Sök i Ratio Lex

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17

1873-03-24 · 24 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 23 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1873:17, Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17.

IV: o 17.

Ank. till Riksd. Kansli den 24 Mars 1873, kl. 6 e. m.

Utlåtande, i anledning af ej mindre Kongl. Maj:ts nådiga “proposition,

med förslag dels till Förordning angående ändring

i vissa delar af Kyrkolagen med dertill hörande författningar,

dels ock till Förordning angående främmande

trosbekännare och deras religionsöfning, än äfven enskilda

motioner om införande af det sä kallade civil-äktenskapet.

Omförmälda nådiga proposition, hvilken blifvit af begge Kamrarne

till Lag-Utskottets behandling öfverlemnad, är af följande lydelse:

»Uti underdånig skrifvelse den 13 Maj 1869 förmälde Riksdagen, att

hos densamma framställningar blifvit gjorda om förändrade stadganden angående

främmande trosbekännare och deras religionsöfning, samt att Riksdagen,

efter öfvervägande af detta vigtiga ämne, funnit åtskilliga ändringar

i nu gällande hörordning den 23 Oktober 1860 vara af behofvet påkallade

och i följd deraf för sin del beslutat utfärdande af en författning i ämnet

af den lydelse, det i den underdåniga skrifvelsen införda förslag innehåller.

I afseende å detta förslag, öfver hvilket Högsta Domstolen blifvit

hörd, framställdes bland annat den anmärkning, att i förslaget berördes

ämnen, som borde ^hänföras till Kyrkolag, och att detsamma förty icke kunde

utan Kyrkomötets samtycke oförändradt antagas; och har Kongl. Maj:t,

Bih. till Riksd. Prot. 1873. 7 Sami. 9 Höft. ° 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17.

vid underdånig föredragning den 16 November 1869 af Riksdagens skrifvelse,

på grund af berörda anmärkning och då Kongl. Maj:t ej ansåg skäl

kalla Kyrkomöte, som nyligen varit församladt, att åter före nästa riksdag

sammanträda, funnit skäligt låta Riksdagens lagförslag förfalla.

Under innevarande år inträffar Kyrkomötets ordinarie sammanträde,

och Kongl. Maj:t har derföre ansett tiden nu vara inne att hos Riksdagen

göra framställning i förevarande lagstiftningsärende. För sadant ändamål

har Kongl. Maj:t från den för ombesörjande af en revision af 1686

års Kyrkolag förordnade Komité infordrat underdånigt utlåtande angående

ej mindre hvilka af de ämnen, som beröras i Riksdagens omförmälda

författningsförslag, vore af egenskap att i eu ny lagstiftning fortfarande

böra till Kyrkolag hänföras, än ock hvad i sistberörda ämnen borde

blifva gällande; hvarefter i öfverensstämmelse med de af Komitén i dess

underdåniga utlåtande uttryckta åsigter samt med ledning jemväl af de

i Högsta Domstolen, vid granskning af Riksdagens lagförslag, emot detsamma

framställda anmärkningar, förslag till två särskilda författningar

blifvit utarbetade, af hvilka den ena upptager alla sådana hithörande

ämnen, som ansetts vara hänförliga till Kyrkolag, samt den andra innehåller

öfriga i förevarande hänseende erforderliga föreskrifter.

Med öfverlemnande af de i Högsta Domstolen och Stats-Radet angående

frågan hållna protokoll, vill Kongl. Maj:t alltså, jemlikt § 87 Regeringsformen,

till Riksdagens antagande framlägga nedanstående föislag

dels till Förordning angående ändring i vissa delar af Kyrkolagen med dertill

hörande författningar, och dels till Förordning angående främmande trosbekännare

och deras religionsöfning; dock med det förbehåll i afseende å

den senare förordningen, att den skall blifva gällande endast för det fall,

att den förra varder jemväl af Kyrkomöte godkänd; och komma under

sistberörda förutsättning båda Förordningarne att af Kongl. Maj:t under

samma dag utfärdas.

l:o. Förordning, angående ändring i vissa delar af Kyrkolagen med

dertill hörande författningar.

Med upphäfvande af hvad Kyrkolagen jemte dertill hörande författningar

innehålla stridande mot nedannämnda bestämmelser, förordnas som

följer.

1 §•

Medlem af svenska kyrkan, som vill ur kyrkan utträda, må ej anses

från henne skild, förrän han uppnått den ålder och uppfyllt de föreskrifter,

som särskild, till kyrkolag ej hörande, förordning af denna dag angående

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lag-Utslcottets Utlåtande N:o 17.

främmande trosbekännare och deras religionsöfning stadgar såsom vilkor

för utträde ur svenska kyrkan.

2 §•

Äktenskap mellan medlem af svenska kyrkan och bekännare af främmande

kristen troslära må, der båda det begära, med vigsel afslutas efter

det sätt, kyrkohandboken för äktenskap mellan medlemmar af svenska

kyrkan föreskrifver.

3 §•

Främmande trosbekännare ega att, efter anmälan hos vederbörande

kyrkoherde, på allmän begrafningsplats erhålla lägerstad för sina döda.

4 §•

Kyrkoherde i församling, tillhörande svenska kyrkan, åligger att i afseende

å främmande trosbekännare, jemte iakttagande af hvad kyrkolag

stadgar, fullgöra hvad honom genom allmän lag eller författning föreskrifves.

2-o. Förordning, angående främmande trosbekännare och deras religionsöfning.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Vilja bekännare af annan kristen troslära, än den evangeliskt lutherska,

bilda särskild församling och önska de, att densamma varder af staten

erkänd; göre derom hos Konungen ansökan, samt uppgifve sin trosbekännelse

och församlingsordning; bifoge ock, der de svenska kyrkan tillhört,

bevis om sådan anmälan för utträde derur, som i 3 § omförmäles. Finner

Konungen skäl att ansökningen bifalla; ege den församling rätt till offentlig

religionsöfning,

Enahanda rätt tillkomme ock de, på grund af hittills gällande författningar,

redan bildade församlingar af främmande trosbekännare.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utslcottets Utlåtande N:o 17.

2 §•

Församling, hvilken enligt 1 § eger rätt till offentlig religionsöfning,

anställe såsom föreståndare en dertill lämplig person samt göre derom anmälan,

i Stockholm hos Ofverståthållare-embetet och annorstädes i riket

hos Konungens Befallningshafvande; och må ej, innan sådan anmälan skett,

nybildad församling träda i utöfning af den henne i omförmälda afseende

tillkommande rättighet.

Föreståndare hafve tillsyn derå, att församlingens offentliga gudstjenst

öfverensstämmer med dess uppgifna trosbekännelse och församlingsordning

samt att allmän lag dervid ej öfverträdes. Sker annorlunda,”och

varder på anmärkning af föreståndaren det felaktiga ej rättadt; anmäle han

förhållandet hos Ofverståthållare-embetet eller Konungens Befallningshafvande.

Derjemte vare föreståndaren pligtig att föra de anteckningar, hvarom

Konungen förordnar; att lemna erforderliga upplysningar angående församlingens

medlemmar; samt att för öfrigt ställa sig till efterrättelse de särskilda

föreskrifter, som af vederbörande honom meddelas.

Afgår föreståndare från sin befattning; anställe församlingen ofördröjligen

en annan och göre derom anmälan, såsom ofvan är sagdt.

3 §•

Har medlem af svenska kyrkan omfattat främmande kristen lära och

vill fördenskull ur kyrkan utträda; gifve sin afsigt tillkänna för kyrkoherden

i deu församling, han tillhör; uppgifve ock det trossamfund, hvartill

han vill öfvergå. Framhärdar han i sin afsigt; inställe sig, sedan minst

två månader förflutit, personligen hos kyrkoherden samt anmäle sig till

utträde ur kyrkan; och göre kyrkoherden derom anteckning i kyrkoboken.

Ej må någon på grund af anmälan, som skett innan han fyllt aderton år,

anses från svenska kyrkan skild. I främmande församling må ej heller

någon före nämnda ålder upptagas
4

§.

Förr; än äktenskap af främmande trosbekännare ingås, skall lysning

afkunnas i den till svenska kyrkan hörande församling, inom hvars område

qvinnan är boende- Kyrkoherden i samma församling utfärde lysningen;

hvarvid för främmande trosbekännare ej erfordras bevis om dop

och nattvardsgång.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17.

5 §•

Äktenskap emellan dem, hvilka begge tillhöra samma främmande

trossamfund med sådant presterskap, att Konungen funnit åt detsamma

kunna anförtros att vigsel med laga verkan förrätta och förty rättighet dertill

medgifvit, skall afslutas med vigsel efter samfundets kyrkobruk.

Tillhöra de olika främmande trossamfund, med sådant presterskap,

som nyss är nämndt, eller är blott endera medlem af dylikt samfund; då

må äktenskapet kunna afslutas antingen medelst vigsel, förrättad af dertill

berättigad prest inom enderas trossamfund, eller inför borgerlig myndighet,

pa sätt här nedan sägs. Samma lag vare i fråga om äktenskap emellan

bekännare af främmande kristen troslära och medlem af svenska kyrkan.

Der ingendera tillhör svenska kyrkan eller sådant främmande trossamfund,

som ofvan omförmäldt är, skall äktenskapet ingås inför borgerlig

myndighet.

Borgerlig myndighet, inför hvilken äktenskap må afslutas, vare i

stad magistrat och på landet kronofogde. Dessa myndigheter hafva att i

fråga om äktenskapshinder öfva den tillsyn, som vigselförrättare enligt lag

åligger. Sedan i slägtingars eller andra vittnens närvaro såväl mannen

som qvinnan inför den borgerliga myndigheten afgifvit sitt frivilliga ja

och samtycke till giftermålet; varde de för äkta makar förklarade. Hvad

sålunda förekommit, skall upptagas i särskildt öfver sådana ärenden fördt

protokoll, hvilket, der äktenskapet är inför kronofogde ingånget, af vittnen

bestyrkes. Det äktenskap ege full borgerlig giltighet, ändock att vigsel

ej tillkommer.

6 §.

Barn af äkta makar, som vid barnets födelse äro medlemmar af

samma främmande trossamfund, må i dess lära uppfostras. Aro föräldrarne

vid barnets födelse medlemmar af skilda främmande trossamfund, ege fadren

bestämma, i hvilketdera samfundets lära barnet skall uppfostras. Tillhör

endera sådant trossamfund och den andra svenska kyrkan; då skall barnet

i evangeliskt-lutherska läran uppfostras. Har emellan makarne träffats aftal

om deras barns uppfostran i evangeliskt-lutherska läran eller främmande

troslära, som en af makarne bekänner; vare sådant aftal gällande, såframt

det blifvit före äktenskapets ingående skriftligen upprättadt och uppvisadt,

för vigselförrättare, derest vigsel skett, men eljest för den myndighet, inför

hvilken äktenskapet afslutats.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17.

Barn af föräldrar, som ej ingått äktenskap med hvarandra, må, der

modren tillhör främmande trossamfund, i dess troslära uppfostras.

Då begge föräldrarne eller, när endera död är, den efterlefvande,

eller, der de lefva åtskilda, den af dem, som har barnet i sin vård, öfvergå!''

från svenska kyrkan till främmande trossamfund eller från ett sådant

till annat, må, der bägge öfvergå, fadren och, i öfriga fall, den efterlefvande

eller den af makarne, som har barnet i sin vård, bestämma i hvilketdera

samfundets lära barnet skall uppfostras.

Den, som fyllt femton år eller blifvit inom svenska kyrkan konfirmerad,

må dock ej, på grund af hans föräldrars öfvergång till främmande

lära, anses från svenska kyrkan skild, utan galle om honom hvad i 3 §

stadgas.

1

7 §■

[ afseende å folkundervisningen skola främmande trosbekännare och

deras barn vara underkastade derom gällande stadgar och anses tillhöra

det skoldistrikt, inom hvilket de äro boende. Barn, som icke skall uppfostras

i evangeliskt-lutherska läran, ma, på framställning af vederbörande

målsman, fritagas från undervisning deri såväl i folkskola som vid elementarläroverk;

dock åligger, vid den förra skolstyrelsen och vid det senare rektor

tillse, att sådant barn genom målsmans försorg erhåller tillbörlig religionsundervisning.

Försummar målsman, oaktadt af skolstyrelse ellei lektor ei~

hållen påminnelse, sin skyldighet härutinnan, skall barnet deltaga i den

religionsundervisning, som i folkskola eller vid elementarläroverk meddelas.

8 §•

Främmande trosbekännare skola, der Konungen för viss församling

ej annorlunda förordnar, för anteckning öfver deras borgerliga förhållanden,

särskildt upptagas i kyrkoboken för den till svenska kyrkan hörande fölsamling,

inom hvars område de äro boende; och galle i afseende å deiför

erforderlig anmälan hvad af Konungen särskildt föreskrifves.

9 §•

Magistrat och kronofogde skola de inför dem ingångna äktenskap

inom sex veckor derefter anmäla, _ o

då båda makarne tillhöra främmande församling, åt hvars föreståndare

eller presterskap lagligen blifvit uppdraget att öfver församlingsmedlem
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17.

7

marue fora kyrkobok, hos den eller de personer, hvilka föra de kyrkoböcker,

deri makarne äro upptagne,

då endast en af makarne tillhör sådan församling, som nyss är nämndt,

dels hos den person, af hvilken samma församlings kyrkobok föres, och

dels hos kyrkoherden i den svenska församling, der den andra makan bor;

samt

i öfriga fall hos kyrkoherden i den svenska församling, der qvinnan

är boende.

Har sådant aftal, som i 6 § omförmäles, blifvit träffadt och inför

den borgerliga myndigheten före äktenskapets afsilande uppvisadt; skall

en bestyrkt afskrift deraf vid anmälan om äktenskapets ingående öfver-,

lemnas, för att i kyrkoboken antecknas.

Hvad sålunda för magistrat och kronofogde är stadgadt, gälle äfven

i tillämpliga delar för prest, som viger dem, af hvilka icke någon eller

endast endera tillhör svenska kyrkan.

10 §.

Främmande trosbekännares församlingar, inrättningar och stiftelser

må icke, utan Konungens tillstånd, förvärfva och besitta fast egendom i

riket.

11 §.

Innan något hus eller rum af främmande församling till offentlig

gudstjenst begagnas, skall föreståndaren derom göra anmälan, å landet hos

kronofogden i orten och i stad hos poliskammare, der sådan finnes, men

eljest hos magistraten.

Tillträde till församlingens gudstjenst må ej offentlig myndighet

förvägras.

12 §.

Munk- eller nunneorden eller kloster må ej i riket inrättas.

13 §.

De för särskilda kyrkliga förrättningar stadgade afgifter till svenska

kyrkan eller hennes presterskap eller betjening må ej påföras främmande

trosförvandt i annat fall, än att slik förrättning blifvit på hans egen begäran

verkställd.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17.

14 §.

Med de undantag och inskränkningar, som af grundlag eller eljest

gällande författning föranledas, skall skiljaktighet i kristen trosbekännelse

icke medföra någon olikhet i svenska medborgares rättigheter och skyldigheter
-

15 §-

Innehar den, som till utträde ur svenska kyrkan sig anmält, offentlig

tjenst; varde han derifrån skild, der ej tjensten är af beskaffenhet, att han

utan afseende å sin trosbekännelse kunnat till densamma nämnas samt

Konungen eller den myndighet, som eger att tjensten tillsätta, finner skäligt

att honom dervid bibehålla
-

16 §-

År främmande trosbekännare af sådan lära, som ej tillstädjer honom

att aflägga ed, då den enligt lag erfordras; förordne Konungen, huru förfaras

bör.

17 §-

Varder rättigheten till offentlig religionsöfning af församling missbrukad;

då må, efter Konungens förordnande, den rättighet upphöra
Samma

lag vare, då föreskriften i 2 § om anställande af föreståndare

icke efter särskild! föreläggande fullgöres.

18 §-

Underlåter främmande församlings föreståndare eller prest att iakttaga

hvad honom enligt denna förordning åligger; dömes till böter från och

med fem till och med femhundra Riksdaler.

Viger främmande församlings prest dem, hvilkas äktenskap för laga

hinder återgå måste, eller utan att laga lysning till äktenskap föregått;

straffes med fängelse i högst sex månader eller böter högst ett tusen Riksdaler.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17.

9

19 §•

De angående främmande trosbekännare och deras religionsöfning hittills

gällande bestämmelser varda genom denna författning upphäfda, utom

hvad angår mosaiska trosbekännare, i afseende på hvilka ej sker annan

ändring, än att om lysning till äktenskap mellan sådan trosbekännare och

medlem af svenska kyrkan eller annat främmande trossamfund, äfvensom

i fråga om den . troslära, hvari barn af dylikt äktenskap bör uppfostras,

skall gälla hvad i 4 och 6 §§ här ofvan sägs-»

Utskottet, som derjemte erhållit del af de i Stats-Rådet och Högsta

Domstolen i ämnet hållna protokoll, har i sammanhang härmed till behandling

företagit de af Herrar A. W. Uhr och O. B. Olsson inom Andra

Kammaren väckta, likaledes till Lag-Utskottet remitterade motioner (N:ris

21 och 55), hvarigenom är föreslaget, ,

af Herr Uhr: »att det måtte tillåtas enhvar, som det önskar, att inaå

äktenskap inför magistrat i stad eller kronofogde å landet, utan afseende

på till hvilken religionslära de sig bekänna;» och

_ af Herr Olsson: »att Riksdagen ville för sin del besluta antingen eu

särskild förordning eller ock en sådan förändring af eller tillägg till Kongl.

Förordningen den 20 Januari 1863 angående kristna bekännares äktenskap

med mosaiska bekännare, att personer, som af nu gällande kyrkolag och

stadgar äro, i följd af sina religiösa åsigter, förhindrade att ingå kyrkligt

äktenskap, må berättigas att inför magistrat eller kronofogde lagligt äktenskap

ingå.»

Vid en jemförelse af Kongl. Maj:ts föreliggande nådiga proposition

med det förslag i ämnet, som innefattas i Riksdagens ofvanberörda underdåniga

_ skrifvelse den 13 Maj 1869, förete sig hufvudsakligen följande

skiljaktigheter:

Bih. till Likså. Prof. 1873. 7 Samt. 9 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17.

att, i olikhet med nyssnämnda förslag, som sammanförde alla föreskrifter

i ifrågavarande hänseende uti en författning, den nådiga propositionen

deremot innefattar förslag till två särskilda förordningar, af hvilka

den ena upptager de till kyrkolag hänförliga ämnen och den andra innehåller

öfriga föreskrifter:

att det senare af dessa Kongh Maj:ts författningsförslag, hvilket har

till öfverskrift: Förordning angående främmande trosbekännare och deras

religionsöfning, innehåller i 6 § ett tillägg som icke återfinnes i Riksdagens

förslag, det nemligen, att den, som fyllt femton år eller blifvit inom svenska

kyrkan konfirmerad, ej må, på grund af hans föräldrars öfvergång till främmande

lära, anses från svenska kyrkan skild, hvadan om honom skall gälla

hvad i 3 § stadgas:

att det nådiga förslagets 9 § innehåller fullständigare föreskrifter, än

de af Riksdagen föreslagna, i fråga om skyldigheten för magistrat och

kronofogde samt främmande församlings prest att hos vederbörande göra

anmälan om de inför dem ingångna äktenskap;

att — under det Riksdagen i 15:de § af sitt förslag endast stadgat, att

den, som till utträde ur svenska kyrkan sig anmält, skall, om han innehar offentlig

tjenst, derifrån varda skild, så framt hans trosbekännelse skulle utgjort

hinder för utnämning till tjenstår — Kongl. Maj:t härvid tillika gjort hans

bibehållande vid tjensten beroende derpå, om Konungen eller den myndighet,

som e^cr att tjensten tillsätta, finner skäligt att det tillåta; samt

att det nådiga förslaget i 18 § innehåller ansvarsbestämmelser för

främmande församlings prest, i fäll han viger dem, hvilkas äktenskap för

laga hinder måste återgå, eller förrättar vigsel utan att laga lysning till

äktenskap föregått — bestämmelser hvilka helt och hållet saknas i Riksdagens

förslag.

Utskottet, som i afseende på de af Kongl- Maj:t sålunda vidtagna

förändringar och tillägg ej funnit skäl till någon anmärkning, har dock,

efter granskning jemväl af öfriga föreslagna stadganden, sett sig förhindradt

att tillstyrka godkännande af de föreliggande förslagen oförändrade. Utskottet

har således att redogöra för de från dessa förslag afvikande åsigter,

hvilka inom Utskottet gjort sig gällande. Men derförinnan och då anmärkningarne

förnämligast afse sådana frågor, deri Kongl- Maj:ts förslag

öfverensstämma med det af 1869 års Riksdag beslutade förslag till dissenterlag,

får Utskottet förutskicka den erinran, att Utskottet visserligen icke

förbisett den pröfning, som hos Riksdagen sålunda föregått, men att Utskottet

så mycket mindre kunnat finna sig deraf betaget att nu ifråga
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17.

sätta nödiga ansedda förändringar, som anledning ej torde saknas för det

antagande att Riksdagen, som under de sista dagarne af sin sammanvaro

hade att behandla detta vigtiga ärende, då fastade sig hufvudsakligen vid

sjelfva grundvalarne för ifrågavarande lagstiftning och ej ville, när den godkände

dessa grundvalar, äfventyra hela frågans fall genom att till Lagutskottet

återförvisa ärendet endast för vinnande af rättelse i en eller

annan mindre grundväsendtlig detalj
Beträffande

förslaget till Förordning angående ändring i vissa delar

af Kyrkolagen med dertill hörande författningar, har Utskottet att framställa

blott en anmärkning, hvilken väl endast är af formel natur, men dock

afser att undanrödja möjlig missuppfattning. Anmärkningen afser de i 1

§ förekommande orden »af denna dag», hvilka, på sätt jemväl inom Högsta

Domstolen blifvit påpekadt, möjligen kunde alstra tvekan, huruvida den

samtidiga Förordningen om främmande trosbekännare och deras religionsöfning

finge, utan Kyrkomötets hörande, ändras och i allt fall medföra den

olägenhet att, derest nämnda förordning i en framtid kommer att mot en

ny utbytas, förevarande § måste omredigeras. Utskottet anser derföre att

dessa ord böra utgå, hvilket kan ske utan att stadgandet derigenom kommer

att sakna erforderlig tydlighet och fullständighet, helst om såsom vilkor

för författningarnes antagande stadgas att de skola samtidigt utkomma.

Då Utskottet nu öfvergår till föreslagna Förordningen angående

främmande trosbekännare och deras religionsöfning, torde Utskottet till en

början få meddela, att, om än gällande dissenterlag, Kongl. Förordningen

den 23 Oktober 1860, i fråga om tillåtelse för främmande trosbekännares

församlingar, inrättningar och stiftelser att förvärfva fast egendom i riket

är nog mycket inskränkande, då den utesluter möjligheten för dem att

förvärfva mera jord, än som erfordras till utrymme för kyrka och kyrkogård,

Utskottet dock icke utan tvekan låtit i denna del bero vid det nådiga

förslaget, enligt hvilket det är åt Kongl. Maj:t helt och hållet öfverlemnadt,

att för hvarje särskildt fall i administrativ väg afgöra, huruvida

och i hvilken utsträckning sådan församling, inrättning eller stiftelse må

förvärfva och besitta fast egendom i riket. Men i anseende till svårigheten

att på förhand i lagen bestämma de särskilda ändamål, t. ex. bostad åt

föreståndare, prest och kyrkobetjening m. m. dylikt, för hvilka främmande

församling kan hafva billiga anspråk att få förvärfva slik egendom, och

då antagligt är, att Kongl. Maj:t i detta afseende skall komma att iakttaga

all den återhållsamhet, som försigtigheten bjuder, jemväl med hänseende

till den numera temligen allmänt erkända nationalekonomiska grundsatsen,

att eganderätt till fast egendom bör så litet som möjligt lösryckas från

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17.

personlighetsförhållanden och tillåtas öfvergå i s. k. död hand, har Utskottet

låtit sina betänkligheter falla.

Enligt 6 § i Kongl. Maj:ts förslag skall barn af äkta makar, då den

ena tillhör främmande trossamfund och den andra svenska kyrkan, uppfostras

i den evangeliskt lutherska läran. För sådant fall stadgar deremot

gällande lag, att, om fadren tillhör svenska kyrkan, barnet då skall uppfostras

i denna lära, men att, om det är modren som tillhör nämnda kyrka,

det skall vara fadren efterlåtet att uppfostra barnet i den troslära han bekänner.

Utskottet kan för sin del icke finna något giltigt skäl att frånträda

grunden för detta senare stadgande. Lämpligast synes vara, att fadren,

såsom familjens öfverhufvud, i detta fäll, i likhet med hvad förhållandet

är då föräldrarne äro medlemmar af olika främmande trossamfund,

må ega bestämma i hvilkendera läran barnet skall uppfostras. Och i öfverensstämmelse

härmed har Utskottet funnit sig böra modifiera innehållet

af nyssnämnda § i förslaget.

Vid 12 § har Utskottet ansett sig böra hemställa om ett tillägg i

syfte att förebygga det proselytmakeri, som genom skolundervisning kan

bedrifvas. I afseende härå får Utskottet erinra, att 1860 års förordning

innehåller ovilkorligt förbud för främmande trosbekännare att inrätta eller

upplåta skolor eller andra undervisningsanstalter för andra, än bekännare

af deras egen troslära, eller deras barn, samt att genom antagande af ifrågavarande

tillägg följaktligen icke någon nyhet i vår lagstiftning införes. Anledningen,

hvarför berörda förbud blifvit utelemnadt ej mindre ur Kongl.

Maj:ts nådiga förslag, än äfven ur det förslag till dissenterlag, som antogs

af 1869 års Riksdag, är ej särskild! angifven, hvarken af Kongl. Makt i

dess förevarande nådiga proposition eller af Riksdagen i den underdåniga

skrifvelse, som beledsagade dess nyssnämnda förslag till dissenterlag. Emellertid

— då det lärer få antagas såsom obestridligt att kyrkans enhet alltid

måste betraktas såsom en fördel för samhället och att lagstiftningen

följaktligen bör göra allt hvad på densamma ankommer, så vidt det ej strider

emot religionsfrihetens grundsatser, för att bibehålla denna enhet, torde

denna anledning böra sökas, antingen i den åsigt, att förbudet ej väl öfverensstämmer

med sjelfva religionsfriheten, eller i den föreställningen att någon

fara för söndringar inom svenska kyrkan och deraf föranledda affall

derifrån icke är förenad med den oinskränkta rätt till utbredande af en

främmande trosläras bekännelser bland det uppväxande slägtet, som skulle

blifva en följd af förbudets borttagande.

Utskottet kan för sin del icke dela någondera uppfattningen. Rättigheten

att, oberoende af andra band än sedlighetens och den allmänna ord
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17.

13

ningens, öfva den religion man af inre öfvertygelse omfattar, må väl anses

betinga jemväl rättigheten att fritt och öppet bekänna densamma; men den

grundlägger, i Utskottets tanke, ingalunda något befogadt anspråk att, statskyrkan

till skada, i skolor utbreda och inplanta från hennes bekännelser

afvikande trossatser ibland den till denna kyrka hörande ungdom, hvilkens

oförmåga att skilja mellan de skiftande meningarne är uppenbar.

Och om äfven för det närvarande vårt land lyckligtvis är förskonadt

från de i många andra protestantiska länder mera djerft och ohöljdt framträdande

försöken af den i sitt omvändelsenit outtröttliga katolicismen att

utbreda sitt i socialt och politiskt hänseende så farliga välde, så saknas

dock ej alldeles vedermälen derå att man anser jordmånen äfven här kunna

bearbetas, om ock hittills med yttersta försigtighet. Det låter dessutom

tänka sig, att den på en gång skickligaste och i politiskt afseende farligaste

bland alla de katolska ordenssamfunden, jesuiterorden, möjligen kan

finna med sitt intresse förenligt att, om eller då den uttränges från de

mera centrala delarne af Europa, taga sin tillflykt — om ock endast tillfälligtvis

— till utkanterna, för att derifrån mera obemärkt leda den propaganda,

hvars emot statssuveräniteten fiendtliga sträfvande!! äro allmänt kända.

Utan all uppmärksamhet bör ej heller lemnas den omständighet att, derest

alltför vidsträckt rätt tillerkännes utländingar att besitta fast egendom i

riket, stora distrikt kunna komma att egas af utländska katoliker, hvilka

då blifva i tillfälle att på ett särdeles verksamt sätt befordra katolicismens

utbredning bland svenska folket, i fäll dem tillätes att utan all kontroll

upprätta skolor för de af dem beroende fabriksarbetares eller underhafvandes

barn.

För öfrigt må man väl ega fog att göra den frågan: månne det för

svenska medborgare — och det är väl för dem våra lagar stiftas — göres

något verkligt behof af den föreslagna förändringen? Utskottet, för sin del,

tror det ej; och enär i all lagstiftning, ej minst på det religiösa området,

såsom regel torde fä gälla, att inga andra rubbningar i det bestående böra

vidtagas, än de som äro af behof påkallade, har Utskottet ej tvekat att i

denna del afvika från Kongl. Maj:ts förslag.

Fastän Utskottet alltså godkänner den princip, som i förevarande

hänseende nu gäller för lagstiftningen, anser dock Utskottet att man utan

våda kan gå något längre i medgifvande för främmande trosbekännare, än

nu är händelsen. Sålunda är det, enligt Utskottets åsigt, icke blott obehöfligt,

utan kan till och med verka menligt, om någon, som är dertill

lämplig, hindras att för hvem som helst inrätta och upplåta tekniska läroanstalter,

handelsinstitut, tillämpningsskolor o. s. v., hvadan Utskottet inskränkt

förbudet till sådana undervisningsanstalter allena, i hvilka under
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17.

visning i religion meddelas; hvarförutom det synts Utskottet, som om någon

våda ej skulle blifva förenad dermed, att bekännare af svenska kyrkans

lära, som uppnått femton års ålder, tillåtas besöka främmande trosbekännares

skolor, så att t. ex. den mera utmärkta språkundervisning, som kunde

vara att hemta i eu fransk eller tysk katolsk skola, äfven kan komma vår

ungdom till del. Likaledes anser Utskottet förbudet böra inskränkas till

upptagande i skolorna af barn, tillhörande svenska kyrkan, enär svenska

staten icke lärer hafva förpligtelse att emot afvikande läromeningar skydda

andra, än medlemmar af den kyrka, staten sjelf erkänner såsom sin; och

derjemte har Utskottet trott sig kunna föreslå den ytterligare utvidgning af

lärofriheten för främmande trosbekännare, att deras uppfostringsanstalter

må upplåtas för hvem som helst, derest konungen efter särskild pröfning

för hvarje fall sådant tillåter. Man kan nemligen tänka sig, att i reglementet

för en skola finnas upptagna sådana bestämmelser, att någon fara

för proselytmakeri ej kan uppstå.

Den invändning som möjligen kunde komma att göras derom, att

Kongl. Förordningen angående ansvar för den, som söker förmå annan till

affall från den evangeliskt lutherska läran den 16 November 1869, skulle

innebära tillräckliga garantier emot missbruk af den nu afhandlade undervisningsfriheten,

vill Utskottet på förhand bemöta och hänför sig i sådant

afseende till följande yttrande af en af de ledamöter i Högsta Domstolen,

som å embetets vägnar utlåtit sig öfver den nådiga propositionen. »Det

synes ligga i sakens natur» — heter det i detta yttrande — »att, om främmande

trosbekännare med fullt laglig rättighet i sin skola emottagit, jemte

sina trosförvandters ungdom, äfven dem som tillhör svenska kyrkans bekännelse,

skulle emot honom fåfängt och förgäfves grundas eu anklagelse

enligt förordningen den 16 November 1869 på det förhållande, att undervisningsplanen

haft sin riktning efter det hufvudsakliga ändamålet för de

för svenska kyrkan främmande trosförvandterne. Der skulle icke förekomma

något behof af »bedrägliga medel, hotelser eller löften om timliga fördelar»

för att låta de till svenska kyrkan hörande barnens tankar, känslor,

böjelser och vanor gå i samma stråt med lärarnes och medlärjungarnes.

Barnen åhöra dagligen en undervisning, som för den främmande religionslärans

elever utvecklar denna och visar förkastligheten af all annan troslära.

Af skolans föreståndare och lärare hvarken nödgas eller lockas de

att med de öfriga eleverna besöka gudstjensterna, men af dessa dragas

de dit, dä deras egna föga utvecklade begrepp icke för dem framställa

någon våda häruti.»

Enligt det nådiga förslagets 19 § skulle, i afseende på de angående

mosaiske trosbekännare hittills gällande bestämmelser, genom den nya

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17.

lägen ej ske annan ändring, än att om lysning till äktenskap mellan sådan

trosbekännare och medlem af svenska kyrkan eller annat främmande trossamfund,

äfvensom i fråga om den troslära, hvari barn af dylikt äktenskap

bör uppfostras, skulle gälla hvad i förslagets 4 och 6 §§ sägs. Härigenom

blefve emellertid icke afhjelpt den i nuvarande lagstiftning befintliga

brist på erforderliga bestämmelser i dessa hänseenden för det fall att

både mannen och qvinnan tillhöra den mosaiska trosbekännelsen. I borgerligt

hänseende är det dock lika mycket i ena som åandra fallet af vigt,

att lysning till äktenskap sker i den ordning, som åberopade 4 § föreskrifver.

Häraf torde tillräckligt motiveras det tillägg i 19 §, som innefattas

i Utskottets här nedan upptagna ändringsförslag.

Slutligen anser Utskottet sig böra fästa uppmärksamheten derpå

att. såsom äfven vid det Kongl. förslagets granskande i Högsta Domstolen

blifvit anmärkt, i afseende å upplösning af äktenskap, der båda makarne,

eller endera, äro främmande trosbekännare, jemkning är nödig i föreskrifterna

angående äktenskapsskilnader, hvad rörer statskyrkans andliga myndigheters

befattning med dessa ärenden; men då de stadgande^ som häraf

föranledas, icke lämpligen ega sin plats i någondera af nu förevarande

författningar och, derest dessa blifva antagna, sedermera lätteligen kunna

åvägabringas, har Utskottet ej funnit nödigt att nu vidare inlåta sig på

detta ämne eller föreslå erforderliga bestämmelser härutinnan.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får Utskottet vördsam

hemställa,

1:°) det måtte Riksdagen, med förklarande att Kongl. Maj:ts

proposition ej kan oförändrad bifallas, för sin del beluta nedanstående

tvänne författningar, med det förbehåll i afseende å senare

författningen, att den skall blifva gällande endast för det

fall att den förra varder jemväl af Kyrkomöte godkänd, samt med

vilkor att författningarne under samma dag utfärdas, nemligen;

A) Förordning angående ändring i vissa delar af Kyrkolagen med

dertill hörande författningar.

Med . upphäfvande af hvad Kyrkolagen jemte dertill hörande författningar

innehålla stridande mot nedannämnda bestämmelser, förordnas

som följer;

1 §•

Medlem af svenska kyrkan, som vill ur kyrkan utträda, må ej anses.

fi ån henne skild, förrän han uppnått den ålder och uppfyllt de föreskrifter,

som särskild, till kyrkolag ej hörande, förordning angående fram
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17.

mande trosbekännare och deras religionsöfning stadgar såsom vilkor för

utträde ur svenska kyrkan.

2 §•

Äktenskap mellan medlem af svenska kyrkan och bekännare af främmande

kristen troslära må, der båda det begära, med vigsel afslutas efter

det sätt, kyrkohandboken för äktenskap mellan medlemmar af svenska

kyrkan föreskrifver.

3 §•

Främmande trosbekännare ega att, efter anmälan hos vederbörande

kyrkoherde, på allmän begrafningsplats erhålla lägerstad för sina döda.

4 §.

Kyrkoherde i församling, tillhörande svenska kyrkan, åligger att i

afseende å främmande trosbekännare, jemte iakttagande af hvad kyrkolag

stadgar, fullgöra hvad honom genom allmän lag eller författning föreskrifves.

B) Förordning angående främmande trosbekännare och deras religionsöfning.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Vilja bekännare af annan kristen troslära, än den evangeliskt lutherska,

bilda särskild församling och önska de, att densamma varder af staten

erkänd; göre derom hos Konungen ansökan, samt uppgifve sin trosbekännelse

och församlingsordning; bifogc ock, der de svenska kyrkan tillhört,

bevis om sådan anmälan för utträde derur, som i 3 § omförmäles. Finner

Konungen skäl att ansökningen bifalla; ege den församling rätt till offentlig

religionsöfning.

Enahanda rätt tillkomme ock de, på grund af hittills gällande författningar,

redan bildade församlingar af främmande trosbekännare.

2 §•

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Lag* Utskottets Utlåtande N:o 17.

2 §•

Församling, hvilken enligt 1 § egcr rätt till offentlig religionsöfning,

anställe såsom föreståndare n eu dertill lämplig person samt göre derom anmälan,

i Stockholm hos Ofverståthållare-embetet och annorstädes i riket

hos Konungens Befallningshafvande; och må ej, innan sådan anmälan skett,

nybildad församling träda i utöfning af den henne i omförmälda''-’afseende

tillkommande rättighet.

Föreståndare hafve tillsyn derå, att församlingens offentliga gudstjenst

öfverensstämmer med dess uppgifna trosbekännelse och församlingsordning

samt att allmän lag dervid ej öfverträdes. Sker annorlunda, och

varder på anmärkning af föreståndaren det felaktiga ej rättadt; anmäle

han förhållandet hos Ofverståthållare-embetet eller Konungens Befallningshafvande.

Derjemte vare föreståndaren pligtig att föra de anteckningar, hvarom

Konungen förordnar; att lemna erforderliga upplysningar angående församlingens

medlemmar; samt att för öfrigt ställa sig till efterrättelse de

särskilda föreskrifter, som af vederbörande honom meddelas.

Afgår föreståndare från sin befattning; anställe församlingen ofördröjligen

en annan och göre derom anmälan, som ofvan är sagdt.

3 §•

Har medlem af svenska kyrkan omfattat främmande kristen lära och

vill fördenskull ur kyrkan utträda; gifve sin afsigt tillkänna för kyrkoherden

i den församling, han tillhör; uppgifve ock det trossamfund, hvartill

han vill öfvergå. Framhärdar han i sin afsigt; inställe sig, sedan

minst två månader förflutit, personligen hos kyrkoherden samt anmäle sig

till utträde ur kyrkan; och göre kyrkoherden derom anteckning i kyrkoboken.

Ej må någon på grund af anmälan, som skett innan han fyllt

aderton år, anses från svenska kyrkan skild. 1 främmande församling må

ej heller någon före nämnda ålder upptagas.

4 §.

Förr än äktenskap af främmande trosbekännare ingås, skall lysning

afkunnas i den till svenska kyrkan hörande församling, inom hvars område

qvinnan är boende. Kyrkoherden i samma församling utfärde lysBih.

till Biksd. Prof. 1873. 7 Samt. 9 11 äft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17.

ningen; hvarvid för främmande trosbekännare ej erfordras bevis om dop

och nattvardsgång.

5 §•

Äktenskap emellan dem, Indika begge tillhöra samma främmande

trossamfund, med sådant presterskap, att Konungen funnit åt detsamma

kunna anförtros att vigsel med laga verkan förrätta och förty rättighet

dertill medgifvit, skall afslutas med vigsel efter samfundets kyrkobruk.

Tillhöra de olika främmande trossamfund, med sådant presterskap,

som nyss är nämndt, eller är blott endera medlem af dylikt samfund; då

må äktenskapet kunna afslutas antingen medelst vigsel, förrättad af dertill

berättigad prest inom enderas trossamfund, eller inför borgerlig myndighet,

på sätt här nedan sägs. Samma lag vare i fråga om äktenskap

emellan bekännare af främmande kristen troslära och medlem af svenska

kyrkan.

Der ingendera tillhör svenska kyrkan eller sådant främmande trossamfund,

som ofvan omförmäldt är, skall äktenskapet ingås inför borgerlig

myndighet.

Borgerlig myndighet, inför hvilken äktenskap må afslutas, vare i stad

magistrat och på landet kronofogde. Dessa myndigheter hafva att i fråga

om äktenskapshinder öfva den tillsyn, som vigselförrättare enligt lag åligger.

Sedan i slägtingars eller andra vittnens närvaro såväl mannen som

qvinnan inför den borgerliga myndigheten afgifvit sitt frivilliga ja och

samtycke till giftermålet; varde de för äkta makar förklarade. Hvad sålunda

förekommit, skall upptagas i särskilt öfver sådana ärenden fördt

protokoll, hvilket, der äktenskapet är inför kronofogde ingånget, af vittnen

bestyrkes. Det äktenskap ege full borgerlig giltighet, ändock att vigsel

ej tillkommer.

6 §•

Barn af äkta makar, som vid barnets födelse äro medlemmar af

samma främmande trossamfund, må i dess lära uppfostras. Äro föräldrarne

vid barnets födelse medlemmar af skilda främmande trossamfund, eller

tillhör endera sådant trossamfund och den andra svenska kyrkan; ege fadr en

bestämma i hvilkendera trosläran barnet skall uppfostras. Har emellan

makarne träffats aftal om deras barns uppfostran i evangeliskt-lutherska

läran eller främmande troslära, som en af makarne bekänner; vare sådant

aftal gällande, så framt det blifvit före äktenskapets ingående skriftligen

s. 19 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17.

19

upprättadt och uppvisadt, för vigselförrättare, derest vigsel skett, men eljest

för den myndighet, inför hvilken äktenskapet afslutats.

Barn af föräldrar, som ej ingått äktenskap med hvarandra, må, der

modren tillhör främmande trossamfund, i dess troslära uppfostras.

Då begge föräldrarne eller, när endera död är, den efterlefvande,

eller, der de lefva åtskilda, den af dem, som har barnet i sin vård, öfvergår

från svenska kyrkan till främmande trossamfund eller från ett sådant

till annat, må, der begge öfvergå, fadren och, i öfriga fall, den efterlefvande

eller den af makarne, som har barnet i sin vård, bestämma i hvilketdera

samfundets lära barnet skall uppfostras.

Den, som fyllt femton år eller blifvit inom svenska kyrkan konfirmerad,

må dock ej, på grund af hans föräldrars öfvergång till främmande

lära, anses från svenska kyrkan skild, utan gälle om honom hvad i 3

§ stadgas.

7 §•

I afseende å folkundervisningen skola främmande trosbekännare och

deras barn vara underkastade derom gällande stadgar och anses tillhöra det

skoldistrikt, inom livilket de äro boende. Barn, som icke skall uppfostras

i evangeliskt-lutherska läran, må, på framställning af vederbörande målsman,

fritagas från undervisning deri, såväl i folkskola som vid elementarläroverk;

dock åligger, vid den förra skolstyrelsen och vid det senare rektor tillse,

att sådant barn genom målsmans försorg erhåller tillbörlig religionsundervisning.

Försummar målsman, oaktadt af skolstyrelse eller rektor erhållen

påminnelse, sin skyldighet härutinnan, skall barnet deltaga i den religionsundervisning,

som i folkskola eller vid elementarläroverk meddelas.

8 §•

Främmande trosbekännare skola, der Konungen för viss församling

ej annorlunda förordnar, för anteckning öfver deras borgerliga förhållanden,

särskildt upptagas i kyrkoboken för den till svenska kyrkan hörande församling,

inom hvars område de äro boende; och gälle i afseende å derför

erforderlig anmälan hvad af Konungen särskildt föreskrifves.

9 §•

Magistrat och kronofogde skola de inför dem ingångna äktenskap inom

sex veckor derefter anmäla,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17.

då båda makarne tillhöra främmande församling, åt hvars föreståndare

eller presterskap lagligen blifvit uppdraget att öfver församlingsmedlemmarne

föra kyrkobok, hos den eller de personer, hvilka föra de kyrkoböcker, deri

makarne äro upptagne,

då endast en af makarne tillhör sådan församling, som nyss är

nämndt, dels hos den person, af hvilken samma församlings kyrkobok föres,

och dels hos kyrkoherden i den svenska församling, der den andra makan

bor; samt

i öfriga fall hos kyrkoherden i den svenska församling, der qvinnan

är boende.

Har sådant aftal, som i 6 § omförmäles, blifvit träffadt och inför

den borgerliga myndigheten före äktenskapets afslutande uppvisadt; skall

en bestyrkt afskrift deraf vid anmälan om äktenskapets ingående öfverlemnas,

för att i kyrkoboken antecknas.

Hvad sålunda för magistrat och kronofogde är stadgadt, gälle äfven i

tillämpliga delar för prest, som viger dem, af hvilka icke någon eller endast

endera tillhör svenska kyrkan.

10 §.

Främmande trosbekännares församlingar, inrättningar och stiftelser

må icke, utan Konungens tillstånd, förvärfva och besitta fast egendom

i riket.

11 §•

Innan något hus eller rum af främmande församling till offentlig

gudstjenst begagnas, skall föreståndaren derom göra anmälan, å landet hos

kronofogden i orten och i stad hos poliskammare, der sådan finnes, men

eljest hos magistraten.

Tillträde till församlingens gudstjenst må ej offentlig myndighet

förvägras.

12 §.

Munk- eller nunneorden eller kloster ma ej i riket inrättas.

Ej heller inä skolor, eller andra uppfostringsanstalter, i hvilka undervisning

i religion meddelas, af främmande trosbekännare inrättas, eller upp
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17.

låtas, för barn under femton av, tillhörande svenska kyrkan, utan att Konungen

för särskildt fall det tillåter. Sker annorledes; varde skolan eller

anstalten stängd och föreståndaren för densamma dömd. att höta från och

med fem till och med femhundra riksdaler.

13 §.

De för särskilda kyrkliga förrättningar stadgade afgifter till svenska

kyrkan eller hennes presterskap eller betjening må ej påföras främmande

trosförvandt i annat fall, än att slik förrättning blifvit på hans egen begäran

verkställd.

14 §■

Med de undantag och inskränkningar, som af grundlag eller

eljest gällande författning föranledas, skall skiljaktighet i kristen trosbekännelse

icke medföra någon olikhet i svenska medborgares rättigheter

och skyldigheter.

15 §.

Innehar den, som till utträde ur svenska kyrkan sig anmält, offentlig

tjenst; varde han derifrån skild, der ej tjensten är af beskaffenhet, att han

utan afseende å sin trosbekännelse kunnat till densamma nämnas samt

Konungen eller den myndighet, som eger att tjensten tillsätta, finner skäligt

att honom dervid bibehålla.

16 §.

År främmande trosbekännare af sådan lära, som ej tillstädjer honom

att aflägga ed, då den enligt lag erfordras; förordne Konungen, huru förfaras

bör.

17 §.

Varder rättigheten till offentlig religionsöfning af församling missbrukad;

då må, efter Konungens förordnande, den rättighet upphöra.

Samma lag vare, då föreskriften i 2 § om anställande af föreståndare

icke efter särskildt föreläggande fullgörcs.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17.

18 §.

Underlåter främmande församlings föreståndare eller prest att iakttaga

hvad honom enligt denna förordning åligger; dömes till böter från och

med fem till och med femhundra Riksdaler.

Viger främmande församlings prest dem, hvilkas äktenskap för laga

hinder återgå måste, eller utan att laga lysning till äktenskap föregått;

straffes med fängelse i högst sex månader eller böter högst ett tusen

Riksdaler.

19 §.

De angående främmande trosbekännare och deras religionsöfning

hittills gällande bestämmelser varda genom denna författning upphäfda,

utom hvad angår mosaiska trosbekännare, i afseende på livilka ej sker

annan ändring, än att om lysning till äktenskap mellan sådan trosbekännare

och medlem af svenska kyrkan eller annat främmande trossamfund,

sä ock emellan dem, livilka begge tillhöra mosaiska trosbekännelsen, äfvensom

i fråga om den troslära, hvari barn af dylikt äktenskap bör uppfostras, skall

gälla hvad i 4 och 6 §§ här ofvan sägs.»

Enär det af Utskottet i föregående punkt framställda förslag till författning

angående främmande trosbekännare och deras religionsöfning medgifver

äktenskaps afslutande inför borgerlig myndighet i alla de fall, som

Herr O. B, Olssons ofvanberörda motion synes afse, samt denna motion

sålunda redan blifvit besvarad, torde Riksdagen finna,

2:o) att Herr Olssons motion ej bör till någon särskild åtgärd

föranleda
Vidkommande

slutligen Herr Uhrs motion, hvarigenom yrkas, att det

måtte tillåtas en hvar, som det önskar, att utan afseende å religionsbekännelse

ingå äktenskap inför magistrat i stad eller kronofogde å landet, så

får Utskottet, under åberopande af hvad i nästföregående punkt blifvit

anfördt, fästa särskild uppmärksamhet derå, att genom den föreslagna nya

lagstiftningen rättigheten att afsluta äktenskap inför borgerlig myndighet

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17.

blifver så vidsträckt, att något verkligt behof att nu utsträcka den än längre

icke lärer förefinnas, i följd hvaraf Utskottet hemställer,

3:o) att Herr Uhrs ifrågavarande motion måtte af Riksdagen

lemnas utan vidare afseende.

Stockholm den 24 Mars 1873.

På Utskottets vägnar:

H. G. v. (»egerfelt.

Reservationer:

af Herr Grefve Mörnev: »Uhuru jag för min del icke kan inse det

lämpliga deri att förordningen angående främmande trosbekännare och

deras religionsöfning skall blifva blott en civil-lag och, fastän deri förekomma

stadganden som angå lutherska presterskapets åligganden, undandragas

all pröfning af Kyrkomötet, vill jag, sedan Kyrkolags-komitéen

biträdt åsigten om förordningens särskiljande, i afseende härå icke framställa

några yrkanden.

Deremot i fråga om nyssnämnde förordnings innehåll, får jag, åberopande

såväl den af mig år 1869 mot Lag-Utskottets förslag till dissenterlag

afgifne reservation, som hvad af mig vid ärendets behandling i Första Kammaren

yttrades, vördsamt hemställa:

att 1 § i förordningen måtte utbytas emot 1 § i nu gällande

förordning angående främmande trosbekännare, den 23 Oktober, 1860. Om

det olämpliga uti att borttaga förbudet emot offentliga processioner och

dylikt får jag jemväl åberopa Justitierådet Olivecronas yttrande vid förordningens

granskning i Högsta Domstolen;

citt 3 § må undergå den rättelse att deri föreskrifves, att den, som

vill utträda ur den evangeliskt-lutherska kyrkan, bör, innan han antecknas

såsom _ den der kyrkan lemnat, styrka att han ingår i annat verkligen

befintligt religionssamfund

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Laq-Utskottets Utlåtande N:o 17.

att 5 § ändras sålunda, att deri stadgas civiläktenskap såsom regel

för alla de äktenskapliga förbindelser som ingås emellan kontrahenter, deraf

båda eller endera icke tillhöra evangeliskt-lutherska kyrkan;

att 6 § rättas till öfverensstämmelse med de åsigter angående rättigheten

att bestämma barnens religion, som finnas uttalade i min ofvan
åberopade

reservation; _ .

att i 8 § orden: »der Konungen för viss församling ej annorlunda

förordnar» må utgå. Mig synas privilegier och separat-stadganden icke

onödigtvis böra medgifvas;

att derest 8 § ändras, 9 § undergår den rättelse deraf bör

blifva en följd:

att 10 § erhåller följande lydelse:

främmande trosbekännares församlingar, inrättningar och stiftelser

må icke ega eller innehafva fast egendom i riket utöfver hvad som kan

erfordras till bostadsplatser för deras presterskap och kyrkobetjening,

tomter för kyrkor och skolor samt kyrkogårdar; samt

att i 12 § införes innehållen, dels af 6 § samt dels af de båda

första punkterna i 8 § af nu gällande förordning. Bibehålies det nu

föreslagna stadgandet, torde den dag komma, da man finner förordningen

tolkas så, att någon ny munk- eller nunneorden väl icke må inrättas, men

att ingenting hindrar att gamla sådana ordnar i Sverge må finnas, om

medlemmar deraf till landet inflytta»

af Herr Friherre Nordenfalk, emot motiveringen af Utskottets tilläggtill

12 §;

af Herr Hasselnöt, emot 12 §, såvidt Utskottets derom afgifna

förslag afviker från den Kongl. Propositionen.

Herr Pliilipsson har begärdt få antecknadt, att han i fragans behandling

inom Utskottet icke deltagit.

Stockholm, G. W. Blomqvists Boktryckeri, 1873.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.