Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i gällande konkurslag.

1873-02-13 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1873:5, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i gällande konkurslag.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 5.

1

X:o 3.

Ank. till Riksd, Kansli den 18 Febr. 1873, kl. 2 e. in.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i gällande

konkurslag.

Enligt 32 § i konkurslagen den 18 September 1862 skall gäldenär,

der ej annan öfverenskommelse i laga ordning träffad blifvit, med den

egendom, han i framtiden ärfva eller förvärfva kan, svara till fulla gälden,

ehvad den i konkursen är bevakad eller icke.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till Lag-Utskottet remitterad

motion (N:o 31) har herr I. Asklöf föreslagit, att, med upphäfvande af

omförmälda stadgande, vid slutet af 6 kap- i konkurslagen måtte tilläggas

en ny § af ungefär följande lydelse:

»Så framt ej ackord, i den ordning föreskrifna paragrafer i detta

kapitel innehålla, blifvit gäldenären beviljadt och af domstol stadfästad t,

utan en konkursförsäljning med åtföljande utredning måste ske och skett,

skall den gäldenär, mot hvilken ej något, af domstol godkändt, ansvarspåstående

för vårdslöshet eller bedräglighet blifvit gjordt, så snart utdelningen

i hans massa i sin helhet försiggått, genast varda fri från allt

vidare framtida kraf af sina borgenärer, hvarigenom den ofvannämnda

utdelningen sålunda skall vara att betrakta såsom ett af borgenärerne

gäldenären beviljadt ackord»; hemställande motionären tillika, att det

sålunda föreslagna stadgandet måtte förklaras ega tillämplighet jemväl

på fordringar i de konkurser, hvilka egt rum, innan detsamma blefve

som lag antaget.

Om än, å ena sidan, det måste medgifvas, såsom motionären anmärkt,

att gäldenär, som gjort konkurs, ofta befinner sig i en beklagansvärd

belägenhet, och att den ifrågaställda lagförändringen skulle

underlätta möjligheten för honom att ånyo skaffa sig en förmånlig ekoBih.

till Likså. Prof. 1873. 7 Sami. 4 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 5.

nomisk ställning, så må, å den andra, erinras, att borgenären i ifrågavarande

afseende kan vara ätt beklaga lika mycket som gäldenären, samt

att rättskänslan skulle finna sig föga tillfredsställd af det förhållande,

som af en sådan förändring blefve en följd, nemligen att en borgenär,

som genom gäldenärens konkurs blifvit alldeles ruinerad, nödgades lefva

i det yttersta armod, utan vidare rätt till betalning, oaktadt gäldenären

genom arf eller annorledes kommit i goda omständigheter.

Såsom ett nödvändigt vilkor för ett ordnadt rättstillstånd fordras,

att en hvar skall hafva skyldighet att i mån af förmåga fullgöra sina

förbindelser. Denna grundsats har ock vunnit tillämpning i senare tiders

konkurslagstiftning icke blott här i landet, men äfven i främmande länder.

Det var i sådan riktning man gick, då i konkurslagen af den 18

September 1862, med upphäfvande af den offentliga stämningens preklusiva

verkan, borgenär fick sig tillerkänd rätt att i framtiden utsöka

sin fordran af gäldenären, utan afseende derå om fordringen blifvit i konkursen

bevakad eller icke. Visserligen har berörda grundsats i någon

mån blifvit frånträdd genom föreskrifterna i 6 kap. om ackord, men

häraf lärer så mycket mindre kunna hemtas något stöd för motionärens

förslag, som giltiga skäl ej torde saknas för den mening, att lagstiftningen

genom ackordets införande gått tillräckligt långt i sin omsorg

till förmån för gäldenären, helst ändamålet med konkurs är att låta alla

borgenärerne komma i åtnjutande af sin lagliga rätt till betalning —

icke att bereda gäldenären befrielse från betalningsskyldighet.

På grund af hvad anfördt blifvit får Utskottet vördsamt hemställa,

att ifrågavarande motion ej måtte af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 13 Februari 1873.

På Utskottets vägnar:

H. G. v. GEGERFELT.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.