle komma

att fördelas, föreslogo fullmäktige att särskild ersättning för anbringande å sedlar

af eu riksdalers valör utaf det handskrifna namnet skulle bibehållas. Men sedan

Utskottet, såsom ofvan är nämndt, beslutat föreslå, att båda namnteckningarne å

sedlar af nämnda valör må anbringas genom tryck, samt i följd häraf frågan om

meddelande af särskild ersättning för underskrifning af en-riksdalers-sedlarne skulle

förfalla, hafva fullmäktige, för att bereda tjenstemännen ersättning för den inkomst,

hvilken sålunda komme att bortfalla, föreslagit antingen att till fullmäktiges disposition

måtte ställas ett belopp af t. ex. 6,000 Kali-, för att fördelas mellan de

ordinarie tjensteman, företrädesvis i de lägre graderna, hvilka genom duglighet, nit

och arbetsamhet gjort sig deraf särskildt förtjente, eller ock att tjenstgöringspenningarne

måtte höjas, i första graden från föreslagna 600 till 800 K:dr och i andra

graden från föreslagna 800 till 900 R:dr.

Enär det icke öfverensstämde med Riksbankens fördel och bästa att för

Riksbankens tjensteman underlätta bibehållandet af annan tjenst jemte den de i

Riksbanken innehade, vore i förslaget till aflöningsstat intaget ett stadgande, att de,

hvilka innehafva annan tjenst, skulle vid nuvarande inkomster å Inne- och arvodesstat

bibehållas.

Hittills varande löner hade i fullmäktiges förslag bibehållits vid oförändrad!

belopp, enär de utgjorde grunden för pensions beräknande. Deremot hade förhöjning

föreslagits i tjenstgöringspenningarne;

i första graden från 150 till 600 R:dr, eller med 450 R:dr;

i andra graden från 300 till 800 R:dr, eller med 500 R:dr;

i tredje graden från 450 till 1,000 R:dr eller med 550 Ralr;

i fjerde graden från 600 till 1.200 Rall-, eller med 600 Rall- för dem, som

innehade lägre lönen, eller 4,000 R:dr, och från 600 till 1,500 Rall'', eller

med 900 Rall- för dem, som innehade högre lön, 4,500 Rulla

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Banko-Utskottets Betänkande N:o 12.

För tjenstemännen i första graden skulle den synliga förhöjningen i löneinkomst

utgöra 450 Ii:dr; men genom åläggandet att utan ersättning underskrifva

sedlar å alla valörer, utom den lägsta, komma inkomsten att icke särdeles väsendtligt

öfverskjuta den nuvarande; och inkomsten för de yngre i denna grad, hvilken

komme att uppgå till 1,600 R:dr, kunde icke anses för hög, då i betraktande toges,

att högst sällan någon inom Riksbanken vunne inträde i första tjenstegraden

före 30 års ålder. Tvärtom hade fullmäktige gerna sett, om de i sitt tillstyrkande

af förhöjning i denna grad kunnat med hopp om framgång gå längre än

nu skett medelst förslaget dels om ofvan nämnda förhöjning i tjenstgöriugspenningarne,

dels derom att tjenstemännen i första graden måtte efter fem års tjenstgöring

inom graden kunna erhålla 500 Rulrs lönetillökning, hvarigenom deras inkomst

på det hela blefve 2,100 R:dr.

1 afseende på andra tjenstegraden gällde i allmänhet hvad angående den

första blifvit yttradt. Genom minskningen af tjensteman naantalet i de begge högsta

graderna komme väl många af tjenstemännen att stanna inom andra graden,

der de icke uppnådde högre inkomst än 3,800 R:dr, med undantag för dem hvilka

genom arvoden för kassavård kunde erhålla förhöjning, samt af registratorn och

dem, hvilka tjenstgjorde såsom kassörer, i hvilken tjenstgöring de likväl endast undantagsvis

kunde bibehållas intill dess de uppnådde den till pension berättigande

ålder. Enligt nuvarande stat kunde kassörerne komma till en inkomst af 5,300

R:dr, eller lön 3,000, tjenstgöringspenningar 300 och missräkningspenningar 2,000

Rall-; och då fullmäktige nu föreslagit de sistnämnda, eller missräkningspenningarne,

till 1,500 R:dr, hvilket belopp fullmäktige ansågo fullt motsvara ändamålet,

skulle, enligt den föreslagna nya staten, kassörernes högsta inkomst stanna vid

samma summa, eller 5,300 R:dr.

Då kassörerne hittills icke deltagit i sedelskrifning eller deraf kunnat hemta

någon inkomst och, efter fullmäktiges åsigt, äfven hädanefter skulle derifrån befrias,

förefunnes desto mindre skäl till förhöjning af deras inkomster, som befattningarne,

ehuru under expeditionstimmarne ansträngande, efter afslutningen på

middagen medgåfvo full ledighet för den återstående delen åt dagen. Den förändrade

fördelningen mellan tjenstgörings- och missräkningspenningarnes belopp medförde

emellertid den fördel, att minskningen i inkomst blefve mindre för den, som

återginge från kassörs- till annan befattning i graden, och således jemväl underlättade

dylika omflyttningar.

Då chefsarvodena föreslagits till indragning, hade i tredje graden sådana

arvoden icke blifvit upptagna hvarken för den nya förste revisors-tjensten eller

för ombudsmannen, hvars hittills åtnjutna chefsarvmle borde utgå såsom tjenstgöringspenningar.

Utom tjenstgöringspenningarnes förhöjning skulle tjenstemännen i

denna grad genom de föreslagna arvodena för kassavård, ai hvilka alla utom ombudsmannen
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Betänkande B:o 12. 17

budsmannen torde kunna komma i åtnjutande, erhålla en mot befattningarnes vigt

svarande inkomst.

För fjerde eller högsta tjenstegraden voro nu anvisade såsom tjenstgöringspenningar

600 R:dr och till 7 af tjenstemännen inom denna grad, hvilken numera

förminskats från 9 till 6 tjensteman, hade utgått i chefsarvoden 600 Rall- till hvarje.

Tjenstgöringspenningarne och chefsarvodena, sammanförda under den hirra benämningen

till 1,200 E:dr, motsvarade således hvad en hvar af cheferne förut innehaft.

För de två platser i denna grad, för hvilka chefsarvoden ej funnits anslagna,

innefattade förslaget eu förhöjning; jemfördt åter med deras ställning, hvilka

åtnjutit dylika arvoden, var förhöjning icke ifrågasatt; men som dessa tjensteman,

liksom de öfriga med undantag af ombudsmannen och kassörerne, skulle vara

skyldiga att utan ersättning underskrifva sedlar, så hade detta missförhållande ansetts

böra utjemnas genom förslaget att efter vissa års tjenstetid tilldela dem, jemte

tillökningen i lönen, en förhöjning i tjenstgöringspenningarne från 1,200 till 1,500 Rall''.

Under titel arvoden föreslogo fullmäktige dels 7 stycken, hvardera å ljOOO

Rall’, dels 5 stycken, hvardera å 600 R:dr. Med dessa arvoden följde åliggandet

att utöfva vården antingen af Riksbankens generalkassor eller af låne- och säkerhetshandlingarne

eller andra behållningar samt att verkställa uppräkning och granskning

af förslitna sedlar, och för eu arvodesinnehafvare att kontrollera sistnämnda

arbete. Då det vigtiga och ansvarsfulla bestyret, att hafva vården af Riksbankens

generalkassor och handläggningen af alla de i samband dermed stående, med

afseende jemväl å inredningen af Riksbankens nuvarande hus besvärliga och tidsödande

göromål, hvilka ofta måste före eller efter expeditionstiden besörjas, måst

fördelas på ett färre antal tjensteman, än som förut innehaft detta uppdrag, och

då ersättningen för sedlars granskning, uppräkning och makulering, som för hvar

och eu deruti deltagande utgjort omkring 600 till 700 Rall- årligen, hädanefter

skulle verkställas utan särskild ersättning, visade det sig, att under närvarande förhållanden

icke någon synnerlig tillökning i Riksbankens förvaltningsutgift genom

förslaget i denna del komma att uppstå, hvaremot den fördel deraf vunnes, att anvisandet

af till beloppet bestämda arvoden, i stället för af omständigheterna beroende

ersättningar, tillförsäkrade vederbörande tjensteman en bestämd inkomst, betryggande

deras ekonomiska sjelfständighet i en befattning, der så pass anspråk

ställdes på innehafvare^ som händelsen vore med dem, hvilka erhöllo de uppdrag,

för hvilka särskilda arvoden skulle utgå.

De i nuvarande stat anvisade arvoden till extraktarbeten och extra ordinarie

tjensteman.................R:dr 10,000

samt till vikarier för tjensteman, som åtnjuta semester .... » 3,500

voro sammanförda till ett arvode å..........R:dr 13,500.

Arvodet till registrator!!, upptaget i nuvarande stat till 450 R:dr, hade nedBih,

till Biksd. Prof. 1872. (i Samt. 1 Afd. 11 Höft.

O

i*

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Banko-Utskottets Betänkande N:o 12.

satts till 300 R:dr, emedan registrator!:), som hade särskildt biträde i göromålen sig

anvisadt, derigenom i de honom åliggande ansvarsfulla göromål erhållit en lindring,

som förklarade anledningen till den föreslagna nedsättningen.

Arvodena till brandchefen samt vårdaren af mynt- och medaljsainlingen vore

bibehållna vid förutvarande belopp.

För öfvervaktmästaren hade deremot i det arvode, han uppbär såsom brandmästare,

föreslagits en förhöjning från 450 till 600 Rall'', för att dymedelst måtte

kunna vid tjensten fästas en duglig person, och i de nu utgående tjenstgöringspenningarne

till vaktmästarne var föreslagen tillökning från 50 till 100 R:dr, samt

från 75 till 200 R:dr, hvarförutan fullmäktige ansett att, i likhet med hvad för

tjenstemännen i samtliga grader nu föreslagits, jemväl vaktmästarne borde efter

vissa års tjenstgöring och derunder ådagalagdt välförhållande kunna tilläggas förhöjd

löneinkomst och tillträdet dertill således icke vara beroende af antalet vaktmästare.

Dessa förhöjningar i staten för vaktbetjeningen motsvarades fullkomligt af

den minskning i utgift, som vunnes genom nedsättning af vaktmästarnes antal, från

21 på ordinarie och 2 på extra stat, till allenast 19, alla på ordinarie stat, i syfte

att derigenom kunna bei-eda vaktmästarne nödiga medel för tarflig utkomst, desto

mera augeläget i Riksbanken, som åt vaktmästarne ofta måste anförtros betydliga

penningebelopp och tjenstgöringen i banken icke lemnade dem någon särdeles tid

för erhållande af biförtjenst.

I fråga om arvodet till bankofullmäktige, öfverlemnade fullmäktige åt Utskottet

att föreslå beloppet deraf; och hemställde fullmäktige slutligen, att den nya

staten måtte få tillämpas från och med den 1 Juli detta år.

Hvad fullmäktige sålunda anfört och föreslagit har Utskottet i allt hufvudsakligt

godkänt, hvadan Utskottet, utöfver de af fullmäktige framställda skäl, för

det här nedan följande förslaget till aflöningsstat för bankofullmäktige samt tjenstemännen

och betjeningen i Riksbankens hufvudkontor endast behöfver fästa uppmärk
-

samheten på några få omständigheter.

Hittills gällande aflöningsstat, hvilken är införd i 95 § af 1871 års bankoreglemente,

upptager:

för sju fullmäktige, honorarium för hvarje å 1,600 R:dr...... 11,200,

„ fullmäktiges ordförande derutöfver............ 1,600;

„ två fullmäktiges deputerade, utöfver honorarium, hvardera 8,000. . . 16,000,

„ ledamöterne i styrelsen öfver diskontkontoret, utom kommissarierne, hvardera

1,600, eller för 5 fullmäktige.........., . 8,000.

Summa R:dr: 36,800.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Betänkande N:o 12.

19

Under år 1872 upphörde visserligen den särskilda styrelsen för diskontkontoret,

och öfvertogs, jemlikt §§ 40 och 43 i 1872 års bankoreglemente, den till

nyssnämnde styrelse hörande förvaltning, hufvudsakligen bestående i de till uppoeh

utlåningsrörelsen hörande angelägenheter, af fullmäktige såsom sådane; men

ehuru i följd häraf samtlige fullmäktige, i stället för förut endast 5 bland dem,

hade att deltaga i handläggningen af nämnde angelägenheter, hafva likväl allenast

de fem arvoden, hvilka här ofvan sist äro omförmälda, utgått, deraf två till fullmäktiges

deputerade, samt de öfriga till 3 andra bland fullmäktige.

1 följd häraf har uppburits sarnmanlagdt: af ordföranden 3,200 R:dr; af

hvardera deputeraden 11,200; af 3 bland öfrige fullmäktige hvardera 3,200 R:dr,

samt af en fullmäktig 1,600 R:dr, allt för år räknadt.

Då samtlige fullmäktige numera hafva att deltaga i den förvaltning, som

förut tillhörde den särskilda styrelsen för diskontkontoret, synes intet skäl förefinnas

att fördela de arvoden, hvilka böra tillkomma fullmäktige, i ett för förvaltningen

i allmänhet och ett särskilt för upp- och utlåningsärendenas handläggning.

Då Utskottet anser anledning ej vara för handen att för ordföranden föreslå

högre arvode, än för öfriga fullmäktige, men deremet finner den ledamot, hvilken

hittills uppburit endast 1,600 R:dr årligen, böra erhålla samma honorarium, som

de öfriga, med hvilka han har enahanda åligganden, föreslår Utskottet arvodet för

en hvar af fullmäktige till 3,200 R:dr, med samma tillägg, som hittills för de två

deputerade, eller 8,000 R:dr till hvardera.

Utskottet har ofvan omförmält att, sedan Utskottet beslutat föreslå Riksdagen,

det båda liamnteckningarne på sedlarue af en riksdalers valör skola anbringas

genom tryck, fullmäktige, som i allmänhet ansett särskild ersättning icke

böra meddelas för namnunderskrifning å sedlar, men funnit sig, på anförda skäl,

böra göra ett undantag härifrån hvad angick förstnämnde sedelvalör, föreslagit, med

afseende på den minskning i inkomst, som häraf för tjenstemännen, synnerligen i

de två lägsta tjenstegraderna, uppstode, att antingen tjenstgöriugspenningarne i dessa

två tjenstegrader höjdes med 200 R:dr i den första och 100 R:dr i andra graden,

eller ock, hvilket af fullmäktige i första rummet förordades, det i deras förslag

upptagna anslag af 13,000 R:dr “till extraktarbeten, semestervikariat och extra

ordinarie tjensteman11 blefve förhöjdt till 20,000 R:dr för att, under rubrik: “till

extra arbeten, semestervikariat och gratifikationer till ordinarie och extra ordinarie

tjensteman11 kunna användas jemväl till fördelning mellan de ordinarie tjensteman,

företrädesvis i de lägre graderna, hvilka genom duglighet, nit och arbetsamhet

gjort sig deraf särskildt förtjente.

Detta sist anförda alternativ har Utskottet äfven för sin del föredragit och

i enlighet dermed uppfört ett anslag af 20,000 R:dr, men deremot uteslutit allt

arvode för sedelunderskrifning.

Nuvarande bankoreglemente, enligt hvars 62 § mom. 1 aflöningsförmånerna

i

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Banko-Utskottets Betänkande N:u 12.

skola upptagas i särskild, af Riksdagen fastställd atlöningsstat, innehåller likväl åtskilliga

stadgande^ som röra atlöningsvilkoren, nemligen: i § 61 mom. 2 derom,

att fullmäktige, om för göromålens obehindradt gång ökade arbetskrafter för någon

tid finnas oundvikligen behöiiiga, ega utöfver stat anställa den eller de tjensteman,

som erfordras, och åt dem för tjenstgöringstiden anslå lämpliga arvoden;

i § 62 mom. 2, om rättighet för fullmäktige att, likaledes utöfver hvad

aflöningsstaten upptager, anvisa arvoden i och för vissa särskilda, ständiga göromål

och bestyr;

i § 62 mom. 3, om de fall, då tjensteman under tjenstledighet kan få åtnjuta

tjenstgöringspenuingar med mera;

i § 67 om vilkoren för uppflyttning till högre lön inom tjenstegrad; samt

i § 70 mom. 4, om bibehållande under semester af vissa allöningsförmåner

och tilldelande af arvode åt vikarie från de i aflöningsstaten anvisade medel.

Då de arvoden, som uti §§ 61, mom. 2 och 62, mom. 2 äro i fråga, afses

att utgå utöfver stat, böra bestämmelserna derom bibehållas i reglementet, likasom

ock bestämmelsen i § 67, om vilkoren för uppflyttning till högre lön; men

deremot synas de ofvan antydda föreskrifterna i § 62 mom. 3 samt § 70 mom. 4

böra förflyttas från reglementet till aflöningsstaten, enär desamma röra tillämpningen

af denna stat, till hvilken likaledes böra höra af fullmäktige föreslagna

bestämmelsei'', att tjensteman, som innehar tjenst utom banken, bibehålies vid nuvarande

inkomster, och att tiden för tillträdande af de i staten inom hvarje tjenstegrad

anvisade inkomstförhöjningar skall beräknas från den tid, då tjensteman blifva

på ordinarie stat till tjenst inom graden förordnad eller befordrad.

I afseende på löneinkomsterna under semester, hafva fullmäktige föreslagit att,

hädanefter såsom hittills, lön-, tjenstgörings- och missräkningspenningar skulle få

behållas, inen icke särskilda arvoden, hvilka åtnjutas i och för deltagande i vård

af kassor och handlingar, och hvilka, såsom hittills egt rum med förut varande

chefsarvoden samt inkomsten för handläggning af förslitna sedlar, skulle tillfalla

den tjenstgörande.

Vid § 70 här nedan angifver Utskottet, i sammanhang med motiveringen för

denna §:s mom. 4, anledningen hvarföre Utskottet föreslår ett arvode för vikarier

under semester af allenast 1,000 R:dr, i stället för 1,200 R:dr, som af fullmäktige

föreslagits, under den af Utskottet ej gillade förutsättningen att tjenstemännen

i lista graden ej skulle få åtnjuta semester förrän de tjenat öfver 10 år.

I enlighet med nu anförda grunder, föreslår Utskottet:

8:o.

att Riksdagen må fastställa följande Aflöningsstat för fullmäktige

i Rilcsbanken samt tjenstemännen och valdbetjeningen vid

Riksbankens hufvudkontor:

s. 21 Kontrollera mot PDF

Banku-Utskottets Betänkande N:o 12. 21

Fullmäktige uppbära i årligt arvode, hvarje ......R,:dr 3,200.

hvarförutan två deputerade åtnjuta hvardera.........,, 8,000.

Till tjenstemännen och vaktbetjeningen utgå, på sätt och under vilkor, som

här nedan bestämmes, följande aflöningar, nemligen:

Å lönestat:

Första tjenstegraden:

kontorsskrifvare, kassaskrifvare och kanslister, hvarje......R:dr 1,000.

hvilket belopp kan för den, som tjenat fem år i graden, förhöjas till „ 1,500.

Andra tjenstegraden:

bokhållare, revisorer, kassörer, notarie och registrator, hvarje . . . R:dr 2,000.

hvilket belopp kan förhöjas för den, som tjenat fem år i graden till ,, 2,500.

för den, som tjenat tio år i graden, till..........„ 3,000.

Tredje tjenstegraden:

Kamrerare, ombudsman och förste revisor, hvarje ...... „ „ 3,000.

hvilket belopp kan förhöjas:

för den, som tjenat fem år i graden, till.....3,500.

för den, som tjenat tio år i graden, till............ 4,000.

Fjerde tjenstegraden:

Kommissarier och bankosekreteraren, hvarje .........R:dr 4,000.

hvilket belopp efter fem års tjenst i graden kan förhöjas till „ 4,500.

Å arvodesstat:

Tje nstgöringspen ningar:

till tjenstemännen i första tjenstegraden, hvarje........R:dr 600,

„ „ i andra „ „ .......„ 800.

» » i tredje ,, „ ........ 1,000,

till de tjensteman i fjerde graden, hvilka uppbära 4,000 R:dr i lön, hvarje „ 1,200.

till dem, hvilka uppbära 4,500 R:dr i lön,.........,, 1,500.

till kassörerne, hvarje

Missräknings penningar:

R:dr 1,500.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Banko-Utskottets Betänkande N:o 12.

Arvoden:

för vård om Riksbankens gener ålkussa, Järn- och säkerhetshandlingar samt andra

behållningar:

åt fyra kommissarier i bankkontoret samt tre andra tjensteman, hvilka

af fullmäktige till vårdare af generalkassorna förordnas, hvarje 1,000

R:dr, eller tillsammans.......... R:dr 7,000,

åt kommissarien i sedelkontoret, två kamererare i bankkontoret, kamereraren

i sedelkontoret samt den särskilt förordnade vårdaren af lilla

generalkassans fasta behållning, hvarje 600 R:dr, eller tillsammans „ 3,000,

med hvilka arvoden följer skyldighet att verkställa uppräkning och

granskning af förslitna sedlar, utom kommissarien i sedelkontoret,

hvilken är kontrollant å arbetet.

till extra arbeten, semestervikariat och flitpenningar till ordinarie och

extra ordinarie tjensteman.............„ 20,000.

till registrator! .................„ 300.

„ brandchefen.................,, 400.

,, vårdaren af Riksbankens mynt- och medaljsamling......,. 500.

Vaktbetjeningen erhåller:

Ofvervaktmästaren, lön.............R:dr 800.

och, såsom brandmästare, tjenstgöringspenningar......... 600.

jemte fria husrum och nödig vedbrand.

Vaktmästarne, hvarje: lön...........R:dr 700.

tjenstgöringspenningar............. 100- R:dr 800.

hvilka belopp efter fem års ordinarie tjenst och derunder ådagalagdt

välförhållande kunna höjas till: lön.......Rall- 800.

tjenstgöringspenningar.............. 200. R;tjr l ,000.

Vid tillämpningen af denna aflöningsstat iakttages följande:

l:o) Tjensteman, som innehar tjenst utom Riksbanken, bibehålies vid nuvarande

inkomster å löne- och arvodesstat samt kan således icke tillträda här ofvan

bestämda löneförmåner innan han sådan tjenst frånträda

2:o) Tiden för tillträdande af de i aflöningsstaten inom hvarje tjenstegrad

anvisade förhöjda inkomster beräknas från och med månaden näst efter den, under

hvilken tjenstemannen blifvit på ordinarie stat till tjenst inom graden förordnad

eller befordrad.

3:o) Under semestertid åtnjuta tjenstemannen lön, tjenstgörings- och missräkningspenningar,

men icke särskilda arvoden, hvilka utgå till de tjenstförrättande.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Betänkande N:o 12.

33

4:o) I öfrigt åtfölja de å arvodesstat utgående tjenstgörings- och missräkningspenningar,

äfvensom särskilda i samma stat upptagna arvoden, utöfvandet af sjelfva

tjenstebefattningen och få alltså icke åtnjutas under tjenstledighet; dock må fullmäktige

kunna medgifva den tjensteman eller vaktbetjent, som af sjukdom hindras

från tjenstens bestridande, att under högst en månad hvarje år uppbära de för

samma tjenst å arvodesstat anvisade tjenstgöringspenningar.

5:o) För bestridande af tjenstgöringen under semester, ega fullmäktige att

anvisa till extra ordinarie tjensteman arvoden, beräknade efter 1,000 R:dr för år,

äfvensom för kassörstjensterna missräkningspenningar, allt likväl inom de i aflöningsstaten

dertill anslagna medel.

I enlighet med hvad fullmäktige föreslagit, hemställer Utskottet vidare,

9:o

att den nya aflöningsstaten för Riksbankens hufvudkontor må

träda i tillämpning med den 1 Juli innevarande år.

Enligt sist församlade Riksdags beslut, borde det förslag till stat, som fullmäktige

hade att nu framlägga, omfatta jemväl Riksbankens kontor i landsorterna.

I anledning häraf hafva fullmäktige, hvad först angår kontoren i Göteborg

och Malmö, anfört, att fullmäktige uppdragit åt styrelserna vid dessa kontor att

till fullmäktige inkomma med yttranden och förslag rörande nya aflöningsstater för

kontorens tjensteman och betjente samt att vid afgifvandet af dessa förslag iakttaga:

att icke flera tjenster för bokförings- och expeditionsgöromål upptoges i staten,

än som behöfdes med beräkning att hvarje tjensteman skulle af tjensten hafva

full sysselsättning; att alla särskilda arvoden för vissa slags arbeten och bestyr

skulle upphöra; att löneförmånerna fördelades i lön och tjenstgöringspenningar samt

för kassören missräkningspenningar, samt att derjemte borde i utlåtandet meddelas

uppgift på huru göromålen efter den nya statens tillämpning ansetts höra emellan

tjenstemännen fördelas och hvilka göromål dervid blifvit hvarje särskild tjensteman

tilldelade.

Sedan fullmäktige af de yttranden, styrelserna i följd af det dem lemnade

uppdrag afgifvit, inhemtat, hurusom styrelserna ställt frågan om en aflöningsstat

och förslagen dertill i sammanhang med den särskilda frågan, huruvida för

framtiden det komme att tillåtas tjenstemännen vid kontoren att befatta sig med

ombesörjande af lånekommissioner vid de kontor, der de vore i tjenst anställda,

hade fullmäktige — då det vore uppenbart att, i samma mån Riksbanken åt tjenstemännen

vid kontoren anvisade högre aflöning, tjenstemännens behof att söka inkomster

utom tjensten komme att minskas och derjemte Riksbankens anspråk att de

skulle egna tiden åt göromålen i tjensten stegras på ett sätt, som borde, om göromålen

rätt ordnades, verka derhän att ett mindre antal tjensteman behöfdes, än

opaginerad Kontrollera mot PDF

Banko-Ut skott ds Betänkande N:o 12.

som varit fallet under nuvarande förhållanden; då, efter hvad af styrelsernas yttranden

framginge, tjenstemännen åt andra än tjenstegöromål egnat en .ganska betydlig

del af sin arbetstid, men enligt styrelsernas förslag aflöningarne skulle betydligt ökas,

utan att tjenstemännens antal minskades och detta, oaktadt fullmäktige såsom grund

för förslagens uppgörande föreskrifvit, att hvarje för bokförings- och expeditionsgöromål

antagen tjensteman skulle af tjensten hafva full sysselsättning; och då fullmäktige

funno sig icke kunna med ledning af de efter ofvan antydda grunder afgifna

yttrandena uppgöra förslag till aflöningsstater för lånekontoren samt ansågo

lämpligast att vederbörande styrelser lemnades tillfälle att i första hand yttra sig

och afgifva förslag till den, minskning i antalet tjenstår afseende reglering af görornålen,

som i sammanhang med anvisandet af förbättrade aflöningsvilkor borde ega

rum — anmodat styrelserna för kontoren i Göteborg och Malmö att skyndsamligen

afgifva förslag till sådant ordnande af tjenster och göromål vid kontoren, som borde

blifva en följd deraf, att tjenstemännen genom förbättrade aflöningsvilkor sattes i

tillfälle att egna sitt arbete åt tjenstegöromål och icke åt enskilda uppdrag och befattningar

utom tjensten.

I de med anledning häraf från styrelserna inkomna memorial hade emellertid

annan jemkning i afseende på göromålens fördelning och afiöningsstatens reglering

icke ifrågasatts, än vilkorlig indragning af eu bokhållaretjenst vid Malmö lånekontor;

och då således frågan om organisation af göromål och aflöningsförmåner

vid kontoren i Göteborg och Malmö icke kommit i förändradt skick genom sednast

afgifna utlåtanden, återstode för fullmäktige allenast att, då styrelserna för dessa

kontor icke visat det tillmötesgående, som redan bort följa åtminstone af den styrelserna

sednast gifna anmodan, hemställa att icke någon ändring vidtoges i de för

bemälda kontor nu gällande aflöningsstater.

Ehuru fullmäktige icke kunde föreställa sig annat, än att i och med detsamma

tjenstemännen afskiljdes från enskilda bestyr, i de flesta fall upptagande

större delen af den tid, som kunnat och bort egnas åt tjenstegöromål, de ock

borde kunna åtaga sig den vidsträcktare tjenstgöring, som möjliggjorde tjenstemannapersonalens

förminskning; och ehuru, i betraktande af de kontoren tillhöriga göromål,

det ville synas, som skulle vid kontoren i både Göteborg och Malmö dessa

göromål kunna besörjas af ett färre antal tjensteman, utan fara att de qvarvarande

öfveransträngdes eller nödig kontroll åsidosattes, kunde det ej tillkomma fullmäktige

att i första hand uppgöra förslag till eu sådan göromålens förändrade anordning.

Om det ock, såsom det ville synas af styrelsernas utlåtanden, men i synnerhet

af'' särskilda ansökningar om ersättning för mistad inkomst genom förbudet

att taga befattning med lånekommissioner, hos en del, kanske flertalet tjensteman

vid kontoren såsom hufvudsakligaste motivet för deras beslut att söka inträde i

kontorens tjenst framstått att derigenom, på sidan af, men såsom omedelbar följd af

sin anställning, bereda sig särskild inkomst af kommissionsuppdrug, och sålunda förvandlat
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Banko- Utskottets Betänkande N;o lä.

35

vandlat tjensten till bisak och kommissionerna till hufvudsak, borde val deraf icke

rimligen dragas den slutsats att, sedan kommissionsuppdragen upphört, tjenstemännen

skulle genom förhöjda löneinkomster beredas ersättning för mistad biförtjenst,

utan all tillökning i förut innehafda göromål. Så länge en dylik åsigt icke allenast

vunne medhåll utan äfven framhölles af den styrelse, hvars närmaste intresse

borde vara att de under densamma lydande tjensteman,, så vidt möjligt, uteslutande

ögnade sig åt tjenstegöromålen, men å andra sidan kunde påräkna en deremot svarande

aflöning, läte det svårligen tänka sig, att frågan om reglering af löneförmånerna

för kontorens tjensteman skulle erhålla en ''för dessa lycklig lösning.

Vid de af fullmäktige sålunda anförda förhållanden, och då Utskottet måste

gilla fullmäktiges betänkligheter mot att utan vederbörande kontorsstyrelscrs medverkan

vidtaga åtgärder härutinnan, finner Utskottet sig icke kunna annat än, lika

med fullmäktige, hemställa,

10:o

att nuvarande aflöningsstater för Riksbankens kontor i Göteborg

och Malmö, sådana dessa stater finnas intagna uti § 133

mom. 1 Litt. A. och B. af 1871 års bankoreglemente, tills vidare

må bibehållas oförändrade.

Då likväl det låter tänka sig, att fullmäktige kunna under tiden intill nästa

Riksdag genomföra behöfliga organisationsändringar af tjänster och göromål vid ej

mindre fullmäktiges och ombudsmansexpeditionerna än vid afdelningskontoren i Göteborg

och Malmö, hafva fullmäktige hemställt, huruvida icke det bemyndigande,

som vid sistlidne riksdag lemnades dem i afseende på Riksbanken i sin helhet,

kunde förnyas och fortfara i fråga om ofvanberörda expeditioner och kontor, för

Indika förhållandena ännu icke hunnit ordnas. Utskottet, som finner denna framställning

välbetänkt, får derföre, och då bemyndigandet för fullmäktige att lemna

de tjensteman vid samtliga afdelningskontoren, som handlägga kommissionsgöromål,

ersättning derför äfven torde böra förnyas, härmed föreslå,

1 Ro

att det må öfverlåtas åt fullmäktige att, i den mån förändringar i

fråga om tjenster och göromål vid fullmäktiges och ombudsmansexpeditionerna

samt afdelningskoutoren i Göteborg och Malmö

kunna genomföras, under tiden intill nästa riksdag vidtaga sådana

jemkniugar i aflöningar, arvoden m. m. utöfver hvad aflöningsstaterna

i detta afseende stadga, som af omständigheterna påkallas,

äfvensom att åt de tjensteman vid samtliga afdelningsBih

till Bikscl. Prof, 1873. C Sami. 1 Afd. 11 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

Banko- Utskottets Betänkande N:o 12

26

kontoren som erhålla uppdrag att handlägga kommissionsgöromålen

derstädes, anslå lämpliga arvoden för detta bestyr; hörande

likväl anmälan om hvad på grund häraf blifvit åtgjord t

till nästa Riksdags Banko-Utskott inlemnas.

I den för kontoret i Wisby gällande stat hafva fullmäktige icke ansett annan

ändring påkallas af de nya anordningarne, än att, om, såsom sedermera blifvit af

Riksdagen beslutadt, styrelseledamöternes antal, ledamoten för handhafvande af den

dagliga förvaltningen oberäknad, nedsattes från 3 till 2, för hvardera af dessa två

ledamöter borde anvisas 600 rdr, eller enahanda belopp, som är bestämdt för styrelseledamöterne

vid kontoret i Luleå i stället att för närvarande utgå 500 R:dr till

hvardera af de nuvarande 3 styrelseledamöterne utom bankoombudet.

Nu gällande aflöningsstat för kontoret i Wisby fastställdes år 1868, och dä

omfånget samt beskaffenheten af rörelsen vid detta kontor icke sedan dess undergått

någon afsevärd förändring, anser Utskottet, lika med fullmäktige, denna stat

böra bibehållas oförändrad, allenast med den jemkning af arvodet för två styrelseledamöter,

fullmäktige förslagit.

Utskottet hemställer alltså,

12:o

att följande aflöningsstat för Riksbankens afdelniugskontor i

Visby måtte af Riksdagen lastställas:

r

till två styrelseledamöter, hvardera 600 R:dr.

till den styrelseledamot, som utses att handhafva

den dagliga förvaltningen, arvode

till kamererare!!, lön . . 1,000 R:dr

missräkningspenningar . . 200 ,,

till bokhållaren, tillika registrator, lön .

till ombudsmannen, lön ''.......

till vaktbetjenten.........

Summa

R-.dr 1,200.

„ 1,000.

? >

>>

1,200.

800.

300.

200.

Rall- 4,700.

Förvaltningskostnaderna vid afdelningskontörel må, i ett för

allt, icke öfverstiga 6,000 R:dr årligen, oberäknad! kostnaden

för revisionen af kontorets räkenskaper och förvaltning.

Då emellertid minskningen i styrelseledamöternes antal kommer att ega rum

först med ingången af nästa år och förhöjningen i arvodet till två ledamöter är

afsedd att inträda i sammanhang med nämnda minskning, hemställer Utskottet,

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Banko- Utsko ttets Betänkande N:o 12.

13:o

att ofvan föreslagna stat, i hvad densamma rörer arvode till

styrelseledamöterne vid afdelningskontoret i Wisby, må träda

i gällande kraft från och med år 1874, men att emellertid för

innevarande år må till styrelseledamöterne utom bankoombudet

få utbetalas enahanda arvode som hittills, eller 500 R:dr, för

år räknadt, till hvardera.

Ofvan är erinradt, hurusom sist församlade Riksdag öfverlemnade åt fullmäktige

att ordna det då beslutade afdelningskontoret i Luleå, med förbehåll att

framdeles pröfva, huruvida den åt kontoret gifna organisation borde definitivt

fastställas.

Då de beslut i afseende på Riksbankens kontor i Göteborg, Malmö och Wisby,

Indika dels redan af Riksdagen fattats, dels vidare af Utskottet nu föreslås, afse att

bringa de inre anordningarne af dessa kontor till likhet med hvad som redan eger

rum beträffande kontoret i Luleå, synes anordningen af detta kontor nu kunna definitivt

fastställas; och bestämmelserna i do delar af bankoreglementet, som angå afdelningskontoren,

äro fördenskull så affattade, att de gälla äfven för kontoret i Luleå.

Vid sådant förhållande torde äfven aflöningsstat för ifrågavarande kontor

böra, liksom för de öfriga kontoren, af Riksdagen fastställas; och fullmäktige, som

vid kontorets öppnande i September månad förlidet år tillsvidare bestämde aflöningarne

vid kontoret, hafva nu, med anmälan att anledning ej förekommit att för

närvarande föreslå ändring i ett eller annat hänseende af den utaf fullmäktige

uppgjorda stat, hemställt, att denna stat tillsvidare må få tjena till efterrättelse.

På grund häraf hemställer Utskottet,

14:o

att följande aflöningsstat för Riksbankens afdelningskontor

i Luleå må af Riksdagen fastställas:

till två styrelseledamöter, hvardera 600 R:dr , . Rall
„

den styrelseledamot, som utses att handhafva

den dagliga förvaltningen, arvode „

„ kamereraren, tillika kassör, arvode . . 1,200.

missräkningspenningar . 300.

„ bokhållaren, tillika registrator, arvode .....

,. ombudsmannen, arvode.......„

„ vaktbetjenten, jemte bostad och vedbrand . . „

1,200.

1,200.

1,500.

900.

300.

150.

Hvad nu angår föreskrifterna i reglementets Afdelning 4, om tjenstemännen

vid Riksbankens hufyudkontor ro. in., förekommer först hurusom, vid den med in
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Banko-Utskottets Betänkande N:o 12.

Bevarande åt- införda ordning för göromålen inom Riksbankens hufvudkontor, i spetsen

för den afdelning, som har att verkställa granskning af räkenskaperna m. in.,

sattes eu förste revisor, hvilken tilldelats aflöning inom tredje fjell stegraden. Denna

tjensteman bör fördenskull, uti § 60, som angifver tjenstemännen inom de särskilda

graderna, på vederbörligt ställe upptagas, hvadan Utskottet hemställer,

15:o

att § 60 må få följande lydelse:

(Nuvarande lydelse)

§ 60. Tjenstegradcrna inom Riksbanken

äro fyra, nemligen:

Första graden: kontorsskrifvare, kassaskrifvare

och kanslister.

Andra graden: bokhållare, revisorer,

kassörer, notarie och registrator.

Tredje graden: kamererare och ombudsman.

Fjerde graden: kommissarier och bankosekreteraren.

Tjenstegradcrna inom Riksbanken äro

fyra, nemligen:

Första graden: kontorsskrifvare, kassaskrifvare

och kanslister.

Andra graden: bokhållare, revisorer,

kassörer, notarie och registrator.

Tredje graden: kamererare, ombuds

man och förste revisor.

Fjerde graden: kommissarier och bankosekreteraren.

Som, efter hvad fullmäktige anmält, någon tjensteman af andra graden icke

kommer att erfordras i ombudsmansexpeditionen, bör utur 61 § inom. 1, som upptager

tjenstemanna-antalet i de särskilda graderna jemte bestämmelse å hvilka tjenster

fullmakt meddelas, uteslutas hvad deri om tjensteman af andra graden i ombudsmansexpeditionen

förekommer, hvarjemte böra iakttagas de ändringar i öfrigt,

som följa af den förändrade organisationen beträffande både antalet på det hela

och fördelningen på de särskilda graderna.

Utskottet hemställer sålunda:

16:o

att § 61 mom. 1 må erhålla följande lydelse:

(Nuvarande lydelse)

§ 61. Mom. 1. På ordinarie stat må

ej tillsättas flere tjensteman än högst

sextio, hvaraf i första graden tjugufyra,

i den andra ljugare, i den tredje fem

På ordinarie stat må ej tillsättas flere

tjensteman, än högst femtiotvå, hvaraf i

första graden tjugu, i den andra tjuguen,

i den tredje fem och i den fjerde sex.

För tjensteman af tredje och fjerde tjenstegraderna,

äfvensom för den i fullmäk
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Betänkande N:o 12,

29

och i den fjerde åtta. För tjensteman

af tredje och fjerde tjenstegraden, äfvensom

för dem af andra graden, livilka

tjenstgöra i fullmäktiges och ombudsmans-expeditionerna,

meddelas fullmakt.

tiges expedition anställde tjensteman af

andra graden meddelas fullmakt.

Uti 62 § mom. 1 böra orden “löner och arvoden11 ändras till “aflöningsförmåner11,

enär i dessa ingå, såväl s. 1c. tjenstgöringspenningar och missräkningspenningar,

som särskilda arvoden; och bör derjemte uttryckas, att aflöningsstäten upptager

jemväl vaktbetjeningen.

Hvad ofvan i fråga om aflöningsstaten blilvit omformäldt om upphörande af

särskild godtgörelse för underskrifning af nya samt makulering af förslitna sedlar,

förklarar anledningen till uteslutning ur mom. 2 i 62 § af raedgifvandet till meddelande

af sådan godtgörelse, äfvensom skälet dertill, att nuvarande mom. 3 af

samma § ur reglementet uteslutits.

Utskottet hemsäller,

17:o

att, med uteslutande från 62 § af nuvarande inom. 3, denna

§ må få följande lydelse:

(Nuvarande lydelse)

§ 62. Mom. 1. De till fullmäktige, deras

deputerade samt tjenstemännen utgående

löner och arvoden äro bestämda

i särskild, af Riksdagen fastställd, aflöningsStat.

Mom. 2. Utöfver hvad aflöningsstaten

upptager ega fullmäktige ej mindre att

för under skrifvande af nya samt granskning,

uppräkning och korsning af förslitna

sedlar meddela de tjenstemän,

hvilka dertill erhålla uppdrag, särskild

godtgörelse, som af fullmäktige bestämmes,

än äfven att tilldela lämpliga arvoden

såväl åt de tjenstemän, hvilka biträda

deputerade med göromål och bestyr

i och för vexlars köp och försäljning,

som ock åt de tjenstemän, hvilka

Mom. 1. Do till fullmäktige, deras deputerade

samt tjenstemännen och vaktbetjeningen

utgående aflöningsförmånér äro

bestämda i särskild, af Riksdagen fastställd,

aflöningsstat.

Mom. 2. Utöfver hvad aflöningsstaten

upptager, ega fullmäktige att tilldela lämpliga

arvoden såväl åt de tjensteman,

hvilka biträda deputerade med göromål

och bestyr i och för vexlars köp och försäljning,

som ock åt de tjenstemän, hvilka

erhålla uppdrag att handhafva de göromål,

som härflyta af stadgandet i § 35

mom. 1 här ofvan.

Likaledes ega fullmäktige att utöfver

stat till vaktmästare i och för tjenstgöring

vid brandanstalterna och nattbevakningen

meddela de arvoden, fullmäktige

finna skäliga.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Banko-TJtskottets Betänkande N:o 12.

erhålla uppdrag att handhafva de göromål,

som härflyta af stadgandet i § 35

mom. 1 här ofvan.

Likaledes ega fullmäktige att utöfver

stat till vaktmästare i och för tjenstgöring

vid brandanstalterna och nattbevakningen

meddela de arvoden, fullmäktige

finna skäliga.

Mom. 3. A arvodesstat utgående tjenst- (öfverflyttadt till aflöningsstaten)

görings- och missräkningspenningar samt

sådana arvoden, hvilka äro anvisade åt tjensteman,

åtfölja utöfvandet af sjelfva tjenstebcfattningen,

och få alltså icke åtnjutas

under tjenstledighet; dock med rättighet

för fullmäktige att kunna medgifva den

tjensteman eller vaktbetjent, som af sjukdom

hindras från tjenstens bestridande,

att under tiden uppbära de för samma

tjenst å arvodesstat utgående tjenstgöringspenningar

samt med ett undantag för

öfrigt, som följer af stadgandet i § 70

mom. 4 om semester för tjenstemännen.

Uti § 66 är den grundsats uttalad, att tjensteman i Riksbankens hufvudkontor

ej må tillika innehafva tjenst på stat i annat embetsverk; dock under medgifvande

af undantag för de tjensteman, hvilka, innan detta stadgande tillkom, hade

ordinarie tjenst både i Riksbanken och annorstädes, så länge deras befattning utom

banken ej vore för bankens tjenst hinderlig.

Med bibehållande i det väsendtliga af dessa bestämmelser, har Utskottet likväl

ansett redaktionen af förevarande § böra undergå förändring, och hemställer i

sådant afseende,

18:o

att 66 § i reglementet må få denna lydelse

(Nuvarande lydelse) Den, som innehar tjenst i annat verk,

kan icke antagas till ordinarie tjenstetid

66. Den som till tjenst i Riksban- man i Riksbankens hufvuäkontor; antager

ken befordras, må icke annan tjenstebe- ordinarie tjensteman i Riksbankens hufvud
fältning

utom Riksbanken bibehålla eller kontor tjenst inom annat verk, varde han

emottaga. De tjensteman, hvilka, till följd från sin tjenst i Riksbanken skild.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Betänkande N:o 12.

81

af förut fjällande stadganden, innehafva

tjenstår utom riksbanken, må dock sina

nuvarande tjänster bibehålla, så länge de

icke äro för bankens tjenst hinderlig e.

De tjänstemän, hvlika, till följd af förut

gällande stadganden, innehafva tjenster

utom Riksbanken, må dock dessa tjenster

med bankens förena, så länge sådant icke

är för tjenstgöringcn i banken hinderligt.

I andra stycket af § 68 har Utskottet ansett böra bestämdt uttryckas, att

särskild ersättning ej meddelas för underskrifning af sedlar; och sista stycket bär

uteslutits, enär, efter livad fullmäktige anlört, detsamma numera saknar tillämpning.

Utskottet hemställer fördenskull,

19:o

att 68 § i reglementet må erhålla denna lydelse:

(Nuvarande lydelse)

§ 68. Riksbankens tjensteman och betjente

äro skyldige att underkasta sig

den vidsträcktare tjenstgöringsskyidighet

eller jemkning i åligganden, som vid eu

förändrad organisation af Riksbanken eller

eljest kan varda stadgad.

Såsom tjenstepligt åligger det enhvar

af Riksbankens tjensteman, som dertill

af fullmäktige erhåller uppdrag, att underskrifva

nya samt granska, uppräkna

och makulera förslita sedlar.

De å indragning sstat före år 1864

uppförda öfvertalige tjcnsternän kunna icke,

emot deras vilja, tvingas att emottaga

någon af nuvarande tjenstebefattning ar,

såvida icke denna befattning, i afseende

på göromålens omfång och beskaffenhet,

motsvarar den, hvarå de ega fullmakt.

Tjensteman och betjente vid Riksbankens

hufvudkontor äro skyldige att

underkasta sig den vidsträcktare tjenstgöringsskyidighet

eller jemkning i åligganden,

som vid en förändrad organisation

af Riksbanken eller eljest kan varda

stadgad.

Såsom tjenstepligt åligger det eu hvar

af tjänstemännen, som dertill af fullmäktige

erhåller uppdrag, att utan ersättning

underskrifva nya samt granska, uppräkna

och makulera förslita sedlar.

I följd af den nya anordningen samt upphörande af de förutvarande kontorschefsbefattningarne

bör hvad om dessa förekommer i mom. 3 af § 69 uteslutas,

med iakttagande hvaraf Utskottet hemställer,

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Banko- Utskottets Betänkande N:o 12.

20:<>

att mom. 3 af § 69 må få följande lydelse:

(Nuvarande lydelse^

§ 69. Mom. 3. Den som, enligt instruktionen

eller förordnande af fullmäktige,

deras deputerade eller vederbörande

kontorschef, förrättar en annans tjenst,

står under tiden i samma ansvar, som

ordinarie innehafvare!) deraf; men om

någon eljest, med chefens tillstånd, sätter

annan i sitt ställe, ansvarar lian sjelf för

vikariens åtgärder.

Dessutom är hvar och en — — —

oförändradt.

Den som, enligt instruktionen eller

förordnande af fullmäktige eller deras

deputerade, förrättar en annans tjenst,

står under tiden i samma ansvar, som

ordinarie innehafvare!) deraf; men om

någon eljest, med vederbörande förmans

tillstånd, sätter annan i sitt ställe, ansvarar

han sjelf för vikariens åtgärder.

Dessutom är hvar och eu — — —

etc. oförändradt.

Enligt mom. 4 af § 70 ega för närvarande “samtlige tjensteman i Riksbankens

hufvudkontor att, såvidt sådant utan hinder för göromålens jemna och

oafbrutna gång kan ske, hvar i sin ordning under sommarmånaderna åtnjuta semester,

de i lista och 2:dra graderna under eu månad och de i 3:dje och 4:de

graderna under eu och eu half månad hvarje år, med bibehållande under semestertid

af såväl lön som tjenstgöringspenningar, arvoden och missräkningspenuingar,

hvaremot fullmäktige ega att i och för tjenstgöringen använda icke allenast arvoden,

beräknade efter 1,000 R:dr för år, utan äfven de för vissa befattningar anvisade

missräkningspenningar, allt likväl inom det i lönestaten dertill anvisade

belopp".

I afseende på dessa bestämmelser hafva fullmäktige anfört, hurusom utsträckningen

af semesterrätten till samtlige tjensteman, i förening med den omständigheten

att allenast några få tjensteman underlåtit att begagna semester, ledt

derhän, att uppgörandet af semesterindelningen mött sådana svårigheter, att tiden

för begagnande deraf måst utsträckas utöfver de vanliga sommarmånaderna; hvarförutan

det nästan alltid inträffat, att några, synnerligen bland de äldre tjenstemännen,

till följd af sjuklighet icke kunnat inträda i tjenstgöring den tid under

sommaren, då de vid indelningen blifvit till tjenstgöring påräknade, samt att stor

svårighet mött att för dem erhålla lämplige vikarier, då eu så betydlig del af de

ordinarie tjenstemännen redan varit från tjenstgöring befriad. På grund af dessa

och andra iörhållanden hafva fullmäktige föreslagit eu inskränkning i den nu medgift

allmänna semesterrätten, sä att andra bland tjenstemännen i första tjenste
graden
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Banko- Utskottets Betänkande N:o 12.

33

graden icke skulle vara berättigade till åtnjutande af semester, än de, som på

ordinarie stat tjena! i graden mer än tio år. För öfrigt hafva fullmäktige föreslagit

en förhöjning från 1,000 till 1,200 R:dr i arvodet för extra ordinarie tjensteman,

som tjenstgör i stället lör semestrerad ordinarie, under anförande att denna

förhöjning vore af rättvisa och billighet påkallad, då ordinarie tjenstemannen egde

bibehålla tjenstgöringspenningarne, men vikarien ändock vore skyldig ansvara för

den ordinaries alla åligganden, samt att tillgång för det förhöjda arvodet lätt borde

kunna beredas dels genom det förminskade tjenstemannaantalet på det hela, dels

genom den föreslagna nedsättningen i missräkningspenningar och dels genom de

yngste tjenstemännens i rista graden uteslutande från rätt till semester.

Fullmäktiges förslag att från semester utesluta de tjensteman i första graden,

hvilka varit ordinarie tjensteman mindre än 10 år, kan Utskottet icke gilla. Det

har blifvit upplyst, att hittills endast ytterst sällan någon hunnit till ordinarie tjenst

i Riksbanken vid 30 års ålder, och medelsiffran för den ålder, då ordinarie tjenst

erhålles, ställer sig vida högre. Innan extra ordinarie tjensteman hinner till ordinarie

tjenst, lärer han utan tvifvel äfven hädanefter få tjenstgöra åtskilliga år

såsom extra ordinarie; och det synes derföre Utskottet billigt att, när han kommit

till ordinarie tjenst, han då må få åtnjuta någon årlig ledighet.

Den svårighet, som lärer visat sig att finna lämpliga personer till tjenstgöringen

under semestertiden, torde kunna i väsendtligaste mån undanrödjas, om

semestertiden utsträckes, i män af behof, äfven till andra tider af året än sommaren,

och Utskottet har derföre ansett berörde svårighet icke böra utgöra hinder

för medgifvande äfven åt de lägre tjenstemannen af en ledighet, som är väl behöflig.

Deremot har Utskottet ansett sig icke kunna tillstyrka den af fullmäktige

föreslagna förhöjningen i arvodet för vikarier under semester från förutvarande 1,000

R:dr till 1,200, utan bibehållit det förstnämnda beloppet, hvilket är detsamma,

som enligt § 70 mom. 1 bestås extra ordinarie, när han annorlunda än i följd

af semester förestår ordinarie tjenst, af farhåga att de för ändamålet tillgängliga

medlen eljest ej skulle blifva tillräckliga, då samtlige tjenstemän finge rätt till åtnjutande

af semester.

I öfverensstämmelse med hvad Utskottet nu anfört, samt med erinran att

den del af mom. 4 i § 70, som bestämmer, hvilka inkomster få under semester

bibehållas, blifvit införd i aflöningsstaten, hemställer Utskottet,

21:o

att mom 4- af § 70 må erhålla följande lydelse:

(Nuvarande lydelse)

§ 70 mom. 4. Samtlige tjenstemän Samtlige tjenstemän vid Riksbankens

i Riksbankens kontor och expeditioner hufvudkontor ega, så vidt sådant utan

Bill. till JRiksd. Prof. 6 Sami. 1 Afd. 11 Käft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Banko-Utskottets Betänkande N:o 12.

ega, så vidt sådant utan hinder för göromålens

jemna och oafbrutna gång kan

ske, hvar i sin ordning under sommarmånaderna

åtnjuta semester, de i lista

och 2:dra graderna under eu månad och

de i 3:dje och 4:de graderna under en

och en half månad hvarje år.

Tjenstemannen bibehåller under se-''

mestertid såväl lön som tjenstgöringspenningar,

arvoden och missräkningspenningar,

hvaremot fullmäktige ega att i och

för tjenstgöringen använda icke allenast

arvoden, beräknade efter 1,000 R:dr för

år, utan äfven de för vissa befattningar

anvisade missräkningspenningar, allt likväl

inom det i lönestaten dertill anvisade

belopp. Semesterordningen för hvarje''

år fastställes af fullmäktiges deputerade.

Med utbyte i § 73 af ordet “Ril

samt af orden “inkomst på lönestat“ till

hinder för göromålens jemna och oafbrutna

gång kan ske, hvar i sin ordning

åtnjuta semester, de i första och

andra graderna under eu månad och de

i tredje och fjerde graderna under en

och en half månad hvarje år.

Semesterordningen för hvarje år fastställes

af fullmäktiges deputerade.

(Öfverflyttas till aflöningsstaten.)

•sbanken“ till “Riksbankens liufvudkontor“

“lön" hemställer Utskottet,

22:o

att § 73 må erhålla denna lydelse :

(Nuvarande lydelse)

§ 73. Om någon af Riksbankens vaktbetjening

af sjukdom hindras att sin tjenst

bestrida, ega deputerade förordna extra

vaktbetjent att tjensten förrätta, mot åtnjutande

för den tid, vikariatet förtfar,

af ett arvode, motsvarande den inkomst

på, lönestat, som för Riksbankens yngre

vaktmästare är bestämd. För vaktbetjent

etc. —• — ■— —

Om någon af vaktbetjeningen vid

Riksbankens hufvudkontor af sjukdom hindras

att sin tjenst bestrida, ega deputerade

förordna extra vaktbetjent att tjensten

förrätta, mot åtnjutande för den

tid vikariatet fortfar, af ett arvode, motsvarande

den lön, som för yngre vaktmästare

är bestämd. För vaktbetjent

etc. — oförändradt.

Nuvarande § 75 stadgar att, om kommissarie eller innehafvare af sådan

tjenstebefattning, hvarmed uppbörd eller godkännande af andra verks eller enskilde

personers invisningar är förenad, varder under förmynderskap ställd, han ej må

tillåtas förrätta tjensten, så länge hans omyndighetstillstånd fortfar, samt att han

skall skiljas från tjensten, om han ej inom två år blifver från förmyndares inseende

befriad.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Betänkande N:o 12.

35

Såsom fullmäktige erinrat, måste detta stadgande, tillkommet och i sak

olörändradt bibehållet sedan den tid, då fullmakt å bestämd tjenst vid alla tillsättningar

utfärdades, på grund af nu gällande förhållanden utsträckas till samtlige

tjensteman; och Utskottet hemställer fördenskull,

23:o

att 75 § må erhålla

(Nuvarande lydelse)

§ 75. Om någon kommissarie eller

innehafvare af sådan tjenstebefattning inom

Riksbanken, hvarmed uppbörd eller godkännande

af andra verks eller enskilde

personers invisningar å Riksbanken är förenad,

varder under förmynderskap ställd,

må det ej tillåtas honom att tjensten

förrätta, så länge hans omyndighets tillstånd

fortfar. Blifver han icke inom

tvänne år från förmyndares inseende befriad,

skiljes han från tjensten.

följande lydelse:

Tjensteman, som varder under förmynderskap

ställd, må det ej tillåtas att

tjensten förrätta, så länge hans omyndighetstillstånd

fortfar. Blifver han icke

inom två år från förmyndares inseende

befriad, skiljes han från tjensten.

Under åberopande af hvad Utskottet vid § 53 föreslagit, om införande der

af vissa bland de bestämmelser, som nu hafva sin plats i afdelning 6, om Tumba

pappersbruk, nemligen det hufvudsaldiga innehållet af §§ 102 och 110, samt om

förflyttande till afdelning 4 af de öfriga föreskrifter rörande bruket, hvilka kunde

anses böra i bankoreglementet bibehållas, går Utskottet nu att afgifva förslag härutinnan.

Hvad nu först angår § 103, som innehåller föreskrift ''.derom, att den fullmäktiges

deputerad, hvilken har det speciela inseendet öfver bruket, skall månadtligen

inspektera detsamma, torde denna bestämmelse saklöst kunna uteslutas,

då deputeraden i allt fall lärer egna den- tillsyn åt bruket, som enligt 42 § åligger

honom.

Paragrafen 104 och 105, hvilka handla om bruksförvaltaren och öfriga tjensteman,

om instruktion för dem samt om deras aflöning, äfvensom § 106, om arbetspersonalen,

anser Utskottet böra bibehållas; allenast med den ändring i § 106,

att aflöningen för arbetspersonalen icke må ovilkorligen behöfva fastställas årligen.

Men deremot synas § 107, om tilldelande af belöningar åt arbetare, som tjenat

längre tid; § 108, derom att förhöjningar i arbetspersonalens aflöningår endast höra i

oundvikliga fall beviljas; § 109, derom att större upphandlingar för brukets behof

i allmänhet böra ske genom offentligt infordrande af anbud, m. m., samt förra

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Banko-Utskottets Betänkande N:o 12.

delen af § 110, om sparsamhet vid underhållet af byggnaderna och användningen

af brukets effekter, kunna utur reglementet uteslutas.

Om Riksdagen gillar dessa åsigter samt tillika bifaller, att de bibehållna

stadgandena införas såsom en särskild underafdelning under afdelning 4, kominer,

såsom redan är nämndt, afdelningen 6 att försvinna.

De tvänne särskilda delarne af afdelning 4 skulle då erhålla hvar sin

öfverskrift, angifvande hvarderas innehåll och , omfattande: den första, motsvarigheten

till §§ 59—86; den andra, motsvarigheten till nuvarande §§ 104—106.

Utskottet hemställer:

24:o

att den allmänna öfverskriften för 4:de afdelningen må erhålla

följande lydelse :

Om tjenstemänuen och vaktbetjeningen vid hufvudkontoret

samt om tjenstemännen och arbetspersonalen vid

Tumba; och

25:o

att följande rubriker för de tvänne underafdelningarne under

afdelning 4 må beslutas:

“A. Om tjenstemännen och vaktbetjeningen vid Riksbankens

hufvudkontor, deras tillsättande, aflöning och åligganden,

ordningsstadganden samt grunderna för pensions erhållande

;“ under hvilken rubrik införes motsvarigheten till §§ 59—

86 i nuvarande reglemente.

“B. Om tjenstemännen och arbetspersonalen vid Tumba

pappersbruk1 hvarunder införes motsvarigheten till nuvarande

§§ 104—106.

Vidare hemställer Utskottet,

26:o

att motsvarigheten till § 104 må få denna lydelse:

(Nuvarande lydelse) Tumba bruks egentliga förvaltning

besörjes etc. oförändrad.

Brukets egentliga förvaltning besörjes samt

etc. oförändad.

27:o

att §§ 105 och 106 sammmanföres i en § så lydande:

s. 37 Kontrollera mot PDF

Banko- Utskottets Betänkande N:o 12.

37

(Nuvarande lydelse) ,

§ 105 lika med motstående inom. 1.

(Nuvarande lydelse)

g 106. Lika med motstående. — —

För nämnda personal fastställa fullmäktige

årligen stat till aflöning och öfriga

förmåner.

Derjemte hemställer Utskottet:

Mom. 1. I afseende å de Tumba

bruks tjensteman och vaktmästare tillkommande

löne- och öfriga förmåner,

kommer den af Banko-Utskottet, på

grund af Rikets Ständers beslut, den 11

Oktober 1860 utfärdade aflöningstat att

tjena till iakttagande med den ändring,

som följer af andre bokhållaretjenstens

indragning; egande dock fullmäktige att

till bruksförvaltaren, för aflönande af ett

biträde vid kontorsgöromålen, af brukets

medel anvisa ett belopp af högst 850

R:dr årligen.

Mom. 2. Den vid bruket anställda

arbetspersonal antages och afskedas af

förvaltaren, på sätt instruktionen föreskrifver.

För nämnda personal fastställa

fullmäktige aflöning och öfriga förmåner.

28:o

att § 103 må ur reglementet uteslutas så lydande:

Den af fullmäktiges deputerade, som har det speciela

inseendet öfver bruket, åligger att en gång i månaden, eller

oftare, om så erfordras, detsamma inspektera.

Kostnaden för deputeradens vistande å Tumba skall

af brukskassan godtgöras.

29:o

att § 107 må uteslutas så lydande:

Den arbetare, som vid bruket tjenat utöfver femton

år och derunder sig väl förhållit samt med skicklighet och

drift i tjensten fortfar, eger undfå belöning till det belopp,

som fullmäktige för hvarje särskildt fall bestämma. Ersättning

för öfverarbete och extra godt arbete bestås äfven efter

af fullmäktige godkänd beräkning och fördelning.

30:o

och § 108 må uteslutas, så lydande:

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Banko-Utskottets Betänkande N;o 12.

Af fullmäktige bör såsom allmän grundsats iakttagas,

att såväl vid upprättandet af den årliga aflöningsstaten,

som vid bestämmandet af öfriga, bruksfolket tillkommande förmåner,

några förhöjningar icke beviljas i andra fall, än då

desamma antingen icke kunna utan arbetets afbrott undvikas

eller bruket derigenom beredes en, den ökade utgiften öfverstigande

förmån; skolande i alla dylika frågor ej mindre

den deputerade, som har uppsigt öfver bruket, än förvaltaren

höras, samt deras utlåtanden, jemte skälen för beslutet, i fullmäktiges

protokoll fullständigt intagas.

31:o

samt att § 109, må uteslutas så lydande:

Alla större upphandlingar för brukets behof skola antingen

i allmänna tidningarne kungöras samt anbud derå inbegäras,

med uppgift å prisen, såväl vid leverering i Stockholm,

som i händelse af dess verkställande å bruket, eller ock,

om sådant är med brukets fördel mera förenligt, ske under

hand, genom bruksstyrelsens försorg; börande, då denna senare

åtgärd begagnas, skälen derför i fullmäktiges protokoll

upptagas.

Anskaffandet af effekter eller varor af mindre qvautiteter

eller obetydligt värde öfverlemna fullmäktige åt brukstyrelsen.

För öfrig! iakttages noga, att upphandlingarne rättas

efter behofvet, så att bruket ej med öfverflödiga förråd belastas.

Den del af § 110, söm ansetts böra bibehållas, är

införd i § 53, hvadan slutligen hemställes:

32:o

att nuvarande § 110 må uteslutas.

I följd af de beslut, Riksdagen fattat uppå Utskottets framställningar i betänkande

N:o 6 och 8 rörande sättet för utseende af ledamöter i styrelserna för

Riksbankens kontor i landsorterna m. m., erfordras åtskilliga ändringar i reglementets

afdelning 5, om styrelserna och tjenstemännen vid dessa kontor, för hvilka ändringar

Utskottet nu anhåller att få redogöra.

I öfverensstämmelse med de i afseende på styrelsernas tillsättning, in. in.

fattade beslut, men under erinran att, då tre ledamöter i hvardera styrelsen för

afdelningskontoren i Göteborg, Malmö och Visby blifvit af Riksdagen för återstoden

s. 39 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Betänkande N:o 12.

39

af innevarande år utsedde, den nuvarande 87 § fortfarande intill detta års slut bör

tillämpas, hemställer Utskottet, efter inbemtade förslag af fullmäktige,

33:o

att § 87 af reglementet må erhålla följande lydelse:

(Nuvarande lydelse) Mom. 1. Styrelsen öfver hvart -

§ 87. Mom. 1. Styrelsen öfver

hvardera af låne/contoren i Göteborg,

Malmö och Visby, utgöras af fyra ledamöter,

deraf Riksdagen utser tre jemte

suppleanter för dem och fullmäktige förordna

den fjerde eller Riksbankens ombud

i styrelsen.

Mom 2. Styrelsen väljer inom

sig ordförande och vice ordförande.

Mom. 3. År styrelsen ej så fulltalig,

som för besluts fattande erfordras,

enligt hvad här nedan föreskrifves, inkallas

suppleant att i styrelsen deltaga.

Inträffar hinder för banko-ombudet,

förordna fullmäktige annan person att

befattningen under tiden bestrida mot

ersättning, som af fullmäktige bestämmes,

och bör emellertid annan ledamot af styrelsen

öfvertaga bankoombudets göromål.

Mom. 4. Ledamot i styrelsen frånträde

genast denna befattning i följande

fall:

a) om han blifver ledamot af Statsrådet

;

b) om han ställes un der förmynderskapj

c) om han till borgenärer all sin egendom

afträder;

d) om han af allmän åklagare ställes

under tilltal för vanfrejdande brott;

e) om han förklaras förlustig medborgerligt

förtroende eller ovärdig att

inför rätta föra andras talan;

dera afdelning skontor et i Göteborg och

Malmö utgöres af fyra ledamöter och

öfver hvardera afdelning skontor et i Luleå

och Visby af tre ledamöter, hvilka

alla, jemte nödigt antal suppleanter, för

ett år i sender, efter kalenderår rälenadt,

utses af fullmäktige, med rättighet för

fullmäktige att derförinnan, om och när

de dertill finna anledning, entlediga en

eller flere eller alla ledamöter i dessa

styrelser, och skola i den eller de entledigades

ställe annan eller andra ledamöter

genast inväljas.

Åfgår eljest ledamot under den

tid, för hvilken han är vald, utses ny ledamot

att deltaga i styrelsen under den

tid, som för den afgångne ledamoten

återstått. Vid de årliga valen kan afgående

ledamot återväljds.

Mom. 2. Bland ledamöterne i

hvardera styrelsen skola fullmäktige särshildt

utse en att handhafva den dagliga

förvaltningen, men styrelsen väljer inom

sig ordförande och vice ordförande.

Mom. 3. Suppleant inkallas i

styrelsen vid tillfälligt hinder för ordinarie

ledamot.

Inträffar hinder för den ledamot,

som handhafva'' den dagliga förvaltningen,

öfvertager annan ledamot den förres

göromål, intill dess fullmäktige derom

för ordnat.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Banko-Utskottets Betänkande N:o 12.

f) om han blifva förvunnen att hafva

vid riksdagsmannaval med penningar

eller gåfvor sökt värfva röster

eller emot vedergällning afgifva

sin röst eller genom våld och hot

stört valfriheten.

Och skall då suppleant inkallas

att i stället såsom ledamot i styrelsen

inträda.

Banko-ombudet ege fullmäktige

dessutom att, när så lämpligt pröfvas,

från befattningen entlediga.

Enär fullmäktige hädanefter skola ega att meddela föreskrifter rörande afdelningskontorens

förvaltning i alla delar, bör den inskränkning härutinnan, som

§ 88 för närvarande innehåller, bortfalla ; och hemställer Utskottet fördenskull,

34:o

att § 88 må erhålla följande lydelse:

(Nuvarande lydelse)

§ 88. Vid förvaltningen af lånekontoret

har styrelsen att ställa sig till efterrättelse

icke allenast de för Riksbanken utfärdade

lagar, ordningar, stadgar och reglementen,

utan äfven de föreskrifter som

äro eller varda af fullmäktige eller deras

deputerade meddelade för beredande af

antingen större ordning, säkerhet och

kontroll vid lånekontoren, eller närmare

öfverensstämmelse emellan Riksbankens

och lånekontorens räkenskaper och redovisning;

och har styrelsen att doldt och

förtegadt hålla hvad som rörer enskilda

personers förhållanden till lånekontoret.

Vid förvaltningen af afdelningskontoret

har styrelsen att ställa sig till efterrättelse

icke allenast de för Riksbanken

utfärdade lagar, ordningar, stadgar

och reglementen utan äfven de föreskrifter,

som äro eller varda af fullmäktige

eller deras deputerade meddelade; och

har styrelsen att doldt och förtegadt

hålla, hvad som rörer enskilda personers

förhållande till afdelningskontoret.

Enligt nuvarande § 12 får för närvarande köp och försäljning af utländska

vexlar ske, utom vid hufvudkontoret, allenast vid afdelningskontoren i Göteborg och

s. 41 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Betänkande N:o 12.

41

Malmö. Men då det icke är osannolikt att vexlar kunde erbjudas Riksbanken äfven

vid de öfriga afdelningskontoren samt binder för dessa kontor att köpa dylika

icke bör genom reglementets stadgatiden läggas, bär Utskottet för afsigt att vid §

12 i reglementet föreslå eu ändring i denna syftning, samt föreslår bär nedan, för

samma ändamål, att genom borttagande ur § 89 mom. 2 af orden “i Göteborg och

Malmö“ der meddelade bestämmelse må göras tillämplig på alla afdelningskontoren.

För öfrigt böra, i mom. 1 af 89 §, orden ”bankoombudet“, “lånekontoret"

och “Riksbanken11 utbytas mot de numera antagna benämningarne.

Fördenskull hemställer Utskottet

35:o

att § 89 må erhålla denna lydelse:

(Nuvarande lydelse)

§ 89. Mom. 1. Ben daglilja förvaltningen

af lånekontoret besörjes af

bankoombudet, som i sådant afseende

åligger att utöfva noggrann tillsyn öfver

göromålens handläggning inom lånekontoret,

att föredraga låne- och andra ärenden

och att besörja brefvexlingen emellan

lånekontoret och Riksbanken, allt i

öfverensstämmelse med de föreskrifter,

som äro eller varda af fullmäktige, deras

deputerade eller lånekontorsstyrelsen meddelade.

Mom. 2, Banko-ombudet i Göteborgs

och Malmö lånekontor jemte eu af dervarande

styrelses öfriga ledamöter, som

af fullmäktige dertill utses, utöfva de

med köp och försäljning af vexlar i hvardera

staden förenade göromål.

Desse ledamöter ega att antaga och

entlediga nödigt biträde i berörda göromål.

Mom. 1. Bet åligger den ledamot,

som handhafver den dagliga förvaltningen

af afdelning skontor et, att utöfva noggrann

tillsyn öfver göromålens handläggning

inom kontoret, att föredraga låneoch

andra ärenden och att besörja brefvexlingen

emellan afdelningskontoret och

hufvudkontoret, allt i öfverensstämmelse

med de föreskrifter, som äro eller varda

af fullmäktige eller deras deputerade

meddelade.

Mom. 2. Bemälde ledamot jemte en

af styrelsens öfriga ledamöter, hvilken

fullmäktige dertill utse, ombesörjer de

med köp och försäljning af vexlar vid

kontoret förenade göromål.

Desse ledamöter ega att antaga och

entlediga nödigt biträde i berörde göromål.

För afdelningskontoret i Luleå hafva fullmäktige redan från början föreskrifvit,

att, för bifall till ansökning om försträckning, alla tre ledamöterna skola

Bill. till lliksd. Prat. 1872. (> Sand. 1 Afd. 11 Hälft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Écmko- Utskottets Betänkande N:o 1fl.

vara ense; och fullmäktige hafva eu föreslagit att eu likartad bestämmelse må införas

beträffande de öfriga afdelningskontoren.

I öfverensstämmelse härmed hemställer Utskottet, som anser mom. 1 af §

90 icke erfordra någon ändring,

36:o

att mom. 2 af § 90 må erhålla följande lydelse:

(Nuvarande lydelse)

§ 90. Mom. 2. För pröfning åter

af diskonterings-, Inne- och kreditivansökningar

sammanträda styrelserna öfver

7d«ekontoren i Göteborg och Malmö alla

söknedagar och styrelsen öfver lånekontor

et i Visby åtminstone två dagar i

hvarje vecka. Vid dessa sammanträden

skola minst tre ledamöter närvara. För

bifall till ansökning fordras afgjord röstöfvervigt.

För pröfning åter af diskonterings-,

Inne- och kreditivansökningar sammanträda

styrelserna öfver afdelning skontoren

i Göteborg och Malmö alla söknedagar

och styrelserna öfver afdelningskontoren

i Luleå och Visby åtminstone två dagar

i hvarje vecka. Beslut må ej fattas med

mindre än att tre ledamöter äro tillstädes;

och må ansökning om försträckning

ej anses bifallen, sd vida ej tre

ledamöter äro om bifall ense.

Med en ändring, som rörer endast redaktionen i enlighet med nu antagna

benämningar, hemställer Utskottet

37:0

att mom. 1 af § 91 må erhålla följande lydelse:

(Nuvarande lydelse.)

§91. Mom. 1. Låne- och säkerhetshandlingar

samt andra värdepapper,

äfvensom kontanta penningar förvaras

under tre lås, hvartill bankoombudet och

en af styrelsens öfriga ledamöter samt

Zdwekontorets kamererare hafva hvar

sin, till olika lås hörande, nyckel ; dock

är ombudsmannen ensam ansvarig för

sådana låne- och säkerhetshandlingar,

Indika äro på hans åtgärd beroende.

Låne- och säkerhetshandlingar samt

andra värdepapper, äfvensom kontanta

penningar förvaras under tre lås, hvartill

ledamoten för den dagliga förvaltningen

och en af styrelsens öfriga ledamöter

samt af delning skontorets kamererare hafva

hvar sin till olika lås hörande nyckel;

dock är ombudsmannen ensam ansvarig

för sådana låne- och säkerhetshandlingar,

hvilka äro på hans åtgärd beroende.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Betänkande N:o 12.

4 o

Vid § ya hafva fullmäktige fästat uppmärksamheten derpå att, när afdelningskontors

kassa behöfver förstärkning, annan utväg utom direkt försändning dit

från hufvudkontoret af kontanta penningar, ii vilket är mycket kostsamt, nu saknas,

än genom utställande af assignationer på tryckta, från Riksbanken till kontoren

lemnade blanketter, hvilkas högsta valör är 1,000 R:dr, hvadan för assignering af

t. ex. 200,000 R:dr 200 stycken assignatiouer måste utfärdas; och hafva fullmäktige,

för att bespara arbete och kostnad, föreslagit en förändring, sålunda att handskrifven

anvisning må kunna få begagnas.

Med godkännande häraf, samt för Girigt med ändring al redaktionen till

enlighet med nu antagna benämningar, hemställer Utskottet

38:o

att § 92 må erhålla denna lydelse:

(Nuvarande lydelse)

§ 92. Styrelserna ega rättighet att

på Riksbanken utfärda assignationer, dock

under vilkor att assiguationerna, hvartill

blanketter, med deri utsatt valör, efter

reqvisition, från fullmäktige utlenmas,

icke må utgifvas å andra summor än ett

hundra R:dr, fem hundra R:dr och ett

tusen R:dr. Börande härvid för öfrigt

iakttagas, att asignationerna underskrifvas

af minst två styrelseledamöter och

bankoombudet, samt kontrasignera^ af

kamererare!], att några assignationer ej

på förhand förfärdigas till upptagande

bland kassabehållningen, utan underskrifvas

endast i den mån, som de i och för

lånekontorets rörelse erfordras, samt att,

med först afgående post efter assignationernas

utgifvande, förteckning på desamma,

innefattande nummer, datum och

summa, till Riksbanken insändes.

Öfverflyttning af medel från eu till

annan räkning i Riksbanken verkställer

styrelsen medelst utfärdande af handskrifven

assignation.

Styrelserne ega rättighet att på Riksbankens

hufvudkontor utfärda assignationer,

dock under vilkor att assignationerna,

hvartill blanketter, med deri utsatt

valör, efter reqvisition, från fullmäktige

utlemnas, icke må utgifvas ä

andra summor än ett hundra R:dr, fem

hundra R:dr och ett tusen R:dr. Börande

härvid för öfrigt iakttagas, att assiguationerna

underskrifvas af ledamoten jäv

den dagliga förvaltningen jemte två■ afviga

styrelseledamöter samt kontrasigneras

af kamereraren, att några assignationer

ej på förhand förfärdigas till upptagande

bland kassabehållningen, utan underskrifvas

endast i den mån, som de i

och för afdelningskontorets rörelse erfordras

samt, att med först afgående post

efter assignatiouernas utgifvande förteckning

på desamma, innefattande nummer,

datum och summa, till Riksbankens hufvudkontor

insändes.

Öfverflyttning af medel från en till

annan läkning i Riksbankens hufvudkontor

eller omedelbart uttag från afdelning

skontor ds räkning derstädes verk
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Banko- Utskottets Betänkande N:o 12.

ställer styrelsen medelst utfärdande af

handskrifven assignation.

Reglementets nuvarande § 93 lyder sålunda:

“De vid lånekontor^!) inflytande räntor och öfrig* inkomster skola, efter

afdrag af utgifterna för lånekontorens förvaltning och beloppet af de lån, iivilka

vid de årliga revisionerna varda inom linien förda, efter hvarje qvartals utgång till

Riksbanken levereras

och § 94 har följande lydelse: /

“Styrelserna hafva att låta upprätta och inom föreskrifna tider till Riksbanken

insända vecko-, månads-, qvartals- samt årsuppgifter och sammandrag angående

lånekontorens rörelse i dess särskilda delar.“

Fullmäktige hafva anfört, att då dessa §§ innehålla föreskrifter, i hvilka

jemkning tid efter annan kan påkallas, och hvilka dessutom äro af den beskaffenhet,

att fullmäktige höra ega desamma affatta och till efterrättelse meddela, nämnde

§§ borde ur reglementet uteslutas.

Utskottet delar denna åsigt, och hemställer fördenskull

39:o

W

att nuvarande §§ 93 och 94 må ur reglementet utgå.

I betänkandet n:o 6 har Utskottet redan omnämnt, att fullmäktige, i fråga

om revisionen af afdelningskontorens förvaltning och räkenskaper, ansett någon

annan förändring icke böra göras, än att de ej vidare, såsom hittills, utsåge någon

revisor, hvadan revisorernes antal komnie att blifva fyra, i stället för fem.

Med gillande af denna mening, hemställer Utskottet

40:o

att reglementets § 96 mom. 1 må erhålla följande lydelse:

(Nuvarande lydelse) Af delnings-kontorens räkenskaper och

förvaltning granskas årligen genom fyra

§ 96 mom. 1. Lånekontorens räken- personer, af hvilka Riksdagens Kammare

skaper och förvaltning granskas årligen utse hvardera två.

genom fem personer, af hvilka Riksdagens

Kammare utse hvardera två och

fullmäktige den femte.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Betänkande N:o 12.

45

Under åberopande a? Utskottets vid § 89 framställda förslag derom, att

köp och försäljning åt utländska vexlar må få ega rum vid alla afdelningskontoren,

och då, i följd häraf, fullmäktige böra ega att, om skäl dertill finnes, meddela

lämpliga arvoden för vexelhandeln icke allenast till de ledamöter af styrelserna

i Göteborg och Malmö, som besörja denna handel, utan äfven åt de styrelseledamöter

i Luleå och Visby, som kunna komma att erhålla enahanda uppdrag,

bör mom. 2 af § 97 i detta afseende ändras genom uteslutande af orden “Göteborg

och Malmö

I slutet åt nämnda moment stadgas den inskränkning, att ersättningen till

de styrelseledamöter i Göteborg, hvilka ombesörja köp och försäljning af vexlar

derstädes, icke får öfverstiga 3,000 R:dr årligen. Något giltigt skäl synes ej finnas

att i den åt fullmäktige för öfrigt lemnade rättigheten att anvisa de ersättningar

och andra utgifter i och för vexelhandeln, hvilka anses lämpliga och nödiga,

bestämma en sådan gräns i afseende på ett särskildt kontor; och Utskottet

anser fördenskull den ifrågavarande inskränkningen böra uteslutas.

Med iakttagande häraf, hemställer Utskottet

41:o

att mom. 2 af § 97 må få denna lydelse :

(Nuvarande lydelse)

§ 97 mom. 2. Arvodet till ledamöter

a/ styrelserna i Göteborg och Malmö,

som besörja vexelhandeln derstädes, äfvensom

ersättningen till deras biträden,

ega fullmäktige att, efter göromålens omfång

och beskaffenhet, bestämma till så

väl beloppet som detsammas fördelning

ledamöterna emellan; dock får beloppet

af ersättningen till bemälde ledamöter i

Göteborg icke öfverstiga 3,000 B:dr ärligen.

Arvodet till de styrelseledamöter, som

besörja vexelhandeln, äfvensom ersättningen

till deras biträden ega fullmäktige

att, efter göromålens omfång och

beskaffenhet, bestämma till såväl beloppet

som detsammas fördelning ledamöterne

emellan.

Såsom Utskottet redan erinrat, måste den nuvarande 87 § förblifva gällande

intill detta års slut, hvadan den här ofvan för samma § föreslagna lydelse

först med nästa år träder i gällande kraft.

Ett öfvergångsstadgande härom torde fördenskull böra i slutet af reglementet

införas; men då ett sådant torde komma att erfordras äfven beträffande

ett eller flera stadgande!! i lista och 2:dra Afdelniugarne af reglementet, så an
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Banko-Utskottets Betänkande N:o 12.

håller Utskottet att uu endast få fästa uppmärksamheten härpå och att, när Utskottet

blifver i tillfälle att framlägga förslag rörande l:sta och 2:dra Artiklarne,

få föreslå detta öfvergåugsstadgaude; hvilket

42:o

Utskottet får för Riksdagen anmäla.

Å sidorna 72 och 73 af 1872 års reglemente, äro intagna vissa bestämmelssr,

rörande afdelningskontoret i Luleå, hvilka bestämmelser numera, om

Utskottets ofvan gjorda förslag till detta kontors definitiva organisation godkännas,

blifva öfverflödiga.

Utskottet hemställer fördenskull

43:o

att ur blifvande reglemente må uteslutas följande ä sidorna

72 och 73 af 1872 års bankoreglemente befintliga bestämmelser

nemligen:

“Riksdagen har, jemte ofvanstående reglemente, beslutat:

l:o

att i staden Luleå skall inrättas ett afdeiuiugskoutor al

riksbanken för Vester- och Norrbottens län, afsedt för enahanda

slags rörelse, som i riksbanken och öfriga lånekontor

drifves.

2:o

att det må ankomma på bankofullmäktige att till vexeldiskontering,

utlåning och kassakreditivrörelse vid detta kontor anvisa

de belopp, fullmäktige finna lämpliga; dock under iakttagande,

såsom grund för fördelningen af anslaget till utlåning

med omsättningsrätt, att för kontoret i Luleå alses eu summa

af 500,000 R:dr.

3:o

att fullmäktige tillsvidare och intilldess Riksdagen annorlunda

beslutar, må bemyndigas ej mindre att bestämma af huru stort

antal ledamöter styrelsen för afdelningskontoret skall utgöras,

än äfven att utse dessa ledamöter, förordna om styrelsens

funktioner och sättet för dessas utöfvande samt bestämma arvoden

för styrelsen, äfvensom att besluta om tjenstemäns äntå
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Betänkande N:o 12.

47

gande, göromål och aflöning samt att i öfrigt vidtaga alla

erforderliga åtgärder för kontorets öppnande så fort ske kan.

Stockholm den lf> April 1873.

J. v. Sela»erm.

Utskottets ordförande.

Reservationer:

vid punkt 3:o af Herr A. Gumcelins:

“Banko-Utskottet har i sitt memorial N:o 3 angående ansvarsfrihet — med

föranledande af sednaste statsrevisorers uttalade åsigt, att suppleant i allmänhet

bör inkallas för fullmäktig, som någon längre tid begagnar ledighet — visserligen

låtit bero vid fullmäktiges tolkning af 1872 års reglementes hit hänförliga stadgande^

men förklarar sig vilja, “vid granskningen af bankoreglementet, taga under

öfvervägande, huruvida någon ändring i reglementsbestämmelserna i afseende på

styrelsen må finnas erforderlig*''.

Öfvervägandet har försiggått, och ett förslag till ändring föreligger. Det

är dock ej infördt i 40:e §, utan i den 43:e, mom. 1; det innehåller ej något uttalande

af den mening, att, då närvarande fullmäktiges antal för en längre tid är

mindre, än det normala sjutalet, suppleant bör på sådan grund inkallas, utan det

bestämmer i stället, att äfven löpande ärendens handläggning hos fullmäktige skall

erfordra minst 5 fullmäktiges närvaro, i stället för att hittills i regeln blott 4

fullmäktige behöft tillstädesvara för lagligt besluts fattande.

Denna ändring förefaller mig att gå i eu helt annan riktning, än hvad

statsrevisorerne genom sin erinran åsyftat och hvad billig hänsyn till fullmäktige

borde föreskrifva. Då nu förste suppleanten är bosatt långt bort från Riksbankens

hufvudkontor, kan knappast, om exempelvis en af fullmäktige allvarsammare insjukuar,

för hvilken händelse suppleants inkallande ej enligt godkänd tolkning af 40:e

§:ns ordalydelse ifrågakommer, någon af öfrige sex fullmäktige tillåta^sig att utan de

mest trängande anledningar lemna hufvudstaden för någon vecka, än mindre för

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Banko-Utskottets Betänkande N:o 12.

någon månad. Ty om under lians frånvaro förfall för någon enda af de öfriga

ledamöterne inträffade, vore fullmäktige ej berättigade att fatta beslut, utan måste,

föreställer jag mig, genast eftertelegrafera förste suppleanten och, tills han hunnit

anlända, mot ordningen inkalla någon af de öfrige suppleanterna.

Genom att undvika införa ett stadgande om att fullmäktigplats, som för

någon längre tid lemnas ledig, skall med suppleant fyllas, och genom att å andra

sidan, utan att behof dertill visat sig, höja den omnämnda siffran 4 till 5 i § 43

mom. 1, skulle just åstadkommas, att suppleanter oftare, än eljest, behöfde anlitas,

men icke för någon tids fortgående arbete, utan för att ryckvis gå till och från,

när helst de behöfdes för att lagliggöra beslut, hvilkas föregåenden i de flesta fall

måste vara dem mindre bekanta, och om hvilkas följder föga torde komma till

deras kännedom.

(Mom. 4 litt. f. i § 40 torde såsom osmakligt och för visso onödigt

kunna ur bankoreglementet uteslutas.)

Då jag sålunda betraktar det ändringsförslag, som af Utskottets flertal framställts

i § 43 mom. 1 såsom ändamålsvidrigt, men måste hålla på den meningen,

att suppleant skall, då fullmäktige pröfva sådant lämpligen vid ledamots förfall

eller bortovaro böra ske, inkallas till tjenstgöring, så vill jag hemställa:

att § 40 mom. 3 och 4 samt § 41 mom. 1 måtte i sammanhang

med hvarandra återförvisas till Banko-Utskottet för att

omskrifvas i angifven syftning.“

uti hvilken reservation Herr Gustaf Hceggström instämt.

vid punkt 8:o af Herr Wijhander:

“Då Riksdags-ordningens § 71 stadgar, att vid val till fullmäktige i Riksbanken

“först utses den, som bland fullmäktige skall blifva ordförande1*, ligger redan i detta

grundlagens bud en oförtydbar anvisning att till denna vigtiga förtroendeplats bör

utses en genom bepröfvad erfarenhet och öfverlägsen förmåga framför öfriga fullmäktige

framstående personlighet. Är denna uppfattning riktig, torde det vara föga

lämpligt att Riksdagen i det reglemente, som för bankens styrelse och förvaltning

utfärdas, gifver bemälde ordförande en i alla hänseenden lika ställning med öfriga

fullmäktige. Om äfven detta vid förlidet års riksdag blifvit genom gemensam votering

Riksdagens beslut med hänseende till tjenstgörings-skyldigheten, borde väl deraf

icke följa att likställighet med hänseende till aflöningsförmånen äfven skall genomföras.

Ett förslag i denna riktning är dock nu af Utskottet framlagdt, då det

tillstyrker Riksdagen att åt ordföranden anvisa samma arvode, som åt en hvar af

öfrige fullmäktige.

För att, så vidt på mig berott, söka bevara den i grundlagen uttalade

grundsatsen

s. 49 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Betänkande N:o 12. 49

grundsatsen af ordförandens särskilda och högre ställning, har jag emellertid inom

Utskottet påyrkat, att

ordföranden för Riksbankens fullmäktige må tilläggas ett arvode

al 4,000 R:dr.

vid punkt 20:o af Herrar O. Månsson och Gustaf Haggström, “som ansett

fullmäktige hafva anfört fullgoda skäl för deras åsigt att åt tjenstemännen i första

graden semester må medgifvas endast såvida de på ordinarie stat tjenat i graden mer än

tio år, samt för den skull hemställa, att § 70 mom. 4 må erhålla följande lydelse:

Tjenstemännen i de tre högre1, graderna vid Riksbankens hufvudkontor

ega, såvidt sådant utan hinder för göromålens jemna

och oafbrutna gång kan ske, hvar i sin ordning åtnjuta semester,

de i 4:de och S:dje graderna under en och en half månad

och de i andra graden under en månads tid hvarje år. Äfven

åt de tjensteman i första graden vid Riksbankens liufvudkontor,

som på ordinarie stat tjenat i graden mer än tio år, må en

månads semester kunna medgifvas.

Semesterordningen för hvarje år fastställes af fullmäktiges

deputerade. “

samt af Herr Gumcelius:

“I § 44 af bankoreglementet stadgas, att innehållet i fullmäktiges “särskilda

protokoll11 ej får yppas, förrän Banko-Utskottet eller fullmäktige anse sådant kunna

ske utan skada för Riksbanken. Ordagrann tillämpning af denna bestämmelse

skulle förlama statsrevisorernes grauskningsarbete i Riksbanken. Att revisorerne,

som i allmänhet sammanträda vid tid, då Riusdag ej är samlad och då således ej

heller något Banko-Utskott finnes, skulle, enligt ordalydelsen, behöfva inhemta

fullmäktiges, på pröfning stödda, medgifvande för att få, till äfventyr såsom motivering

för eu anmärkning mot fullmäktige, i sin berättelse låta trycka lämpliga

delar af detta särskilda protokoll, vore orimligt. Jag tillåter mig alltså hemställa,

att § 44 återförvisas till Utskottet för att omskrifvas så, att

Riksdagens revisorers gran skinn gsrätt tillgodoses.11

hvaruti Herr Gustaf Hceggstrom instämt.

Slutligen har Herr Gumcelius tillkännagifvit, att han varit hindrad deltaga

i öfverläggningarne den dag, då Utskottet behandlade Riksbankens lönestater.

Bill. till Riksd. Urat. 1873. G Smil. 1 Afd. 11 Häft. 7

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.