Sök i Ratio Lex

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11

1873-02-28 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1873:11, Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11.

1

N:o 11.

Auk. till Riksd. Kansli den 4 Mars 1873, kl. 12 raidd.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Ma.j:ts nådiga Proposition angående

åtgärder för betryggande af skogens framtida bestånd

och bevarande af Lapparnes renbetesrätt inom Westerbottens

och Norrbottens läns lappmarker.

Denna nådiga Proposition, hvilken af begge Kamrarne blifvit til

Lag-Utskottet remitterad, är af följande lydelse:

»Afvittringen inom Westerbottens och Norrbottens län är i båda

länens kustland nära bragt till slut. För lappmarkerna fordra skilda förhållanden

en särskild afvittringsstadga; och äro förslag till sådan författning

af vederbörande afgifna. Men af skäl, som i bifogade statsråds-protokoll

finnas närmare utvecklade, har Kongl. Maj:t funnit, att i sammanhang

med afvittringen inom lappmarkerna åtgärder för betryggande af skogens

framtida bestånd och bevarande af Lapparnes renbetesrätt med nödvändighet

påkallas af omsorgen för allmänt och enskildt väl, och att i sådant

hänseende den blifvande afvittringsstadgan bör innehålla allmänna

föreskrifter såväl om nyssnämnda betesrätt, som angående utsträckt tillämpning

af bestämmelserna i Förordningen den 29 Juni 1866 rörande dispositionsrätten

öfver skogen å vissa hemman. Till följd häraf och då nämnda

Förordning tillkommit med Rikets Ständers medverkan, samt jemväl det

Bill. till Biksd. Prot. 1873. 7 Sami. 6 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11.

föreslagna stadgandet om Lapparnes betesrätt skulle i viss mån inskränka

de enskildes dispositionsrätt öfver skogen, bar Kongl. Maj:t ansett sig icke

böra, utan Riksdagens hörande, i dessa ämnen förordna; och har Kongl.

Maj:t velat härmed i nåder föreslå Riksdagen,

att egare af frälse- och skattehemman och lägenheter i Westerbottens

och Norrbottens läns lappmarker må förklaras öfver den vid afvittring

tilldelade skogen icke ega vidsträcktare dispositionsrätt, än enligt § 1 af

nådiga Förordningen den 29 Juni 1866, angående dispositionsrätten öfver

skogen å vissa skattehemman, är egare af deri omförmälda hemman förunnad;

samt att, äfven efter afvittringen, Lapparne skola vara, såsom hittills,

berättigade att för renhjordarne begagna bete å all skogsmark inom

lappmarkernas nuvarande område, dock inom de till odling tjenliga delarne

af landet endast vintertiden, äfvensom ega att, i den mån för betesrättens

utöfvande är nödigt, till hushållsbehof begagna skogen.»

Derjemte hafva de till ärendet hörande handlingar varit Utskottet

tillhandahållna.

De förhållanden, som inverka på förevarande frågas bedömande, äro

framställda i Herr Chefens för Civil-departementet i Stats-Rådet afgifna, vid

den nådiga Propositionen fogade anförande, hvartill Utskottet hänvisar.

Att bibehållandet af Lapparnes af ålder begagnade betesrätt, så vidt

densamma är för dem behöflig, varit förutsatt vid de under sistförflutna

två århundraden gjorda upplåtelser för nybyggen, likasom att denna rätt

ej kan eller bör inskränkas genom de förestående afvittringarne, derom

torde meningarne icke vara delade. Lika ostridigt torde vara, att Lapparne

hädanefter såsom hittills måste ega den för möjligheten att begagna denna

betesrätt oundgängliga rätt att till husbehof nyttja skogen. Genom åberopade,

för Norrland och Kopparbergs län gällande Kongl. Förordning

den 29 Juni 1866 har å skattehemman, som uppkommer af derefter från

kronan upplåtet nybygge, äfvensom af dessförinnan upplåtet nybygge, för

hvilket föreskrifna byggnads- och odlingsskyldigheter icke blifvit i behörig

tid fullgjorda, skattemannen redan fatt sig ålagd den inskränkning i dispositionsrätten

öfver skogen, Kongl. Maj:ts proposition afser, bestående deri,

att han icke öfver skogen eger annan rätt, än att han derifrån må dels utan

utsyning till husbehof hemta nödigt virke och bränsle samt dels efter utsyning

och stämpling af vederbörande skogstjensteman fritt taga eller försälja

hvad derutöfver kan med bevarande af skogens framtida bestånd årligen

afverkas, äfvensom att skog för uppodling till åker och äng ej får annorledes

fällas, med mindre skattemannen dertill erhållit Konungens Befall
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11. 3

ningshafvandes tillstånd. Behofvet af att inom lappmarkerna, med afseende

såväl å Lapparnes rätt som å skogens och deraf beroende odlingens

framtida bestånd, göra enahanda inskränkning jemväl i afseende på innehafvarnes

af äldre nybyggen rätt, är af samtliga vederbörande, som yttrat

sig i frågan, vitsordadt och bör, efter Utskottets omdöme, icke kunna anses

vara tvifvel underkastadt; men deremot torde frågan, huruvida nyssbemälde

innehafvare må anses genom eu sådan inskränkning förnärmade

i sin lagliga rätt eller billiga anspråk vara förtjent af en närmare belysning.

Visserligen hafva lappmarkernes bofasta innevånare icke saknat anledning

att förvänta, det de vid blifvande afvittring skulle få enahanda

rätt till den på dem belöpande skog, som andra nybyggare tillkommit,

men någon utfästelse härom har ej å statens sida skett, och alltifrån den

tid då åtgärder började vidtagas för lappmarkernas bebyggande har dermed

uttryckligen afsetts endast landets uppodling, men ingalunda skogsafverkning

ingått i planen. Då en och samma skogslagstiftning måhända

icke är lämplig för rikets särskilda sins emellan olika delar och, hvad

angår lappmarkerna, särskilda bestämmelser betingas ej blott af landets

och den bofasta befolkningens natur, utan äfven af Lapparnes rätt och

behof, så hafva nybyggarne deraf haft en ytterligare anledning att icke

göra sig säkra i sin förväntning. Någon inskränkning i deras för närvarande

innehafda förmåner blefve icke en följd af bifall till Kongl. Maj:ts

proposition i förevarande hänseende, men genom afslag derå skulle berörda

förmåner snarare komma att förminskas, helst i sådant fäll det skogsområde,

som vid afvittringen komme att upplåtas, måste betydligen inskränkas.

Genom åtskilliga skatterättsresolutioner, hvilka under senare tider meddelats,

hafva väl hemmansegarne i vexlande ordalag fått sig tillerkänd full

och oinskränkt skattemansrätt öfver hemmanets skog, men dessa resolutioner

kunna ej skäligen anses utgöra lagligt hinder, att i afseende på den

skog, som kronan framdeles kommer att genom afvittring åt hemmanen

upplåta, såsom vilkor för upplåtelsen stadga sådan inskränkning i försäljningsrätten,

att skogen icke komme, till men för såväl Lapparne som den

bofasta befolkningen, att sköflas.

Utskottet anser följaktligen från dessa synpunkter hinder ej möta att

bifalla Kongl. Maj:ts Proposition. Men då föreskriften att Lapparne endast

vintertiden finge vistas nedanför den s, k. kulturgränsen icke torde behöfva

utsträckas till Kronans dervarande skogar, och ett sådant förbud, derest

nämnde gräns komme att uppdragas så, att en del Lappars vanliga sommarhemvist

läge nedanför densamma, blefve för dessa Lappar förnärmande,

har Utskottet ansett sig böra hemställa, att Kongl. Maj:ts Proposition måtte

med ett tillägg i förenämnde syfte bifallas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11.

Utskottet får alltså tillstyrka,

att Riksdagen måtte för sin del besluta: att egare af frälse- och

skattehemman och lägenheter i Westerbottens och Norrbottens

läns lappmarker må förklaras öfver den vid afvittring tilldelade

skogen icke ega vidsträcktare dispositionsrätt, än enligt § 1 af

nådiga Förordningen den 29 Juni 1866, angående dispositionsrätten

öfver skogen å vissa skattehemman, är egare af deri omförmälda

hemman förunnad; samt att, äfven efter afvittringen,

Lapparne skola vara, såsom hittills, berättigade att för renhjordarne

begagna bete å all skogsmark inom lappmarkernas nuvarande

område, dock å enskildes skogar inom de till odling tjenliga

delarne af landet endast vintertiden, äfvensom ega att, i den mån

för betesrättens utöfvande är nödigt, till hushållsbehof begagna

skogen.

Stockholm den 28 Februari 1873.

På Utskottets vägnar:

H. G. v. Gegerfelt.

Reservation:

af Herr M. Jonsson: »Då jag icke kunnat instämma i den af Utskottet

uttalade åsigt att genom antagande af föreliggande förslag|nuvarande

egare af frälse- och skattehemman samt innehafvare af äldre nybyggen

inom lappmarkerna icke förnärmas i deras lagliga ''rätt eller billiga

anspråk, nödgas jag deremot reservera mig på följande skäl.

Med afseende på inedlen att förekomma den öfverklagade förödelsen

af skogarne i riket, yttrade uti underdånig skrifvelse den 30 November

1863 Rikets Ständer, bland annat, att de icke önskade något reglementerände

för hushållningen med de enskilda skogarne, utan ansågo, att säkerhet

om skogarnes bestånd skulle kunna vinnas derigenom att staten, i

vidsträcktare mån än hittills skett, sjelf uppträdde såsom skogsegare, samt

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11.

att hvad särskild! anginge rikets norra landskap, der faran af skogarnes

förödelse vore störst och betydliga delar af kronans skogar nästan dagligen

öfverginge på enskildas händer, kronan icke längre borde släppa ifrån sig

denna för staten nödvändiga egendom, utan att kraftiga åtgärder ofördröjligen

borde vidtagas till densammas bevarande för det allmänna, i afseende

hvarå Rikets Ständer hemställde, att kronans öfverloppsmarker och sådana

trakter af oafvittrade skogar i Stora Kopparbergs, Gefleborgs, Vester-Norrlands,

Jemtlands, Westerbottens och Norrbottens län, hvilka funnes dertill

tjenliga, måtte för kronoparker förklaras och ställas under vård och förvaltning

af Skogsstyrelsen. Att någon inskränkning härigenom icke skulle

ske i de enskildes fria dispositionsrätt öfver deras skogar, framgår oförtydbart

i det förbehåll, Rikets Ständer vid denna sin framställning fogade,

nemligen: natt hinder derigenom ej må läggas för afvittring af skogsanslag

åt redan anlagda hemman och nybyggen». Uti sin med anledning häraf till

1865 —1866 års riksdag den 21 December 1865 till Rikets Ständer aflåtna

nådiga proposition, angående förändrade bestämmelser i fråga om upplåtande^åt

enskilde af kronans mark i Norrland och Stora Kopparbergs län,

förklarade Kong!. Maj:t att, då Kongl. Maj:t funnit att från de oafvittrade

skogarne endast undantagsvis kunde utbrytas mark till kronoparkers bildande,

Kongl Maj:t ansett nödigt att kronan på annat sätt förbehölle sig

rättigheten att deltaga i vården om den växande skogen i dessa vidsträckta

trakter; hvarvid dock icke kunnat ifrågakomma att någon inskränkning i

den dispositionsrätt, som enligt då gällande författningar tillkomme, vare

sig egare af redan befintliga skattehemman i afseende å dertill hörande

skog, eller innehafvare af redan lagligen anlagda nybyggen, i afseende å

den skog, som genom framdeles skeende afvittring kunde dem tillfalla. Hvaremot

i fråga om nybyggen, hvilkas anläggande då ännu icke blifvit af

vederbörande myndighet medgifvet, eller sådana äldre nybyggen, för hvilka

föreskrifna odlings- och byggnadsskyldigheter icke inom behörig tid blifvit

i enlighet med gällande författningar verkställda, och öfver hvilka kronans

dispositionsrätt i följd deraf måste anses vara återställd, Kongl. Maja icke

funnit någon betänklighet möta för att bestämmelser meddelades, hvarigenom

innehafvare af dylika nybyggen, äfven sedan desamma efter fullgjorda

odlings- och bygnadsskyldigheter i öfrigt iklädt sig natur af skattehemman,

underkastades den inskränkning i rättigheten till skogens begagnande,

som med hänsigt till det allmännas intresse kunde anses erforderlig.

I sammanhang hvarmed Kongl. Maja framställde förslag till sådana bestämmelser.

Rikets Ständer, som i allo instämde i de åsigter, hvilka blifvit

uttalade så väl i Kongl. Majas nådiga proposition|som af vederbörande

departementschef i det dervid fogade statsråds-protokoll, biföllo uti underdånig

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag-lJtskottets Utlåtande N:o 11.

skrifvelse den 15 Juni 1866 (N:o 80 i 10:de Samlingen af Bihanget till Rikets

Ständers protokoll) till alla delar hvad Kongl. Maj:t föreslagit. Dessa åsigter

hemtade sitt stöd, bland annat, af medgifvandet i Kongl. Förordningen

den 21 Februari 1789 att skattemännen skola, med ett obetydligt

undantag allenast för ek och masteträd, tillgodonjuta den fulla rätt till

skogen, som förut tillkommit endast frälsehemmansegare för deras skogar,

och äfven deraf att en resolution, hvarigenom anläggande af ett nybygge

medgifvits, måste anses innebära ett löfte å kronans sida att, så vidt anläggaren

fullgjorde de för honom stadgade skyldigheter, han äfven skulle

i fullt mått åtnjuta alla en nybyggares förmåner enligt de författningar,

som gällde vid den tid, då resolutionen meddelades.

I enlighet med sålunda af Kongl. Maj:t föreslagna och af Rikets

Ständer gillade grunder utfärdades den 29 Juni 1866 Kongl. Förordningen

angående dispositionsrätten öfver skogen å sådana skattehemman, som uppkomma

af nybyggen, hvilka hädanefter från kronan upplåtas, eller af sådana

äldre nybyggen, för hvilka föreskrifna byggnads- och odliugsskyldigheter

icke blifvit behörigen fullgjorda. Uti denna förordnings 1 § stadgas,

att å skattehemman, som uppkommer af nybygge, hvilket från berörde dag

från kronan upplåtes, eger skattemannen ej annan rätt öfver hemmanets skog

än att han derifrån må dels, utan utsyning, till husbehof hemta nödigt

virke,, och bränsle och dels, efter utsyning och stämpling af vederbörande

skogstjenstemän, fritt taga och försälja hvad derutöfver kan, med bevarande

för framtiden af skogens bestånd, årligen afverkas. Lagstiftaren har här

förutsatt, att fri dispositionsrätt öfver skogen tillkommer egare af hemman,

som före förordningens utfärdande blifvit omfördt till skatte, äfvensom att

egare af nybygge, hvars anläggande blifvit före nämnda tid beviljadt och

för hvilket föreskrifna odlings- och nybyggnads-skyldigheter i laga ordning

och tid före eller efter förordningens datum fullgjorts, likaledes sedan nybygget

blifvit till skatte omfördt, har enahanda dispositionsrätt öfver hemmanets

skogj; hvaremot staten förbehållit sig rätt att vaka öfver skogens

användande å alla skattehemman, som uppkommit antingen af nybyggen,

upplåtna efter förordningens utgifvande, eller af sådana nybyggen, som visserligen

före nämnda tid upplåtits, men der föreskriften om odlings- och

nybyggnads-skyldighet icke uppfylts. Detta framgår tydligen af förordningens

2 §, hvilken utgör ett undantag från nämnda förutsättning och innehåller,

att hvad som stadgas i 1 § gäller äfven för skattehemman, som

uppkommer af redan upplåtet nybygge, för hvilket föreskrifna byggnadsoch

odlings-skyldigheter icke blifvit inom behörig tid fullgjorda; hvadan,

till utrönande huruvida sådant förhållande eger rum eller ej, det i samma

§ blifvit Kong!. Maj:ts Befallningshafvande ålagdt föranstalta derom, att å

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11.

7

hvarje nybygge, som före förordningens utfärdande blifvit från kronan upplåtet,

syn varder i stagad ordning hållen, så fort lämpligen kunde ske och

sist inom den tid, då enligt gällande föreskrifter dylik förrättning skolat

å nybygge anställas, och det deröfver upprättade instrument till Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande insändt. Funnes då å något nybygge föreskrifna

odlings- och byggnadsskyldigheter icke vara inom behörig tid fullgjorda, ålåg

det Kong]. Maj:ts Befallningshafvande, der ej besittningsrättens förlust ansågs

böra ifrågakomma, genom särskildt beslut förklara att, sedan nybygget

efter framdeles fullgjorda byggnads-och odlingsskyldigheter blifvit till skatte

omfördt, dess egare skulle öfver hemmanets skog åtnjuta allenast den rätt,

som i förordningens 1 § bestämmes. I noggrann öfverensstämmelse härmed

stadgas äfven i 3 §, att uti alla beslut om nybygges omförande under

skattetitel, som efter förordningens utgifvande meddelas, skall uttryckligen

angifvas, huruvida hemmansegaren öfver dess skog åtnjuter full skattemannarätt

eller allenast den inskränktare rätt, som i 1 § omförmäles, och

att anteckning derom jemväl skall ske i jordeboken. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

hafva ock förfarit i enlighet med sistnämnde stadgande.

Bland den mängd skattebref, som finnas, har jag sett afskrift af Kongl.

Maj:ts Befallningshafvandes i Westerbottens län utslag angående omföring

till skatte af ett hemman, deruti egaren förklaras komma att, efter det

hemmanets område blifvit genom afvittring eller på annat sätt bestämdt,

till hemmanets skog åtnjuta full skattemannarätt.

Det lider intet tvifvel, att de som anlagt nybyggen och förvärfvat

skattemannarätt å sådana trakter, der afvittring ännu ej skett, på grund af

gällande författningar med rätta hysa den förväntan att hädanefter såsom

hittills genom afvittringar och storskiften få åtnjuta ett visst område i skog

och mark, och Kongl. Maj:t har genom nådiga Förordningen af den 21 December

1865 (samma dag ofvan åberopade Kongl. Proposition afgafs), angående

utsyning och försäljning af skogsalster från kronans skogar i Stora

Kopparbergs län och Norrland, således äfven lappmarken, gifvit ett ytterligare

stöd åt denna förväntan. Nämnda förordning medgifver nemligen

uteslutande rätt till utsyning åt såväl kronohemmans- och nybyggesåbor

som skatte- och frälsehemmansegare, hvilka icke hafva afvittrade eller provisionelt

utstakade områden, med afseende på viss trakt af angränsande

kronomark, som i allmänhet, eller der ej lokala omständigheter föranleda

till undantag, beräknas för enstaka hemman eller nybygge till ett afstånd

från bolstaden åt hvarje håll af en åttondedels mil och, i förhållande till

byns storlek, ända till en tredjedels mil. Kronan har genom att på förhand

åt nybyggaren eller hemmansegaren anvisa ett sådant område till begagnande

velat freda sig från intrång på sin öfriga mark, men på samma

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Lag-Utskottets Utlåtande N:o Ti.

gång likasom gifvit ett löfte om detta sagda område, så snart afvittring

ifrågakommer.

Lika med Skogsstyrelsen anser jag att innehafvare af nuvarande hemman

och nybyggen i lappmarken, som uppkommit före utfärdandet af Kongl.

Förordningen den 29 Juni 1866 och der byggnads- och odlingsskyldigheter

ej blifvit eftersatta, på grund af 1824 års för Wester-Norrlands, Westerbottens

och Norrbottens län, således äfven för lappmarkerna, gällande afvittringsstadga

synas kunna ega giltiga anspråk att erhålla enahanda dispositionsrätt

öfver den skog, som vid afvittring kan komma att dem tilldelas,

som hemmansegare utom lappmarken, och jag stödjer denna min åsigt på

hvad jag här förut anfört. Skogsstyrelsen har äfven fästat uppmärksamhet

derpå, att en tillökning af skogsstaten måste ske i samma mån, som hemmanen

undergå skifte och klyfning samt derigenom blifva mångfaldigade,

då utsyningarne komma att medtaga en betydligt längre tid, än nu är förhållandet.

Jemte denna ökade kostnad för staten, skulle genom bifall till

Kongl. Maj:ts af Utskottet tillstyrkta förslag, nybygges- och hemmansinnehafvare

drabbas af kostnaderna för utsyning af skogen, och således betungas

af en beskattning, som andra dylika egare utom lappmarkerna icke

behöfva erlägga.

Det af Utskottet till Kongl. Maj:ts Proposition gjorda tillägg, att

Lapparne äfven skola vara berättigade att under sommartiden för renhjordarne

begagna bete äfven å kronans mark nedom lappmarksgränsen kan

jag icke biträda, enär jag fruktar för att skada derigenom kan uppkomma

å de på kronans mark upptagna hemmans- och nybyggens slåttermyrar,

hvilka vanligen äro på så långt afstånd från hemmanen belägna, att egarne

icke kunna egna sådan tillsyn åt dem, att de i händelse af derå utaf renarne

gjord skada kunna lagligen binda renarnes egare till ersättning derför.

Vore jag öfvertygad att renarne icke på dem komma att göra någon skada,

skulle jag icke hafva något emot det gjorda tillägget.

På grund af hvad här blifvit anfördt, vågar jag föreslå,

att Riksdagen, med vidblifvande af sin uti här ofvan åberopade

underdåniga Skrifvelse af den 15 Juni 1866 uttalade åsigt, måtte

förklara sig icke kunna godkänna de; uti Kongl. Maj:ts förevarande

Proposition framställda förslag om inskränkning i dispositionsrätten

öfver den vid pågående afvittring hemman och lägenheter tilldelade

skog; men att Riksdagen deremot måtte bifalla sednare delen af

samma Proposition, angående Lapparnes skögsfångst och renbetesrätt.

»

N:o 12. i

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1873:9 Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 9 s. 12 i texten