Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Majds nådiga Proposition, i fråga om åtgärder för afskaffande af de sä kallade säljbara apoteksprivilegierna.

1873-05-06 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1873:40, Utlåtande, i anledning af Kongl. Majds nådiga Proposition, i fråga om åtgärder för afskaffande af de sä kallade säljbara apoteksprivilegierna.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lag-TJtskottets Utlåtande N:o 40.

3

i

N:o 40.

Ank. till Riksd. Kansli den 6 Maj 1873, kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Majds nådiga Proposition, i fråga

om åtgärder för afskaffande af de sä kallade säljbara

apoteksprivilegierna.

Den ifrågavarande nådiga Propositionen, som blifvit åt begge Kamrarne

till Lag-Utskottet remitterad, är af följande lydelse:

»I underdånig skrifvelse den (2 Juli 1851 anförde Rikets Ständer, hurusom,

i anseende till de menliga följder, som uppkomme deraf, att privilegier för

apotekareyrkets bedrifvande öfverlätes genom köp och arf med mera, hvar

af icke sällan händt,. att förvärfvandet af rättighet att detta yrke bedrifva

mindre varit beroende af kunskaper och ådagalagda insigter i detsamma, än

af förmågan att för apoteksprivilegierna erlägga en hög, ofta öfverdrifven

köpeskilling, framställning blifvit hos Rikets Ständer gjord om angelägenheten

att i detta förhållande tillvägabringa förändring; hvarvid Rikets Ständer

inhemtat, bland annat, att öfver de flera tid efter annan till Kongl.

Maj:t inkomna underdåniga hemställanden och förslag i ämnet, Sundhetskollegium

den 17 Oktober 1845 afgifvit underdånigt yttrande, deri Kollegium

på anförda skäl ansett, att uti hvad redan om apoteksprivilegiers

öfverlåtande vore stadgadt någon ändring icke borde ifrågakomma, men att

en Kollegie-ledamot, General-direktören m. m. Ekströmer derutinnan varit

af skiljaktig mening samt hufvudsakligen anfört, att, om än apotekareyrket

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 40.

vore till en viss grad att anse såsom ett merkantilt näringfång, det derjemte

vore ett vetenskapligt yrke, af den vigt för menskligheten att dess

utöfning icke anförtroddes åt någon annan än den, som deri förvärfvat och

ådagalagt behöriga kunskaper och skicklighet, hvaraf äfven syntes böra

följa, att den, som genom högre kunskaper och större skicklighet gjort sig

bäst qvalificerad till samma yrkes utöfning, företrädesvis borde dertill blifva

använd, . hvilket dock, så länge rättigheten att drifva apoteksrörelse endast

genom inköp af företrädarens privilegium kunde förvärfvas, icke alltid lät

sig verkställa, da det vore icke skickligheten, utan bästa tillgången på penningar

eller största krediten och i förening dermed mången gång minsta

betänksamhet i kalkyl, som bestämde, hvilken blefve egare af ett ledigt

eller till salu utbjudet apotek, sa att staten icke blott vore beröfvad tillfället

att för det allmännas båtnad företrädesvis använda och genom befordran

belöna och uppmuntra den större skickligheten, utan ock måste

stillatigande öfverlåta dispositionen af detta vigtiga prerogativ åt enskild

mans af enskilt intresse beroende val; till undanrödjande af hvilka olägenheter,

. de der icke hade sin grund uti någon i gällande författningar bestämdt

medgifven rättighet att apoteksprivilegiet försälja, utan snarare vore att

söka uti. en oriktig tydning af den oegentliga benämningen »privilegium’-,

som rättigheten att å viss ort idka apoteksrörelse af ålder erhållit, bemälde

General-direktör framställt ett förslag, gående derpå ut, att, efter

skedd samt af Kongl. Maj:t i nåder gillad värdering och klassifikation utaf

samtliga i riket befintliga apoteksprivilegier, två procent af det för hvarje

privilegium sålunda, inom klassen, bestämda värde borde årligen afskrifvas,

hvarigenom, detta värde vid inträffande köp minskades med motsvarande

summa, intilldess vid utgången af femtionde året privilegiet vore helt och

hållet hemfallet till staten; och yttrade .Rikets Ständer vidare uti berörda

skrifvelse, att, som otvifvelaktigt vore, att handeln med så kallade apotekspiivilegiei,

hvilken handel svårligen kunnat blifva möjlig utan genom bristerna

i gällande stadgande^ medförde stora olägenheter för apoteks-yrkets behöriga

utöfning, hvadan det syntes nödigt, att denna handel borde upphöra,

äfvensom att bestämda föreskrifter derom utfärdades, likväl på det sätt, att

någon uppoffring, för staten. derigenom icke ifrågasattes och att någon förhöjning

åt medicinaltaxa!! ej heller af sådan anledning Lomme att ega rum.

Rikets Ständer, som för sin del funnit det af General-direktören Ekströmer

föreslagna sätt för tillvägabringa!^ af rättelse derutinnan vara väl grundad!,

i underdånighet anhölle, det Kongl. Maj:t i nåder måtte tillse, huruvida ej

i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af bemälde General-direktör uppgifna

gi under, ifrågavarande privilegiihandel måtte genom årlig amortering

kunna för framtiden afskaffas.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 40.

5

1 det underdåniga utlåtande, Sundhets-kollegium den 21 December

1DT»2 afgaf i anledning af Rikets Ständers berörda framställning, vitsordade

Kollegium nyttan af privilegiihandelns afskaffande och tillstyrkte såväl då,

som i de underdåniga yttranden, Kollegium sedermera i denna fråga afgifvit,

att denna handel måtte bringas till slut, så mycket heldre som Kollegium

icke ansåg densamma hvila på laglig grund, ehuru tillika, enligt

Kollegii förmenande, måste medgifvas att ett omedelbart afskaffande af dylik

handel skulle ådraga de med eu sådan förändring samtida apoteksinnehafvarne

ett oförtjent lidande och medföra en både för dem enskildt och

för yrket i allmänhet betänklig rubbning i deras ekonomiska ställning. —

Apotheksinnehafvarne åter, som jemväl lemnades tillfälle att yttra sig öfver

det af Rikets Ständer väckta förslag, bestredo privilegiihandelns afskaffande,

såsom hvarken nyttigt för yrket eller nödvändigt för det allmänna eller

ens lagligen kunnande ega rum utan uppoffring af staten, eftersom privilegiet

vore innehafvarens välfångna egendom, som icke utan full ersättning kunde

honom fråntagas.

Då emellertid frågan förblef oafgjord, inkom Apotekare-societeteus

direktion ungefär tio år sednare, eller den 30 April 1863, till Kong!. Maj:t

med en underdånig framställning, deruti direktionen väl förklarade sig vidhålla

den af apotekarne förut uttalade åsigten om privilegiernas natur och

nyttan af deras fortvara, men tillika, »på det den väckta frågan måtte erhålla

ett definitivt afgörande, som kunde bringa till slut den osäkerhet,

som alltid i någon mån uppstode derigenom att ett dylikt förslag (privilegiihandelns

afskaffande) väckts och vunne något understöd», i underdånighet

gaf tillkänna, att, om Kongl. Majit funne en förändring med de säljbara

privilegierna böra ske och statens tillgångar icke medgåfve deras inlösande,

Apotekare-societetens medlemmar förordade frågans lösning i enlighet

med r tt förut framstäldt förslag, som af Sundhets-kollegium redan i dess

ofvanberörda utlåtande den 21 December 1855 omnämnts med gillande

såsom till sin hufvudsakiiga grund öfverensstämmande med, men i enkelhet

och ändamålsenlighet öfverträffande det förslag, som af Rikets Ständer

i deras omförmälda skrifvelse berördes. Nämnda af Apotekare-societeten

då omfattade förslag afsåg, att Kongl. Maj:t skulle genom allmän författning

stadga, att all försäljning af apoteksprivilegier skulle vara upphäfven

med femtionde året efter det, då författningen utkom. Intilldess denna

tidpunkt inträffade, skulle således privilegierna få försäljas såsom förut,

ehuru pri vilegii priset naturligtvis kom me att efterhand nedgå, i den mån

deri föreskrifna tidpunkten för ghaudelus upphörande nalkades, hvarigenom

den förlust, som blefve oundviklig för privilegji-inneliafvarne, åtminstone

komma att fördelas på eu längre tid och någon ersättning alltid för dem

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 40.

vara att påräkna, när de lemnade privilegiet. Vid det medgifvande till

privilegiernas framtida upphörande, Apotekare-societetens biträdande af nämnda

förslag innefattade, fastade societeten dock vissa förbehåll, hvilka Sundhetskollegium

i infordradt underdånigt utlåtande den 21 December 1863 emellertid

ansåg vara af beskaffenhet att icke böra vinna nådigt bifall, enär

derigenom det allmännas anspråk med afseende å sättet för denna närings

utöfning under den bestämda öfvergångstiden icke skulle blifva behörigen

tillgodosedt. Detta föranledde ock, att Kong!. Maj=t genom nådigt beslut

den 12 November 1869 förklarade det af societetens direktion framlagda

förslag i dess dåvarande skick icke kunna bifallas, men att Kong]. Maj:t

ville lemna direktionen tillfälle att, efter förnyad behandling af ärendet,

till Kongl. Maj:t inkomma med ytterligare framställning i ämnet.

Med begagnande af det tillfälle, Kongl. Maj:t sålunda lemnat Apotekare-societetens

direktion att afgifva ett förnyadt förslag om sättet för de

säljbara apoteks-privilegiernas afskaffande, öfverlemnade direktionen den 20

September 1870 till Kongl. Maj:ts pröfning ett dylikt förslag, som åsyftade

att för samtliga apotek af ifrågavarande beskaffenhet upprätta en gemensam

amorteringsfond, från hvilken de nuvarande innehafvarne af säljbara

apotek skulle få till sig utbetaldt hvad sjelfva öfverlåtelserätter: af apoteket,

efter behörig uppskattning, kunde anses vara värd, emot det att med

apotekets innehafvande följde skyldighet att å bestämda tider till fonden

erlägga hvad till ränta och amortering af det från fonden utbetalda ersättningsbeloppet

jemte förvaltningskostnader erfordrades, till dess att hela beloppet

af ersättningen blefve guldet.

Enligt det förslag till stadgar för berörda amorteringsfond, direktionen

uppgjort, skulle hvarje egare af säljbart apoteks-privilegium vara berättigad

att anteckna sig till delaktighet i fonden för en viss summa, hvartill han

uppskattade sitt privilegium. Innan något privilegium af fonden inlöstes,

skulle emellertid alla de privilegier, hvilka till inlösen anmälts, värderas

af nämnder, utsedda af fondens styrelse, hvarefter och sedan nämndernas

yttranden inkommit till styrelsen, denna skulle ega att fastställa de belopp,

hvarmed privilegierna borde af fonden inlösas. 8 a vi da innehafvare!! af apoteket

åtnöjdes med det af styrelsen fastställda beloppet, skulle han, så snart

tillräckliga medel blifvit för fondens räkning upplånta, få hos fonden lyfta

hela detta belopp, hvarmed han ock afstode från all rätt att vidare försälja

eller eljest på annan person öfverlåta apoteket. Dessutom ålåge honom a.tt,

jemte en viss afgift, som skulle erläggas när han tecknade sig till delaktig
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 40.

het i fonden, och som vore afsedd till bestridande af organisätionskostnader

och bildande af en reservfond, från den dag, privilegiet blifvit inlöst, för

hvart halfår förskottsvis till fonden inbetala hvarje gång högst 31 procent

å inlösningsbeloppet, hvilket skulle fortgå under så lång tid, som erfordrades

för beloppets amortering. När dylikt apotek blefve ledigt, skulle

ny apotekare tillsättas af Kongl. Maj:t, i den ordning som nu iakttages vid

apotek med personliga privilegier, och skulle denne, hvilken således ej vidare

behöfde såsom för närvarande förvärfva rättigheten till apotekets innehafvande

mot en viss köpesumma, deremot vara förbunden att öfvertaga företrädarens

skyldighet att verkställa halfårsinbetalningarne till fonden. Underrättelse

om det belopp, hvartill dessa uppginge, samt huru lång amorteringstid

återstode, skulle meddelas i kungörelsen om privilegiets ledighet, hvari jemväl

borde intagas föreskrift, att sökande skulle ställa borgen för hvad till

inlösen af företrädaren tillhöriga varulager, inredning, kärl och instrumenter

erfordrades. Underläte apotekare att å den bestämda förfallotiden verkställa

föreskrifven inbetalning till fonden, skulle han vara skyldig att erlägga

viss ränta å det förfallna beloppet, och om detta ej inom två månader vore

inbetaldt, skulle han hafva förverkat rättigheten att vidare innehafva apoteket,

som då genast komine att förklaras ledigt, en föreskrift som vore

nödvändig för att betrygga fondens rätt att komma i åtnjutande af de beräknade

amorteringsbidragen. Om under amorteringstiden Kongl. Maj:t

skulle bifalla nytt apoteks anläggande i stad, der redan ett eller flera sådana

funnos, för hvilket eller hvilka privilegiet blifvit af fonden inlöst, skulle

jemväl innehafvare!! af det nyinrättade apoteket vara underkastad skyldighet

att lemna bidrag till fonden efter vissa i förslaget angifna grunder,

hvaremot den eller de andre apotekarne i staden skulle erhålla en motsvarande

minskning i sina förut bestämda bidrag; varande detta stadgande

påkalladt af omtanken om de i amorteringen deltagande apoteksinnehafvarnes

förmåga att fullgöra sina skyldigheter till fonden, hvilken förmåga skulle

kunna i väsendtlig mån minskas, derest nya apotek finge inrättas; som icke

bidrogo till fonden och derigenom konime i en fördelaktigare ställning än

de äldre apoteken, k örslaget bestämde vidare, att den upplåning af medel,

som erfordrades för att sätta fonden i stånd att verkställa privilegiernas

inlösen, skulle ske med det vilkor, att återbetalningstiden icke finge öfverstiga

fyratiofem år. Slutligen innehöll förslaget åtskilliga föreskrifter, afseende

fondens förvaltning, ,som skulle uppdragas åt en styrelse, utsedd af delegarne

och för dem redovisningsskyldig.

Öfver det förslag, hvars grunder här blifvit i korthet angifna, har

Sundhets-kollegium blifvit hördt, dervid Kollegium ansett det vara otvifvelaktigt,

att för apoteksväsendet öfver hufvud vore nyttigt, om den osäker
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lag-Utsl:ottets Utlåtande N:o 40.

het kunde bringas till slut, hvilken nu rådde om verkliga betydelsen af

ifrågavarande apoteksprivilegier, hvarföre och då det nu framlagda förslaget,

hvithet afsåge såväl ett skyndsamt upphörande af handeln med dylika privilegier,

som ock att bereda nuvarande innehafvare af privilegierna någon

ersättning för hvad de för sina apoteksrättigheter utgifvit, syntes kunna

leda till det dermed afsedda ändamålets vinnande, Kollegium funnit sig

böra i hufvudsaken tillstyrka dess godkännande, ehuru Kollegium på samma

gång gjort hemställan om åtskilliga ändringar i förslagets särskilda delar,

likasom rörande behofvet af ett särskilt stadgande i fråga om sådana hittills

säljbara privilegier, hvilkas innehafvare icke läte anteckna sig till delaktighet

i fonden; i hvilken afseende Kollegium föreslagit, att Kongl. Maj:t

måtte, i sammanhang med pröfningen af det underdåniga förslaget till stadgar

för amorteringsfonden, förordna, att, äfven om innehafvare af dylikt

privilegium icke begagnat tillfället att få privilegiet af fonden inlöst, all

stadfästelse å försäljning eller öfverlåtelse af apoteksprivilegium skulle upphöra

med femtionde året efter det, då nådigt beslut fattades angående

apoteksprivilegiernas amortering, så att efter berörda tids förlopp alla apotek

blefve personligt privilegierade.

Med afseende å hvad Sundhets-kollegium anfört rörande amorteringsförslagets

särskilda delar och hvad i öfrigt vid pröfningen deraf förekommit,

har Kongl. Maj:t funnit samma förslag icke vara af beskaffenhet att kunna

i oförändradt skick bifallas. För ett ändamålsenligt ordnande af apoteksväsendet

är det emellertid af synnerlig vigt, att den visserligen ej i lag

uttryckligen medgifna, m-en på, långvarig häfd grundade rättigheten för innehafvarne

af alla äldre apotek att till hvilken kompetent person som helst

öfverlåta sitt privilegium och sålunda kunna derför betinga sig eu mot inkomsten

af rörelsen svarande betalning, må, så snart ske kan, upphöra.

En sådan förändring af det nuvarande förhållandet kan dock ej åstadkommas

utan känbar förlust för de apotekare, hvilka, enligt det hittills följda

bruket, varit nödsakade att för sina privilegier betala ofta ganska höga

köpeskillingar; och då till godtgörande häraf någon mellankomst från statens

sida icke lärer kunna ifrågasättas, synes det vara en af billigheten

förestafvad oafvislig pligt mot de nuvarande apoteksinnehafvarne, att förlusten

för dem åtminstone göres så litet tryckande som möjligt och framför

allt att de ej, genom förändringens omedelbara vidtagande, må på en gång

drabbas af dess följder, utan lemnas rådrum att, genom årliga afskrifning»r

å den erlagda köpeskillingen för privilegiet, på eu längre tidrymd fördela

den förlust, som säljbarhetens upphörande medför, men just emedan för

reformens fullständiga genomförande en längre tid således kommer att åtgå.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 40.

är det desto mera angeläget, att åtgärder för målets vinnande skyndsamt

vidtagas. Derföre torde redan nu en viss tid böra utsättas, efter livilkens

utgång all handel^ med apoteksprivilegier ovilkorligen må upphöra. Då

denna tidrymd, såvida ej de årliga afskrifningarne skola beräknas alltför

höga, måste tilltagas någorlunda rymlig och således ej torde kunna bestämmas

kortare än till 45 år, skulle emellertid det nuvarande förfaringssättet

med dermed förenade missförhållanden komma att ännu under en

lång följd af år fortfara, hvarjemte och då det under hela denna tid ej

kunde undvikas att nya apotek blefve inrättade, för hvilka någon betalning

icke erlades, den med nyssnämnda tidrymds bestämmande afsedda förmånen

för de nuvarande apoteksinnehafvarne skulle komma att betydligt förringas.

Att fullständigt undanrödja dessa olägenheter lärer svårligen låta sig göra.

Ofvan omförmälda af Apotekare-societeten framlagda förslag om bildande af

en . amorteringsfond för inlösen af alla de så kallade säljbara apoteksprivilegierna

synes dock anvisa en utväg att i väsentlig mån förmildra dem.

Om nemligen, hufvudsakligen enligt grunderna för nämnda förslag, en amorteringsfond

af tillräcklig styrka blefve genom upplåning anskaffad, hvarför

under nuvarande penningekonjunktur några synnerliga svårigheter ej torde

möta, och nödiga garantier ställas för uppfyllande af fondens förbindelser,

kunde derigenom tillfälle beredas för hvarje apotekare, som det önskade,

att erhålla full lösen för sitt apoteks uppskattade värde, och då antagas,

kan, att största delen af nuvarande apotekare skulle af en sådan förmån

sig begagna, samt de apotek, hvilkas privilegier af fonden inlöstes, upphörde

att vidare vara säljbara, så att föreståndarne för dem, vid inträffande ledighet,

komme att antagas i samma ordning som nu i fråga om apotek med

personliga privilegier eger ruin, komme följaktligen innan kort den tid att

inträda, då ett mera ändamålsenligt ordnande af apoteksväsendet läte sig göra.

På grund häraf anser Kongl. Maj:t väl förevarande fråga kunna på

ofvan antydda sätt lämpligen vinna sin lösning; men då dels bestämmelsen

af eu viss tid, efter hvars utgång apoteksprivilegiers försäljning eller öfverlåtelse

skulle komma att upphöra, måste anses innebära en försäkran, att

dylika, nu icke genom någon allmän författning uttryckligen medgifna öfverlåtelser

skulle under nämnde tid tillerkännas giltighet; dels ock för möjligheten

att åvägabringa en amorteringsfond till nuvarande apoteksprivilegiers

inlösen, erfordras, att äfven framdeles blifvande innehafvare af sådana privilegier

tillförbindas att under nämnda tid, såsom vilkor för apoteksyrkets

bedrifvande, till fonden utgöra årliga för amorteringen erforderliga bidrag,

har Kongl. Maj:t funnit sig, innan nådigt beslut i ämnet meddelas, böra°i

JBili, till Eiksd. Prof, 1873. 7 Suwil. 18 Häft. 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

i b Lag-Utskottets Utlåtande N:o 40.

ofvannäranda hänseende inhemta Riksdagens yttrande; och föreslår alltså

Kongl. Maj:t,

att all handel med eller öfverlåtelse enskilde emellan af apoteksprivilegier

skall med utgången af år 1920 upphöra att vidare tillerkännas gällande

kraft, så att derefter rättigheten till apoteksrörelses idkande kommer

att under alla förhållanden vara beroende allenast af de föreskrifter, som

i fråga om sådan näring i allmänhet meddelas; och

att, i händelse derförinnan en amorteringsfond kan komma att bildas,

i ändamål att inlösa nuvarande s. k. säljbara apoteksprivilegierna, en hvar

innehafvare af sådant apotek, hvars privilegium blifvit af fonden inlöst, eller

af nytt apotek, som framdeles kan komma att i stad inrättas, må, såsom

vilkor för apoteksrörelsens fortfarande utöfvande, kunna tillförbindas att intill

nyssnämnda års utgång årligen till amortering af de för apoteksprivilegiers

inlösen upplånta medel utgöra bidrag enligt de grunder Kongl. Maj:t

vid fastställande af stadgar för amorteringsfonden kan komma att bestämma.»

Utskottet, som tagit denna nådiga Proposition jemte dertill hörande

handlingar under öfvervägande, har dervid ansett sig icke böra underlåta

att fästa uppmärksamheten på den åt Apotekare-societetens direktion ifrågasatta

bestämmelse att, när apotek af ifrågavarande beskaffenhet blir ledigt,

den som af Kongl. Maj:t utnämnes till detsammas öfvertagande skall vara

skyldig, der det äskas, att från den afgående apotekaren eller hans rättsinnehafvare

till sig lösa allt varulager af fullgod beskaffenhet jemte inredning,

kärl och instrumenter. Billigheten såväl som det allmännas välförstådda

intresse synes nemligen fordra, att dylik föreskrift meddelas. Men

då det torde ankomma på Kongl. Maj:t att härom i administrativ väg förfoga,

samt någon anledning till anmärkning emot förevarande förslag för

öfrigt icke förekommit, får Utskottet vördsamt hemställa,

att Kongl. Maj:ts berörda nådiga Proposition måtte af Riksdagen

bifallas.

Stockholm den 6 Maj 1873.

På Utskottets vägnar:

II. G. von Gegerfelt.

Re servation:

af Herr Grefve Mörner: »Då uti Sverige någon billig klagan icke

kunnat förspörjas i anseende till det sätt, hvarpå apoteksrörelsen öfverhufvud

taget skötes, utan densamma torde vara inrättad på ett vida gagne
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 40.

ligare och för allmänheten mera betryggande sätt än som är fallet i de

länder der, äfven i denna näring, eu fri täflan eger ram;

då, genom den föreslagna förändringen, möjligheten att erhålla apotek

för dem, som sig åt detta yrke egna, ifall Kongl. Maj:ts proposition

antages, synes komma att bero på ålder eller andra dylika förtjenst^’, enär

apotekarne förmodligen sedan lära komma att likasom postmästare m. fl. embetsmän

af Kongl. Maj:t tillsättas, så att en yngre och genom skicklighet

utmärkt man ingalunda torde få lättare utan sannolikt fast svårare än nu

att kunna för egen räkning erhålla ett apotek;

då, om man afser ifrån den måhända misshagliga klangen af ett ord

och, i stället att på grund deraf fatta en mening, undersöker sak, det nuvarande

så kallade »Privilegiet1’ torde finnas vara ifrån början af Riks-styrelsen

för Apotekare-societeten anordnadt, och gagnet deraf icke ens ännu

lärer i sjelfva verket kunna bestridas, samt, äfven om nuvarande förhållande

upphäfves, inskränkningen ändå så till vida kommer att qvarstå, som inga

flere apotekare synas komma att få finnas, än de som till denna rörelses

bedrifvande blifva af Kongl. Maj:t allernådigst utnämnde, hvadan apotekareyrket

ifall det, efter hvad sannolikt är, ordnas på sådant sätt, blifver ett

slags embetsprivilegium;

då jag icke kan förstå rättvisan i den föreslagna amorteringsplanen,

hvarigenom en hjelplig ersättning för utlagda medel väl torde beredas dem,

som, då amorteringen börjar, innehafva apotek, men föga ersättning tillgodokommer

åter dem, som sedan under en lång tidsföljd få tillskjuta

medlen för denna så kallade amortering; samt

då jag icke kunnat finna, att förändringen påkallats af dem, Indika

omfattat apotekareyrket och icke heller egentligen från allmänhetens sida,

om äfven, efter någon eller några motionärers bedrifvande samt måhända

utan någon egentlig undersökning, fångade af klangen uti ordet »Privilegium»,

Riksens Ständer sommaren 1851 beslöto hemställan om förändring i anseende

till privilegierne:

föranlåtes jag för min del påyrka afslag å Utskottets hemställan om

bifall till Kongl. Maj:ts ifrågavarande nådiga proposition»,

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1873:88 Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition i fråga om åtgärder för afskaffande af de sa kallade säljbara apoteksprivilegierna. a1 i texten