Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring af gällande stadganden angående skyldighet] att deltaga i byggnad och underhåll af tingshus och häradsf''ängelse.

1873-04-12 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1873:24, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring af gällande stadganden angående skyldighet] att deltaga i byggnad och underhåll af tingshus och häradsf''ängelse.

Dokumentets text

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lag-Utsköttets Utlåtande N:o 24.

Reservation:

af Herr Friherre Wrede, Herr Sundell, Herr Sven Nilsson och

Herr Philipsson, hvilka tillstyrkt antagande af den Kongl. Propositionen.

Herrar von Sydow och Holmberg hafva begärt få antecknadt att

de i frågans behandling inom Utskottet icke deltagit.

N:o 24.

Auk. till Riksd. Kansli den 12 April 1873, kl. 6 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring af gällande

stadganden angående skyldighet] att deltaga i byggnad

och underhåll af tingshus och häradsf''ängelse.

I detta ämne hafva fyra särskilda motioner blifvit väckta, en inom

Första Kammaren af Herr Carl Hasselrot (motionen N:o 6) samt de öfriga

inom Andra Kammaren af Herrar O. B. Olsson (motion N:o 29), P.

Näsman (motion N:o 81) och J. Erikzon (motion N:o 86); och hafva

dessa motionärer föreslagit,

Herr Hasselrot: »att lagens stadgande i 26 Kap. 4 § Byggningabalken,

att tingshus och häradshäkte skola af häradet byggas och underhålla-.

, mätte upphäfvas samt att stadgas må, att denna skyldighet skall

af staten öfvertagas»;

eller ock, i fall en sådan lagförändring icke utan föregående utredning

af frågan kunde genomföras:

s. 13 Kontrollera mot PDF

Lag-TJtskcttets Utlåtande N:o 24.

13

»att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse, med uttalande af

den åsigt att staten bör öfvertaga skyldigheten att bygga och underhålla

tingshus och häradsfängelse, anhålla att Kongl. Maj:t täcktes i

sådant afseende låta tillvägabringa erforderlig utredning angående sättet

för sakens genomförande, samt derefter till Riksdagen framställa förslag

i ämnet»;

Herr Olsson, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det sednare

alternativet i Herr Hasselrots motion: »att Riksdagen måtte i underdånig

skrifvelse, med uttalande af den åsigt att staten bör öfvertaga

skyldigheten att bygga och underhålla tingshus och häradsfängelse, anhålla,

att Kongl. Maj:t täcktes i sådant afseende låta tillvägabringa erforderlig

utredning angående sättet och vilkoren för sakens genomförande

samt derefter för Riksdagen framlägga förslag»; samt

Herrar Näsman och Erikzon sammanstämmande: »att Riksdagen

måtte genom underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl.

Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådana

förändrade stadganden angående deltagande i byggnad och underhåll af

tingshus och häradshäkte, att dessa åligganden blifva för medlemmarne

af tingslagen efter billiga grunder gemensamma.»

Enligt erhållna remisser åligger det Lag-Utskottet att öfver dessa

framställningar yttrande afgifva.

De i ifrågavarande hänseende nu gällande bestämmelser återfinnas

i 26 Kap. 4 § Ryggningabalken, hvilket lagrum är af följande lydelse:

»Tingsbyggning skall hvart härad bygga, efter gårdatalet, å vanlig tingstad

eller der Konungens Befallningshafvande pröfvar det för allmogen

lägligast, sedan Rätten deröfver hörd är. Der skall vara en stufva så

stor, som tarfvas, och två kamrar; och vare häradet skyldigt den byggning

uppehålla. Vid hvart tingsställe skall ock ett fängelse vara, der

missgerningsman må i förvar hållas. För denna byggnad vare ingen

fri, utan sätes- och ladugårdar, afhysta rå och rörshemman, så ock presteoch

klockarebol.» Varande, enligt Kongl förordningen den 17 September

1783, jemväl lotshemman befriade från skyldighet att i tingshusbyggnad

deltaga.

Under flera föregående riksdagar hafva framställningar blifvit gjorda,

åsyftande att lätta ifrågavarande besvär genom en jemnare och mera

tidsenlig fördelning af detsamma. Med bibehållande af häradet eller

tingslaget såsom gemensamhet för skyldighetens utgörande har man tänkt,

att frågan lämpligen kunde lösas på det sätt, som Herrar Näsmans och

Erikzons nu framlagda förslag afse; och i öfverensstämmelse härmed

beslöto begge Kamrarne vid 1867 års riksdag en underdånig skrifvelse

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 24.

i ämnet, som dock ej blef expedierad. De framställningar i enahanda

syfte, hvilka sedermera blifvit gjorda, hafva strandat emot de betänkligheter

man hyst, synnerligast med afseende å svårigheten att uppställa

billiga och praktiskt tillämpliga grunder för bidragens utgörande. Emellertid

erhöll frågan vid nästlidne riksdag ett nytt uppslag i det att,

sedan dåvarande Lag-Utskott uti afgifvet utlåtande tillstyrkt en underdånig

skrifvelse, liknande, den af 1867 års riksdag beslutna, samma utlåtande

blef af begge Kamrarne till Utskottet återförvisadt, emedan —

att döma af den dervid förda diskussion — man fann beaktansvärd den

åsigt, som då framställdes derom, att oinförmälda onus borde af staten

öfvertagas. I anledning häraf framlade Utskottet förslag till en sådan

underdånig skrifvelse, som den af Herr O. B. Olsson nu påyrkade.

Detta förslag blef dock af Första Kammaren förkastadt, såsom diskussionen

angifver, på den grund att det ansågs gå i eu för de då väckta

motionerna främmande riktning — och sålunda föll frågan äfven den

gången.

Vid valet emellan de olika sätten för frågans lösning har Utskottet,

efter sorgfälligt öfvervägande, anslutit sig till den uppfattning, som fordrar,

att staten skall öfvertaga ifrågavarande besvär. Då rättstillståndets

upprätthållande obestridligen är en statsangelägenhet, synes deraf följa,

att staten bör bekosta för sådant ändamål erforderliga anstalter, hvartill

tingshus och häradsfängelse äro att hänföra. Jemte det att kostnaderna

härigenom blefve fördelade på alla skattskyldige öfver hela landet, skulle

undanrödjas ett missförhållande, som svårligen kan undvikas om tingslaget

bibehålies såsom gemensamhet, det nemligen, att de enskilde deltagarne

inom ett litet tingslag betungas betydligt, understundom mångdubbelt,

mera än deltagarne inom ett stort, emedan byggnadsskyldigheten

är för alla tingslagen i det närmaste lika, oberoende af deras storlek

eller folkmängd. Besvärets öfverflyttande på staten skulle ock medföra

den fördel, att ett ändamålsenligt ordnande af domskretsar och tingslag

derigenom underlättades.

Visserligen är det sannolikt, att byggnadsskyldigheten komrne att

ställa sig något dyrare för staten än för tingslagen; men om de ekonomiska

detaljerna ordnades på ett lämpligt sätt, borde skilnaden ej

blifva särdeles afsevärd, synnerligast som staten otvifvelaktigt ko in me

att hålla byggnaderna i ett mera tidsenligt skick, än som i allmänhet

är förhållandet. Och hvad särskildt angår häradsfängelserna, är det af

synnerlig vigt, att dessa i de orter, som äro belägna på längre afstånd

från kronohäktena, så inrättas, att, på sätt redan blifvit ifrågasatt, för
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 24.

15

vandlingsstraff der må kunna undergås, hvarigenom betydliga kostnader

för statsverket skulle inbesparas.

Såsom vilkor för besvärets öfverflyttande på staten torde böra

bestämmas, att de nu byggnadsskyldige derförinnan skola till staten

aflemna ifrågavarande byggnader i laggildt skick. Då likväl på några

ställen tingshusen, såsom afsedda äfven för andra ändamål, t. ex. bostad

för distriktläkare, lokal för sparbank o. s. v., äro större än behofvet

eljest krafvel’, synes billigheten fordra, att saken der regleras på det

sätt, att till staten öfverlemnas endast de lokaler, som för det ifrågavarande

statsändamålet äro behöfliga. På de ställen åter, der tingshus

icke finnas och hvarest rättsförhandlingarne hållas i skolhuset, sockenstugan

eller annan dertill upplåten eller förhyrd lokal, synes det fortfarande

böra ankomma på menigheterna att sjelfva ombesörja och bekosta

tillhandahållandet af tjenliga lägenheter, till dess öfverenskommelse

kan träffas om den ersättning för besvärets eftertagande, som möjligen

kan anses böra till staten utgå.

Om emellertid menigheterna på landet befrias från skyldigheten

att hålla tingshus och häradsfängelse och detta onus öfverflyttas på

statsverket, komma naturligtvis äfven städerna att i sin mån dertill bidraga.

Deremot vore visserligen intet att säga, om ej städerna vore

förbundna, att sjelfva bygga sina domstols- och fängelselokaler. Men

med bibehållande af denna förbindelse oförminskad gestaltar sig saken

annorlunda, och rättvisan kräfver att någon jemkning härutinnan eger

rum. I Utskottets tanke sker en sådan lämpligen dymedelst, att statsverket

åtager sig att jemväl underhålla stadshäktena, hvilka lika med

häradsfängelserna äro afsedda uteslutande till fångars förvarande. De

för städerna egendomliga förhållanden synas deremot fortfarande betinga

skyldighet för dem att såsom hittills upprätthålla sjelfva domstolslokalerna.

Dessa lokaler begagnas nemligen i allmänhet äfven till administrativa

ändamål, till sammankomster i kommunala angelägenheter

o. s. v. Också äro fordringarne i afseende på lokalernas beskaffenhet

uti städerna vida större än på landsbygden, hvartill kommer att städerna

åtnjuta vissa särskilda förmåner just med afseende å förpligtelse!!

att sjelfva uppehålla rättsväsendet.

På grund af hvad anfördt blifvit och med föranledande af Herrar

Hasselrots och Olssons motioner, får Utskottet vördsamt hemställa,

l;o att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse, med uttalande

af den åsigt att staten bör öfvertaga skyldigheten

att bygga och underhålla tingshus och häradsfängelse,

så ock stadshäkte, anhålla, att Kong!. Maj:t

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 24.

täcktes i sådant afseende låta tillvägabringa erforderlig

utredning angående sättet och vilkoren för sakens genomförande

samt derefter för Riksdagen framställa förslag

i ämnet.

Härmed anser Utskottet sig hafva besvarat jemväl Herrar Näsmans

och Erikzons motioner i ämnet; och torde Riksdagen således finna,

2:o att dessa motioner ej må till någon Riksdagens vidare

åtgärd föranleda.

Stockholm den 12 April 1873.

På Utskottets vägnar:

H. G. v. GEGERFELT.

Reservationer:

af Herr von Gegerfelt: »Någon giltig anledning att på staten öfverflytta

tingslagens urgamla skyldighet att bygga och underhålla tingshus jemte häradsfängelse

synes mig ingalunda kunna hemtas deraf att rättstillståndets

upprätthållande är en statsangelägenhet och att mindre tingslag jemförelsevis

mera än de större deraf betungas. Religionsvården och folkundervisningen

äro äfven statsangelägenheter, och deraf beroende skyldigheterna att

bygga kyrka, prestgård och skolhus blifva stundom för den ena kommunen

känbarare än för den andra, hvilket oaktadt Riksdagen, då den uti

särskilda, underdåniga skrivelser till Kong!. Maj:t hänskjuta frågan om

en förändrad delningsgrund i afseende på dessa skyldigheter, icke ifrågasatt

att fördelningen skulle ske annorledes än på kommunernas medlemmar.

De större utgifter ett mindre tingslags innevånare kunna få vidkännas
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 24.

17

kännas, motsvaras af fördelarne att hafva domstolen närmare, och det är

företrädesvis de som vid densamma hafva sina angelägenheter att bevaka,

om än äfven andra understundom måste der sig inställa. Genom tingshusbyggnadsskyldighetens

öfverflyttande på staten skulle visserligen tvisten

om fördelningsgrunden lösas på ett beqvämt, men ingalunda på ett

rättvist sätt. Den föreslagna åtgärden blefve nemligen orättvis mot de

för närvarande från en sådan skyldighet befriade. Anspråket mot dem

har hitintills ej sträckt sig och torde ej heller billigtvis kunna sträcka

sig längre än att de skulle deri deltaga efter fyrk, men genom omförmälda

åtgärd komme deltagandet i sjelfva verket att ske i mån af deras

andel i bevillningen till staten. Om nu härvid tages till grund för jemförelsen

bevillningen efter Bevillningsstadgans 2 Art., enligt hvilken bristen

i statsbehofven, sedan öfriga tillgångar blifvit beräknade, uttaxeras, så

skulle de, hvilka erlägga bevillning för annat än jordbruksfastighet, få

vidkännas dubbelt så stor andel, som om den efter fyrk beräknades.

Den föreslagna åtgärden skulle vidare blifva orättvis mot de tingslag

som uppfört dyrbara tingshus af sådan beskaffenhet att de ej på många

år komme att erfordra någon nämnvärd underhållskostnad och, jemte

dessa byggnaders öfverlemnande till staten, finge i beskattningsväg vidkännas

utgifter för de tingslag som ej lika fullständigt fullgjort sin

byggnadsskyldighet. Den föreslagna åtgärden blefve slutligen och framför

allt orättvis mot städerna, hvilka fortfarande finge bygga och underhålla

sina egna domstolslokaler och dessutom i mån af sin betydliga

andel i bevillningen till staten deltaga i kostnaden för tingshusen å

landet. Visserligen har häremot anmärkts att städerna fått donationsjord

in. fl. förmåner såsom ersättning för dem åliggande skyldigheter,

men obestridligt är att bland dessa ingått den skyldighet som nu blifvit

ifrågaställd. Att kostnaden för tingshusbyggnader blefve betydligt större

om staten skulle dermed taga befattning än under nuvarande förhållanden

torde icke kunna betviflas, och kostnaden komme ingalunda att förminskas

af den åberopade omständighet att tingshusen blefve mera

»tidsenliga». Derjemte torde få erinras att det flerstädes inträffade förhållande

att tingslagen i förening med domstolslokalerna för andra behof

uppfört åtskilliga lägenheter, hvilka icke kunde komma att till staten

afträdas, skulle medföra en gemensamhet i egande- och dispositionsrätt

som icke komme att för någondera blifva fördelaktig.

På dessa skäl, och då den enda fördel ifrågaställda åtgärder komme

att medföra, eller underlättandet af domkretsarnes ändamålsenliga

ordnande, efter mitt omdöme, icke på långt när motväger olägenheten

af samma åtgärd, hemställer jag,

Bih. till Ililcsd. Prot. 1873. 7 Sand. 12 Käft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 24.

att Herrar Hasselrots och Olssons motioner icke

må vinna bifall.

Deremot, på de af uti flera föregående betänkanden anförda skäl,

hvilka alltid af Andra Kammaren och vid riksdagen 1867 jemväl af

den Första blifvit godkända, och ej här torde behöfva åter upprepas,

hemställer jag med anledning af Herrar Näsmans och Erikzons motioner:

att Riksdagen måtte genom underdånig skrifvelse

anhålla att Kongl. Maj:t ville låta utarbeta och för

Riksdagen framlägga förslag till sådana förändrade

stadganden angående deltagande i byggnad och underhåll

af tingshus och häradsfängelse att dessa åligganden

blifva för medlemmarne af tingslagen efter billiga

grunder gemensamma.»

af Herr Friherre Nordenfalk;

af Herr Holmberg;

af Herr Sundeil: »För min del hemställer jag, att Riksdagen

måtte i underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t, i sammanhang

med åtgärderna för underdomstolarnes förändrade organisation, täcktes

taga under öfvervägande om och i hvad mån staten bör bekosta byggandet

af tingshus och häradsfängelse samt, efter erforderlig utredning af

frågan, derom till Riksdagen afgifva förslag, äfvensom att Kongl. Maj:t

behagade, genom utfärdad kungörelse eller annorledes, erinra vederbörande

om tillvaron af Justitie-statsministerns cirkulärbref till Kongl.

Maj:ts samtlige Befallningshafvande den 28 November 1845 af innehåll,

att vid förefallande frågor om byggnad eller iståndsättande af tingshus

och häradshäkten skall tillses, det menigheterna icke må betungas med

andra kostnader till sådan byggnad eller reparation, än som pröfvas

alldeles oundgängliga, intilldess Kongl. Maj:t, angående ordnandet af

domsagorna och tingsställenas belägenhet, fattat Dess nådiga beslut.»

af Herr M. Jonsson, som instämt med Herr von Gegerfelt.

Herr Friherre Wrede har önskat få antecknadt, att han i frågans

behandling inom Utskottet icke deltagit.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.