Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion, åsyftande rättighet för församlingarna att använda kyrkomedel äfven till folkskolornas behof.

1873-05-16 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1873:51, Utlåtande, i anledning af väckt motion, åsyftande rättighet för församlingarna att använda kyrkomedel äfven till folkskolornas behof.

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lag-Utskottets Utlåtande N:o Öl.

N:o Öl.

Ank. till Riksd. Kansli den 16 Maj 1873, kl. 11 f. m,

Utlåtande, i anledning af väckt motion, åsyftande rättighet för församlingarna

att använda kyrkomedel äfven till folkskolornas behof.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till Lag-Utskottet remitterad motion

{JV? 75) har Herr Ake Andersson anfört, att, enligt Kongl. förordningen om kyrkostämma

samt kyrkoråd och skolråd den 21 Mars 1862, kyrkan och skolan stode

med hvarandra i ett visst sammanhang. Häraf framginge dock icke tydligt, huruvida

församlingar!]e egde använda några af kyrkans medel till skolans behof, men det

syntes åtminstone icke vara förbjudet, alldenstund kyrkostämma, jemlikt 2:dra § 4:de

punkten i åberopade förordningen, egde att besluta om »kyrkomedel användande».

Emellertid och då kyrkans medel, som utginge af församlingen, icke kunde betraktas

annorledes än såsom församlingens egna hopskjutna kapital, syntes billigheten fordra

att, der kyrkan hade större kapital än som erfordrades för dess uppehållande, församlingen,

oberoende af domkapitlets mellankomst, må ega rätt att anslå en del af

kyrkans medel till fyllande af folkskolans behof. Följden häraf skulle säkerligen på

många ställen blifva den, att skolorna och undervisningsmetoden finge ett helt annat

utseende, än som på åtskilliga ställen nu vore förhållandet. Och kyrkorna skulle

derpå ingenting förlora, då under alla omständigheter gällande lag stode orubbad att

»alla som i socknen bo skola kyrka bygga och uppehålla». Motionären föreslår derföre,

. »att Riksdagen, såsom ett förtydligande eller tillägg till berörda Kongl. förordning,

täcktes för sin del besluta att, der kyrkomedel finnas mer än tillräckliga

för kyrkans uppehållande med hvad dertill hörer, må församlingen vara tillåtet att

utan domkapitlets hörande genom beslut å kyrkostämma använda större eller mindre

del af. kyrkofonden för skolornas behof, med skyldighet att årligen upptaga dessa

medel i revisionsberättelsen.»

Då åberopade Kongl. förordningen den 21 Mars 1862 stadgar, att till

kyrkostämmas behandling höra, bland annat, frågor om kyrkomedel användande, torde

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lag-UtsJcottets Utlåtande N:o Öl.

11

detta icke böra så förstås, som skulle kyrkostämma ega makt att besluta om dessa

medels användande för främmande ändamål, utan lärer väl innebära endast att stämman

må besluta om sättet huru medlen skola för det med dem afsedda ändamål

användas. Enligt Kongl. brefven den 23 November 1686 och den 6 April 1695

äro kyrkomedlen ställda under tillsyn af vederbörande landshöfding och konsistorium,

som jemväl fått sig uppdraget att pröfva, huru vården deraf handhafves och rätta

deremot förekommande fel; och genom Kongl. brefvet den 6 Juni 1797 är förklaradt,

att församlingarne så mycket mindre ega rätt att efter behag och eget godtfinnande

använda kyrkans medel, som desamma tillkommit icke endast genom församlingarnes

enskildt gjorda sammanskott och gåfvor, utan äfven genom den vin- och

byggnadssäd, som Kongl. Maj:t och Kronan skänkt och bestått. Också har hittills

varit iakttaget, att, der man ansett kyrkornas tillgångar medgifva, att större eller

mindre del deraf användes till förmån för undervisningsanstalterna, underdånig ansökan

om tillstånd dertill blifvit hos Kongl. Maj:t gjord, hvarefter och sedan vederbörandes

yttranden infordrats, Kongl. Maj:t efter omständigheterna i hvarje särskildt fall förordnat.

Såsom motionären anmärkt, åligger det i allmänhet församlingarne att bygga

och underhålla kyrka och allt hvad dertill hörer; och der förhållandet är sådant,

synes utan våda kunna öfverlemnas åt dem sjelfva att afgöra, huruvida någon del af

kyrkans medel, vare sig kyrkotionde, som förekommer endast i de från Danmark afträdda

provinserna Skåne, Halland, Blekinge och Bohus län, eller andra kyrkan tillhöriga

medel, må till förmån för folkskolan användas.

Utskottet får derföre, i anledning af förevarande motion, vördsamt hemställa,

att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla, att Kongl.

Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida ej åt församlingar,

som hafva skyldighet att sjelfva bygga och underhålla kyrkan,

må lemnas rätt att utan särskildt tillstånd besluta om kyrkomedlens

användande för folkskolans behof, samt att Kongl. Maj:t

måtte vidtaga de åtgärder, som för vinnande af berörda ändamål

finnas erforderliga.

Stockholm den 16 Maj 1873.

På Utskottets vägnar :

H. 0. v. Gregerfelt.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 51.

Reservationer;

af Herr Grefve Mömer, som icke kunnat biträda Utskottets beslut, såsom

kunnande leda till en, efter reservantens förmenande, ingalunda behöflig ändring i

hittillsvarande förhållanden;

af Herr Friherre Nordenfalk, Herr Caspersson, Herr Sundeil, Herr Widen

och Herr Frisk, hvilka ansågo motionen icke böra bifallas.

Herrar von Sydow, Friherre Wrede, Holmberg och Hasselrot hafva begärt

få antecknadt, att de i ärendets behandling inom Utskottet icke deltagit.

Stockholm, tryckt hos J. & A. liiis, 1873.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.