Sök i Ratio Lex

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 9

1873-03-20 · 9 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1873:9, Banko-Utskottets Utlåtande N:o 9

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 9.

t

>

K:o 9.

Ank. till Riksd. Kansli den 24 Mars 1873, kl. 5 8. in.

Utlåtande, i fråga om användande af bankovinsten för år 1812.

Jemlikt 1 § af instruktionen för Banko-Utskottet åligger det Utskottet att

till Riksdagen afgifva förslag angående användningen af den under år 1872 upplupna

vinst å Riksbankens rörelse, hvilken vinst, enligt hvad bankofullmäktige i ett här

nedan vidare omförmäldt utlåtande uppgifvit, uppgår till 1,523,861 R:dr 66 öre.

I berörda fråga har Utskottet haft att taga i öfvervägande:

l:o) det förslag, Kongl. Maj:t i den nådiga propositionen angående statsverkets

tillstånd och behof framställt om öfverlemnande af bankovinsten till Riksgäldskontoret,

för att till minskning i statens upplåning användas;

2:o) Herr E. Frisks i Första Kammaren väckta motion, N:o 26, deri föreslås:

»att Riksbankens vinst för 1872 oafkortad må användas till inköp af goda,

lätt lealisabla, utländska statspapper till ytterligare, väl behöflig förstärkning af

bankens grundfond»;

3:o) en i Andra Kammaren af Herr Hans Larsson väckt motion, N:o 4,

»att Riksbankens behållna vinst för 1872, uppgående enligt Kongl. Maj:ts proposition

till cirka 1,500,000 R:dr, måtte af banken bibehållas för vidare ökande af

dess grundfond».

Härförutan hafva inom Utskottet under öfverläggningarne framställts förslag:

af Herr J. J. Ekman, att berörda vinst måtte för Riksbanken bibehållas, mot vilkor

att till Riksgälds-kontoret återlenmades de af detsamma för lån till 1808 och 1809

årens krigskostnader utgifna obligationer; samt af Utskottets vice Ordförande, Herr

A. Gumselius, i syftning att i Riksbanken måtte bildas, utöfver den genom Kongl.

Bih. till Bilcsd. Prot. 1873. 6 Samt. 1 Afä. 8 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

BanJco-UtsJcottets Utlåtande N:o 9.

kungörelsen den 19 April 1864 bestämda grundfond, en reservfond, hvilken borde

uppbringas till 5,000,000 R:dr; att till denna reservfond borde användas hela

bankovinsten för år 1872, jemte de af förra Riksdagen afsätta två millioner R:dr;

att reservfondens medel borde användas till inköp af goda utländska statspapper;

att denna fond icke finge minskas i annat fall, än att banken gör förluster, som ej

af vinsten betäckas, i hvilken händelse likväl reservfonden åter borde med sedermera

upplöpande vinster ökas tilldess den uppnått sitt ofvan nämnda normalbelopp,

samt slutligen att dessa bestämmelser måtte, för större trygghet, korteligen intagas

i lagen för Rikets Ständers Bank likasom i bankoreglementet; varande af Herr

Gumselius tillika hemstäldt, att de utländska statspapper, banken innehade såsom

tillhöriga dess reservfond, borde ingå i beräkningen af de tillgångar, på hvilka

sedelutgifning finge grundas.

Innan Utskottet till slutlig pröfning företagit den förevarande frågan, har

Utskottet ansett sig höra, med delgifvande åt bankofullmäktige af de sålunda framställda

förslagen, anmoda dem att afgifva yttrande och förslag om det sätt för

användning af 1872 års bankovinst, som fullmäktige kunde anse ändamålsenligast.

Uti det i anledning häraf Utskottet meddelade utlåtande hafva fullmäktige

till en början anfört, hurusom de, uti deras till Banko-Utskottet vid 1872 års riksdag

afgifna yttrande, augifvit de grunder, enligt hvilka fullmäktige ansågo statsverkets

dåvarande gynnsamma ställning böra begagnas för att åt Riksbanken bibehålla

bankovinsten, för dess användande till förstärkning af Riksbankens ställningmedelst

grundfondens ökande, och för att derigenom åt Riksbanken bereda tillfälle

att förvärfva en större, stadigvarande tillgång af sådana utländska valutor, hvilkas

obetviflade säkerhet och ständiga säljbarhet till ett i allmänhet ej mycket föränderligt

pris gjorde dem städse användbara att till fullgörande af Riksbankens förbindelser

tillitas, på samma gång de, då detta ej erfordrades, gåfvo ränteafkomst.

I enlighet med de af fullmäktige sålunda uttalade åsigter, hvilka vunno

dåvarande Banko-Utskotts och 1872 års Riksdags godkännande, förklarade fullmäktige,

då statsverkets tillstånd nu vore lika fördelaktigt som nästlidna år, och icke något

statens behof fordrade bankovinstens öfverlemnande åt statsverket, att fullmäktige

hufvudsakligen vidblefvo sitt till 1872 års Banko-Utskott i enahanda ämne afgifna

yttrande; dock att, enär det af Herr Gumaelius framställda förslag ginge ut på

samma förstärkning i Riksbankens fonder, som fullmäktige förordat, såväl till belopp,

som till beskaffenheten af de valutor, hvaraf förstärkningen borde utgöras, och fördelningen

af hela det af fullmäktige tillstyrkta fondbeloppet i grundfond och reservfond

kunde innefatta en förbättring så till vida, som, derest dessa tillgångar skulle

behöfva anlitas till betäckande af förluster, användandet för sådant ändamål af en

reservfond antagligen skulle väcka en för Riksbankens kredit mindre störande uppmärksamhet,

än om ingrepp skedde å sjelfva grundfonden, fullmäktige ej hade något

att erinra mot Herr Gumaelii ifrågavarande förslag.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 9.

3

Beträffande åter den af Herr Gumselius gjorda framställning att de, bankens

reservfond tillhöriga, utländska statspapper borde ingå i beräkningen af de tillgångar,

på hvilka sedelutgifning finge grundas, anhöllo fullmäktige att deröfver få yttra sig

i sammanhang med det utlåtande, fullmäktige hade att till Utskottet afgifva rörande

förändrade grunder för Riksbankens sedelutgifningsrätt; och vidkommande slutligen

det af Herr Ekman framställda förslag, att bankovinsten för 1872 skulle åt Riksbanken

bibehållas, med vilkor att de utaf Riksgälds-kontoret till Riksbanken utgifna

obligationer för lån till 1808 och 1809 årens krigskostnader till Riksgälds-kontoret

återlemnades, så skulle genom bifall till detsamma kunna vinnas, att en grundfondstillgång,

som icke lämpade sig för att, om behof gjordes, vara lika med omförmälde

utländska valutor städse användbar till lättande för Riksbanken af fullgörandet utaf

dess förbindelser, finge utbytas mot dylika valutor, och under denna förutsättning

ansågo fullmäktige att, derest hvad de ofvan anfört icke vunne afseende, skulle

genom bifall till Herr Ekmans förslag åtminstone kunna ernås, att en del af bankens

grundfondstillgångar erhölle en för Riksbankens ändamål lämpligare beskaffenhet. Då

emellertid bankovinsten uppginge till endast 1,523,861 R:dr 66 öre, hemställde

fullmäktige, för den händelse Herr Ekmans förslag vunne Utskottets bifall, att, efter

verkställd afbetalning för innevarande år, det återstående kapitalbeloppet af ifrågavarande

obligationer, 1,452,000 R:dr, måtte emot erläggande af årsräntan för 1873

till Riksgälds-kontoret återställas.

Sedan under de sednaste åren statsverkets tillstånd, i motsats till hvad

under flera föregående år varit förhållandet, visat sig så gynnsamt, att Riksbankens

vinst icke varit till fyllande af statens allmänna behof erforderlig, har Riksdagen

varit mera oförhindrad, än förut, att pröfva huruvida det kunde vara önskvärdt att

Riksbankens egna fonder blefve ökade. Den åsigt gjorde sig under sistförfluten

riksdag gällande, att en sådan ökning borde ega rum, och det uttalades såsom

önskvärdt, att Riksbankens eget kapital blefve uppbringadt till ett belopp af trettio

millioner riksdaler. •

Den åsigt, hvilken sistlidna år af såväl bankofullmäktige som Banko-Utskottet

uttalades och för hvilken de hufvudsakliga skälen äro anförda i Banko-Utskottets vid

1872 års riksdag utlåtande N:o 13, vidhåller Utskottet äfven nu, då de förhållanden,

hvilka i denna fråga böra tagas i betraktande, äro i det väsendtliga oförändrade.

Förlidne Riksdags Banko-Utskott afsåg, att de medel, som för banken bibehöllos,

skulle tilläggas bankens grundfond, på- det att desamma måtte blifva stadigt

fästade vid Riksbanken.

Samma ändamål kan emellertid vinnas på det sätt, som af Herr Gumselius

nu föreslagits, eller att en särskild reservfond bildas, för hvilken beredes samma.

skydd som för grundfonden, genom intagande i lagen för Rikets Ständers Bank af

bestämmelser rörande reservfonden, dess storlek och ändamål samt vilkoren för dess

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 9.

anlitande. Och såsom Bankofullmäktige erinrat torde denna form hafva företräde

derutinnan att, om något år uppstode förlust, som behöfde med Bankens kapital betäckas,

det skulle väcka mindre ofördelaktig uppmärksamhet om minskning egde rum

i reservfonden, än om det kapital, hvilket betraktades och bokfördes såsom Bankens

grundfond, blefve förminskadt.

Bankens kapital utgjorde vid 1872 års slut: grundfond ...... R:dr 25,000,000: —

af sistlidne Riksdag, enligt särskildt beslut, afsätta medel...... » 2,000,000: —

derutöfver från föregående åren behållna medel............................. » 306,527: 72.

R:dr 27,306,527: 72.

Om det förslag Utskottet nu tillstyrker af Riksdagen godkännes, komme Riksbankens

reservfond att nu utgöras af ofvan omförmälda R:dr 2,000,000: —

och Bankens behållna vinst för 1872...................................................... » 1,523,861: 66.

tillsammans R:dr 3,523,861: 66.

hvarförutan såsom särskildt reserverade medel till Riksdagens framtida förfogande

qvarstode......................................................................................................... R:dr 306,527: 72.

För närvarande torde icke något beslut kunna fattas om vidare tillökning af

reservfonden med framdeles inflytande vinstmedel, liksom icke heller för närvarande

lärer kunna beslutas om intagande i lagen för Rikets Ständers bank af bestämmelser

om ifrågavarande fond, enär föreskrifterna rörande ärendenas formela behandling

häremot lägga hinder i vägen. Men Utskottet begagnar detta tillfälle att tillkännagifva,

det Utskottet delar de åsigter härutinnan, som äro uttryckta i det af Herr

Gumsslius inom Utskottet framställda, ofvan anförda förslaget.

I hufvudsaklig öfverensstämmelse med detta förslag hemställer Utskottet,

att Riksdagen må besluta:

l:o) att i Riksbanken skall bildas, utöfver dess genom Kongl. kungörelsen

af den 19 April 1864 bestämda grundfond, en reservfond

;

2:o) att till denna reservfond skola anvisas dels de af förra Riksdagen

afsätta två millioner riksdaler, dels hela den för år 1872

upplupna banko vinst;

3:o) att reservfondens medel skola användas till inköp af goda utländska

statspapper;

4:o) att reservfonden icke får minskas i annat fall, än att banken

gör förluster, som ej af vinsten betäckas,

viljande Utskottet, om dessa framställningar godkännas, framdeles afgifva förslag till

den ordalydelse, med hvilken besluten härom höra i bankoreglementet införas.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 9.

5

De af Herrar E. Frisk och Hans Larsson väckta, ofvan omförmälda motionerna,

torde härmed få anses besvarade.

Stockholm den 20 Mars 1873.

J. von Schwerin,

Utskottets Ordförande.

Reservationer:

af Herr J. J. Ekman, med hvilken Herrar Friherre von Schwerin, J. O.

Geijer, Rosensvärd och Rettig förenade sig: »Emot förestående hemställan af BankoUtskottet

nödgas jag anmäla reservation.

Enligt hvad af utlåtandet framgår, har af mig inom Utskottet blifvit föreslaget

»att Bankovinsten för nästlidne år måtte för Riksbanken bibehållas, mot vilkor

att till Riksgälds-kontoret återlemnades de af detsamma för lån till 1808 och 1809

årens krigskostnader utgifna obligationer», uppgående beloppet häraf till R:dr 1,452,000,

sedan den afbetalning, som vid innevarande års slut bör ega rum, blifvit verkställd.

Af utlåtandet inhemtas vidare, att Bankofullmäktige icke ovilkorligen afstyrkt

detta förslag. Hvad deremot af detta utlåtande icke inhemtas, är den särskilda

mening som en af Herrar Fullmäktige uttalat och hvilken är af följande lydelse:

»Då inga andra bestämmelser gälla om Riksbankens grundfond, än att den skall

uppehållas vid en bestämd siffra och denna fond således icke ens till någon del skall

bestå af vissa valutor, utan endast utgör ett bankens öfverskott öfver dess skulder,

innebär en hög grundfond icke någon trygghet för banken att äfven under svåra förhållanden

kunna inlösa sina sedlar och uppfylla sina öfriga förbindelser, utan den

fördel banken deraf hemtar är, att banken i betydlig mån rör sig med sina egna

tillgångar och att tillfälliga förluster icke hafva något större inflytande på dess kapitalställning.

Detta förhållande betingar, efter min uppfattning, att frågan om ytterligare

förhöjning af grundfonden bör afgöras med afseende på vidden af hankens

rörelse och icke på det belopp, hvartill banken eger att utgifva sedlar utöfver den

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

BanJeo-UtsJcottets Utlåtande N:o 9.

metalliska kassan och de tillgångar i öfrigt, som dermed anses jemngoda. Då nu

hankens rörelse de sednare åren icke varit mera omfattande, än att dess förbindelser,

rätt beräknade, högst utvisat en siffra af omkring 60 millioner B:dr R:mt, men

vanligen stått vida derunder, synes mig ingen anledning att höja grundfonden utöfver

27 millioner K:dr R:mt, hvartill den, med afseende på 1872 års Riksdags beslut,

torde höra beräknas. — Äfven om någon utsträckning af hankens rörelse under den

närmaste framtiden kommer att ega rum, synes nämnda belopp vara fullt tillräckligt,

och skulle utsträckningen blifva mycket betydlig, är den årligen sammanträdande

Riksdagen snart i tillfälle att derefter lämpa sina beslut. — En grundfond som är

så stor att den står i missförhållande till rörelsen, medför en af två olägenheter:

antingen föranleder den en osund utsträckning af affärerna, eller nedsättes derigenom

den relativa vinsten under hvad som kan vara tillfredsställande.»

»Af dessa skäl kan jag icke tillstyrka, att bankens vinst för 1872 bibehålies

åt hanken för att dermed öka dess grundfond, och då nu gällande bestämmelser i

afseende på reservfonden synas mig hafva företräde framför de af Herr Gumselius

föreslagna, hvarigenom skilnaden emellan grundfond och reservfond i sjelfva verket

skulle upphöra, kan jag icke eller tillstyrka detta förslag, hvilket, så vidt det går

ut på att försäkra banken om en viss tillgång i lätt realisabla obligationer, lätteligen

kan vinna afseende, utan att grundfonden ökas eller uppdelas till en grundfond

och en reservfond.»

»Det af Herr J. J. Ekman framställda förslag synes mig deÄmot uppfylla

statens både i sakens natur och i gällande föreskrifter grundade anspråk att för sina

allmänna behof kunna använda den af bankens rörelse härflytande vinst, som icke

är för banken behöflig, och på samma gång bereda banken tillfälle att med större

lätthet än möjligen kunde blifva händelsen, om 1 872 års bankovinst skulle på annat

sätt utbetalas, begagna en motsvarande del af sina tillgångar till uppköp af lätt

realisabla obligationer; och får jag således tillstyrka detta förslag med den modifikation,

hvarom Fullmäktiges pluralitet hemställt.”

Då den modifikation af mitt förslag hvarom Fullmäktige hemställt, ej afser

annat än att för återställande till Riksgälds-kontoret af nämnda obligationer måtte

fästas det vilkor, att räntan för 1873 först gäldas, kan jag deremot ej hafva något

att invända, enär derigenom lika fullständigt ernås de ändamål som mitt förslag afsåg,

eller att Banken måtte komma i tillfälle att använda vinsten för 187 2 till inköp af

lätt realisabla, helst utländska obligationer, utan väsendtlig höjning af sina egna

fonder och att från så väl Riksgälds-kontorets som Bankens räkenskaper måtte utplånas

det enda ännu i dessa qvarstående belopp, som erinrar om skuldsättning för

1808 och 1809 årens krigskostnader.

Då det emellertid synes antagligt att proposition inom Ivamrarne ej skulle

kunna väckas å detta förslag, såsom ej omfattadt af Utskottets majoritet och berörande

två frågor, af Indika den ena ej ingår uti någon till Banko-Utskottet hänvisad motion,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 9.

7

Så måste jag inskränka min reservation till den af dessa två frågor, om hvilken

Utskottet har ovilkorlig skyldighet att yttra sig, eller den om bankovinstens användande;

ock då, i fall så stor del af denna vinst som motsvarar Riksgälds-kontorets

skuld för 1808 och 1809 årens krigskostnader, aflemnas till Riksgäldskontoret, detta

blir i tillfälle att med denna summa gälda bemälda skuld, samt motion om ett

sådant gäldande blifvit väckt af Herr Å. 0. Wallenberg (motion Jtä. 36 i Första

Kammaren) så tillåter jag mig, i förhoppning att samma motion varder af Riksdagen

bifallen, härmed föreslå,

att af den för 1872 upplupna bankovinst må under ultimo

December innevarande år till Riksgälds-kontoret aflemnas eu

summa af R:dr 1,452,000;»

af Herr Wijlcander: »Att med den allmänna penningerörelsens ständigt växande

omfattning äfven Riksbanken kan behöfva en förstärkning af sina fonder, derest den

skall under alla förhållanden kunna häfda sin ställning såsom centralbank, samt att

med vår nu gällande banklagstiftning Riksbanken bör ega en styrka, hvars fasthet

icke ens kan ifrågasättas, äro meningar, som inom Riksdagen ofta uttalats och som

funnit sitt uttryck i förlidet års Riksdags, i båda Kamrarne, utan votering fattade,

beslut-»att Riksbankens behållna vinst för år 1871 måtte för banken reserveras för

att användas till inköp af lätt rc-alisabla utländska statspapper.» I öfverensstämmelse

med detta beslut har jag med min röst inom Utskottet understödt ett förslag att

tillstyrka Riksdagen, det äfven 1872 års bankovinst måtte för banken reserveras och

sålunda stanna i bankens reservfond, hvilken ''derefter skulle inom ett belopp af fem

millioner riksdaler begränsas och uteslutande i lätt realisabla statspapper nedläggas.

Förslaget torde dock i den form, som det i Utskottets Betänkande erhållit, hvarken

kunna eller böra af Riksdagen i oförändradt skick antagas. Att »i Riksbanken skall

bildas en reservfond», torde nemligen vara ett temligen oegentligt uttryck, då § 4

af bankoreglementet sedan förliden riksdag har följande lydelse: »Från föregående

»åren reserverad och under löpande året uppkommande behållen vinst, som icke er»fordras

för att ersätta möjligen inträffad kapitalförminskning i grundfonden, utgör

»Riksbankens reservfond.» Ett beslut att »till denna reservfond anvisas» hela bankovinsten

för år 1872 torde icke vara mera lämpligt, då berörda bankovinst redan

ligger i reservfonden. Att »reservfonden icke får minskas i annat fall än att banken

»gör förluster, som ej af vinsten betäckas,» vore ett beslut om inskränkning i kommande

Riksdagars rätt att förfoga öfver bankens medel utöfver grundfonden, hvilket

formelt icke kan gifvas bindande kraft annat än genom ändring af lagen för Rikets

Ständers bank af den 1 Mars 1830, sådan den lyder jemförd med Kongl. kungörelsen

af den 19 April 1864.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 9.

Af dessa skäl har jag ansett mig böra inom Utskottet påyrka, att detsamma

för närvarande endast måtte tillstyrka:

att Riksbankens behållna vinst för år 1872 måtte för banken

reserveras, för att användas till inköp af lätt realisabla utländska

statspapper.”

af Herr O. Jonsson, som i hufvudsak instämde uti ofvanstående reservation;

af Herr von Bränn: ”Då jag för min del ej kunnat biträda Utskottets beslut

rörande den så kallade bankovinstens användande, får jag emot detsamma anmäla

min reservation.

Utskottet grundar sitt beslut dels på bankofullmäktiges tillstyrkande och dels

på de åsigter 1872 års Banko-Utskott uttalat; och då bankofullmäktige som grund

för sitt tillstyrkande äfven åberopa sig på sitt utlåtande förra året, ber jag att få

kasta en återblick på Banko-Utskottets utlåtande N:o 13 för år 1872, hvari äfven

bankofullmäktiges yttrande finnes intaget.

Hvad nu först det senare beträffar, så har dess genomläsande på mig gjort

det intryck, som om bankofullmäktige sjelfva sväfvade i ovisshet om, hvad de borde

tillstyrka. Hvad de i hufvudsaken yttra kan med begagnande af deras egna ord

omskrifvas och fattas i följande mening:

»att, då Kongl. Maj:t afsett bankovinsten endast till statsverkets ovissa och

framtida behof, och således icke något nu kändt behof påkallade dess anvisning åt

statsverket, syntes skäl vara att vinstbeloppet finge åt Biksbanken bibehållas, för

att befrämja dess ändamål och förbättra dess ställning och att, då Riksbankens sedelutgifningsrätt

är bestämd till 30 millioner utöfver vissa dess tillgångar, ville det

synas, som borde dess behållna tillgångar eller grundfond åtminstone uppgå till detta

nämnda belopp.»

Man får visserligen häraf veta hvad som syntes bankofullmäktige skäligt vara

och hvad som för desamma ville synas, och detta torde vara tillräckligt för dem,

hvilka anse bankofullmäktige för en auktoritet i alla frågor som röra banken; men

för den, som ej har håg för att i så verldsliga ting, som här äro i fråga, taga sitt

förstånd till fånga under trons lydnad, torde det vara ursäktligt om han tillsvidare

anser de åberopade synerna för synvillor.

Sedan Utskottet framhållit vigten af banksedlarnes inlösande med metallisk

valuta, säger det sig ej här behöfva utveckla skälen för den åsigt, att, om ock detta

vigtiga syftemål kunde, när penningeväsendet här i landet, sednast på 1830-talet,

reglerades, anses tillgodosedt genom de då gjorda bestämmelserna, förhållandena sedan

dess väsendtligen förändrats.

Ja, detta är alldeles riktigt, men förändringen är i motsatt riktning emot

hvad Utskottet, utan att gifva skäl derför, antydt. I samma stycke, der Utskottet

omnämner, att bankens grundfond sedan början på 1830-talet stigit från 6 till 25

s. 9 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 9.

9

millioner, säges det att dess styrka ingalunda har vuxit i samma mån, »då grunden

för sedelutgifningsrätten icke numera torde kunna anses lika betryggande som tillförene.

»

En obestridlig sanning är det, att de utelöpande omsättningsmedlen, hvilka

banken skall vid anfordran inlösa med metallisk valuta, äro Riksbankens svagaste

sida: om beloppet af dessa tillväxer i ett större förhållande än bankens grundfond

så måste denna sednare i de flesta fall ökas, men om utelöpande sedelmassan under

e" V1S® pe™d ,vant tandrad under det grundfonden ökats, så blir det snarare

skal att minska denna sednare än att öka densamma.

Och så bär förhållandet varit i föreliggande fall. Riksbankens grundfond

bär nemligen under sistförflutne 40 år nära femdubblats, under det att Riksbankens

och de enskilda bankernas verkligen utelöpande omsättningsmedel, efter afdrag af

hvad som vant inneliggande i bankernas egna kassor, de 10 sista åren i medeltal

ej öfverstiga 46 millioner, eller den summa hvartill de år 1834 uppgingo.

, m d®rtlH kommer att under 5-årsperioden omkring 1855 beloppet af utelöpande

omsättningsmedel uppgick ända till 77 millioner, under det att grundfonden

ej utgjorde mera än 15 millioner, utan att banken både den ringaste svårighet att

reda sig eller att uppfylla små åligganden, så torde det vara en pligt att med så
dane

fakta för ögonen protestera mot grundfondens ytterligare förökande.

Hvad sist. Banko-Utskottets'' bekymmer beträffar, öfver huru Riksbanken skall

T™,, [eda. Slgl dä T1 få suld som värdemätare i stället för silfver, och då, som

Utskottet sager, omkring 10 millioner, som såsom metallisk fond legat i bankens

hvalf, torde komma att spridas i landet i form af mynt, så tror jag att man för

närvarande gör bäst att icke oroa sig deröfver.

, °m an guldmynHot sk«He komma att införas, så kommer det säkerligen att

dröja länge innan svenska folket utbyter sedlar emot metalliskt mynt, och om detta

någon gång mtraffar, icke blir det Riksbanken som derpå förlorar, ty den lär väl

ukn rll " *** Sig fÖr att skänka sina fonder eller låna ut dim

Efter hvad jag nu haft äran anföra, torde det vara tydligt, att jag för min

del ansei med god statshushållning mest förenligt, om bankovinsten blefve i enlighet

med Kong . Maj:ts proposition öfverlemnad till Riksgälds-kontoret, för att till mins]*-

uTskottetl rj£P änin,g anvandas; men dä denna mening ej har något medhåll inom

Utskottets minoritet, så forenar jag mig med Herr J. Ekman om hvad han yrkat i

sm reservation;» 3

af Herr Berg.

tf detta ‘ärendet “* ™

Bill. till Riksd. Prot. 1873. 6 Sami.

1 Afä. 8 Häft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.