Banko-Utskottets Betänkande N:o 12
49 sidor, varav 41 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 41 av 49 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1873:12, Banko-Utskottets Betänkande N:o 12
Dokumentets text
Banko-Utskottets Betänkande N:o 12.
1
N:o 12.
Ant. till llikad. Kansli den 21 April 1873, kl. 8 e. m.
Betänkande, med förslag till ändringar i 3:djé—6:te afdelningarne
af banköreglementet.
Enär ibland de bestämmelser, som innehållas i lista och 2alra afdelningarne
af bankoreglemente^ åtskilliga stå i nära sammanhang med frågan om antagande
af ett nytt myntsystem samt fördenskull icke kunna af Utskottet slutbehandlas
förrän Riksdagen i nämnda fråga fattat beslut, har Utskottet ansett sig
böra särskildt för Riksdagen framlägga de delar af bankoreglementet, hvilka oberoende
af förstnämnde afdelningar kunna pröfvas, eller 3:dje och följande afdelningar,
som innehålla föreskrifter rörande Styrelsen och tjenstemännen samt angående
Tumba pappersbruk.
Härvid får Utskottet till en början fästa uppmärksamheten derpå, att
Riksdagens, på Utskottets framställning i betäukandet N:o 6, fattade beslut, rörande
sättet för utseende af styrelser vid Riksbankens kontor i landsorterna m. in., i
syftning att ställa förvaltningen af dessa kontor i ett närmare förhållande till styrelsen
af Riksbanken på det hela, nödvändigt måste medföra redaktionsändringar
på många ställen i reglementet. I följd nemligen deraf, att kontoren i landsorterna
hädanefter icke mera komma att, såsom hittills, vara i vissa afseende!! fristående
inrättningar, utan blifva afdelningar af Riksbanken, måste hittills varande
uttryckssätt, enligt hvilket orden ”Riksbanken''1 och “lånekontoren" brukats såsom
angifvande särskilda inrättningar, förändras så, att, under det ordet “Riksbanken*
begagnas för denna institution, såsom ett helt betraktad, de särskilda organer, genom
hvilka dess verksamhet utöfvas, blifva benämnda: “hufvudkontoret" i Stockholm
samt “afdelningskontoren* i landsorterna.
Bill. till Bilsd. Prot. 1873. ti Sand. 1 Afd. 11 Höft.
1
2
Banko-Utskottets Betänkande N:o 12.
De ändringar i redaktionen af bankoreglemente!, Indika i följd häraf erfordras,
synas emellertid icke behöfva hvar för sig underställas Riksdagen, der icke
sådant föranledes af andra ändringar i de paragrafer, hvarest nämnda uttryck förekommer,
utan torde kunna öfverlenmas åt, Utskottet att iakttaga vid den sammanfattning
af reglementet, som det åligger Utskottet att, i enlighet med de af Riksdagen
rörande dettas särskilda delar fattade beslut, verkställa.
Uttskottet hemställer derföre nu allenast,
l:o
att Utskottet må bemyndigas att, på alla de ställen i reglementet,
der uttrycket -‘Riksbanken" afser Riksbankens hufvudkontor
i Stockholm, införa detta sistnämnda uttryck i stället
för det förstnämnda: äfvensom att öfverallt, der ordet “lånekontor"
nu förekommer, utbyta detta mot ordet “afdelnings
kontor".
Vid de förslag till ändringar i nu befintliga stadgande!!, Utskottet här nedan
framställer, har Utskottet, för lättande af jemförelsen mellan förslaget och den
nuvarande lydelsen, sammanställt båda i bredd med hvarandra.
Reglementets Afdelning 3 innehåller föreskrifter rörande Riksbankens styrelse
och dennas åligg anden.
Uti 42 § är stadgadt, att fullmäktige skola för den dagliga förvaltningens
handhafvande inom sig utse två deputerade, hvilkas åligganden uti §:n i allmänhet
angifvas.
Sådan bestämmelsen nu är aftattad, innebär densamma, att de båda deputerade
skola gemensamt ansvara för de dem tillhörande åligganden, och denna uppfattning
har ock till eu betydlig del gjort sig gällande i den instruktion, fullmäktige
för deputerade upprättat. Det ligger emellertid i sakens natur, att icke båda
deputerade kunna eller höra samfäldt handlägga alla de angelägenheter, som tillhöra
deras uppdrag, utan att en fördelning dem emellan måste ske, såsom ock
förhållandet verkligen är, i det fullmäktige, på deputerades förslag, bruka bestämma
hvilka delar af förvaltningen skola handhafvas af hvardera deputeraden.
Att i reglementet uttryckligen angifva, det eu fördelning bör ske emellan
deputerade af den förvaltning, som tillhör deras befattning, torde icke vara oväsendtlig!,
särskildt för det fall, att ansvar för hvad i denna förvaltning blifvit åtgjordt ifrågakomma.
Fastställandet af de allmänna föreskrifter för fullmäktiges deputerade, hvilka
äro af natur att böra upptagas i instruktionen för dem, torde böra tillkomma BankoUtskottet,
så mycket mera, som åt detta förbehållits att fastställa instruktionerna
för tjenstemännen, med dertill hörande detaljbestämmelser beträffande göromål, bokföring
och redovisning na. in. Det låter sig nemligen icke val göra att i eu regie
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Banko- Utskottets Betänkande N:o 12.
.-5
raentsparagraf med tillräcklig noggrannhet i detalj angifva deputerades åligganden
och befogenhet, hvilka Utskottet för sin del anser höra erhålla en. större utsträckning,
sill hittills i vissa delar. Särskilt hvad angår köp och försäljning af utländska
vexlar, t-ror Utskottet det vara nödigt att åt den deputerad, hvilken har denna
del af rörelsen sig anförtrodd, lemnas eu större frihet, än hittills varit honom åt
fullmäktige medgifven, i det de förbehållit sig att bestämma kurser och andra
vilkor.
Efter Utskottets mening, höra föreskrifter i detta med flera afseenden ingå
i instruktionen, men Utskottet har likväl i det förslag till lydelse för ifrågavarande
§, Utskottet här nedan afgifver, åt fullmäktige lemnat Öppet att kunna jemka fördelningen
af göromålen mellan deputerade, af den anledning att denna fördelning
understundom kan hora bero dels af personliga egenskaper hos dem, hvilka utses
till deputerade, dels ock af förändrade förhållanden i andra afseenden, och således,
icke torde böra en gång för alla genom instruktion fastställas.
För öfrig! har Utskottet sökt att fullständigare, än i nuvarande § 42 skett,
antyda omfånget af deputerades åligganden.
Utskottet hemställer, under åberopande af hvad nu blifvit anlördt,
att åt nuvarande reglementes § 42 må gifvas följande lydelse:
(Nuvarande lydelse.)
8 42.
För den dagliga förvaltningens
handhafvande utse fullmäktige inom sig
två deputerade. Dessa deputerade utöfva
noggrann tillsyn öfver göromålens handläggning
inom Riksbanken, besörja de med
köp och försäljning åt vexlar i Stockholm
förenade bestyr, föredraga läne- och andra
ärenden samt hafva inspektionen öfver
Riksbankens pappersbruk, allt i öfverensstämmelse
med reglementet för Riksbanken
samt de instruktioner och förordnanden,
som äro eller varda af fullmäktige
utfärdade.
Fullmäktige utse inom sig två deputerade,
hvilka det åligger att, i öfverensstämmelse
med bankoreglementet och
den instruktion, som af Banlco-Utskottet
fastställes, samt i (ifrigt efter af fullmäktige
bestämd fördelning af göromålen
dem emellan, föredraga ärendena inför
fullmäktige, tillse utförandet af fullmäktiges
beslut, verkställa köp och försäljning
af utländska vexlar med hvad dertill hörer,
utöfva tillsyn öfver göromålen inom
riksbanken äfvensom öfver Tumba pappersbruk
och Riksbankens tryckeri, samt
handhafva den löpande förvaltningen i
(ifrigt.
minst
samma
Enligt § 43 mom. 1 fordras, att vid behandling af allmänna ärenden
fem fullmäktige skola vara tillstädes, för att beslut må kunna fattas; men
4
Banko- Utskott ds Betänkande N:o lä.
moment medgifver likväl, att ärenden, som ej tåla uppskof, må afgöras af fyra fullmäktige,
under förbehåll att de alla äro om beslutet ense.
Sistnämnda medgifvande har föranledt, att, såsom sistlidet års statsrevisorer
i deras berättelse omförmält, under förra årets sommar några sammanträden hållits,
vid hvilka endast fyra fullmäktige varit tillstädes, utan att suppleant ansetts behöfva
tillkallas. Om under dessa sammanträden ärende förekommit, som kräft
skyndsamt afgörande, men i hvilket de närvarande fullmäktige icke varit ense, skulle
olägenhet af allvarsam beskaffenhet, hafva kunnat uppstå, och det visar sig häraf
att det anförda medgifvandet icke är lämpligt, lika litet som det är behörigt, då
tre suppleanter äro utsedde, för att kunna inträda i stället för ordinarie fullmäktige,
som kunna hafva förfall eller önska någon tid åtnjuta ledighet. Utskottet anser
fördenskull det omförmälda medgifvandet böra bortfalla, så att intet undantag
från föreskriften att minst fem fullmäktige skola i besluten deltaga må få ega rum;
och hemställer fördenskull, med iakttagande af eu redaktionsförändring i öfrigt,
hvilken bor följa af det nyss nämnda,
3:o.
att reglementets nuvarande § 43 mom. 1 må få följande förändrade
lydelse:
(Nuvarande lydelse:)
§ 43, mom. 1. För behandling af
allmänna ärenden sammanträda fullmäktige
en gång i hvarje vecka eller oftare,
om ärendenas beskaffenhet och oafbrutna
gång sådant fordrar, och skola
dervid minst fem fullmäktige vara tillstädes;
dock må ärenden, som ej tåla
uppskof, afgöras af allenast fyra fullmäktige,
derest de äro om beslutet ense;
men i sammanträden med fullmäktige i
Riksgälds-kontoret böra minst fem af
bankofullmäktige deltaga.
Uppstå vid fullmäktiges etc. — —
För behandling af allmänna ärenden
sammanträda fullmäktige en gång i hvarje
vecka eller oftare om ärendenas beskaffenhet
och oafbrutna gång sådant fordra,
och skola dervid, äfvensom vid sammanträden
med fullmäktige i Riksgäldskontoret,
minst fem fullmäktige vara tillstädes.
Uppstå vid fullmäktiges öfverläggningar
etc. — — ofÖrändradt.
Bland föreskrifterna rörande fullmäktiges åligganden, stadgar 53 §, att fullmäktige
skola årligen på stället taga kännedom af Tumba bruks förvaltning med
mera, men derjemte finnas i reglementets (i:te Afdelning, om bankens pappersbruk
Tumba, några föreskrifter rörande fullmäktiges åliggande!! i afseende på brukets
opaginerad Kontrollera mot PDF
Banko-Utskottets Betänkande N:o 12.
o
förvaltning. Sålunda innehåller § 102 ett allmänt stadgande att bruket skall stå
under fullmäktiges öfverinseende, och § Ilo förbjuder fullmäktige att utan oundgängligt
behof vidtaga större nybyggnad eller reparation å bruket, utan att hafva
inhemta! Banko-Utskottets medgifvande.
Dessa bestämmelser har det synts Utskottet vara riktigare att införa under
den afdelning, som handlar om fullmäktiges åligganden i öfrig!.
De nämnda §§ 102 och 110, hvilkas nuvarande ordalydelse här nedan återgitvus,
innehålla vidare några allmänna grundsatser i afseende på föremålet för
bruksdriften och på förvaltningen. Men dessa allmänna satser har Utskottet trott
utan skada kunna uteslutas ur reglementet.
Likaså har Utskottet ansett, att § 103, som stadgar, att den af fullmäktiges
deputerade, som har det speciela inseendet öfver bruket, skall minst eu gång i
månaden inspektera detsamma, och att kostnaden för hans vistande derstädes skulle
godtgöras af brukskassan, kan uteslutas.
Utgående från dessa åsigter, har Utskottet sammanfört de delar af §§ 102
och 110, som ansetts böra bibehållas, med § 53, på sätt nedanstående förslag angifver.
Under Hem riksdagar har man sökt dels bereda bankofullmäktige eu större
frihet i förvaltningen, dels ur reglementet undanrödja sådana detaljföreskrifter, som
rätteligen tillhöra speciela instruktioner.
Af sådan art bär Utskottet funnit nuvarande §§ 107, 108 och 109, hvilkas
ordalydelse längre fram atergifves; hvadan Utskottet här nedan föreslår desammas
uteslutande ur reglementet.
I sådant fall skulle af den nuvarande fide Afdelningen återstå endast §§
104, 105 ocli 106, hvilka, likaledes här nedan återgifva, innehålla positiva bestämmelser
rörande tjenstemännen och arbetspersonalen; och genom att under Afdelning
4, som handlar om tjenstemännen vid riksbankens Imfvudkoutor, under eu
särskild rubrik införa nyssnämnde tre paragrafer, skulle den särskilda afdelningen
om Tumba pappersbruk försvinna.
I det Utskottet nu, åberopande hvad nyss blifvit rörande §§ 53 samt 102
och 110 anfördt, framställer förslag till det stadgande, som skulle upptaga liufvudsakliga
innehållet af dessa, anhåller Utskottet att längre ned på behöriga ställen
få afgifva förslag rörande de öfriga stadgande», som nu innehållas i 6:te Afdelningen.
Utskottet hemställer:
4:o.
att 53 § i reglementet må erhålla följande lydelse:
(Nuvarande lydelse:) Mom. J. Fullmäktige utöfva ölver
§
102. Aid förvaltningen åt ''ilunka inseendet öfver Riksbankens pappersbruk
bruk, hvilket står under fullmäktiges Tumba,
öfverinseende, skall, jemte beredande af
6
Banko-Utskottets Betänkande N:o 12.
all möjlig besparing i kostnaderna, för
brukets drift, tillverkningen af ett sedelpapper,
som i. högsta möjliga grad eget;
alla de för detsamma erforderliga egenskaper,
vara det förnämsta syftemålet;
dock må äfven andra, papperssäf (er, som
med förmån kunna af yttras, der förfärdigas.
§ 110. Brakets alla byggnader böra
försvarligt och utan onödig kostnad vidmakthållas
sand, i afseende på vården
och dispositionen af brukets rudimaterie.nr
och effektpr, dm största, noggrannhet iakttagas;
men någon ombyggnad eller större
reparation må ej, utan de mest oundgängliga
behof, af fullmäktige företagas,
innan de deröfver inhemtat yttrande af
Banko-Utskottet och dess medgifvande till
arbetets företagande erhållit.
§ 53. Det åligger fullmäktige icke allenast
att, sedan årsräkenskaperna vid riksbankens
pappersbruk blifvit afslutade,
samfäld t eller genom delegerade, på stället
taga kännedom af föregående årets förvaltning
samt tillse byggnaders och maskiners
tillstånd in. m., utan äfven att
vid hvarje förvaltares afgång och deremellan
hvart tredje år verkställa inventering
af förråden vid bruket.
Det tillkommer item, att besluta rörande
de allmänna bestämmelserna, för
brukets drift med hvad dertill hörer; börande
alla frågor om utgifter för bruket,
de der icke äro genom fastställda stater
bestämda eller tillhöra den löpande bruksdriften,
underställas fullmäktiges profning
och beslut.
Nybyggnad eller större reparation å
brukets byggnader må ej, utan oundgängligt
behof, af fullmäktige företagas,
innan de dertill erhållit medgifvande åt
Banko-Utskottet.
Mom. 2. Det åligger fullmäktige
icke allenast att, sedan åi’sräkenskaperna
vid bruket blifvit afslutade, samfäldt eller
genom delegerade, på stället taga kännedom
af föregående årets förvaltning samt
tillse byggnaders och maskiners tillstånd
med mera, utan äfven att vid
hvarje förvaltares afgång och deremellan
hvarå tredje år verkställa inventering
af förråden vid bruket.
Vid sistlidne riksdag uteslötos ur reglementet de delar af § 130 i 1871
års reglemente, som hade afseende på revision, genom särskilda af Riksdagen utsedda
revisorer, utaf det s. k. diskontkontorets förvaltning, på den grund, att instruktionen
för bemälde revisorer innefattade dylika föreskrifter. Emellertid bär,
i och med deri förändrade anordning af göromålen inom banken, hvilken trädt i
verket med detta års ingång, diskontkontoret, till hvilket diskonterings-, låne- och
kreditivrörelsen hörde, upphört att utgöra en särskild afdelning i Riksbankens hufvudkoutor.
Vid sådant förhållande och då räkenskapen öfver nämnda rörelsegrenar
undergår enahanda granskning både till siffran och i afseende på bokföringens
opaginerad Kontrollera mot PDF
Banko-Utskottets Betänkande N:o 12.
öfverensstämmelse med gifna föreskrifter, som deri öfriga räkenskapen, anser Utskottet
annan ytterligare revision af Vlenna räkenskap, än den, som verkställes
utaf Riksbankens hela räkenskap och förvaltning genom Riksdagens revisorer åt
statsverket, Riksbanken och Riksgälds-kontoret, icke vara behöflig.
Utskottet hemställer fördenskull,
fao.
att den revision af räkenskapen öfver upp- och utlåningsrörelsen
vid Riksbankens hufvudkontor, hvilken hittills verkstälts
genom särskilde, af Riksdagen utsedde revisorer för granskning
af diskontkontorets förvaltning, må för framtiden upphöra.
1 afseende på denna särskilda revision qvarstår i 1872 års reglemente, §
Öb, eu föreskrift, som, i fall förslaget uti nästföregående punkt godkännes, bör
utgå; och under denna förutsättning, hemställer Utskottet,
6:o
att § 56 må få denna lydelse:
Nuvarande lydelse:
§ 56. Berättelser skola af fullmäktige
afgifvas dels angående Riksbankens tillstånd,
rörelse och förvaltning i sin helhet,
till såväl Banko-Utskottet som Riksdagens
revisorer öfver stats-, banko- och
riksgälds verken, och dels angående diskonteringsfåne-
och hreditivrörelsen
samt hithörande bevaknings- och utsökningsärenden,
till Riksdagens för granskning
häraf utsedde särskilda revisorer.
Berättelser skola af fullmäktige afgifvas
angående Riksbankens tillstånd, rörelse och
förvaltning i sin helhet till såväl BankoUtskottet,
som Riksdagens revisorer öfver
statsverket, Riksbanken och Riksgäldskontoret.
Då Utskottet nu öfvergå!- till Afdelning 4 af reglementet, om tjenatemännen,
deras tillsättande, aflöning och åligganden, ordningsstadganden samt grunderna
för pensions erhållande, anhåller Utskottet att först få behandla frågan om aflöningsstater
för såväl Riksbankens hufvudkontor som dess afdelningskontor, innan
Utskottet framställer de förslag till ändringar i reglementet, hvilka höra ega rum
dels i följd af vissa föreslagna förändringar beträffande aflöningsbestämmelserna,
dels i följd af de hittillsvarande lånekontorens ställning i förhållande till Riksbanken
i sin helhet.
Men med frågan om aflöningsstat för hufvudkontoret sammanhänger den i
öfrig! till reglemente!s 2:dra afdelning hörande frågan om namnteckning å Riks
-
8
Banko-Utskottets Betänkande N:o 12.
bankens sedlat'' i så måtto, att vid aflöningsstatens bestämmande bör afgöras, huruvida
särskild ersättning skall meddelas tjenstemännen för namnunderskrifning å
sedlar, eller icke.
På skäl, för hvilka här nedan redogöres, hade fullmäktige, i deras förslag
till aflöningsstat för hufvudkontoret, hemställt att, med borttagande af all särskild
ersättning för namnteckning å sedlar af 5 R:dr och deröfver, sådan fortfarande
måtte meddelas för underskrifning å en-riksdalers-sedlarne af det namn. som anbringas
handskrift.
Inom Utskottet väcktes emellertid förslag derom, att å sedlarne af de två
lägsta valörerna, nemligen 1 och 5 Rall-, på hvilka, jemlik! 15 § 2 mom. i nu
gällande reglemente, den ena namnteckningen nu anbringas genom tryck, men den
andra handskrifvcs, båda namnteckningarne borde tryckas: och anmodades fullmäktige
att häröfver yttra sig samt dervid jemväl taga i betraktande om icke, med afseende
på den minskning i tjenstemännens inkomster, som genom upphörande åt
namnunderskrifningen ä sedlar uppkomme, förslaget till aflöningsstat borde i någon
mån jeinkas.
1 afgifvet utlåtande hafva fullmäktige, hvad angår frågan om tryckning af
båda namnen å sedlarne af fem och eu riksdalers valör, förklarat, att handskrifna
namnteckningar å riksbankens sedlar syntes fullmäktige vara af vigt och böra bibehållas
på sedlarne å femtio riksdaler och deröfver, hvilka specifikt bokföras och,
sedan de i förslitet skick blifvit inlösta, fortfarande i hanken förvaras. För sedlarne
å lägre valörer åter läge värdet af handskrifven namnteckning egentligen
deruti, att sedlarne icke i fullt färdigt skick utginge från tryckeriet. Dessa sedlars
stora antal omöjliggjorde vid inlösen eu noggrannare pröfning af hvarje särSKim
so . Ji om beskaffenheten af papper, tryck och färgning icke lättade
granskningen och försvårade förfalskningar, skulle dessa visserligen ej hindras af de handskrifna
namnen. För allmänheten vore dessa namnteckningar af ringa eller ingen
nytta vid pröfning af sedelns äkthet ; för Riksbankens tjensteman åter kunde möjligen
det till höger skrifna namnet vid uppräkningen lemna någon ledning. Hvad
särskilt en-riksdalers-sedlarne beträffade, hvilka till antalet mångdubbelt öfverstego
alla de andra valörerna tillsammans, läge tryggheten mot förfalskning nästan
uteslutande deruti, att papper, tryck och färgning så försvårade denna, att densamma,
med afseende på sedlarnes ringa valör, ej lönade sig för personer, hvilka
egde den konstskicklighet, som skulle för arbetet erfordras. Vid öfvervägande af
alla dessa omständigheter tvekade fullmäktige väl icke att förorda, det båda namnen
å en-riksdalers-sedlarne trycktes, men då förhållandena ej voro alldeles enahanda
med de närmast högre valörerna, ansågo fullmäktige för deras del bättre,
att venster namnet trycktes å såväl tio- som fem-riksdalers-sedlar och det högra
handskrifves å båda dessa valörer, än att utsträcka tryckningen af båda namnen
til! fem-riksdalers-sedlarne.
I
opaginerad Kontrollera mot PDF
Banko- Ut skott rf s Be tänkan de N:o 12. 0
I sammanhang härmed och för den händelse båda namnteckningarne å enriksdalerssedlarne
komme att tryckas samt i följd deraf ingen särskild ersättningför
namnunderskrift å dem komme att utgå, föreslogo fullmäktige, beträffande atlöningarne,
vissa jemkniugar, för hvilka nedan redogöres, men hvilkas afgörande,
då de bero af frågan om sedelunderskrifningen, bör föregås af ett beslut i
denna del.
Detta förordar Utskottet i enlighet med fullmäktiges förslag och hemställer
fördenskull,
7:o
att Riksdagen må besluta, att å sedlar af eu riksdalers valör
båda namnteckningarne skola anbringas medelst tryck; att
med bibehållande af en tryckt och en handskrifven namnteckning
å 5-R:drs-sedlarne, likaledes eu tryckt och en handskrifven
namnteckning må anbringas å 10-R:drs-sediarne; samt att
liksom hittills båda namnteckningarne å öfriga valörer skola
vara handskrifna.
I händelse Riksdagen godkänner denna framställning, skall Utskottet framdeles
afgifva förslag till den förändrade lydelse, mom. 2 åt 15 § bör erhålla.
Utskottet öfvergår nu till frågan om aflöningsstaterna.
Det vid sistlid ne riksdag fastställda bankoreglemente innehåller i §§ 62
och 97, att fullmäktiges och tjenstemännens i Riksbanken, äfvensom styrelsernas
och tjenstemännens vid lånekontoren löner och arvoden skulle bestämmas i särskilda
af Riksdagen fastställda aflöningsstater. Då emellertid uppgörandet af staterna
berodde af den då ifrågasatta minskningen i tjenstemännens antal, af deras
fördelning på olika tjenstegrader och af deras tjenstgöringsskyldighet med mera,
samt derpå, i hvad mån förändringarne förr eller sednare kunde genomföras, beslöts,
att någon ändring i gällande stater icke för det dåvarande skulle ega rum, men
att fullmäktige skulle ega att, i den mån förändringar i bankens förvaltning genomfördes
och tjenstemännens åligganden derigenom ändrades, vidtaga sådana jemkningar
i aflöningar, arvoden med mera utöfver hvad reglementet i detta afseende
stadgade, som af omständigheterna påkallades; börande fullmäktige hos Banko
Bih.
till Bilcsd Prat. 1872. 6 Sami 1 Afä. 11 Haft. 2
10 Banko-Utskottets Betänkande N:o 12.
Utskottet vid innevarande riksdag anmäla vidtagna förändringar samt afgifva förslag
till aflöningsstater.
Beträffande afdelningskontoret i Luleå, yttrade Utskottet, i det betänkande
N:o 11, hvari inrättandet af detta kontor föreslogs, att åt fullmäktige borde öfverlemnas
att till en början och på försök besluta och vidtaga sådana åtgärder, som
fullmäktige kunde finna ändamålsenliga i afseende på styrelsen, anordningen af
göromålen, tjenstemäns antagande och aflöning med mera, hvarefter kommande
Banko-Utskott och Riksdag blefve i tillfälle att pröfva, huruvida den af fullmäktige
åt kontoret gifna organisation borde definitivt fastställas, och att besluta i sådana
ämnen, livilka först framdeles ifrågakomma; och beslöt Riksdagen, i öfverensstämmelse
dermed, att fullmäktige tills vidare och intilldess Riksdagen annorlunda förordnade
skulle ega ej mindre bestämma af huru stort antal ledamöter styrelsen för
afdelningskontoret skulle utgöras, än äfven utse dessa ledamöter, förordna om styrelsens
funktioner och sättet för deras utöfvande samt bestämma arvoden för styrelsen,
äfvensom besluta om tjenstemäns antagande, göromål och aflöning.
I anledning af hvad sålunda vid sistlidne riksdag beslutades och förordnades,
hafva fullmäktige nu till Utskottet afgifvit framställningar och förslag i afseende
på aflöningsstater för Riksbankens hufvudkontor och dess kontor i landsorterna
med hvad dertill hörer, äfvensom till ändringar i bankoreglementet, hvilka i sammanhang
dermed komme att erfordras.
Härvid hafva fullmäktige till en början, med afseende på det dem vid förra
riksdagen gifna bemyndigandet att, i den mån förändringar i förvaltningen genomfördes,
vidtaga jemkningar i aflöningar och arvoden med mera, redogjort för hvad
af dem i detta hänseende åtgjorts och förordnats för tiden intilldess ny aflöningsstat
kunde varda fastställd.
Då Utskottet beträffande dessa förfoganden icke funnit något att erinra,
torde Utskottet icke behöfva ingå i någon redogörelse härutinnan, utan öfvergår genast
till fullmäktiges framställningar i afseende på den föreslagna nya aflöningsstaten
för Riksbankens hufvudkontor.
Uppfattningen af dessa framställningar kan ganska mycket underlättas genom
en jemförelse emellan den hittills gällande och den föreslagna nya aflöningsstaten,
hvarföre Utskottet trott sig böra meddela en af fullmäktige uppställd dylik jemförelse,
i hvilken likväl blifvit gjord eu förändring, som föranledes deraf att — då
fullmäktige ursprungligen föreslagit, det särskild godtgörelse skulle lemuas tjenstemännen
för namnunderskrifning af sedlar å eu riksdalers valör, men Utskottet beslutat
föreslå, att båda namnteckningarne å dessa sedlar må anbringas genom tryck —
i fullmäktiges förelag ansetts böra göras en jemkning, för hvilken här nedan närmare
redogöres.
Banko- Utskottds Betänkande N:o 12.
11
För öfrig! bör anmärkas, att öfversigten af den hittills gällande staten är
grundad på aflöningslistan för 4:de qvartalet 1872, hvilken, fyrdubblad, i det
närmaste utvisar resultatet af samma stat, under antagande att tjenstemannaantalet
vant nedbringadt till 60, hvilket likväl ännu ej vid slutet af 1872 var förhållandet.
12
Banko Utskottets Betänkande N:o 12.
utgifter för aflöning af tjen(Enligt
hittills gällande stat.)
hst a fenster/raden.
11 tjenster med lägre lön ä 1,000 R:dr . . R;dr 11,000: —
12 „ „ högre „ ä 1.500 „ . . „ 18,000: — 20,000: —
tjenstgöringspenningar till 23 ä 150 R:dr .... _._. 3,450: 32,450: —
2:dra tjenstegraden:
6 tjenstår med lägsta lön ä 2,000 R:dr . . R:dr 12,000: —
4 „ „ mellersta „ ä 2,500 „ . . „ 10,0fX): —
14 „ „ högsta „ ä 3,000 „ . . „ 42,000: — 64,000: —
tjenstgöringspenningar till 24 ä 300 R:dr...... • 7,200: 71,200: -
S:dje tj enstegraden:
3 tjeuster med lägsta lön å 3,000 R:dr . . R:dr 9,000:
tjenstgöringspenningar till 5 ä 450 R:dr....... 2,250:
ehefsarvode till 1............, ... . 600- — 19,350: —
4: de tj ensteg raden:
2 tjenster med lägre lön ä 4,000 R:dr . . R:dr 8,000: —
6 „ „ högre „ å 4,500 „ . . 27,000: — 35,000: —
tjenstgöringspenningar till 8 ä 600 R:dr....... 4,800: —
chefsarvoden till 6 å 600 R:dr........... 3,600: — 43,400: —
Sgr 60. R:dr 166,4ÖoT—
Härtill kommer:
Missräkningspenningartill 7 kassörer å 2,000 R:dr ...... 14,000: —
„ „ 2 vårdare af dagvexlingskassan ä300R:dr 600: —
Arvoden: till extraktarbeten och extra ordinarie tjensteman . . 10,000: —
„ vikarier för tjensteman, som åtnjuta semester, högst 3,500: —
„ registrator^ i diskontkontoret........ 450: —
„ brandchefen . . . ............ 400: —
„ garde des medailles............ 500: ~
för underskrifning af sedlar .......... 22,231: 25
„ granskning, uppräkning och korsning af förslitna
sedlar................... 8,035: 47 59,716: 72.
Utgifterna enligt den gamla staten utgjorde sålunda: R:dr 226,116:72.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Banko- Utskottets Betänkande N:o 12.
»ternän och betjente i Riksbanken.
(Enligt den föreslagna nya staten.)
lusta tjenstegraden.
6 tjänster med lägre lön ä 1,000 R:dr......R:dr
6 „ „ högre _ „ å 1,500 „ ...... „
tjenstgöringspenningar till 12 ä 600 R:dr ... „
2 tjenster med lägre lön enligt gamla staten å 1,000 R:dr „
högre „ „ „ „ å 1,500
tjenstgöringspenningar till 8 enligt gamla
staten........... å 150
2:dra tjensteg raden:
5 tjänster med lägsta lön ä 2,000 R:dr . . .
B „ „ mellersta „ ä 2,500 „ ...
11 „ * högsta ,, å 3,000 „ ...
tjenstgöringspenningar till 19 ä 800 R:dr . .
2 tjenster med lägsta lön enligt gamla staten ä 2,000 R:di
tjenstgöringspenningar till 2 enligt gamla
staten...........ä 300
3:dje tjenstegraden:
3 tjenster med lägsta lön å 3,000 R:dr . . .
1 „ „ mellersta „ ä 3,500 „ ...
tjenstgöringspenningar till 4 å 1,000 R:dr . .
1 efter gamla staten med aflöning af ....
6,000
9.000
7,200
2.000
9,000
1,200: - 34,400;
R:dr 10,000
„ 7,500
„ 33,000
„ 15,200
„ 4,000
600: — 70,300:
R:dr
9.000
3,500
4.000
4,050
20,550: -
4:de tjenstegraden:
3 tjenster med lägre lön ä 4,000 R:dr......R:dr 12,000: -
3 „ „ högre „ ä 4,500 „ ...... „ 13,500: -
tjenstgöringspenningar till 3 å 1.200 R:dr 3,600: — „
„ „ 3 ä 1,500 „ 4,500: - „ 8,100: -
33,600:
Sgr 52 R:dr 158,850:
hvartill bör läggas det belopp, som erfordras till lönefyllnad,
derest de, som nu hafva tjenst utom banken, frånträda denna . . _„ 7,550:
Sgr R:dr 166,400:
R:dr 9,000: -
Härtill komma:
Missräkningspenningar till 6 kassörer å 1,500 R:dr . . .
Arvoden: för vård om Riksbankens generalkassor, låne- och
säkerhetshandlingar samt andra behållningar:
7 st. ä 1,000 R:dr............
5 „ å 600 „ ............
till extra arbeten, semestervikariat samt gratifikationer
åt ordinarie och extra ordinarie tjensteman
till registratorn.............
„ brandchefen............. .
„ garde des medailles..........
Utgifterna enligt den föreslagna staten skulle sålunda belöpa sig till R
7,000:
3j000:
20,000:
300
400
500
40,200:
dr 206,600:
14
Banko-Utskottets Betänkande N:o 12.
Såsom redan erinrats, är öfvérsigten af utgifterna enligt den nu gällande
staten endast approximativ; utgiftssumman enligt den föreslagna nya staten är likaledes
endast approximativ så till vida, som vissa tjenstemän, Indika för närvarande, jemte
sina tjenster i Riksbanken, innehafva tjenst utom banken, komma att tillträda de
föreslagna nya aflöningarne endast i det fall, att de afstå sina tjenster utom banken.
Uti det utlåtande, hvarmed fullmäktige beledsagat sitt förslag, hafva fullmäktige
till eu början anfört, att de tid efter annan och sednast vid innevarande
års början skedda indragningar af tjenster visserligen icke ökat de qvarvarande
tjenstemännens arbete i samma mån, som förminskningen i antal syntes angifva,
enär indragningarne stått i sammanhang med upphörande af vissa, Riksbanken förut
tillhörande göromål eller med förenklade anordningar för göromålens skötande.
Men eu följd af dessa indragningar hade blifvit, att numera nästan alla tjenstemännen,
i synnerhet inom kontoren, behöfdes antingen till expeditionstjenster, vid
Indika de måste vara tillstädes under hela den tid banken hålles för allmänheten
tillgänglig, eller ock för deltagande i vården om bankens generalkassor och behållningar,
för hvithet ändamål de måste finnas närvarande såväl under, som före
och efter de vanliga tjeustgöringstiderna. Med skötande af tjenst i Riksbanken
läte sig fördenskull numera icke väl förena innehafvande! af befattning utom Riksbanken;
och detta hade också redan vid föregående lönereglering blifvit erkändt
samt vid statens affattande iakttaget i afseende på de tre högre tjenstegraderna,
hvaremot för tjenstemännen i första graden tillåtelse att emottaga och innehafva
befattning utom Riksbanken qvarstått till sist utfärdade bankoreglemente, enligt
hvilket endast de, som då redan innehade tjenst utom Riksbanken, fingo sina dåvarande
tjenster bibehålla.
Detta förhållande, att Riksbanken, så framt göromålen derstädes skulle med
tillbörlig ordning och påpasslighet skötas, måste fordra att tjenstemännens tid kunde
odelad påräknas för Riksbankens behof, gjorde det, andra väl insedda skäl att förbigå,
angeläget att åt tjenstemännen ansloges sådana löneinkomster, att de sattes
i tillfälle att ensamt genom tjenstgöringen i Riksbanken erhålla hvad till lefnadskostnadernas
bestridande skäligen kunde erfordras. Om till de i staten för tjenstemännen
anvisade belopp lades de inkomster, de kunnat hemta såväl af nya sedlars
Qnderskrifvande som af uppräkning och granskning af förslitna sedlar, och
Indika inkomster i medeltal kunde beräknas, för sedelskrifning till omkring 350 å
400 Rall- årligen för hvarje ordinarie tjensteman, och för sedelkorsningen till 600
å 700 R:dr årligen för det fåtal af tjenstemän i de högre graderna, som deruti
deltagit, så kunde, vid jemförelse med den aflöning, som i allmän tjenst vanligen
erhålles, inkomsterna ej anses vara så knappt tilltagna. Men utom det att för
eu penningeinrättning, såsom Riksbanken, det vore synnerligen vigtig! att dess tjenstemän
icke utsattes för ekonomiska svårigheter, lede den nuvarande anordningen,
efter fullmäktiges åsigt, af det missförhållande, att den ej oväsendtliga andel af
Ban&o-TTisJcotMs Betänkande N:o 12.
15
tjenstemännens inkomster, som härflöt från sedlars underskrifning eller makulering,
vore beroende af sedelvalörernas antal och den mängd sedlar, som af hvarje valör
kunde behöfva tillverkas, och således vore till beloppet oviss, utom det att deri,
såsom sportelinkomst i allmänhet, ställde tjenstemännens inkomster i ett förhållande
till egna eller andra tjenstemäns åtgärder i tjensten, som helst borde undvikas.
Af dessa skäl ansågo fullmäktige sig böra föreslå att, så vidt ske kunde,
tjenstemännens inkomster af sedlars underskrifning och makulering måtte utbytas
mot bestämda inkomstbelopp, hvilka, med afseende jemväl å dessa inkomsters hittillsvarande
beskaffenhet, borde utgå, sedelskrifningsinkomsten, hvilken stått öppen för
alla tjenstemännen, såsom tjenstgöringspenningar, och inkomsten af förslitna sedlars
handläggning, hvilken tillfallit endast vissa tjensteman, såsom arvode.
Då emellertid antalet en-riksdalers-sedlar vore så betydligt, att underskrifningen
af dessa jemte sedlarne af öfriga valörer icke kunde åläggas det minskade
antalet ordinarie tjensteman, på hvilka denna underskrifning numera skulle komma
att fördelas, föreslogo fullmäktige att särskild ersättning för anbringande å sedlar
af eu riksdalers valör utaf det handskrifna namnet skulle bibehållas. Men sedan
Utskottet, såsom ofvan är nämndt, beslutat föreslå, att båda namnteckningarne å
sedlar af nämnda valör må anbringas genom tryck, samt i följd häraf frågan om
meddelande af särskild ersättning för underskrifning af en-riksdalers-sedlarne skulle
förfalla, hafva fullmäktige, för att bereda tjenstemännen ersättning för den inkomst,
hvilken sålunda komme att bortfalla, föreslagit antingen att till fullmäktiges disposition
måtte ställas ett belopp af t. ex. 6,000 Kali-, för att fördelas mellan de
ordinarie tjensteman, företrädesvis i de lägre graderna, hvilka genom duglighet, nit
och arbetsamhet gjort sig deraf särskildt förtjente, eller ock att tjenstgöringspenningarne
måtte höjas, i första graden från föreslagna 600 till 800 K:dr och i andra
graden från föreslagna 800 till 900 R:dr.
Enär det icke öfverensstämde med Riksbankens fördel och bästa att för
Riksbankens tjensteman underlätta bibehållandet af annan tjenst jemte den de i
Riksbanken innehade, vore i förslaget till aflöningsstat intaget ett stadgande, att de,
hvilka innehafva annan tjenst, skulle vid nuvarande inkomster å Inne- och arvodesstat
bibehållas.
Hittills varande löner hade i fullmäktiges förslag bibehållits vid oförändrad!
belopp, enär de utgjorde grunden för pensions beräknande. Deremot hade förhöjning
föreslagits i tjenstgöringspenningarne;
i första graden från 150 till 600 R:dr, eller med 450 R:dr;
i andra graden från 300 till 800 R:dr, eller med 500 R:dr;
i tredje graden från 450 till 1,000 R:dr eller med 550 Ralr;
i fjerde graden från 600 till 1.200 Rall-, eller med 600 Rall- för dem, som
innehade lägre lönen, eller 4,000 R:dr, och från 600 till 1,500 Rall'', eller
med 900 Rall- för dem, som innehade högre lön, 4,500 Rulla
16
Banko-Utskottets Betänkande N:o 12.
För tjenstemännen i första graden skulle den synliga förhöjningen i löneinkomst
utgöra 450 Ii:dr; men genom åläggandet att utan ersättning underskrifva
sedlar å alla valörer, utom den lägsta, komma inkomsten att icke särdeles väsendtligt
öfverskjuta den nuvarande; och inkomsten för de yngre i denna grad, hvilken
komme att uppgå till 1,600 R:dr, kunde icke anses för hög, då i betraktande toges,
att högst sällan någon inom Riksbanken vunne inträde i första tjenstegraden
före 30 års ålder. Tvärtom hade fullmäktige gerna sett, om de i sitt tillstyrkande
af förhöjning i denna grad kunnat med hopp om framgång gå längre än
nu skett medelst förslaget dels om ofvan nämnda förhöjning i tjenstgöriugspenningarne,
dels derom att tjenstemännen i första graden måtte efter fem års tjenstgöring
inom graden kunna erhålla 500 Rulrs lönetillökning, hvarigenom deras inkomst
på det hela blefve 2,100 R:dr.
1 afseende på andra tjenstegraden gällde i allmänhet hvad angående den
första blifvit yttradt. Genom minskningen af tjensteman naantalet i de begge högsta
graderna komme väl många af tjenstemännen att stanna inom andra graden,
der de icke uppnådde högre inkomst än 3,800 R:dr, med undantag för dem hvilka
genom arvoden för kassavård kunde erhålla förhöjning, samt af registratorn och
dem, hvilka tjenstgjorde såsom kassörer, i hvilken tjenstgöring de likväl endast undantagsvis
kunde bibehållas intill dess de uppnådde den till pension berättigande
ålder. Enligt nuvarande stat kunde kassörerne komma till en inkomst af 5,300
R:dr, eller lön 3,000, tjenstgöringspenningar 300 och missräkningspenningar 2,000
Rall-; och då fullmäktige nu föreslagit de sistnämnda, eller missräkningspenningarne,
till 1,500 R:dr, hvilket belopp fullmäktige ansågo fullt motsvara ändamålet,
skulle, enligt den föreslagna nya staten, kassörernes högsta inkomst stanna vid
samma summa, eller 5,300 R:dr.
Då kassörerne hittills icke deltagit i sedelskrifning eller deraf kunnat hemta
någon inkomst och, efter fullmäktiges åsigt, äfven hädanefter skulle derifrån befrias,
förefunnes desto mindre skäl till förhöjning af deras inkomster, som befattningarne,
ehuru under expeditionstimmarne ansträngande, efter afslutningen på
middagen medgåfvo full ledighet för den återstående delen åt dagen. Den förändrade
fördelningen mellan tjenstgörings- och missräkningspenningarnes belopp medförde
emellertid den fördel, att minskningen i inkomst blefve mindre för den, som
återginge från kassörs- till annan befattning i graden, och således jemväl underlättade
dylika omflyttningar.
Då chefsarvodena föreslagits till indragning, hade i tredje graden sådana
arvoden icke blifvit upptagna hvarken för den nya förste revisors-tjensten eller
för ombudsmannen, hvars hittills åtnjutna chefsarvmle borde utgå såsom tjenstgöringspenningar.
Utom tjenstgöringspenningarnes förhöjning skulle tjenstemännen i
denna grad genom de föreslagna arvodena för kassavård, ai hvilka alla utom ombudsmannen
-
Banko-Utskottets Betänkande B:o 12. 17
budsmannen torde kunna komma i åtnjutande, erhålla en mot befattningarnes vigt
svarande inkomst.
För fjerde eller högsta tjenstegraden voro nu anvisade såsom tjenstgöringspenningar
600 R:dr och till 7 af tjenstemännen inom denna grad, hvilken numera
förminskats från 9 till 6 tjensteman, hade utgått i chefsarvoden 600 Rall- till hvarje.
Tjenstgöringspenningarne och chefsarvodena, sammanförda under den hirra benämningen
till 1,200 E:dr, motsvarade således hvad en hvar af cheferne förut innehaft.
För de två platser i denna grad, för hvilka chefsarvoden ej funnits anslagna,
innefattade förslaget eu förhöjning; jemfördt åter med deras ställning, hvilka
åtnjutit dylika arvoden, var förhöjning icke ifrågasatt; men som dessa tjensteman,
liksom de öfriga med undantag af ombudsmannen och kassörerne, skulle vara
skyldiga att utan ersättning underskrifva sedlar, så hade detta missförhållande ansetts
böra utjemnas genom förslaget att efter vissa års tjenstetid tilldela dem, jemte
tillökningen i lönen, en förhöjning i tjenstgöringspenningarne från 1,200 till 1,500 Rall''.
Under titel arvoden föreslogo fullmäktige dels 7 stycken, hvardera å ljOOO
Rall’, dels 5 stycken, hvardera å 600 R:dr. Med dessa arvoden följde åliggandet
att utöfva vården antingen af Riksbankens generalkassor eller af låne- och säkerhetshandlingarne
eller andra behållningar samt att verkställa uppräkning och granskning
af förslitna sedlar, och för eu arvodesinnehafvare att kontrollera sistnämnda
arbete. Då det vigtiga och ansvarsfulla bestyret, att hafva vården af Riksbankens
generalkassor och handläggningen af alla de i samband dermed stående, med
afseende jemväl å inredningen af Riksbankens nuvarande hus besvärliga och tidsödande
göromål, hvilka ofta måste före eller efter expeditionstiden besörjas, måst
fördelas på ett färre antal tjensteman, än som förut innehaft detta uppdrag, och
då ersättningen för sedlars granskning, uppräkning och makulering, som för hvar
och eu deruti deltagande utgjort omkring 600 till 700 Rall- årligen, hädanefter
skulle verkställas utan särskild ersättning, visade det sig, att under närvarande förhållanden
icke någon synnerlig tillökning i Riksbankens förvaltningsutgift genom
förslaget i denna del komma att uppstå, hvaremot den fördel deraf vunnes, att anvisandet
af till beloppet bestämda arvoden, i stället för af omständigheterna beroende
ersättningar, tillförsäkrade vederbörande tjensteman en bestämd inkomst, betryggande
deras ekonomiska sjelfständighet i en befattning, der så pass anspråk
ställdes på innehafvare^ som händelsen vore med dem, hvilka erhöllo de uppdrag,
för hvilka särskilda arvoden skulle utgå.
De i nuvarande stat anvisade arvoden till extraktarbeten och extra ordinarie
tjensteman.................R:dr 10,000
samt till vikarier för tjensteman, som åtnjuta semester .... » 3,500
voro sammanförda till ett arvode å..........R:dr 13,500.
Arvodet till registrator!!, upptaget i nuvarande stat till 450 R:dr, hade nedBih,
till Biksd. Prof. 1872. (i Samt. 1 Afd. 11 Höft.
O
i*
18
Banko-Utskottets Betänkande N:o 12.
satts till 300 R:dr, emedan registrator!:), som hade särskildt biträde i göromålen sig
anvisadt, derigenom i de honom åliggande ansvarsfulla göromål erhållit en lindring,
som förklarade anledningen till den föreslagna nedsättningen.
Arvodena till brandchefen samt vårdaren af mynt- och medaljsainlingen vore
bibehållna vid förutvarande belopp.
För öfvervaktmästaren hade deremot i det arvode, han uppbär såsom brandmästare,
föreslagits en förhöjning från 450 till 600 Rall'', för att dymedelst måtte
kunna vid tjensten fästas en duglig person, och i de nu utgående tjenstgöringspenningarne
till vaktmästarne var föreslagen tillökning från 50 till 100 R:dr, samt
från 75 till 200 R:dr, hvarförutan fullmäktige ansett att, i likhet med hvad för
tjenstemännen i samtliga grader nu föreslagits, jemväl vaktmästarne borde efter
vissa års tjenstgöring och derunder ådagalagdt välförhållande kunna tilläggas förhöjd
löneinkomst och tillträdet dertill således icke vara beroende af antalet vaktmästare.
Dessa förhöjningar i staten för vaktbetjeningen motsvarades fullkomligt af
den minskning i utgift, som vunnes genom nedsättning af vaktmästarnes antal, från
21 på ordinarie och 2 på extra stat, till allenast 19, alla på ordinarie stat, i syfte
att derigenom kunna bei-eda vaktmästarne nödiga medel för tarflig utkomst, desto
mera augeläget i Riksbanken, som åt vaktmästarne ofta måste anförtros betydliga
penningebelopp och tjenstgöringen i banken icke lemnade dem någon särdeles tid
för erhållande af biförtjenst.
I fråga om arvodet till bankofullmäktige, öfverlemnade fullmäktige åt Utskottet
att föreslå beloppet deraf; och hemställde fullmäktige slutligen, att den nya
staten måtte få tillämpas från och med den 1 Juli detta år.
Hvad fullmäktige sålunda anfört och föreslagit har Utskottet i allt hufvudsakligt
godkänt, hvadan Utskottet, utöfver de af fullmäktige framställda skäl, för
det här nedan följande förslaget till aflöningsstat för bankofullmäktige samt tjenstemännen
och betjeningen i Riksbankens hufvudkontor endast behöfver fästa uppmärk
-
samheten på några få omständigheter.
Hittills gällande aflöningsstat, hvilken är införd i 95 § af 1871 års bankoreglemente,
upptager:
för sju fullmäktige, honorarium för hvarje å 1,600 R:dr...... 11,200,
„ fullmäktiges ordförande derutöfver............ 1,600;
„ två fullmäktiges deputerade, utöfver honorarium, hvardera 8,000. . . 16,000,
„ ledamöterne i styrelsen öfver diskontkontoret, utom kommissarierne, hvardera
1,600, eller för 5 fullmäktige.........., . 8,000.
Summa R:dr: 36,800.
Banko-Utskottets Betänkande N:o 12.
19
Under år 1872 upphörde visserligen den särskilda styrelsen för diskontkontoret,
och öfvertogs, jemlikt §§ 40 och 43 i 1872 års bankoreglemente, den till
nyssnämnde styrelse hörande förvaltning, hufvudsakligen bestående i de till uppoeh
utlåningsrörelsen hörande angelägenheter, af fullmäktige såsom sådane; men
ehuru i följd häraf samtlige fullmäktige, i stället för förut endast 5 bland dem,
hade att deltaga i handläggningen af nämnde angelägenheter, hafva likväl allenast
de fem arvoden, hvilka här ofvan sist äro omförmälda, utgått, deraf två till fullmäktiges
deputerade, samt de öfriga till 3 andra bland fullmäktige.
1 följd häraf har uppburits sarnmanlagdt: af ordföranden 3,200 R:dr; af
hvardera deputeraden 11,200; af 3 bland öfrige fullmäktige hvardera 3,200 R:dr,
samt af en fullmäktig 1,600 R:dr, allt för år räknadt.
Då samtlige fullmäktige numera hafva att deltaga i den förvaltning, som
förut tillhörde den särskilda styrelsen för diskontkontoret, synes intet skäl förefinnas
att fördela de arvoden, hvilka böra tillkomma fullmäktige, i ett för förvaltningen
i allmänhet och ett särskilt för upp- och utlåningsärendenas handläggning.
Då Utskottet anser anledning ej vara för handen att för ordföranden föreslå
högre arvode, än för öfriga fullmäktige, men deremet finner den ledamot, hvilken
hittills uppburit endast 1,600 R:dr årligen, böra erhålla samma honorarium, som
de öfriga, med hvilka han har enahanda åligganden, föreslår Utskottet arvodet för
en hvar af fullmäktige till 3,200 R:dr, med samma tillägg, som hittills för de två
deputerade, eller 8,000 R:dr till hvardera.
Utskottet har ofvan omförmält att, sedan Utskottet beslutat föreslå Riksdagen,
det båda liamnteckningarne på sedlarue af en riksdalers valör skola anbringas
genom tryck, fullmäktige, som i allmänhet ansett särskild ersättning icke
böra meddelas för namnunderskrifning å sedlar, men funnit sig, på anförda skäl,
böra göra ett undantag härifrån hvad angick förstnämnde sedelvalör, föreslagit, med
afseende på den minskning i inkomst, som häraf för tjenstemännen, synnerligen i
de två lägsta tjenstegraderna, uppstode, att antingen tjenstgöriugspenningarne i dessa
två tjenstegrader höjdes med 200 R:dr i den första och 100 R:dr i andra graden,
eller ock, hvilket af fullmäktige i första rummet förordades, det i deras förslag
upptagna anslag af 13,000 R:dr “till extraktarbeten, semestervikariat och extra
ordinarie tjensteman11 blefve förhöjdt till 20,000 R:dr för att, under rubrik: “till
extra arbeten, semestervikariat och gratifikationer till ordinarie och extra ordinarie
tjensteman11 kunna användas jemväl till fördelning mellan de ordinarie tjensteman,
företrädesvis i de lägre graderna, hvilka genom duglighet, nit och arbetsamhet
gjort sig deraf särskildt förtjente.
Detta sist anförda alternativ har Utskottet äfven för sin del föredragit och
i enlighet dermed uppfört ett anslag af 20,000 R:dr, men deremot uteslutit allt
arvode för sedelunderskrifning.
Nuvarande bankoreglemente, enligt hvars 62 § mom. 1 aflöningsförmånerna
i
20
Banko-Utskottets Betänkande N:u 12.
skola upptagas i särskild, af Riksdagen fastställd atlöningsstat, innehåller likväl åtskilliga
stadgande^ som röra atlöningsvilkoren, nemligen: i § 61 mom. 2 derom,
att fullmäktige, om för göromålens obehindradt gång ökade arbetskrafter för någon
tid finnas oundvikligen behöiiiga, ega utöfver stat anställa den eller de tjensteman,
som erfordras, och åt dem för tjenstgöringstiden anslå lämpliga arvoden;
i § 62 mom. 2, om rättighet för fullmäktige att, likaledes utöfver hvad
aflöningsstaten upptager, anvisa arvoden i och för vissa särskilda, ständiga göromål
och bestyr;
i § 62 mom. 3, om de fall, då tjensteman under tjenstledighet kan få åtnjuta
tjenstgöringspenuingar med mera;
i § 67 om vilkoren för uppflyttning till högre lön inom tjenstegrad; samt
i § 70 mom. 4, om bibehållande under semester af vissa allöningsförmåner
och tilldelande af arvode åt vikarie från de i aflöningsstaten anvisade medel.
Då de arvoden, som uti §§ 61, mom. 2 och 62, mom. 2 äro i fråga, afses
att utgå utöfver stat, böra bestämmelserna derom bibehållas i reglementet, likasom
ock bestämmelsen i § 67, om vilkoren för uppflyttning till högre lön; men
deremot synas de ofvan antydda föreskrifterna i § 62 mom. 3 samt § 70 mom. 4
böra förflyttas från reglementet till aflöningsstaten, enär desamma röra tillämpningen
af denna stat, till hvilken likaledes böra höra af fullmäktige föreslagna
bestämmelsei'', att tjensteman, som innehar tjenst utom banken, bibehålies vid nuvarande
inkomster, och att tiden för tillträdande af de i staten inom hvarje tjenstegrad
anvisade inkomstförhöjningar skall beräknas från den tid, då tjensteman blifva
på ordinarie stat till tjenst inom graden förordnad eller befordrad.
I afseende på löneinkomsterna under semester, hafva fullmäktige föreslagit att,
hädanefter såsom hittills, lön-, tjenstgörings- och missräkningspenningar skulle få
behållas, inen icke särskilda arvoden, hvilka åtnjutas i och för deltagande i vård
af kassor och handlingar, och hvilka, såsom hittills egt rum med förut varande
chefsarvoden samt inkomsten för handläggning af förslitna sedlar, skulle tillfalla
den tjenstgörande.
Vid § 70 här nedan angifver Utskottet, i sammanhang med motiveringen för
denna §:s mom. 4, anledningen hvarföre Utskottet föreslår ett arvode för vikarier
under semester af allenast 1,000 R:dr, i stället för 1,200 R:dr, som af fullmäktige
föreslagits, under den af Utskottet ej gillade förutsättningen att tjenstemännen
i lista graden ej skulle få åtnjuta semester förrän de tjenat öfver 10 år.
I enlighet med nu anförda grunder, föreslår Utskottet:
8:o.
att Riksdagen må fastställa följande Aflöningsstat för fullmäktige
i Rilcsbanken samt tjenstemännen och valdbetjeningen vid
Riksbankens hufvudkontor:
Banku-Utskottets Betänkande N:o 12. 21
Fullmäktige uppbära i årligt arvode, hvarje ......R,:dr 3,200.
hvarförutan två deputerade åtnjuta hvardera.........,, 8,000.
Till tjenstemännen och vaktbetjeningen utgå, på sätt och under vilkor, som
här nedan bestämmes, följande aflöningar, nemligen:
Å lönestat:
Första tjenstegraden:
kontorsskrifvare, kassaskrifvare och kanslister, hvarje......R:dr 1,000.
hvilket belopp kan för den, som tjenat fem år i graden, förhöjas till „ 1,500.
Andra tjenstegraden:
bokhållare, revisorer, kassörer, notarie och registrator, hvarje . . . R:dr 2,000.
hvilket belopp kan förhöjas för den, som tjenat fem år i graden till ,, 2,500.
för den, som tjenat tio år i graden, till..........„ 3,000.
Tredje tjenstegraden:
Kamrerare, ombudsman och förste revisor, hvarje ...... „ „ 3,000.
hvilket belopp kan förhöjas:
för den, som tjenat fem år i graden, till.....3,500.
för den, som tjenat tio år i graden, till............ 4,000.
Fjerde tjenstegraden:
Kommissarier och bankosekreteraren, hvarje .........R:dr 4,000.
hvilket belopp efter fem års tjenst i graden kan förhöjas till „ 4,500.
Å arvodesstat:
Tje nstgöringspen ningar:
till tjenstemännen i första tjenstegraden, hvarje........R:dr 600,
„ „ i andra „ „ .......„ 800.
» » i tredje ,, „ ........ 1,000,
till de tjensteman i fjerde graden, hvilka uppbära 4,000 R:dr i lön, hvarje „ 1,200.
till dem, hvilka uppbära 4,500 R:dr i lön,.........,, 1,500.
till kassörerne, hvarje
Missräknings penningar:
R:dr 1,500.
22 Banko-Utskottets Betänkande N:o 12.
Arvoden:
för vård om Riksbankens gener ålkussa, Järn- och säkerhetshandlingar samt andra
behållningar:
åt fyra kommissarier i bankkontoret samt tre andra tjensteman, hvilka
af fullmäktige till vårdare af generalkassorna förordnas, hvarje 1,000
R:dr, eller tillsammans.......... R:dr 7,000,
åt kommissarien i sedelkontoret, två kamererare i bankkontoret, kamereraren
i sedelkontoret samt den särskilt förordnade vårdaren af lilla
generalkassans fasta behållning, hvarje 600 R:dr, eller tillsammans „ 3,000,
med hvilka arvoden följer skyldighet att verkställa uppräkning och
granskning af förslitna sedlar, utom kommissarien i sedelkontoret,
hvilken är kontrollant å arbetet.
till extra arbeten, semestervikariat och flitpenningar till ordinarie och
extra ordinarie tjensteman.............„ 20,000.
till registrator! .................„ 300.
„ brandchefen.................,, 400.
,, vårdaren af Riksbankens mynt- och medaljsamling......,. 500.
Vaktbetjeningen erhåller:
Ofvervaktmästaren, lön.............R:dr 800.
och, såsom brandmästare, tjenstgöringspenningar......... 600.
jemte fria husrum och nödig vedbrand.
Vaktmästarne, hvarje: lön...........R:dr 700.
tjenstgöringspenningar............. 100- R:dr 800.
hvilka belopp efter fem års ordinarie tjenst och derunder ådagalagdt
välförhållande kunna höjas till: lön.......Rall- 800.
tjenstgöringspenningar.............. 200. R;tjr l ,000.
Vid tillämpningen af denna aflöningsstat iakttages följande:
l:o) Tjensteman, som innehar tjenst utom Riksbanken, bibehålies vid nuvarande
inkomster å löne- och arvodesstat samt kan således icke tillträda här ofvan
bestämda löneförmåner innan han sådan tjenst frånträda
2:o) Tiden för tillträdande af de i aflöningsstaten inom hvarje tjenstegrad
anvisade förhöjda inkomster beräknas från och med månaden näst efter den, under
hvilken tjenstemannen blifvit på ordinarie stat till tjenst inom graden förordnad
eller befordrad.
3:o) Under semestertid åtnjuta tjenstemannen lön, tjenstgörings- och missräkningspenningar,
men icke särskilda arvoden, hvilka utgå till de tjenstförrättande.
Banko-Utskottets Betänkande N:o 12.
33
4:o) I öfrigt åtfölja de å arvodesstat utgående tjenstgörings- och missräkningspenningar,
äfvensom särskilda i samma stat upptagna arvoden, utöfvandet af sjelfva
tjenstebefattningen och få alltså icke åtnjutas under tjenstledighet; dock må fullmäktige
kunna medgifva den tjensteman eller vaktbetjent, som af sjukdom hindras
från tjenstens bestridande, att under högst en månad hvarje år uppbära de för
samma tjenst å arvodesstat anvisade tjenstgöringspenningar.
5:o) För bestridande af tjenstgöringen under semester, ega fullmäktige att
anvisa till extra ordinarie tjensteman arvoden, beräknade efter 1,000 R:dr för år,
äfvensom för kassörstjensterna missräkningspenningar, allt likväl inom de i aflöningsstaten
dertill anslagna medel.
I enlighet med hvad fullmäktige föreslagit, hemställer Utskottet vidare,
9:o
att den nya aflöningsstaten för Riksbankens hufvudkontor må
träda i tillämpning med den 1 Juli innevarande år.
Enligt sist församlade Riksdags beslut, borde det förslag till stat, som fullmäktige
hade att nu framlägga, omfatta jemväl Riksbankens kontor i landsorterna.
I anledning häraf hafva fullmäktige, hvad först angår kontoren i Göteborg
och Malmö, anfört, att fullmäktige uppdragit åt styrelserna vid dessa kontor att
till fullmäktige inkomma med yttranden och förslag rörande nya aflöningsstater för
kontorens tjensteman och betjente samt att vid afgifvandet af dessa förslag iakttaga:
att icke flera tjenster för bokförings- och expeditionsgöromål upptoges i staten,
än som behöfdes med beräkning att hvarje tjensteman skulle af tjensten hafva
full sysselsättning; att alla särskilda arvoden för vissa slags arbeten och bestyr
skulle upphöra; att löneförmånerna fördelades i lön och tjenstgöringspenningar samt
för kassören missräkningspenningar, samt att derjemte borde i utlåtandet meddelas
uppgift på huru göromålen efter den nya statens tillämpning ansetts höra emellan
tjenstemännen fördelas och hvilka göromål dervid blifvit hvarje särskild tjensteman
tilldelade.
Sedan fullmäktige af de yttranden, styrelserna i följd af det dem lemnade
uppdrag afgifvit, inhemtat, hurusom styrelserna ställt frågan om en aflöningsstat
och förslagen dertill i sammanhang med den särskilda frågan, huruvida för
framtiden det komme att tillåtas tjenstemännen vid kontoren att befatta sig med
ombesörjande af lånekommissioner vid de kontor, der de vore i tjenst anställda,
hade fullmäktige — då det vore uppenbart att, i samma mån Riksbanken åt tjenstemännen
vid kontoren anvisade högre aflöning, tjenstemännens behof att söka inkomster
utom tjensten komme att minskas och derjemte Riksbankens anspråk att de
skulle egna tiden åt göromålen i tjensten stegras på ett sätt, som borde, om göromålen
rätt ordnades, verka derhän att ett mindre antal tjensteman behöfdes, än
opaginerad Kontrollera mot PDF
Banko-Ut skott ds Betänkande N:o 12.
som varit fallet under nuvarande förhållanden; då, efter hvad af styrelsernas yttranden
framginge, tjenstemännen åt andra än tjenstegöromål egnat en .ganska betydlig
del af sin arbetstid, men enligt styrelsernas förslag aflöningarne skulle betydligt ökas,
utan att tjenstemännens antal minskades och detta, oaktadt fullmäktige såsom grund
för förslagens uppgörande föreskrifvit, att hvarje för bokförings- och expeditionsgöromål
antagen tjensteman skulle af tjensten hafva full sysselsättning; och då fullmäktige
funno sig icke kunna med ledning af de efter ofvan antydda grunder afgifna
yttrandena uppgöra förslag till aflöningsstater för lånekontoren samt ansågo
lämpligast att vederbörande styrelser lemnades tillfälle att i första hand yttra sig
och afgifva förslag till den, minskning i antalet tjenstår afseende reglering af görornålen,
som i sammanhang med anvisandet af förbättrade aflöningsvilkor borde ega
rum — anmodat styrelserna för kontoren i Göteborg och Malmö att skyndsamligen
afgifva förslag till sådant ordnande af tjenster och göromål vid kontoren, som borde
blifva en följd deraf, att tjenstemännen genom förbättrade aflöningsvilkor sattes i
tillfälle att egna sitt arbete åt tjenstegöromål och icke åt enskilda uppdrag och befattningar
utom tjensten.
I de med anledning häraf från styrelserna inkomna memorial hade emellertid
annan jemkning i afseende på göromålens fördelning och afiöningsstatens reglering
icke ifrågasatts, än vilkorlig indragning af eu bokhållaretjenst vid Malmö lånekontor;
och då således frågan om organisation af göromål och aflöningsförmåner
vid kontoren i Göteborg och Malmö icke kommit i förändradt skick genom sednast
afgifna utlåtanden, återstode för fullmäktige allenast att, då styrelserna för dessa
kontor icke visat det tillmötesgående, som redan bort följa åtminstone af den styrelserna
sednast gifna anmodan, hemställa att icke någon ändring vidtoges i de för
bemälda kontor nu gällande aflöningsstater.
Ehuru fullmäktige icke kunde föreställa sig annat, än att i och med detsamma
tjenstemännen afskiljdes från enskilda bestyr, i de flesta fall upptagande
större delen af den tid, som kunnat och bort egnas åt tjenstegöromål, de ock
borde kunna åtaga sig den vidsträcktare tjenstgöring, som möjliggjorde tjenstemannapersonalens
förminskning; och ehuru, i betraktande af de kontoren tillhöriga göromål,
det ville synas, som skulle vid kontoren i både Göteborg och Malmö dessa
göromål kunna besörjas af ett färre antal tjensteman, utan fara att de qvarvarande
öfveransträngdes eller nödig kontroll åsidosattes, kunde det ej tillkomma fullmäktige
att i första hand uppgöra förslag till eu sådan göromålens förändrade anordning.
Om det ock, såsom det ville synas af styrelsernas utlåtanden, men i synnerhet
af'' särskilda ansökningar om ersättning för mistad inkomst genom förbudet
att taga befattning med lånekommissioner, hos en del, kanske flertalet tjensteman
vid kontoren såsom hufvudsakligaste motivet för deras beslut att söka inträde i
kontorens tjenst framstått att derigenom, på sidan af, men såsom omedelbar följd af
sin anställning, bereda sig särskild inkomst af kommissionsuppdrug, och sålunda förvandlat
-
Banko- Utskottets Betänkande N;o lä.
35
vandlat tjensten till bisak och kommissionerna till hufvudsak, borde val deraf icke
rimligen dragas den slutsats att, sedan kommissionsuppdragen upphört, tjenstemännen
skulle genom förhöjda löneinkomster beredas ersättning för mistad biförtjenst,
utan all tillökning i förut innehafda göromål. Så länge en dylik åsigt icke allenast
vunne medhåll utan äfven framhölles af den styrelse, hvars närmaste intresse
borde vara att de under densamma lydande tjensteman,, så vidt möjligt, uteslutande
ögnade sig åt tjenstegöromålen, men å andra sidan kunde påräkna en deremot svarande
aflöning, läte det svårligen tänka sig, att frågan om reglering af löneförmånerna
för kontorens tjensteman skulle erhålla en ''för dessa lycklig lösning.
Vid de af fullmäktige sålunda anförda förhållanden, och då Utskottet måste
gilla fullmäktiges betänkligheter mot att utan vederbörande kontorsstyrelscrs medverkan
vidtaga åtgärder härutinnan, finner Utskottet sig icke kunna annat än, lika
med fullmäktige, hemställa,
10:o
att nuvarande aflöningsstater för Riksbankens kontor i Göteborg
och Malmö, sådana dessa stater finnas intagna uti § 133
mom. 1 Litt. A. och B. af 1871 års bankoreglemente, tills vidare
må bibehållas oförändrade.
Då likväl det låter tänka sig, att fullmäktige kunna under tiden intill nästa
Riksdag genomföra behöfliga organisationsändringar af tjänster och göromål vid ej
mindre fullmäktiges och ombudsmansexpeditionerna än vid afdelningskontoren i Göteborg
och Malmö, hafva fullmäktige hemställt, huruvida icke det bemyndigande,
som vid sistlidne riksdag lemnades dem i afseende på Riksbanken i sin helhet,
kunde förnyas och fortfara i fråga om ofvanberörda expeditioner och kontor, för
Indika förhållandena ännu icke hunnit ordnas. Utskottet, som finner denna framställning
välbetänkt, får derföre, och då bemyndigandet för fullmäktige att lemna
de tjensteman vid samtliga afdelningskontoren, som handlägga kommissionsgöromål,
ersättning derför äfven torde böra förnyas, härmed föreslå,
1 Ro
att det må öfverlåtas åt fullmäktige att, i den mån förändringar i
fråga om tjenster och göromål vid fullmäktiges och ombudsmansexpeditionerna
samt afdelningskoutoren i Göteborg och Malmö
kunna genomföras, under tiden intill nästa riksdag vidtaga sådana
jemkniugar i aflöningar, arvoden m. m. utöfver hvad aflöningsstaterna
i detta afseende stadga, som af omständigheterna påkallas,
äfvensom att åt de tjensteman vid samtliga afdelningsBih
till Bikscl. Prof, 1873. C Sami. 1 Afd. 11 Höft. 4
Banko- Utskottets Betänkande N:o 12
26
kontoren som erhålla uppdrag att handlägga kommissionsgöromålen
derstädes, anslå lämpliga arvoden för detta bestyr; hörande
likväl anmälan om hvad på grund häraf blifvit åtgjord t
till nästa Riksdags Banko-Utskott inlemnas.
I den för kontoret i Wisby gällande stat hafva fullmäktige icke ansett annan
ändring påkallas af de nya anordningarne, än att, om, såsom sedermera blifvit af
Riksdagen beslutadt, styrelseledamöternes antal, ledamoten för handhafvande af den
dagliga förvaltningen oberäknad, nedsattes från 3 till 2, för hvardera af dessa två
ledamöter borde anvisas 600 rdr, eller enahanda belopp, som är bestämdt för styrelseledamöterne
vid kontoret i Luleå i stället att för närvarande utgå 500 R:dr till
hvardera af de nuvarande 3 styrelseledamöterne utom bankoombudet.
Nu gällande aflöningsstat för kontoret i Wisby fastställdes år 1868, och dä
omfånget samt beskaffenheten af rörelsen vid detta kontor icke sedan dess undergått
någon afsevärd förändring, anser Utskottet, lika med fullmäktige, denna stat
böra bibehållas oförändrad, allenast med den jemkning af arvodet för två styrelseledamöter,
fullmäktige förslagit.
Utskottet hemställer alltså,
12:o
att följande aflöningsstat för Riksbankens afdelniugskontor i
Visby måtte af Riksdagen lastställas:
r
till två styrelseledamöter, hvardera 600 R:dr.
till den styrelseledamot, som utses att handhafva
den dagliga förvaltningen, arvode
till kamererare!!, lön . . 1,000 R:dr
missräkningspenningar . . 200 ,,
till bokhållaren, tillika registrator, lön .
till ombudsmannen, lön ''.......
till vaktbetjenten.........
Summa
R-.dr 1,200.
„ 1,000.
? >
>>
1,200.
800.
300.
200.
Rall- 4,700.
Förvaltningskostnaderna vid afdelningskontörel må, i ett för
allt, icke öfverstiga 6,000 R:dr årligen, oberäknad! kostnaden
för revisionen af kontorets räkenskaper och förvaltning.
Då emellertid minskningen i styrelseledamöternes antal kommer att ega rum
först med ingången af nästa år och förhöjningen i arvodet till två ledamöter är
afsedd att inträda i sammanhang med nämnda minskning, hemställer Utskottet,
27
Banko- Utsko ttets Betänkande N:o 12.
13:o
att ofvan föreslagna stat, i hvad densamma rörer arvode till
styrelseledamöterne vid afdelningskontoret i Wisby, må träda
i gällande kraft från och med år 1874, men att emellertid för
innevarande år må till styrelseledamöterne utom bankoombudet
få utbetalas enahanda arvode som hittills, eller 500 R:dr, för
år räknadt, till hvardera.
Ofvan är erinradt, hurusom sist församlade Riksdag öfverlemnade åt fullmäktige
att ordna det då beslutade afdelningskontoret i Luleå, med förbehåll att
framdeles pröfva, huruvida den åt kontoret gifna organisation borde definitivt
fastställas.
Då de beslut i afseende på Riksbankens kontor i Göteborg, Malmö och Wisby,
Indika dels redan af Riksdagen fattats, dels vidare af Utskottet nu föreslås, afse att
bringa de inre anordningarne af dessa kontor till likhet med hvad som redan eger
rum beträffande kontoret i Luleå, synes anordningen af detta kontor nu kunna definitivt
fastställas; och bestämmelserna i do delar af bankoreglementet, som angå afdelningskontoren,
äro fördenskull så affattade, att de gälla äfven för kontoret i Luleå.
Vid sådant förhållande torde äfven aflöningsstat för ifrågavarande kontor
böra, liksom för de öfriga kontoren, af Riksdagen fastställas; och fullmäktige, som
vid kontorets öppnande i September månad förlidet år tillsvidare bestämde aflöningarne
vid kontoret, hafva nu, med anmälan att anledning ej förekommit att för
närvarande föreslå ändring i ett eller annat hänseende af den utaf fullmäktige
uppgjorda stat, hemställt, att denna stat tillsvidare må få tjena till efterrättelse.
På grund häraf hemställer Utskottet,
14:o
att följande aflöningsstat för Riksbankens afdelningskontor
i Luleå må af Riksdagen fastställas:
till två styrelseledamöter, hvardera 600 R:dr , . Rall
„
den styrelseledamot, som utses att handhafva
den dagliga förvaltningen, arvode „
„ kamereraren, tillika kassör, arvode . . 1,200.
missräkningspenningar . 300.
„ bokhållaren, tillika registrator, arvode .....
,. ombudsmannen, arvode.......„
„ vaktbetjenten, jemte bostad och vedbrand . . „
1,200.
1,200.
1,500.
900.
300.
150.
Hvad nu angår föreskrifterna i reglementets Afdelning 4, om tjenstemännen
vid Riksbankens hufyudkontor ro. in., förekommer först hurusom, vid den med in
-
28
Banko-Utskottets Betänkande N:o 12.
Bevarande åt- införda ordning för göromålen inom Riksbankens hufvudkontor, i spetsen
för den afdelning, som har att verkställa granskning af räkenskaperna m. in.,
sattes eu förste revisor, hvilken tilldelats aflöning inom tredje fjell stegraden. Denna
tjensteman bör fördenskull, uti § 60, som angifver tjenstemännen inom de särskilda
graderna, på vederbörligt ställe upptagas, hvadan Utskottet hemställer,
15:o
att § 60 må få följande lydelse:
(Nuvarande lydelse)
§ 60. Tjenstegradcrna inom Riksbanken
äro fyra, nemligen:
Första graden: kontorsskrifvare, kassaskrifvare
och kanslister.
Andra graden: bokhållare, revisorer,
kassörer, notarie och registrator.
Tredje graden: kamererare och ombudsman.
Fjerde graden: kommissarier och bankosekreteraren.
Tjenstegradcrna inom Riksbanken äro
fyra, nemligen:
Första graden: kontorsskrifvare, kassaskrifvare
och kanslister.
Andra graden: bokhållare, revisorer,
kassörer, notarie och registrator.
Tredje graden: kamererare, ombuds
man och förste revisor.
Fjerde graden: kommissarier och bankosekreteraren.
Som, efter hvad fullmäktige anmält, någon tjensteman af andra graden icke
kommer att erfordras i ombudsmansexpeditionen, bör utur 61 § inom. 1, som upptager
tjenstemanna-antalet i de särskilda graderna jemte bestämmelse å hvilka tjenster
fullmakt meddelas, uteslutas hvad deri om tjensteman af andra graden i ombudsmansexpeditionen
förekommer, hvarjemte böra iakttagas de ändringar i öfrigt,
som följa af den förändrade organisationen beträffande både antalet på det hela
och fördelningen på de särskilda graderna.
Utskottet hemställer sålunda:
16:o
att § 61 mom. 1 må erhålla följande lydelse:
(Nuvarande lydelse)
§ 61. Mom. 1. På ordinarie stat må
ej tillsättas flere tjensteman än högst
sextio, hvaraf i första graden tjugufyra,
i den andra ljugare, i den tredje fem
På ordinarie stat må ej tillsättas flere
tjensteman, än högst femtiotvå, hvaraf i
första graden tjugu, i den andra tjuguen,
i den tredje fem och i den fjerde sex.
För tjensteman af tredje och fjerde tjenstegraderna,
äfvensom för den i fullmäk
-
Banko-Utskottets Betänkande N:o 12,
29
och i den fjerde åtta. För tjensteman
af tredje och fjerde tjenstegraden, äfvensom
för dem af andra graden, livilka
tjenstgöra i fullmäktiges och ombudsmans-expeditionerna,
meddelas fullmakt.
tiges expedition anställde tjensteman af
andra graden meddelas fullmakt.
Uti 62 § mom. 1 böra orden “löner och arvoden11 ändras till “aflöningsförmåner11,
enär i dessa ingå, såväl s. 1c. tjenstgöringspenningar och missräkningspenningar,
som särskilda arvoden; och bör derjemte uttryckas, att aflöningsstäten upptager
jemväl vaktbetjeningen.
Hvad ofvan i fråga om aflöningsstaten blilvit omformäldt om upphörande af
särskild godtgörelse för underskrifning af nya samt makulering af förslitna sedlar,
förklarar anledningen till uteslutning ur mom. 2 i 62 § af raedgifvandet till meddelande
af sådan godtgörelse, äfvensom skälet dertill, att nuvarande mom. 3 af
samma § ur reglementet uteslutits.
Utskottet hemsäller,
17:o
att, med uteslutande från 62 § af nuvarande inom. 3, denna
§ må få följande lydelse:
(Nuvarande lydelse)
§ 62. Mom. 1. De till fullmäktige, deras
deputerade samt tjenstemännen utgående
löner och arvoden äro bestämda
i särskild, af Riksdagen fastställd, aflöningsStat.
Mom. 2. Utöfver hvad aflöningsstaten
upptager ega fullmäktige ej mindre att
för under skrifvande af nya samt granskning,
uppräkning och korsning af förslitna
sedlar meddela de tjenstemän,
hvilka dertill erhålla uppdrag, särskild
godtgörelse, som af fullmäktige bestämmes,
än äfven att tilldela lämpliga arvoden
såväl åt de tjenstemän, hvilka biträda
deputerade med göromål och bestyr
i och för vexlars köp och försäljning,
som ock åt de tjenstemän, hvilka
Mom. 1. Do till fullmäktige, deras deputerade
samt tjenstemännen och vaktbetjeningen
utgående aflöningsförmånér äro
bestämda i särskild, af Riksdagen fastställd,
aflöningsstat.
Mom. 2. Utöfver hvad aflöningsstaten
upptager, ega fullmäktige att tilldela lämpliga
arvoden såväl åt de tjensteman,
hvilka biträda deputerade med göromål
och bestyr i och för vexlars köp och försäljning,
som ock åt de tjenstemän, hvilka
erhålla uppdrag att handhafva de göromål,
som härflyta af stadgandet i § 35
mom. 1 här ofvan.
Likaledes ega fullmäktige att utöfver
stat till vaktmästare i och för tjenstgöring
vid brandanstalterna och nattbevakningen
meddela de arvoden, fullmäktige
finna skäliga.
30
Banko-TJtskottets Betänkande N:o 12.
erhålla uppdrag att handhafva de göromål,
som härflyta af stadgandet i § 35
mom. 1 här ofvan.
Likaledes ega fullmäktige att utöfver
stat till vaktmästare i och för tjenstgöring
vid brandanstalterna och nattbevakningen
meddela de arvoden, fullmäktige
finna skäliga.
Mom. 3. A arvodesstat utgående tjenst- (öfverflyttadt till aflöningsstaten)
görings- och missräkningspenningar samt
sådana arvoden, hvilka äro anvisade åt tjensteman,
åtfölja utöfvandet af sjelfva tjenstebcfattningen,
och få alltså icke åtnjutas
under tjenstledighet; dock med rättighet
för fullmäktige att kunna medgifva den
tjensteman eller vaktbetjent, som af sjukdom
hindras från tjenstens bestridande,
att under tiden uppbära de för samma
tjenst å arvodesstat utgående tjenstgöringspenningar
samt med ett undantag för
öfrigt, som följer af stadgandet i § 70
mom. 4 om semester för tjenstemännen.
Uti § 66 är den grundsats uttalad, att tjensteman i Riksbankens hufvudkontor
ej må tillika innehafva tjenst på stat i annat embetsverk; dock under medgifvande
af undantag för de tjensteman, hvilka, innan detta stadgande tillkom, hade
ordinarie tjenst både i Riksbanken och annorstädes, så länge deras befattning utom
banken ej vore för bankens tjenst hinderlig.
Med bibehållande i det väsendtliga af dessa bestämmelser, har Utskottet likväl
ansett redaktionen af förevarande § böra undergå förändring, och hemställer i
sådant afseende,
18:o
att 66 § i reglementet må få denna lydelse
(Nuvarande lydelse) Den, som innehar tjenst i annat verk,
kan icke antagas till ordinarie tjenstetid
66. Den som till tjenst i Riksban- man i Riksbankens hufvuäkontor; antager
ken befordras, må icke annan tjenstebe- ordinarie tjensteman i Riksbankens hufvud
fältning
utom Riksbanken bibehålla eller kontor tjenst inom annat verk, varde han
emottaga. De tjensteman, hvilka, till följd från sin tjenst i Riksbanken skild.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Banko-Utskottets Betänkande N:o 12.
81
af förut fjällande stadganden, innehafva
tjenstår utom riksbanken, må dock sina
nuvarande tjänster bibehålla, så länge de
icke äro för bankens tjenst hinderlig e.
De tjänstemän, hvlika, till följd af förut
gällande stadganden, innehafva tjenster
utom Riksbanken, må dock dessa tjenster
med bankens förena, så länge sådant icke
är för tjenstgöringcn i banken hinderligt.
I andra stycket af § 68 har Utskottet ansett böra bestämdt uttryckas, att
särskild ersättning ej meddelas för underskrifning af sedlar; och sista stycket bär
uteslutits, enär, efter livad fullmäktige anlört, detsamma numera saknar tillämpning.
Utskottet hemställer fördenskull,
19:o
att 68 § i reglementet må erhålla denna lydelse:
(Nuvarande lydelse)
§ 68. Riksbankens tjensteman och betjente
äro skyldige att underkasta sig
den vidsträcktare tjenstgöringsskyidighet
eller jemkning i åligganden, som vid eu
förändrad organisation af Riksbanken eller
eljest kan varda stadgad.
Såsom tjenstepligt åligger det enhvar
af Riksbankens tjensteman, som dertill
af fullmäktige erhåller uppdrag, att underskrifva
nya samt granska, uppräkna
och makulera förslita sedlar.
De å indragning sstat före år 1864
uppförda öfvertalige tjcnsternän kunna icke,
emot deras vilja, tvingas att emottaga
någon af nuvarande tjenstebefattning ar,
såvida icke denna befattning, i afseende
på göromålens omfång och beskaffenhet,
motsvarar den, hvarå de ega fullmakt.
Tjensteman och betjente vid Riksbankens
hufvudkontor äro skyldige att
underkasta sig den vidsträcktare tjenstgöringsskyidighet
eller jemkning i åligganden,
som vid en förändrad organisation
af Riksbanken eller eljest kan varda
stadgad.
Såsom tjenstepligt åligger det eu hvar
af tjänstemännen, som dertill af fullmäktige
erhåller uppdrag, att utan ersättning
underskrifva nya samt granska, uppräkna
och makulera förslita sedlar.
I följd af den nya anordningen samt upphörande af de förutvarande kontorschefsbefattningarne
bör hvad om dessa förekommer i mom. 3 af § 69 uteslutas,
med iakttagande hvaraf Utskottet hemställer,
32
Banko- Utskottets Betänkande N:o 12.
20:<>
att mom. 3 af § 69 må få följande lydelse:
(Nuvarande lydelse^
§ 69. Mom. 3. Den som, enligt instruktionen
eller förordnande af fullmäktige,
deras deputerade eller vederbörande
kontorschef, förrättar en annans tjenst,
står under tiden i samma ansvar, som
ordinarie innehafvare!) deraf; men om
någon eljest, med chefens tillstånd, sätter
annan i sitt ställe, ansvarar lian sjelf för
vikariens åtgärder.
Dessutom är hvar och en — — —
oförändradt.
Den som, enligt instruktionen eller
förordnande af fullmäktige eller deras
deputerade, förrättar en annans tjenst,
står under tiden i samma ansvar, som
ordinarie innehafvare!) deraf; men om
någon eljest, med vederbörande förmans
tillstånd, sätter annan i sitt ställe, ansvarar
han sjelf för vikariens åtgärder.
Dessutom är hvar och eu — — —
etc. oförändradt.
Enligt mom. 4 af § 70 ega för närvarande “samtlige tjensteman i Riksbankens
hufvudkontor att, såvidt sådant utan hinder för göromålens jemna och
oafbrutna gång kan ske, hvar i sin ordning under sommarmånaderna åtnjuta semester,
de i lista och 2:dra graderna under eu månad och de i 3:dje och 4:de
graderna under eu och eu half månad hvarje år, med bibehållande under semestertid
af såväl lön som tjenstgöringspenningar, arvoden och missräkningspenuingar,
hvaremot fullmäktige ega att i och för tjenstgöringen använda icke allenast arvoden,
beräknade efter 1,000 R:dr för år, utan äfven de för vissa befattningar anvisade
missräkningspenningar, allt likväl inom det i lönestaten dertill anvisade
belopp".
I afseende på dessa bestämmelser hafva fullmäktige anfört, hurusom utsträckningen
af semesterrätten till samtlige tjensteman, i förening med den omständigheten
att allenast några få tjensteman underlåtit att begagna semester, ledt
derhän, att uppgörandet af semesterindelningen mött sådana svårigheter, att tiden
för begagnande deraf måst utsträckas utöfver de vanliga sommarmånaderna; hvarförutan
det nästan alltid inträffat, att några, synnerligen bland de äldre tjenstemännen,
till följd af sjuklighet icke kunnat inträda i tjenstgöring den tid under
sommaren, då de vid indelningen blifvit till tjenstgöring påräknade, samt att stor
svårighet mött att för dem erhålla lämplige vikarier, då eu så betydlig del af de
ordinarie tjenstemännen redan varit från tjenstgöring befriad. På grund af dessa
och andra iörhållanden hafva fullmäktige föreslagit eu inskränkning i den nu medgift
allmänna semesterrätten, sä att andra bland tjenstemännen i första tjenste
graden
-
Banko- Utskottets Betänkande N:o 12.
33
graden icke skulle vara berättigade till åtnjutande af semester, än de, som på
ordinarie stat tjena! i graden mer än tio år. För öfrigt hafva fullmäktige föreslagit
en förhöjning från 1,000 till 1,200 R:dr i arvodet för extra ordinarie tjensteman,
som tjenstgör i stället lör semestrerad ordinarie, under anförande att denna
förhöjning vore af rättvisa och billighet påkallad, då ordinarie tjenstemannen egde
bibehålla tjenstgöringspenningarne, men vikarien ändock vore skyldig ansvara för
den ordinaries alla åligganden, samt att tillgång för det förhöjda arvodet lätt borde
kunna beredas dels genom det förminskade tjenstemannaantalet på det hela, dels
genom den föreslagna nedsättningen i missräkningspenningar och dels genom de
yngste tjenstemännens i rista graden uteslutande från rätt till semester.
Fullmäktiges förslag att från semester utesluta de tjensteman i första graden,
hvilka varit ordinarie tjensteman mindre än 10 år, kan Utskottet icke gilla. Det
har blifvit upplyst, att hittills endast ytterst sällan någon hunnit till ordinarie tjenst
i Riksbanken vid 30 års ålder, och medelsiffran för den ålder, då ordinarie tjenst
erhålles, ställer sig vida högre. Innan extra ordinarie tjensteman hinner till ordinarie
tjenst, lärer han utan tvifvel äfven hädanefter få tjenstgöra åtskilliga år
såsom extra ordinarie; och det synes derföre Utskottet billigt att, när han kommit
till ordinarie tjenst, han då må få åtnjuta någon årlig ledighet.
Den svårighet, som lärer visat sig att finna lämpliga personer till tjenstgöringen
under semestertiden, torde kunna i väsendtligaste mån undanrödjas, om
semestertiden utsträckes, i män af behof, äfven till andra tider af året än sommaren,
och Utskottet har derföre ansett berörde svårighet icke böra utgöra hinder
för medgifvande äfven åt de lägre tjenstemannen af en ledighet, som är väl behöflig.
Deremot har Utskottet ansett sig icke kunna tillstyrka den af fullmäktige
föreslagna förhöjningen i arvodet för vikarier under semester från förutvarande 1,000
R:dr till 1,200, utan bibehållit det förstnämnda beloppet, hvilket är detsamma,
som enligt § 70 mom. 1 bestås extra ordinarie, när han annorlunda än i följd
af semester förestår ordinarie tjenst, af farhåga att de för ändamålet tillgängliga
medlen eljest ej skulle blifva tillräckliga, då samtlige tjenstemän finge rätt till åtnjutande
af semester.
I öfverensstämmelse med hvad Utskottet nu anfört, samt med erinran att
den del af mom. 4 i § 70, som bestämmer, hvilka inkomster få under semester
bibehållas, blifvit införd i aflöningsstaten, hemställer Utskottet,
21:o
att mom 4- af § 70 må erhålla följande lydelse:
(Nuvarande lydelse)
§ 70 mom. 4. Samtlige tjenstemän Samtlige tjenstemän vid Riksbankens
i Riksbankens kontor och expeditioner hufvudkontor ega, så vidt sådant utan
Bill. till JRiksd. Prof. 6 Sami. 1 Afd. 11 Käft. 5
34
Banko-Utskottets Betänkande N:o 12.
ega, så vidt sådant utan hinder för göromålens
jemna och oafbrutna gång kan
ske, hvar i sin ordning under sommarmånaderna
åtnjuta semester, de i lista
och 2:dra graderna under eu månad och
de i 3:dje och 4:de graderna under en
och en half månad hvarje år.
Tjenstemannen bibehåller under se-''
mestertid såväl lön som tjenstgöringspenningar,
arvoden och missräkningspenningar,
hvaremot fullmäktige ega att i och
för tjenstgöringen använda icke allenast
arvoden, beräknade efter 1,000 R:dr för
år, utan äfven de för vissa befattningar
anvisade missräkningspenningar, allt likväl
inom det i lönestaten dertill anvisade
belopp. Semesterordningen för hvarje''
år fastställes af fullmäktiges deputerade.
Med utbyte i § 73 af ordet “Ril
samt af orden “inkomst på lönestat“ till
hinder för göromålens jemna och oafbrutna
gång kan ske, hvar i sin ordning
åtnjuta semester, de i första och
andra graderna under eu månad och de
i tredje och fjerde graderna under en
och en half månad hvarje år.
Semesterordningen för hvarje år fastställes
af fullmäktiges deputerade.
(Öfverflyttas till aflöningsstaten.)
•sbanken“ till “Riksbankens liufvudkontor“
“lön" hemställer Utskottet,
22:o
att § 73 må erhålla denna lydelse :
(Nuvarande lydelse)
§ 73. Om någon af Riksbankens vaktbetjening
af sjukdom hindras att sin tjenst
bestrida, ega deputerade förordna extra
vaktbetjent att tjensten förrätta, mot åtnjutande
för den tid, vikariatet förtfar,
af ett arvode, motsvarande den inkomst
på, lönestat, som för Riksbankens yngre
vaktmästare är bestämd. För vaktbetjent
etc. —• — ■— —
Om någon af vaktbetjeningen vid
Riksbankens hufvudkontor af sjukdom hindras
att sin tjenst bestrida, ega deputerade
förordna extra vaktbetjent att tjensten
förrätta, mot åtnjutande för den
tid vikariatet fortfar, af ett arvode, motsvarande
den lön, som för yngre vaktmästare
är bestämd. För vaktbetjent
etc. — oförändradt.
Nuvarande § 75 stadgar att, om kommissarie eller innehafvare af sådan
tjenstebefattning, hvarmed uppbörd eller godkännande af andra verks eller enskilde
personers invisningar är förenad, varder under förmynderskap ställd, han ej må
tillåtas förrätta tjensten, så länge hans omyndighetstillstånd fortfar, samt att han
skall skiljas från tjensten, om han ej inom två år blifver från förmyndares inseende
befriad.
Banko-Utskottets Betänkande N:o 12.
35
Såsom fullmäktige erinrat, måste detta stadgande, tillkommet och i sak
olörändradt bibehållet sedan den tid, då fullmakt å bestämd tjenst vid alla tillsättningar
utfärdades, på grund af nu gällande förhållanden utsträckas till samtlige
tjensteman; och Utskottet hemställer fördenskull,
23:o
att 75 § må erhålla
(Nuvarande lydelse)
§ 75. Om någon kommissarie eller
innehafvare af sådan tjenstebefattning inom
Riksbanken, hvarmed uppbörd eller godkännande
af andra verks eller enskilde
personers invisningar å Riksbanken är förenad,
varder under förmynderskap ställd,
må det ej tillåtas honom att tjensten
förrätta, så länge hans omyndighets tillstånd
fortfar. Blifver han icke inom
tvänne år från förmyndares inseende befriad,
skiljes han från tjensten.
följande lydelse:
Tjensteman, som varder under förmynderskap
ställd, må det ej tillåtas att
tjensten förrätta, så länge hans omyndighetstillstånd
fortfar. Blifver han icke
inom två år från förmyndares inseende
befriad, skiljes han från tjensten.
Under åberopande af hvad Utskottet vid § 53 föreslagit, om införande der
af vissa bland de bestämmelser, som nu hafva sin plats i afdelning 6, om Tumba
pappersbruk, nemligen det hufvudsaldiga innehållet af §§ 102 och 110, samt om
förflyttande till afdelning 4 af de öfriga föreskrifter rörande bruket, hvilka kunde
anses böra i bankoreglementet bibehållas, går Utskottet nu att afgifva förslag härutinnan.
Hvad nu först angår § 103, som innehåller föreskrift ''.derom, att den fullmäktiges
deputerad, hvilken har det speciela inseendet öfver bruket, skall månadtligen
inspektera detsamma, torde denna bestämmelse saklöst kunna uteslutas,
då deputeraden i allt fall lärer egna den- tillsyn åt bruket, som enligt 42 § åligger
honom.
Paragrafen 104 och 105, hvilka handla om bruksförvaltaren och öfriga tjensteman,
om instruktion för dem samt om deras aflöning, äfvensom § 106, om arbetspersonalen,
anser Utskottet böra bibehållas; allenast med den ändring i § 106,
att aflöningen för arbetspersonalen icke må ovilkorligen behöfva fastställas årligen.
Men deremot synas § 107, om tilldelande af belöningar åt arbetare, som tjenat
längre tid; § 108, derom att förhöjningar i arbetspersonalens aflöningår endast höra i
oundvikliga fall beviljas; § 109, derom att större upphandlingar för brukets behof
i allmänhet böra ske genom offentligt infordrande af anbud, m. m., samt förra
36
Banko-Utskottets Betänkande N:o 12.
delen af § 110, om sparsamhet vid underhållet af byggnaderna och användningen
af brukets effekter, kunna utur reglementet uteslutas.
Om Riksdagen gillar dessa åsigter samt tillika bifaller, att de bibehållna
stadgandena införas såsom en särskild underafdelning under afdelning 4, kominer,
såsom redan är nämndt, afdelningen 6 att försvinna.
De tvänne särskilda delarne af afdelning 4 skulle då erhålla hvar sin
öfverskrift, angifvande hvarderas innehåll och , omfattande: den första, motsvarigheten
till §§ 59—86; den andra, motsvarigheten till nuvarande §§ 104—106.
Utskottet hemställer:
24:o
att den allmänna öfverskriften för 4:de afdelningen må erhålla
följande lydelse :
Om tjenstemänuen och vaktbetjeningen vid hufvudkontoret
samt om tjenstemännen och arbetspersonalen vid
Tumba; och
25:o
att följande rubriker för de tvänne underafdelningarne under
afdelning 4 må beslutas:
“A. Om tjenstemännen och vaktbetjeningen vid Riksbankens
hufvudkontor, deras tillsättande, aflöning och åligganden,
ordningsstadganden samt grunderna för pensions erhållande
;“ under hvilken rubrik införes motsvarigheten till §§ 59—
86 i nuvarande reglemente.
“B. Om tjenstemännen och arbetspersonalen vid Tumba
pappersbruk1 hvarunder införes motsvarigheten till nuvarande
§§ 104—106.
Vidare hemställer Utskottet,
26:o
att motsvarigheten till § 104 må få denna lydelse:
(Nuvarande lydelse) Tumba bruks egentliga förvaltning
besörjes etc. oförändrad.
Brukets egentliga förvaltning besörjes samt
etc. oförändad.
27:o
att §§ 105 och 106 sammmanföres i en § så lydande:
Banko- Utskottets Betänkande N:o 12.
37
(Nuvarande lydelse) ,
§ 105 lika med motstående inom. 1.
(Nuvarande lydelse)
g 106. Lika med motstående. — —
För nämnda personal fastställa fullmäktige
årligen stat till aflöning och öfriga
förmåner.
Derjemte hemställer Utskottet:
Mom. 1. I afseende å de Tumba
bruks tjensteman och vaktmästare tillkommande
löne- och öfriga förmåner,
kommer den af Banko-Utskottet, på
grund af Rikets Ständers beslut, den 11
Oktober 1860 utfärdade aflöningstat att
tjena till iakttagande med den ändring,
som följer af andre bokhållaretjenstens
indragning; egande dock fullmäktige att
till bruksförvaltaren, för aflönande af ett
biträde vid kontorsgöromålen, af brukets
medel anvisa ett belopp af högst 850
R:dr årligen.
Mom. 2. Den vid bruket anställda
arbetspersonal antages och afskedas af
förvaltaren, på sätt instruktionen föreskrifver.
För nämnda personal fastställa
fullmäktige aflöning och öfriga förmåner.
28:o
att § 103 må ur reglementet uteslutas så lydande:
Den af fullmäktiges deputerade, som har det speciela
inseendet öfver bruket, åligger att en gång i månaden, eller
oftare, om så erfordras, detsamma inspektera.
Kostnaden för deputeradens vistande å Tumba skall
af brukskassan godtgöras.
29:o
att § 107 må uteslutas så lydande:
Den arbetare, som vid bruket tjenat utöfver femton
år och derunder sig väl förhållit samt med skicklighet och
drift i tjensten fortfar, eger undfå belöning till det belopp,
som fullmäktige för hvarje särskildt fall bestämma. Ersättning
för öfverarbete och extra godt arbete bestås äfven efter
af fullmäktige godkänd beräkning och fördelning.
30:o
och § 108 må uteslutas, så lydande:
38
Banko-Utskottets Betänkande N;o 12.
Af fullmäktige bör såsom allmän grundsats iakttagas,
att såväl vid upprättandet af den årliga aflöningsstaten,
som vid bestämmandet af öfriga, bruksfolket tillkommande förmåner,
några förhöjningar icke beviljas i andra fall, än då
desamma antingen icke kunna utan arbetets afbrott undvikas
eller bruket derigenom beredes en, den ökade utgiften öfverstigande
förmån; skolande i alla dylika frågor ej mindre
den deputerade, som har uppsigt öfver bruket, än förvaltaren
höras, samt deras utlåtanden, jemte skälen för beslutet, i fullmäktiges
protokoll fullständigt intagas.
31:o
samt att § 109, må uteslutas så lydande:
Alla större upphandlingar för brukets behof skola antingen
i allmänna tidningarne kungöras samt anbud derå inbegäras,
med uppgift å prisen, såväl vid leverering i Stockholm,
som i händelse af dess verkställande å bruket, eller ock,
om sådant är med brukets fördel mera förenligt, ske under
hand, genom bruksstyrelsens försorg; börande, då denna senare
åtgärd begagnas, skälen derför i fullmäktiges protokoll
upptagas.
Anskaffandet af effekter eller varor af mindre qvautiteter
eller obetydligt värde öfverlemna fullmäktige åt brukstyrelsen.
För öfrig! iakttages noga, att upphandlingarne rättas
efter behofvet, så att bruket ej med öfverflödiga förråd belastas.
Den del af § 110, söm ansetts böra bibehållas, är
införd i § 53, hvadan slutligen hemställes:
32:o
att nuvarande § 110 må uteslutas.
I följd af de beslut, Riksdagen fattat uppå Utskottets framställningar i betänkande
N:o 6 och 8 rörande sättet för utseende af ledamöter i styrelserna för
Riksbankens kontor i landsorterna m. m., erfordras åtskilliga ändringar i reglementets
afdelning 5, om styrelserna och tjenstemännen vid dessa kontor, för hvilka ändringar
Utskottet nu anhåller att få redogöra.
I öfverensstämmelse med de i afseende på styrelsernas tillsättning, in. in.
fattade beslut, men under erinran att, då tre ledamöter i hvardera styrelsen för
afdelningskontoren i Göteborg, Malmö och Visby blifvit af Riksdagen för återstoden
Banko-Utskottets Betänkande N:o 12.
39
af innevarande år utsedde, den nuvarande 87 § fortfarande intill detta års slut bör
tillämpas, hemställer Utskottet, efter inbemtade förslag af fullmäktige,
33:o
att § 87 af reglementet må erhålla följande lydelse:
(Nuvarande lydelse) Mom. 1. Styrelsen öfver hvart -
§ 87. Mom. 1. Styrelsen öfver
hvardera af låne/contoren i Göteborg,
Malmö och Visby, utgöras af fyra ledamöter,
deraf Riksdagen utser tre jemte
suppleanter för dem och fullmäktige förordna
den fjerde eller Riksbankens ombud
i styrelsen.
Mom 2. Styrelsen väljer inom
sig ordförande och vice ordförande.
Mom. 3. År styrelsen ej så fulltalig,
som för besluts fattande erfordras,
enligt hvad här nedan föreskrifves, inkallas
suppleant att i styrelsen deltaga.
Inträffar hinder för banko-ombudet,
förordna fullmäktige annan person att
befattningen under tiden bestrida mot
ersättning, som af fullmäktige bestämmes,
och bör emellertid annan ledamot af styrelsen
öfvertaga bankoombudets göromål.
Mom. 4. Ledamot i styrelsen frånträde
genast denna befattning i följande
fall:
a) om han blifver ledamot af Statsrådet
;
b) om han ställes un der förmynderskapj
c) om han till borgenärer all sin egendom
afträder;
d) om han af allmän åklagare ställes
under tilltal för vanfrejdande brott;
e) om han förklaras förlustig medborgerligt
förtroende eller ovärdig att
inför rätta föra andras talan;
dera afdelning skontor et i Göteborg och
Malmö utgöres af fyra ledamöter och
öfver hvardera afdelning skontor et i Luleå
och Visby af tre ledamöter, hvilka
alla, jemte nödigt antal suppleanter, för
ett år i sender, efter kalenderår rälenadt,
utses af fullmäktige, med rättighet för
fullmäktige att derförinnan, om och när
de dertill finna anledning, entlediga en
eller flere eller alla ledamöter i dessa
styrelser, och skola i den eller de entledigades
ställe annan eller andra ledamöter
genast inväljas.
Åfgår eljest ledamot under den
tid, för hvilken han är vald, utses ny ledamot
att deltaga i styrelsen under den
tid, som för den afgångne ledamoten
återstått. Vid de årliga valen kan afgående
ledamot återväljds.
Mom. 2. Bland ledamöterne i
hvardera styrelsen skola fullmäktige särshildt
utse en att handhafva den dagliga
förvaltningen, men styrelsen väljer inom
sig ordförande och vice ordförande.
Mom. 3. Suppleant inkallas i
styrelsen vid tillfälligt hinder för ordinarie
ledamot.
Inträffar hinder för den ledamot,
som handhafva'' den dagliga förvaltningen,
öfvertager annan ledamot den förres
göromål, intill dess fullmäktige derom
för ordnat.
40
Banko-Utskottets Betänkande N:o 12.
f) om han blifva förvunnen att hafva
vid riksdagsmannaval med penningar
eller gåfvor sökt värfva röster
eller emot vedergällning afgifva
sin röst eller genom våld och hot
stört valfriheten.
Och skall då suppleant inkallas
att i stället såsom ledamot i styrelsen
inträda.
Banko-ombudet ege fullmäktige
dessutom att, när så lämpligt pröfvas,
från befattningen entlediga.
Enär fullmäktige hädanefter skola ega att meddela föreskrifter rörande afdelningskontorens
förvaltning i alla delar, bör den inskränkning härutinnan, som
§ 88 för närvarande innehåller, bortfalla ; och hemställer Utskottet fördenskull,
34:o
att § 88 må erhålla följande lydelse:
(Nuvarande lydelse)
§ 88. Vid förvaltningen af lånekontoret
har styrelsen att ställa sig till efterrättelse
icke allenast de för Riksbanken utfärdade
lagar, ordningar, stadgar och reglementen,
utan äfven de föreskrifter som
äro eller varda af fullmäktige eller deras
deputerade meddelade för beredande af
antingen större ordning, säkerhet och
kontroll vid lånekontoren, eller närmare
öfverensstämmelse emellan Riksbankens
och lånekontorens räkenskaper och redovisning;
och har styrelsen att doldt och
förtegadt hålla hvad som rörer enskilda
personers förhållanden till lånekontoret.
Vid förvaltningen af afdelningskontoret
har styrelsen att ställa sig till efterrättelse
icke allenast de för Riksbanken
utfärdade lagar, ordningar, stadgar
och reglementen utan äfven de föreskrifter,
som äro eller varda af fullmäktige
eller deras deputerade meddelade; och
har styrelsen att doldt och förtegadt
hålla, hvad som rörer enskilda personers
förhållande till afdelningskontoret.
Enligt nuvarande § 12 får för närvarande köp och försäljning af utländska
vexlar ske, utom vid hufvudkontoret, allenast vid afdelningskontoren i Göteborg och
Banko-Utskottets Betänkande N:o 12.
41
Malmö. Men då det icke är osannolikt att vexlar kunde erbjudas Riksbanken äfven
vid de öfriga afdelningskontoren samt binder för dessa kontor att köpa dylika
icke bör genom reglementets stadgatiden läggas, bär Utskottet för afsigt att vid §
12 i reglementet föreslå eu ändring i denna syftning, samt föreslår bär nedan, för
samma ändamål, att genom borttagande ur § 89 mom. 2 af orden “i Göteborg och
Malmö“ der meddelade bestämmelse må göras tillämplig på alla afdelningskontoren.
För öfrigt böra, i mom. 1 af 89 §, orden ”bankoombudet“, “lånekontoret"
och “Riksbanken11 utbytas mot de numera antagna benämningarne.
Fördenskull hemställer Utskottet
35:o
att § 89 må erhålla denna lydelse:
(Nuvarande lydelse)
§ 89. Mom. 1. Ben daglilja förvaltningen
af lånekontoret besörjes af
bankoombudet, som i sådant afseende
åligger att utöfva noggrann tillsyn öfver
göromålens handläggning inom lånekontoret,
att föredraga låne- och andra ärenden
och att besörja brefvexlingen emellan
lånekontoret och Riksbanken, allt i
öfverensstämmelse med de föreskrifter,
som äro eller varda af fullmäktige, deras
deputerade eller lånekontorsstyrelsen meddelade.
Mom. 2, Banko-ombudet i Göteborgs
och Malmö lånekontor jemte eu af dervarande
styrelses öfriga ledamöter, som
af fullmäktige dertill utses, utöfva de
med köp och försäljning af vexlar i hvardera
staden förenade göromål.
Desse ledamöter ega att antaga och
entlediga nödigt biträde i berörda göromål.
Mom. 1. Bet åligger den ledamot,
som handhafver den dagliga förvaltningen
af afdelning skontor et, att utöfva noggrann
tillsyn öfver göromålens handläggning
inom kontoret, att föredraga låneoch
andra ärenden och att besörja brefvexlingen
emellan afdelningskontoret och
hufvudkontoret, allt i öfverensstämmelse
med de föreskrifter, som äro eller varda
af fullmäktige eller deras deputerade
meddelade.
Mom. 2. Bemälde ledamot jemte en
af styrelsens öfriga ledamöter, hvilken
fullmäktige dertill utse, ombesörjer de
med köp och försäljning af vexlar vid
kontoret förenade göromål.
Desse ledamöter ega att antaga och
entlediga nödigt biträde i berörde göromål.
För afdelningskontoret i Luleå hafva fullmäktige redan från början föreskrifvit,
att, för bifall till ansökning om försträckning, alla tre ledamöterna skola
Bill. till lliksd. Prat. 1872. (> Sand. 1 Afd. 11 Hälft. 6
42 Écmko- Utskottets Betänkande N:o 1fl.
vara ense; och fullmäktige hafva eu föreslagit att eu likartad bestämmelse må införas
beträffande de öfriga afdelningskontoren.
I öfverensstämmelse härmed hemställer Utskottet, som anser mom. 1 af §
90 icke erfordra någon ändring,
36:o
att mom. 2 af § 90 må erhålla följande lydelse:
(Nuvarande lydelse)
§ 90. Mom. 2. För pröfning åter
af diskonterings-, Inne- och kreditivansökningar
sammanträda styrelserna öfver
7d«ekontoren i Göteborg och Malmö alla
söknedagar och styrelsen öfver lånekontor
et i Visby åtminstone två dagar i
hvarje vecka. Vid dessa sammanträden
skola minst tre ledamöter närvara. För
bifall till ansökning fordras afgjord röstöfvervigt.
För pröfning åter af diskonterings-,
Inne- och kreditivansökningar sammanträda
styrelserna öfver afdelning skontoren
i Göteborg och Malmö alla söknedagar
och styrelserna öfver afdelningskontoren
i Luleå och Visby åtminstone två dagar
i hvarje vecka. Beslut må ej fattas med
mindre än att tre ledamöter äro tillstädes;
och må ansökning om försträckning
ej anses bifallen, sd vida ej tre
ledamöter äro om bifall ense.
Med en ändring, som rörer endast redaktionen i enlighet med nu antagna
benämningar, hemställer Utskottet
37:0
att mom. 1 af § 91 må erhålla följande lydelse:
(Nuvarande lydelse.)
§91. Mom. 1. Låne- och säkerhetshandlingar
samt andra värdepapper,
äfvensom kontanta penningar förvaras
under tre lås, hvartill bankoombudet och
en af styrelsens öfriga ledamöter samt
Zdwekontorets kamererare hafva hvar
sin, till olika lås hörande, nyckel ; dock
är ombudsmannen ensam ansvarig för
sådana låne- och säkerhetshandlingar,
Indika äro på hans åtgärd beroende.
Låne- och säkerhetshandlingar samt
andra värdepapper, äfvensom kontanta
penningar förvaras under tre lås, hvartill
ledamoten för den dagliga förvaltningen
och en af styrelsens öfriga ledamöter
samt af delning skontorets kamererare hafva
hvar sin till olika lås hörande nyckel;
dock är ombudsmannen ensam ansvarig
för sådana låne- och säkerhetshandlingar,
hvilka äro på hans åtgärd beroende.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Banko-Utskottets Betänkande N:o 12.
4 o
Vid § ya hafva fullmäktige fästat uppmärksamheten derpå att, när afdelningskontors
kassa behöfver förstärkning, annan utväg utom direkt försändning dit
från hufvudkontoret af kontanta penningar, ii vilket är mycket kostsamt, nu saknas,
än genom utställande af assignationer på tryckta, från Riksbanken till kontoren
lemnade blanketter, hvilkas högsta valör är 1,000 R:dr, hvadan för assignering af
t. ex. 200,000 R:dr 200 stycken assignatiouer måste utfärdas; och hafva fullmäktige,
för att bespara arbete och kostnad, föreslagit en förändring, sålunda att handskrifven
anvisning må kunna få begagnas.
Med godkännande häraf, samt för Girigt med ändring al redaktionen till
enlighet med nu antagna benämningar, hemställer Utskottet
38:o
att § 92 må erhålla denna lydelse:
(Nuvarande lydelse)
§ 92. Styrelserna ega rättighet att
på Riksbanken utfärda assignationer, dock
under vilkor att assiguationerna, hvartill
blanketter, med deri utsatt valör, efter
reqvisition, från fullmäktige utlenmas,
icke må utgifvas å andra summor än ett
hundra R:dr, fem hundra R:dr och ett
tusen R:dr. Börande härvid för öfrigt
iakttagas, att asignationerna underskrifvas
af minst två styrelseledamöter och
bankoombudet, samt kontrasignera^ af
kamererare!], att några assignationer ej
på förhand förfärdigas till upptagande
bland kassabehållningen, utan underskrifvas
endast i den mån, som de i och för
lånekontorets rörelse erfordras, samt att,
med först afgående post efter assignationernas
utgifvande, förteckning på desamma,
innefattande nummer, datum och
summa, till Riksbanken insändes.
Öfverflyttning af medel från eu till
annan räkning i Riksbanken verkställer
styrelsen medelst utfärdande af handskrifven
assignation.
Styrelserne ega rättighet att på Riksbankens
hufvudkontor utfärda assignationer,
dock under vilkor att assignationerna,
hvartill blanketter, med deri utsatt
valör, efter reqvisition, från fullmäktige
utlemnas, icke må utgifvas ä
andra summor än ett hundra R:dr, fem
hundra R:dr och ett tusen R:dr. Börande
härvid för öfrigt iakttagas, att assiguationerna
underskrifvas af ledamoten jäv
den dagliga förvaltningen jemte två■ afviga
styrelseledamöter samt kontrasigneras
af kamereraren, att några assignationer
ej på förhand förfärdigas till upptagande
bland kassabehållningen, utan underskrifvas
endast i den mån, som de i
och för afdelningskontorets rörelse erfordras
samt, att med först afgående post
efter assignatiouernas utgifvande förteckning
på desamma, innefattande nummer,
datum och summa, till Riksbankens hufvudkontor
insändes.
Öfverflyttning af medel från en till
annan läkning i Riksbankens hufvudkontor
eller omedelbart uttag från afdelning
skontor ds räkning derstädes verk
-
44
Banko- Utskottets Betänkande N:o 12.
ställer styrelsen medelst utfärdande af
handskrifven assignation.
Reglementets nuvarande § 93 lyder sålunda:
“De vid lånekontor^!) inflytande räntor och öfrig* inkomster skola, efter
afdrag af utgifterna för lånekontorens förvaltning och beloppet af de lån, iivilka
vid de årliga revisionerna varda inom linien förda, efter hvarje qvartals utgång till
Riksbanken levereras
och § 94 har följande lydelse: /
“Styrelserna hafva att låta upprätta och inom föreskrifna tider till Riksbanken
insända vecko-, månads-, qvartals- samt årsuppgifter och sammandrag angående
lånekontorens rörelse i dess särskilda delar.“
Fullmäktige hafva anfört, att då dessa §§ innehålla föreskrifter, i hvilka
jemkning tid efter annan kan påkallas, och hvilka dessutom äro af den beskaffenhet,
att fullmäktige höra ega desamma affatta och till efterrättelse meddela, nämnde
§§ borde ur reglementet uteslutas.
Utskottet delar denna åsigt, och hemställer fördenskull
39:o
W
att nuvarande §§ 93 och 94 må ur reglementet utgå.
I betänkandet n:o 6 har Utskottet redan omnämnt, att fullmäktige, i fråga
om revisionen af afdelningskontorens förvaltning och räkenskaper, ansett någon
annan förändring icke böra göras, än att de ej vidare, såsom hittills, utsåge någon
revisor, hvadan revisorernes antal komnie att blifva fyra, i stället för fem.
Med gillande af denna mening, hemställer Utskottet
40:o
att reglementets § 96 mom. 1 må erhålla följande lydelse:
(Nuvarande lydelse) Af delnings-kontorens räkenskaper och
förvaltning granskas årligen genom fyra
§ 96 mom. 1. Lånekontorens räken- personer, af hvilka Riksdagens Kammare
skaper och förvaltning granskas årligen utse hvardera två.
genom fem personer, af hvilka Riksdagens
Kammare utse hvardera två och
fullmäktige den femte.
Banko-Utskottets Betänkande N:o 12.
45
Under åberopande a? Utskottets vid § 89 framställda förslag derom, att
köp och försäljning åt utländska vexlar må få ega rum vid alla afdelningskontoren,
och då, i följd häraf, fullmäktige böra ega att, om skäl dertill finnes, meddela
lämpliga arvoden för vexelhandeln icke allenast till de ledamöter af styrelserna
i Göteborg och Malmö, som besörja denna handel, utan äfven åt de styrelseledamöter
i Luleå och Visby, som kunna komma att erhålla enahanda uppdrag,
bör mom. 2 af § 97 i detta afseende ändras genom uteslutande af orden “Göteborg
och Malmö
I slutet åt nämnda moment stadgas den inskränkning, att ersättningen till
de styrelseledamöter i Göteborg, hvilka ombesörja köp och försäljning af vexlar
derstädes, icke får öfverstiga 3,000 R:dr årligen. Något giltigt skäl synes ej finnas
att i den åt fullmäktige för öfrigt lemnade rättigheten att anvisa de ersättningar
och andra utgifter i och för vexelhandeln, hvilka anses lämpliga och nödiga,
bestämma en sådan gräns i afseende på ett särskildt kontor; och Utskottet
anser fördenskull den ifrågavarande inskränkningen böra uteslutas.
Med iakttagande häraf, hemställer Utskottet
41:o
att mom. 2 af § 97 må få denna lydelse :
(Nuvarande lydelse)
§ 97 mom. 2. Arvodet till ledamöter
a/ styrelserna i Göteborg och Malmö,
som besörja vexelhandeln derstädes, äfvensom
ersättningen till deras biträden,
ega fullmäktige att, efter göromålens omfång
och beskaffenhet, bestämma till så
väl beloppet som detsammas fördelning
ledamöterna emellan; dock får beloppet
af ersättningen till bemälde ledamöter i
Göteborg icke öfverstiga 3,000 B:dr ärligen.
Arvodet till de styrelseledamöter, som
besörja vexelhandeln, äfvensom ersättningen
till deras biträden ega fullmäktige
att, efter göromålens omfång och
beskaffenhet, bestämma till såväl beloppet
som detsammas fördelning ledamöterne
emellan.
Såsom Utskottet redan erinrat, måste den nuvarande 87 § förblifva gällande
intill detta års slut, hvadan den här ofvan för samma § föreslagna lydelse
först med nästa år träder i gällande kraft.
Ett öfvergångsstadgande härom torde fördenskull böra i slutet af reglementet
införas; men då ett sådant torde komma att erfordras äfven beträffande
ett eller flera stadgande!! i lista och 2:dra Afdelniugarne af reglementet, så an
-
46
Banko-Utskottets Betänkande N:o 12.
håller Utskottet att uu endast få fästa uppmärksamheten härpå och att, när Utskottet
blifver i tillfälle att framlägga förslag rörande l:sta och 2:dra Artiklarne,
få föreslå detta öfvergåugsstadgaude; hvilket
42:o
Utskottet får för Riksdagen anmäla.
Å sidorna 72 och 73 af 1872 års reglemente, äro intagna vissa bestämmelssr,
rörande afdelningskontoret i Luleå, hvilka bestämmelser numera, om
Utskottets ofvan gjorda förslag till detta kontors definitiva organisation godkännas,
blifva öfverflödiga.
Utskottet hemställer fördenskull
43:o
att ur blifvande reglemente må uteslutas följande ä sidorna
72 och 73 af 1872 års bankoreglemente befintliga bestämmelser
nemligen:
“Riksdagen har, jemte ofvanstående reglemente, beslutat:
l:o
att i staden Luleå skall inrättas ett afdeiuiugskoutor al
riksbanken för Vester- och Norrbottens län, afsedt för enahanda
slags rörelse, som i riksbanken och öfriga lånekontor
drifves.
2:o
att det må ankomma på bankofullmäktige att till vexeldiskontering,
utlåning och kassakreditivrörelse vid detta kontor anvisa
de belopp, fullmäktige finna lämpliga; dock under iakttagande,
såsom grund för fördelningen af anslaget till utlåning
med omsättningsrätt, att för kontoret i Luleå alses eu summa
af 500,000 R:dr.
3:o
att fullmäktige tillsvidare och intilldess Riksdagen annorlunda
beslutar, må bemyndigas ej mindre att bestämma af huru stort
antal ledamöter styrelsen för afdelningskontoret skall utgöras,
än äfven att utse dessa ledamöter, förordna om styrelsens
funktioner och sättet för dessas utöfvande samt bestämma arvoden
för styrelsen, äfvensom att besluta om tjenstemäns äntå
-
Banko-Utskottets Betänkande N:o 12.
47
gande, göromål och aflöning samt att i öfrigt vidtaga alla
erforderliga åtgärder för kontorets öppnande så fort ske kan.
Stockholm den lf> April 1873.
J. v. Sela»erm.
Utskottets ordförande.
Reservationer:
vid punkt 3:o af Herr A. Gumcelins:
“Banko-Utskottet har i sitt memorial N:o 3 angående ansvarsfrihet — med
föranledande af sednaste statsrevisorers uttalade åsigt, att suppleant i allmänhet
bör inkallas för fullmäktig, som någon längre tid begagnar ledighet — visserligen
låtit bero vid fullmäktiges tolkning af 1872 års reglementes hit hänförliga stadgande^
men förklarar sig vilja, “vid granskningen af bankoreglementet, taga under
öfvervägande, huruvida någon ändring i reglementsbestämmelserna i afseende på
styrelsen må finnas erforderlig*''.
Öfvervägandet har försiggått, och ett förslag till ändring föreligger. Det
är dock ej infördt i 40:e §, utan i den 43:e, mom. 1; det innehåller ej något uttalande
af den mening, att, då närvarande fullmäktiges antal för en längre tid är
mindre, än det normala sjutalet, suppleant bör på sådan grund inkallas, utan det
bestämmer i stället, att äfven löpande ärendens handläggning hos fullmäktige skall
erfordra minst 5 fullmäktiges närvaro, i stället för att hittills i regeln blott 4
fullmäktige behöft tillstädesvara för lagligt besluts fattande.
Denna ändring förefaller mig att gå i eu helt annan riktning, än hvad
statsrevisorerne genom sin erinran åsyftat och hvad billig hänsyn till fullmäktige
borde föreskrifva. Då nu förste suppleanten är bosatt långt bort från Riksbankens
hufvudkontor, kan knappast, om exempelvis en af fullmäktige allvarsammare insjukuar,
för hvilken händelse suppleants inkallande ej enligt godkänd tolkning af 40:e
§:ns ordalydelse ifrågakommer, någon af öfrige sex fullmäktige tillåta^sig att utan de
mest trängande anledningar lemna hufvudstaden för någon vecka, än mindre för
48
Banko-Utskottets Betänkande N:o 12.
någon månad. Ty om under lians frånvaro förfall för någon enda af de öfriga
ledamöterne inträffade, vore fullmäktige ej berättigade att fatta beslut, utan måste,
föreställer jag mig, genast eftertelegrafera förste suppleanten och, tills han hunnit
anlända, mot ordningen inkalla någon af de öfrige suppleanterna.
Genom att undvika införa ett stadgande om att fullmäktigplats, som för
någon längre tid lemnas ledig, skall med suppleant fyllas, och genom att å andra
sidan, utan att behof dertill visat sig, höja den omnämnda siffran 4 till 5 i § 43
mom. 1, skulle just åstadkommas, att suppleanter oftare, än eljest, behöfde anlitas,
men icke för någon tids fortgående arbete, utan för att ryckvis gå till och från,
när helst de behöfdes för att lagliggöra beslut, hvilkas föregåenden i de flesta fall
måste vara dem mindre bekanta, och om hvilkas följder föga torde komma till
deras kännedom.
(Mom. 4 litt. f. i § 40 torde såsom osmakligt och för visso onödigt
kunna ur bankoreglementet uteslutas.)
Då jag sålunda betraktar det ändringsförslag, som af Utskottets flertal framställts
i § 43 mom. 1 såsom ändamålsvidrigt, men måste hålla på den meningen,
att suppleant skall, då fullmäktige pröfva sådant lämpligen vid ledamots förfall
eller bortovaro böra ske, inkallas till tjenstgöring, så vill jag hemställa:
att § 40 mom. 3 och 4 samt § 41 mom. 1 måtte i sammanhang
med hvarandra återförvisas till Banko-Utskottet för att
omskrifvas i angifven syftning.“
uti hvilken reservation Herr Gustaf Hceggström instämt.
vid punkt 8:o af Herr Wijhander:
“Då Riksdags-ordningens § 71 stadgar, att vid val till fullmäktige i Riksbanken
“först utses den, som bland fullmäktige skall blifva ordförande1*, ligger redan i detta
grundlagens bud en oförtydbar anvisning att till denna vigtiga förtroendeplats bör
utses en genom bepröfvad erfarenhet och öfverlägsen förmåga framför öfriga fullmäktige
framstående personlighet. Är denna uppfattning riktig, torde det vara föga
lämpligt att Riksdagen i det reglemente, som för bankens styrelse och förvaltning
utfärdas, gifver bemälde ordförande en i alla hänseenden lika ställning med öfriga
fullmäktige. Om äfven detta vid förlidet års riksdag blifvit genom gemensam votering
Riksdagens beslut med hänseende till tjenstgörings-skyldigheten, borde väl deraf
icke följa att likställighet med hänseende till aflöningsförmånen äfven skall genomföras.
Ett förslag i denna riktning är dock nu af Utskottet framlagdt, då det
tillstyrker Riksdagen att åt ordföranden anvisa samma arvode, som åt en hvar af
öfrige fullmäktige.
För att, så vidt på mig berott, söka bevara den i grundlagen uttalade
grundsatsen
Banko-Utskottets Betänkande N:o 12. 49
grundsatsen af ordförandens särskilda och högre ställning, har jag emellertid inom
Utskottet påyrkat, att
ordföranden för Riksbankens fullmäktige må tilläggas ett arvode
al 4,000 R:dr.
vid punkt 20:o af Herrar O. Månsson och Gustaf Haggström, “som ansett
fullmäktige hafva anfört fullgoda skäl för deras åsigt att åt tjenstemännen i första
graden semester må medgifvas endast såvida de på ordinarie stat tjenat i graden mer än
tio år, samt för den skull hemställa, att § 70 mom. 4 må erhålla följande lydelse:
Tjenstemännen i de tre högre1, graderna vid Riksbankens hufvudkontor
ega, såvidt sådant utan hinder för göromålens jemna
och oafbrutna gång kan ske, hvar i sin ordning åtnjuta semester,
de i 4:de och S:dje graderna under en och en half månad
och de i andra graden under en månads tid hvarje år. Äfven
åt de tjensteman i första graden vid Riksbankens liufvudkontor,
som på ordinarie stat tjenat i graden mer än tio år, må en
månads semester kunna medgifvas.
Semesterordningen för hvarje år fastställes af fullmäktiges
deputerade. “
samt af Herr Gumcelius:
“I § 44 af bankoreglementet stadgas, att innehållet i fullmäktiges “särskilda
protokoll11 ej får yppas, förrän Banko-Utskottet eller fullmäktige anse sådant kunna
ske utan skada för Riksbanken. Ordagrann tillämpning af denna bestämmelse
skulle förlama statsrevisorernes grauskningsarbete i Riksbanken. Att revisorerne,
som i allmänhet sammanträda vid tid, då Riusdag ej är samlad och då således ej
heller något Banko-Utskott finnes, skulle, enligt ordalydelsen, behöfva inhemta
fullmäktiges, på pröfning stödda, medgifvande för att få, till äfventyr såsom motivering
för eu anmärkning mot fullmäktige, i sin berättelse låta trycka lämpliga
delar af detta särskilda protokoll, vore orimligt. Jag tillåter mig alltså hemställa,
att § 44 återförvisas till Utskottet för att omskrifvas så, att
Riksdagens revisorers gran skinn gsrätt tillgodoses.11
hvaruti Herr Gustaf Hceggstrom instämt.
Slutligen har Herr Gumcelius tillkännagifvit, att han varit hindrad deltaga
i öfverläggningarne den dag, då Utskottet behandlade Riksbankens lönestater.
Bill. till Riksd. Urat. 1873. G Smil. 1 Afd. 11 Häft. 7
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.