Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande 2V o 13
1874-03-11 · 7 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 5 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
AK 1TU 1874:13, Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande 2V o 13
Dokumentets text
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande 2V o 13.
1
N:o 13.
Ank, till Rikid. K&nili den 11 Mars 1874, kl. 2 e. m.
Andra Kammarens Första Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 4,
med anledning af väckta förslag om ändring i Kongl. Maj:ts
Förordning och Reglemente angående folkskolelärares pensionering
af den 30 November 1866.
De stadgandes uti förenämnda reglemente, hvilka bestämma pensionsrätten.
innehållas hufvudsakligen i §§ 12—18, så lydande: «§ 12. Pensionsrätt i folkskoleläranies
pensionsinrättning tillkommer, under de vilkor i öfrigt, sorn detta reglemente
bestämmer, hvarje behörigen examinerad och antagen lärare vid högre folkskola,
äfvensom hvarje examinerad och enligt gällande föreskrifter vederbörligen antagen
ordinarie folkskolelärare. Innehar qvinna lärarebefattning, för hvilken enligt
§ 1 pensionsafgift bör utgå, vare hon, lika med man, till pension berättigad. § 13.
Pension är antingen hel eller afkortad Hel pension bestämmes med hänseende
til) den tjensten åtföljande lön, för hvilken vederbörande skolområde, eller skoldistrikt
vunnit delaktighet i pensionsinrättningen, och utgår med trefjerdedelar eller 75
procent af denna lön. Afkortad pension bestämmes i förhållande till hel pension
och utgår med vissa procent deraf, på sätt i §§ 15 och 16 vidare stadgas. § 14.
Rätt till hel pension tillkommer hvarje pensionsberättigad folkskolelärare, då han
uppnått sextio års ålder och räkna!* trettio tjenstear. § 15. Folkskolelärare, som
ej upphunnit det i § 14 bestämda antalet lefnads- och tjensteår, men genom obotlig
sjukdom blifvit urståndsatt att sin tjenst vidare sköta, eger att, derest lefnadsoch
tjensteåren sammanräknade utgöra nittio, erhålla hd pension. Brista ett eller
flera år i detta antal, bestämmes pensionsbeloppet på det sätt, att för hvarje bri
stande år afkortas en procent af hela pensionen. Rätt till hd eller afkortad pension
enligt denna § tillkomma dock ingen, som icke räknar minst tio ordinarie
B%h. till Riksd. Pr oi. 1874. 8 Samt. 2 Afd. 2 Band. 10 Haft.
opaginerad Kontrollera mot PDF
8 Andra Kammar ms Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande K:o 13.
tjensteår. § 16. Utan sådan anledning, som i § 15 oraförmäles, ar den, som fyllt
femtiofem lefnadsår och såsom folkskolelärare tjenstgjort minst tjugufem år, berättigad
att, då han från tjensten afgår, bekomma af kor tact pension med så stor del
af den hela, som efterföljande tabell angifver:
Vid
j erhålles af
; pension:
lefnadsår:
| tjensteår:
;
i
| eller samman- 1 lagda lefnads- i och tjensteår:
55
[
25
i
| 80 l
i
0,62
1 81 1
56
86
0,68
; 1 88 >
57
87
1 ^ \
0,7 S
1 85 )
58
28
, 88 1
O.si
\ 87 >
59
29
l 88 1
0,90
ce
CD
-
Tjensteår som öfverskjuta de i denna tabell utförda antal, berättiga ej till
högre pension, än som mot lefnadsåron svarar. Understiga tjensteåren det antal,
som i tabellen motsvarar lefnadsåldern, utgår pensionen med det belopp, som emot
antalet af sammanlagda lefnads- och tjensteåren svarar. § 17. Såsom tjensteår
räknas icke blott den tid, under hvilken lärare såsom ordinarie bestndt folkskolelärare-beställning,
utan äfven den tid utöfver fem år, som han, efter att ha va
blifvit i behörig foikskolelärareexamen godkänd, varit såsom extra lärare vid folkskola
anställd. Folkskolelärare, som af församling antagits före tillämpningen af
1842 års Folkskolestadga, samt på grund af denna stadga vid sm befattning bibehållits
efter det han vid behörigt seminarium blifvit examinerad och godkänd, vare
ock medgifvet att såsom tjensteår räkna den tid utöfver fem år, som han ore
sådant förnyadt antagande varit såsom folkskolelärare anställd. Af tjensteår, som
folkskolelärare eger beräkna, skola, för erhållande af pension, så vma ej obo ig
sjukdom är orsaken till afskedstagande^ minst tjugu vara ordinarie tjensteår.
8 18. Från tjenstetid, hvarå rätt till pension grundas, må afdrag ej ske för den
tid, under hvilken tjenstledighet åtnjutits, såvida icke denna ledighet oafbrutet fort
-
Andra Kammarens Tillfälliga- Utskotts (N:o l) Utlåtande N:o 13. 3
farit under minst ett läseår. Icke heller må afdrag ske för den tid, hvarunder
tjenstledighet, med behörig tillåtelse, begagnats för att vid läroanstalt inom riket
eller genom resor i främmande länder utvidga den tjenstlediges insigter, eller för
att, till följd af särskilt förordnande eller val, bestrida allmänt uppdrag eller offentlig
befattning utom skolområdet eller skoldistriktet. Deri, som för tjenstefel eller
brott varit från utöfvande af sin tjenst skild, får ej såsom tjenstetid beräkna den
tid, under hvilken han icke egt att tjensten utöfva.
Uti en till Utskottet hänvisad motion (N:o 70) har Herr S. B, Linné, med
erinran om den låga ståndpunkt, hvarpå många folkskolor befunno sig under ledning
af lärare, hvilka endast åtnjutit den “bristfälliga undervisning och bildning,
som leinnades vid seminarierna före år 1850“, föreslagit, att Riksdagen måtte “för
sin del besluta och hos Kong!. Maj:t underdånigst anhålla om följande tillägg till
pensionsreglementet, nemligen: De af rikets folkskolelärare, som blifvit examinerade
före 1850 och före nämnda tid erhållit ordinarie skollärarebeställning, skola, efter
25 års oförvitlig tjenstgöring, få uppbära 250 Rall- årligen ur den för folkskolelärare
i riket stiftade pensionskassan. Dock vare de folkskolelärare, som före 55 års ålder
taga afsked, pligtige att till förutnämnda kassa af sin pension betala 8 procent,
till dess de hafva uppnått 55 lefnadsår. De folkskolelärare, som för obotlig sjukdoms
skull nödgas''taga afsked, varda från dessa procent befriade.“
I likhet med motionären finner Utskottet önskligt att för de äldre folkskolelärare,
hvilkas arbete tog sin början medan fordringarne på undervisningen ännu voro
jemförelsevis riuga, möjligheten till en snar afgång blefve underlättad genom någon
eftergift på de vilkor, som för pensions erhållande äro föreskrifna. Uppfyllandet
af nutidens kraf på folkundervisningen kan nemligen icke billigtvis förutsättas hos
de lärare, hvilka, om än under eu senare tid nödtorftigt examinerade, dock redan
före tillämpningen af nu gällande folkskolestadga inträdt i utöfningen af sitt kall.
Dessa lärare hafva under de mycket olika omständigheter, beträffande såväl skolmateriel
som fordringarne i allmänhet på barnens skolbildning, hvilka egde rum
under den äldre skolordningen, erhållit sin första praktiska utbildning och dervid
invants i er» undervisning, som svårligen kunnat genom en knapphändig förberedelse
till examen ombildas till öfverensstämmelse med en senare tids växande anspråk,
I fråga om beskaffenheten af den eftergift på fordringarne för pensionsrätt,
hvilken vore af behof påkallad, vill Utskottet erinra, att då 1842 års stadga har
enligt ursprungliga lydelsen af dess l § måst i hvarje skoldistrikt tillämpas senast
den 18 Juni 1847, så kan för de under den gamla skolordningen antagne lärarne
näppeligen förefinnas någon brist i det antal tjenste-år, som enligt pensiousreglementets
ofvan anförda 16 § erfordras för bekommandet af afkortad pension.
Hafva de nemligen från sagda tid fortfarande innehaft ordinarie tjenst, samt hvarken
i följd af tjenstefel eller under helt läseår åtnjuten tjenstledighet gått miste om
någon betydligare del af sin tjeusteårsberäkning, så måste denna, äfven oberäknad!
4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande IT:o 13.
de år som enligt § 17 inom. 1 kunna tillgodokoinma dem för eu tidigare tjenstgöring,
numera uppgå till de 25 år eller derutöfver, som motsvara den för bekommande
af afkortad pension i lägsta graden erforderliga lefnadsålder af 55 år. Men
deremot i denna lefnads-ålder fattas för många bland de ifrågavarande iärarne icke
obetydligt. Någon officiel uppgift har visserligen icke stått Utskottet till buds å
den medelålder, i hvilken folkskolelärare före den nuvarande stadgans tillämpning
befunnit sig vid tiden för deras antagande såsom ordinarie lärai''6. Erfarenheten
från skilda orter vitsordar dock, att mången blef såsom sådan anställd redan vid
18 år. Ökar man ock denna siffra till 20 år, såsom den ålder hvarunder lärare
till något större antal icke hafva under dåvarande förhållanden tillträdt sitt kall,
samt förutsätter att detta skett t. ex. år 1845 eller redan två år innan nuvarande
stadgan skulle senast tillämpas, så har en sådan lärare, ehuru nu räknande minst
29 tjenstår, dock ännu icke mer än 49 lefnadsår, och brista således för honom
ännu 6 lefnadsår i det minimum, som är stadgadt för rätt till lägsta afkortade
pension. En eftergift af sådan brist skulle icke förnärma någon annan lärares rätt;
och eu deraf föranledd, efter några få år upphörande ökad utgift borde icke heller
i nämnvärd mån inverka på pensionsinrättningens finansiela ställning, men skulle
deremot kunna under samma tid flerestädes undanrödja det hinder för eu bättre
folkundervisning, som ligger i dessa lärares tvungna fortfarande i ett värf, hvartill
de från början saknat nödig utbildning.
På samma gång som Utskottet sålunda delar det till grund för motionen
liggande syftemål och jemväl funnit sig böra understödja den del af motionärens
yrkande, som afser eu eftergift af bristen i den för lägsta pensionering föreskrifna
lefnadsålder, sä bär deremot Utskottet ingalunda kunnat godkänna de vilkor och
bestämmelser i öfrigt, som i motionen blifvit utan någon motivering eller förklaring
föreslagna. Detta gäller i första rummet yrkandet att de ifrågavarande folkskolelärarne,
undantagandes de hvilka för obotlig sjukdom måste taga afsked, skulle,
intill dess de upphunnit den nu föreskrifna minimiålder, sjelfva erlägga till pensionsinrättningen
vissa procent af sin pension. Under den behandling, som folkskolelärarnes
pensionsfråga undergått, har alltifrån 1863 den grundsats blifvit af
statsmakterna vid flera tillfällen och uttryckligen erkänd, att lärarnes egen pensionering
bör bekostas uteslutande af skoldistrikten med understöd af statsmedel,
men icke alls af Iärarne sjelfva. Genom införandet af ett undantag från denna
regel skulle man, oafsedt det ovanliga och för pensionstagaren ofördelaktiga uti
att pensionsafgift erlades af sjelfva pensionen, förrycka den antagna ordningen,
enligt hvilken pensionsinrättningen uppbär alla afgiftcr från skolområden och skoldistrikt
efter deras i och för pensionering vunna delaktighet, men deremot saknar
hvarje form för uppbörd af avgifter från Iärarne.
Vidare har Utskottet icke funnit någon antaglig grund, hvarpå motionären
kan hafva byggt sitt förslag att just året 1850 skulle bestämmas såsom den tid,
Andra Kammarms Tillfälliga Utskotts (No 1) Utlåtande N:o 13. 5
hvarförutan lärare borde hafva examinerats för att af en eftergift komma i åtnjutande.
Någon mera genomgripande förändring af examensväsende! skedde icke
förrän år 1864, men deremot blefvo skolorna, såsom förut erinrats, inrättade efter
den nya stadgan senast år 1847; och någon annan tid än den, då detta inom
hvarje distrikt egde rum, kan, enligt Utskottets uppfattning, icke antagas såsom riktig
begränsning mellan gammal och ny verksamhet såsom folkskolelärare.
Slutligen kan Utskottet icke heller tillstyrka motionärens förslag, att pensionsbeloppet
skulle för de ifrågavarande pensionärerne, oberoende af den lön de
uppburit, bestämmas till den för alla lika summan 250 R:dr; utan har Utskottet
funnit mera rättvist och med reglementets grunder i öfrig! öfverensstämmande, att
pensionsbeloppet för dessa, liksom för öfriga pensionstagare, utgår, ehuru med eu
eftergift i fordran på lefnadsålder, i mån af den delaktighet, som af skoldistriktet
blifvit för tjensten förvärfvad.
Utskottet finner sig sålunda kunna endast på det sätt förorda Herr Linnés
motion, att Utskottet vördsamt hemställer:
1 :o att Riksdagen må hos Kongl. Maj:t göra anhållan
om sådant undantag stillägg till 16 § i reglementet för folkskolelärares
pensions inrättning, hvarigenom folkskolelärare,
hvilka före tillämpningen af 1842 års folkskolestadga tillträdt
ordinarie lär äretjenst, må berättigas att efter minst 25 tjensteår
komma i åtnjutande af dm afkortade pension, som enligt
bemälde 16 § på nämnda antal tjensieår belöper, oafsedd den
brist som kan förefinnas i det motsvarande antalet af 55
lefnadsår.
Uti eu annan till Utskottet jemväl hänvisad motion (N:o 110) har Herr
(t. Stlfverstolpe föreslagit, “att sådana förändringar vidtagas i Reglementet för
Folkskolelärares Pensionsinrättning, att extra lärare, som blifvit i behörig folkskolelärareexamen
godkänd, måtte kunna förvärfva rättighet att, ifrån den tid han vid
folkskola vunnit anställning, beräkna tjensteår för pensions erhållande, antingen
genom årligt erläggande åt pensionsafgift under de fem första åren af sin tjenstgöring
såsom extra lärare, eller ock genom att, vid tillträde af ordinarie lärarebeställning,
på en gång erlägga dessa afgifter för nämnda fem år“. Detta förslag
afser sålunda att på vissa vilkor upphäfva det undantag af fem år, som uti pensionsreglemeutets
17 § gjorts från den tjänstgöringstid såsom extra lärare, för
hvilken ordinarie lärare eger att i och för pensionering beräkna tjensteår; och har
motionären, jemte erinran om att “en extra lärares kall vid folkskolan kan vara
lika mödosamt som den ordinarie lärarens", såsom hufvudskål för sitt förslag anfört,
att i följd af sagda undantag “dessa extra lärare, äfven om de i öfrigt
6 Ändra Kammar etts Tillfälliga Utskotts fN:o 1) Utlåtande N.o lo.
vore belåtna med sin ställning och sina lönevilkor, straffade att så fort sig göra
låter få ordinarie tjenst, för att ej nödgas förnöta allt för många år i detta mödosamma
kall, utan att få tillgodoräkna sig tjensteår i pensionskassan, hvilket åter
föranledde svårighet för församlingarne att vid dessa befattningar för längre tid
fästa skickliga personer samt tätare ombyten än önskligt och nyttigt vore för
undervisningen".
Vid motionärens yrkande, att lärarne sjelfva skulle genom pensionsafgifter
förvärfva sig tjensteårsberäkning, tillåter sig Utskottet Hänvisa, till hvad härofvan
vid behandlingen af Herr Linnés motion blifvit anmärkt mot en dylik rubbning af
de för folkskolelärarnes pensionering antagna grunder. Beträffande förslaget i öfrig!,
så vill Utskottet först och främst återgifva det skäl, på hvilket ifrågvarande undantag
ursprungligen grundats. Detta angifves i det åt komiterade föi uppgörande af
förslag till folkskolelärares pensionering år 1864 afgifna betänkande med följande
ord: “Då den extraordinarie folkskolelärarens tjenstgöring under de första åren,
sedan han lemnat seminarium, kan betraktas såsom eu praktisk öfniugsskola för
hans egen vidare utbildning, och de som egna sig åt folkskolelärarekallet dessutom
vid jemförelsevis mycket unga ar afsluta sin seminariikurs och inträda i tjenstgöring,
hafva komiterade, för att icke allt för mycket underlätta deras förtidiga
afsked, ansett sig ega skäl att stadga, det de fem första åren af den extra ordinarie
tjenstetid^! icke få räknas läraren till gouo, utan allenast den tid derutöfvei,
hvarunder lian såsom extraordinarie varit i iolkskolans tjenst anställd . Men äfven
om detta skäl numera icke skulle tillerkännas full giltighet, så bär Utskottet icke
kunnat finna den ifrågasatta förändringen vara af behof påkallad ellei gagnelig.
För erhållande af pension är det nemligen för folkskolelärare i allt fall nödvändigt
att vid afskedstagande! icke blott vara ordinarie lärare, utan ock att hafva såsom
sådan tjenstgjort i allmänhet under minst tjugo och, i händelse åt obotlig sjukdom,
under minst tio år. Härtill kommer utsigten på den uppflyttning i högre
lönegrad, hvilken numera är honom just såsom ordinarie tillförsäkrad. Dessa omständigheter
göra för folkskolelärare!! angeläget att icke sjelfvilligt stanna uti extia
ordinarie tjenst, tills han måhända blifvit oduglig att såsom ordinarie få anställning,
och hvarigenom han skulle äfventyra både löneturen och hela pensionsrätter); eu
tara som blefve ökad, derest man,'' genom det ifrågasätta medgifyandet, föranledde
honom att i den vanskliga förhoppningen om att till sist dock blifva ordinarie och
att såsom sådan förmå tjenstgöra det för pensionsrätt erforderliga årsantalet. fortfara
såsom extra lärare längre än nödigt.
Utskottet får alltså vördsamt hemställa:
2:o att Herr G. Silfver stolpes ifrågavarande motion icke
nm till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) t Malande N:o 13. ?
Ännu ett förslag om förändring af folkskolelärarnes peusionsreglemeute har
till Utskottet hänvisats, nemligen uti en motion af Herr G. Magni (N:o 168); men
öfver denna motion, som icke angår folkskolelärarnes egen pensionering, ärnar Ut»
skottet yttra sig i ett blifvande utlåtande,
3:o, hvithet härigenom vördsamt anmäles.
Stockholm den 11 Mars 1874.
1 Utskottets vägnar:
Rich. Ehrenhorg.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.