Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring i gällande föreskrifter angående lotterier.

1873-02-18 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1873:8, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring i gällande föreskrifter angående lotterier.

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 8.

11

Reservation:

af Herr Westerdal: »Då yngling vid fullständigt elementarläroverk

är underkastad militäriska öfningar till större utsträckning, än som erfordras

af beväringsmanskapet, och dessa öfningar, förutom dermed förknippade

kostnader, jemväl förminska den tid, som han annars kunnat

egna åt sina studier; så fordrar icke blott billighet utan äfven rättvisa,

att han tillerkännes, så vidt sig göra låter, en mot nämnda uppoffring

svarande fördel- Eljest skulle nemligen den likställighet i medborgerliga

skyldigheter, som är ett oafvisligt vilkor för ett samhälles sunda

utveckling, icke vinna tillbörligt erkännande. Af nämnda anledning

kan jag icke förena mig i den af Lag-Utskottet gjorda hemställan i följd

af Herr A. W. Wigardts ifrågavarande motion, utan tillåter mig vördsamt

föreslå,

att Riksdagen ville för sin del besluta att yngling,

som antingen före beväringsåldern genomgått eller vid

den tiden vistas vid fullständigt elementarläroverk,

bör, derest han af vederbörande godkännes, i likhet

med medlem af skarpskyttekorps befrias från första

årets beväringsexercis.»

N:0 S.

Ank. till Riksd. Kansli den 18 Febr. 1873, kl. 6 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring i gällande

föreskrifter angående lotterier.

I detta ämne hafva tre särskilda motioner blifvit väckta, en inom

Första Kammaren af Herr N. S. von Kock, (motionen N:o 13) samt de

begge andra inom Andra Kammaren af Herrar Olof Ahlström (motionen

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 8.

N:o 49) och Ake Andersson (motionen N:o 166); och åligger det Lagutskottet,

enligt erhållna remisser, att deröfver sig yttra.

De stadganden, om hvilka här egentligen är fråga, återfinnas i

Kongl. förordningen den 21 Mars 1844, under §§ 1 och 2, så lydande:

»1 §. Lotteri må ej af någon inrättas och öppnas för allmänheten; och

vare ej eller tillåtet att, för egen eller annans räkning, utbjuda eller

afyttra lotter till penningars eller annan lös eller fast egendoms bortlottande

inom eller utom riket. — 2 §. Det i föregående § stadgade

förbud må likväl icke lämpas å bortlottning af lösören för välgörande

ändamål, eller af konstsaker till svenske konstidkares understödjande

och uppmuntran; dock bör om sådan lottning anmälan förut ske hos

vederbörande Konungens Befallningshafvande, som dertill eger, efter pröfning

af omständigheterna, meddela tillstånd.»

Motionärerne hafva föreslagit:

Merr von Kock: »att Riksdagen för sin del beslutar, att § 2 af

Förordningen den 21 Mars 1844, angående lotteri-inrättningar, upphäfves»;

Herr Ahlström, med hvilken Herrar Edv. von Schoultz och A. Adlersparre

sig förenat: »att till 2 § i Kongl. Förordningen angående förbud

emot lotteri-inrättningar samt mot försäljning af lotter för in- och utländska

lotteriers räkning den 21 Mars 1844 måtte fogas ett så lydande

eller dermed liktydigt tillägg: och må jemväl s. k. konstflits- eller industri-lotterier,

hvilka icke åsyfta enskild vinst, utan allenast att främja

den inhemska industrien och slöjdskickligheten, kunna få af särskilda

föreningar inrättas, så framt vederbörande Konungens Befallningshafvande,

efter pröfning af underställda förslag till reglementen för sådana

lotterier och med föreskrifvande af de kontrollåtgärder, hvilka kunna

anses nödiga och lämpliga, finner skäligt sådant tillstånd meddela»; och

Herr Ake Andersson: »att Riksdagen måtte för sin del besluta upphäfvandet

af Kongl. Förordningen den 21 Mars 1844 med förbud mot

lotterier, samt att dels ett penninge-statslotteri, efter mönster af danska

klasslotteriet eller annan dylik lämplig inrättning, här i landet upprättas,

och dels att tillstånd lemnas åt enskilde att mot vissa garanterade

vilkor inrätta konst- och industri-lotterier. Börande behållningen af det

förra och den behöriga afgiften för de sednare till statsverket ingå, för

att användas till statens allmänna behof.»

Hvad nu först angår den del af Herr Ake Anderssons förslag, som

afser upphäfvande af åberopade Kongl. förordningen samt inrättande

af ett penningelotteri för statens räkning, så kan Utskottet för sin del

icke godkänna den af motionären uttalade åsigt, att lotterispelet i allmänhet

skulle ur moralisk synpunkt vara alldeles oskadligt. Detta spel,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 8.

13

när det bedrifves för vinnings skull, delar med andra äfventyrliga spel

egenskapen att gifva näring åt en vinningslystnad, som lockar att utan

eget arbete söka ernå fördelar på andras bekostnad samt förtager hågen

för ordnadt arbete och verkar förlamande och förstörande på den flit

och omtanke, som utgör grundvilkor för allt välstånd. Hoppet att

kunna för en lägre insats göra en betydlig vinst förleder ofta äfven

mindre bemedlade personer att på lotterispelet uppoffra penningetillgångar,

nödvändiga för fyllandet af egna och familjens oundgängligaste

behof. Ifrågavarande förbud förmår väl icke afhålla svenska medborgare

från spel på utländska lotterier; men inrättandet af likartade lotterier

inom landet skulle otvifvelaktigt gifva spelet en ökad utsträckning

hos den stora allmänheten och i samma mån leda till en vidsträcktare

utbredning af spelets skadliga följder.

Enär frågan bör bedömas förnämligast ur synpunkten af samhällets

sedliga uppgift, i förhållande hvartill dess ekonomiska intresse är

af underordnad vigt, kan någon afgörande betydelse ej tillerkännas den

möjliga vinst i statsekonomiskt hänseende, som enligt motionärens förmenande

skulle af den föreslagna åtgärden föranledas.

På nu anförda skäl får Utskottet vördsamt hemställa,

l:o att Herr Ake Anderssons motion i denna del

måtte af Riksdagen lemnas utan vidare afseende.

Vidkommande dernäst sednare delen af Herr Åke Anderssons motion

jemte det af Herr Ahlström väckta förslag, hvilka hufvudsakligen sammanfalla

med hvarandra, i det att begge hafva till syftemål att bereda

utväg för inrättande af så kallade konstflits- eller industri-lotterier, sä

torde man utan fara för misstag kunna påstå, att de lotterier af dylik

beskaffenhet, hvilka under sednare tider vaiflt inrättade här i landet, visat

sig medföra för de spelande nästan lika betänkliga följder, åtminstone i

ekonomiskt afseende, som de vanliga penninglotterierna. I de aldra

flesta fall är det lockelsen till vinst men alldeles icke tanken på lotterianstaltens

ändamål att befordra konstindustri och slöjd, som förmår den

spelande att göra sin insats. Förhållandet lärer ock vara, att bland

dem, hvilka försöka sin lycka på ifrågavarande lotterier, ett icke obetydligt

antal utgöres af tjenare och arbetsfolk, eller i allmänhet personer

i sådan ställning, att de icke utan olägenhet kunna underkasta sig

de för deltagande i spelet erforderliga utgifter.

Emot inrättandet af dylika lotterier hyser Utskottet således enahanda

betänkligheter, som de här ofvan i fråga om penninglotterier

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 8.

framställda. Men derjemte må anmärkas, att de vinster, hvilka utfalla

på ett konstflits- eller industrilotteri, merendels icke äro egnade att

fylla något verkligt behof för den vinnande, som derför finner sig föranlåten

att afyttra varan, och under förhållanden sådana som hittills

egt rum finner han sig härvid ganska mycket bedragen i sina förhoppningar,

om han föreställt sig vinsten förvandlad i penningar till ett belopp,

motsvarande det åsätta värdet, emedan varan i verkligheten icke

på långt när betingar det pris, hvarför den blifvit af lotterianstalten

inköpt. Och hvad angår det antydda ändamålet med dessa lotterier,

torde, oafsedt att detsamma icke kan rättfärdiga medlet, den statsekonomiska

grundsats svårligen kunna bestridas, att endast den

industriel produktion är naturlig och, så för det allmänna som för

industriidkaren, båtande, hvars alster utan konstlade åtgärder vinna

afsättning.

Utskottet hemställer fördenskull,

o

2:o att Herrar Ake Anderssons och Ahlströms i

omförmälda hänseende gjorda framställningar ej måtte

af Riksdagen bifallas.

Beträffande slutligen Herr von Kochs motion, som afser upphäfvande

af det enligt 2 § af åberopade Kongl. förordningen medgifna

undantag från det i samma förordnings 1 § stadgade förbud, så anser

Utskottet detta undantag hafva goda skäl för sig. Vinstbegäret ingår

i allmänhet icke såsom hufvudsakligt motiv för deltagande uti ifrågavarande

slag af lotterier. Deltagarne utgöras nästan uteslutande af

personer, hvilka betrakta lotteriet såsom ett medel att förena spridda

krafter till gemensam befordran af dermed åsyftade ändamål, samt använda

dertill penningar, som utan känbar uppoffring kunna undvaras,

och de torde ej fästa synnerligt afseende å den vinst, som deltagandet

för dem kan medföra. Hvad särskildt angår konstlotterier får Utskottet

erinra derom, att konsten har en alltför hög betydelse för att den här

ofvan till stöd för förbudet emot industrilotterier åberopade statsekonomiska

grundsats skulle kunna i förevarande hänseende tillämpas, samt

att i vårt land väl behöfves äfven detta medel för att konsten må kunna

nå önskvärd utveckling.

På grund häraf och med erinran derjemte att enahanda framställning

vid sistlidne riksdag blifvit afslagen, anser Utskottet sig böra

hemställa,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 8.

15

3:o att Herr von Kochs berörda förslag ej måtte

till någon vidare åtgärd å Riksdagens sida föranleda.

Stockholm den 18 Februari 1873.

På Utskottets vägnar:

H. G. v. GEGERFELT.

Reservationer:

af Herrar Westerdal och Königsfeldt, såvidt genom Utlåtandet blifvit

afstyrkt bifall till Herr Ahlströms motion;

af Herrar Sven Nilsson och N. Petersson, hvilka, under åberopande

af de uti Herrar Ahlströms och Ake Anderssons motioner anförda

skäl, ogillade att samma motioner blifvit af Utskottet afstyrka;

samt

af Herr Philipson, emot motiveringen af Utskottets i 3:dje punkten

gjorda hemställan.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.