Memorial, angående verkställd granskning af Riksbankens tillstånd och förvaltning.
1873-02-17 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1873:3, Memorial, angående verkställd granskning af Riksbankens tillstånd och förvaltning.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Banko-Utskottets Memorial N:o 3.
I
\:o 3.
Ank. till Eiksd. Kansli den 17 Febr. 1873, kl. 3 e. m.
Memorial, angående verkställd granskning af Riksbankens tillstånd
och förvaltning.
I och för den granskning af Riksbankens tillstånd och förvaltning
under år 1872, hvilken det åligger Utskottet att verkställa, har Utskottet
tagit kännedom dels af den berättelse, som de sistlidet år församlade
revisorer afgifvit angående Riksbanken, dels af fullmäktiges till Utskottet
afgifna och genom Utskottets memorial N:o 1 Riksdagen meddelade berättelse,
dels ock af fullmäktiges protokoll samt af de berättelser, hvilka till
Utskottet inkommit från fullmäktige angående lånerörelsen i Riksbanken
och från styrelserna för lånekontoren i Göteborg, Malmö och Wisby samt
för afdelningskontoret i Luleå, rörande dessa kontors förvaltning under
år 1872.
Uti den berättelse Utskottet nu går att, efter fulländad granskning,
Riksdagen meddela, har Utskottet ansett sig, då det hufvudsakliga af hvad
i förvaltningen förefallit redan genom de ofvan nämnda berättelserna kommit
till Riksdagens kännedom, böra inskränka sig till sådana ämnen, som
Utskottet funnit förtjenta af särskild uppmärksamhet.
Vid § 40 af revisorernes berättelse är fogad en reservation, uti hvilken
anföres: att bankofullmäktige den 7 September 1871 hos Statskontoret
anhållit om utmyntning vid myntverket af omkring 40,000 R:dr i silfvermynt
å 10 öre samt af en-riksdalrar, till det belopp som kunde åstadkomBih.
till Eiksd. Brot. 1873. 6 Sami. 1 Afd. 3 Eäft. 1
2 Banko-Utskott ds Memorial N:o 3.
mas af Riksbankens derutöfver hos myntverket egande behållning i silfver;
att, sedan under vinterns lopp från myntverket aflemnats åtskilliga poster
i 10-örestycken, men ännu vid utgången af Mars månad 1872 icke någon
del af de begärda en-riksdalersstyckena erhållits, ehuru Riksbankens behållnino’
hos myntverket i omyntadt silfver uppgick till nära 108,000 R.dr, fullmäktige
förnyat sin begäran om uppmyntning af denna behållning i enriksdalrar;
att Statskontoret, till svar å denna begäran, dels öfverlemnat ett
från öfverdirektören jemte myntmästaren vid myntverket afgifvet yttrande,
af hufvudsakligt innehåll att, då vid tillmyntning af mindre partier kostnaderna
för hvarje myntstycke blefve större än vid en större myntning, fullmäktige
borde på en gång reqvirera så stort belopp, som kunde vara tillräckligt
för minst ett helt år och dertill lemna myntverket finsilfver till så
stort belopp, att myntverket, efter myntningens verkställande, hade omkring
175,000 riksdalers silfverbehållning, dels för egen del tillkännagifvit
att vid det i nu anförda yttrande upplysta förhållande, Statskontoiet funnit
fullmäktiges framställning icke till vidare åtgärd från Statskontorets
sida föranleda; att fullmäktige i anledning häraf till Statskontoret den 30
Maj aflåtit eu ny skrifvelse, deri fullmäktige, bland annat anfört, att, då
det icke tillkomme vederbörande vid myntverket att utan behörigt bemyndigande
fördröja fullgörandet af Riksbankens reqvisition å myntning, skälig
anledning förefunnits till den förväntan, att fullmäktige genast eftei leqvisitionens
ingående erhållit upplysning om det hinder för densammas fullgörande,
vederbörande förmenat förefinnas, samt tillika, under åberopande
af hvad bankoreglementet föreskrefve för fullmäktige, yrkat att, då den
begärda myntningen för tillfället visade sig obehöflig, från myntverket återfå
det der befintliga, banken tillhöriga silfverpartiet; samt slutligen att da
öfverdirektören härvid framställt åtskilliga invändnmgar och vilkor, fullmäktige,
medelst skrifvelse den 4 Juli sistlidet år, såsom i 23 § af deras
berättelse är omnämndt, gjort anmälan om förhållandet hos Kongl. Maj.t.
Efter hvad Utskottet inhemtat, har något svar på fullmäktiges framställning
till Kongl. Maj:t ännu icke kommit fullmäktige tillhanda; och
då Utskottet, lika med reservanterne bland statsrevisorerne, anser _ det
nödvändigt att, såvida fullmäktige skola kunna fullgöra åliggandet att tillse,
det nödkt förråd finnes för att i Riksbankens kassor tillhandahålla silfvermynt
af alla de valörer, som enligt gällande myntordning utmyntas,
fullmäktiges reqvisitioner å myntning fullgöras och att myntverket icke
lem nar fullgörandet å sido, utan att ens underrätta fullmäktige om anledningen
dertill, har Utskottet
ansett sig böra de nu anförda förhållandena för Riksdagen omnämna.
Banko-Utskottets Memorial N:o 3.
3
Såsom fullmäktige, uti deras Riksdagen meddelade berättelse, korteligen
omförmält, hafva, sedan med Riksdagens begifvande en ny trappgång
i den ena bankbyggnaden blifvit under förlidet år uppförd och derigenom
en någorlunda ändamålsenlig inredning af expeditionslokalerna möjliggjorts,
förändrade anordningar beslutats och med detta års ingång trädt i verket
beträffande göromålen i och för kassarörelsen samt upp- och utlåningsrörelsen,
jemte bokföringen och kontrollen såväl dervid som i afseende pa bankens
egna tillgångar och förbindelser samt inkomster och utgifter med
mera. De förut varande särskilda, så kallade kontor, mellan hvilka berörde
rörelsegrenar förut voro i viss måtto fördelade, nemligen kassa-, depositions-,
räkenskaps- och diskontkontoren, hafva sammanförts till ett sa
kalladt bankkontor; revisionen af bokföring och verkställigbetsåtgärder har
särskiljts från den, uti det så kallade revisions- och ekonomikontoret förut
dermed förenade förvaltningen af bankens inre ekonomi, hvilken numera
besörjes af en tjensteman, som dertill af fullmäktige anses lämplig; varande
för öfrigt bestyret med sedeltillverkning jemte dertill hörande redovisning
bibehållen vid en särskild afdelning samt kansliexpeditionerna likaledes bibehållna,
ehuru med något minskadt tjenstemannaantal.
Genom de vidtagna anordningarne har antalet tjenstemän pa det hela,
hvilket i 1871 års bankoreglemente bestämdes till högst 66 och sistlidna
år beräknades kunna nedbringas till 60, redan blifvit inskränkt till 52
oberäknad! förut varande, på öfvertalig stat uppförde.
Utskottet har utur fullmäktiges protokoll tagit närmare kännedom
af dessa anordningar, hvilka, förutom någon besparing i förvaltningskostnaderna,
äro egnade att bereda enkelhet och skyndsamhet i såväl, rörelsens
gång som bankens bokföring, samt derjemte synas i sin mån kunna bidraga
till än vidare befrämjande af den affärsmässiga uppfattning utaf bankens
verksamhet, hvilken under de sednare tiderna gjort sig allt mera gällande.
Såsom ofvan är antydt, hafva nu omförmälda anordningar i väsendtlig
mån betingats af den inredning utaf banklokalerna, hvilken kunnat ske
genom uppförande af en ny trappgång till det mindre bankhuset, i hvilket
numera alla de med allmänheten i beröring stående afdelningarne äro förlagda.
Att emellertid ännu särdeles mycket i detta afseende återstår att önska,
hafva fullmäktige i deras berättelse framhållit, i det fullmäktige erinrat:
att lokalerna för tjenstgöringen äro spridda i fem särskilda våningar inom
två hus; att förvaringsrummen för guld, silfver, kopparmynt och färdiggjorda
sedlar med mera äro spridda i källare och olika våningar af dessa
hus, hvarigenom åstadkommes tidspillan, omgång och besvär, som ej borde
försvåra tjenstgöringen; att hela den egentliga bankrörelsen, jemte förvarandet
af bankens säkerhetshandlingar och värdepapper till högst betydliga
4
Banko-Utskottets Memorial N:o 3.
belopp äro förlagda flera trappor upp i högsta våningen af en trångt be’
lägen byggnad, som jemväl innesluter sedeltryckeri med torkugn, brännugn
för sedlar och bokbindareverkstad; samt att i följd häraf de nuvarande lokalerna
innefatta ej allenast olägenheter, utan jemväl äfventyr af betänklig
beskaffenhet.
Utskottet har ansett sig icke böra underlåta att, i sammanhang med
omnämnandet af de åtgärder, genom hvilka fullmäktige sökt och, efter Utskottets
omdöme, så vidt förhållandena medgifva, lyckats i flera delar ändamålsenligt
ombilda bankens inre inrättning, fästa Riksdagens uppmärksamhet
på de nu anmärkta, missgynnande omständigheterna
-
Revisorerne hafva uti 26 § af deras berättelse omförmält det sätt,
hvarpå fullmäktige bragt i verkställighet den vid sistlidne riksdag i bankoreglementets
§ 35 mom. 1 införda föreskrift, enligt hvilken borde beredas
tillfälle för allmänheten att i upp- och utlåningsärenden hos Riksbanken och
lånekontoren kunna omedelbart genom skriftvexling få sina angelägenheter
afgiftsfritt ombesörjda; i hvilket afseende, i anledning af fullmäktiges beslut
att, hvad angick Riksbanken samt lånekontoren i Göteborg och Malmö,
undantag från rättigheten att genom skriftvexling omedelbart hänvända sig
till dessa skulle ega rum för frågor om erhållande eller omsättning af lån
med omsättningsrätt, revisorerna, under erkännande att den ifrågavarande
föreskriften, tillika med flera andra af sednaste Riksdag beslutade förändringar,
i betydlig mån förorsakat rubbning i förut varande förhållanden,
och att fullmäktige på grund deraf haft skäl för den försigtighet^! att icke
vid Riksbanken och alla lånekontoren på en gång fullständigt genomföra
denna förändring, anmärkt, att reglementsstadgandet likväl icke medgåfve
en sådan tolkning, att det kunde på fullmäktige ankomma att bestämma
huruvida en del låntagare skulle komma i åtnjutande af den för alla afsedda
fördelen att i låneärenden få vända sig omedelbart till Riksbanken,
eller icke
Utskottet
delar revisorernes uppfattning af denna sak; men då fullmäktige
i deras berättelse till Utskottet, § 20, yttrat att, ehuru fullmäktige
ansett det ej vara rätt lämpligt att, när vid innevarande års början en förändrad
organisation af kontoren samt en del göromål derstädes skulle träda i
verkställighet, samtidigt dermed vidtaga förändring äfven rörande kommissionsförhållandena,
den tid dock icke torde vara aflägsen, då det kunde
medgifvas allmänheten att i alla utlåningsangelägenheter omedelbart skriftvexla
med såväl Riksbanken som dess samtliga lånekontor, gör sig Ut
-
Banko-Utskottets Memorial N:o 3.
5
skottet förvissadt, att fullmäktige snart skola bringa föreskriften i reglementets
§ 35, mom. I till verkställighet i hela dess utsträckning.
I anledning af den uppmärksamhet ett af fullmäktige den I Augusti
sistlidet år fattadt beslut derom, att, vid köp och försäljning af utländska
vexlar för Riksbankens räkning, courtage finge tillsvidare godtgöras mäklare
endast med halfva det belopp, som mäklareordningen bestämde, ådragit sig,
hafva revisorerne i § 9 af deras berättelse utförligt redogjort för denna åtgärd
och de grunder, som till densamma föranledt.
Utskottet får i afseende på detta ämne meddela, att det anförda beslutet
af den 1 Augusti sedermera så till vida återtagits, att ett högre eller
lägre courtage kan, efter omständigheterna vid hvarje tillfälle, beviljas.
I § 10 af revisorernes berättelse är omförmäldt, hurusom fullmäktige
för Riksbankens räkning inköpt engelska consols för ett nominelt belopp
af 80,000 £ st.
Sedan i fråga om det sätt, hvarpå öfverlåtelsen af dessa till Riksbanken
kunde försiggå, upplysningar blifvit från England inhemtade och
Englands bank förklarat, att en utländsk korporation icke ansågs kunna i
eget namn inskrifvas i engelska banken såsom egare af statspapper, ifrågasattes,
såsom möjliga utvägar för ändamålet, antingen att låta inskrifva
dessa å någras bland fullmäktige namn, eller att konvertera dem uti s. k.
konsolsobligationer, eller att, i enlighet med af bankirhuset Rothschild &
Sons gjordt erbjudande, låta dem inskrifvas å deras namn, emot af Rothschild
& Sons till Riksbanken afgifna förbindelse att hålla merberörda consols
Riksbanken till banda; och hafva fullmäktige, med afseende på de
flera svårigheter och olägenheter, hvilka voro förenade med de först omförmälda
tvänne alternativen, stannat vid det beslut att tillsvidare låta inskrifva
de Riksbanken tillhöriga consols på .Rothschild & Sons namn; hvilken åtgärd
Utskottet, för sin del finner, vid de för handen varande förhållanden,
hafva varit den lämpligaste, som kunde vidtagas.
I § 37 af deras berättelse hafva revisorerne, med omförmälande hurusom
antalet i hufvudstaden närvarande fullmäktige under en stor del af
sommaren varit endast fem och under någon tid blott fyra, samt under
åberopande af den reglementsbestämmelse, enligt hvilken styrelsen af Riksbanken
skall föras af sju fullmäktige, yttrat den mening, att nämnda regie
-
6
Banlco-Utskottets Memorial N:o 3.
mentsbestämmelse borde anses innebära att, så snart någon fullmäktig annorlunda
än för tillfälligt hinder anmälde sig till begagnande af ledighet,
suppleant borde inkallas att i styrelsen deltaga. Häremot hafva fullmäktige
i 22 § af deras berättelse åberopat, att, enligt reglementets § 40 mom.
3i suppleant behöfde inkallas endast i fall styrelsen ej vore så fulltalig,
söm för besluts fattande erfordrades; att § 43 mom. 1, som föreskrifver,
att vid behandling af allmänna ärenden minst fem fullmäktige skola vara
tillstädes, dock medgifver att ärenden, som ej tåla uppskof, må afgöras af
fyra fullmäktige, derest de äro om beslutet ense, samt att samma § inom.
2 stadgar, att pröfning af låneärenden skall verkställas af minst fyra fullmäktige;
anseende fullmäktige det af revisorerne § 40 inom. 1 i reglementet,
när detsamma sammanställdes med de af fullmäktige åberopade
bestämmelserna, icke gifva stöd för revisorernes åsigt.
Då det anförda förhållandet, att styrelsen af Riksbanken blifvit under
eu del af sommaren förd utaf ett mindre antal fullmäktige, icke, såvidt
Utskottet kunnat finna, föranledt någon olägenhet vid förvaltningen, torde
hvad revisorerne härutinnan anfört icke, för såvidt angår det förflutna, påkalla
något yttrande, äfven om den utaf dem uttalade åsigt kunde godkännas
såsom riktig; hvadan Utskottet för närvarande inskränker sig till att
tillkännagifva, det Utskottet vill, vid granskningen af bankoreglementet, taga
under öfvervägande, huruvida någon ändring i reglementsbestämmelserna i
afseende på styrelsen må finnas erforderlig.
Då statsrevisorerne, uti 48 §£af deras berättelse,getter tagen kännedom
af de berättelser, som af särskildt utsedde revisorer afgifvits angående
verkställd granskning af diskontkontorets i Riksbanken samt lånekontorens
i Göteborg, Malmö och Wisby förvaltning under år 1871, anmält, att revisorerne
icke hade något att erinra mot meddelande af decharge för samtlig^
ifrågavarande kontors styrelser, hemställer Utskottet,
l.o
att Riksdagen må tillerkänna bemälde styrelser full ansvarsfrihet
för förvaltningen under år 1871.
Banko-Utskottets Memorial N:o 3. 7
Vid sistförflutne riksdag beviljades åt bankofullmäktige ansvarsfrihet
för förvaltningen i sin helhet under år 1870, äfvensom för de beslut och
åtgärder, som finnas antecknade i fullmäktiges protokoll för år 18/1. Då
numera sistnämnda års räkenskaper blifvit granskade af de cir 1872 församlade
revisorer, hvilka anmält, att emot Riksbankens förvaltning icke varit
något att erinra; och då Utskottet vid den nu verkställda undersökningen
funnit fullmäktige hafva med omsorg och nit fullgjort det dem anförtrodda
uppdrag, hemställer Utskottet
2:o
att ansvarsfrihet må beviljas fullmäktige för förvaltningen i sin
helhet under år 1871, äfvensom för de beslut och åtgärder, hvilka
finnas antecknade i fullmäktiges protokoll för år 1872.
Slutligen får Utskottet tillkännagifva, att Utskottet framdeles, vid
granskningen af bankoreglementet, kommer att vidare pröfva de i revisorernes
och bankofullmäktiges berättelser förekommande ämnen, hvilka kunna
sådan pröfning påkalla.
Stockholm den 17 Februari 1873.
J. v. Schwerin,
i Utskottets Ordförande.
Reservation:
af Herr Arvid Gumcelius: »Då Utskottet icke inskränkt sig till att
helt enkelt tillstyrka ansvarsfrihet, har det förefallit mig, att Utskottet
bort framför ett eller annat, som i betänkandet influtit, yttra sig om
några vigtigare åtgöranden under ifrågavarande år, nemligen om indragandet
af guld och om inköpandet af silfver äfvensom om bankens upp- och
utlåningsrörelse. Enär jag emellertid annorstädes varit i tillfälle antydningsvis
uttala min uppfattning rörande herrar fullmäktiges förvaltning
under större delen af nämnda år, och då jag i alla händelser kommer till
samma slut som Utskottet, nemligen att tillstyrka full ansvarsfrihet, kan
jag här inskränka mig till det tillkännagifvande, att jag ej i allo biträdt
Utskottets motivering».
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.