Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändringar i gällande Legostadga.

1873-03-20 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1873:15, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändringar i gällande Legostadga.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 15.

5

JW:o IS.

Ank. till Riksd. Kansli ,d. 21 Mars 1873, kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändringar i gällande

Legostadga.

I detta ämne hafva motioner blifvit väckta inom Andra Kammaren af Herrar

L. J. Svensson (motionen N:o 111) och Peter Carl Andersson (motionen N:o 128); och

åligger det Lag-Utskottet, enligt erhållna remisser, att deröfver sig yttra.

Herr Svensson, hvilkens motion innehåller två särskilda punkter, har i första

punkten anmärkt, att 6 § i Kong!. Legostadgan den 23 November 1833 visserligen innehölle,

att, i fall tjenstehjon sjuknade, husbonde egde rätt, om han ville, att å lönen afräkna

hvad han till läkare eller läkemedel utgifvit, men att deremot ej funnes något

.stadgande om rättighet för husbonde att på tjenarens lön afdraga för den tid tjenaren i

följd af sjukdom icke kunnat göra sin tjenst; hemställande derföre motionären, »att Riksdagen

ville för sin del besluta, att uti förenämnde § 6 af Legostadgan göres följande

tillägg: Sjuknar —--- utgifvit, äfvensom att, i förhållande till den tid tjenstehjonet

under sjukdomen och tillfrisknandet ej kan sin tjenst fullgöra, på lönen göra afdrag.»

Vidare har samme motionär i den sednare punkten, så ock Herr Peter Carl

Andersson genom sin motion, framhållit det missbruk, som ofta skulle förekomma, att

tjenstehjon afveke ur tjensten förr än tjenstetiden vore ute. Stadgandet i Legostadgans

52 §, att husbonden i sådant fall eger låta återhemta tjenstehjonet, som då skall blifva

i tjensten till flyttningsdag samt mista halfva lönen och gälda skadan, vore ej tillräckligt

betryggande, emedan tjenstehjonet sällan hade någon tillgång, hvarmed husbonden kunde

hållas skadeslös. Enligt motionärernes åsigt fordrade både rättvisa och billighet, att

lagstiftningen i detta afseende ändrades i sådan riktning, att den, som i sitt arbete tager

annans lagstadda tjenare, må gemensamt med denne kännas skyldig att ersätta den

skada, som för husbonden sålunda kan uppkomma; och hafva motionärerne i sådant

ändamål föreslagit,

Herr Svensson: att Riksdagen måtte för sin del besluta ett tillägg till 52 § i

Legostadgan af följande innehall: »Den som i sitt arbete antager sådan afviken tjenare,

utan att förvissa sig, genom affordrandet af orlofssedel och afskedsbetyg, att tjenaren är

från sin förra tjenst lagligen skild, vare förpligtad, jemte tjenaren, eller hvilkendera bäst

gälda gitter, halla husbonden skadeslös för den förlust, som genom tjenstehjons afvikande

honom drabbar»; och

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 15.

Herr Andersson: att nyssnämnda § i Legostadgan måtte erhålla ett tillägg, så

lydande: »Den, hvilken uti sitt arbete eller i sin tjenst tager annans lagstadda tjenstehjon,

vare skyldig ersätta den förre husbonden all den skada eller förlust, som han derigenom

lider.»

Vidkommande först den väckta frågan om rättighet för husbonde att, der tjenstehjon

sjuknar, göra afdrag å lönen för den tid tjenstehjonet af sådan orsak är förhindradt

att sin tjenst fullgöra, så kan visserligen icke förnekas, att det för husbonde, hvilken

under tiden måste vidkännas kostnader för anskaffande af annat arbetsbitiäde, stundom

kan blifva ganska kännbart att utan afdrag för dessa kostnader nödgas utgifva lönen;

men å andra sidan synes obestridligt att för tjenstehjonet, hvars lön vanligtvis utgör

dess enda inkomst, mistningen deraf skulle blifva vida kännbarare. Följderna af den

olycka sjukdomsförfallet innebär äro genom nuvarande stadgande skäligen emellan husbonden

och tjenstehjonet fördelade och kännas derigenom för en hvar af dem mindre

tryckande. Den risk, som husbonden är i detta hänseende underkastad, måste anses hafva

tagits i beräkning vid överenskommelser) om lönevilkoren, och något hinder förefinnes

ej att dervid i afseende på inträffande sjukdomsförfall göra särskilda bestämmelser.

Utskottet får alltså vördsamt hemställa,

l:o att Herr L. J. Svenssons motion i denna del ej matte af

Riksdagen bifallas.

Hvad åter angår den af begge motionärerne väckta fråga om uppställande af

mera betryggande korrektiv emot det missbruk, som bestar deri att tjenstehjon före

tjenstetidens slut öfvergifver tjensten, så är denna fråga förtjent af synnerlig uppmärksamhet.

De stora arbetsföretag, såsom jernvägsanläggningar m. in., hvilka under senare

tider här i landet egt rum och framgent torde komma att fortgå, erbjuda merendels en

tillfällig arbetsförtjenst, vida öfverstigande den vanliga lönen för ett tjenstehjon; och denna

lockelse har ej sällan förmått tjenstefolk att bryta ingångna aftal och afvika ur tjensten

just under den årstid, då husbonden mest behöfver tjenarens arbetsbiträde. Den i Legostadgan

anvisade utväg för den förre att hemta tjenstehjonet åter är föga betryggande,

då tjenstehjonet när som helst kan ånyo afvika. — Begagnandet af nämnda utväg är

derjemte alltid förenadt med olägenheter, besvär och kostnader. Legostadgans 37 och 42

§§ bestämma ansvar såväl för dem som städjer annans tjenstehjon innan det blifvit från

sin förra tjenst behörigen uppsagdt, som ock för den, hvilken lockar tjenstehjon att

tjensten uppsäga, hvarjemte 38 § föreskrifver, att, der tvist husbönder emellan uppstår

om bättre rätt till tjenstehjon eller om verkan af skedd städsel, den tappande skall

upprätta all skada. I konseqvens härmed synes Utskottet ansvar och ersättningsskyldighet

jemväl böra bestämmas för den, som med kännedom om tjensteförhallandet tagel

annans afvikna tjenstehjon i sitt arbete utan att det städja, och sålunda indirekt befordrar

tjenstehjonets förseelse, hvarvid i afseende a atalsrätten samma grundsats synes

böra följas som i 23 § af Tjenstehjonsstadgan finnes angifven; och torde den ifrågasatta

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 15. 7

bestämmelsen lämpligen få sin plats vid slutet af Legostadgans 52 §, som handlar om

den påföljd afvikandet för tjeustehjonet medför.

Att åter utsträcka ansvars- och ersättningsskyldigheten äfven till de fall, då den,

som tager annans tjenstehjon i sitt arbete, saknar kännedom om tjensteförhållandet, anser

Utskottet sig icke kunna tillstyrka.

Följden af denna utsträckning skulle blifva, att man icke vågade åt någon lemna

arbete utan att hafva förvissat sig derom att han icke vore i annans tjenst, och att således

eu arbetssökande, som underlåtit att förse sig med erforderligt betyg eller tillfälligtvis

sitt betyg förlorat, sattes ur tillfälle att förskaffa sig den för hans uppehälle

oundgängliga arbetsförtjenst, intilldess han kunde förebringa tillförlitlig utredning om förhållandet,

hvilken utredning, särdeles på en från hans hemvist aflägsen ort, stundom

kunde blifva svår, om icke omöjlig, att åstadkomma.

På grund häraf och med föranledande af Herrar L. J. Svenssons och Peter Carl

Anderssons framställningar i ämnet, får Utskottet hemställa,

2:o att Riksdagen måtte för sin del besluta en författning,

hvarigenom förordnas, att 52 § af nu gällande Legostadga för husbönder

och tjenstehjon skall erhålla följande förändrade lydelse:

Afviker tjenstehjon ur tjenst förr, än tjenstetid ute är, eller

det redo för sig gjort, hafve husbonde våld att hemta det åter,

som i 16 kap. 7 § Jordabalken om landbo sägs; och blifve tjenstehjon

i tjensten till flyttningsdag, samt miste halfva lönen och

gälde skadan. Vill husbonde icke tjenstehjon behålla, återgifve

tjenstehjon honom städjepenning, samt hvad det kan af lönen hafva

uppburit, och böte hälften af hvad i lön utsatt var, samt fylle

skadan; skaffe sig derjemte annat laga försvar, efter hvad i 4 §

sagdt är. Husbonde göre i detta fall, så snart ske kan, anmälan,

i Stockholm hos Kongl. Ofverståthållare-embetet, samt utom Stockholm

antingen hos Konungens Befallningshafvande eller, i stad,

hos poliskammare eller magistrat, samt å landet hos kronofogde

eller länsman; och åligge i sednare händelser den, hos hvilken så

beskaffad anmälan skett, att förhållandet till Konungens Befallningshafvande

inberätta.

Tager någon veterligen annans afvikna tjenstehjon i sitt arbete,

böte, då husbonden derå klagar, sex R:dr 32 sk.; upprätte ock

all skada.

Stockholm den 20 Mars 1873.

På Utskottets vägnar:

H. Ce. v. (Jegerfelt.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 16.

Reservationer:

af Herr Grefve Mörner, som ansåg att Utskottet i anledning af motionerna bort

tillstyrka tillägg till Legostadgan i den syftning, att man ej skulle ega i arbete antaga

person, som icke med prestbevis, orlofssedel, arbetsbetyg eller af två trovärdige män utgifvet

intyg visade att han ej vore i annans tjenst antagen, vid äfventyr, derest personen

befunnes vara lagstadd tjenare, af böter från 5 till 100 R:dr och skyldighet att skadan

ersätta; samt

af Herrar Friherre Nordenfalk, Sven Nilsson, Lars Persson, M. Jonsson, C. A.

Larsson, N. Petersson och Westerdal, hvilka instämde med Herr Grefve Mörner.

JV:o 16.

Ank. till Riksd. Kansli den 21 Mars 1873, kl. 12 midd.

Memorial, i anledning af återremiss af Lag- Utskottets Utlåtande N:o

10, rörande återvinning sr ätt till lös egendom, som blifvit

genom olofligt tillgrepp rätte egaren afhänd.

Omförmälda Utlåtande, hvari Utskottet föreslagit antagande af en författning om

förändrade stadganden i fråga om återvinningsrätt till lös egendom, som blifvit genom

olofligt tillgrepp rätte egaren afhänd, har af Andra Kammaren blifvit till Utskottet återförvisadt;

men enär Första Kammaren, enligt Utskottet tillhandakommet protokollsutdrag,

afslagit Utlåtandet, hvarigenom frågan, jemlikt 63 § Riksdags-ordningen, måste anses

hafva förfallit, lärer icke någon vidare åtgärd i anledning af återremissen böra af Utskottet

vidtagas; hvilket Utskottet

härmed får anmäla.

Stockholm den 20 Mars 1873.

På Utskottets vägnar:

H. G. v. Gegerfelt.

STOCKHOLM, tryckt hos A. Holmberg di Comp., 1873.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.