Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändringar i Kongl. förordningen angående allmänt Kyrkomöte den 16 November 1863. Denna motion

1873-03-20 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1873:14, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändringar i Kongl. förordningen angående allmänt Kyrkomöte den 16 November 1863. Denna motion

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 14.

1

J¥:o 14.

'' Ank. till Riksd. Kansli d. 21 Mars 1873, kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändringar i Kongl. förordningen

angående allmänt Kyrkomöte den 16 November

1863.

Denna motion (N:o 178) har blifvit väckt inom Andra Kammaren af Herrar P,

Olsson från Helsingborg, G. Jonsson, O. B. Olsson, Nils Nilsson, Per Nilsson i Kulhult,

Ola Andersson, A. W. Wigardt, L. J. Svensson, Per Nilsson i Espö, Anders Persson,

Olaus Claesson, Åke Andersson, P. Lamberg, Hvar Månsson, J. W. Lundqvist, Ola Jönsson,

Öl. Ostling, Jöns Andersson, Sven Nilsson i Osterslöf och Lasse Jönsson, hvilka

föreslagit, att ofvannämnda Kongl. förordning måtte ändras i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med följande grunder:

»l:o att antalet mötesmedlemmar måtte ökas till minst det dubbla, eller 60 presterliga

och 60 lekmanna-ombud, för att skäligen kunna kallas en svenska kyrkans

representation;

2:o att elektorsvalen blifva gemensamma för både prester och lekmän, på det

sätt som för elektorsval till lekmanna-ombud nu stadgadt är, och att vid ombudsvalen

alla valmännen gemensamt välja först de presterliga och sedan de lekmanna-ombud, som

skola för valkretsen utses, till hvilka sednare äfven prester må väljas;

3:o att hvar och en till tjenstgöring inom kyrkan berättigad och förpligtad prestman

må tillerkännas valrätt och valbarhet så väl vid elektorsvalen, som vid ombudsval

till kyrkomötet;

4:o att tiden för kyrkomötets sammankallande måtte, med nu gällande undantag,

bestämmas till hvart tredje år.»

Bill. till Riksd. Prof. 1873. 7 Sami. 8 Häft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 14.

Lag-Utskottet, som enligt erhållen remiss nu går att häröfver sig yttra, har ansett

sig dervid böra först betrakta de särskilda yrkandena i och för sig, utan afseende å

frågan, huruvida det kan vara lämpligt för Riksdagen att redan nu taga initiativet till

väsendtliga förändringar i den så nyligen införda kyrkomötesförordningen, till hvilken fråga

Utskottet sedermera vill återkomma.

Hvad således angår det första af de utaf motipnärerne gjorda yrkanden, eller att

antalet af kyrkomötets medlemmar måtte fördubblas, så torde den af motionärerne uttalade

åsigt, att det i gällande författning bestämda antal vore alltför ringa, för att kyrkomötet

skulle kunna uppbära sin ställning såsom svenska kyrkans representation, icke

vara så alldeles obestridlig som motionärerne antaga. Enligt 9 § i åberopade Kongl.

förordning tillkommer kyrkomötet att upptaga kyrkliga mål, som Konungen till detsamma

öfverlemnar eller hvarom fråga af någon dess ledamot väckes; dock egen mötet ej att,

utöfver hvad i grundlag medgifves, annat eller mera besluta än underdåniga utlåtanden

samt föreställningar och önskningar att hos Konungen anmälas. Och genom grundlagen

är i nyssberörda afseende stadgadt, att kyrkomötet eger veto i frågor om stiftande, upphäfvande,

ändring eller förklaring af kyrkolag, samt att för ändring af presterskapets

privilegier fordras, jemte Konungens och Riksdagens beslut, bifall af kyrkomötet. I betraktande

af det begränsade verksamhetsområde, hvartill kyrkomötet sålunda blifvit

inskränkt, vill det ej förefalla oantagligt, att mötet med sin nuvarande sammansättning

af 30 andliga och 30 lekmanna-ombud, från landets olika delar, icke borde sakna insigter,

tillräckligt stora och mångsidiga, för att institutionen med afseende härå må kunna motsvara

sin uppgift, såvida eljest valen ske med den urskiljning söm vederbör. Och hvad

beträffar angelägenheten att de skiftande meningar bland menige man må kunna låta

höra sig, hvilket naturligtvis befordras deraf att antalet ombud ökas, vill Utskottet

erinra att, då det i grundlagen är svenska folket förbehållet att genom Riksdagen deltaga

i kyrkolagstiftningen, dessa meningar icke sakna tillfälle att genom tillräckligt

många organer göra sig hörda i allt hvad till denna lagstiftning kan hänföras. Annorlunda

är väl förhållandet beträffande kyrkans liturgiska angelägenheter; men i afseende

derå torde det kunna ifrågasättas, huruvida ej för deras ändamålsenliga handhafvande

den högre insigt och den specialkunskap, hvilka vanligen endast hos ett fåtal stå att

finna, äro att föredraga framför den mångfald af mindre noggrann! öfvervägda meningar,

som ett ökadt antal medlemmar kan hafva att erbjuda. För öfrigt må erinras, att, derest

ett större antal prester droges från församlingarne för att bevista kyrkomötet, deraf

mången gång kunde uppkomma olägenheter i afseende på embetsgöromålens bestridande

under tiden; äfvensom ej heller torde böra lemnas utan all uppmärksamhet de ökade

kostnader för statsverket, hvilka föreslagna förändringen måste medföra.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 14.

3

I afseende dernäst på den yrkade förändringen i kyrkomötets sammansättning, så

är nu gällande författning, såsom bekant är, bygd på den princip, att läroståndet och

församlingarne skola vara representerade af lika antal ledamöter. Med tillämpning af

denna princip är stadgadt, att de andlige ledamöterne skola bestå af samtiige biskopar i

stiften; pastor primarms i Stockholm; fyra bland teologiska fakultetens professorer eller

ordinarie adjunkter, två från hvardera af rikets universiteter; samt en af vederbörande

prestman, som innehafva fullmakt å ordinarie embete eller tjenst eller sådant embete

eller tjenst förestå, vald, med fullmakt å ordinarie embete eller tjenst försedd prestman

från hvart stift och en från Stockholms stad; men att lekmanna-ombuden deremot skola

bland de å kyrkostämma röstberättigade män väljas genom elektorer, pastoratsvis utsedde

af dem, hvilka å sådan stämma ega rösträtt. Om nu, såsom motionärerne ifrågasatt, de

presterliga ombuden för stiften och Stockholms stad skulle väljas åt samma elektorer,

hvilka det tillkommer att välja lekmanna-ombud, blefve den presterskapet, såsom sådant,

tillerkända representationsrätt vid kyrkomötet derigenom i väsendtlig mån minskad. Ty

den valde betraktas i allmänhet såsom representant hufvudsakligen för sina valmän, äfven

om dessa i sitt val äro begränsade inom kretsen af det andliga ståndet, och jemväl inom

denna krets finnas säkerligen att tillgå målsmän för åsigter, ganska skiljaktiga från dem,

som hysas af presterskapet, såsom en helhet betraktadt. Den föreslagna förändringen

skulle följaktligen strida mot lagstiftarens afsigt, som var att man i kyrkomötets yttranden

och beslut i allmänhet skulle kunna finna ett uttryck af läroståndets och församlingarnes

gemensamma tanke. Förändringen skulle dessutom i viss mån innebära ett förringande

af presterskapets rätt att gemensamt med Konung och Riksdag besluta i frågor

rörande ändring i presterskapets privilegier; och om man erinrar sig att Presteståndet,

då det med antagande af den nya Riksdags-ordningen afsade sig sin politiska betydelse

såsom Riksstånd, antagligen gjorde det under förutsättning att dess då tillförsäkrade

inflytande på privilegiifrågorna skulle förblifva okränkt, synes det vara en grannlagenhetssak

för Riksdagen att icke utan synnerligen giltiga skäl taga initiativ till minskning af

detta inflytande.

Vidkommande tredje yrkandet, som afser att bereda så väl valrätt som valbarhet

åt hvarje till tjenstgöring inom kyrkan berättigad och förpligtad prestman, så och då

valrätt enligt gällande lag tillkommer icke blott, såsom motionärerne förmena, de prestman,

som innehafva fullmakt å ordinarie embete eller tjenst, utan äfven dem, hvilka

sådant embete eller tjenst förestå, synes frågan om en ytterligare utsträckning af valbarheten,

äfven om eljest antagliga skäl derför kunde anföras, dock icke vara af den

vigt, att densamma, ensam för sig, bör föranleda en ändring i förevarande författning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 14.

Slutligen hafva motionärerne i fjerde punkten föreslagit, att tiden för kyrkomötets

sammanträden måtte bestämmas till hvart tredje i stället för hvart femte år;

men då de frågor, hvilka falla under kyrkomötets behandling, i allmänhet väl icke äro

af beskaffenhet att påkalla ofta återkommande möten; och då, enligt författningen, det

är Konungen obetaget att sammankalla kyrkomötet så ofta det anses behöfligt, torde ej

heller härutinnan någon ändring för det närvarande vara af oundgängligt behof betingad.

I allt fall och oafsedt den större eller mindre befogenheten af motionärernes yrkanden

— förutsatt att de icke grunda sig å verkligt trängande behof, hvilket Utskottet

för sin del ej kan medgifva — torde det vara alldeles obestridligt, att den erfarenhet,

man hitintills haft att tillgå, är alltför kort och inskränkt, för att sätta lagstiftaren i

tillfälle att med tillförlitlighet bedöma den verkan de föreslagna reformerna kunde komma

att medföra; hvarförutom med skäl torde kunna ifrågasättas, huruvida ej initiativ till

ändringar i denna författning lämpligare utgå från kyrkomötet sjelft än från Riksdagen.

Åtminstone synes det, som om Riksdagen kan afvakta ett mera allmänt uttalande vare

sig inom eller utom kyrkomötet, innan den med sin auktoritet ingriper till rubbande af

sjelfva grundvalen för den så nyligen ordnade kyrkorepresentationen.

På grund af hvad nu är anfördt, hemställer Utskottet vördsamt,

att ifrågavarande motion måtte af Riksdagen lemnas utan vidare

afseende.

Stockholm den 20 Mars 1873.

På Utskottets vägnar:

H. G. v. Gegerfelt.

Reservationer;

af Herr Königsfeldt, såvidt de af motionärerne i 3:dje och 4:de punkterna ifrågasatta

lagförändringar blifvit afstyrkta; samt

af Herrar Sven Nilsson, N. Petersson och Westerdal.

Herr PMlipsson har begärt få antecknadt, att han i frågans behandling inom

Utskottet icke deltagit.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.