Sök i Ratio Lex

Banko- Utskottets Betänkande N:o 10

1874-04-17 · 20 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 17 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1874:10, Banko- Utskottets Betänkande N:o 10

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Banko- Utskottets Betänkande N:o 10.

1

ilfa® i O.

Ank. till Riksd. Kansli den 18 April 1874, kl. 11 f. m.

Betänkande, med förslag rörande ändringar i 3:dje, 4:de och 5:te

af delning a,me af Bankoreglementet.

Då Banko-Utskottet nu går att afgifva förslag till de ändringar,

Utskottet, vid granskning af reglementet för Riksbankens styrelse och

förvaltning, funnit böra ske uti de tre senare afdelningarne af detta

reglemente, får Utskottet till en början anmäla, att visserligen äfven i

reglementets lista och 2:dra afdelningar vissa ändringar äro afsedda att

för Riksdagen föreslås, men att det ännu torde dröja något innan Utskottet

blifver i tillfälle att derom afgifva förslag.

De afdelningar, detta betänkande afser, innehålla föreskrifterna om

Riksbankens styrelse, om tjenstemännen och vaktbetjeningen vid hufvudkontoret

samt om styrelserna och tjenstemännen vid afdelningskontoren;

och afgifver Utskottet samtidigt härmed, i ett särskildt memorial, förslag

rörande vissa delar af aflöningsstaterna för Riksbanken.

Det första ämne, Utskottet nu har att framställa, angår 42 § i reglementet

och står i sammanhang med afiöningsstaten för Riksbankens

hufvudkontor.

Fullmäktige hafva nemligen, i sammanhang med andra frågor rörande

den inre förvaltningen, fästat uppmärksamheten på ett ämne, som

rörer Riksbankens styrelse och ansetts böra påkalla dels ett tillägg till

42 § i reglementet, dels ock ändring i afiöningsstaten hvad angår fullmäktige.

En följd af de förändringar, som vidtagits i sättet för Riksbankens

förvaltning, äfvensom af den utveckling Riksbankens utländska vexelröBih.

till Hiksd. Prof. 1874. 6 Sand. 1 A/d. 9 Haft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Banko-Utskottets Betänkande N:o 10.

relse erhållit, vore att göromålen för fullmäktiges båda deputerade ökats

så pass, att behofvet för dem af någon ledighet årligen blifvit fullt ut

detsamma som för tjenstemännen. Men härvid mötte ganska stora svårigheter,

då dels göromålens tilltagande gjorde den hittills någon gång

begagnade utvägen att en deputerad för någon tid åtager sig båda befattningarne

olämplig, dels sedan deputerades göromål och uppdrag, genom

beslut af 1873 års Riksdag, blifvit från hvarandra bestämdt afskilda,

det i sjelfva verket icke hos den ene deputeraden kunde förutsättas större

kännedom om den andres göromål, än hvad hvar och en af fullmäktige

kunde ega. Bland öfrige fullmäktige vore, efter hvad erfarenheten visade,

vanligen icke någon benägen att åtaga sig deputerade-göromålen.

Skälen härtill vore lätt insedda. Den korta tid för hvilken uppdraget

lemnas och aflöningens belopp satte icke dessa fullmäktige i tillfälle att

egna sig åt bankstyrelsens göromål såsom hufvudsak för deras verksamhet,

och det vore då ganska naturligt att de ej kunde vara benägna att,

äfven för en tillfälligt förökad inkomst, åtaga sig för någon tid betydligt

förökade göromål under den tid på året, då de vanligen sjelfva, lika väl

som deputerade, önskade åtnjuta ledighet. Men en följd af dessa förhållanden

vore att icke någon af fullmäktige, utom de ordinarie deputerade,

vunne den kännedom om deputerade-göromålen, som för den händelse

förfall inträffade för någon af deputerade, kunde sätta honom i tillfälle

att utan svårighet öfvertaga göromålen. Det uppdrag, som är Riksbankens

styrelse anförtrodt, vore dock så vigtigt att förhållandena icke

kunde anses väl ordnade, derest styrelsen skulle kunna sättas i svårigheter

eller förlägenhet, derföre att någon af deputerade oväntadt afginge.

För afhjelpande af dessa olägenheter syntes det fullmäktige gagneligt,

om arvode anvisades åt en biträdande deputerad, mot skyldighet för denne

att inhemta kännedom om deputerade-göromålen samt att så väl under

den ledighet, som kunde varda åt de ordinarie deputerade medgifven,

som ock1"vid tillfälliga, kortare förfall för någon af dem sköta deras befattningar.

Den utgift, som härigenom skulle ådragas Riksbanken vore

icke ny, enär förr arvode funnits anvisadt för en biträdande deputerad,

ehuru detta arvode vid 1870 års riksdag indrogs.

Med anledning af dessa förhållanden hafva fullmäktige föreslagit, dels

att deputerade måtte berättigas att årligen åtnjuta hvardera en och eu

half månads ledighet, dels ock att arvode anvisas för en biträdande deputerad

med skyldighet att under nyssnämnda ledighet för hvardera af

de ordinarie deputerade bestrida deras befattningar äfvensom att vid tillfälliga

kortare förfall för någon af deputerade fullgöra dennes åligganden.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Banko- Utskottets Betänkande N:o 10. 3

De förhållanden, fullmäktige anfört, synas Utskottet tala för billigheten

af att åt fullmäktiges deputerade beredes tillfälle till åtnjutande

af någon tids ledighet hvarje år; och för åstadkommande af möjlighet

härtill torde, under nuvarande förhållanden samt vid det omfång deputerades

åligganden numera hafva, knappast någon annan lämplig utväg

finnas, än den af fullmäktige föreslagna, att eu biträdande deputerad utses,

hvilken, ständigt i detalj följande förvaltningen och göromålens gång,

derigenom bhfver nog hemmastad i alla rörhallanden, att kunna, när sa

erfordras, träda i stället för ordinarie deputerad.

Men härför blifver det naturligtvis nödvändigt att åt den biträdande

deputeraden beredes en lämplig ersättning utöfver det ai vode, han såsom

fullmäktig åtnjuter. Angående beloppet af denna ersättning, äfvensom af

fullmäktiges och deputerades arvoden i öfrigt yttrar sig Utskottet uti

särskilt betänkande i sammanhang med andra frågor rörande aflöningsstaten

för Riksbanken, men då bestämmelser i nu berörda hänseenden

höra i reglementet införas, afgifver Utskottet i sådant afseende här förslag

till tillägg vid 42 § i reglementet, i det Utskottet hemställer

l:o.

att, med bibehållande oförändrad

af nuvarande § 42 såsom mom. 1 i

samma paragraf må tilläggas följande

stadganden: ♦

Mom. 2. Derjemte utse fullmäktige,

likaledes inom sig, en biträdande

deputerad, hvilken det åligger att under

den tid, då ordinarie deputerad

åtnjuter ledighet, äfvensom vid tillfälligt

förfall för någon af deputerade,

fullgöra dennes åligganden.

Mom. 3. Ordinarie deputerade

ega åtnjuta ledighet hvardera eu och

en half månad årligen.

Nuvarande § 42:

Fullmäktige utse inom sig två

deputerade, hvilka det åligger att, i

öfverensstämmelse med bankoreglementet

och den instruktion, som af

fullmäktige fastställes, samt i öfrigt

efter af fullmäktige bestämd fördelning

af göromålen dem emellan,

föredraga ärendena inför fullmäktige,

tillse utförandet af fullmäktiges

beslut, verkställa köp och försäljning

af utländska vexlar med

hvad dertill hörer, utöfva tillsyn öfver

göromålen inom Riksbanken äfvensom

öfver Tumba pappersbruk

och Riksbankens tryckeri, samt handhafva

den löpande förvaltningen i

öfrigt.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Banko-Utskottets Betänkande N:o 10.

En ordagrann tolkning af 44 §, sådan densamma nu lyder, skulle

fordra, att alla öfverläggningar och beslut hos fullmäktige angående köp

och försäljning af utländska vexlar eller andra valutor, eller om köp och

försäljning af guld och silfver, äfvensom andra åtgärder till vidmakthållande

af metalliska kassan intoges i det hemliga eller s. k. särskilda protokollet.

Emellertid äro dylika beslut och åtgärder understundom af den

beskaffenhet, att anledning till deras hemlighållande icke förefinnes, och

det har fördenskull synts böra åt fullmäktiges bepröfvande öfverlemnas

att afgöra hvilka ärenden af nu ifrågavarande slag, som må böra hållas

hemliga eller icke.

Derjemte har vid sista delen af paragrafen, som innehåller, att de

i särskilt protokoll intagna beslut ej få yppas förrän Banko-Utskottet eller

fullmäktige anser sådant kunna ske utan skada för Riksbanken, anmärkts,

att den, nämnda myndigheter sålunda tillagda pröfningsrätt i fråga om

hvilka beslut må få yppas, jemväl borde uttryckligen tilläggas Riksdagens

revisorer, hvilka i och för fullgörande af sitt uppdrag måste ega tillgång

till kännedom om alla fattade beslut samt vara oförhindrade att genom

sin berättelse till Riksdagen sätta denna i kännedom om hvad de funnit

anmärkningsvärdt.

Fullmäktige, hvilka i anledning af inom Utskottet väckta förslag

rörande hvad i förevarande paragraf borde stadgas, uttalat nu anförda

åsigter, hafva, dervid anfört: i fråga om upptagande i särskildt protokoll

af öfverläggningar och beslut rörande köp och försäjjning af utländska

vexlar, bland annat att, da vid protokollet skola, jemlikt instruktionen,

biläggas förteckningar öfver skedda köp och försäljningar, hvilka förteckningar

innehålla uppgifter om köpare och säljare, dylika ärenden, såsom

lemnande upplysning om enskildes förhållanden, icke lämpligen kunna i

allmänna protokollet intagas eller detta biläggas; samt i fråga om revisorernas

befogenhet att, lika med Banko-Utskottet och fullmäktige pröfva

huruvida ett tdl särskildt protokoll taget beslut, må få yppas eller ei;

att fall väl kunna tänkas, då början af en fortgående underhandling eller

eu följd af sammanhängande åtgärder kan finnas antecknad i protokollet

kort innan en revisions början och ännu vid revisionst,idens slut ej hafva

så fortskridit, att protokollens innehåll lämpligen böra offentliggöras; men

att i dylika fall revisorerne ej sakna utväg att angifva anledningar till

anmärkning, utan att yppa hvad som till äfventyrs då ännu icke utan

skada skulle kunna fullständigt meddelas, och att ett dylikt yppande icke

är att befara af de personer, åt hvilka Riksdagen anförtror det vigtiga

uppdraget att å dess vägnar granska Statsverkets, Riksbankens och Riksgäldskontorets

förvaltning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Betänkande N:o 10.

Delande de af fullmäktige uttalade åsigter, hemställer Utskottet

2:o.

att 44 § i reglementet må erhålla

följande lydelse:

Till sådana ärenden hos Riksbanken,

hvilka böra hållas hemliga, räknas,

utom diskonterings-,. låne- och

kreditivärenden, fullmäktiges öfverläggningar

och beslut rörande köp

och försäljning af vexlar å utländskt

mynt eller andra valutor, åtgärder

till vidmakthållande af metalliska

kassan samt frågor om sättet för

tillverkning af banksedlar, så att det,

som i dessa ämnen med hvad dertill

hörer upptages i särskildt protokoll,

ej får yppas förr än BankoUtskottet,

Riksdagens revisorer eller

fullmäktige anse sådant kunna ske

utan skada för Riksbanken.

Nuvarande lydelse:

Till ärenden, hvilka i riksbanken

böra hållas hemliga, räknas, utom

diskonterings-, låne- och kreditivärenden,

de beslut och åtgärder, fullmäktige

fatta och vidtaga i afseende

på köp och försäljning af vexlar

med hvad dertill hörer, samt reda

fondens vidmakthållande, äfvensom

angående tillverkning af banksedlar

enligt nya metoder, så att fullmäktiges

öfverläggningar och beslut

härom, hvilka uti särskildt protokoll

upptagas, ej få yppas, förrän BankoUtskottet

eller fullmäktige anse sådant

kunna ske utan skada för Riksbanken.

Reglementets nuvarande § 47 mom. 1 innehåller bestämmelser ro

rande Riksbanken och Myntverkets inbördes förhållanden samt i sammanhang

dermed en föreskrift huru omyntadt silfver och guld skall i Riks-,

banken bokföras. „ ... . 1 .

Först berörda bestämmelser torde likväl endast sa till vida kunna

anses rätteligen tillhöra bankoreglementet, som de innehålla föreskrifter

om hvad fullmäktige derutinnan hafva att iakttaga för tillgodoseende af

Riksbankens rätt och bästa i dess beröring med myntverket, och i berörda

hänseende torde fullmäktiges tillgörande hädanefter icke komma att

sträcka sig till annat eller mera än att vaka öfver att guld, som tran

Riksbanken eller för dennas räkning blifvit till myntverket aflemnadt, ma

så skyndsamt som möjligt till banken, i myntad .eller omyntad form,

återställas och redovisas. Hvad åter bokföringsvärdet för omyntadt guld

och silfver beträffar, hafva fullmäktige, hvilkas yttrande i ämnet Utskottet

infordrat, anfört bland annat att omyntadt silfver, som numera i Riksbankens

hand ej har annat värde än efter gällande silfverpns, lämpligen

torde böra bokföras till det pris fullmäktige efter omständigheterna bestämma,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Banko-TJtskottets Betänkande N:o 10.

samt att omyntadt guld torde böra hos Riksbanken bokföras efter värdet

i rikets mynt utan afdrag för myntningskostnaden, enär, då olika rnyntningsafgift

utgår för olika slag af myntstycken, det icke är möjligt att

pa förhand bestämma, hvilken myntningskostnad borde afdragås, samt

dessutom vid utlemnande af guld i plants icke någon myntningskostnad

llragakommer, hvadan fullmäktige äfven antaga att, när myntning sker,

kostnaden derför lämpligen kunde bland årets förvaltningsutgifter upp
tältås.

Fullmäktige anse vidare att sista delen af mom. 1 i § 47 innefattar

endast ett instruktionsstadgande, som icke lämpligen bör i bankoi

eglementet intagas, helst det icke kan vara i någon mån för myntverket

förbindande.

. Utskottet, som delar dessa af fullmäktige uttalade åsigter och som

särskild^, anhåller att få erinra, det beräkningsgrunderna för den metallska

valutans värde med hänseende till sedelutgifriingen samt bokföringsvärdet

af utländskt guld- och silfvermynt på andra ställen i bankoreglementet

upptagas, hemställer alltså

3:o.

att nuvarade mom. 1 i § 47 må

ersättas af 2:ne moment, af hvilka

mom. 1 föreslås att erhålla följande

lydelse:

Det åligger fullmäktige tillse, att

guld, som Kong], myntverket för

Riksbankens räkning till utmyntning

eller af annan orsak emottagit, så

fort lämpligen ske kan, redovisas

genom dess aflemnande till Riksbanken,

myntadt eller i plants; och bör

omyntadt guld hos Riksbanken bokföras

efter värdet i rikets mynt utan

afdrag för myntningskostnaden.

Nuvarande lydelse:

Mom. 1. För det af Kongl. myntverket

från Riksbanken eller för dennas

räkning emottagna silfver och

guld, hvilket bokföres till värdet i

myntad form, åligger det fullmäktige

tillse att nämnda verk så fort

ske kan redovisar genom aflemnande

till Riksbanken af myntadt eller omyntadt

silfverj och guld; och ega

fullmäktige att öfver sålunda emottaget

och redovisadt silfver och guld

från Kongl. myntverket undfå qvartal-

och årsräkningar, livilkas öfverenstämmelse

med Riksbankens räkenskaper

genom granskning derstädes

utrönes.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Betänkande N:o 10.

7

Vidare hemställer Utskottet:

4:o.

Mom. 2. Fullmäktige skola genom

delegerade deltaga i den inventering

å Kongl. Myntverket, som i Januari

månad hvarje år och oftare, der så

nödigt pröfvas, anställes på sätt

Kongl. Maj:t finner godt förordna.

Skulle dervid, i hvad Riksbanken

rörer, något finnas att erinra, må

fullmäktige hos Kongl. Maj:t derom

göra underdånig anmälan.

Under granskningen af de föreskrifter i reglementet, hviska angå

styrelserna och tjenstemännen vid afdelningskontoren, fästade Utskottet

sin uppmärksamhet dels dervid, att nuvarande föreskrift i reglementets

§ 93, i fråga om förvar af låne- och säkerhetshandlingar samt andra

värdepapper och kontanta penningar vid afdelningskontoren, icke ar lämplig

och derjemte ofullständig, dels dervid, att, sedan afdelningskontoren

numera blifvit satta i ett annat förhållande till hufvudstyrelsen för Riksbanken,

än tillförene, det tillkomme fullmäktige att angående ordningen

och göromålen inom nämnda kontor upprätta instruktioner; dels ock dervid,

att nu ifrågavarande föreskrifter rätteligen tillhörde, icke bankoreglementet,

utan berörda instruktioner.

Sedan i anledning häraf Utskottet anmodat bankofullmäktige att

taga under öfvervägande de ämnen, som beröras i reglementets 93 § och

dermed stå i sammanhang, hafva fullmäktige afgifvit ett utlåtande, tor

hvilket Utskottet nu går att redogöra.

Lika med Utskottet, funno fullmäktige föreskriften i första momentet

af 93 § derom, att samtliga låne- och säkerhetshandlingar med mera

skola förvaras under tre lås och att nycklarne till dessa skola mnehafvas

eu af den styrelseledamot som handhafver den dagliga förvaltningen,

en af en annan styrelseledamot och den tredje af kamererare!! vid kontoret

olämplig, enär för dess noggranna iakttagande fordrades att sistnämnde

styrelseledamot, hvilken icke har till åliggande att befatta sig

att ofvan ifrågasatta mom. 2 af

§ 47 må få denna lydelse:

Omyntadt silfver bokföres till det

pris, fullmäktige efter omständigheterna

bestämma.

hvarjemte Utskottet slutligen anmäler,

att Utskottet anser nuvarande

mom. 2 böra såsom mom. 3

oförändradt bibehållas.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Banko-Utskottets Betänkande N:o 10.

med kontorsgöromålen, likväl måste vid början och slutet af kontorstiden

hvarje dag vara tillstädes å kontoret, något som alltibland kunde möta

svårigheter. Det ville äfven synas, som vården om handlingar och penningar

kunde ordnas på det sätt, att hvad som för dagen eller inom någon

kortare tid behöfdes, afskildes och förvarades under vård af ledamoten

för den dagliga förvaltningen jemte en eller flere af kontorets

tjensteman, under det att öfriga handlingar och kontanta medel fortfarande

ställdes under vård jemväl af någon bland öfriga styrelseledamöter;

och en sådan anordning skulle bringa bestämmelserna i fråga om antalet

vårdare vid afdelningskontoren i öfverensstämmelse med stadgarne om

vården vid hufvudkontoret. Fullmäktige erinrade vidare, att stadgandena

om hvilka, som vid hufvudkontoret skola vårda låne- och säkerhetshandlingar,

generalkassor in. m. icke finnas i bankoreglementet, utan i instruktionerna

för hufvudkontoret, hvarest de ock syntes hafva sin rätta plats;

och i enlighet härmed borde äfven föreskrifterna om vården vid afdelningskontoren

inflyta i instruktionen för dessa; men då fullmäktige, af

uppgifna anledningar, ännu icke voro i tillfälle att underställa Utskottet

förslag till nya instruktioner för flera bland hufvudkontorets afdelningar

och bäst vore att instruktionerna för hufvudkontoret i sin helhet

af Utskottet pröfvades och godkändes, innan, med ledning af bestämmelserna

deruti, instruktioner för afdelningskontoren uppgjordes, ifrågasatte

fullmäktige om icke för närvarande kunde i reglementet bibehållas

ett stadgande rörande vården om säkerhetshandlingar och penningar vid

afdelningskontoren, i hvilket afseende fullmäktige afgåfvo ett förslag till

förändrad lydelse för 93 §.

För så vidt emellertid den omständighet, att fullmäktige efter all

sannolikhet icke blefve i tillfälle att till nästa riksdag framlägga förslagtill

instruktioner för afdelningskontoren, icke ansåges utgöra hinder att

redan nu affatta reglementet med den lydelse, detsamma syntes böra

erhålla, hemställde fullmäktige, att jemte det de två punkterna i reglementets

59 § utmärktes den främsta med mom. 1 och den senare med

inom. 2 samt nuvarande 90 § betecknades med mom. 1, till sistnämnda

§ fogades ett nytt moment, till hvars lydelse fullmäktige afgåfvo förslag,

i den syftning att instruktioner till efterrättelse för tjenstemännen vid

afdelningskontoren skulle af fullmäktige upprättas och underställas BankoUtskottet,

men med samma rättighet för fullmäktige beträffande dessa

instruktioner, som är dem medgifven i afseende på instruktionerna för

hufvudkontoret, att nemligen deri besluta nödiga ändringar.

I sammanhang härmed, fästade slutligen fullmäktige uppmärksamheten

på behofvet deraf, att utur nuvarande ordalag i 59 §, hvarigenom

fullmäktige

s. 9 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Betänkande N:o 10.

9

fullmäktige berättigas att uti instruktionerna vidtaga sådana smärre förändringar,

som kunna finnas nödiga, ordet »smärre» blefve uteslutet.

Fullmäktige erinrade, att hvad som gjorde att förändringen borde ske

utan uppskof, läge deruti, att den vore nödig, något som den i de flesta

fall ej kunde vara, om den rätteligen räknades till de smärre. De ändringar,

fullmäktige, med stöd af det ifrågavararde stadgandet, hittills

vidtagit, hade ej alltid varit »smärre», men hade det oaktadt vunnit Utskottets

godkännande. Om stadgandets lydelse emellertid vant af mindre

vigt, så länge fullmäktige haft att sjelfve tillämpa sina beslut, intilldess

de blifvit af Banko-Utskottet pröfvade, kunde förhållandet blifva

annorlunda när fullmäktiges beslut skola tillämpas af afdelningskontorens

styrelser, och olika meningar skulle kunna söka att göra sig gällande

om vidsträcktheten af det stadgande, pa grund af hvilket fullmäktige handlade;

men all möjlighet af sådan tvist vore omintetgjord, derest det anmärkta

ordet uteslötes.

För öfrigt ansågo fullmäktige, att 93 § i nuvarande reglemente

ej afhandlade sådana ämnen, om hvilka stadganden borde i reglementet

inflyta, samt att instruktioner för göromålens behandling vid afdelningskontoren

borde af fullmäktige uppgöras och underställas Banko-Utskottets

pröfning, men att, då dessa instruktioner borde i tillämpliga delar affattas

med ledning af instruktionerna för hufvudkontoret, förslag till desamma

icke lämpligen kunde uppgöras innan instruktionerna för hufvudkontoret

blifvit af Banko-Utskottet godkända.

Hvad fullmäktige sålunda yttrat och hemställt, finner Utskottet

riktigt; men jemte det Utskottet tillstyrker antagande af de förslag beträffande

§§ 59, 90 och 93, som fullmäktige afgifvit och hvilka straxt

nedan framställas, har Utskottet ansett att, då nuvarande föreskrift i 93 §

om vården af säkerhetshandlingar och kontanta medel m. in. komma att

uteslutas, men de instruktioner, hvilka för denna vård jemte annat skola

blifva gällande, först framdeles komma att upprättas, ett öfvergångsstadgande

emellertid bör införas, af innehall att intilldess instruktionerna

blifvit upprättade, fullmäktige ega att i berörda afseende meddela föreskrifter.

För sammanhangets skull afgifver Utskottet förslag rörande §§ 59,

90 och 93 omedelbart efter hvarandra, och hemställer sålunda

Bih. till Riksd. Prof. 1874. 6 Sami. 1 Afd. .9 Raft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Banko-Utskottets Betänkande N:o 10.

att § 59 i reglementet må erhålla

följande lydelse:

Mom. 1. De af Riksbankens hufvudkontors

verksamhet härflytande

göromål handläggas af tjenstemännen

i öfverensstämmelse med gällande

instruktioner samt de af fullmäktige

eller deras deputerade meddelade

föreskrifter.

Mom. 2. I berörda instruktioner

ega fullmäktige att vidtaga sådana

förändringar, som kunna finnas nödiga

och icke äro mot föreskrifterna

i detta reglemente stridande; skolande

likväl dylika, af fullmäktige

beslutade förändringar vid nästkommande

riksdag underställas BankoUtskottets

pröfning och stadfästelse.

Vidare hemställer Utskottet

o.

Nuvarande lydelse:

De af Riksbankens hufvudkontors

verksamhet härflytande göromål

handläggas af tjenstemännen, i öfverensstämmelse

med gällande instruktioner

samt de af fullmäktige

eller deras deputerade meddelade

föreskrifter.

I berörda instruktioner ega fullmäktige

att vidtaga sådana smärre

förändringar, som kunna finnas nödiga

och icke äro mot föreskrifterna

i detta reglemente stridande; skolande

likväl dylika, af fullmäktige

beslutade förändringar vid nästkommande

riksdag underställas BankoUtskottets

pröfning och stadfästelse.

6:o.

att med bibehållande af nuvarande

§ 90 oförändradjsåsom mom. 1, till

satarna § må fogas ett nytt moment

så lydande:

Mom. 2. De utaf afdelningskontorens

verksamhet härflytande göromål

handläggas af tjenstemännen i

enlighet med gällande instruktioner

samt de af styrelsen eller dess ledataot

för den dagliga förvaltningen

meddelade föreskrifter; varande 59 §

mom. 2 tillämplig äfven på instruktionerna

för afdelningskontoren.

Nuvarande lydelse:

Vid förvaltningen af afdelningskontoret

har styrelsen att ställa sig

till efterrättelse icke allenast de för

Riksbanken utfärdade lagar, ordningar,

stadgar och reglementen, utan

äfven de föreskrifter, som äro eller

varda af fullmäktige eller deras deputerade

meddelade; och har styrelsen

att dold t och förtegadt hålla

hvad som rörer enskilda personers

förhållande till afdelningskontoret.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bcmhcj-Utskottets Betä.nkafide_N:o 10.

Dernäst hemställer Utskottet

7:o.

att utur reglementet må uteslutas nuvarande 93 §, så

lydande:

»Mom. 1. Låne- och säkerhetshandlingar samt andra

värdepapper, äfvensom kontanta penningar förvaras under

tre lås, hvartill ledamoten för den dagliga förvaltningen

och en af styrelsens öfriga ledamöter samt afdelningskontorets

kamererare hafva hvar sin till olika

lås hörande nyckel; dock är ombudsmannen ensam ansvarig

för sådana låne- och säkerhetshandlingar, hvilka

äro på hans åtgärd beroende.

Mom. 2. Tvänne eller flera gånger om året skola

två af styrelsens ledamöter verkställa inventering af

de hos ombudsmannen befintliga säkerhetshandlingar

samt tillse huru de ombudsmannen tillhörande, löpande

ärenden handhafvas.»

Slutligen hemställer Utskottet,

8:o.

att till reglementet må fogas ett öfvergångsstadgande,

så lydande:

Intilldess instruktioner rörande göromålens handläggning

med mera vid afdelningskontoren blifvit af fullmäktige

upprättade och af Banko-Utskottet stadfästade,

skola vid nämnda kontor låne- och säkerhetshandlingar

samt andra värdepapper, äfvensom kontanta penningar,

vårdas på sätt fullmäktige derom förordna.

Fullmäktige hafva anmält, att vid Riksbankens hufvudkontor dels

eu kanslisttjenst i ombudsmansexpeditionen och dels en annan till första

o-raden hörande tjenst blifvit indragen, och då härigenom tjenstemännens

antal på det hela minskats^från femtiotvå till femtio, bör 61 § mom. 1

ändras till öfverensstämmelse härmed; hvadan Utskottet hemställer,

9:o.

att mom. 1 i § 61 må få följande

lydelse: Nuvarande lydelse:

På ordinarie stat må ej tillsättas Mom. 1. På ordinarie stat må ej

flere tjenstemän än högst femtio, tillsättas flere tjensteman, än högst

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Banko-Utskottets Betänkande N:o 10.

hvaraf i första graden aderton, i den femtiotvå, hvaraf i första graden

andra tjuguen, i den tredje fem och tjugu, i den andra tjuguen, i den

i den fjerde sex. För tjensteman tredje fem och i den fjerde sex.

af tredje och fjerde tjenstegraderna, För tjensteman af tredje och fjerde

äfvensom för den i fullmäktiges ex- tjenstegraderna, äfvensom för den i

pedition anställde tjensteman af an- ^fullmäktiges expedition anställde

dra giaden meddelas fullmakt. tjensteman af andra graden med
delas

fullmakt.

Nuvarande 69 § innehåller ansvarighetsbestämmelser dels beträffande

vården om bankens s. k. generalkassor, dels i fråga om verkställighetsåtgärder,

kontroll och annan vård, som åligger tjenstemännen, med^mera.

Ensamma för sig äro dessa bestämmelser icke tillräckliga, och fördenskull

hafva ock uti instruktionerna för tjenstemännen vid hufvudkontoret

utförligare bestämmelser i berörda hänseenden gifvits. Vid sådant

förhållande och då föreskrifter angående tjenstemännens ansvarighet, likaväl

som föreskrifterna om hvilka göromål skola tillhöra den ena eller

andra befattningen, rätteligen tillhöra, icke bankoreglementet, utan de speciela

instruktionerna, torde denna paragraf, hvars innehåll redan finnes upptaget

och utförligare afhandladt uti instruktionerna för hufvudkontoret,

rättast böra ur reglementet uteslutas. De föreskrifter densamma innehåller,

_ blifva för tjenstemännen lika väl gällande såsom instruktionsföreskrifter;

och dertill kommer, att, om jemkningar af ansvarsbestämmelserna

finnas erforderliga, sådana då kunna af fullmäktige vidtagas så

fort de hinna omarbeta instruktionerna, hvaremot, om paragrafen finnes

uti reglementet, instruktionerna måste derefter rättas och icke kunna

ändras i de delar, der tilläfventyrs en förbättring syntes behöflig, annat

än i samband med en reglementsändring.

En närmare granskning af mom. 2 visar för öfrigt, att der införda

ansvarighetsbestämmelser äro i vissa delar tvetydiga och fördenskull behöfva

ändras, om de skola i reglementet bibehållas. Utskottet torde emellertid

icke behöfva ingå i en närmare utredning häraf, då Utskottet anser

hela paragrafen kunna och böra uteslutas ur reglementet.

Härvid bör Utskottet likväl derjemte fästa uppmärksamheten på,

att för tjenstemännen vid afdelningskontoren böra finnas likartade ansvarighetsföreskrifter,

som för hufvudkontorets tjensteman, men saknas för

närvarande; och då, efter hvad redan är närnndt, instruktioner för afdelningskontoren

först framdeles kunna upprättas, synes det behöfligt att

tillsvidare i ett öfvergångsstadgande föreskrifva, att hvad härutinnan är

stadgadt beträffande hufvudkontoret skall tills vidare i tillämpliga delar

gälla äfven för afdelningskontoren.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Betänkande N:o 10.

13

Nuvarande § 69 lyder sålunda:

»Mom. 1. De tjensteman, som deltaga i vården af Riksbankens generalkassor,

skola, en för alla och alla för en, eller, der blott två äro anställde,

en för begge och begge för en, ansvara för de under deras vård

förvarade tillhörigheter.

Mom. 2. För öfrigt skola tjenstemännen hvar för sig ansvara för

hvad hvar och en tillhör att verkställa, kontrollera eller vårda, och då

två eller flere handlägga samma expedition eller ärende, skall ansvaret

för den skada och förlust, som tillskyndas Riksbanken, dem emellan sålunda

fördelas, att den, som haft första handläggningen, kommer att ersätta

en tredjedel, och den eller de kontrollerande två tredjedelar; börande

ersättningen, då de kontrollerande äro flere, af hvardera med lika

belopp utgöras; men skulle densamma icke kunna hos en eller annan af

de ersättningsskyldige uttagas, skola de öfrige en för begge och begge

för en, eller en för alla och alla för en, godtgöra bristen.

Mom,. 3. Den som, enligt instruktionen eller förordnande af fullmäktige

eller deras deputerade, förättar en annans tjent, står under tiden i samma

ansvar, som ordinarie innehafvaren deraf; men om någon eljest, med

vederbörande förmans tillstånd, sätter annan i sitt ställe, ansvarar han

sjelf för vikariens åtgärder.

Dessutom är hvar och en bankens tjensteman vid eget personligt

ansvar förbunden att i tid upptäcka och tillkännagifva, om han förmärker

något ä färde vara, som kan lända Riksbanken till skada eller förlust.»

Och hemställer Utskottet, på grund af hvad ofvan blifvit anfördt,

10:o.

att nuvarande § 69 må ur reglementet uteslutas.

Hvarjemte Utskottet hemställer,

ll:o.

att till reglementet må fogas ett öfvergångsstadgande

så lydande:

Hvad i instruktionerna för Riksbankens hufvudkontor

är stadgadt angående tjenstemännens ansvarighet

gäller i tillämpliga delar jemväl beträffande tjenstemännen

vid afdelningskontoren, intilldess instruktioner för dessa

kontor blifvit af fullmäktige upprättade och af BankoUtskottet

stadfästade.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Banko-Utskottets Betänhanfle N:o 10.

Uti § 70, som innehåller föreskrift för det fall, att tjensteman af

sjukdom hindras att tjenstgöra, bemyndigas fullmäktige att för tjenstens

bestridande använda arvode, motsvarande 1,000 riksdaler för år. Ordet

»riksdaler» bör här utbytas mot »kronor», under det. Utskottet icke föreslår

någon ändring af momentet i öfrigt.

Utskottet hemställer fördenskull

12:o.

att mom. 1 af 70 § må erhålla följande

lydelse:

Blifver tjensteman af sjukdom

hindrad att sin syssla förrätta, och

göromålens behöriga gång fordrar

att föranstalta om vikariat, ege fullmäktige

att om tjenstgöringen förordna

och dervid använda ett arvode

af 1,000 kronor, efter år räknadt.

Nuvarande lydelse:

Mom. 1. Blifver tjensteman af

sjukdom hindrad att sin syssla förrätta,

och göromålens behöriga gång

fordrar att föranstalta om vikariat,

ege fullmäktige att om tjenstgöringen

förordna och dervid använda

ett arvode af 1,000 R:dr, efter år

räknadt.

Derjemte torde Utskottet, då öfverallt i reglementet, hvarest uttrycket

»riksdaler» eller »riksdaler riksmynt» förekommer och icke särskildt

har afseende på det förutvarande myntet, detsamma bör utbytas mot

ordet »kronor», få begagna detta tillfälle att hemställa,

13:o.

att vid sammanfattningen af bankoreglementet uttrycket

»riksdaler» eller »riksdaler riksmynt» må öfverallt,

der detsamma icke har särskildt afseende på det äldre

myntet, få utbytas mot ordet »kronor».

På hemställan af Utskottet, har Riksdagen beslutat tilldela vissa

tjensteman vid Tumba pappersbruk en tillökning i deras aflöning.

Af denna anledning bör motsvarande ändring göras i reglementets

§ 88; hvadan Utskottet hemställer,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Betänkande N:o 10.

15

14:o.

att mom. 1 i § 88 må erhålla

följande lydelse:

I afseende å de Tumba bruks

tjensteman och vaktmästare tillkommande

löne- och öfriga förmåner,

kommer den af Banko-Utskottet,

på grund af Rikets Ständers beslut,

den IL Oktober 1860 utfärdade

aflöningsstat att tjena till iakttagande

med den ändring, som följer

dels af andre bokhållaretjenstens indragning,

dels af 1874 års Riksdags

beslut om personel förhöjning af

vissa tjensteman löneförmåner; egande

dock fullmäktige att till bruksförvaltaren,

för aflönande af ett biträde

vid kontorsgöromålen, af brukets

medel anvisa ett belopp af

högst 1,000 kronor årligen i enlighet

med 1874 års Riksdags beslut.

Nuvarande lydelse:

Mom. 1. I afseende å de Tumba

bruks tjensteman och vaktmästare

tillkommande löne- och öfriga förmåner,

kommer den af Banko-Utskottet,

på grund af Rikets Ständers

beslut, den 11 Oktober 1860 utfärdade

aflöningsstat att tjena till iakttagande

med den ändring, som följer

af andre bokhållaretjenstens indragning;

egande dock fullmäktige

att, till bruksförvaltaren, för aflönande

af ett biträde vid kontorsgöromålen,

af brukets medel anvisa

ett belopp af högst 850 R:dr ärligen.

I sammanhang med det förslag till aflöningsstater för afdelningskontoren

i Göteborg och Malmö, som blifvit af fullmäktige framstäldt

och i Utskottets memorial N:o 11 till Riksdagens pröfning öfverlemnas, hafva

fullmäktige erinrat, att de i § 98 af reglementet omförmälda särskilda

arvoden för postvexelrörelsen in. m. — hvilka arvoden icke utgått vid

kontoren i Luleå och Wisby — böra, om de föreslagna nya aflöningsstaterna

godkännas, upphöra, men att deremot stadgande bör i reglementet

inflyta derom, att fullmäktige ega anvisa arvoden för kommissionsgörornåleri

vid afdelningskontoren, i afseende på hvilka föreskrift är meddelad

i 35 § mom. 1, som lyder sålunda: »Allmänheten är berättigad att

i upp- och utlåningsärenden hos Riksbankens hufvud- och afdelningskontor

personligen eller genom ombud utföra sina angelägenheter, äfven

som att derom omedelbart skriftvexla. Alla häraf i hufvud- och afdelningskontoren

härflytande bestyr besörjas afgiftsfritt, under de vilkor och

förbehåll fullmäktige bestämma.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Banko-Utskottets Betänkande N:o 10.

Af nu nämnda anledning erfordras ändring i 98 §, i hvilket afseende

Utskottet får hemställa,

15 ro.

att, under förutsättning, det nya aflöningsstater för afdelningskontoren

i Göteborg och Malmö varda, i öfverensstämmelse

med Utskottets förslag, af Riksdagen

fastställda, 98 § i Banko-reglementet må få följande

lydelse:

Nuvarande lydelse:

I de för tjenstemännen och vaktbetjeningen

vid afdelningskontoren

i fastställd stat upptagna löne- och

arvodesbelopp ega hvarken fullmäktige

eller afdelningskontorens styrelser

att tillökning meddela; dock

ega fullmäktige att anvisa lämpliga

arvoden åt de tjensteman, hvilka

erhålla uppdrag att handhafva de

göromål, som härflyta af stadgandet

i § 35 mom. 1.

I de för tjenstemännen och vaktbetjeningen

vid afdelningskontoren

i fastställd stat upptagna löne- och

arvodesbelopp ega hvarken fullmäktige

eller afdelningskontorens styrelser

att tillökning meddela; dock

ega fullmäktige att anvisa nödiga

arvoden för det ökade tjenstemannabiträde,

som för postvexelrörelsen

samt medels emottagande på uppoch

afskrifningsräkning vid afdelningskontoren

kan erfordras.

Styrelsen för afdelningskcutoret i Visby har, i dess till Utskottet

afgifna berättelse, gjort framställning dels om förhöjning i arvodena för

den styrelseledamot, som handhafver den dagliga förvaltningen, samt för

tjensteman och vaktbetjente vid kontoret, dels ock om ändring i föreskriften

uti § 100 af reglementet derom, att förvaltningskostnaderna för afdelningskontoret

ej Ange öfverskrida det särskildt stadgade beloppet af

6,000 R:dr.

I anledning af dessa framställningar hafva fullmäktige anfört

följande:

»Den tid på dagen, under hvilken afdelningskontoret i Visby hålles

för allmänheten tillgängligt, eller från kl. 9 till kl. half till 11 f. m., är

icke den, som bort för allmänhetens beqvämlighet lämpligast väljas.

Men fullmäktige hafva funnit sig förhindrade att bestämma en lämpligare

tid af det förhållande att såväl den styrelseledamot, som handhafver den

s. 17 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Betänkande N:o 10.

17

dagliga förvaltningen, som samtlige tjenstemännen vid kontoret äro anställde

såsom tjensteman hos Konungens Befallningshafvande i o an s

län och derstädes hafva tjenstgöring under de timmar pa dagen som

bättre lämpade sig för allmänhetens beröring med bankkontoret. es am

mandel af annan tid för kontorets öppenhållande skulle derföre nödga

såväl den nämnda styrelseledamoten som samtlige tjenstemännen vi

kontoret att afgå från sina befattningar, och då riksbanken, med afseende

å omfånget af detta kontors rörelse, icke lärer kunna derstädes aflöna

tjenstemännen, så att de ensamt af riksbankens tjenst vinna bergning,

hafva fullmäktige ej ansett sig böra vidtaga en åtgärd, som skulle aflägsna

de nuvarande pröfvade innehafvarne af befattmngarne, utan att man

kunde förvissa sig att icke med andra personer andra svårigheter uppstode.

Efter hvad fullmäktige under hand fått sig meddeladt moter ock

hinder för ett bättre ordnande af förhållandena deruti, att lokalen lör

afdelnirigskontoret ligger aflägsen från landshöfdingeembetets tjenstcrum

i annan trakt af Visby än dessa. Genom gällande hyreskontrakt lärer

kontoret ännu för ett par år vara bundet vid den nämnda lokalen, men om

derefter det lyckades att erhålla lokal för afdelningskontoret i. närmaste

granskap till landshöfdingeembetet, torde en förändring kunna åstadkommas

utan större rubbningar i den nuvarande personalen. Under omtor

mälda förhållanden finna sig emellertid fullmäktige förhindrade att förorda

den nu sökta förhöjningen i atiöningsförmåner».

»Frågan om upphäfvande af den stadgade inskränkningen i afseende

på afdelningskontorets i Visby förvaltningskostnader förevar vid 1871 ars

riksdag till följd af en inom Andra Kammaren väckt motion, hullmäktiges

då afgifna tillstyrkande, att anslaget måtte höjas, vann, pa satt dåvarande

Banko-Utskotts memorial N:o 11 visar, Utskottets godkännande,

men blef ej af Riksdagen bifallet».

((Fullmäktige anse för deras del fortfarande billigheten fordra, att

åt afdelningskontoret. i Visby beredes samma förmån som för öfriga kontor

att kunna använda medel till anskaffande af vikarier vid de tillfällen,

då tjensteman af sjukdom eller annat giltigt förfall hindras att tjensten

förrätta. Enligt de i § 70 af Banko-reglementet för hufvudkontoret

slado-ade grunder får vid verkligt sjukdomsförfall, om vikariat fordras,

af riksbankens medel användas ett belopp af 1,000 R:dr för år raknadt,

motsvarande lägsta lönen för tjensteman i första graden. Derest tu ilmäktiges

åtgörande, att fördela tjensterna vid afdelningskontoren i Goteboro-

och Malmö efter grader, vinner godkännande, torde enahanda, grund

höra gälla äfven för dessa kontor. Vid kontoren i Luleå och Visby åter

kan någon dylik fördelning svårligen åstadkommas, och aflönmgarne der

Bill. till Biksd. Prof. 1874. 6 Sami. 1 Åfd. 9 Saft.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Banko-Utskottets Betänkande N:o 10.

äro ej heller fördelta i lön och tjenstgöringspengar, hvarföre vid dessa

kontor ett lämpligt belopp "torde böra i reglementet bestämmas såsom

vikariatsarvode under förutsättning att der, som vid öfriga kontor vid

förfall för den främste tjenstemannen, den andra får öfvertaga hans föremål

och att vikanatsarvodet sålunda utgår för fullgörande af den fä<»Te

tjenst en. Då emellertid ombudsmanstjensterna äro aflönade med lä^re

belopp än som kan anses vara tillräckligt till vikariatsarvoden fö.'' öfrDa

tjänster, lärer det väl, då förfall för ombudsmännen kan inträffa, få bero

på styl elsen att anslå ett i förhållande till ordinarie arvodet och förfallets

långvarighet lämpadt belopp samt derför i reglementet endast behöfva

antydas, att det angifna beloppet är det högsta som får anslås.»

Och. hafva fullmäktige i öfverensstämmelse med hvad de sålunda

yttrat afgifvit förslag till ändrad lydelse af § 100 i reglementet; med

godkännande af hvilket förslag Utskottet hemställer,

16:o.

att motsvarigheten till nuvarande §

100 i reglementet må få denna

lydelse:

Då tjensteman vid afdelningskontor

af sjukdom eller annat laga

förfall hindras att tjensten bestrida,

eger styrelsen att, med iakttagande

af hvad i § 70*) mom. 1, 2 och 3

för hufvud kontoret stadgas, till tjenstens

bestridande af riksbankens me
-

Nuvarande lydelse:

Då tjensteman vid någotdera afdelningskontoret

af sjukdom eller

annat laga förfall hindras att tjensten

bestrida, ege vederbörande afdelningskontors

styrelse att, efter

de grunder, som i detta afseende

äro inom Riksbankens hufvudkontor

. ) ^varande § 70 mom. 1, 2, 3 lyda sålunda: Mom. 1. Blifver tjensteman af

sjukdom hindrad att sin syssla, förrätta, och göromålens behöriga gång fordrar att föranstalta

om vikariat, ege fullmäktige alt om tjenstgöringen förordna och dervid använda ett

arvode af 1,000 R:dr, efter år räknadt.

Mom. 2. Erhåhes tjenstledighet efter egen ansökning för svag helsas förbättrande

utan egentligt sjukdomsförfall, eller för enskilda angelägenheter eller i och för tjenstgöring

hos Riksdagen, dess Utskott eller revisorer, vare den tjenstledige pligtig att sjelf vidkännas

kostnaden för tjenstens bestridande.

Mom. 3. Då vikariat för någon tjensteman erfordras i hänseende dertill, att han

sm egendom åt borgenärer afträdt eller ock blifvit för skuld i häkte inmanad eller under

örinyndare ställd, bör hälften af hans lön användas till tjenstens bestridande under den

tid, vikariat i dylika fall, enligt nedanstående §§ 75 och 70 kan komma att fortfara.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Betänkande N:o 10.

del använda vid afdelningskontoren

i Göteborg och Malmö beloppet af

lägsta lönen i första graden och vid

afdelningskontoren i Luleå och Visby

högst 500 kronor, allt för år räknad

t.

gällande, bestämma arvodesbeloppet

för den, som varder till tjenstens

bestridande förordnad; dock under

iakttagande, hvad angår afdelningskontoret

i Visby, att anslaget för

detta kontors förvaltning på det hela

icke öfverskrides.

Stockhojm den 17 April 1874.

J. v. SCHWERIN.

Banko-Utskottets Ordförande.

Reservationer:

Vid punkt. l:o:

af Herrar Gumcelius, Ribbing, Wigardt, G. Hägg ström, och Irih.

Cederström: »Utskottets motivering vid denna punkt har synts oss otilBack ig

och otillfredsställande. Då vi likväl biträda beslutet om att tillstyrka

ledighet för deputerade, inskränka vi oss här att hänvisa till den särskilda

mening, som af oss är anförd vid det samtidigt från Utskottet

afgående betänkandet om aflöningsstaten för Riksbankens fullmäktige,

tjensteman och vaktbetjening».

Vid punkt. 2:o: . n ,

af Herr von Strokirch: »Mot Utskottets beslut att i \ 44 af Bankoreglementet,

mellan uttrycken Banko-Utskottet eller fullmäktige, föreslå

införande af orden Riksdagens revisorer, får jag anmäla min reservation,

dervid tillkännagifvande den åsigten, att ifrågavarande förslag, såsom enligt

mitt förmenande hvarken lämpligt, nödigt eller nyttigt, icke bort vinna

afseende; derest eu ny rättighet skall eller bör lemnas Riksdagens revisorer

och stadgande derom någorstädes införas, torde ett sådant ej böra

förekomma i Bankoreglemente!, som uteslutande innehåller regim ör

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Banko-Utskottets Betänkande N:o 10.

bankofullmäktige, bestämmelser och föreskrifter angående bankens verksamhet

och förvaltning, men ej något rörande dess revision, utan fast

hellre instruktionen för Riksdagens revisorer; något så beskaffadt stadgande

är dock derstädes obehöfligt, enär dess § 8 redan bestämmer såväl

sättet som tidsomständigheterna för revisionsberättelsens offentliggörande;

detsammas införande i § 44 af Bankoreglementet skulle föra revisorernes

verksamhet utom gränsen af omfånget för en revision, hvilkens rätt

och skyldighet är att, med ledning af alla handlingar, räkenskaper och

protokoller, anställa noga granskning af bankens förvaltning och deröfver

afgifva berättelse, åtföljd af de anmärkningar och förslag, hvartill omständigheterna

kunna föranleda, men ej att i någon mån deltaga i denna

förvaltning, som enligt 1 § i Bankoreglementet skall vara bankofullmäktige

odelad anförtrodd, hvilket, genom förslagets antagande, icke blefve

förhållandet, utan skulle derigenom den oegentligheten uppkomma, att

Riksdagens revisorer tillerkändes rättighet att, oberoende af bankofullmäktige,

bestämma tidpunkten för yppandet af bankangelägenheter, hvilka

böra hemliga hållas; revisorerne skulle dymedelst komma att i viss mån

ingripa i förvaltningsåtgärder, hvilkas afgörande skäligen ej torde böra

öfverlemnas till någon annan än den förvaltande myndigheten.»

Stockholm, Assoeiations-Boktryckeriet, 1874.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.