Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående ändringar i lagstiftningen för enskilda sedélutgifvanäe hank,er, samt Herr A. 0. Wallenbergs motion i sant,ma ämne.

1874-05-07 · 38 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 28 av 38 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BLU 1874:2, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående ändringar i lagstiftningen för enskilda sedélutgifvanäe hank,er, samt Herr A. 0. Wallenbergs motion i sant,ma ämne.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banka- och Lag-Utskottets Utlåtande X:o 2.

1

\:« 2.

Ank. till Riksd. Kansli den 7 Maj 1874 kl. 2 e. m

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående

ändringar i lagstiftningen för enskilda sedélutgifvanäe

hank,er, samt Herr A. 0. Wallenbergs motion i sant,ma

ämne.

Med tillkännagifvande att, då för flertalet af de enskilda sedelutgifvande

bankerna nu gällande oktrojer snart löpa till ända, Kongl. Maj:t

funnit sig böra taga i öfvervägande, huruvida några ändringar vore af behofvet

påkallade i de för enskilda sedelutgifvande banker nu gällande föreskrifter,

hvilka innefattas i Kongl. kungörelsen den 20 Maj 1864; att Kongl.

Maj:t af denna anledniag lemnat tillfälle åt sakkunnige män att i ämnet sig

yttra, samt att med begagnande hufvudsakligen af det rikhaltiga material,

som de afgifna yttrandena erbjudit, inom Finans-departementet uppgjorts ett

förslag till omarbetning i vissa delar af 1864 års ofvan nämnda kungörelse

hvilket blifvit af Kongl. Maj:t gilladt; har Kongl. Maj:t, med förklarande

tillika att Kong!. Maj:t ansett sig i ett så -vidrigt ämne som detta icke böra

lagstifta utan Riksdagens medverkan, uti nådig proposition till godkännande

jemväl af Riksdagen framlagt den förändrade författning rörande enskilda,

sedelutgifvande banker, som enligt nämnda förslag skulle utfärdas.

Banko-Utskottet, till hvilket blifvit hänvisad så väl berörda nådiga

Proposition som en af Herr A. O. Wallenberg inom Första Kammaren väckt

motion, lS:o 17, om åtskilliga ändringar i Kongl. kungörelsen den 20 Maj

fide till Riksd. Fint,. 1874. 6 Sami. 2 Afä. 2 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.

1864 rörande enskilda banker med rätt att utgifva egna banksedlar, har,

för behandling af dessa förslag, begärt sammanträde med Lag-Utskottet;

hvadan ett genom deputerade från dessa båda Utskott sammansatt Utskott

har att derutinnan till Riksdagen afgifva utlåtande.

Enligt det, den nådiga propositionen bilagda utdrag af statsrådsprotokollet

öfver finansärenden för den 8 April, har chefen för Finansdepartementet,

vid ärendets föredragning inför Kong! Maj:t, yttrat bland

annat, hurusom med ledning af erfarenheten under de tio år, som förflutit

sedan Kongl. kungörelsen af den 20 Maj 1864 angående enskilda sedelutgifvande

banker utfärdades, något annat allmänt omdöme om ändamålsenligheten

af deruti meddelade stadganden ej med skäl kunde fällas, än att

gällande banklagstiftning i förening med bankstyrelsernas klokhet och omtanke

lemnat de mest utmärkta resultat i en snabb, men tillika säker och

naturlig utveckling af penningrörelsen och i samband dermed af handel och

industri inom landet samt af nationalvälmågan i allmänhet; men att, ehuru

det vid sådant förhållande kunde synas, som om i en så ändamålsenlig lagnågon

rubbning eller förändring icke borde ske, likväl just den starka utvecklingen

af penningerörelsen påkallade nya eller i viss mån förändrade

stadganden, med syfte förnämligast att för en så stor rörelse betrygga tillvaron

af en större metallisk fond såsom grundval för dess säkerhet, än som

under nu gällande bestämmelser varit för handen, hvarjemte och då det visat

sig, att några skärpta kontrollföreskrifter, hvilka med anledning af vissa i de

enskilda sedelutgifvande bankernas qvartalsuppgifter sig företeende förhållanden

meddelats, föranledt ryckningar i penningemarknaden och stor föränderlighet

i vexelkurserna just vid tiderna för dessa uppgifters aflemnande,

det äfven synts behöflig! att, genom några tilläggsbestämmelser till gällande

lagstiftning, begränsningen af sedelutgifningsrätten gjordes mera beroende af

konstanta och mindre af de vid de så kallade uppvisningsdagarne förekommande

tillfälliga förhållanden, än nu vore fallet.

De delar af nu gällande lagstiftning för enskilda sedelutgifvande banker,

i hvilka ändring torde vara af nöden för att befordra fasthet och ändamålsenlighet

i landets penningeväsende, synas Utskottet vara i det anförda

riktigt angifnä; men Utskottet anser ock ändringarne i nuvarande författning

böra inskränkas hufvudsakligen härtill. Denna författning torde nemligen,

såsom till ganska väsendtlig del utgörande ett uttryck för de grunder, på

hvilka penninge- och bankväsendet här i landet hvilar, redan och i desto

större mån ju mera landets affärsförhållanden till andra länder utvecklats,

i dessa ådragit sig uppmärksamhet, och hvarje i en sådan författning vidtagen

ändring, som icke är föranledd af vigtiga skäl och tydligen kan inses

syfta till penningeväsendets ytterligare stärkande, föranleder lätteligen dertill,

att den kredit, landet redan vunnit, snarare försvagas än starkes.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Sammansatta Banko- och Lag- Utskottets Utlåtande N:o 2.

Från denna synpunkt har Utskottet utgått vid den utaf Kongl. Maj:ts

förslag verkställda pröfning, för hvilken Utskottet nu går att redogöra.

Den fråga, som härvid framställer sig i första rummet både i anseende

till dess framstående vigt och derföre att bestämmelserna rörande sedelutgifningen

af densamma bero, är, huruvida enskild sedelutgifvande bank bör

åläggas att ovilkorligen, när så fordras af den som innehar en utaf banken

utgifven sedel, inlösa densamma med verkligt mynt, eller om medgifvandet

att verkställa sådan inlösen med Riksbankens sedlar bör fortfara.

I allmänhet taget, torde den grundsatsen icke möta motsägelse, att en

förbindelse, lydande å mynt, bör med mynt infrias; och en sådan förbindelse

är banksedeln.

Emot allmängiltigheten af denna grundsats torde den invändningen

framställas, att i åtskilliga länders lagstiftning statsbankens sedlar förklarats

såsom lagligt betalningsmedel enskilde emellan; men härvid får icke förbises,

att denna bestämmelse icke fritager den lank, som utgifva sedeln, från

skyldigheten att inlösa sin förbindelse med mynt, och sålunda icke upphäfver

den nämnda grundsatsen.

I de fall, då en undantagslag befriat den sedelutgifvande banken från

skyldigheten att inlösa med mynt, har detta icke skett i följd af underkännande

utaf den nyss anförda grundsatsens giltighet, utan till följd af en

oförmåga, hvars följder alltid visat sig uti större eller mindre rubbning i

penningeväsende och varuvärden, och som just härigenom mer än något

annat faktiskt bevisat grundsatsens riktighet och stora vigt.

Om, i den fråga, som nu föreligger, nemligen huruvida det må vara

rätt och för ett säkert penningeväsende behöfligt att fordra, det de enskilda

bankerna här i landet skola inlösa sina sedlar med klingande mynt, när sa

fordras, det invändes, att sådant icke är nödigt, emedan våra förhållanden

icke gifva anledning till att befara det ju banksedlarne icke skola bibehålla

sitt värde oförminskadt, så torde till svar härå i första rummet kunna hänvisas

till den i chefens för Finans-departementet ofvan berörda yttrande,

efter Utskottets förmenande riktigt angifna, anledningen till uppkomsten nu

af frågan om ändring i lagstiftningen rörande de enskilda bankerna, nemligen

betryggande af tillvaron utaf en större metallisk fond, än som nu är

för handen, för landets starkt ökade rörelse. Det ligger nemligen i sakens

egen natur och är af afl erfarenhet bestyrkt, a ena sidan, att i samma mån

som nödtvånget att begagna häråt mynt undanrödjes, i samma mån upphör

också detsamma att finnas till hands; men ock, å den andra, att ett lands

penningeväsende icke kan hafva eller bibehålla den sa ytterst vigtiga fastheten

och styrkan, om icke till grund för banksedlar och andra löpande omsättningsmedel

finnes ett tillräckligt förråd af häråt mynt och sådan metall,

opaginerad Kontrollera mot PDF

4- Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Uti ätande N:o 2.

hvaraf myntet präglas. Om således förmågan här i landet icke saknas att

undanrödja den svaghet i penningeväsendet, hvilken, uppkommen eller ökad

genom den industriellt och penningerörelsens snabba, och störa tillväxt undei

de senare tiderna, just gifvit upphof till frågan om ändring i nuvarande

lagstiftning, så lärer man ej böra underlåta att dervid begagna det

enda rätta medlet härtill, nemligen att fota kreditcirkulationen på eu starkare

metallisk, grund, än hittills, hvilket åter icke låter sig på ett fullt rättvist

och ändamålsenligt sätt gorå annorlunda, än genom att tillförbinda deri,

som i allmänna rörelsen utgift-er myntrepresentativ, att desamma med mynt

inlösa.

Fiagan, huiuvida det later sig med bestämmelsen i 72 Regeringsformen

om riksbanksscdlarnes giltighet såsom lagligt betalningsmedel förena

att ålägga de enskilda bankerna eu ovilkorlig skyldighet art sina sedlar med

mynt inlösa, har varit föremål för så mångsidigt meningsutbyte, att dess

vidare upptagande icke torde vara behöflig!;'' hvadan Utskottet inskränker

»ig till ett tillkännagifvande, att l tskottet för sin del icke uti det nämnda

grund lagsstadgandet ser något hinder mot införande i lagen för enskilda sedelag

lfvande banker åt eu föreskrift om inlösen åt deras sedlar med mynt.

Icke mindre utförligt har man af handlat frågan om de faktiska verkningar

pa Riksbanken, de enskilda, bankerna sjelf va och deri allmänna rö1

elsen, som den ifrågavarande föreskriften skulle komma att utöfva.

J)e särskilda meningarna i donna del äro ganska utförligt återgifrra

uti chefens . för Finans-departementet vid den Kong!, propositionen bifogade

anförande till statsråds-protokollet (sid. Öb och följande).

Öl ver hufvud torde det vara ganska svårt att med någon säkerhet förutse,

huru förhållandena i detta afseende kunna komma att gestalta sig;

men Utskottet är öfvertygadt, att torändringarne från det hittills varande

icke komma att blifva brådstörtande eller så störa, att afse värda olägenheter

under öfvergå ngen behöfva befaras.

I detta afseende torde Utskottet, med hänseende till hvad under meningsutbytena

härutinnan vid flera tillfällen anförts, kunna inskränka sitt

till följande erinringar.

De enskilda sedelutgif v ande bankernas oktrojer tilländalöpa först etter

hand, de flesta under loppet af tre på hvarandra följande år; och då afsigten

icke kan vara att annorlunda, än i mån som nuvarande banker erhålla

nya oktrojer, ålägga dem den ifrågavarande skyldigheten, inträder behofvet

att anskaffa ett ökadf förråd af guld, för så vidt detta behof beror af den

föreskrift, som nu är i fråga, endast småningom. Huru stort förråd för

hvarje bank särskild t och för dem alla tillsammantagna kan komma att erfot

dias, beror dels pa de bestämmelser, som angående sedelutgifningen varda

fastställda, dels på näringsförhållandena i allmänhet och det med dem huf
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2. 5

vudsakligen sammanhängande större eller mindre behofvet af sedelutgifningsrättens

anlitande; om det förslag till föreskrifter rörande sedelutgifnings-.

rätt för enskilda banker, Utskottet här nedan afgifver, varder antaget, torde

behofvet för dem att förse sig med guld, att döma efter hittills varande förhållanden,

icke blifva så stort, att det kan anses betungande, ehuru det

naturligtvis för den ena • banken blifver, i följd af rörelsens omfång och

bankens belägenhet, måhända vida större än för andra banker. Men de

banker, hvilka i följd af rörelsens storlek eller belägenheten på en handelsplats,

der beröringen med utlandet kan föranleda någon betydligare

omsättning af guld, behöfva hålla ett större förråd deraf, ega ock, om de

ändamålsenligt förvaltas, vida större lätthet än andra banker att förskaffa

sig sådana valutor och tillgångar, genom hvilka de kunna erhålla det

erforderliga guldförrådet och genom hvilka de i viss mån kunna undvika

dettas alltför starka uttagande.

Det har anmärkts, att, om det skulle inträffa, att Riksbanken icke vidare

inlöste sina sedlar med guld, men dessa ändock fortfore att gälla såsom

lagligt betalningsmedel, de enskilda bankerna vore tvungna att mottaga

betalning'' för sina fordringar i sedlar, hvilkas värde vore förminskadt, under

det de icke vore berättigade att med dem liqvidera sina skulder, utan dertill

måste använda guld. Onekligen blefve detta för dem betungande, men

dock icke i den ofantliga grad, som man i allmänhet torde föreställa sig.

Det gäller nemligen endast deras förbindelser uti utgifna banksedlar, men

ingalunda deras öfriga skulder, i afseende på hvilka de blefve fullkomligt

likställda med alla andra. Man kan möjligen härvid anmärka, att följderna

för den allmänna rörelsen af de mått och steg, enskilda bankerna för sitt

eget bestånd skulle finna sig nödgade att vidtaga, komme att blifva mycket

svåra; men deremot kan uppställas den frågan, om den allmänna rörelsen

under sådana förhållanden skulle få mindre svårigheter och förluster, i fall

Riksbanken varit ensam sedelutgifvande, eller om icke just de enskilda sedelutgifvande

bankernas inlösningsskyldighet i ej ringa mån aflägsnar nödvändigheten

för Riksbanken af en betalningsinställelse samt skulle, i fall en

sådan ej kunde undvikas, åtminstone minska hastigheten och storleken af

fallet i sedlarnes värde.

Det anspråk allmänheten skulle hafva och utan tvifvel i det yttersta

gjorde gällande mot enskilda sedelutgifvande banker, att upprätthålla inlösen

af deras sedlar, torde i det ifrågasatta olyckliga fallet, att statsbanken måste

fritagas från sin enahanda skyldighet, i det längsta hindra rubbningarne i

penningeväsendet att stiga till en sannolikt i annat fall oundviklig höjd.

Kongl. Maj:ts förslag innefattar, att de enskilda bankerna skulle vara

berättigade att inlösa sina sedlar med riksbankssedlar, så länge dessa af

opaginerad Kontrollera mot PDF

B Sammansätta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.

Riksbanken med guld inlöstes, men, när Riksbanken icke längre uppfyllde

• detta dess åliggande, vara skyldige att verkställa inlösen af sina sedlar med

guld. ^ Det skäl, chefen för Finans-departementet härför i sitt yttrande till

statsrådsprotokollet anfört, utgar från ifrågasättande af lämpligheten utaf

eu ovilkorlig föreskrift för de enskilda bankerna i detta hänseende. Föreskriften

befaras nemligen kunna komma att motverka spridningen af guldmynt

i landet, sa länge sedlar a små valörer utgifvas och allmänheten, vidhängande

sin förkärlek för begagnande af sedlar, icke efterfrågade guldmynt,

hvilket bankerna deremot vore intresserade af att qvarhålla i sina

kassor; ^ tyngden af den ifrågavarande skyldigheten skulle falla mycket

olika pa de särskilda bankerna, och förhållanden kunde tänkas, under hvilka

följden af ett påbud derom skulle blifva, att en enskild bank i sjöstad kunde

blifva tvungen att utan all ersättning bekosta frakt och assurans från hufvudstaden

för större guldpartier till förmån för exportörer, hvilka sjelfve

borde bära kostnaden härför.

Beträffande de två sist anförda anmärkningarne har Utskottet redan

antydt skälen, hvarföre Utskottet icke kan tillerkänna dem en sådan betydelse,

att de böra hindra hvad som i och för sig är riktigt och af vigt.

Utskottet vill endast ytterligare tillägga, att påståendet, det de enskilde, som

kunna behöfva guld för export, rätteligen sjelfve borde bära kostnaden för

anskaffande deraf, torde kunna bestridas. Desse enskilde kunna nemligen

icke tvinga den enskilda banken att åt dem tillhandahålla guld, med mindre

än att de hos banken hafva en penningefordran uti bankens egna sedlar,

och de torde da vara i sin goda rätt, när de för denna å penningar lydande

fordran begära mynt, utan att dervid behöfva vidkännas kostnader för dess

anskaffande.

Hvad åter den törst anförda anmärkningen vidkommer, så torde det,

så vida allmänheten icke vill begagna klingande mynt, blifva enahanda, ehvad

bankerna äro skyldiga att mot sina sedlar utlemna sådant eller icke; men

deremot måste, i den mån myntet blifver för allmänheten begärligt, detsamma

bifva lättare åtkomligt, om bankerna hafva åliggande att utlemna

sådant, än om detta får bero endast på deras goda vilja.

Yare härmed huru som helst, så är dock hufvudsaken, att ett tillräckligt

starkt metalliskt underlag finnes för myntrepresentativet. Men om

man vill åstadkomma detta, så bör sådant ske och kan knappast ske annat

än under lugna tider, då i sjelfva verket detta underlag minst anlitas; och

då bör det vilkor, som, i sig sjelft rättvist, kraftigast och naturligast härtill

verkar, icke för de enskilda bankerna eftergifvas så länge, intilldess de

olyckliga följderna inträdt af den svaghet i penningväsendet, hvilken det nu

förevarande förslaget just afser att undanrödja, då det ock utan tvifvel blif
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lag- Utskottets Utlåtande N:o 2. 7

ver omöjligt för de enskilda bankerna att, oförberedda som man låtit dem

under de goda tiderna få vara, uppfylla ett åliggande, från hvilket nöden

just tvungit att befria den starkare Riksbanken.

På de skäl, Utskottet nu i korthet antydt, måste Utskottet för sin del

afstyrka Kongl. Maj:ts förslag i nu ifrågavarande del, men tillstyrker deremot,

i enlighet med hvad Herr Wallenberg i sin ofvan nämnda motion

hemställt, att de enskilda sedelutgifvande bankerna åläggas att ovilkorligen,

när innehafvare af deras sedlar det fordrar, desamma vid deras hufvudkontor

med klingande mynt inlösa.

Det ämne, som närmast föranledt frågan om ändringar i nu gällande

lagstiftning för enskilda sedelutgifvande banker, rörer grunderna och gränserna

för sedelutgifning genom dessa banker.

Syftemålet är redan i början af detta betänkande i allmänna drag

angifvet, nemligen att betrygga tillvaron af ett tillräckligt starkt metalliskt

underlag och att fota sedelutgifningen på mera konstanta förhållanden, än

nu är fallet.

Utan tvifvel innebär sjelfva väsendet af myntrepresentativ vissa grunsatser,

hvilka vid lagstiftningen derutinnan böra tjena till ledning, ehuru

deras tillämpning kan vara mycket skiljaktig och bör bero på faktiska förhållanden,

som på skilda tider och i olika länder kunna vara mycket

skiljaktiga.

En bland verkningarne utaf myntrepresentativ är, att medelst den användningen

af metalliskt mynt kan inskränkas, hvilket är af ej ringa betydelse,

då det metalliska myntet, i sig egande ett stort värde och i dess

användning såsom omsättningsmedel icke gifvande afkomst å det kapital, detsamma

representerar, är kostsamt att anskaffa och underhålla. Men hvad

som gifver myntrepresentativet dess största betydelse är, att begagnandet af

sådant blifvit en ren nödvändighet för möjligheten att verkställa de ofantliga

liqvider, som kulturländernas utvecklade och vidt utgrenade industri

samt dermed sammanhängande byten föranleda. Den befintliga tillgången

på de ädla metaller, som äro användbara till omsättningsmedel, skulle icke

räcka till för dessa liqvider, och ingen möjlighet att ensamt med deras tillhjelp

verkställa alla liqvider skulle finnas, med mindre än att metallernas

värde stegrades till en sådan höjd, att alla nu existerande egendoms- och

näringsförhållanden helt och hållet omstörtades. Då nu myntets hufvudändamål

är att vara ett allmänt uttryck för värden, och då ett hufvudvilkor

härvid är, att detta uttryck sjelft är så oföränderligt som möjligt, så

måste myntrepresentativet, såsom afsedt att tjena på enahanda sätt som

myntet sjelft, hafva och bibehålla en så fullständig oföränderlighet, såsom

uttryck för värdet, som möjligt. Härtill fordras, att lagstiftningen bereder

garanti för att representativet alltid kan få utbytas mot verkligt mynt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

<s Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.

Men för att myntrepresentativet skall kunna fullt uppfylla de rörelsens

kraf, hvilka det är afsedt att tjena, erfordras, att tillgången derå må.

så vidt det är möjligt och förenligt med det i första rummet vigtiga vilkoret

af stadga i värde, motsvara rörelsens behof af omsättningsmedel.

I hvad män hittills varande lagstiftning varit i nu antydda delar tillfredsställande,

torde här icke behöfva utredas; men, då med fullt skäl kan

antagas, att närvarande penningeförhållanden här i landet i det hela äro

sunda, är det af vigt, att de ändringar i lagstiftningen, som göras, icke,

åtminstone hastigt eller i känbar mån, rubba dessa förhållanden, dem ändringarne

tvärtom i detta fall afse att stärka och för framtiden betrygga.

Detta är den uttalade af sig ten med Kongl. Maj:ts till Riksdagen affinna

förslag, detsamma är ock den tydliga syftningen i den motion, Herr

Wallenberg afgifvit, och Utskottet delar i allo denna uppfattning.

Utskottet anser för den skull, att de ändringar, som vidtagas, icke böra

näfva till egentligt syfte att ovilkorligen inskränka de gränser, inom hvilka

enskilda bankerna hittills kunnat förse rörelsen med omsättningsmedel.

Tvärtom anser Utskottet det vara af största vigt, att sedelutgifningen bibehåller

eu tänjbarhet, som sätter bankerna i tillfälle att gå alla- en sund och

kraftigt växande rörelses behof till mötes. Men deremot vill Utskottet, på

det bankerna sjeltva alltid ma bibehålla sundhet och kraft samt derigenom

i hvad pa dem ankommer verka helsosamt på näringarne och rörelsen, att

vdkoren för bankernas sedel utgifning må blifva fullt betryggande och i deras

tillämpning så enkla som möjligt.

Det vid Kongl. Maj ds proposition bifogade utdrag af statsrådsprotokollet

innehåller en utförlig redogörelse för de närvarande förhållandena beträdande

enskilda bankernas sedelutgifnmg och för de förslag, hvilka i fråga

om ändring- af grunderna derför eller införande af alldeles nya kommit

på tal.

o Till denna redogörelse anhåller Utskottet att fä hänvisa, då Utskottet

nu går att yttra sig öfver Kongl. Maj fös förslag till förändrad lydelse för

26 § i Kongl. kungörelsen den 20 Maj 1864, hvilken paragraf innehåller

bestämmelserna rörande enskilda bankers sedelutgifningsrätt; äfvensom öfver

Herr Wallenberg* motion i hvad den angår bestämmelserna angående sedelutgifningen.

Enligt Kong], Maj ds förslag skulle gränserna för sedelutgifningen bestämmas

efter följande grunder, nemligen:

värdet af bankens grundfe idshypotek och andra dermed jemförliga, i

allmänt förvar nedsatta säkerhets -.andlingar, af föreskrifven beskaffenhet; dock

oj till större belopp, än som motsvarar grundfonden och den reservfond,

som enligt föreskrift i bolagsregl urna blifvit i banken bildad;

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.

bankens vid hufvud kontoret och de afdelningskontor, der allmänna

ombud funnes anställda, befintliga tillgångar af i riket lagligen gällande

mynt och riksbankens sedlar äfvensom bankens behållning af i riksbanken

på löpande räkning insatta medel, dock med den inskränkning, dels att a

riksbankssedlar och behållning åt nyssnämnda slag sedelutgifnmg finge grundas

endast så länge berörda sedlar i riket utgöra lagligt betalningsmedel

och af riksbanken vid anfordran enligt deras lydelse inlösas, dels ock att

samtliga de i denna punkt omförmälda tillgångar, med undantag af guldmynt

icke finge såsom grund för sedelutgifnmg användas till större belopp,

än som, sammanlagdt med värdet af de i sådant afseende enligt nästföregående

punkt använda hypotek och säkerhetshandlingar motsvarades åt

grundfonden, beräknad en och en half gång, samt banken tillhörig reservfond

af den i samma punkt nämnda beskaffenhet;

bankens tillgångar vid hufvudkontoret och nyss berörda afdelningskontor

i myntadt och omyntadt guld; „

dock att, vid beräknande af det belopp egna banksedlar, som unge

utlemnas eller hållas i rörelsen utelöpande, borde iakttagas, att detta icke

finge utgöra mera än tre gånger beloppet af den kassa, banken liktidigt

innehade; hvarjemte borde iakttagas, att till kassa finge hänföras endast vid

hufvudkontoret och de afdelningskontor, der allmänna ombud funnes anställda,

befintliga tillgångar af lagligen i riket gällande mynt samt riksbankens

sedlar, äfvensom bankens behållning af i riksbanken pa löpande

rakning insatta medel; de båda sistnämnda dock endast så länge nksbankssedlarne

i riket utgöra lagligt betalningsmedel och af riksbanken vid anfordran

enligt deras lydelse inlösas. . . T,

Herr Wallenbergs förslag innehåller, att sedelutgifnmgsratten skulle

bestämmas genom: det i allmänt förvar nedsatta grundfondshypotek; svenskt

och enligt gällande konvention dermed lika berättigad! utländskt guldmynt,

som finnes i bankens hufvudkontor; bankens reservfond, för så vidt den uto-öres

af så beskaffade säkerheter, som äro med grundfondshypotek jemforliga

och blifvit i allmänt förvar nedsatta; och slutligen ett belopp, motsvarande

högst femtio procent af enskilda bankens hela fond, så vida detta belopp

blifvit uti säkerhetshandlingar, jemforliga med grundfondshypotek, i allmän

förvar nedsatt. o ,

I den del af de ofvan anförda förslagen som angar sedelutgifnmg, motsvarande

nedsatta grundfondshypotek och reservfondens belopp, så vidt deremot

svarande säkerheter i allmänt förvar nedsatts, föienai sig t® o ® ''

Behofvet att åt sedelutgifningen gifva eu viss tänjbarhet, för hvilken

en ovilkorlig gräns icke torde behöfva sättas förr än der, hvarest garantien

för sedlarnes säkra och punktliga inlösen upphör, kan icke tillgodoses genom

Bih, till Rikad. Prot. 1874. 6 Sami. 2 Afd. 2 Håft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Sammansatta Banko- och Lag-TJtslwttets Utlåtande N:o 2.

den sedelutgifning, som beror på grundfonden och reservfonden, enär deras

ökande, för så vidt sådant kan ske, i allt fall fordrar ganska lång tid, och

en minskning af den på dessa fonder beroende sedelutgifningen, ifall en bank

finner för sig fördelaktigt att nedsätta sin sedelutgifningsrätt, kan ega rum

endast så till vida, som banken kan minska de i allmänt förvar nedsatta

hypoteken.

Kongl. Maj:ts förslag afser att åstakomma den nämnda tänjbarheten

genom tillåtelse till sedelutgifning dels på banken tillhörigt guld, dels på

tillgång i riksbankens sedlar samt i löpande räkning hos riksbanken.

Detta förslag, i hvad det afser sedelutgifning, motsvarande banken

tillhörig behållning i guld, anser Utskottet böra godkännas, likväl med den

inskränkning, att endast det guld, som finnes i bankens hufvudkontor, får

beräknas, men icke guldtillgång hos något bankens afdelningskontor, samt

att en guldtillgång, motsvarande tio procent af grundfonden, i visst fall, för

hvilket Utskottet nedan kommer att redogöra, icke berättigar till sedelutgifning.

Den senare delen af Kongl. Maj:ts förslag, nemligen att upptaga

kassa i riksbankssedlar samt behållning på räkning i riksbanken såsom faktor

i fråga om sedelutgifningen, finner sig Utskottet deremot icke böra tillstyrka.

Då nemligen de enskilda bankerna icke längre få fritt val att inlösa

sina sedlar antingen med riksbankssedlar eller mynt, utan tillförbindas att

liqvidera sina banksedelförbindelser med det sistnämnda, när så fordras,

vore det icke följdriktigt att, det oaktadt, låta riksbankens sedlar eller fordran

hos riksbanken qvarstå såsom sedelutgifningsgrund. Dertill kommer,

att kontrollen öfver en sedelutgifning på “kassa" är förenad med icke så

litet besvär och måhända ej heller kan blifva fullt tillförlitlig.

Tillåtelse att utgifva sedlar på nu ifrågavarande grund skulle ock,

synnerligast om dervid finge beräknas äfven hvad som funnes hos afdelning’skontor,

kunna lemna rum för begagnande af utvägar till ett skenbart ökande

af sedelutgifningsrätten, hvilket icke öfverensstämde med bankens verkliga

ställning. Det läte sig nemligen lätt göra för en landsortsbank, som hade

afdelningskontor i hufvudstaden, att, exempelvis, när en undersökning i banken,

äfven oförberedt, företoges, hastigt från en annan bank förskaffa sig en

kassaförstärkning, hvilken utgjordes af upplånta medel; och derigenom skulle

bankens ställning för ögonblicket visa sig helt annorlunda än den i sjelfva

verket vore.

Den bestämmelse, Utskottet, för att gifva sedelutgifningen erforderlig

tänjbarhet, i stället föreslår, nemligen att sedlar må få utgifvas, utöfver hvad

som motsvaras af grundfond, reservfond och guld, till ett belopp, hvars

maximum Utskottet anser böra bestämmas till hälften af grundfonden, torde

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.

i princip väl låta sig försvara, synnerligast när Utskottet dervid fäster det

vilkor, att sedelutgifning i denna del ej får begagnas, med mindre än att

banken i sitt hufvudkontor innehar i riket gångbart guldmynt, uppgående

till minst en tiondedel af grundfonden, hvarå ingen sedelutgifningsrätt får

beräknas. Mot de sedlar, hvilka sålunda utan motsvarighet i särskilt nedsatt

säkerhet kunna utgifvas, bör i allt fall kunna antagas att banken

eger fordringar, representerade genom dess s. k. portfölj, och en yttersta

säkerhet finnes dessutom uti bolagsmännens solidariska ansvarighet.

I sjelfva verket innebär för öfrigt Utskottets förslag endast en ganska

ringa inskränkning af den sedelutgifning på kassa, som Kongl. Maj:t föreslagit,

såvida ej det af Utskottet uppställda vilkoret af en guldmyntkassa,

uppgående till minst tio procent af grundfonden, kan anses strängare än

det af Kongl. Maj:t föreslagna vilkoret beträffande sedelutgifningen öfver

hufvud, att sedelmassan ej får uppgå till mer än tre gånger kassan, sådan

denna i förslaget är bestämd. Enligt Kongl. Maj ris förslag skulle nemligen

på kassa och behållning i riksbanken icke få utgifvas sedlar till större belopp,

än som motsvarade grundfonden, tagen en och en half gång, jemte

reservfonden. Enligt Utskottets förslag är samma proportion till grundfonden

bibehållen och endast reservfonden lemnad å sido.

Emot den af Kongl. Maj:t föreslagna bestämmelsen angående en viss

minimikassa i förhållande till utelöpande sedelmassan, hvilken torde söka

sitt berättigande uti tanken att derigenom sätta en gräns för sedelutgifningen

der, hvarest möjligheten för bankerna att ytterligare öka sin& kassa

upphör, möter den allvarsamma betänkligheten, att, vid en något betydligare

minskning i kassan, indragningen i sedelcirkulationen blifver så stark, att

den lätt kan vålla stora svårigheter och rubbningar i rörelsen.

I fråga om sedelutgifning på kontanta tillgångar, har Kongl. Maj:t

föreslagit att i beräkning skulle tagas äfven hvad som funnes vid vissa afdelningskontor,

nemligen de, hvarest allmänt ombud vore förordnadt. Detta

skulle emellertid föranleda dertill, att en ganska stor mängd ombud från

det allmännas sida behöfde tillsättas och aflönas, hvilket åter Utskottet finner

sig icke kunna förorda.

För afvikelse från eller öfverträdelse af bolagsreglor^ och den allmänna

författningen rörande enskilda sedelutgifvande bankerna innehåller nu

gällande Kongl. kungörelse ingen annan ansvarsbestämmelse, än att Kongl.

Maj:t förbehållit sig att i svårare fall, och om det anmärkta förhållandet ej inom

en månad varder rättadt, förklara bankbolaget hafva förverkat rättigheten

att drifva bankrörelse, hvartill kommer, för den händelse bank brustit uti

infriande af sina sedlar, att Konungens Befallningshafvande skall låta inställa

bankrörelsen, intill dess Kongl. Maj:t beslutat, huruvida oktrojen skall

anses förverkad.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Sammansatta Banko- och Lag- Utskottets Utlåtande i\:o 2.

Ett äfven afsigtlig!; öfverskridande af sedelutgifningsbestämmelserna

drabbas sålunda icke af någon direkt påföljd, savida det icke lortfar utöfver

en månad och Kong]. Maj:t finner förseelsen vara så svår, att den bör

föranleda till upphäfvande af bolagets rätt att drifva bankrörelse.

Skilnaden emellan ansvarsfrihet för en dylik förseelse och den svåra

påföljden af hela bankrörelsens inställande torde vara alltför stor; hvarföre

ock Kongl. Maj:t föreslagit en bestämmelse, att bank, som öfverskridit sedelutgifningsrätten,

skall för hvarje dag ett sadant förhållande eget tum till

statsverket erlägga ett belopp af ett tusen kronor, samt att, om förhållandet

ej varder rättadt inom tio dagar eller inträffar oftare, det då skall ankomma

på Kongl. Maj:t att återkalla det banken lemnade tillstånd att utgifva egna

banksedlar.

Gillande den åsigt, Kongl. Maj:ts förslag uttrycker, anser dock Utskottet

att, då ett öfverskridande af sedelutgifningsrätten kan vara tillfälligt

och alldeles ofrivilligt, något rådrum bör lemnas för återställande af det

rätta förhållandet, innan ansvarspåföljden tillämpas; och föreslår fördenskull,

att det ifrågavarande vitet skall drabba först i den händelse det rätta förhållandet

ej inom fem dagar blifvit aterstäldt. ■

Innan Utskottet lemnar detta ämne, anhåller Utskottet slutligen att

få fästa uppmärksamheten på den stora enkelhet och lätthet vid kontrollen,

Utskottets förslag till bestämmelser för sedelutgifningen innebär i jemförelse

med det af Kongl. Maj:t framställda. i

Denna enkelhet, önskvärd i och för sig, medför ock den redan antydda

fördelen, att tillsynen öfver sättet, hvarpå enskilda bankerna begagna

sedelutgifningsrätten, blifver lättare och säkrare, och att de ombud, som, om

Kongl. Maj:ts förslag antoges, behöfde förordnas vid ett sannolikt ganska

stort antal afdelningskontor, alldeles kunna undvaras. Yid bankernas hufvudkontor

måste i allt fall, hädanefter som hittills, uppsigt öfver iakttagandet

å bankernas sida af hvad banklagen föreskrifver utöfvas.

Nu gällande författning bestämmer, i särskilda paragrafer, de delar, i

hvilka Konungens Befallningshafvande eller af honom förordnadt ombud har

att utöfva sådan uppsigt eller eljest vidtaga åtgärder, nemligen: vid pröfning

och förvar af grundfondssäkerheter; vid upprättande af öfversigter öfver

bankens ställning; öfver iakttagandet af vissa formela vilkor för rörelsens

öppnande och för sedelutgifning; vid det fall, att banken brister i inlösen al

sina sedlar eller i händelse banken i och för anskaffande af medel till sedelinlösen

vill använda någon del al grundfondssäkerheterna., samt i händelse

att, efter inträffade förluster, tillskott af bolagsmännen för grundfondens fyllande

beslutats.

Yissa bland dessa åligganden skulle nu, enligt Kongl. Maj ds förslag,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N.o 2. lo

öfverflyttas till ombud, som af chefen för Finans-departementet förordnades,

under det andra fortfarande skulle tillhöra Konungens Befallningshafvande

eller af honom förordnadt ombud.

En sådan sönderdelning af uppsigten lärer dock icke vara ändamålsenlig.

Det torde heller icke för vinnande af önskvärd öfverensstämmelse i

uppfattningen och förfaringssättet vid särskilda banker vala behöflig! eller

ändamålsenligt att helt och hållet öfverflytta tillsynen till Finans-departementet

och förbehålla chefen för detta departement förordnandet af ombud

vid bankerna. Svårligen kunde han i alla de skilda orterna finna de lämpligaste

personerna utan genom inhemtande af upplysningar från Konungens

Befallningshafvande, och då torde det så gerna kunna öfverlemnas åt dessa

att sjelfve utöfva tillsynen eller förordna ombud derför. Den nödiga likformigheten

kan utan svårighet ernås derigenom, att instruktion för sättet att

utöfva denna tillsyn af Kongl. Maj:t eller chefen för Finans-departementet

meddelas vederbörande.

På dessa skäl har Utskottet funnit sig icke kunna tillstyrka antagande

af det förslag Kongl. Maj:t framställt till en ny paragraf, innefattande bestämmelse

att chefen för Finans-departementet skulle ega förordna ombud

vid bankerna, och att dessa ombud skulle aflönas af statsmedel.

Utskottet öfvergå!- nu till. öfriga ändringar i gällande författning, som

Kongl. Maj:ts förslag innehåller.

Enligt nämnda författning, § 1, meddelas oktroj åt enskild sedelutgit
vande

bank på högst tio år i sender.

Kongl. Maj:t har nu föreslagit, att bankbolag må kunna ingas och

oktroj meddelas antingen för viss tid eller utan någon tidsbestämning, dock

med förbehåll för Kong!. Majd att kunna hvart tionde år efter nu föreslagna

nya författnings utfärdande anställa förnyad granskning af bolagsreglorna

för alla dåvarande sedelutgifvande bankbolag och deri vidtaga de

ändringar, som kunna finnas vara af förändrad lagstiftning eller andra omständigheter

påkallade: och äro skälen för detta förslag angifna a sidorna

fl8 och 49 af det den Kongl. propositionen bifogade statsrådsprotokoll.

Det, som hufvudsakligast kunde tala för en bestämmelse i den syftning,

Kongl. Maj ds förslag afser, torde vara, att å ena sidan bankernas

tillvaro vore betryggad, så att de icke af någon osäkerhet i denna del vore

hindrade från att, fullt utveckla sin verksamhet, under det, å andra sidan,

nödiga befunna ändringar i banklagstiftningen kunde inom en icke särdeles

lång tid tillämpas på dem alla, och detta samtidigt, så att icke några banker

för längre eller kortare tid blefve underkastade möjligen strängare vilkor

än andra. o

Men den antvdda svagheten i bankernas verksamhetsförmaga, hvilken

kunde härflyta af osäkerhet i fråga om en för längre tid fortfarande tillvaro,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.

torde gorå sig känbar endast under förutsättning åt en sådan förändrad

uppfattning beträffande bankväsendet i landet, att statsmakterna skulle vilja

aldeles afskaffa eller undertrycka bankrörelse genom enskilda sedelutgifvande

banker; en förutsättning hvars inträffande dock ej torde vara att

befara. Den omständigheten åter, att en bank under någon tid kan blifva

underkastad andra och strängare vilkor, än en annan, synes vara af icke

särdeles stor praktisk betydelse. Hvad nuvarande banker beträffar, tilländagå

de flestas oktrojer inom loppet af några få år, och de sedan år 1868 oktrojerade

fyra sedelutgifvande banker äro genom stadgande i bolagsreglorna

förbundna att såväl i afseende på utgifning som invexling af egna banksedlar

underkasta sig de förändrade bestämmelser, hvilka under oktrojtiden

kunna komma att för enskilda banker i allmänhet stadgas. Hvad beträffar

banker, som hädanefter kunna varda bildade, är Kong!. Maj:t oförhindrad

att, om anledning dertill anses vara för handen, i deras bolagsreglor införa

nödigt förbehåll i likartad! eller äfven annat afseende.

Kongl. Majrts förslag i denna del torde sålunda icke kunna anses vara

af vigtig anledning påkalladt; men emot detsamma förekommer den, efter

Utskottets åsigt, vigtiga omständigheten, att personer, som hafva något att

vedervåga, sannolikt skulle draga i starkt betänkande att ingå i ett solidariskt

ansvarigt bolag för obestämd tid, utan att kunna, åtminstone annorlunda

än genom en försäljning af sina lotter, hvilken just i händelse bankens ställning

vore mindre god måhända vore omöjlig, få utträda derutur.

Med afseende härpå har Utskottet ansett de af Kongl. Maj:t i §§ 1,

2 och 5 gjorda förslag icke vara af den vigt, att de böra föranleda ändring

i nu gällande författning.

Dennas § 8 föreskrifver, att bolagsreglorna böra innehålla bestämmelser

i vissa hufvudsakliga ämnen, bland hvilka under punkt k): om de grunder,

efter hvilka, med iakttagande af hvad § 13 i författningen föreskrifver,

de intecknade skuldebref och räntebärande obligationer skola uppskattas,

hvilka få såsom grundfondshypolek antagas.

I den åberopade § 13 föreskrifves, i hvilken mån grundfond shypoteken

kunna bestå af räntebärande obligationer och intecknade skuldebref; och

§ 14 stadgar, att dessa hypotek skola pröfvas af bolaget jemte Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande eller den han i sitt ställe förordnar att pröfningen öfvervara,

samt godkännas, när de finnas vara af den beskaffenhet, § 13 omförmäler

och i öfrigt anses innefatta full säkerhet.

Sistnämnda paragraf torde innehålla tillräcklig bestämmelse i afseende

på grunderna för grundfondshypotekens godkännande och uppskattning; och

omförmälda punkt k) i § 8 synes fördenskull vara öfverflödig, synnerligast

om det förslag varder godkändt, som Kongl. Maj:t vid § 13 framställt och

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Sammansatta Banko- och Lag- Utskottets Utlåtande N:o 2.

af Utskottet tillstyrkes, nemligen att Kongl. Maj:t skall ega meddela särskilda

föreskrifter i afseende på räntebärande obligationer, som få såsom

grundfondshypotek antagas. Utskottet föreslår fördenskull, att nämnde punkt

k) i nu gällande författning må uteslutas.

I stället för denna har Kongl. Maj:t i sitt förslag infört en annan

bestämmelse, nemligen att bolagsreglorna skola innefatta bestämmelse: om

hankens upphörande på grund af holagsstämmoheslut.

Detta synes närmast vara föranledt af förslaget att bankbolag skulle

kunna bildas utan viss tidsbestämning; ett förslag, hvilket Utskottet för sin

del afstyrka För öfrigt torde bestämmelse i berörda afseende vara af den

beskaffenhet, att bolag, när det bildas och öfverenskommer om bolagsreglor,

må fritt ega afgöra huruvida i detta afseende särskilda och andra vilkor

må böra uppställas, än de som skola gälla beträffande öfriga delar af

bolagsaftalet.

Fördenskull anser sig Utskottet icke böra tillstyrka antagande af det

nämnda förslaget; hvadan § 8, efter Utskottets åsigt, bör komma att innehålla

endast hvad som nu finnes uti punkterna a) till och med i).

I § 9 bör uttrycket “Riksdaler riksmynt“ utbytas mot “kronor“.

Till föreskriften i nuvarande författnings § 12, att insatt grundfond

ej må genom utdelning minskas så länge bankrörelsen fortfar och icke heller

vid dennas upphörande i vidsträcktare mån, än att återstoden fullt motsvarar

beloppet af bolagets utelöpande och gällande förbindelser af alla slag,

har Kongl. Maj:t gjort det tillägg, att enahanda stadgande skall gälla om

sådan reservfond, som på grund af föreskrift i bolagsreglorna blifvit bildad.

Då, på sätt Kongl. Maj:t jemväl föreslagit och Utskottet för sin del

här nedan tillstyrker, sedelutgifningsrätten skall bestämmas, bland annat, äfven

efter reservfondens belopp, är nu ifrågavarande stadgande otvifvelaktigt

riktigt. Momentet 1 i § 13 stadgar, att af grundfonden skola minst 60,

högst 75 procent förvandlas till grundfondshypotek. Såsom chefen för

Finans-departementet i sitt anförande erinrat, bör, när bankerna berättigas

att grunda sin sedelutgifning på hypotek till sammanlagda beloppet af

grundfonden och reservfonden, det nu stadgade maximum upphäfvas. Lika

med Kongl. Maj:t finner Utskottet deremot nu bestämda minimum af 60

procent böra bibehållas.

Samma §:s mom. 2 föreskrifver för närvarande, att grundfondshypoteken

skola till minst en tredjedel bestå af lätt säljbara, räntebärande obligationer

och till den öfriga delen af intecknade skuldebref.

Kongl. Majits förslag, hvilket beträffande fördelningen mellan obligationer

och intecknade skuldebref är infördt i § 26, innehåller, att, såvidt

hypoteken skola kunna tjena såsom grund för sedelutgifning, desamma skola

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.

till minst halfva beloppet bestå af obligationer, samt att Kongl. Maj:t

förbehåller sig att meddela föreskrifter hvilka räntebärande obligationer i sådant

afseende få antagas.

Instämmande i hvad Kongl. Maj:t rörande ändringar i § 13 föreslagit,

afgifver Utskottet ett förslag till lydelse för denna paragraf, hvilket i saken

öfverensstämmer med Kongl. Maj:ts.

Den af Kongl. Maj:t vid § 14 ifrågasatta ändring af orden ”full säkerhet”

till ”erforderlig säkerhet” torde icke vara af behof påkallad, och det

föreslagna införandet i § 15 af orden ”det vid bankens hufvudkontor anställda

ombud”, i stället för motsvarande ord i nuvarande paragraf, bör förfalla,

om hvad Utskottet ofvan beträffande utseende af ombud vid bankerna

yttrat gillas.

Då Utskottet nu öfvergår till § 19, tillåter sig Utskottet för åskådlighetens

skuld att bredvid hvarandra anföra denna paragrafs hittills varande

lydelse och Kongl. Maj:ts förslag.

Paragrafen lyder för närvarande så- Enligt Kongl. Maj:ts förslag skulle

lunda: paragrafen få följande lydelse:

”Styrelsen åligger: Styrelsen åligger:

1. att när som helst hålla bankens 1. att när som helst hålla bankens

räkenskaper och handlingar tillgäng- räkenskaper och handlingar tillgängliga

liga för Wår Befallningshafvande eller för Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,

dess ombud, samt för den särskilda eller vid banken anstäldt allmänt omundersökning

Wi kunne finna för godt bud, samt för den särskilda undersökatt

låta anställa; ning Kongl. Maj:t eller Chefen för Dess

Finans-departement kan finna för godt

att låta anställa;

2. att genast efter hvarje (partals 2. att, till kontroll öfver behörigt

slut, i närvaro af Wår Befallnings- iakttagande af det i § 26 föreskrifna

hafvande eller dess ombud, upprätta förhållande mellan kassa och utelöpande

och derefter ofördröjligen till Oss in- banksedlar, vid hufvudkontor et och de

sända, äfvensom genom allmänna tid- afdelningskontor, der allmänna ombud

ningarne offentliggöra en öfversigt af finnas anställda, enligt formulär, som

bankens ställning; börande denna öf- af Finans-departementet meddelas, hålla

versigt jemväl innehålla uppgift om särskilda, böcker öfver beloppet dels af

upp- och utlåningsränta samt diskonto, utelöpande banksedlar och dels afinnesom,

under den tid öfversigten omfat- liggande sådana valutor, hvilka enligt

tar, varit i banken gällande; nämnda paragraf må till kassa hän
föras,

samt att deruti vid afstigande

af hvarje dags rörelse i nämnda hän
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammanfatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.

IT

3. att, så snart ändring i upp- eller

utlåningsrknta eller diskonto beslutas,

genast derom i allmänna tidningarne

kungöra;

4. att, efter verkställd revision, till

Wårt Finans-departement insända revisionsberättelsen,

äfvensom att låta

införa densamma i allmänna tidningarne;

och

5. att ställa sig till noggrann efterrättelse

hvad denna lag bjuder samt

de af Oss fastställda bolagsreglor föreskrifva;
6.

Sker afvikelse härutinnan och

varder ej det anmärkta förhållandet

inom en månad rättadt, ankomme på

Oss att i svårare fall förklara bolaget

hafva förverkat rättigheten att bankrörelse

drifva.

Bill. till Rilcsd. Vrot. 1874. 6 Samt. 2

seenden införa noggranna anteckningar,

utvisande det förhållande, som då eger

rum:

3. att genast efter hvarje månads

slut, i närvaro af vederbörande allmänna

ombud, enligt formulär, som frän

Finans-departementet meddelas, upprätta

och derefter ofördröjligen till nämnda

departement insända en öfversigt af

bankens ställning; börande denna öfversigt

jemväl innehålla uppgift om

upp- och utlåningsränta samt diskonto,

som, under den tid öfversigten omfattar,

varit i banken gällande;

4. att jemväl i öfrigt meddela Chefen

för Finans-departementet alla de

upplysningar, rörande hanken, som af

honom äskas:

5. att, så snart ändring i upp- eller

utlåningsränta eller diskonto beslutes,

genast derom i allmänna tidningarne

kungöra;

6. att efter verkställd revision till

Finans-departementet insända revisionsberättelsen,

äfvensom att låta införa

densamma i allmänna tidningarne; och

7. att ställa sig till noggrann efterrättelse

hvad denna lag bjuder samt

de af Kongl. Maj:t fastställda bolagsreglor

föreskrifva;

8. Förekommer vid någon bank i sådan

bok öfver förhållandet mellan kassa

och utelöpande sedlar, som här ofvan

omförmäles, osann eller missledande

uppgift, hvars ovigtighet ej kan på tillfredsställande

sätt förklaras, ankomme

det på Kongl. Maj:t att återkalla den

banken lemnade tillåtelse att egna banksedlar

utfärda.

Afd. 2 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.

9. Sker eljest afvikelse från denna

lag eller gällande bolagsreglor, då skall

i de fall, hvarom i §§ 26 och 29 sägs,

tillämpas hvad der finnes stadgadt. 1

andra fall må, der det anmärkta förhållandet

ej inom en månad rättas, det

ankomma på Kongl. Maj:t att vid

svårare afvikelse förklara bolaget hafva

förverkat rättigheten att bankrörelse

bedrifva.

Hvad nu först angar den med 1) betecknade del af paragrafen är

det tydligt, att, da Utskottet afstyrker Kongl. Maj:ts förslag rörande förordnande

genom Chefen för Finans-departementet af ombud vid bankerna, lydelsen i

den hittillsvarande paragrafen bör bibehållas i detta afseende, hvaremot det

torde vara rigtigt att nämnde Departements-chef må ega förordna om anställande

af särskild undersökning.

Derigenom blifver det nemligen möjligt att, om särskild anledning yppat

sig att företaga undersökning i någon bank, besluta och låta verkställa

sådan, utan den omgång och tidsutdrägt, som en anmälan inför Kong!

Maj:t och expedierandet af Kongl. Maj:ts beslut medförde.

Den med 2) betecknade del af Kongl. Maj:ts förslag blifver helt och

hållit öfverflödig, om de bestämmelser rörande sedelutgifningsrätten, Utskottet

föreslagit, varda antagna.

Kongl. ^aj''^s förslag i den med 3) betecknade punkt, att öfversigter

af ställningen böra efter hvarje månads, i stället för efter hvarje qvartal

slut, upprättas, anser Utskottet nyttigt och tillstyrker fördenskull detta jemte

de öfriga ändringar i denna del, Kongl. Maj:t föreslagit; liksom den med

4) betecknade i Kongl. Maj:ts förslag införda föreskrift.

De med 5, 6 och 7 i Kongl. Maj:ts förslag betecknade punkter äro

lika med de punkter i hittills gällande författning, hvilka här betecknats

med 3, 4 och 5.

Af det ofvan anförda blifver en naturlig följd, att den med 8 betecknade

del af Kongl. Maj:ts förslag bör uteslutas; hvaremot sista med 9) beteek

nade delen bör antagas.

Utskottet tillstyrker det af Kongl. Maj:t i § 22 föreslagna tillägg.

Hittills har det, jemlikt § 24 i gällande författning, varit en bank

som börjar sin rörelse, medgifvet att utfärda egna sedlar, så snart grundfondshypotek,

i värde motsvarande 25 procent af grundfonden, blifvit i allmänt

förvar nedsatte.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Sammansätta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.

Om emellertid, efter hvad Utskottet föreslår, egna sedlar skola få,

utan att särskilda säkerheter nedsättas, utgifvas till 50 procent utöfver grundfonden,

torde det vara nödvändigt, att grundfondshypotek till hela det belopp,

som § 13 föreskrifver, eller 60 procent, äro nedsatta, innan sedelutgifningen

får börjas.

I det Utskottet tillstyrker bifall till Kongl. Maj:ts förslag i § 27 angående

de sedelvalörer, som af enskilda banker må begagnas, åberopar Utskottet

hvad Chefen för Finans-departementet i sitt anförande till statsrådsprotokollet

derutinnan anfört.

I § BO är, vid tillåtelse för bank att för infriande af sina sedlar använda

större eller mindre del af grundfondshypoteken, stadgadt att i sådant

fall sedelutgifningsrätten skall minskas med det belopp, hvartill de föryttrade

säkerheterna varit uppskattade. Då emellertid, efter Utskottets förslag, sedelutgifningsrätt

skulle medgifvas, utan deponerande af säkerhet, för ett belopp,

motsvarande 50 procent af grundfonden, anser Utskottet att, om någon del

af grundfondssäkerheterna användas för infriande af sedlar, sedelutgifningsrätten

bör minskas med ett hälften större belopp, än det värde, hvartill säkerheterna

varit uppskattade.

Med anmälan slutligen, att Utskottet icke anser det af Kongl. Maj:t

i § 29 införda tillägg af orden “sedelutgifningsrätt eller“ behöflig!, men

att Utskottet deremot tillstyrker de af Kongl. Maj:t i § 35 införda ord, såsom

nödvändiga för att gifva tillräcklig bestämdhet åt stadgandet, samt med

tillkännagifvande^ att Utskottet genom det här anförda anser sig hafva besvarat

Herr A. O. Wallonbergs ofvan omförmälda motion, hemställer Utskottet,

att Kongl. Maj:ts proposition icke må i vidsträcktare mån

bifallas, än att Riksdagen för sin del beslutar, att följande

paragrafer i Kongl. kungörelsen den 20 Maj 1864 angående

enskilda banker med rätt att utgifva egna banksedlar

må få den lydelse, nedanstående förslag innehåller,

nemligen :

§ 8.

Bolagsreglorna böra innefatta bestämmelser i följande hufvudsakliga

ämnen:

a) om beloppet af grundfonden;

b) huruvida kommanditlottegare må inrymmas och på hvilka vilkor,

deribland särskild! om den andel i vinsten, som skall dem tillfalla;

c) om grunderna för rösträttighets utöfvande vid bolagsstämma;

opaginerad Kontrollera mot PDF

■> ()

Sammansatta Banko- och Lag-TJtskottets Utlåtande N:o 2.

d) om antalet af styrelsens ledamöter, hvilka vid hufvudkontoret böra

vara minst fem;

e) om antalet af revisorer och om tiden för revisionen, som årligen

bör förrättas;

f) om bankens rörelsegrenar; börande uttryckligen stadgas, att egna

eller andra enskilda bankers lottbref ej få såsom säkerhet för försträckning

emottagas;

g) om sättet för vinnande af ändring i bolagsreglor na;

h) om tiden för ordinarie bolagsstämma, som minst eu gång årligen

bör hållas, och om välboren för sammankallande af extra bolagsstämma;

i) om bildandet af en reservfond och om den andel af årliga vinsten,

som till densamma skall öfverföras.

§ 9.

Bankbolags af de solföariska bolagsmännen insatta grundfond må ej

understiga en million kronor
-

§ 12.

Insatt grundfond äfvensom sådan reservfond, som pa 1grund af föreskrift

i bolagsreglorna blifva bildad, må ej genom utdelning minskas, så

länge bankrörelsen fortfar, och icke heller vid dennas upphörande i vidsträcktare

mån, än att återstoden fullt motsvarar beloppet af bolagets utelöpande

och gällande förbindelser af alla slag.

ii 13.

Mom. 1. Utaf grundfonden skall styrelsen, enligt af bolaget meddelade

närmare föreskrifter, förvandla minst sextio procent till grundfondshypotek

af sådan beskaffenhet, som här nedan sägs.

Mom. 2. Dessa grundfondshypotek skola bestå till minst hälften af

så beskaffade räntebärande obligationer, som enligt särskilda, af Kongl.

Maja meddelade föreskifter få i sådant afseende antagas, och för öfrig! af

skuldebref, intecknade i jordegendom å landet inom hälften af senast fastställda

taxeringsvärde, eller uti fastighet i stad inom hälften antingen af

brandförsäkringsvärdet eller af sist fastställda taxeringsvärdet; börande lik
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.

väl alltid byggnad i stad, för att inteckning deri må kunna såsom grundfondssäkerhet

antagas, vara brandförsäkrad uti någon med vederbörligen

stadfästadt reglemente försedd brandförsäkringsinrättning inom landet.

§ 19.

Styrelsen åligger:

att när som helst hålla bankens räkenskaper och handlingar tillgängliga

för Kongl. Maj:ts Befallningshafvande eller dess ombud samt för den särskilda

undersökning, Kongl. j\laj:t eller Chefen för Dess Finans-departement

kan finna för godt att låta anställa;

att genast efter hvarje månads slut, i närvaro af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

eller dess ombud, enligt formulär, som från Finans-departementet

meddelas, upprätta och derefter ofördröjligen till nämnda Departement

insända en öfversigt af bankens ställning; börande denna öfversigt jemväl

innehålla uppgift om upp- och utlåningsränta samt diskonto, som, under den

tid öfversigten omfattar, varit i banken gällande;

att jemväl i (ifrigt meddela Chefen för Finans-departementet alla de upplysningar

rörande hanken, sam af honom äskas:

att, så snart ändring i upp- eller utlåningsränta eller diskonto beslutes,

genast derom i allmänna tidningar ne kungöra;

att, efter verkställd revision, till Finans-departementet insända revisionsberättelsen,

äfvensom att låta införa densamma i allmänna tidningarne; och

att ställa sig till noggrann efterrättelse hvad denna lag bjuder samt de

af Kongl. Maj:t fastställda bolagsreglor föreskrifva.

Sker afvikelse från denna lag eller gällande bolagsreglor, då skall i

de fall, hvarom i §§ 26 och 29 sägs, tillämpas hvad der finnes stadgadt.

I andra fall må, der det anmärkta förhållandet ej inom en månad rättas,

det ankomma på Kongl. Maj:t att vid svårare afvikelse förklara bolaget

hafva förverkat rättigheten att bankrörelse bedrifva.

bs 22.

Genom kungörelse i allmänna tidningarne skall tillkännagifvas, när

banken öppnar eller slutar sin rörelse; och skall underrättelse om dagen, då

sådant sker, till Finans-departementent insändas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2

■> ■>

§ 24.

Förrän banken börjar att utgifva egna banksedlar, skall tillika inför

Kong]. Maj:ts Befallningshafvande styrkas:

a) att grundfondshypotek till det belopp, som i 13 § sägs, blifvit på

föreskrifvet sätt i allmänt förvar nedsatta;

b) att profblanketter till banksedlarne blifvit till Finans-departemente*

aflemnade;

c) att uppgift å de personer, som skola banksedlarne underskrifva

blifvit uti allmänna tidningarne införd.

§ 26.

Mom. 1. Bankbolag, som till utgifvande af egna banksedlar är berättigad!,

må ej utlemna eller i allmänna rörelsen på en gång utelöpande

hålla större belopp, än som sammanlagdt i värde motsvaras af:

a) det i allmänt förvar nedsatta grundfondshypotek;

b) bankens reservfond, för så vidt den utgöres af så beskaffade säkerheter,

som äro med grundfondshypotek jemförliga och blifvit i allmänt förvar

nedsatta;

c) bankens fordringar till högst femtio procent af bankens hela grundfond,

så framt vid hufvudkontöret befintlig kassa af lagligen i riket gällande

guldmynt uppgår till tio procent af grundfonden, samt

d) allt vid hufvudkontoret befintligt, banken tillhörigt guld, som i värde

öfverstiger tio procent af grundfonden och utgöres af lagligen i riket gällande

guldmynt, så ock omyntadt guld samt utländskt guldmynt efter i riksbanken

gällande beräkningsgrunder.

Mom. 2. Finnes vid någon bank den sedelutgifningsrätt, som densamma

tillkommer, vara öfverskriden, skalf der förhållandet ej inom fem

dagar blif vit rättadt, banken för hvarje dag sådant förhållande eger rum till

statsverket erlägga ett belopp af ett tusen kronor. Inträffar ett sådant öfverskridande

af sedélutgifningsrätten oftare, ankomme på Kongl. Maj:t att

återkalla det banken lemnade tillstånd att egna banksedlar utgifva.

§ 27.

Mom. 1. De af bankbolag utgifna banksedlar skola utställas till innehafvaren

att utan ränta vid anfordran inlösas, och underskrifvas af minst

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.

två bland styrelsens ledamöter samt en bankens tjensteman, som dertill af

styrelsen förordnas.

Banksedlar få endast lyda å tio, femtio, etthundra, femhundra och ett

tusen kronor samt tillsvidare, och intilldess Kong/. Maj:t annorlunda förordnar,

jemväl å fem kronor.

Mom. 2. De skola till storlek och form vara så beskaffade, att papperet

till dem å 5 och 10 kronor är 4,5 tum i längd och 2,5 tum i bredd, till

dem å 50 och 100 kronor 5 tum i längd och 4,5 tum i bredd, samt till

dem å 500 och 1,000 kronor 7,5 tum i längd och 4,5 tum i bredd, allt

efter Kongl. Stadgan om mått och vigt den 10 November 1865.

Mom. 3. Banksedlar må tillverkas af ofärgadt papper, dock icke till

likhet med riksbankens sedlar. Om tryckning'' eller gravering ankomme på

bolaget att bestämma; dock bör banksedels valör alltid vara tydligen utmärkt.

§ 28.

Banksedel skall ovilkorligen, då den i bankens hufvudkontor till invexling

företes, inlösas med lagligen i riket gällande guldmynt. Vägras inlösen

vare banksedelinnehafvaren berättigad att, jemte kapitalet, åtnjuta ränta efter

sex för hundrade om året från den dag inlösen blifvit vägrad, intill dess

betalning kan erhållas.

§ 30.

För infriande af sina utelöpande banksedlar eger bankbolag att, om

behofvet sådant klöfver, efter dertill af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

erhållet tillstånd, använda större eller mindre del af bankens grundfondssäkerheter;

i hvilket fall bankbolagets sedelutgifningsrätt dock skall minskas

med ett belopp, motsvarande en och eu half gång det värde, hvartill de föryttrade

säkerheterna varit uppskattade; skolande bankbolaget, så snart möjligen

ske kan, återbringa dessa säkerheter till behörigt belopp.

§ 31.

Mom. 1. Enskild banks räntebärande förbindelse, ställd till innehafvaren

eller till viss man eller ordres, må ej lyda å mindre belopp än femhundra

kronor.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2,

Mom. 2. Insättningsbevis med eller utan ränta skall ställas till viss

man och innehålla, att öfverlåtelse deraf bör till nye egarens säkerhet i

banken anmälas.

§ 35.

Har bankbolag, enligt något räkenskapsårs behörigen reviderade bokslut,

gjort sådana förluster, att bankens reservfond och tio procent af den

grundfond, som de solidariska bolagsmännen insatt, gått förlorade, då skall

banken ställas under utredning och bolaget derefter upplösas, så framt ej

bolaget, på en af denna anledning ofördröjligen sammankallad bolagsstämma,

förklarar sig villigt att inom tre månader derefter, genom erforderligt tillskott

å lotterna, återställa grundfonden till dess behöriga belopp.

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande åligge noggrann! tillse, att sådant

bolagsstämmobeslut inom sagde tid blifvit fullgjordt. Har ej så skett, värde

bolaget ovilkorligen under utredning stöld t.

Stockholm den 7 Maj 1874.

På Utskottets vägnar:

•T. v. SCHWERIN.

STOCKHOLM, ISVÄG MARG US’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1874,

s. 25 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande. N: o 2.

25

Reservationer:

af Herr Grefve Sparre, Eric: »Emot Utskottets förslag uti § 12 att

der inskjuta orden »äfvensom sådan reservfond, som på grund af föreskrift

i belagsreglorna. blifvit bildad» får jag mig reservera. En bestämmelse

som förbjuder bolaget att vid oktrojens slut göra någon utdelning

af reservfond är så till vida olämplig, att den förvandlar reservfonden till

ett tillägg i grundfonden och ingenting annat. Hittills hafva bankbolagsreglorna

innehållit, att bolaget vid oktrojtidens slut egt disponera reservfonden.

Nu skulle deremot lagen komma att bjuda att bolaget endast

»vid bankrörelsens upphörande», d. v. s. när banken slutar, kunde få full

dispositionsrätt öfver reservfonden. Jag anser derför ifrågavarande tilllägg

i § 12 böra erhålla följande form:

Reservfond, som på grund af föreskrift i bolagsreglor na blifvit bildad,

må ej under oktrojtiden genom utdelning minskas.

Emot Utskottets beslut att tillstyrka: det endast af Kongl. Maj:t

hallstämplade obligationer skulle kunna såsom grundfondshypotek antagas

får jag mig reservera. Ett sådant förfaringssätt skulle leda dertill

att antingen alla obligationer, som med Kongl. Maj:ts nådiga tillstånd äro

utgifna, kunna såsom grundfondshypotek antagas, eller också en del deraf

blifva försedda med denna företrädesrätt, hvarigenom alla andra jemväl

fullgoda obligationer nedsattes i värde uti allmänna marknaden. Antingen

blir åtgärden en tom formalitet eller en orättvisa, och till ingendera

bör lagstiftningen medverka. De hittills gällande bestämmelserna i

detta afseende hafva visat sig fullt tillräckliga, ty ännu har ingen bank

drabbats af någon den ringaste förlust på inneliggande grundfondshypotek.

Det är också allt hvad man bör begära, såvida man med lagstiftningen

i dessa delar endast afser bankbolagens och allmänna rörelsens

säkerhet, och icke jemväl vill begagna denna utväg att gynna andra intressen.

Jag anser således, att tillägget om hallstämpling af obligationer

i § 13 mom. 2 kan utelemnas.

Bill. till Biksd Prot. 1874. 6 Samt. 2 A/d. 2 Raft.

4

opaginerad Kontrollera mot PDF

20

Sammansatta Banko- ocä Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.

Uti bestämmelserna under § 26 mom. 2 har det blifvit bestämdt,

att ett tillfälligt öfverskridande af sedelutgifningsrätten skulle rättas inom

fem dagar. Uti nu gällande författning är denna tid bestämd till tretio

dagar. Förminskningen af en dylik respittid till endast fem dagar torde

få anses val skarp. Dertill kolonier att om enskild bank behöfver genom

vexeldragning eller försäljning af inneliggande vexlar å utländskt

mynt stärka sin kassa, så kan det inträffa att under fem dagar endast eu

vexelbörs inträffar, då som bekant är endast två vexelbörser hållas i

veckan och å samma dagar såväl i Stockholm som i Göteborg. Jag tillåter

mig derföi’e föreslå; att uti berörda § 26 mom. 2 »fem dagar» må utbytas

till sju dagar.

I 30 § har Utskottet föreslagit, att om bankbolag nödgas, med

Konungens Befallningshafvandes tillstånd, använda någon del af bankens

grundfondssäkerheter för infriande af sina sedlar, bolagets sedelutgifningsrätt

skall minskas med ett belopp, motsvarande en och en half gång det

värde, hvartill de föryttrade säkerheterna varit uppskattade. I nu gällande

lag stadgas, att sedelutgifningsrätten skall minskas med ett belopp

motsvarande det värde hvartill säkerheterna uppskattats. Kongl. Maj:ts proposition,

ehuru äfven deri medgifves sedelutgifningsrätt till belopp af en

och en half gång grundfonden, stadgar ej minskning i nu förevarande

fall af sedelutgifningsrätten till högre belopp än som motsvaras af de

föryttrade säkerheterna. Det af Utskottet föreslagna stadgandet skulle

föranleda dertill att, i det ögonblick banken nödgas använda en del af

sina grundfondshypotek till infriande af sina sedlar, sedelutgifningsrätten

öfverskridits; och det kan blifva banken omöjligt att genast, indraga det

belopp af sedlar, hvarmed utgifningsrätten till följd endast af detta omotiverade

stadgande öfverskridits. Jag har således ansett denna § 30 böra

lemnas oförändrad».

af Herr von Gegerfelt: »Från Utskottets beslut är jag så^vida skiljaktig,

att jag anser nedannämnde paragrafer böra erhålla följande lydelse:

§ 26 mom. 1. — — — förvar nedsatte.

c) Bankens fordringar till högst 50 procent af bankens hela grundfond;

dock att de på grund häraf utelöpande sedlars belopp icke må öfverstiga

fem gånger beloppet af det vid hufvudkontoret i kassan befintliga,

lagligen i riket gällande guldmynt.

§ 28. Banksedel skall — — — gällande mynt; dock må till inlösen

jemväl användas Riksbankens sedlar, så länge de i riket utgöra lagligt

betalningsmedel. Vägras inlösen af banksedel som bankbolag utgifva

— — — kan erhållas.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2. 27

§ 30. Lika med lydelsen i nuvarande lag och Kongl. Maj:ts proposition».

af Herr Wijkander, som anser att § 30 i nu gällande författning

bör oförändrad qvarstå.

af Grefve J. O. Mörner: »Ehuru jag för min del icke gillar

de grunder, hvaruppå i åtskilliga hufvudsakliga delar nu gällande

privatbanklagstiftning hvilar, och i hvilka grunder någon väsendtlig

ändring icke sker genom, vare sig det i Kongl. Maj:ts nådiga proposition

intagna eller det af Utskottet framlagda lagförslag, har jag dock

ansett mig skyldig deltaga i pröfningen af det lagstiftningsärende som

till Utskottet varit hänskjutet. Dervid har, utom några smärre skiljaktigheter,

jag funnit mig icke kunna godkänna de af Utskottet föreslagna

innehållen af 8, 13, 19, 26 och 28 §§, uti hvilka jag önskat väsendtliga

förändringar, dem tiden dock icke nu medgifver mig att vidare framställa,

och hvilket icke heller egentligen behöfves, då mina åsigter delvis

återfinnas uti af andre reservanter framlagda meningar».

af Herrar Nordenfelt och N. Pettersson mot Utskottets beslut angående

§ 13 mom. 2 och § 30.

af Herr Gumcelius: »Då Utskottet, i enlighet med Herr Wallen
bergs

förslag, tillstyrkt ovilkorlig skyldighet för enskilda bankerna att

mot guldmynt invexla sina sedlar, har jag på de i betänkandet anförda

grunder delat Utskottets mening i motsats mot det kungliga förslaget.

Och då Utskottet icke allenast, i enlighet med Kongl. Maj:ts förslag, utvidgat

sedelutgifningsrätten till halfannan gång grundfonden och till reservfonden

och till myntadt eller omyntadt guld, utan jemväl derutinnan

vidtagit den för bankerna lättande förändring, att de för en half gång

grundfonden icke skola behöfva, såsom Kongl. Maj:t föreslagit, ega riksbankssedlar

eller riksbankstillgodohafvanden, utan helt enkelt hvad man

kallar portfölj af obestämdt innehåll, så har jag äfven härutinnan varit

med Utskottet ense, men blott under vissa förutsättningar, hvilka Utskottet

ej i sin tid funnit sig böra i väsendtligare mån godkänna, hvadan

jag nödgas anmäla min reservation mot Utskottets betänkande. Tidens

knapphet tillåter mig blott i korthet anföra grunden för min afvikande

mening.

Förutsättningarne från min sida voro, att bankerna skulle åläggas

hålla anständig kassa; att deras till beloppet obegränsade sedelutgifningsrätt,

utöfver den på nedsatta säkerhetshandlingar och så kallad portfölj

skulle begränsas till platsen, till det vid hufvudkontoret befintliga

guldet; att detta guld, om omyntadt, .skulle vara nedsatt i förvar lika

som säkerhetshandlingarne; samt att kontroller, hvilkas behöflighet finans
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande lN:o 2.

ministerns sakkännedom vitsordar, måtte stadgas och verkande straff mot

missbruk bestämmas.

Anständig kan jag icke kalla den kassa, Utskottet velat föreskrifva.

Efter att i banklagens § 28, hvilken först hos Utskottet företogs till behandling,

hafva stadgat, att enskild banks sedel skall vid anfordran i hufvudkontoret

inlösas med lagligen i riket gällande mynt, har Utskottet

sedan i § 26 föreskrifvit, att 10 procent af bankens grundfond skall hållas

i guldkassa, för den händelse att banken vill, utöfver sedelutgifning

på grundfondens och reservfondens säkerhetshandlingar, begagna rätt att

utgifva sedlar till ännu en half gång grundfonden. Men Utskottet har icke

velat lagligen tillförbinda bankerna att hålla någon guldkassa alls för

deras så att säga normala sedelutgifning på grundfonden och reservfonden,

hvilken senare möjligen i ett eller annat fall torde blifva lika stor

som grundfonden. Denna efterlåtenhet sticker alltför bjert af emot Kongl.

Maj:ts förslag, att bankerna i alla händelser skola hafva en kassa af minst

en tredjedel mot den utelöpande sedelstocken. Om nu än detta sistnämnda

må anses nog strängt och, särdeles efter antagande af grundsatsen

om invexling med hårdt mynt, mindre behöfligt i sådan utsträckning,

torde det å andra sidan höra till satser, som ej tarfva bevis, att

sedelutgifvande bank gerna bör hålla någon kassa. Mig har det förefallit,

att denna, äfven efter guldvexlings införande, icke skäligen kan, i

förhållande till grundfonden, beräknas lägre än till en tiondedel, såsom

en handpenning, en grundplåt för sedelutgifningsrätt. Utsträckes denna

rätt utöfver grundfondssäkerheterna och dertill ytterligare öfver reservfondssäkerheterna,

samt träder in på de å portfölj grundade femtio procentens

område, torde det, med hänsyn jemväl dertill att större sedelutgifning

lättare kan taga förhållandevis än mera ökad kassa i anspråk,

icke böra anses obilligt, att då, reservfonden oräknad, sedelutgifningsrättens

område af banken sjelf vidgas från 100 till 150 procent af grundfondsbeloppet,

skyldigheten att hålla kassa bestämmes till åtminstone en

tiondedel af jemväl den sålunda ökade rättigheten, eller till 15 procent

af grundfondsbeloppet. Det skulle ändock, särdeles der reservfondshandlingar

ingå såsom sedelutgifningsgrund, blifva för lägre sedelutgifning

väsendtligt mindre än tredjedelen och för större sedelmängd likaledes

mindre än. hälften af hvad Kongl. Maj:t föreslagit. Och att denna bestämmelse

skulle i bankerna hålla för mycket guld, kan knappast med

fog påstås. Bankerna hade vid nedannämnda tider följande:

s. 29 Kontrollera mot PDF

Sammansätta Banko- och Lag-Ut skottets Utlåtande N:o 2.

29

Utelöpande 15 procent derå

sedelbelopp: utgöra:

Riksmynt

kassa:

31 Mars 1873......... 65,732,074: 25. 9,859,811: 14.

30 Juni 1873......... 64,875,947: 25. 9,731,392: 09.

30 September 1873 72,351,788: 75. 10,852,768: 31.

31 December 1873 67,213,158: 56. 10,081,973: 78.

31 Mars 1874 74,948,946: 75. 11,242,342: Öl.

26,678,374: 02.

23,361,209: 89.

26,013,165: 69.

27,723,024: 17.

29,883,031: 61.

Den andra förutsättningen, nemligen att kassan skulle begränsas

till den vid hufvudkontoret befintliga, ansågs inom Utskottet nödvändig.

Den åtgärden torde komma att göra bankerna ondt och besvära deras

sedelvexling och postvexelrörelse. Möjligen kommer den ock att öka i

stället för att minska smärre bankers beroende af ett fåtal större. Emellertid

hafva kända missbruk och kontrollernas besvärlighet föranledt Utskottet

att i denna punkt fatta ett beslut, som jag på här antydda skäl

måst biträda, hvaremot jag nödgats reservera mig mot Utskottets beslut

att, då det velat medgifva sedelutgifningsrätt på guldplants, icke föreskrifva

att plantsen, lika väl som grundfondshandlingarna, skall stå under

sådan kontroll som bestyrker dess närvaro jemväl vid andra tider än

uppvisningsdagarne.

Och härmed är jag inne på frågan om kontroller och uppvisningsdagar.

Dessa senare hafva hittills för hvarje bank varit 4 om året, hvartill

för sistförflutna 7 år kommit en uppvisning hvart sjunde år inför

finansministerns ombud. Uppvisningarne, i någon mån skärpta genom

finansministerns bekanta skrifvelse af den 28 November 1872, hafva, särdeles

efter den tiden, åstadkommit ryckningar,, som ådagalagt, att icke

allt emellan uppvisningstiderna varit i behörigt skick. Nu har Kong!.

Maj:t föreslagit, att bankerna skulle dag efter dag, naturligtvis i mån

som redogörelser från afdelningskontoren hunne till hufvudkontoret ingå,

anteckna förhållandet med sedelutgifningen, hvilka anteckningar skulle

vara för deras kontrollanter tillgängliga, samt att fjerdedelsårsredogörelserna

skulle förvandlas till månadsredogörelser. Sålunda skulle anledningarne

till ryckningar försvinna. Kongl. Maj:ts ifrågavarande förslag,

som, i hvad det rör dagboken, icke vunnit Utskottets tillstyrkan, synes

mig icke vara förenadt med de praktiska svårigheter, man från flera

håll sökt framhålla, men deremot gagneligt för det allmänna, som bör

få ega trygghet mot en farlig rättighets möjliga missbruk, och jemväl,

rätt sedt, nyttigt äfven för bankerna, som i längd visserligen skola finna

sig bäst vid att hålla sig noga inom lagstadgade skrankor.

Men skulle bankerna hoppa öfver dessa skrankor, så har Kongl.

Maj:t velat till en början straffa dem med en plikt af 1,000 kronor eller

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.

en tiondedels procent af minsta tillåtna grundfondsbeloppet för hvarje

dag öfverträdelsen egt rum. Denna bestämmelse står naturligtvis i nära

samband med dagboken. Genom dennas slopande har Utskottet inskränkt de

farliga dagarne från årligen 300 till 12 och derutöfver gifvit bankerna

rätt att under 5 följande dagar efter uppvisningen återställa det behöriga

förhållandet mellan sedelutgifningsgrund och utelöpande sedlar samt

derigenom undgå böter. Men detta är i sjelfva verket att gränslöst utsträcka

den redan förut af Utskottet för dess del vidgade sedelutgifningsrätten.

Nu — antager jag exempelvis har Skanörs enskilda bank, grundad

på 1 million i grundfond och en half million i reservfond, för hvilka

belopp säkerheter blifvit nedsatta, men nära nog fri från guldkassa, som

ej heller af bankens affärsvänner plägar starkt tagas i anspråk, begagnat

sin sedelutgifningsrätt ej blott till medgifna beloppet, två millioner, utan

en half million deröfver. Det var kanske mera förut under månaden,

men på dess sista dag var sedelutgifningen nedbringad till en half million

för mycket. Det åligger då banken, för att undgå något som helst ansvar,

att inom fem dagar derefter mot lämplig säkerhet (t. ex. en del af den

sedelgrundande »portföljen») skaffa sig från en grannbank af dess på

månadens sista dag uppvisade kassa den nödiga halfva millionen, hvilken

samma halfva million med nattågens hjelp kan, om Skanör då ligger vid

jernväg, under svår penningtid sex dagar å rad (31 Maj samt 1, 2, 3, 4

och 5 Juni) visas upp i (5 olika banker såsom grund alltså för 3 millioners

sedelutgifning på »guldkassa», som skulle finnas krona om krona. Detta

får nu visserligen icke* upprepas »oftare», ty då inträder annat straff,

men en eller annan gång, då det kniper, kan en guldfri bank alltför väl

månaden igenom och fem dagar derutöfver klanderfritt öfverskrida sin

sedelutgifning på grund af angränsande banks förmodade bättre kassa,

och fortsätta dermed under nästan hela följande månaden, om kassa kan

för en dag till uppvisning få lånas.

Ett bifall till Utskottets förslag beträffande § 26 mom. 2 skulle

återföra olägenheter, som till en viss grad undanröjdes genom det stadgande

i Herr Finansministerns åberopade skrifvelse af 28 November

1872, att de kassor, som i bankerna uppvisas, skola undergå denna

kontroll samtidigt, efter slutad bankrörelse å månadens sista dag.

På tal om kontroller må här nämnas, att jag ock varit böjd för

det kungliga förslagets bestämmelse om att Finansministern skulle tillsätta

ombud i orterna, dock med inskränkning till bankernas hufvudkontor,

derest ej, hvilket synes mig än bättre, Kongl. Maj:t skulle finna

skäligt förbehålla sig rätt att utse en styrelseledamot, hvilken i denna

s. 31 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande Nio 2. 31

egenskap skulle pröfva säkerhetshandlingar, innehafva en nyckel till deras

förvaringsrum och vara Kongl. Maj:t ansvarig för att bankstyrelsen i allo

ställde sig lagar och författningar till efterrättelse.

Då jag, lika med Utskottet, är en vän af sedelutgifning äfven på

guldkassa, och såsom stöd för denna åsigt åberopar de härutinnan i betänkandet

anförda skäl, inskränker jag mig icke till att bestrida borttagandet

af snart sagdt alla de kontroller, Kongl. Maj:t funnit sig böra

föreslå, utan påstår ock, att man icke, såsom Utskottet synes mig ha

gjort, må förvandla det kungliga förslagets bestämmelse om dagaböter

till, snart sagdt, ett gyckelspel. Om dagboken verkligen skulle anses

alltför mycket besvära bankerna, så ville jag i stället medelvägsvis hemställa,

att dem måtte åläggas till Kongl. Maj:t insända sammandrag af

sina veckoslut, uppställda enligt sådant formulär som från finansministeriet

meddelas. Visar sig då sedelutgifningsrätten öfverskriden, synas mig

dagaböterna genast böra inträda. Hölles dagbok, i hvilket fall månadsuppgifter

synas vara tillräckliga, kunde det möjligen vara skäl medgifva,

att sådana dagaböter finge undslippas, om medelbeloppet af begagnad

sedelutgifningsrätt under månaden stode minst lika mycket under, som

den en gång under månaden öfverskridna befann sig ofvanför den tillåtna

gränsen.

Denna gräns har af Utskottet satts ganska högt. Under vanliga

och lugna förhållanden borde den då ej behöfva trädas för nära, än mindre

öfverskridas. Låter man emellertid detta ske utan lagstadgad nämnvärd

risk för bankerna, torde en eller annan af dem möjligen af vinningsbegär

eller bristande klokhet föranledas att uppdrifva sin rörelse alltför högt

och främja eu svindel, som i sin mån medverkar att onaturligt uppjaga

alla pris och skapar någras välstånd, men kanske efter hand bringar

många i olycka. Så kommer möjligen risken för bankerna på annan väg;

de ha illa skadat sig sjelfva, men äro ändock hälft ursäktade. Lagbestämmelser,

som gåfvo dem stora, okontrollerade rättigheter, hade ju likasom

uppmanat, dem att begagna sina fördelar till det yttersta, och detta med

den naturliga påföljd, att det svajrum, som var afsedt att kunna anlitas i

nödens tid, då befinnes längesedan upptaget, och att fallet från papperspyramidens

spets blir bedröfligt.

Men icke för sådant ändamål, icke för att öka sedelutgifningens

möjliga vådor, har banklagen förelagts Riksdagen. Tvärtom ville man

väl vinna bättre och tidsenligare grunder i förening med kontroller,

hvilka, såsom alla i detta ämne något förfarne nogsamt känna, visat sig

vara af omständigheterna påkallade. Derför nödgas jag söka sammanbinda

de föreslagna nya sedelutgifning sgrunderna med kontroller.

opaginerad Kontrollera mot PDF

32'' Sammanfatta Banko-, och Lag- Utskottets Utlåtande N:o 2.

Vid § 27 har jag ansett en bestämd tidpunkt för femmornas upphörande

(31 December 1878) kunna redan nu med fördel stadgas; jag

har vidare, för den händelse att 1872 års skandinaviska nationalekonomiska

mötes uttalande, att inom Sverige, Norge och Danmark lägsta

sedeln skulle lyda å 20 kronor, komme att godkännas af Riksdagen i hvad

anginge Riksbankens sedelutgifning, ett förbehåll borde vara gjordt, att

de enskilda bankerna aldrig finge utge smärre sedelvalörer än Riksbankens

minsta; och slutligen har jag ansett öfverflödigt att medge de enskilda

bankerna rätt att hålla två olika sedelvalörer öfver hundrakronsedeln, då

Riksbanken håller blott en, och förmenat att antingen 500 eller 1000- kronesedeln icke borde tillåtas; men skall icke beträffande den första af

dessa frågor, den om femmorna, framställa särskildt yrkande, utan fogar

mig härutinnan efter Utskottets förslag.

För öfrig! må det tillåtas mig här, utan att för närvarande göra

motsvarande yrkanden, uttala den mening,

att ur banklagen borde borttagas, hvad i § 3 in. fl. innehålles om

kommandit-loltegare, icke-solidariske-delegare i grundfond hvarpå sedelutgifning

beräknas;

att deremot i banklagen borde inflyta ett förtydligande, som löser

det omtvistade spörsmålet, om hvad den solidariska ansvarigheten för

enskild banks förbindelser innefattar för grad af betryggande, att bankens

sedelinnehafvare in. fl. hastigt och fullständigt må kunna utfå sitt;

att likaledes i banklagen borde inflyta den af många bekämpade,

men af sakförhållandet tillräckligt motiverade bestämmelsen, att de såsom

grund för sedelutgifning i allmänt förvar nedsatta hypotek må, om

det gäller, få utgöra säkerhet för sedlarne;

att, om kontrollen öfver de enskilda bankerna fortfarande skall

bedrifvas så, att Konungens Befallningshafvande skola utgöra mellanlänkar

mellan finansministeriet och de af de förra förordnade ombuden,

sådana instruktioner måtte för dessa kontrollanter utfärdas, att kontrollen

blir fullständigare än hittills; hvarförutom det torde böra för vederbörande

antydas, att landshöfdingar, landssekreterare och landskamererare

samt jemväl länsnotarie!’ och länsbokhållare, som icke sällan på förordnande

bekläda landssekreterare- och landskamererare^enst, helst icke

borde vara delegare i de under deras kontroll hörande banker.

Vore ej Riksdagen så nära sitt slut, skulle jag finna mig föranlåten

begära lagförslagets återförvisande till Utskottet för ytterligare pröfning

i här antydda punkter; men nu anser jag mig böra hemställa:

att

opaginerad Kontrollera mot PDF

33

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.

§ 8 må godkännas i enlighet med Utskottets

att

förslag;

att § 9 godkännes enligt Utskottet förslag;

att § 12 godkännes enligt Utskottets förslag;

att | 13 godkännes enligt Utskottets förslag;

att § 19 må erhålla följande lydelse:

Styrelsen åligger:

att när som helst hålla bankens räkenskaper och

handlingar tillgängliga för Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

eller dess ombud samt för den särskilda undersökning,

Kongl. Maj:t eller Chefen för dess Finansdepartement

kan finna för godt att låta anställa;

att för hvarje vecka till Finans departementet, enligt

Soslut; l et f0rmulär> insäHda »tdrag ur hankens

Bill. till Riksd.

att genast efter hvarje månads slut, i närvaro af

orig]. Maj ds Befallningshafvande eller dess ombud,

enligt formulär, som från Finans-departementet meddelas’

upprätta och derefter ofördröjligen till nämnda Departement

insända en öfversigt af bankens ställning- börande

denna öfversigt jemväl innehålla uppgift om uppoch

utlåmngsränta samt diskonto, som, under den tid

öfversigten omfattar, varit i banken gällande;

att jemväl i öfrigt meddela Chefen för Finans-departementet

alla de upplysningar rörande hanken, som

af honom äskas;

att, så snart ändring i upp- eller utlåningsränta

eller diskonto beslutes, genast derom i allmänna tidmngarne

kungöra:

att,. efter verkställd revision, till Finans-departementet

insända revisionsberättelsen, äfvensom att låta

inföia densamma i allmänna tidningarne; och

att ställa sig till noggrann efterrättelse hvad denna

lag bjuder samt de af Kongl. Maj:t fastställda bolagsreglor

föreskrifva.

Sker afvikelse från denna lag eller gällande bolagsreglor,

da skall, i de fall, hvarom i §§ 26 och 29 sägs

tulampas hvad der finnes stadgadt. I andra fall må

er det anmärkta förhållandet ej inom eu månad rättas

Prof. 1874. 6 Sami. 2 Afd. 2 Raft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.

det ankomma på Kong]. Maj it att vid svårare afvikelse

förklara bolaget hafva förverkat rättigheten att bankrörelse

bedrifva.

att § 22 godkännes enligt Utskottets förslag;

att § 24 godkännes enligt Utskottets förslag;

att § 26 måtte erhålla följande lydelse:

Mom. 1. Bankbolag med sedelutgifningsrätt skall

alltid i kassa hålla lagligen i riket gällande guldmynt till

minst 10 procent af grundfonden. Sådan bank må ej utlemna

eller i allmänna rörelsen på en gång utelöpande

hålla större belopp af egna banksedlar, än som sammanlagdt

i värde motsvaras af:

a) det i allmänt förvar nedsatta grundfondshypotek;
b)

bankens reservfond, för så vidt den utgöres af

så beskaffade säkerheter, som äro med grundfondshypotek

jemförliga och blifvit i allmänt förvar nedsatta;

c) bankens fordringar till högst femtio procent af

bankens hela grundfond, så framt vid hufvudkontoret

befintlig kassa af lagligen i riket gällande guldmynt

uppgår till femton procent af grundfonden;

d) allt vid hufvudkontoret befintligt, banken tillhörigt

guld, som i värde öfverstiger femton procent

af grundfonden och utgöres af lagligen i riket gällande

guldmynt, så ock i sillmäiit förynr nedsätt omyntadt

guld samt utländskt guldmynt efter i Riksbanken

gällande beräkningsgrunder.

Mom. 2. Finnes vid någon bank den sedelutgifningsrätt,

som densamma tillkommer, vara öfverskriden, skall

banken för hvarje dag sådant förhållande eger rum till

statsverket erlägga ett belopp af Ett tusen kronor. Varder

det anmärkta förhållandet ej rättadt inom tio dagar

eller inträffar det vid samma bank oftare, ankomme på

Kongl. Maj:t att återkalla det banken lemnade tillstånd

att egna banksedlar utgifva.

att § 27 måtte erhålla följande lydelse:

Mom. 1. De af bankbolag utgifna banksedlar skola

utställas till innehafvaren att utan ränta vid anfordran

inlösas, och underskrifvas af minst två bland styrelsens

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.

ledamöter samt en bankens tjensteman, som dertill af

styrelsen förordnas.

Banksedlar få lyda endast å tio, femtio, etthundra

och ett tusen kronor samt tills vidare, och intill dess

Kongl. Maj:t annorlunda förordnar, jemväl å fem kronor ;

dock skall, om Riksbankens minsta sedelvalör kommer att

bestämmas högre än tio kronor, enskild banks minsta sedelvalör

likaledes höjas.

Mom. 2. De skola till storlek och form vara så

beskaffade, att papperet till dem å 5 och 10 kronor

är 4,5 tum i längd och 2,5 tum i bredd, till dem å 50

och 100 kronor 5 tum i längd och 4,5 tum i bredd,

samt till dem å 500 och 1,000 kronor 7.5 tum i längd

och 4,5 tum i bredd, allt efter Kongl. Stadgan om mått

och vigt den 10 November 1865.

Mom. 3. Banksedlar må tillverkas af ofärgadt

papper, dock icke till likhet med Riksbankens sedlar.

Om tryckning eller gravering ankomme på bolaget att

bestämma; dock bör banksedels valör alltid vara tydligen

utmärkt.

Mom. 4. 1 sedlarne skall bankens skyldighet att vid

hufvudkontoret med lagligen i riket gällande guldmynt

inlösa desamma, vara tydligt angifven.

att § 28 godkännes enligt Utskottets förslag;

att § 30 godkännes enligt Utskottets förslag;

att § 31 godkännes enligt Utskottets förslag;

att § 35 godkännes enligt Utskottets förslag;

I denna reservation hafva Herrar G. Hceggström

och G. Jonsson instämt, den förre med anmälan, att

han icke deltagit i behandlingen af § 26.

af Herr Philipsson, med hvilken Herr J. Ekman instämt.

Då jag icke kunnat biträda Utskottets åsigter beträffande dels grunderna

för den sedelutgifningsrätt, hvilken bör tillkomma de enskilda

bankerna, och dels det sätt, hvarpå de böra verkställa inlösning af sina

kreditsedlar, så finner jag mig föranlåten härmed afgifva reservation emot

den ifrågasatta lydelsen af 26:te och 28:de §§ uti det af Utskottet framlagda

förslag.

Vidkommande först sedelutgifningsrätten, så anser jag den af Utskottet

föreslagna utsträckning af grunden för densamma jemväl till bankens

fordringar väl kunna godkännas, dock icke till mera än femtio pro
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.

cent af de i allmänt förvar insatta grundfondsliypoteken, så att begagnandet

åt ifrågavarande rätt till ett belopp, motsvarande femtio procent af

grundfonden först intrader, då hypoteken uppgå till hela grundföndsbeloppet.

Det ad Utskottet för tillämpning af nu oinförmälda grund för sedelu

gifmngsrätten uppställda vilkor, att bankens vid hufvudkontoret befintliga

kassa uti inom riket gångbart guldmynt skall uppgå till tio procent

åt grundfonden, har jag så mycket mindre funnit mig böra tillstyrka,

som denna bestämmelse lätteligen skulle kunna hos bankstyrelserna framkalla

den åsigt att riksmyntskassan i allmänhet icke behöfde öfverstiga

nämnda procentbelopp, och följaktligen uppmuntra bankerna att hålla

lägre nksmyntskassa, än som för deras normala förvaltning torde vara

önskvärd. Uteslutandet af stadgandet deremot kan, i min tanke, icke

leda till någon olägenhet, enär hvarje solid bankstyrelse torde inse nödvändigheten

deraf att riksmyntskassan ständigt står i ett väsendtligen

högre procentförhållande till grundfonden, än det af Utskottet föreslagna.

sammanhang med den sålunda medgifna nya grund för sedelutgifningsratten,

anser jag emellertid bankernas rätt att utgifva sedlar till belopp,

som motsvara deras inneliggande riksmyntskassor, helt och hållet böra

upphora helst denna rätt, enligt min uppfattning, derefter icke kan för

svaras från hvarken soliditetens eller kontrollens synpunkt. Om sedelutgifmngsrätten

vore begränsad till ett belopp, som motsvarade den innelggande

riksmyntskassan, då vore visserligen kassan den bästa och säkraste

valutan för sedelemissionen; men, sådant förhållandet nu är för

handen, att nemligen en bank eger utgifva kreditsedlar emot räntebärande

underlag, maste den inneliggande myntkassan betraktas såsom en tillgång,

nära nog uteslutande afsedd att sätta banken i tillfälle att ständigt kunna

vid anfordran verkställa inlösning af sina sedlar. Att på denna valuta

grunda en ytterligare sedelutgifningsrätt, synes derföre icke vara med

myntkassans ändamål öfverensstämmande; hvaremot det ju alltid står

bankstyrelse öppet att, då kassan öfverskjuter det för inlösningens beönga

upprätthållande erforderliga belopp, omedelbart använda öfverskottet

i bankrörelsen.

i Hvad härefter beträffar sättet för inlösningen af banksedlarne, så

bär Merr Chefen för Finans-Departementet, uti sitt anförande till det vid

ivongl. Maj:ts nadiga proposition fogade statsråds-protokoll, anfört så öfvertygande

skal för bibehållande åt de enskilda bankerna af deras nu

medgifna rättighet att verkställa inlösningen med i riket lagligen gällande

mynt eller Riksbankens sedlar, att jag anser öfverflödigt inlåta mig

nti en vidare motivering af min åsigt derom, att en förändring uti nu

gällande lags föreskrift i förevarande afseende icke bör äfventyras

s. 37 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko-'' och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2. 37

På grund af hvad jag nu i största korthet haft äran anföra får

jag vördsammast hemställa, det Riksdagen för sin del måtte besluta,

att 26:te och 28:de §§ i Kongl. Kungörelsen den 20

Maj 1864, angående enskilda banker med rått att utgifva

egna banksedlar, skola erhålla följande lydelse:

§ 26.

Mom. 1. Bankbolag, som till utgifvande af egna

banksedlar är berättigadt, må ej utlemna eller i allmänna

rörelsen utelöpande hålla större belopp, än som

sammanlagdt i värde motsvaras af:

a) det i allmänt förvar nedsatta grundfondshypotek;

b) bankens reservfond, för så vidt den utgöres af

så beskaffade säkerheter, som äro med grundfondshypotek

jemförliga och blifvit i allmänt förvar nedsatta;

c) bankens fordringar till högst femtio procent af

de i allmänt förvar nedsatta grundfondshypoteken;

d) allt vid hufvudkontoret befintligt, banken tillhörigt

omyntadt guld samt utländskt guldmynt efter

i Riksbanken gällande beräkningsgrunder.

Mom. 2. Finnes vid någon bank den sedelutgifningsrätt,

som densamma tillkommer, vara öfverskriden,

skall, der förhållandet ej inom fem dagar blifvit rättadt,

banken för hvarje dag sådant förhållande eger

rum till statsverket erlägga ett belopp af ett tusen

kronor.'' Inträffar ett sådant öfverskridande af sedelutgifningsrätten

oftare, ankomme på Kongl. Maj:t att

återkalla det banken lemnade tillstånd att egna banksedlar

utgifva.

§ 28.

Banksedel skall ovilkorligen, då den i bankens

hufvudkontor till invexling företes, inlösas med lagligen

i riket gällande mynt eller Riksbankens sedlar.

Vägras inlösen, vare banksedelinnehafvaren berättigad

att, jemte kapitalet, åtnjuta ränta efter sex för hundrade

om året, från den dag inlösen blifvit vägrad,

intill dess betalning kan erhållas.

af Herr O. Månsson: »Då Sammansatta Banko- och Lag-Utskottet

började behandlingen af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Riksdagen,

Bih. till Likså. Prot. 1874. 6 Sami. 2 Afd. 2 Saft. 6

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.

angående förändrad lagstiftning för enskilda sedelutgifvande banker, företogs

först till afgörande § 28 om bankernas inlösningsskyldighet af sina

utelöpande sedlar, och dernäst § 27 om sedelvalörerna. Mot beslutet i

förstnämnde paragraf, att banksedel vid hufvudkontoret skulle inlösas med

lagligen i riket gällande guldmynt, hade jag då ingen anmärkning, utan

röstade med majoriteten, med uttalad förutsättning att § 27 senare delen

af mom. 1 skulle få följande lydelse: Banksedlar få endast lyda å femtio,

etthundra, femhundra, och ett tusen kronor. Följden efter en längre

öfverläggning blef motsatsen, och enligt Utskottets förslag blefvo de enskilda

bankerna äfven hädanefter berättigade att få utgifva fem, och tio

kronor sedlar, jemte en sedelvalör, som sjelfva Riksbanken icke för närvarande

är berättigad utgifva. Således är jag i dessa delar lindrigast

sagdt mindre belåten med Utskottets förslag; och då jemväl betänkandet,

som föreligger, tillerkänner bankbolag rätt att utelöpande hålla en icke

obetydligt större sedelmassa på grund af motsvarande säkerheter än förr,

och den säkra kontrollen mot missbruk äfven af detta och allt i hufvudsak

lemnats å sido, så är det som jag för min del anser hufvudriktningen

icke vara den rätta; och måhända hela förslaget denna gång helst

bör falla, för, att en annan gång upptagas före sista riksdagstiden, att

då med någon tid och lugn kunna behandlas så väl af Utskott som Riksdagen

i sin helhet.

af Herr JElfstedt, som instämmer med Herr Grefve Sparre i hvad

angår §§ 13 och 30.

Herr Wijkander anmäler, att han icke i justeringen af detta betänkande

deltagit.

Stockholm, Associations-Boktryekeriet, 1874.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1874:81 Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående ändringar i lagstiftningen för enskilda sedelutgifvande banker m. m. s. 25 i texten