Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om bestämmandet af vilkor för utländings rätt att anställa rättegång emot svensk undersåte. Herr J. Sjöberg har uti en inom Andra Kammaren väckt, till Lagutskottet remitterad motion

1873-04-12 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1873:25, Utlåtande, i anledning af väckt motion om bestämmandet af vilkor för utländings rätt att anställa rättegång emot svensk undersåte. Herr J. Sjöberg har uti en inom Andra Kammaren väckt, till Lagutskottet remitterad motion

Dokumentets text

s. 19 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 25.

19

No 25.

Ank. till Riksd. Kansli den 12 April 1873, kl. 6 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om bestämmandet af vilkor

för utländings rätt att anställa rättegång emot svensk

undersåte.

Herr J. Sjöberg har uti en inom Andra Kammaren väckt, till Lagutskottet

remitterad motion (n:o 181) hufvudsakligen anfört, att under

en följd af år främmande makters undersåter till stort antal tillåtits att

besitta fast egendom i riket eller ock att för obestämd tid der vistas.

På senaste tiden hade detta antal högst betydligt ökats, antagligen äfven

med sådana utländingar, som utan Kongl. Maj:ts särskilda tillstånd för

längre eller kortare tid uppehölle sig här i riket. Till dessa senare

kunde räknas arbetare eller arbetsföreståndare i vissa fabriks- eller handtverksyrken

jemte agenter för handel och affärer af allehanda slag. Gifvet

vore, att rättstvister kunde och skulle uppkomma mellan dessa invandrare

och landets egna innevånare. Då en främmande makts undersåte

anställde rättegång emot en svensk man, vore det i många fall för

den främmande en lätt och, efter hvad erfarenheten skall visat, äfven

begagnad utväg att undandraga sig all påföljd af domstolens utslag derigenom,

att han reser ur riket. Svensk man kunde således af en utländing

tillskyndas ett lidande, mot hvilket den förre vore rättslös. Motionären

funne sig för den skull föranlåten hemställa och föreslå: »att

Riksdagen måtte för sin del antaga och besluta en författning, hvarigenom

stadgas, att uti mål, som efter stämning anhängiggöres emellan

utländing, å ena sidan, och svensk undersåte, å den andra, den senare

icke är skyldig att ingå i svaromål, med mindre käranden, för den kost
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 35.

nåd och skada, han kan kännas skyldig att gälda, ställer sådan borgen

eller säkerhet, som uti 26 kap. § 1 Rättegångsbalken, på sätt detta lagrum

lyder i Kongl. Förordningen den 18 April 1849, föreskrifves, eller

ock annan säkerhet, hvarmed svaranden åtnöjes eller som af domaren

godkännes; dock att detta stadgande icke må tillämpas i vexelmål och

de mål, hvaruti domstol eller domare utfärdat offentlig stämning.»

Utskottet anser visserligen ifrågavarande motions syfte beaktansvärdt.

Hittills lära dock de olägenheter, hvilkas afhjelpande med motionen

afses, temligen sällan hafva inträffat, och den ifrågaställda lagstiftningsåtgärden

torde således icke för närvarande vara af något trängande

behof påkallad, utan kunna anstå till dess en revision af Rättegångsbalken

i dess helhet varder företagen. Med afseende härå och då frågan, såsom

berörande internationela förhållanden, i allt fall svårligen kan på tillfredsställande

sätt lösas utan föregången utredning af främmande länders lagstiftning

i ämnet — en utredning som Utskottet, upptaget af många

andra vigtiga frågor, ej varit i tillfälle att nu åstadkomma — får Utskottet

vördsamt hemställa,

att omförmälda motion ej måtte till någon Riksdagens

vidare åtgärd föranleda.

Stockholm den 12 April 1873.

På Utskottets vägnar:

H. G. v. GEGERFELT.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.