Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphörande af klockares brefbäringsskyldighet.

1873-05-13 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1873:48, Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphörande af klockares brefbäringsskyldighet.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 48.

9

N:o 48.

Ank. till Riksd. Kansli den 14 Maj 1873, kl. 11 f. in.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphörande af

klockares brefbäringsskyldighet.

I 24 kap. 32 § kyrkolagen, som handlar om klockares skyldigheter,

stadgas bland annat: »Han skall ock bära kapitlets, prostens och kyrkoherdens

bref till posten, när de honom tillhandakomma, till nästa klockare,

och, der sådant försummas, till skadan, som deraf timar, svara».

Uti eu inom Andra Kammaren väckt, till Lag-Utskottets behandling

öfverlemnad motion (Nfo 158) har Herr A. P. Danielsson föreslagit, att

Riksdagen måtte för sin del besluta:

»l:o) att förberörda stadgande i 24 kap. 32 § af 1686 års kyrkolag

måtte till kraft och verkan upphäfvas; och

2:o) att prostens och kyrkoherdens embetsskrifvelser i tjensteärenden

måtte ordnas på samma sätt som Riksdagen möjligen kommer att besluta

om kronobrefbäringsskyldighetens ordnande».

I afseende härå far Utskottet erinra, dels att Rikets Ständer uti

underdånig skrifvelse den 21 November 1863 — under förmälan att ett

upphäfvande helt och hållet af klockares brefbäringsskyldighet icke borde

ifrågakomma, innan densamma kunde af andra befordringsmedel ersättas,

enär, derest presterskapet beröfvades tillfället att få sina embetsskrifvelser

befordrade, deraf kunde vållas en isolering, som gjorde stiftsstyrelsen hardt

nära omöjlig, eller ock presterskapet betungades med den ofta till utgifter

föranledande postbefordringsskyldighet, hvilken för närvarande såsom ett

tjensteåliggande tillhörde klockarne, samt att det syntes icke vara med

rättvisa och billighet förenligt att sålunda befria en klass af tjensteman

från dess göromål, för att utan ersättning lägga desamma på en annan

klass — anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes tillse, huruvida och i hvad

mån fribrefsrätt kunde pastorsembetena i riket för deras embetsskrifvelser

tilläggas; dels ock att innevarande Riksdag bifallit Kongl. Maj:ts nådiga

proposition derom, att den skyldighet till ombesörjande af allmänna kungörelsers,

tjenstebrefs o. s. v. fortskaffande, som nu under benämning af

kronobrefbäring åligger krono-, skatte- och allmänna frälsehemman, ma

Bill. till Riksd. Prof. 1873. 7 Sami. 20 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 48.

med utgången af innevarande år upphöra och bestyret med den så kallade

ordinarie kronobrefbäringen i stället öfvertagas af Postverket, hvilket

i sådant afseende skulle hafva dels att i de särskilda orterna i samband

med förut varande postvägar inrätta nya postgångar å de linier, som

efter vederbörande Länsstyrelsers hörande pröfvas såväl för kronobrefvens

behöriga fortskaffande som för den enskilda brefvexlingen mest ändamålsenliga,

och dels att å lämpliga punkter, — om så skulle erfordras en

inom hvarje socken, — öppna poststationer eller brefbäringsstationer, der

de, indika för närvarande ega begagna sig af kronobrefbäringen, skulle

vara skyldiga att i eller utan lösväska aflemna och afhemta sina ifrågavarande

försändelser; — allt emot det att, till beredande af tillgång för

bestridande af härmed förenade kostnader, ett förslagsanslag anvisades

för att, efter upphäfvande af fribrefsrätten och enligt de närmare föreskrifter,

som Kongl. Maj:t kan finna godt att meddela, användas till betalande

af belöpande vanliga postafgifter ej mindre för kronobrefven än

äfven för alla andra till postbefordran aflemnade tjenstebref och öfriga

sådana försändelser, som på grund af sin likhet med tjenstebrefven hittills

varit portofria.

Enär Rikets Ständers ofvanberörda underdåniga skrifvelse den 21

November 1863, som, enligt hvad Justitie-oinbudsmannens embetsberättelse

utvisar, fortfarande är beroende på Kongl. Maj:ts nådiga pröfning,

afser att bereda klockarne befrielse från eller åtminstone lindring i deras

brefbäringsskyldighet, torde Riksdagens åsigter härom få anses såsom

redan gifna. Men beträffande sättet för sakens genomförande synes frågan

hafva kommit i en förändrad ställning till följd af ofvanberörda

beslut i fråga om kronobrefbäringen. Lika väl som denna torde klockarnes

brefbäringsskyldighet lämpligen kunna öfvertagas af Postverket.

Och Utskottet får alltså vördsamt hemställa,

att Riksdagen ville i underdånig skrifvelse anhålla,

att Kong]. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida,

i likhet med hvad redan blifvit beslutadt i fråga om

kronobrefbäringen, den brefbäringsskyldighet, som enligt

24 kap. 32 § kyrkolagen åligger klockare, må kunna

öfverfiyttas på Postverket, samt derefter hos Riksdagen

göra den framställning i ämnet, som för ändamålets

vinnande kan finnas erforderlig.

Stockholm den 13 Maj 1873.

På Utskottets vägnar:

H. G. v. Gegerfelt.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 49. 11

Herr Grefve Alörner har begärt fa antecknadt, att han vid ärendets

behandling inom Utskottet icke närvarit.

N:o 49.

Ank. till Riksd. Kansli den 14 Maj 1873, kl. 11 f.

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående användandet

af inkomster af ledigt pastorat.

Andra Kammaren har till Lag-Utskottet, hänvisat en af Herr Nils

Nilsson från Malmöhus län väckt motion (N:o ,67), hvari föreslås, att

Riksdagen matte för sin del besluta, »att de inkomster af ett ledigt

pastorat, som enka eller oförsörjda barn efter afliden prest icke berättigas

uppbära och icke erfordras till lön för den prestman som förrättar

embetet under ledigheten, eller böra utgå för onera och andra lägenheten

vidlådande utgifter, skola tillfalla pastoratets skolväsende, att, der flera

skoldistrikt finnas inom pastoratet, fördelas dem emellan, efter antalet i

skolåldern varande barn».

Enligt gällande stadga för rikets elementarläroverk, hvilken i detta

afseende öfverensstämmer med äldre föreskrifter i ämnet, ingå ifrågavarande

medel till vederbörande stifts bjggnadskassa, som är afsedd för

elementarläroverkens behof. Något giltigt skäl, hvarför dessa medel

blifvit anvisade till ett sådant ändamål, torde ej kunna anföras. Då

presterskapets aflöning i väsendtlig mån bekostas af församlingarne sjelfva,

synes billigheten fordra, att de besparingar, hvarom här är fråga, komma

församlingarne till godo, för att, såsom motionären ifrågasatt, användas

till folkskoleväsendets befordrande.

I öfverensstämmelse med motionärens förslag får Utskottet alltså

vördsamt hemställa,

att Riksdagen måtte för sin del besluta, att de inkomster

af ledigt pastorat, som enka eller oförsörjda

barn efter afliden prest icke berättigas uppbära cell

icke erfordras till lön för den prestman, som förrättar

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.