Sök i Ratio Lex

Betänkande, angående vilkoren för tillverkning och försäljning af bränvin.

1874-04-17 · 24 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 22 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1874:7, Betänkande, angående vilkoren för tillverkning och försäljning af bränvin.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillning s- Utskottets Betänkande N:o 7.

1

N:o

7.

Ank, till Riksd. Kansli den 20 April 1874, kl. 10 £, m.

Betänkande, angående vilkoren för tillverkning och försäljning af

bränvin.

Sedan Bevillnings-Utskottet. till pröfning förehaft såväl de från Kamrarne

till Utskottet hänvisade motioner som åtskilliga inom Utskottet väckta förslag rörande

ändringar i nu gällande förordningar angående vilkoren för tillverkning och

för försäljning af bränvin, samt Utskottet derjemte fått med nådig skrifvelse den

20 sistlidne Mars från Kongl. Maj:t mottaga ett stort antal från kommuner och enskilda

personer till Kongl. Maj:t ingifna framställningar angående åtskilliga förändringar

i den rörande försäljning af bränvin nu gällande lagstiftning, för att hos

Utskottet i sammanhang med motionerna i enahanda syfte komma under öfvervägande;

får Utskottet, jemlikt 40 § Riksdagsordningen, afgifva betänkande i dessa

ämnen; och har Utskottet härvid funnit sig böra, på sätt vid flere föregående

riksdagar skett, i ett gemensamt betänkande sammanföra sina framställningar beträffande

så väl förordningen om vilkoren för tillverkning som den om vilkoren för

försäljning af bränvin.

En förändring, som berör båda dessa författningar, har inom Första Kammaren

blifvit ifrågasatt af Herr N. S. von Kock, som uti motion N:o 12 föreslagit,

“att Riksdagen ville i underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl.

Maj:t täcktes taga i nådigt öfvervägande, huruvida icke, till vinnande af större säkerhet

och jemlikhet vid beskattning af bränvin, de nu utgående särskilda afgifterna

å tillverkning och försäljning kunde utbytas emot en till statsverket ingående

gemensam tillverkningsafgift samt att i sådant fall Kongl. Maj:t ville till Riksdagen

aflåta förslag till de förändrade stadganden angående försäljning af bränvin och

Bih. till Riksd. Prot. 1874. 5 Sami. 1 Afd. 6 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.

andra spirituösa drycker, som häraf blefve en följd och af omständigheterna i öfrigt

kunde påkallas*''.

Härjemte har motionären, “för den händelse att det allmänna tänkesättets

påträngande makt så verkat, att Bevillnings-Utskottet skulle vara benäget sjelft

taga ett snabbare steg i den efter hans tanke rätta riktningen och åter en gång

vill medverka till sammanslående af ifrågavarande afgifter ungefär så som år 1870

genom betänkandet N:o 8, hvad angår tillverkningslagen**, “på det en icke motionsrätt

agande minoritet inom Utskottet må vara oförhindrad att verka i denna riktning“,

i andra rummet alternativt hemställt, det Riksdagen måtte besluta:

a) att nuvarande minuterings- och utskänknings-afgifter för spritdrycker

upphöra;

b) att tillverkningsafgiften i stället höjes till 1 Rdr 10 öre pr kanna;

c) att tillverkare, om sådan förhöjning af skatten sker, äfven beviljas, jemte

de honom redan förunnade, de ytterligare lättnader af större nederlagsrätt m. m., som i

Bevillnings-Utskottets betänkande N:o 8 vid 1870 års riksdag tillstyrktes;

d) att full ersättning för minskad inkomst genom utminuterings- och utskänknings-afgifternas

borttagande anslås åt vederbörande landsting, hushållningssällskap

och kommuner efter hvad de visa sig i medeltal under de fem åren

1868—1873 hafva, omedelbarligen eller medelbarligen, genom minutering eller utskänkning

af bränvin åtnjutit eller ock efter andra grunder, dem Bevillnings-Utskottet

uppgifver eller Riksdagen anser mera lämpliga;

e) att om skatten höjes med t. ex. 30 öre å hvarje kanna bränvin, då ®|u

af nettoinkomsten af tillverkningsafgiften årligen fördelas efter folkmängden år

187— emellan alla rikets lands- och stads-kommuner för att af dem användas till

lindring i kommunalutgifter, men främst såsom bidrag till folkundervisning och säkerhetspolis;

börande dock härvid iakttagas, att kommun, som enligt mom. d)

erhållit ersättning för minskad inkomst af bränvinsförsäljningsskatt, icke får mera

än fyllnaden uti hvad den skulle fått derest hela försäljningsafgiften t. ex. 4,5 millioner

R:dr fördelats på hela Sveriges befolkning t. ex. 4,2 millioner;

f) att i underdånighet anhålla, det Kong!. Maj:t täcktes utfärda ny förordning

angående försäljning af bränvin och andra spirituösa drycker i öfverensstämmelse

med det förslag Riksdagen, på grund af denna, jemte andra motioner,

efter Bevillnings-Utskottets yttranden antager.

Såsom i motionen äfven angifves, är det af motionären främst framställda

förslag till underdånig skrifvelse uti förevarande ämne alldeles ordagrannt lika

med det af Bevillnings-Utskottet vid 1871 års riksdag framlagda, likasom det sista

alternativet i motionen till hufvudsakliga delar öfverensstämmer med det förslag i

afseende å bränvinsförsäljnings- och bränvinstillverknings-afgifternas sammanslagning,

som af Bevillnings-Utskottet vid 1870 års riksdag framställdes. Båda dessa framställningar

blefvo likväl af Riksdagen afslagna, hvaremot, då Utskottet derefter vid

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.

de senaste tvänne riksdagarne afstyrkte bifall till Herr von Kochs då väckta motioner

af ungefärligen enahanda innehåll och samma syfte som den nu förevarande,

båda Kamrarne godkände dessa Utskottets afstyrkande hemställanden, mot hvilka

knappast någon röst, utom motionärens, höjdes.

Af dessa omständigheter har Utskottet trott sig finna, att den föreslagna

förändringen saknar erforderligt stöd af det allmänna tänkesättet inom

Riksdagen, till ytterligare bevis hvarför Utskottet tillåter sig anföra, att under

de allvarliga bemödanden, som så allmänt af representanter inom Andra Kammaren

vid denna riksdag gjorts att genom förslag till förändringar af gällande

bränvinslagstiftning söka hämma missbruken af spritdrycker, intet enda förslag inom

denna Kammare framkommit i den syftning som det förevarande, i hvilket icke

heller någon ledamot inom Första Kammaren instämt; Och Utskottet föranlåtes vid

nämnda förhållanden hemställa

l:o

att Herr von Kochs förevarande motion icke må till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

Uti

Förordningen angående vilkoren för tillverkning af bränvin

hafva följande ändringsförslag blifvit framställda, nemligen:

l:o af Herr P. Hammarberg, hvilken inom Andra Kammaren (uti motion

N:o 123) i ändamål att till motverkande af det öfverhandtagande superiet “söka

hämma bränvinstillverkningen och fördyra varan på det den må göras mindre lätt

åtkomlig", föreslagit, “det Riksdagen för sin del måtte besluta, att tillverkningsskatten

å bränvin, med bibehållande af alla andra derom förut gällande bestämmelser,

höjes från 80 öre till 1 R:dr 50 öre pr kanna" samt att, i händelse af bifall

härtill, införseltullen å utländska spirituösa i motsvarande mån förhöjes; Och har

motionären i sammanhang dermed, under antagande att statsinkomsten genom denna

höjda beskattning å tillverkning af bränvin komme att icke obetydligt ökas, hemställt,

att Bevillnings-Utskottet, om motionen vunne dess bifall, skulle till Riksdagen

inkomma med förslag till motsvarande nedsättningar i tullen på sådana

främmande artiklar, som allt mer och mer inginge såsom ett behof i den dagliga

förbrukningen, bland hvilka artiklar motionären förslagsvis uppgifvit: Gryn alla

slag samt Kaffe och Socker.

Att en betydlig prisstegring af bränvinet i någon mån bör minska förbrukningen

deraf är visserligen antagligt; men under nu rådande höga arbetslöner sy
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

i

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.

nes det Utskottet föga sannolikt, att den prisstegring inom detaljhandeln, som af

den föreslagna skatteförhöjningen blefve eu följd, skulle komma att verka synnerligen

afskräckande för den egentlige drinkaren. Oberoende häraf befarar Utskottet

deremot, att den af motionären föreslagna skatteförhöjningen skulle innebära starka

frestelser till oloflig bränvinstillverkning, en handtering, som numera i allmänhet

torde hafva upphört inom landet, men som med utsigt till eu så betydlig vinst,

som under en dylik hög beskattning deraf skulle uppkomma, lätteligen kunde åter

uppstå; äfvensom att försök till ökad oloflig införsel af bränvin från våra grannländer

Danmark och Tyskland antagligen skulle blifva följden af den ökade införseltullen

derå; hvarföre och då slutligen för närvarande ej något statens behof påkallar förhöjning

i bränvinstillverknings-afgiften, Utskottet får hemställa,

2:o

att Herr Hammarbergs förevarande motion icke må vinna Riksdagens

bifall.

2:o af Herr Sven Nilsson i Efveröd, som uti en inom Andra Kammaren

väckt motion (N:o 5) föreslagit att § 23 mom. 3 skulle erhålla följande förändrade

lydelse:

“Dessutom erhåller han af bränvinstillverkaren utan ersättning kost och ett

eget möbleradt, eldadt och städadt boningsrum å sådant ställe, att han vederbörligen

kan utöfva den kontroll öfver bränneriet honom enligt författningarne

åligger";

såsom skäl för hvilket förslag motionären anfört, att det nuvarande stadgandet,

att kontrollör skall af bränvinstillverkaren erhålla ett eget möbleradt, eldadt

och städadt boningsrum å det ställe, der bränvinstillverkningen utöfvas, blifvit

i särskilda fall så tolkadt, att kontrollören ovilkorligen skall lemnas bostad å

det hemmans egor, hvarå bränneriet finnes vara beläget, ehuru annan anvisad bostad

haft för kontrollens behöriga utöfvande lika lämpligt läge, af hvilken tolkning

olägenheter och kostnader, såsom i åtskilliga af motionären uppgifna fall, kunde

för en bränvinstillverkare uppstå.

Utskottet kan dock icke finna annat än att den af motionären föreslagna

lydelsen af ifrågavarande moment i vida högre grad än den nuvarande skall

kunna lemna rum för meningsskiljaktighet vid tillämpningen, och Utskottet anser

härjemte det vara fullkomligt i sin ordning, att i regeln kontrollören anvisas bostad

å det ställe der bränvinstillverkningen utöfvas; men emedan i vissa fall, till

undvikande af sådana olägenheter som de af motionären omförmälda, och särskildt

med afseende på föreskriften att kontrollören kan hafva uppsigt öfver 2 eller 3

brännerier, det torde vara lämpligt, att mindre afvikelser från nyssberörde regel

kunna medgifvas, har Utskottet ansett sig böra föreslå att sådant må, efter sär
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillnings-Utskotteis Betänkande N:o 7-

skild framställning derom, af Kongl. Maj:ts vederbörande Befallningshafvande tilllåtas,

hemställande Utskottet i enlighet härmed,

3:o

att § 23 mom- 3 må erhålla följande lydelse:

Dessutom erhåller han af bränvinstillverkaren utan ersättning

kost och ett eget möbleradt, eldadt och städadt boningsrum

å det ställe der bränvinstillverkning eller destillering

utöfvas; dock må Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, då framställning

derom göres, ega att beträffande bostadens läge medgifva

de mindre afvikelser han pröfva!'' skäligt.

Jemlikt 74 § i gällande Ordningsstadga för bränvinsbrännerierna i riket

skall vid bränvinstillverkning under sommarmånaderna i sammanhang med pressjästberedning

minst 7 skålpund pressjäst i medeltal tillverkas af hvarje centner inmäskad

spanmål, men någon annan påföljd för åsidosättande af berörda föreskrift

finnes ej stadgad än den, att Konungens Befallningshafvande, sedan af inkomna

anteckningar öfver jästtillverkningen utrönt blifvit att öfverträdelse af berörda föreskrift

skett, eger anbefalla att bränvinstillverkningen skall upphöra senast fem tillverkningsdygn

efter det, hvarunder tillverkaren eller hans ombud derom erhöll förständigande.

Då nyssberörda påföljd synts Utskottet alldeles otillräcklig för att förhindra

att bränvinstillverkning, utan afsigt att dervid bereda pressjäst, under sommarmånaderna

kommer att utöfvas, helst sedan numera den särskilda afgift af 25

öre för hvarje kanna bränvin, som i sammanhang med pressjästberedning tillverkas

under sommarmånaderna, blifvit borttagen, har Utskottet ansett nödigt ej mindre

att en särskild ansvarsbestämmelse för en sådan i författningen ej medgifven

bränvinstillverkning stadgas, än äfven att åtgärder vidtagas för att en sådan otilllåten

bränvinstillverkning må kunna afbrytas skyndsammare än som enligtvnu gällande

föreskrifter blifver fallet; Och Utskottet hemställer fördenskull:

4:o

a) att i § 40 af gällande förordning angående vilkoren för tillverkning

af bränvin intages ett mom. 2, så lydande:

Den som tillverkar bränvin på grund af § 10 utan att

samtidigt det i Ordningsstadgan bestämda minsta utbyte af jäst i

medeltal erhålles, böte från och med 100 till och med 1,000 R:dr.

b) att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t

anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta vidtaga sådan förändring

i Ordningsstadgans föreskrifter att under sommarmånaderna med
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillning s-Utskottets Betänkande N:o 7.

gifven bränvinstillverkning må, då uppenbart är att tillverkaren

ej har för afsigt att åstadkomma stadgadt utbyte af pressjäst,

kunna afbrytas skyndsammare, än som enligt nu gällande föreskrifter

kan blifva fallet.

Sedan Utskottets uppmärksamhet blifvit fästad derå, att den i 72 § Ordningsstadgan

för bränvinsbrännerierna i riket förekommande föreskrift, att innan

sommartillverkning vid något bränneri må börja, den under nästföregående allmänna

tillverkningstid utöfvade bränvinstillverkning skall vara fullt afslutad och alla deraf

föranledda afgifter till fullo guldna, icke vidare kunde anses erforderlig, sedan Riksdagen

nästlidna år beslutat borttagande af den särskilda afgift utaf 25 öre för

hvarje kanna bränvin, som i sammanhang med pressjästberedning tillverkas under

sommarmånaderna, och den olikhet i beskattning för bränvin, tillverkadt under den

allmänna tillverkningstiden, och för bränvin, tillverkadt under nämnda månader,

hvilken synes hafva föranledt ifrågavarande föreskrift, således icke längre egde rum,

har Utskottet ansett sig böra tillstyrka Riksdagen,

5:o.

att i underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla, att, som

genom borttagande af den särskilda afgift, hvilken förut varit

stadgad för tillverkning af bränvin under sommarmånaderna i

sammanhang med pressjästberedning, någon olägenhet ej vidare

syntes uppstå deraf att bränvin under tiden för sådan tillverkning

fortfarande får å nederlag qvarligga med iakttagande af

de derför i så väl tillverkningslagen som Ordningsstadgan föreskrifua

vilkor, Kongl. Maj:t täcktes låta vidtaga de förändringar

i sistnämnde Stadga som för en tillåtelse i berörda hänseende

kunde anses nödiga.

I afseende å

Förordningen om vilkoren för försäljning af bränvin

hafva jemväl åtskilliga ändringsförslag blifvit framställda, för hvilka Utskottet nu

går att redogöra, dervid hufvudsakligen följande författningens paragrafföljd.

§§ 1, 2, 3, 4, 7 och 14

Rörande § 1 hafva förändringar blifvit föreslagna:

af Herr Carl Ekman (uti motion N:o 6) inom Andra Kammaren, hvaruti hemställes,

“att Riksdagen måtte för sin (jel besluta så beskaffade förändringar i nu

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 7.

gällande föreskrifter om försäljning af starka drycker, att all försäljning af bränvin

och andra spirituösa drycker må varda dem, som idka landthandel, förbjuden, samt

ej heller någon annan på landet, med undantag af tillverkare, må utan kommunens

och Kongl. Majits Befallningshafvandes medgifvande dylik försäljning inom densamma

utöfva, och att minimibeloppet för försäljning i parti fortfarande bestämmes till femton

kannor, utan tillåtelse att i detta kannetal inberäkna mera än en enda sort

spirituösa.

af Herrar A. W. Westerdal, J. N. Biesert, J. Fahlén in. fl. (motion N:o

98 i Andra Kammaren,) hvilka föreslagit, att Riksdagen ville för sin del besluta

följande tillägg och förändring i Kongl. Förordningen den 26 Augusti 1873 angående

vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller disgentillerade spirituösa

drycker nemligen: att partihandel med bränvin och andra brända eller destillerade spirituösa

drycker förbjudes en hvar, som å landet idkar annan handel, till hvars bedrifvande

särskild anmälan erfordras; och att, med undantag för bränvinstillverkaren,

särskildt tillstånd erfordras på landet för nämnda partihandels bedrifvande,

hvarom ansökan göres på sätt i § 14 af ofvannämnda förordning föreskrifves med

afseende på minuthandel med eller utskänkning af bränvin;

af Herr J. Andersson från Göteborgs och Bohus län, som i motion (N:o

42) i Andra Kammaren föreslagit en sådan ändring i nu gällande författning angående

försäljning af spritdrycker, att all handel med dylika dryckesvaror må förbjudas

en hvar, som å landet idkar handel med andra varor; och

af Herr E. Leijer, hvilken uti en i Andra Kammaren väckt motion (N:o 146)

hemställt att nu ifrågavarande § 1 måtte erhålla denna förändrade lydelse •

§ 1-

“Mom. 1. Bränvin må ej till mindre belopp är 15 kannor säljas af annan

än den, som enligt § 2 eller 4 dertill berättigad är; och ej må det af denne, sjelf

eller genom ombud, till detta mindre belopp försäljas inom andra kommuner, än

der rättigheter äro lagligen förvärfvade eller på flera ställen, än afgifter erläggas för.

Mom. 2. Ej heller må någon uppträda såsom allmänt ombud för bränvins

anskaffande från bränvinshandel inom eller utom kommunen — vare sig stads- eller

landskommun.“

Såsom synes, äro de tre första motionerna öfverensstämmande med hvarandra

deruti, att i desamma påyrkas inskränkningar i den hittills fria handeln med bränvin

till belopp af 15 kannor och derutöfver. Dessa inskränkningar afse dels parti
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.

handel med bränvin i allmänhet, hvilken man, med undantag för bränvinstillverkare,

velat göra beroende af kommunernas medgifvande, dels särskildt landthandlares rättighet

till försäljning af bränvin, hvilken man velat alldeles förbjuda, ett förbud som

skulle blifva nytt endast hvad angår partihandeln, då i 5 § af nu gällande förordning

redan förefinnas föreskrifter, som förhindra landthandlande att utöfva minuthandel

med eller utskänkning af bränvin.

Det uppgifna skälet till förberörda inskränkningar är nödvändigheten att söka

förekomma de missbruk, som med nu gällande stadganden angående partihandeln

med bränvin äro rådande och bland hvilka den så kallade salningen torde intaga

ett framstående rum.

Under flere föregående riksdagar har till förekommande af nämnda missbruk

ändringar i bränvinslagstiftningen blifvit föreslagna, men det har härvid, som

så ofta i denna lagstiftning, uppstått stor svårighet att åstadkomma allmängiltiga

författningsföreskrifter, som, på samma gång de kunde blifva nog verksamma mot

missbruken, icke lade alltför tryckande band på det lofliga bruket och en tillåten

näring. Denna svårighet synes icke heller i motionärernes förslag att göra all bränvinsbandel,

utom den af tillverkaren utöfvade, beroende af kommunernas medgifvande

vara lyckligt löst, då en föreskrift härom kunde blifva synnerligen hinderlig

för den verkliga partihandel, som icke lånat sig åt några missbruk, och dessutom

lätt skulle kunna kringgås af hvar och en, som egde rätt att tillverka bränvin, genom

att blott någon kortare tid utöfva sådan handtering. Utskottet har derföre

icke kunnat gilla detta motionärernes förslag. Emellertid lära de talrika framställningar,

hvilka så väl hos Regeringen blifvit gjorda som inom Riksdagen framkommit,

påkalla att något försök till de öfverklagade missbrukens förekommande göres.

Vid nästlidna års riksdag föreslog Bevillnings-Utskottet en förhöjning till 50

kannor af det till försäljning vid partihandel medgifna minsta kannetal, såsom ett

enligt Utskottets åsigt verksamt medel mot de vid nämnde handel förekommande

missbruk, men detta förslag, hvarigenom gränserna för minuthandeln med bränvin

utsträcktes, så att försäljning af denna vara till belopp mellan 15 och 50 kannor äfven

skulle falla under föreskrifterna för sistberörde handel och den derför stadgade

afgift, blef icke af Riksdagen bifallet.

En medelväg mellan detta Utskottets förslag och motionärernes förevarande

framställning — genom hvilken medelväg de fördelar vunnes, att, på samma gång lägsta

beloppet för den verkliga partihandeln höjdes, gränserna för minuthandeln och tilllämpningen

af den derför bestämda försäljningéafgift icke utsträcktes, men kommunerna

ändock lemnades möjlighet att i vidsträcktare mån än nu ordna all den bränvinshandel,

som kunde anses afse den direkta förbrukningen — har Utskottet trott

sig finna i ett förslag att sönderdela den nuvarande partihandeln i en större, som

skulle blifva fullkomligt fri, och en mindre, för hvars utöfvande särskild rättighet,

men ingen försäljningsafgift skulle erfordras.

s. 9 Kontrollera mot PDF

B evillnings-Utskottets Betänkande N:o 7. 9

Beträffande gränsen mellan dessa båda slag af partihandel har Utskottet

ansett densamma lämpligen kunna bestämmas till 100 kannor, ett belopp tillräckligt

stort för att hindra den vanliga salningen och tillräckligt litet för att ej försvåra

den verkliga partihandeln.

Då Utskottet icke ansett lämpligt att rättighet till den mindre partihandeln,

åtminstone för den närmaste framtiden, meddelas för mera än ett år i sender, då

någon afgift för densammas utöfvande ej heller ifrågakommer, och då bestämmelsen

om denna handel i alla fall utgör en ej ringa inskränkning i den rätt, som hittills

tillkommit hvarje samhällsmedlem, har Utskottet trott sig böra föreslå, att meddelandet

af rätt till sådan handel skulle helt och hållet öfverlemnas åt vederbörande

kommunalstyrelse.

Något särskildt förbud för landthandlande att idka mindre partihandel med

bränvin har Utskottet icke ansett böra stadgas, emedan detta blott skulle vara eu

onödig inskränkning i den pröfningsrätt kommunen således skulle lemnas.

Med anledning af det anförda hemställer Utskottet,

6:o

att Riksdagen, med afslag i öfrigt af Herrar Ekmans, Westerdals

m. fl. samt J. Anderssons motioner, må besluta, att rättighet

till försäljning af bränvin i belopp från 15 intill 100

kannor skall göras beroende af särskild tillåtelse, i stad af Stadsfullmäktige

eller, der sådane ej finnas, allmän Rådstufva, och

å landet af Kommunalstämma.

Den af Herr Leijer väckta motionen afser förekommande af ett annat mindre

utbredt och ännu jemförelsevis nytt missbruk, bestående deri att en person, som å

ett ställe förvärfvat sig en laglig minuthandels- eller utskänkningsrättighet, på andra

orter antager ombud, hvilket af köpare upptager reqvisitioner å bränvin, anskaffar

sådant från nyssberörde till bränvinsförsäljning berättigade person och derefter utlemnar

det i önskade qvantiteter till köparne. Det är naturligt att, om ett sådant

föifarande fai ohämmadt fortgå, skall den kommunerna nu i försäljningslagen tillförsäkrade

rätt att inom sig ordna bränvinsförsäljningen i ordningens och sedlighetens

intresse kunna alldeles omintetgöras; alldeles oberoende af och till och med

i strid med vederbörande kommunalstyrelsers medgifvande och beslut kunna nemligen

på sådant sätt uppstå en art af minuthandels- och utskänkningsställen, af hvilka

kommunerna utom andra olägenheter äfven hafva den att icke bekomma någon andel

i försäljningsskatten. Utskottet har derföre funnit angeläget vara att söka förekomma

det nu ifrågavarande missbruket genom eu föreskrift, att icke någon innehafvare

af bränvinsförsäljningsrättighet får låta genom ombud å annat ställe än det,

Bih. till Riksd. Prot. 1874. 5 Samt. 1 Afd. 6 Käft. %

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillning- Utskottets Betänkande N:o 7.

der han sin försäljningsrätt utöfvar, till köparen utlemna bränvin. Då Utskottet befarat,

att närmaste följden af detta förbud för säljare att begagna ombud

skulle blifva, att den person, som förut uppträdt såsom säljarens ombud,

låter göra sig till ombud för köpare, bär Utskottet ansett nödigt att meddela

förbud äfven för ett sådant ombudskap; hvarvid Utskottet, som blott haft för afsigt

att söka förebygga missbruk eller ett dylikt ombudskap för allmänhetens räkning

och dess drifvande såsom affär, men ingalunda att lägga hinder i vägen för det

biträde vid varuanskaffning, som enskilda personer kunna lemna hvarandra, sökt

att gifva det i förevarande hänseende föreslagna stadgandet eu med nämnda afsigt

öfverensstämmande lydelse.

På grund af det anförda hemställer Utskottet,

7:o

att Riksdagen må besluta, att i Kongl. Förordningen om vildren

för försäljning af bränvin, skall intagas ett stadgande åt

följande lydelse:

Ej må någon tillhandagå allmänheten med anskaffande

af bränvin i mindre belopp än han sjelf eger försälja.

Ej heller må innehafvare af rättighet till försäljning af bränvin

låta genom ombud å annat ställe än det, der han sin försäljningsrätt

utöfvar, till köparen utlemna bränvin i mindre belopp

än 100 kannor.

Vid intagande i författningen af de ändringar, som af hemställandena i punkterna

6:o och 7:o här ofvan blifva en följd, har Utskottet sökt undvika rubbning i förordningens

paragrafföljd och fördenskull, efter att hafva i § 1 omförmält den

större partihandeln, i 2 § sammanfört föreskrifterna i fråga om den mindre partihandeln

och minuthandeln, uppflyttat § 4 under § 3 samt såsom § 4 intagit det

under punkten 7:o föreslagna stadgandet i fråga om begagnande af ombud föranskaffande

och utlemnande af bränvin. Föreskrifterna angående sättet för erhållande af rättighet

till mindre partihandel med bränvin hafva intagits under § § 7 och 14. I

enlighet härmed hemställer Utskottet,

8:o

att, för den händelse Riksdagen bifaller hvad Utskottet här

ofvan under punkterna 6:o och 7:o föreslagit, §§ 1, 2, 3, 4,

7 och 14, måtte gifvas den lydelse författningsförslaget innehåller.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 7.

§ 6.

Då den i 1 mom. af denna paragraf meddelade föreskrift, angående erforderliga

qvalifikationer för den, som skall kunna erhålla rättighet till minuthandel med eller

utskänkning af bränvin, äfven synes böra göras gällande med afseende på den

mindre partihandeln, bär Utskottet härom gjort tillägg till paragrafen, såsom af

författningsförslaget synes, hvilket tillägg torde

9:o

af Riksdagen godkännas.

§ 12-

Uti motion N:o 100 inom Andra Kammaren har Herr G. W- Berglind föreslagit,

“att Riksdagen måtte för sin del besluta upphäfvaudet af den i § 12 af

gällande lag om bränvinsförsäljning vissa gästgifverier tillkommande utskänkningsrätt

och derom till Kongl. Maj:t afgifva underdånig skrifvelse“; och har motionären

till skäl härför åberopat de olägenheter dessa krogar vålla och den inskränkning

de utgöra i den rätt, som bör kommunen tillkomma att sjelf bestämma angående

utskänkningen af bränvin derinom.

Utskottet anser sig med anledning häraf böra erinra derom, att sedan

denna fråga åtskilliga gånger blifvit väckt, så beslöt 1872 års Riksdag för sin del

en sådan förändring i § 12 af då gällande försäljningslag, “att den der för gästgifveri

å landet medgifna utskänkningsrätt endast må komma att tiligodonjutas af den nuvarande

egaren till sådant gästgifveri samt af hans hustru, så länge någon af dem

lefver och gästgifverihållningen vid samma gästgifveri besörjer", samt att uti Kongl.

Förordningen angående vilkoren för försäljning af bränvin af den 26 Augusti 1873, hvilken

först med detta års ingång vunnit tillämpning, ifrågavarande § blifvit ändradi full öfverensstämmelse

med detta Riksdagens beslut. Vid sådant förhållande och under hänvisande

i öfrigt till den utredning af frågan, som förekommer i Bevillnings-Utskottets betänkande

N:o 13 vid 1872 års riksdag, hemställer Utskottet,

10:o

att Herr Berglinds ifrågavarande motion må lemnas utan vidare

afseende.

§ 17.

Då de i denna paragraf föreskrifna lägsta kannetal, som för beräkning af skatten

för minuthandel med och utskänkning af bränvin må antagas, nemligen 800 kannor

för stad och 400 kannor för landet, synts Utskottet aliför lågt tilltagna, då,

såsom allmänt kändt är, så ringa qvantiteter bränvin antagligen icke af någon mi
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

B evillnings-Ut skottets Betänkande N:o 7.

nuthandlare eller krögare under året försäljas, har Utskottet, särskildt med afseende derpå

att, i följd af den inskränkning i den fria partihandeln Utskottet föreslagit, sannolikt

en del bränvin, som förr afyttrats genom sådan handel, kommer att framdeles

försäljas genom minuthandel eller utskänkning, funnit sig böra föreslå en förhöjning

i ofvanberörda kannetal till 1,200 kannor för stad och 600 kannor för landet;

hemställande Utskottet,

ll:o

att Riksdagen med bifall härtill må gifva åt § 17 den lydelse

författningsförslaget utvisar.

§ 21.

Utskottet, som ansett de i denna paragraf förefintliga medgifvanden, att under

vissa vilkor på annan öfverlåta förvärfvad rätt till minuthandel med eller utskänkning

af bränvin äfven böra göras gällande i fråga om rättighet till den mindre

partihandeln, har härom gjort tillägg till paragrafen; och hemställer Utskottet,

12:o

att Riksdagen må godkänna § 21, sådan den i författningsförslaget

lyder.

§ 24.

Då de andelar af bränvinsförsäljnings-afgifterna, som enligt denna paragraf tillfalla

hushållningssällskapen i länen, utgå med högst väsendtligt skiljaktiga belopp

inom särskilda län, såsom af bilagde tabell synes, i det att en del län, inom hvilka

större handelsstäder äro belägna, erhålla öfverdrifvet höga bidrag, under det att i

andra län med få städer hushållningssällskapens andel uppgår till en obetydlighet;

men något giltigt skäl till att på ett så ojemnt sätt bispringa de olika hushållningssällskapen

icke torde förefinnas, helst härvid å deras möjligen olika behof af bidrag,

för att kunna verksamt befordra deras ändamål, icke lemnas något afseende, har

Utskottet, efter derom inom detsamma gjord framställning, ansett en föi''ändring och

en jemnare fördelning, efter länens folkmängd eller annan lämplig grund, böra

åvägabringas; men enär en fullständig utredning af hithörande förhållanden —

deribland särskildt af det sätt, hvarpå de olika hushållningssällskapen användt deras

andelar samt de förbindelser i ett eller annat hänseende de, med påräknande

att dertill kunna använda ifrågavarande bidrag under en längre eller kortare framtid,

möjligen iklädt sig — lärer för vidtagande af en sådan förändring blifva erforderlig,

och en sådan utredning lämpligen endast kan af Kongl. Maj:t åstadkommas,

har Utskottet beslutat tillstyrka Riksdagen

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillning s-Utskottets Betänkande N:o 7.

13:o

att i underdånig skrifvelse hos Kong!. Maj:t anhålla, det täcktes

Kongl. Maj:t låta utreda om och på hvad sätt en jemnare

fördelning mellan de särskilda länens hushållningssällskap

af de enligt § 24 i Kongl. förordningen angående vilkoren för

försäljning af bränvin till nämnda sällskap utgående andelar

af bränvinsförsäljnings-afgifterna må kunna åstadkommas, samt

derefter till Riksdagen aflåta nådigt förslag i ämnet.

§ 26.

De i denna paragraf förekommande stadganden: att minuthandel med

eller utskänkning af bränvin, äfven då den för öfrigt är medgifven, i allmänhet

icke är tillåten senare å dag än till klockan 10 på aftonen, med

rätt för vederbörande embetsmyndighet att i särskilda fall härifrån medgifva undantag,

samt att, derest å utskänkuingsställe eller å minuthandelsställe förekomma

oordningar af den art, att innehafvaren af rättigheten icke kan anses fortfarande

ega den för densammas utöfvande erforderliga frejd, ordentlighet eller öfriga egenskaper,

Konungens Befallningshafvande skall ega att förenämnda rättighet inskränka

eller indraga eller ock innehafvaren derifrån skilja, har Utskottet ansett böra göras

gällande äfven hvad angår den mindre partihandeln, hvarföre tillägg häi’om blifvit

i mom. 1 och 3 af denna paragraf gjorda; hemställande Utskottet,

14:o

att detta måtte af Riksdagen godkännas och § 26 följaktligen

erhålla den i författuingsförslaget förekommande lydelse.

§ 31.

Likaledes har Utskottet ansett, att på enahanda sätt som i afseende å minuthandel

eller utskänkning tinnes i 31 § föreskrifvet, det bör vara förbjudet den,

som eger rättighet till mindre partihandel med bränvin, att, äfven utan betalning,

utlemna sådan vara vid tillfälle, då försäljningsrätten ej utöfvas får; till följd hvaraf

Utskottet föreslår,

15:o

att Riksdagen må besluta, att § 31 skall erhålla den lydelse

författningsförslaget innehåller.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 7.

§ 37.

I afseende å denna paragraf, som för närvarande har följande lydelse:

“Med undantag af den i § 35 meddelade föreskrift om bränvinets rening

och styrka, skall hvad i denna förordning är stadgadt om minuthandel med eller

utskänkning af bränvin gälla äfven för sprit samt andra brända eller destillerade,

in- eller utländska spirituösa drycker, äfvensom för drycker, kvilka äro dermed

tillagade11;

har Herr Leijer uti sin här ofvan omförmälda motion (N:o 146) föreslagit

tillägg af följande ord vid slutet af paragrafen:

“deri inberäknade konstgjorda eller med sprit blandade s. k. viner, som i

sprithalt uppgå till 15 procent eller derutöfver. “

Skälet härtill skulle vara, att en del svenska s. k. viner, såsom körsbärsvin

o. d., tillverkas, hvilka ega betydlig alkoholhalt och hvilka å ölstugor och vinförsäljningsställen

tillhandahållas allmänheten, hvarföre angeläget vore att eu gräns

uppdroges emellan hvad som skall anses för spirituös dryck och hvad för så kallad

“icke spirituös dryck11.

Då, genom bifall till den sålunda föreslagna förändringen, en del utländska

verkliga viner, såsom sherry och portvin, hvilka ega eu alkoholhalt öfverstigande 02

procent, skulle komma att hänföras till bränvin, hvartill något skäl icke blifvit antördt,

samt å andra sidan handel med sådana under benämning viner förekommande bränvinsblandningar,

som icke uppginge till 15 proc. alkoholhalt, skulle frigifvas och

tillåtas för en och hvar, har Utskottet funnit sig icke kunna förorda den ifrågasatta

förändringen, hvilken icke heller synes påkallad för det ändamål motionären

dermed synes afsett, enär förberörda svenska s. k. viner, för så vidt de äro med

sprit tillagade, redan enligt den nuvarande lydelsen af paragrafen äro att till bränvin

hänföra.

Deremot har Utskottet med anledning af sitt förslag angående mindre partihandel

funnit nödigt att framför ordet “minuthandel11 i paragrafen insätta orden

mindre partihandel eller, på det de för sistberörda handel med bränvin gällande

bestämmelser må utsträckas till handel med andx-a spritdrycker eller blandningar

deraf i den myckenhet som för mindre partihandeln är stadgad.

Till följd häraf hemställer Utskottet,

16:o

att, med afslag å Herr Leijers förenämnda förslag till ändring

uti denna paragraf, Riksdagen må godkänna paragrafen, sådan

den i författningsförslaget förekommer.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 7.

15

§ 41.

Uti denna paragraf hafva Herrar Westerdal, Biesert m. fl. uti deras förenämnda

motion (N:o 98) föreslagit sådan ändring af straffpåföljden för olaga bran vinshandel,

att den, som med sådan handel beträddes, skulle bota första gången från och med

60 till och med 120 R:dr och andra gången från 120 till 240 R:dr samt tredje gången

dömas till fängelse från och med 2 månader till och med ett år och vara all

handelsrättighet förlustig.

Härförutan har Herr Leijer i sin motion (Nio 146) i paragrafen infört den

förändring, som skulle blifva en följd af det ändringsförslag i afseende å § 1, som

af honom blifvit framstäldt.

Hvad nu angår Herrar Westerdals och Bieserts m. fl. motion, får Utskottet

erinra, att vid flera föregående tillfällen likartade ändringsförslag blifvit framställda,

utan att lyckas vinna Riksdagens bifall, och då Utskottet vid förra riksdagen afstyrkte

det då framställda förslaget till ifrågavarande förändring, uttalade Utskottet

dervid den åsigt, att de nu stadgade straffbestämmelserna skola visa sig tillfyllestgörande,

der ett ändamålsenligt ordnande af den lagliga bränvinsförsäljningen egt

rum, hvaremot äfven de strängaste straffbestämmelser blifva otillräckliga för att

förekomma oloflig bränvinsföraäljning, der orsakerna till förbrytelse i detta hänseende

icke genom ett sådant ändamålsenligt ordnande af den lagliga försäljningen undanrödjas.

Detta är fortfarande Utskottets uppfattning, och Utskottet har derföre icke

funnit sig böra föreslå den af motionärerne ifrågasatta förändringen i straffbestämmelserna

uti denna paragraf.

Deremot har Utskottet, för så vidt detsamma biträdt Herr Leijers förslag

om åtgärders vidtagande till förekommande af bränvinshandel genom ombud, äfven i

denna paragraf vidtagit den deraf föranledda ändring; hvarjemte, i anledning af den

framställning Utskottet gjort i fråga om rättighet till mindre partihandel med bränvin,

Utskottet utsträckt de i paragrafen förekommande ansvarsbestämmelser äfven till

den, som utan rättighet idkar sådan handel; samt, i följd af sistnämnda förändring,

funnit lämpligt vidtaga omflyttning af de särskilda momenten i paragrafen; hemställande

Utskottet,

17:o

att, utan vidare afseende å förberörda motioner, 41 § må erhålla

den lydelse författningsförslaget utvisar.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.

§ 42.

I denna paragraf stadgas, att om den, som till minuthandel med bränvin berättigad

är, andra gången beträdes med oloflig utskänkning, han tillika skall vara förenärnnda

sin handelsrättighet förlustig.

I öfverensstämmelse härmed har Utskottet velat föreslå, att den, som har

rättighet till mindre partihandel med bränvin, skall, om han andra gången beträdes

med oloflig minuthandel eller utskänkning, vara förlustig sin förberörda handelsrättighet,

samt hemställer fördenskull,

18:o

att det tillägg till § 42, som i författningsförslaget finnes intaget,

måtte af Riksdagen godkännas.

§ 45.

Beträffande denna paragraf har Herr J. Andersson från Östergötlands län uti en

inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 56) föreslagit ett tillägg af följande

innehåll:

“Såsom oloflig minuthandel anses: då någon säljer femton kannor med vetskap

om att köparen ernar fördela detta qvantum i mindre parti åt flere köpare;

då någon sjelf köper minst femton kannor och deraf föryttrar mindre parti till

andra, äfven om desse förut sammanskjutit penningar dertill, äfvensom då någon,

som sålt femton kannor, vid mätningen deraf tömmer detsamma på flere än ett

enda kärl samt dymedelst befrämjar delningen.“

Hvad motionären sålunda så i det ena som det andra hänseendet föreslagit,

har jemväl vid föregående riksdagar blifvit ifrågasatt, men icke vunnit godkännande

hufvudsakligen med afseende på de svårigheter, som härigenom skulle läggas

i vägen för sådana inköp af bränvin, hvilka icke afsåge befrämjande af missbruk

utan endast det lofliga bruket deraf. Med anledning häraf och då, i händelse

Utskottets framställning i fråga om mindre partihandel med bränvin bifalles,

deri torde ligga ett verksamt och tillräckligt medel till förekommande af den salning,

motionären afser att med sitt förslag förebygga, har Utskottet icke ansett

motionen böra bifallas.

I följd af så väl nyssberörda förslag, angående den mindre partihandeln,

som förbudet i § 4 för bränvinsförsäljare att genom ombud utlemna bränvin å annat

ställe, än der försäljningsrättigheten utöfvas, hafva åtskilliga ändringar i denna paragraf

opaginerad Kontrollera mot PDF

B evillnings-Utskottets Betänkande N:o 7. 1?

af Utskottet funnits nödiga, såsom af författningsförslaget synes; och Utskottet

hemställer alltså,

19:o.

att, med afslag å Herr J. Anderssons förevarande motion, §45

i författningsförslaget måtte af Riksdagen godkännas.

§ 47.

Såsom en följd af de i fråga om §§ 3 och 4 här ofvan vid punkten 8:o

föreslagna förändringar, har en ändring i hänvisningen från “§ 4“ till § 3 här

blifvit nödig, hvilket Utskottet får

20:o.

till Riksdagen anmäla.

Stockholm den 17 April 1874.

På Utskottets vägnar:

Gust. af Ugglas.

Reservationer:

Vid punkten 2:o:

af Herrar Friherre Hamilton, S. Larson och Wijk.

Vid punkten 6:o:

af Herrar Nils Larson och Rylander.

Vid punkten 7:o:

af Herr Rylander.

Vid punkten ll:o:

af Herrar Nils Larson och Rylander.

Vid punkten 13:o:

af Herrar Hammar, von Stockenström, Wijk och Friherre Fock.

Bih. till Riksd. Prof. 1874. 5 Sand. 1 Afd. 6 Höft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

BevUlnings-Vtskottets Betänkande N:o 7.

Förslag

till

Förordning angående vilkoren för försäljning af bränvin och

andra hrända eller destillerade spirituösa drycker.

§ i
Bränvin

må ej till mindre belopp än 100 kannor säljas af annan än den,

som, på sätt i denna förordning sägs, innehar eller förvärfvat rätt till mindre

partihandel eller minuthandel med eller utskärning af bränvin.

§ 2.

Vid mindre partihandel vare minsta tillåtna för säljning sbelopp et 15 kannor

och vid minuthandel */* kanna, och må hvad vid dylik handel såldt blifva icke i

mindre belopp än det minsta, som i hvardera fallet säljas må, utlemnas eller mellan

flere köpare fördelas; ej heller får något af det sålda å försäljningsstället förtäras.

§ 3.

Ben, som erhållit rättighet att idka utskärning af bränvin, må sälja huru

litet belopp som helst, och må detta å stället förtäras eller derifrån afhemtas.

Å utskärningsställe skall mat alltid vara att tillgå.

'' A

§ 4.

Ej må någon tillhandagå allmänheten med anskaffande af bränvin i mindre

belopp än han sjelf egen försälja.

Ej heller må innehafvare af rättighet till försäljning af bränvin låta genom

ombud å annat ställe än det, der han sin försäljningsrätt utöfvar, till köparen utlemna

bränvin i mindre belopp än 100 kannor.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Vtskottets Betänkande N:o 7.

§ 5.

19

§ 6.

Rättighet till mindre partihandel eller minuthandel med eller utskänkning

af bränvin må ej tilldelas annan än den, som har god frejd, gjort sig känd för

ordentlighet, kan försvarligt skrifva och räkna samt pröfvas i öfrigt tjenlig vara.

Den, som — — — — — — — — — — — — —

— — — — — — — — — — — — utskänkning af bränvin.

§ ?•

I stad skall — — — — — — — tilländalöper.

I sammanhang dermed — — — — — anses nödig.

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande — — — äro ense.

Rättighet till mindre partihandel med bränvin i stad meddelas af stadsfullmäktige

eller, der sådane ej finnas, af allmän rådstufva för ett år i sender. Ansökan

till erhållande af sådan rättighet, innehållande jemväl uppgift om stället för

den ifrågasatta handelns utöfvande, ingifves inom utgången af Juli månad till

magistraten, som öfverlemnar ansökningen jemte eget utlåtande till stadsfullmäktige

eller allmänna rådstufvan. Bifälles ansökningen, utfärdar magistraten tillståndsbevis

för sökanden. Öfver sålunda meddelade för säljning srättigheter skall magistraten

till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande aflemna uppgift.

§ 8.

§ 14.

Vill någon — — — —--— — tillkänna.

Der fråga--— —--stadgadt är.

Rättighet till mindre partihandel med bränvin i socken å landet meddelas

af kommunalstämman för ett år i sender. Ansökan till erhållande af sådan rättighet,

innehållande jemväl uppgift om stället för den ifrågasatta handelns utöfvande,

ingifves inom första hälften af Augusti månad till kommunalnämndens ordförande,

som inom slutet af samma månad öfverlemnar ansökningen jemte kommunalnämndens

tjärande deröfver till ordföranden i kommunalstämman. Benne sammankallar

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillnings-Utskotiets Betänkande N:o 7.

härefter medelst pålysning två söndagar å rad kommunalstämma för ärendets pröfning.

Bifalles ansökningen, utfärdar kommunalnämnden tillståndsbevis för sökanden.

Öfver sålunda meddelade rättigheter skall kommunalnämnden till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

aflemna uppgift.

§ 15.

§ 17.

Vid beräkning, som är i § 8 för stad föreskrifven, må kannetal icke sättas

för minuthandels- eller utskär)kningsställe under 1,200 och vid beräkning, som är i

§ 12 för gästgifveri å landet föreskrifven, icke under 600 kannor. Ej heller får

auktionsanbud, som enligt § 10 eller § 15 för hvartdera slaget af handel antages,

understiga i stad 1,200 eller å landet 600 kannor.

§ 18.

§ 21.

För viss tid beviljad eller på auktion inropad rättighet till minuthandel med

eller utskänkning af bränvin må ej på annan person öfverlåtas, utan att denne i

stad af magistrat eller å landet af kommunalnämnd pröfvas tjenlig och i öfrigt behörig.

Rättighet till mindre partihandel med bränvin må ej heller på annan person

öfverlåtas, utan att i stad stadsfullmäktige eller allmän rådstufva och å landet kommunalstämma

dertill lemnat bifall.

Öfverlåtelse — — — — — — — rätt.

Bolag i stad — — — — — — — eller afslå.

Aflider den — — — — — — och i öfrigt behörig.

Afiider den, som innehar rättighet till mindre partihandel med bränvin, må

sterbhusdelegarne fortsätta rörelsen till försäljningsårets slut under vilkor att för

rörelsens utöfvande ställes lämplig person, som i stad af stadsfullmäktige eller allmän

rådstufva och å landet af kommunalstämma godkännes.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 7.

§ 26.

21

Mindre partihandel äfvensom minuthandel med och utskänkning af bränvin

vare, äfven då den för öfrigt medgifven är, icke tillåten senare å dag än till

klockan 10 på aftonen; egande dock vederbörande embetsmyndighet, der särskilda

omständigheter föranleda behof af försäljningstidens inskränkning eller utsträckning,

att derom förordna.

Skulle — —• — — — — — — föreskrift.

Förekomma å gästgifveri eller annat utskänkningsställe eller å ställe, der minuthandel

eller mindre partihandel utöfvas, vid särskilda tillfällen oordningar af den art,

att innehafvare!) af rättigheten icke kan anses fortfarande ega den för densammas

utöfvande erforderliga frejd, ordentlighet eller öfriga egenskaper eller har någon af

de enligt § 23 meddelade utskänkningsrättigheter visat sig föranleda störande oordningar,

må Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, på anmälan i stad af magistraten

eller stadsfullmäktige och på landet af socknens eller angränsande sockens kommunalnämnd,

efter vederbörlig undersökning ega att förenämnde rättighet inskränka

eller indraga, eller ock innehafvaren derifrån skilja; dock ege innehafvare af utskänknings-

eller minuthandelsrättighet i sådant fall att af redan erlagd utskänknings-

eller minuthandelsafgift återfå så stor del, som motsvarar den tid, hvarunder

rättigheten ej utöfvats.

27.

§ 31.

Den, som eger rättighet till mindre partihandel eller minuthandel med eller

utskänkning af bränvin, vare förbjudet att, äfven utan betalning, utlemna sådan

vara vid tillfälle, då försäljningsrätten ej utöfvas får.

§ 32.

§ 37.

Med undantag af den i § 35 meddelade föreskrift om bränvinets rening och

styrka, skall hvad i denna förordning är stadgadt om mindre partihandel eller

minuthandel med eller utskänkning af bränvin gälla äfven för sprit samt andra

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillning s-Utskottets Betänkande N:o 7.

brända eller destillerade, in- eller utländska, spirituösa drycker, äfvensom för drycker

hvilka äro dermed tillagade.

§ 38.

§ 41.

Den, som genom mindre partihandel, minuthandel eller utskänkning föryttrar

bränvin utan att i stadgad ordning hafva dertill förvärfvat rättighet, eller

som, på sätt i § 2 sägs, mellan flere köpare fördelar bränvin, eller, mot föreskriften

i § i mom. 1, tillhandagår med anskaffande af bränvin, böte första gången

från och med 30 till och med 60 R:dr, andra gången från 60 till och med 120 R:dr

och tredje gången från 120 till och med 240 R:dr. Den, som fjerde gången eller

oftare med sådan förbrytelse beträdes, dömes till fängelse från och med två månader

till och med ett år.

Dessutom vare det i försäljningsrummet befintliga bränvin till och med 60

kannor tillika med kärl, som för dess afhemtning tjenliga äro, underkastade beslag

och förbrutna.

Förbrytaren varde derjemte dömd att, då oloflig minuthandel eller utskänkning

egt rum, utgifva minuthandels- eller utskänkningsafgift för det kannetal, som

efter hvad utredas kan blifvit föryttradt, dock ej under det belopp, som svarar mot

en fjerdedel af hvad, enligt de i §§ 17 och 18 stadgade grunder, för år minst

utgå bör.

Har förbrytelse, hvarom i denna paragraf sägs, skett å sou- eller helgedag,

ökas straffet med böter från 15 till och med 30 R:dr.

§ 42.

Om den, som till minuthandel med bränvin berättigad är, andra gången

beträdes med oloflig utskänkning, vare han tillika denna sin handelsrättighet förlustig.

Lag samma vare, om den, som är berättigad till mindre partihandel med

bränvin, andra gången beträdes med oloflig minuthandel eller utskänkning.

§ 43.

§ 45.

Idkar någon mindre partihandel eller minuthandel med eller utskänkning af

bränvin å annat ställe än dertill uppgifvet är, eller begagnar någon, mot hvad i

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillning^- Utskottets Betänkande N:o 7.

23

§ 4 mom. 2 stadgadt är, ombud för bränvins utlemnande å annat ställe, än der

han sin försäljningsrätt utöjvar, eller tillåter den, som icke är till iskänkning berättigad,

att, då han i parti eller genom minuthandel säljer bränvin, något af det

sålda på försäljningsstället förtäres eller afhemtas i mindre belopp än han är berättigad

att föryttra, eller förbryter sig den, som till mindre partihandel eller minuthandel

med eller utskänkning af bränvin berättigad är, mot § 25 mom. 1 eller

2, § 28 mom. 2 eller 4 eller § 31, böte första gången från och med 30 till och

med 60 R:dr samt andra gången från 60 till och med 120 R:dr och vare dessutom

andra gången sin rätt till mindre partihandel eller minuthandel eller utskänkning

förlustig. Lag samma------------§28 mom. 3.

Öfverträdes det förbud — — — — — — — — — — enligt § 41.

§ 46.

§ 47.

Förbrytelse mot § 3 mom. 2, § 22, § 28 mom. 1, §§ 29, 30, 35, 38, 39

eller 40 straffes med böter från och med 10 till och med 50 R:dr.

Då förbrytelse

och förbrutet.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillmings- Utskottets Betänkande N:o 7.

Afgift

ens för

d

e 1 n i n

g

Folkmängd d. 31/1S 1872.

Städerna.

Lands-

tingen.

Hushåll-

ningssäll-

skapen.

Lands-

bygdkom-

munerna.

Provision

in. m.

Stä-

derna.

Lands-

bygden.

Summa.

1

Stockholms stad

362.032

23

27,905

47

143.735

143,735;

Malmöhus lan

94,359

01

20,045

01

32,357

06

15,024126

324

19

64,611

257,560

322,171;

Christianstads »

13,881

02

8,232

26

8,232

26

10,815180

82

45

11,821

213,605

225.426

Blekinge a

30,066

92

12,217

92

12,217 j 9S

6,586

80

122

42

23.518

104,359

127,877;

Calmar »

27,231

74

11,351

21

11.351 si

6,821

86

113

67

21.207

214,275

235,482;

Kronobergs »

3,113

76

2,107

86

2,107186

3,209

81

21

12

4.001

156,364

160,3651

Jönköpings »

29,549

84

5,472

11

5,472jn

16,416

33

114

05

15,392

166,396

181,788

Hallands »

23,589

11

8,793

41

8,793141

2,870

09

88

07

12,021

116,850

128,8711

Göteborgs och Bobus l&n

310.978

05

8,355

03

80,609; e s

3,105

38

807

71

69,314

167,585

236,899

Elfsborgs

»

21,281

37

9,004

73

9,004| 7 3

5,732

84

90

23

13,279

269,060

282,339

Östergötlands

60,869

78

15,522

75

20,91912 3

7,849

68

156

08

39,115

221,025

260,140

Skaraborgs

»

30,226

92

12,645

86

12,645!86

7,710

62

126

66

14,732

232,997

247,729

Örebro

*

23,275

36

9,001

Öl

9,001 oi

3,727

68

89

94

13.875

157,994

171,869

Wermlands

J)

27,241

72

10,526

96

10.526196

4,339

15

104

94

12,104

250,952

263,056

Stockholms

B

13,887

03

6,124

01

6,124joi

4,484

99

61

28

6,873

125,612

132,485

Södermanlands

B

33,248

67

12.439

69

12,439169

4,070

40

124

64

14,002

123,843

137,845

Upsala

»

30,241

46

10,531

58

10.531158

1.353

29

105

53

13,950

88,030

101,980

Westmanlands

*

50.315

23

17,732

52

17.732152

2,882

25

176

11

15.508

101,982

117,490

Gefleborgs

» . .

33,703

79

11,451

97

11.451

95

667

81

77

07

24,266

129,518

153,784

Stora Kopparbergs

D

15,664

89

9,369

45

9,369

44

12,443

52

93

86

7,921

170,960

178.881

Gotlands

ö

11.155

67

4,314

65

4,314

67

1,788

30

43

23

6,215

48 024

54,239

Westernorrlands

»

32,614

84

11.374

47

11,374

47

1.508

55

108

95

10,880

129,288

140,168

Jemtlands

B

2,275

44

842

71

842

71

252

70

8

44

1,853

70,653

72,506

Westerbottens

B

9,812

07

3,558

40

3,558

40

863

10

32

77

3.217

91,411

94,628

Norrbottens

)>

9,862

99

3,838

56

3,838

56

1,652

68

38

46

4,881

73,778

78,659

Summa

1,300,478

91

224,854

13

314,817

24

126,177|89

31,017

34

568,291

3,682,121

4.250,412

1871-72.

1,180,922

13

230,035

29

299,637

78

111,985

43

33.487

12

1870-71.

1,131,200

76

237,642

96

290,985

59

107.139

50

34,914

22

1869-70

895.863

42

201.652

20

251,121

74

98,754

96

35,843

17

STOCKHOLM, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1874

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1874:76 Skrifvelse, angående förändringar i vilkoren för tillverkning och försäljning af bränvin. s. 1 i texten