Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion, åsyftande förändrade bestämmelser rörande, arbetsordningen inom Högsta Domstolen m. m. Herr A. P. Danielsson har uti en inom Andra Kammaren väckt, till Lag-Utskottet remitterad motion

1873-04-12 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1873:26, Utlåtande, i anledning af väckt motion, åsyftande förändrade bestämmelser rörande, arbetsordningen inom Högsta Domstolen m. m. Herr A. P. Danielsson har uti en inom Andra Kammaren väckt, till Lag-Utskottet remitterad motion

Dokumentets text

s. 21 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 26.

21

X:o 26\

Ank. till Riksd. Kansli den 12 April, kl. 6 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion, åsyftande förändrade bestämmelser

rörande, arbetsordningen inom Högsta Domstolen

m. m.

Herr A. P. Danielsson har uti en inom Andra Kammaren väckt,

till Lag-Utskottet remitterad motion (Nio 159) fästat uppmärksamheten

på den osäkerhet i rättskipningen, som i motionärens tanke skulle hos

Högsta Domstolen ega rum. Ofta skulle nemligen i likartade frågor

Högsta Domstolens beslut vara stridande mot hvarandra, dervid utgången

berott på ordförandens röst eller på en pluralitet med endast en

rösts öfvervigt. Att detta missförhållande i någon mån befordrades deraf

att Högsta Domstolen arbetade på två afdelningar funne motionären naturligt.

Denna fördelning syntes honom dessutom numera obehöflig, då

göromålen skulle blifvit så förminskade, att en eller flera sessioner i

veckan ofta måst på den ena eller andra afdelningen inställas i saknad

af. göromål, samt ledamöter i Högsta Domstolen kunnat emottaga särskilda

uppdrag och bestyr, hvilket ej varit möjligt om embetsgöromålen

upptagit deras tid. För allmänheten, som är underkastad alla följderna

af rättskipningens brister, vore. det i allt fall, efter motionärens uppfattning>

ganska nyttigt, om »skiftningarne och de dubiösa yttringarne af

denna rättskipning blefve allmänt bekanta.» På dessa skäl föreslår motionären,

att Riksdagen måtte för sin del besluta, »att, med upphäfvande

af Kongl. stadgan af den 23 Oktober 1860, Högsta Domstolen skall tjenstår

ra på endast en afdelning; att hvarje Högsta Domstolens dom, som

efter omröstning blifvit beslutad med endast en rösts öfvervigt skall

jemte omröstningsprotokollet införas i Svensk Författningssamling; samt

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 26.

att Justitieråd, som hädanefter utnämnes, icke får innehafva eller mottaga

annan allmän eller enskild aflönad befattning eller uppdrag.»

Vidkommande nu först frågan om upphäfvande af åberopade Kongl.

stadgan, angående Högsta Domstolens tjenstgöring på två afdelningar,

och det af motionären till stöd derför anförda skäl, att någondera afdelningens

sammanträden på de vanliga sessionsdagarne en eller annan

gång kunnat inställas, så följer häraf alldeles icke att behofvet af Domstolens

tjenstgöring på två afdelningar upphört. Man bör nemligen besinna,

att, utom den ansträngande tjenstgöringen å sessionsrummet, deremellan

en dryg tid måste egnas ej mindre åt alla mål, som emellan

ledamöterne cirkulera, än ock åt den svåra och mödosamma granskningen

af lagstiftningsförslag, öfver hvilka Högsta Domstolens utlåtande infordras’;

hvartill kommer angelägenheten deraf att åt dem, som, jemte

lagskipningen i högsta instansen, fått sig uppdraget att tillika vara den

lagstiftande maktens rådgifvare, lemnas tid öfrig att med uppmärksamhet

följa den fortgående utvecklingen af rättsvetenskapen i allmänhet.

Men äfven om man lemnar utan afseende dessa förhållanden, kan

tvekan uppstå om förslagets lämplighet med hänsyn uteslutande till lagskipningens

jemna gång. På sätt de i Justitie-ombudsmannens embetsberättelser

införda sammandrag af

utvisa, hafva de inkomna revisionssakerna årligen i medeltal utgjort för de

fem åren 1862—1866: 400 och för de fem derpå följande åren 1867—1871:

480. Dessa mål, hvilkas afgörande kräfver jemförelsevis största tiden

och arbetet, visa således en afgjord benägenhet att tilltaga i antal, såsom

förhållandet också är med de så kallade besvärs- och ansökningsmålen.

Medeltalet af afgjorda revisionssaker för det senare qvinqvenniet belöpte

sig till 490 årligen. Häraf och då derjemte i räkningen intages den redan

befintliga balansen, utgörande vid 1871 års slut 454 mål, deraf 210

revisionsmål, vill det synas som att de arbetskrafter, hvilka för närvarande

tagas i anspråk för målens afgörande inom högsta instansen,

icke äro större, än som erfordras för undvikande af så beskaffad tillväxt

i balansen af oafgjorda mål, som på sin tid föranledde Högsta

Domstolens förstärkning och dess fördelning till tjenstgöring på två afdelningar.

Emot de betänkligheter, som sålunda framställa sig emot föreslagna

förändringen, kan man visserligen icke utan fog framhålla såsom någon

s. 23 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 26.

23

motvigt de stora fördelande af enhet i lagskipningen i högsta instansen,

men Utskottet kan icke dela de förhoppningar motionären i detta hänseende

tyckes fästa vid en sådan förändring. Erfarenheten från den tid,

då Högsta Domstolen arbetade på blott en afdelning, är härutinnan upplysande.

Den visar, att då, liksom nu, skiljaktiga meningar mången gång

yppade sig inom Domstolen och att, till följd af ombyte af ledamöter,

i likartade rättsfall icke alltid samma åsigter gjorde sig gällande. Det

kraftigaste botemedlet mot sådant förhållande torde vara att söka i doktrinens

utbildning och framförallt i en förbättrad lagstiftning. Innan

vår civillag undergått eu sådan omarbetning, att den kommer att utgöra

ett organiskt helt och icke, såsom nu, ett aggregat af osammanhängande

stadgande.!!, ofta Infilande på olika rättsuppfattningar, lärer knappast någon

större enhet i lagskipningen vara att förvänta. Dermed vill Utskottet

dock ej hafva sagt att ej äfven derförinnan något kan göras för

vinnande af detta vigtiga mål, men något helt annat än motionären

föreslagit. Utskottet har nemligen föreställt sig, att så snart någon lags

otydlighet visat sig föranleda olika tillämpning deraf i högsta instansen,

rättelse borde sökas genom officiel förklaring af sådan lag. Vår grundlag

har äfven anvisat utvägar härtill, på samma gång § 15 i den för Justitie-ombudsmannen

utfärdade instruktion ålagt honom att hos Riksdagen

yrka till enhet och sammanhang i lagskipningen verkande förklaring

af lagen, då behofvet deraf yppar sig; och i Utskottets tanke

ligger i denna anvisning, derest den med nit och urskiljning begagnas,

det tillförlitligaste medel för vinnande af omförmälda enhet, som under

nuvarande förhållanden står till buds.

Hvad dernäst angår motionärens yrkande att hvarje Högsta Domstolens

dom, som efter omröstning blifvit beslutad med endast en rösts

öfvervigt eller efter den främste ledamotens utslagsröst, måtte, jemte

omröstningsprotokollet, införas i Svensk Författningsamling, så synes en

sådan anordning dess mindre lämplig, som de sålunda tillkomna besluten,

såsom prejudikat betraktade, väl i allmänhet måste anses af vida mindre

värde, än de, hvilka grunda sig på en mera enhällig mening inom Domstolen.

En helt annan betydelse skulle deremot kunna tillerkännas en

periodiskt utkommande mera fullständig prejudikatsamling, som redogjorde

för Högsta Domstolens beslut i alla mål af principiel natur; men

då motionären ej framställt yrkande i denna riktning och ämnet i allt

fall icke faller inom Utskottets befogenhet, anser Utskottet sig icke böra

vidare dermed sysselsätta sig.

Beträffande slutligen den del af motionärens förslag, som afser

förbud för Justitieråd, som hädanefter utnämnes, att innehafva eller

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Lag-UtsJcottets "Utlåtande N:o 26.

mottaga »annan allmän eller enskild aflönad befattning eller uppdrag»,

så finnes redan i grundlagen, 34 § Regeringsformen, stadgadt, att Justieråd

»ej må tillika annat embete innehafva eller utöfva», hvadan någon

ytterligare föreskrift med afseende å sådan allmän befattning, som är att

till embete hänföra, ej erfordras; och enär, hvad angår förslaget att genom

civillag utsträcka detta förbud till allmänna befattningar eller uppdrag

af den beskaffenhet, att de ej kunna till embete räknas, så möter

den oegentlighet att grundlag och civillag skulle genom förslagets antagande

komma att upptaga olika bestämmelser i samma ämne. Af dessa

skäl och då motionärens yrkande, att genom lag måtte stadgas, att blifvande

Justitieråd icke skulle få mottaga enskilda aflönade befattningar

eller uppdrag, förutsätter lagstiftningens inblandning i rent privata förhållanden

— en inblandning som alltid är vådlig och i förevarande fall

måste anses desto mera obefogad, som innehafvarne af det höga embete

att döma Konungens dom nög lära af sig sjelfva till fullo beakta sin

pligt att ej åtaga sig något uppdrag, som i någon mån hindrar dem att

med nit fullgöra sina embetsåligganden — kan Utskottet icke heller i

denna del understödja motionen.

På grund af hvad nu anfördt blifvit får Utskottet alltså vördsamt

hemställa,

att ifrågavarande motion ej måtte till någon vidare

åtgärd å Riksdagens sida föranleda.

Stockholm den 12 April 1873.

På Utskottets vägnar:

H. G. v. GEGERFELT.

Reservation:

af Herr M. Jonsson emot den i Utlåtandet i vissa fall begagnade

motivering.

Stockholm, Associations-Boktryckeriet 1873.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.