Företa Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2
1873-03-05 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 2TU 1873:2, Företa Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2
Dokumentets text
Företa Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.
1
N:o «.
Ank till Riksd. Kansli den 5 Mars 1873, kl. 2 e. ni.
Forsta Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o
1, i anledning af väckt motion derom, att alla studerande
vid rikets universitet, som ämna inträda i prev
steståndet, böra före afläggande af de egentliga em
betsprofven,
så framt de ej ajlagt filosofie-kandidatexamen,
undergå den teologico-jilosofiska examen.
Under erinran derom, att så väl Riksdagen 1867 som det första allmänna
Svenska Kyrkomötet 1868 hos Kong!. Maj:t anmält sill öfvertygelse om
otillräckligheten af den allmänna bildning, som fordras lör inträde i prestembetet,
i det att Riksdagen önskat en utsträckt tjenstårsberäkning för att uppmuntra
teologie studerande till afläggande af detta prof, men Kyrkomötet, hvars
yttrande Kongl. Maj:t behagat infordra öfver Riksdagens underdåniga skrifvelse,
ansett att detsammas afläggande borde fordras såsom oundgängligt vilkor för
rättigheten att sedermera undergå den s. k. dimissionsexamen och öfriga kunskapsprof,
hvilka erfordras för vinnande af ordination till det andliga ståndet;
har Herr Bergstedt, i en till Utskottet hänvisad motion, föreslagit, att Riksdagen
måtte besluta i underdånighet anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t i nåder förordna,
att samtliga teologie studerande böra såsom vilkor för rättigheten att
Bill. till Biksd. Brok 1873. 8 Samt. 2 Afd. 1 Band. 2 Rätt.
2 Första Kammarens Tillfälliga Utskott» (Ko 2) Utlåtande Ko 2.
aflägga de teologiska profven, hafva inför filosofisk fakultet undergått den teologieo-filosofiska
examen. Vid remissen af motionen yttrade Grefve Uamilton,
Henning, jemte sitt instämmande i förslaget, den önskan, att det Utskott, som
finge uppdrag att handlägga motionen, skulle åt densamma gifva en större ut
sträckning, så att Riksdagen skulle hos Kong! Maj:t begära en revision af stadgarne
för nämnde examen, i ändamål att något öka kunskapsfordringarne, på
det att en fastare grund derigenom måtte läggas för de blifvande presternas
humanistiska bildning, än denna examen för det närvarande förutsätter.
Såsom skäl för sitt förslag har motionären erinrat om de starka rörelser,
hvilka föregå såväl inom den evangeliskt-lutherska kyrkan i Sverige, som
inom likartade kyrkosamfund i andra länder, och hvilka “göra det mer och mer
nödvändigt att de som egna sig åt det presterliga ståndet förvärfva icke blott
teologiska fackstudier, utan ock af allmän vetenskaplig och humanistisk bildning
åtminstone ett så stort belopp att de icke blifva allt för mycket stående
tillbaka, i jemförelse med de öfriga uppfostrade klasserna i samhället, så vida
ej religionsundervisningen skall sjunka i ton och det andliga uppfostrarekallet
falla i missaktning." Den här uttalade farhågan synes Utskottet icke obefogad;
den högre vetenskapliga och klassiska bildning, som förut från de högre elementarläroverken
tillflöt det svenska presterskap^, kommer deisamma, efter de
förändringar befordringslagarne och lönevilkoren för elementarläroverkens lärare
på sednare tiden undergått, nu mera högst sällan till godo, hvarföre också er
farenheten tydligt ådagalagt, att de yngre medlemmarne af presteståndet, om
också i allmänhet jemnare i sina egentliga embetsstudier, äro de äldre generationerna
betydligt underlägsna i den allmänna lärdom och odling, som är så
nödvändig för upprätthållande af ståndets anseende. En universitetsprofessor,
som vid 1867 års riksdag var ledamot af Andra Kammaren och der väckte det
förslag, på hvilket samma Riksdags förenämnda underdåniga skrifvelse grundade
sig, erinrade om det nedslående förhållandet, att den vid universiteten studerande
ungdomen hyser en allmänt utbredd åsigt, enligt hvilken den studerande,
som ej eger kunskaper eller förmåga till något annat, alltid duger till att aflägga
profven för inträde i presteståndet, och att således, sedan den forna kameralexamen
blifvit afskaffad, det andliga lärareembetet blifvit den nödfallsutväg, på
hvilken de torftigast begåfvade ynglingarne äro anvisade att söka den utkomst
de icke kunna förvärfva på svårare och derföre mera ansedda studiebanor. Ut
skottet anser icke otroligt att detta sorgliga förhållande haft en icke ringa andel
i den på sednare tider så mycket öfverklagade prestbristen, hvilken icke
synes kunna tillräckligt förklaras ensamt af de ökade möjligheter till förvärf
och anseende, som blifvit öppnade genom industriens och den ekonomiska verksamhetens
ständigt fortgående utveckling. Om man nemligen jemför de utsigter
till inkorastgifvande befordran, som öppna sig på den presterliga banan, med
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N.o 2. 3
motsvarande utsigter på andra vägar, li vil ka fordra vida längre och meta omfattande
förberedande universitetsstudier, finner man utan svårighet att det icke
är de ekonomiska vilkoren som här företrädesvis verka afskräckande. Utskottet
skulle derföre föreställa sig att en stegring i de kunskapsfordringar, hvilka nu
äro vilkor för inträde i predikoståndet, skulle, långtifrån att öka piestbiisten,
snarare minska den, emedan det högre anseende, som genom ökade kunskaper
skulle vinnas åt presteståndet, otvifvelaktigt måste till detsamma draga mången
bättre begåfvad yngling, och då väl i alla händelser de ifrågasatta förändringai ne af
det presterliga examensväsende! icke komma att träda i kraft förrän efter ett
eller annat års förlopp, skulle under tiden do mindre begåfvade teologie studerande
skynda att aflägga de nu föreskrifna profven och således kandidaterne
för inträde i predikoståndet under den närmaste framtiden icke obetydligt
förökas.
Det är också anmärkningsvärdt att, ehuru den teologico-filosofiska examens
afläggande hittills icke varit obligatoriskt föreskrifvet utan berott af examinandens
fria val, utan att medföra någon annan fördel än beräkningen af
ett ytterligare presterligt tjenstår samt rättigheten att sedermera aflägga teologie
kandidatexamen, har antalet af de teologie studerande, som, sedan införandet
af den teologico-filosofiska examen, vid Upsala universitet underkastat sig densamma,
utgjort något mer än 30 procent af dem som under samma tid aflagt
dimissionsexamen, och likaledes vid Lunds universitet efter ar 1868 met än 33
procent af dem, som sedan dess der undergått teoretisk-teologisk examen, en om
ständighet, hvilken synes bevisa att de studerande sjelfva känt behofvet af en
fullständigare allmän bildning än den som de medfört från elementarläroverken.
Lägges nu dertill, att kunskapsfordringarne för afgången från elementarläroverken
synas komma att undergå en ganska betydande inskränkning och att det
presterliga kallet är bland alla dem, för hvilka förberedande studier ske vid
universiteten, det enda för hvilket icke fordras afläggande inför filosofisk fakul
tet af prof på högre allmänna insigter än som vid elementarläroverken kunna
inhemtas, och tager man slutligen i öfvervägande huru mycket strängare fordringar
på prestens humanistiska bildning ställas i andra protestantiska länder,
icke minst i våra grannriken, kan man lätt förklara den synnerliga ifver, hvarmed
universitetens teologiska fakulteter fordrat införandet af det nya kunskapsprofvet,
och den högst aktningsvärda beredvillighet, hvarmed de filosofiska fakulteternas
professorer förklarat sig villige att underkasta sig det förökade
arbete, som för dem skulle blifva eu följd deraf, att den teologico-filosofiska
examen förklarades obligatorisk för alla som ville inträda i predikoståndet.
I den underdåniga skrifvelse, hvilken 1868 års Kyrkomöte aflat till svar
'' på Kongl. Maj:ts remiss af 1867 års Riksdags skrifvelse, förklarade sig mötet
anse den nuvarande presterliga bildningen otillräcklig och uttalade särskild! sin
4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.
önskan, “att fordringarne på denna bildning, så vidt densamma kan genom lag
föreskrifvas och medelst examina pröfvas, måtte höjas utöfver den nuvarande,
särskildt derigenom att en fastare vetenskaplig grund och ett allmänt humanistiskt
underlag för de teologiska studierna beredes.“ Det är nemligen väl bekant
att de teologiska fakulteternas lärare, i brist af detta underlag, hittills
icke kunnat ställa sin undervisning och sina examensfordringar på eu sådan
höjd, som motsvaras af de teologiska studiernas närvarande ståndpunkt och behofvet
af insigt för en tillfredsställande utöfning af den presterliga verksamheten.
Det fattas i allmänhet de teologie studerande den grundläggande språkbildning,
utan hvilken studiet af de fornspråk, på hvilka vår religions heliga
urkunder äro ursprungligen författade, icke kan med framgång bedrifvas, äfven
som den skärpa i tanken och den förmåga af följdriktig slutkonst, hvilka endast
förvärfvas genom någon bekantskap med de formela filosofiska kunskapsarterna.
Icke heller kan den bibliska exegetiken och isagogiken med framgång studeras
utan en närmare kännedom af den äldre historien och den profana förn kunskapen,
hvilka vetenskaper jemte de profana språkstudierna, såsom motionären
erinrat, med hvarje dag framflytta sitt arbetsfält närmare det område, som hittills
ansetts vara förbehållet åt den bibliska språk- och fornforskningen.
Då Utskottet sålunda i likhet med motionären anser den teologico-filosofiska
examen böra blifva obligatorisk för alla dem som egna sig åt det presterliga
kallet, finner emellertid Utskottet nödvändigt, att nämnde examen bringas
till närmare likställighet med de motsvarande prof, hvilka föregå fackstudierna
inom medicinska och juridiska fakulteterna, och Utskottet anser detta så mycket
angelägnare, som enligt Kongl. Maj:ts nådiga bref af den 17 December 1869 de
som undergått den teologico-filosofiska examen äro berättigade att aflägga teologie-kandidatexamen,
hvilken till sin litterära halt visserligen icke står efter
de analoga lärdomsprofven inom medicinska och juridiska fakulteterna.
Tillser man nu huru det förhåller sig med de förberedande filosofiska
examina, så fordras enligt Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse af den 22 April 1853,
för så väl medico- som juridico-filosofiska examen, att den examinerade erhållit,
efter de för filosofie-kandidatexamen bestämda grunder, minst åtta betygsenheter,
och bland dessa minst approbatur, för medico-filosofiska examen i fysik,
kemi, botanik, zoologi och latinska -språket, samt för juridico-filosofiska examen
i teoretisk och praktisk filosofi, historia, statistik, matematik och latinska språket,
samt de öfriga betygen efter examinandens val, antingen i nyssnämnda
eller andra till filosofiska fakultetens läroområde hörande kunskapsämnen,
hvaremot för den teologico-filosofiska examen, enligt Kongl. Maj:ts nådiga bref
af den 3 Mars 1865, endast fordras, jemte latinskt stilprof, vitsordet “godkänd“
i latinska, grekiska och hebreiska språken, teoretisk filosofi och historia,
således fem betygsenbeter.
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2. 5
Att en tillfredsställande utöfning af religionslärarens verksamhet behöfver
och förutsätter humanistiska insigter åt eu mera omfattande beskaffenhet
än den som innefattas i dessa förn betygsenheter, anser Utskottet icke eifordra
någon vidlyftig bevisning. Den förberedande allmänna bildning, hvatom
här är fråga, hav ett dubbelt ändamål, dels att inleda och grundlägga de
speciel t presterliga fackstudierna, dels att tillfredsställa krafvel på en liögie
och mera omfattande humanistisk odling hos innehafvarne af det presterliga
embetet. “Det går icke an“, yttrar motionären, “att det stånd, som skulle
representera den högsta andliga odlingen, till hvars blomning alla andra menskliga
kunskapssferer väl borde samverka, står främmande för de med hvarje dag
rikare tillväxande resultaten af den vetenskapliga forskningen.“ För uppnåendet
åt båda dessa ändamål äro goda språkliga studier nödvändiga, och
fordringarne på godkända kunskaper i såväl de båda klassiska spiåken som
det hebreiska kunna följaktligen icke eftergifvas. Det samma är förhållandet
med teoretisk filosofi och historia, men då läroämnet etik efter den gällande
fördelningen fäller inom den praktiska filosofiens område, föreställer sig Utskottet
att betyget “godkänd“ äfven i detta läroämne borde vara obligatoriskt.
Utan att inlåta sig i detaljerna af de examensföreskrifter, som kunna blifva
beroende af ett framtida ordnande af de öfriga förberedande examina inför
filosofisk fakultet, anser Utskottet emellertid önskligt, att fordringarne i den
teologico-filosofiska examen, i afseende på studiesätt, pensa och valet af författare
som böra genomgås, ordnas i närmare öfverensstämmelse med det blifvande
fackstudiet, än hvad hittills i allmänhet varit händelsen.
Fö? att den teologico-filosofiska examen icke måtte komma i en för
mycket underlägsen ställning till de öfriga förberedande examina inför filosofisk
fakultet torde en ytterligare betygsenhet böra tilläggas, och Utskottet har
föreställt sig att detta med största fördel skulle kunna ske, om examinanden egde
frihet att efter eget val söka det inom någon af naturvetenskaperna. I den
protestantiska kyrkans äldre dagar var det ingenting ovanligt att dess medlemmar
intogo framstående rum äfven inom den profana lärdomen, och att
sådana vetenskapliga sysselsättningar välgörande återverkade på deras teologiska
studier genom att skärpa deras logik, vidga deras allmänna synkrets och
gifva dem en friare, mera omfattande åskådning af föremålen för deras
egentliga fackstudier, torde här endast behöfva antydas. Under den ytterliga
arbetsfördelning, som den vetenskapliga forskningen i sednare tider undergått,
kan ingen af presten fordra universallärdom, men det är åt vigt att han icke
står allt för mycket tillbaka i det slag af odling, som med hvarje dag, åtminstone
i sina resultat, mer och mer utbreder sig till den större allmänheten.
Vårt fädernesland har ännu i sednare tider haft den lyckan att bland
sitt presterskap räkna särdeles framstående naturforskare, och, utan att tala
6 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.
om det anseende hvarmed en sådan lärdom omgifvit deras personer, finner
man lätt, huru bekantskapen med naturen i allmänhet, verldssystemet, de geologiska
bildningarne och de organiska lifsformerna, måste vidga sådana mäns
synkrets samt göra det Lättare för dem att i utöfningen af sina embetspligter
fatta sina åhörares föreställningssätt och af dem sjelfva fattas. Den svenska
landsbygden erbjuder rika tillfällen för sådana undersökningar, och om pimsten
från sina akademiska studier medförde smak för, och någon vana vid,
iakttagelser inom naturens områden, skulle han icke blott ega ett värdefullt
tillfälle att på ett angenämt sätt fylla lediga stunder, utan äfven kunna direkt
gagna vetenskapen och med sitt exempel lifva andra till liknande förädlande
sysselsättningar.
I Kyrkomötets ofvan omförmälda underdåniga skrifvelse vidrördes äfven
andra anordningar af de presterliga examina, hvilka emellertid icke torde böra
blifva föremål för Riksdagens uppmärksamhet, då de ingå i kyrkolagens bestämmelser
och i sådan form å nyo komma under Kyrkomötets handläggning.
Annat är förhållandet med det föreliggande ämnet, som från början blifvit af
Riksdagen sjelf upptaget, och derifrån blifvit af Kongl. Maj:t till Kyrkomötets
behandling hänvisadt. Man kan väl ock säga, att detta ärende, såsom sammanhängande
med den allmänna undervisningen, icke bör vara för Riksdagen
främmande. Väl torde det kunna antagas att det i höst sammanträdande
andra allmänna svenska Kyrkomötet icke skall frångå den öfvertygelse, som
blifvit uttalad af det första, om nödvändigheten att gifva prestbildningen en
fastare vetenskaplig grundläggning samt ändamålsenligheten att i sådant syfte
göra den teologico-filosofiska examen obligatorisk för alla blifvande teologie
studerande, som icke aflagt filosofie-kandidatexamen; men Kyrkomötet torde
finna betänklighet vid att två gånger å rad falla Kongl. Maj:t besvärlig med
underdånig skrifvelse i samma sak och af alldeles enahanda innehåll, då mötet
endast genom hänvisning från Riksdagen första gången hade anledning att
taga saken under sin behandling. Annorlunda är förhållandet med Riksdagen,
från hvilken iniativet utgått, och för hvilken det icke är ovanligt att i underdåniga
skrivelser å nyo anmäla förut inför tronen framburna önskningar, i
händelse en längre tid förflutit sedan de först framställdes.
På grund af hvad ofvan blifvit förebragt får Utskottet föreslå,
att Riksdagen måtte besluta i underdånighet anhålla, det
täcktes Kongl. Maj:t i nåder förordna, att teologie studerande,
som icke aflagt högre examen inför filosofisk fakultet,
skola före den egentliga embetspröfningeu hafva
undergått teologico-filosofisk examen samt att Kongl. Maj:t
i sammanhang dermed täcktes taga i öfvervägande, huiu
-
Första Kammar ens Tillfälliga TJtekotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2. 7
vida icke föreskrifterna för den teologieo-filosofiska examen
borde undergå eu sådan förändring, att en fastare vetenskaplig
grund och ett mera utsträckt humanistiskt underlag
för de blifvande embetsstudierna beredes, än som genom
denna examen i dess nuvarande skick lärer kunna åstadkommas.
Stockholm den 5 Mars 1873.
På Utskottets vägnar:
Henning Hamilton.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.