Sök i Ratio Lex

Banko-Utskottets Memorial N:o 2

1874-02-13 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1874:2, Banko-Utskottets Memorial N:o 2

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Memorial N:o 2.

1

t

F\:o s.

Ank. till Riksd. Kansli den 13 Febr. 1874, kl. 5 e. m.

Memorial, angående verkställd granskning af Riksbankens

tillstånd och förvaltning.

Efter tagen kännedom dels af den berättelse, som af sistlidne års

statsrevisorer meddelats angående Riksbanken, dels af fullmäktiges till

Utskottet afgifna och i Utskottets memorial N:o 1 till Riksdagen öfverlemnade

berättelse, dels ock af fullmäktiges protokoll för år 1873 samt

af de berättelser, Indika afgifvits utaf fullmäktige angående lånerörelsen

i Riksbankens hufvudkontor och af styrelserna för afdelningskontoren

rörande dessas förvaltning under år 1873, får Utskottet, till fullgörande

af föreskriften i 4 § af dess instruktion, härmed anmäla den

sålunda verkställda granskningen samt derom meddela berättelse, hvarvid

Utskottet likväl, enär det hufvudsakliga af hvad i förvaltningen

förekommit är omförmäldt uti ofvan nämnda, till Riksdagens kännedom

redan komna berättelser, inskränker sig till sådana ämnen, hvilka antingen

af statsrevisorerne eller af Utskottet sjelft ansetts påkalla särskild

uppmärksamhet.

Bland dessa förekomma i första rummet de åtgärder, som angå

verkställigheten af de vid förra riksdagen beslutade samt af Kongl.

Maj:t den 30 Maj 1873 antagna och utfärdade lagar om rikets mynt

samt om öfvergången till det nya myntsystemet.

I hvad Riksbanken angår, hafva dessa åtgärder hufvudsakligen

bort afse: anskaffande af nytt guldmynt i sådant förråd att utlemnande

deraf i allmänna rörelsen kunde taga sin början; tillverkning af

sedlar å kronvalörer att samtidigt med guldmyntet kunna utgifvas,

Bill. till Riksd. Prof. 1874. 8 Sami. 1 Afd. -i Raft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Banko-Utskottets Memorial N:o 2.

samt anordningar beträffande hittills varande mynt och sedlar under

tiden intill dess förberedelserna för de nya hunnit afslutas.

Anledningarne dertill, att dessa förberedelser ännu ej blifvit så utförda,

att det nya myntet kunnat börja i allmänna rörelsen ersätta det

gamla, inhemtas af hvad fullmäktige anfört å sidan 32 och följande af

deras berättelse, med åberopande af hvilken Utskottet anser sig endast

behöfva framhålla följande: att fullmäktiges den 21 Augusti till myntverket

aflåtna reqvisition å guldmynt afsåg myntning utaf 200,000

tjugukron-stycken och lika antal tiokron-stycken, motsvarande tillsammans

6 millioner kronor, deraf till en början, i och för beräknande af

tiden, när utvexling af guldmynt kunde begynna samt för ordnande

af andra arbeten, som samtidigt borde vara fullbordade, begärdes 100,000

stycken af hvardera valören jemte upplysning om tiden, när nyssnämnda

belopp mynt kunde påräknas blifva, till Riksbanken aflemnadt;

att. fullmäktige, på grund af under hand från myntverket lemnade

upplysningar, först påräknat att redan under år 1873 kunna börja utlemnande!

af guldmynt, men sedermera, ehuru ej förrän efter en genom

skrifvelse till Kongl. Maj:t af den 30 Oktober gjord anhållan om

föreläggande, för öfverdirektören för myntverket att meddela den af

fullmäktige i deras skrifvelse till den sistnämnde af den 21 Augusti

begärda, ofvan omförmälda upplysning, från denne, den 1 November,

emottaga det förklarande, att 100,000 tjugukronor och 100,000 tiokronor

kunde aflemnas antagligen först i medlet af Februari 1874, ehuru

öfverdirektören icke vore i stånd att med säkerhet lofva hvarken det

ena eller det andra;

att, efter det den 26 Juni hos myntverket reqvirerats ett belopp

kopparmynt, som beräknades böra blifva tillräckligt intill dess prägling

åt nytt bronsmynt kunde medhinnas och som ansågs kunna tillverkas

utan att derigenom början af guldmyntningen behöfde fördröjas,

fullmäktige sedermera funnit behof såväl af mera kopparmynt som af

tioöre-stycken i silfver; att fullmäktige för den skull och när det dåmera,

jemlikt den mellan Sverige och Danmark afslutade myntkonvention,

tillkomme Regeringen och icke Riksbanken att föranstalta om och

för sin räkning låta verkställa prägling af skiljemynt i såväl silfver

som koppar, i skrifvelse af den 9 Oktober hos Kongl. Maj: t anhållit att

honom måtte täckas vidtaga åtgärder för utmyntning af ej mindre tioören

än bronsmynt af alla valörer i enlighet med den nya myntlagen;

att emellertid öfverdirektören för myntverket förklarat det vid härvarande

myntverk vara omöjligt att i de flesta myntoperationer behandla

tva olika myntmetaller på samma gång, samt att för den skull

s. 3 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Memorial N:o 2. 3

myntningen af det ifrågasatta skiljemyntet skulle afbryta utförandet af

den begärda guldinyntningen; samt slutligen . _

att fullmäktige, då myntverket befunnits i det skick, att tillverkning

af silfver- eller bronsmynt der icke kunde ega rum samtidigt med

°’uldmyntmng cell följaktligen, utan dennas fördröjande ellei afbrytande,

tioören eller kopparmynt ej kunnat erhållas, ansett sig bäst tillgodose

den allmänna rörelsens behof genom att låta guldutmyntningen orubbadt

fortgå, äfven fastän derigenom kopparmynt till utvexling från Riksbanken

kommit att någon tid saknas. .

Det framgår häraf, att anledningen, hvarföre det nya myntet ännu

ej kunnat blifva för allmänna rörelsen tillgängligt, hufvudsakligen ligger

uti myntverkets begränsade förmåga att verkställa utmyntning, ^samt

att inskränkningarne i utvexling från Riksbanken af silfvermynt å tioören

och kopparskiljemynt härrört af samma orsak.

Af det nya guldmyntet voro till och med den 6 Februari innevarande

år levererade 115,000 tjugukron-stycken, deraf första partiet, 21,500

stycken, den 14 November och det öfriga successivt till och med den

23 December, samt af tiokron-stycken 135,500 stycken under tiden från

och med den 9 till och med den 30 Januari; utgörande alltså hela det

intill den 6 Februari i guldmynt levererade beloppet 3,655,000 kronor.

Af silfvermynt skedde sista leveransen den 23 September förlidot ar.

I anledning deraf, att en utaf fullmäktige under år 1871 hos myntverket

gjord begäran om myntning af silfvermynt å en riksdaler icke

blifvit af myntverket fullgjord, och att fullmäktige icke ens om anledningen

till denna uraktlåtenhet blifvit underrättade, föiran fullmäktige

i Mars 1872 förnyat sin begäran om myntningens verkställande, då vederbörande

vid myntverket såsom vilkor för utförande af silfvermyntning

framställde vissa fordringar, Indika, omförmälda i Banko-Utskottets

år 1872 afgifna memorial N:o 3 sid. 2, föranledde fullmäktige att till

Kongl. Maj:t, uti skrifvelse af den 4 Juli 1872, ingå med en anmälan

om berörda förhållande, anförde Utskottet i sitt nyss nämnda memorial,

hurusom Utskottet ansåge det nödvändigt att, såvida fullmäktige skulle

kunna fullgöra åliggandet att tillse, det nödigt förråd funnes för att i

Riksbankens kassor tillhandahålla mynt af alla de valörer, som enligt

gällande myntordning utmyntas, fullmäktiges reqvisitioner å myntning

fullgjordes, och att myntverket icke lemnade fullgörandet å sido, utan

att ens underrätta fullmäktige om anledningen dertill.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Banko-Utskottets Memorial N:o 2.

Uti 38 § af revisorernes berättelse är detta ämne vidare omförmäldt,

med tillkännagifvande att fullmäktiges ofvan berörda framställning.

till Kongl. Maj:t af den 4 Juli 1872 föranledt ett utlåtande af öfver

direktören för myntverket, hvilket den 15 Maj 1873 delgifvits fullmäktige

och af dem under den 29 Maj besvarats, men att Kongl. Ma:jt

ännu icke, när revisorernes berättelse'' afgafs, i frågan meddelat beslut;

hvilket, efter hvad fullmäktige i 22 § af deras till Utskottet vid innevarande

riksdag afgifna berättelse anmäla, icke heller ännu skett.

I sammanhang med detta ämne hafva revisorerne, uti nyssnämnda

§ 38 af deras berättelse, anfört en annan mellan fullmäktige''och myntverket

uppkommen fråga, rörande myntverkets skyldighet att till Riksbanken

utlemna ett genom enskild penningeinrättning till myntverket

för. Riksbankens räkning levereradt parti omyntadt silfver; och hafva

revisorerne, efter redogörelse för hvad härutinnan förekommit, yttrat,

hurusom det å ena sidan kunde synas, som de af öfverdirektören för

myntverket i de omförmälda fallen uppställda invändningar och svårighetei

icke saknat stöd i det för myntverket gällande reglemente; men

att å andra sidan fullmäktiges yrkanden i afseende på redovisning för

Riksbanken tillhöriga behållningar hos myntverket vore grundade på

bankoi eglementet och att framför allt nödvändigt vore, att Riksbankens

och myntverkets förhållanden varda så ordnade, att fullgörandet af fullmäktiges

skyldighet att tillse clot nödigt förråd af mynt alltid må finnas

tillgängligt, icke måtte kunna genom myntverkets förvållande onödigtvis

försvåras eller omöjliggöras; samt för den skull ansett sig böra hemställa,

om icke Riksdagen skulle finna skäligt hos Kongl. Maj:t anhålla,

att det för myntverket nu gällande, den 30‘April 1836"utfärdade reglemente

matte varda, öfversedt och ändradt i" de delar, der detsamma

befinnes icke vara för nuvarande förhållanden lämpligt,

Då Utskottet i nu förevarande berättelse endast har att yttra sig

öfver hvad i. fullmäktiges förvaltning af Riksbanken förekommit, och

någon anledning till klander emot fullmäktiges åtgärder uti här ifrågavai

ande delar icke torde förefinnas, inskränker sig Utskottet till den

redogörelse för förhållandena, som nu blifvit lemnad.

A sidan 35 och följande af fullmäktiges berättelse hafva de omförmält-,

att Riksbankens fonder under år 1873 varit mycket anlitade

och att betydliga vexlingar i utlåningsrörelsen samt Riksbankens ställ
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Memorial N:o 2.

5

ning beträffande dess sedelutgifningsrätt inträffat, hvilka synts vara

hufvudsakligen föranledda af de redovisningar, enskilda bankinrättnin

garne hafva att vid hvarje fjerdedels års utgång framlägga, och hafva

fullmäktige dervid dels omnämnt hurusom sedelutgifningsrätten råkat

att å sista dagen i September månad blifva öfverskriden med 233,897

p,;dr 78 öre, ett förhållande som dock upphörde redan följande dag,

dels antydt de åtgärder, fullmäktige vidtagit för att åstadkomma förstärkning

af Riksbankens ställning under förlidna höst samt för att

bereda tillfälle att så vidt sig göra läte tillhandagå allmänna rörelsen.

1 dessa hänseenden anser Utskottet sig böra, utöfver, hvad fullmäktige

anfört, återkalla i minnet ännu några förhållanden, hvilka framgå

dels ur de redan tillgängliga berättelserna, dels ur fullmäktiges protokoll.

. „

Under första hälften af år 1873 voro räntesatserna i saval Riksbanken

som den allmänna marknaden särdeles låga, men under Juni

månad inträdde en stegring, i det såväl Riksbanken som någia en^

skilda bankinrättningar höjde diskonterings- . och utlåmngsräntan, så

att denna i Riksbanken blef, allt efter lånetiden och säkerhetens beskaffenhet,

4l/j till 572 procent, hvarjemte beslöts , att emottaga depositioner

jemväl på 6 månaders uppsägning, för hvilka länta godtgjor

des efter 4 procent. Den 19 September höjdes Riksbankens räntesatser

för diskontering och utlåning med ytterligare eu half procent, den

11 Oktober ökades depositionsräntan, så att densamma blef för uppsägning

på 2—6 månader 21/, till 41/, procent, och den 27 Oktober

höjdes dels depositionsräntan än ytterligare med en half procent, dels

ock diskonterings- och utlåningsräntan ånyo, så att, efter lånetiden och

säkerhetens beskaffenhet, räntesatserna blefvo 51/2 till 6 procent, hvilka.

räntesatser fortforo tills i början af detta år en sänkning, jemväl af

upplåningsräntan, skedde med en half procent, utom hvad angåi lån

mot löpande förskrifningar på längre tid än tre månader samt kassakreditiv,

hvilka bibehållits vid 6 procent.

Likartade åtgärder beträffande räntan, som de af fullmäktige i

Oktober beslutade, vidtogos äfven bland de enskilda bankinrättnmgarne,

så att räntestegringen då var allmän; och den, hufvudsakligen, här på

platsen vid utgången af September märkbara stegrade efterfrågan pa

penningar, hvilken, såsom redan är nämndt, föranledde ett, ehuru ej

betydligt, öfverskridande af Riksbankens sedelutgifningsrätt, fortfor, såsom

fullmäktige i deras ofvan nämnda framställning omförmält, att under

någon tid göra sig känbar. . .

På det anförda stället i fullmäktiges berättelse hafva de antydt sm

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Banko-Utskottets Memorial N:o 2.

uppfattning af penningeställningen vid nyssnämnda tid, och de åtgärder,

som fullmäktige med afseende derpå ansåge sig, under Riksbankens och

affärsrörelsens dåvarande förhållanden, böra vidtaga i syftning att bereda

ökad sedelutgifningsrätt, med begagnande af de medel, som stodo

dem till buds, och om hvilka Utskottet af fullmäktiges protokoll tagit

kännedom. Dessa medel hafva, då, efter hvad fullmäktige i deras berättelse

förmält, reglementets föreskrift rörande de utländska valutor,

hvilka tillhöra reservfonden, icke medgaf att Riksbanken aflande sig

dessa,. bestått uti försäljning i utlandet af här uppköpta, ännu ej till ‘

betalning förfallna utländska vexlar samt af svenska statsobligationer.

Redan den 18 September och sedermera under loppet af nämnde

äfvensom Oktober månad vidtogos åtgärder för afyttrande af vexlar å

ganska betydliga belopp, hvarigenom Riksbanken blef i tillfälle att i

motsvarande män öka sin diskontering och utlåning.

För försäljning af obligationer vidtogos deremot åtgärder först inemot

slutet af Oktober månad, och blefvo sådana försålda allenast till

ett jemförelsevis mindre belopp, innan de förhållanden, hvarom nu är

fråga, upphörde att påkalla vidare åtgärder i dylik syftning.

Af_ det anförda torde visa sig, att fullmäktige icke underlåtit att

fästa sin uppmärksamhet på möjligheten af betydliga påkärmingar på

Riksbanken vid slutet af September, utan sökt göra sig beredda derpå

genom förstärkning_ af kassan medelst försäljning af utländska vexlar,

samt att det den sista September inträffade öfverskridandet af sedelutgifningsrätten,

hvithet föröfrigt redan påföljande dag upphörde, berott

deipå, att krafvel! på Riksbanken blefvo icke obetydligt större, än vid

föregående, likartade tillfällen. Att fullmäktiges åsigt om affärsställningen

undei Oktober manad föranledt dem att höja räntan samt att genom försäljning

af vexlar och obligationer stärka Riksbankens kassa, heldre än att

i motsvarande män minska diskonteringen och utlåningen, synes så

mycket ^ mera förklarligt, som svårligen kunde på förhand beräknas i

hvad mån en ny tryckning kunde komma att ega rum vid årets utgång. I

I 25 § af deras berättelse hafva revisorerne anfört, hurusom fullmäktige,

i fråga om kassakreditiv till spar- och folkbanker, synts följa

den grundsats att icke bevilja dylika mot borgenssäkerhet, samt uttalat

det omdöme, att fullmäktige icke haft giltiga skäl att i afseende på

kreditiv till nämnde slags inrättningar uppställa andra eller strängare

fordringar, än i fråga om bolag i allmänhet eller enskilda personer.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Memorial N:o 2.

7

Beträffande denna fråga hafva fullmäktige vid berättelsen fogat en

förklaring, deri de åberopat ett till revisorerne af dem afgifvet yttrande,

livilket är anfördt i den nämnde §:n af revisorernes berättelse; och får

Utskottet för sin del tillkännagifva, att då fullmäktige ega och nödvändigt

måste ega rätt till pröfning, i dylika fall, af erbjuden säkerhet,

Utskottet ej anser någon åtgärd kunna med anledning af revisorernes

yttrande vidtagas.

Med förmälan hurusom fullmäktige under den 19 Juni 1873 beslutat

tilldela ett arvode af 400 R:dr för år åt den tjensteman, som hade

uppdrag att ombesörja förvaltningen af bankens inre ekonomi, hafva revisorerne,

i 45 § af deras berättelse, ansett sig böra för Riksdagen anmäla

detta förhållande, då den för Riksbanken fastställda nya aflöningsstaten

icke syntes lemna fullt stöd för det nämnda arvodets anvisande.

Fullmäktige hafva vid berättelsen fogat en förklaring i anledning

af hvad revisorerne anfört, hvilken förklaring, införd vid slutet af berättelsen,

Utskottet finner nöjaktig, och då, efter hvad Utskottet vid

den nu verkställda granskningen inhemtat, fullmäktige sökt att så vidt

möjligt inskränka förvaltningsutgifterna samt i sådant afseende indragit

tvänne af de på stat uppförda tjenster i lägsta graden, hvilka ansetts

kunna undvaras, finner Utskottet hvad revisorerne i nu förevarande afseende

yttrat icke böra till någon åtgärd föranleda.

Med anledning af den granskning, Utskottet verkställt af de från

styrelserna för Riksbankens afdelningskontor i Göteborg, Malmö, Luleå

och Visby till Utskottet inkomna berättelser angående kontorens förvaltning

under år 1873, har Utskottet trott sig böra omförmäla, att, i

följd af det vid förra riksdagen fattade beslut derom, att köp och försäljning

af utländska vexlar skulle få ske jemväl vid afdelningskontoren

i Luleå och Visby, fullmäktige i sådant afseende i sammanhang med

öfriga föreskrifter rörande verkställigheten, förordnat, att väl köp af

dylika vexlar kunde vid berörda kontor få ega rum, hvaremot, då försäljning

af utländska vexlar ej plägade förekomma vid afdelningskontoren

i Göteborg och Malmö, sådan ej heller vid de andra afdelningskontoren

ansågs böra anordnas, helst den, som kunde önska köpa vexel,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Banko-Utskottets Memorial N:o 2.

betalbar på utrikes ort, vore i tillfälle att genom bankens vexeldeputerad

erhålla sådan.

Emellertid har intet vexelköp under år 1873 egt rum hvarken vid

Luleå, Visby eller Malmö afdelningskontor.

Hvad beträffar fullmäktiges ofvan anförda yttrande att försäljning

af vexlar icke plägat vid något af afdelningskontoren förekomma, anser

Utskottet, att visserligen tillfällen kunna inträffa, då det vore för såväl

Riksbanken som allmänheten en fördel, om Riksbanken vid afdelningskontoren

i Göteborg och Malmö tillhandahölle utländska vexlar; men

vill likväl icke i denna del mot fullmäktige framställa någon anmärkning,

enär Utskottet tror sig kunna taga för gifvet, att vexelombuden

vid dessa kontor ej skola underlåta att, när sådana tillfällen förekomma,

hos fullmäktige göra framställning om bemyndigande att aflåta utländska

vexlar, samt att fullmäktige då ock skola åt sådana framställningar

lemna välvilligt afseende.

Den s. k. kommissionsanstalten för skriftvexling med allmänheten

i låneangelägenheter har vid Afdelningskontoren varit något mera anlitad,

än förut, sedan förbudet för tjenstemännen att taga befattning

med lånekommissioner trädt i full tillämpning.

I 47 § af deras berättelse hafva revisorerne, efter tagen kännedom

af de berättelser, som blifvit afgifna af särskildt utsedda revisorer till

granskning beträffande år 1872 dels af det ännu under förra delen af

nämnde år utaf eu särskild styrelse förvaltade s. k. diskontkontoret

inom Riksbanken, dels af afdelningskontoren i Göteborg, Malmö och

Visby, anmält, att de för sin del icke hade något att erinra mot den

för styrelserna öfver nämnda kontor tillstyrkta decharge för förvaltningen

under år 1872; och får Utskottet, på grund häraf, samt under erinran,

att afdelningskontoret i Luleå, hvithet trädde i verksamhet i September

1872, ännu ej varit underkastadt revision hvarken för nämnde eller förlidet

år, hemställa

Do.

att full ansvarsfrihet må beviljas vederbörande styrelser för förvaltningen

under år 1872 af såväl dåvarande diskontkontoret i Stockholm,

som afdelningskontoren i Göteborg, Malmö och Visby.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Memorial N:o 2. 9

Vid sistförflutne riksdag beviljades åt bankofullmäktige ansvarsfrihet

för förvaltningen i sin helhet under år 1871, äfvensom för de beslut

och åtgärder, hvilka finnas antecknade i fullmäktiges protokoll för

Då numera sistnämnda års räkenskaper blifvit granskade af de år

1873 församlade revisorer, hvilka anmält, att emot Riksbankens förvaltning

icke något vidare, än hvad i revisionsberättelsen omförmälts, varit

att "erinra; och då Utskottet vid den nu verkställda granskningen funnit

fullmäktige hafva med omsorg och nit fullgjort det dem anförtrodda

uppdrag, hemställer Utskottet,

2:o.

att ansvarsfrihet må beviljas fullmäktige för förvaltningen

i sin helhet under ar 1872, äfvensom

för de beslut och åtgärder, hvilka finnas antecknade

i fullmäktiges protokoll för år 1873.

Slutligen får Utskottet tillkännagifva, att Utskottet framdeles, vid

o-ranskningen af bankoreglementet, kommer att vidare pröfva de i

revisorernes och fullmäktiges berättelser förekommande ämnen, hvilka

kunna sådan pröfning påkalla, Stockholm den 13 Februari 1874.

J. v. SCHWERIN.

Banko-Utskottets Ordförande.

Reservationer:

af Herr Gumcelius: »I Utskottets motivering till sitt betänkande om

ansvarsfrihet för bankofullmäktige in. fl. har jag funnit mig förhindrad att

instämma. Saklöst hade, enligt min tanke, kunnat ur motiveringen utelemnas

redogörelsen för statsrevisorernes och bankofullmäktiges åsigter och

uttalanden, som redan äro i tryck för Riksdagen tillgängliga; men deremot

torde Utskottet hafva bort framställa något eget omdöme om företrädesvis

de större frågor, som under det gångna året hos Riksbanken

Bill. till Riksd. Prof. 1814. 6 Sami. 1 Afd. 3 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Banko-Utskottets Memorial N:o 2.

forelegät, och hvilka^ vant för den allmänna rörelsen betydelsefulla nog,

att långt före detta ådraga sig offentlig uppmärksamhet.

Da det för Riksbanken och för allmänna rörelsen är af största vigt

foq en i?n ^svensk-danska konventionen, utan alltför stor

tidsutdrägt bill- i tillräcklig mängd tillgängligt, och då det äfvenledes

ar angelaget, att ej bankens förråd af silfver- och bronsmynt tager slut,

sa att utvexlingen af mera efterfrågade sorter måste högst betydligt

msk!ankas _ eller alldeles upphöra, samt då således myntningsfrågan är

företrädesvis ur banksynpunkt vigtig, så torde statsrevisorer^ icke

hafva saknat anledning att just i sin berättelse om Riksbanken hellre

an i berättelsen om statsverket, dit myntverket räknas, inlägga sin på

dJ:de sidan i bankorevisionsberättelsen förekommande bestämda hemställan

att Riksdagen måtte kos Kongl. Maj:t anhålla om granskning

och nodig förändring af det ofverånga reglementet för myntverket, som

i sanning icke motsvarar vår tids kraf. Sedan Riksdagen till BankoUtskottet

ofverlemnat statsrevisorernes ifrågavarande berättelse, torde

Utskottet, om det likväl funnit sig grundlagsenligen förbindradt att göra

en hemställning till Riksdagen, som statsrevisorerne här begärt och

hvars behofhghet Banko-Utskottet nogsamt känner, hafva haft anledning

att till Kamrarne återlemna den del af revisionsberättelsen, som handlar

lnrd huruvida densamma borde hänvisas

till Stats-Utskottet for att behandlas i samband dels med berättelsen om

granskning af statsverket, dels _ med frågan om genomgripande föränanleda1"

m°m myntverket’ hvartill en kunglig framställning kan för
.

Än vigtigare är utmyntningsfrågan och således än mer berättigad

att i framstå rummet ådraga sig innevarande års Banko-Utskotts uppmärksamhet

och framkalla ett uttalande från dess sida finner jag sedelutgifningsrattens

öfverskridande 30 September 1873 samt de i anledning

deraf vidtagna åtgärder af bankofullmäktige under veckorna närmast

före och närmast efter nämnda dag.

,, o, Då UUkottet omtalar, hurusom sedelutgifningsrätten anförda dag

»rakat» blifva ofversknden, »hvilket för öfrigt redan påföljande dag upp?

höide», sa angifva nyss anförda uttryck en uppfattning, hvars riktighet

jag nodgas bestrida I det belopp af 30 millioner, med hvilket sedelutgifmngsratten

för närvarande lagligen tillåtes öfverstiga vissa i

bankoreg ementets §§ 5 och 6 uppräknade säkerheter, är eu ganska

betydlig latitud stalld till fullmäktiges förfogande, men under det uttryckliga

vilkor, att sedelstocken aldrig får uppgå till mer än högst den i

namnda paragrafer angifna summa. Jemfördt med omfånget af bankens

s. 11 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Memorial N:o 2.

11

rörelse, är det belopp af 230 tusen riksdaler, som banken en dag utgaf

utöfver sin rätt, icke någon stor summa, men dess betydenhet kan och

får icke mätas efter sådant mått. Det är eu betänklig sanning, att

Riksbanken, för att kunna infria förbindelser, inlösbara vid uppvisandet,

har sett sig föranlåten utgifva sedlar, öfver hvilka den var förbjuden

att förfoga, och derigenom lernnat ett farligt föredöme och ett sken af

berättigande åt likartade företeelser hos enskilda sedelutgifvande banker.

Med denna uppfattning har jag ej kunnat bidraga till, att denna

angelägenhet af Utskottet behandlats såsom en småsak, och ifall jag

hos bankofullmäktige hade funnit en likartad uppfattning med Utskottets,

skulle jag för min ringa del hafva nödgats motsätta mig ansvarsfrihets

beviljande.

Men fullmäktiges åtgöranden vittna om en helt annan uppfattning,

ådagalagd genom de i deras berättelse anförda förhållanden, jemförda

med de korta antydningar, som i Utskottets betänkande lemnats rörande

innehållet af fullmäktiges »särskilda protokoll», ur hvilka jag anser mig

genom bankoreglementets § 44 förhindrad att till stöd för min mening

anföra annat eller mera, än Utskottet funnit skäligt andraga. Redan

af det sålunda offentliggjorda framgår emellertid, att händelsen 30 September

icke kom öfver fullmäktige såsom en tjuf om natten; att

fullmäktige, som redan vid föregående qvartalsskifte sågo sedelutgifningen

hafva gått in på den sista millionen, hade all anledning att, med

kännedom dels om penningeförhållandena i landet, och särskildt i hufvudstaden,

dels om summan af obegagnade kreditivbelopp, vid slutet

af September motse åtminstone den påkänning, som infann sig; att

också förberedelser af fullmäktige träffades för att möta olyckan, och

att således hennes omfång minskades, ehuru åtgärderna icke voro tillräckliga

och kanske ej heller nog hastiga att alldeles afvärja henne;

— att sedermera fullmäktige i Oktober månad, då jemnvigten redan

blifvit, så att säga, på naturlig väg återställd, vidtogo sådana kraftåtgärder,

som att i utlandet diskontera en ytterligare del af sin portfölj

och sälja obligationer så långt det utan känbar uppoffring lät sig göra,

samt höja deposit- och i följd häraf äfven utlånings-räntorna utöfver

hvad förut i samma väg skett. Rörande dessa sistnämnda åtgärder borde

— jag upprepar det — Utskottet hafva, till svar på fullmäktiges å sidorna

35—37 i deras berättelse gjorda framställning, uttalat ett omdöme,

vare sig att Utskottet, i likhet med min mening, sett dessa mått

och steg med tillfredsställelse, eller att Utskottet delat den på flera håll med

stor skärpa och någon hetsighet offentligen framträdande uppfattningen,

att Riksbanken handlade mycket illa, då densamma beträffande deposit
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Banko-Utskottets Memorial N:o 2.

rörelsen lemnade sin förra, förnämt tillbakadragna ställning och vänligen

inbjöd deponenter, af hvilkas medel blott enskilda sedelutgifvande

eller icke sedelutgifvande banker och bankirer dittills dragit fördelar,

som _ varit af högst väsendtligt inflytande på deras vinst- och förlusträkningar,

att numera jemväl i Riksbanken för sådana medel finna icke

blott säkert förvar, utan äfven antaglig afkastning.

Denna åtgärd vinner i betydenhet derigenom, att den, om också

mera af omständigheterna framkallad, än kanske så alldeles frivillig,

betecknar en systemförändring inom Riksbanken, hvilken, om den fortgår

på samma bana, skall mera än hittills komma att motsvara de af

1668 års Riksdag uppställda, i denna del visserligen fortfarande giltiga

grundsatser och — då jag förutsätter att medlen väl användas — bereda

Riksbankens fonder fördelen af en bättre afkastning, än hittills

kunnat erhållas, och sätta Riksbanken för dess del i tillfälle att i en

större omfattning tillmötesgå landets stigande behof af rörelsemedel.

Och denna af fullmäktige lemnade antydan om, att de numera annorlunda

än tillförene uppskatta deposit- samt den dermed beslägtade

upp- och afskrifningsrörelsen, innebär ett löfte, att man icke i följande

berättelser från bankofullmäktige skall behöfva läsa en sådan, antagligen

genom förbiseende och af gammal vana inkommen, men, så vidt

jag förstår, grundfalsk framställning om den afkastning depositmedlen

lemnat och den förlust banken skall hafva lidit genom upp- och afskrifningsrörelsen,

som den, hvilken man nu finner på sidorna 22 och

2o i fullmäktiges berättelse, som i denna del icke, enligt min mening,

hade bort få passera utan gensägelse af Utskottet.

Att för öfrigt förhöjningen af depositräntan var för Riksbanken

behöflig, derest icke banken ville, till föga fromma för sitt anseende,

i större skala uppträda i utlandet såsom lånesökande eller enträgen

obligationsförsäljare eller också här hemma på sin utlåningsrörelse lägga

andra hämband än den af många förhållanden fullgiltigt betingade

ränteförhöjningens, torde framgå af följande siffror:

Den obegagnade sedelutgifningsrätten utgjorde vid 1873

års slut

3,733,151 R:dr;

på depositräkning mot ränta innestodo

samma dag .............................................

5,468,365 R:dr;

2,542,136 ))

motsvarande belopp för 30 September

1873 var blott ..........................

visande en tillökning af 2,926,229 R:dr,

Transport 3,733,151 R:dr

s. 13 Kontrollera mot PDF

Banlco-Utskottets Memorial N:o 2.

13

Transport 3,733,151 R:dr

alltså mer än fördubbling af nämnda medel under tre

månader.

Om man från den obegagnade sedelutgifningsrättens

belopp 31 December 1873 afdrager depositmedlens

antagligen af ränteförhöjningen föranledda förök
-

ning under 1873 års fjerde qvartal med..................... 2,926,229 »

så återstår blott ............................................................................. 806,922 R:dr;

hvilket belopp knappast kan anses tillräckligt betryggande,

då man lägger märke dertill, att de beviljade

kassakreditivens summa vid 1873 års slut utgjorde.

........................................................................................ 15,261,830 »

att på kreditiven samtidigt fanns uttaget ett belopp af 7,291,416 »

hvadan allmänhetens obegagnade kreditivrätt hos Riksbanken

utgjorde..................... 7,970,414 R:dr;

eller inemot 10 gånger så mycket som Riksbankens sedelutgifningsrätt,

under i öfrigt förändrade förhållanden, skulle hafva varit 31

December 1873, om icke bankofullmäktige, genom att höja depositräntan,

ökat bankens trygghet mot att behöfva öfverskrida sina noga

utstakade rättigheter. (De hos Riksbanken insatta, vid anfordran lyftbara

betydliga beloppen tynga ej på denna räkning, enär dessa medel,

eget nog, redan till fullo beräknas såsom delar af sedelstocken).

Det är alltså under erinran derom, att de ledsamma myntningssvårigheterna

till väsendtlig grad bero på andra vederbörande, än bankofullmäktige

— och under allvarligt beklagande af, att Riksbanken en

gång under året öfverskridit sin sedelutgifningsrätt — men ock under

erkännande af fullmäktiges i öfrigt förtjenstfulla och nitiska verksamhet,

samt särskilt af det välbetänkta i deras bekanta åtgöranden under

sistlidne Oktober månad — som jag gerna förenar mig i det slut,

hvartill Banko-Utskottet kommit och för fullmäktiges nu ifrågavarande

förvaltning tillstyrker full ansvarsfrihet.»

Herr Wijkander anmäler att han icke deltagit i handläggningen

af de i förevarande memorial omförmälda ärenden.

BIL till Rilcsd. Prof. 1874. tf Sami. 1 Afd. tf Raft.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.