Sök i Ratio Lex

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 44

1873-05-07 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1873:44, Lag-Utskottets Utlåtande N:o 44

Dokumentets text

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 44.

N:o 44.

Ank. till Riksd. Kansli d. 7 Maj 1873, kl. 11 f. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition,

med förslag till förordning angående verkställighet,

i vissa fall, af straff, ådömdt genom icke laga

kraft egande utslag.

Begge Kamrarne hafva till Lag-Utskottets behandling hänskjutit omforma

Ida nådiga Proposition, hvilken är af följande lydelse:

”Då häkte, hvari någon, såsom misstänkt för brott, hålles, ej kan anses

såsom straff, utan endast såsom en för det allmänna rättstillståndets upprätthållande

nödig säkerhetsåtgärd, synes den häktade ega rättmätiga anspråk att

häktningen, hvilken för honom medför ett ofta känbart lidande, icke blifver

långvarigare än det afsedda ändamålet oundgängligen kräfver. Det måste derföre

vara statens pligt att träffa sådana anordningar, hvarigenom tiden för

häktningens fortvaro i möjligaste mån förkortas; och i sådant afseende är det

af vigt att det angående den häktade meddelade utslag så fort omständigheterna

det medgifva till verkställighet befordras. För närvarande är genom

Kongl. brefvet den 16 December 1819 stadgadt, att, då en tilltalad, efter erhållen

del af det angående honom gifna utslag, förklarar sig dermed nöjd och

vid ett sådant förklarande förblifver, samt fråga ej heller eger rum om högre

ansvar, än hvartill dömdt blifvit, hinder för verkställigheten af samma utslag

icke bör möta deraf, att tiden för ändringssökande ännu icke förflutit. Då

s. 15 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottet» Utlåtande N:o 44.

15

verkställigheten sålunda gjorts beroende deraf, att fråga ej eger rum om högre

ansvar, är nämnda stadgande icke tillämpligt i de fall, då åklagare eller målsegare

besvära sig öfver utslaget, utan måste i dessa icke sällan förekommande

fall, intill dess slutlig dom hinner meddelas, fången i häktet qvarhållas, till

ökadt lidande för honom sjelf och till kostnad för staten, som under tiden

måste besörja hans underhåll. Med anledning häraf och under anmärkning

tillika, att förenämnda bestämmelse, hvarigenom fången lemnades frihet att ena

dagen förklara sig med utslaget nöjd samt begynna straffet, och andra dagen

återkalla sitt förklarande och afbryta bestraffningen, vore olämplig, har Riksdagens

Justitie-ombudsman uti underdånig skrifvelse den 31 Oktober 1870 hemställt

om borttagande ur ofvan åberopade Kongl. bref af de der för straffets

bringande till verkställighet förutsatta vilkor, att den tilltalade förblef vid sitt

förklarande att han med den ådömda bestraffningen åtnöjdes och att fråga icke

vore om straffets skärpning, så att följaktligen det ådömda straffet skulle kunna

verkställas, så snart den dömde dermed förklarade sig nöjd.

Kongl. Maj:t, som anser att ett sådant förfaringssätt skulle i många fäll

medföra väsendtliga fördelar såväl för den häktade, som för staten, samt att

de oegentligheter, som derigenom undantagsvis kunde uppstå, äro af underordnad

vigt, vid jemförelse med de stora olägenheter, nu gällande bestämmelser

föranleda, har derföre låtit utarbeta ett lagförslag i ofvan antydda syftning;

och vill Kongl. Maj:t alltså, med öfverlemnande af Högsta Domstolens

och Stats-Rådets i frågan hållna protokoll, jemlikt § 87 Regeringsformen, föreslå

Riksdagen antagande af följande:

Förordning angående verkställighet, i vissa fall, af straff, ädömdt genom

icke laga kraft egande utslag.

Med ändring af hvad lag och författningar innehålla häremot stridande,

förordnas som följer:

1 §•

Har den, som blifvit dömd till straffarbete på viss tid eller till fängelse

och skall hållas häktad i afbidan derå att det öfver honom fällda utslag

vinner laga kraft, icke besvärat sig öfver utslaget inom den för ändringssökande

föreskrifna tid, eller har han före besvärstidens utgång, i den ordning

2 § bestämmer, förklarat sig nöjd med utslaget och villig att undergå den

ådömda bestraffningen; då bör straffet genast gå i verkställighet utan hinder

af åklagares eller målsegandes besvär.

Är utslaget af domstolen understäldt högre Rätts pröfning eger hvad

nu sagdt är ej tillämpning.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 44.

2 §•

Vill häktad afgifva sådant förklarande, hvarom i 1 § är nämndt; bör det

ske inför Konungens Befallningshafvande, derest den häktade förvaras i länsfängelset,

men i annat fall inför Tillsyningsmannen eller Föreståndaren vid

häktet i vittnens närvaro; dock må förklarandet ej gälla med mindre den häktade

inom fängelset haft minst två dagars betänketid efter det underrätts utslag

för honom afkunnades. eller öfverrätts utslag blef honom delgifvet. Förklarande,

som skett i öfverensstämmelse med hvad nu är sagdt, må icke återkallas.

3 §•

Yarder straff, hvars verkställighet börjat, af öfverrätt skärpt, skall bestraffningen

ändock fortgå enligt underrättens utslag, till dess den häktade, på

sätt ofvan sägs, förklarat sig nöjd med öfverrättens utslag, eller detta eljest

emot honom vunnit laga kraft.

4 §.

Då fängelsestraff, som den häktade undergått, skall å straffarbete afräknas,

förfares enligt de i 4 kap. 6 § Strafflagen stadgade grunder.”

Utskottet, som för sin del gillar de i Kongl. Maj:ts proposition anförda

skäl för det framstälda förslaget och icke har något att erinra mot de särskilda

bestämmelserna i detsamma, hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts ifrågavarande nådiga proposition måtte af Riksdagen

bifallas.

Stockholm den 7 Maj 1873.

På Utskottets vägnar:

H. (i. v. Gegerfelt.

Stockholm, J. W. Svenssons boktryckeri, 1873.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1873:89 Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition med förslag till förordning angående verkställighet, i vissa fall, af straff, ådömdt genom icke laga s. 13 i texten