Sök i Ratio Lex

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o å

9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK TU 1874:5, Första Kammarens Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o å

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o å.

1

N:o 5

Ank. till Riksd. Kansli den 26 Mars 18T4, kl. 1 e. rn.

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts Utlåtande, an
gående

föreslagna åtgärder för att åstadkomma skyndsammare

offentliggörande af Riksdagens förhandlingar.

I detta ämne hafva två motioner blifvit inom Första Kammaren väckta

och till Utskottet remitterade:

den ena af Herr Carlson, F. F.. som, med erinran om den stora vigten

deraf att Riksdagens förhandlingar blefve tidigt och med noggrannhet oflfentliggjorda,

anmärker huru otillfredsställande denna sak är ordnad hos oss, enär

det s. k. riksdagstrycket väl meddelar fullständigt Kamrarnes diskussioner men

utkommer först flera veckor efter sedan de blifvit hållna, och huruledes bland

svårigheterna, som möta eu bättre anordning af denna angelägenhet justerings

rätten framstår, hvilken, så länge den är i grundlagen stadgad, har till följd,

att eu redogörelse, som ord för ord återgifver talarens yttrande, alltid måste

finnas; föreställande sig dock motionären den utväg stå öppen, att bredvid det

ordagranna protokollet anordna en kortare redogörelse för de särskilda afgifna

yttrandena, hvilken kunde ofördröjligen delgifvas allmänheten och tillika gagna

såsom ett försök att öfvergå till ett annat och riktigare sätt att meddela Kamrarnes

förhandlingar; och om, fortfar motionären, fyra snabbskrifvare och en

reviderande förste notarie inom hvardera Kammaren anställdes, skulle eu trogen

bild af förhandlingarne kunna åstadkommas och med ringa tidsutdrägt

Bih. till Riksd. Brok 1874. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 4 Raft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 5.

offentliggöras, i sammanhang hvarmed den anordning skulle kunna vidtagas

att, med ledning af denna redogörelse, efter riksdagens slut, en sammandragen

öfversigt af densammas förhandlingar uppsattes, hvilken, om den genast utgåfves,

förmodas skola vinna en stor spridning; på grund af hvilket allt motionären

föreslår, att åtgärder måtte vidtagas för offentliggörande af en i nummerföljd

utkommande tryckt skrift, som upptoge, jemte underrättelse om Kamrarnes

öfverläggniugsämnen, omröstningar och beslut, en fortgående redogörelse

för det hufvudsakliga innehållet af de särskilde talarnes yttranden, äfvensom

att, så snart som möjligt efter Riksdagens slut, en kortfattad öfversigt af dessa

förhandlingar måtte tillhandahållas allmänheten. Den andra motionen i ämnet

är väckt af Herr Fröman, N. A. Äfven denne motionär framhåller angelägenheten

af ett tidigare meddelande til! allmänheten af hvad vid riksdagen förekommer.

Han anser likväl det af den förre motionären föreslagna dubbla antecknandet

af talarnes yttranden, nemligen dels för det ordagranna protokollet,

dels för en mera kortfattad framställning ad desamma, ämnad att skyndsammare

offentliggöras, vara öfverflödig och håller före, att begge ändamålen skulle

kunna vinnas genom en anteckning, men förutsätter likväl, såsom vilkor derför,

ett ändamålsenligare ordnande af protokollsföringen, så att i spetsen för

densamma sättes en person, så aflönad att han kan uteslutande egna sig åt

detta uppdrag, hvilken person skulle hafva ett afgörande inflytande på protokollisternas

tillsättning, men deremot ensam ansvara för ej allenast att det

ordagranna protokollet blefve på sin tid ordentligt uppsatt och fullständigt aflemnadt

till trycket utan ock att en sammanfattning deraf, upptagande öfverläggningsämnena,

besluten och talarnes yttranden, i korthet atergifna, trycktes

och under vanliga förhållanden utgåfves inom kortare tid, exempelvis fyratioåtta

timmar efter slutet af den öfverläggning det omfattade; och skulle för

sådant ändamål nödiga arbetskrafter ställas till nämnde protokollsföreståndares

förfogande. Mellan riksdagarne skulle denne protokollsföreståndare lemna undervisning

i snabbskrifningskonsten, för att bilda erforderligt antal personer,

skicklige att biträda honom under riksdagarne. Eu och samma protokollsförande

skulle ansvara för protokollet i begge Kamrarne, på sätt förhållandet

vore i våra grannländer Danmark och Norge, från hvilka länder förebilden till

den föreslagna inrättningen vore hemfad; och lägger motionären synnerlig vigt

derpå, att denne protokollsföreståndare, som till en början skulle antagas på

ett år i sender, måtte blifva tillsatt under nu pågående riksdag för den nästkommande,

på det att han skulle vara i tillfälle att bereda sig för nästa riksdags

arbete och förse sig med erforderliga biträden. I öfrigt åsyftar äfven

denne motionär att, genom det af honom föreslagna sätt att inför allmänheten

redogöra för Riksdagens arbeten, behofvet. af det ordagranna protokollets tryckning

så småningom skall försvinna, och i den minskning af riksdagskostnaderna,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

För »ta Kammarem Tillfälliga, Utskotts Utlåtande N:o 5,

som derigenom skulle uppstå, förväntar han en ersättning för de ökade utgifter,

den ifrågaställa tryckningen af dubbla protokoll komme att medföra;

sammanfattande motionären sitt förslag i den hemställan, att vid innevarande

riksmöte för det nästföljande och vid hvarje kommande riksmöte för det efterföljande

måtte, i den ordning, hvarom Kamrarne sinsemellan öfverenskomma,

tillsättas en protokollsföreståndare med rättighet att på protojtollisternas till*

sättning i begge Kamrarne ega det inflytande, som läte sig förenas med gällande

Riksdags-ordning och de särskildt för hvardera Kammaren antagna arbetsordningarne,

och att erhålla det arbetsbiträde, han visade sig för ändamålet

behöfva, men med skyldighet icke allenast att under riksmötena ansvara

ej mindre för de muntliga öfverläggningarnes ordentliga antecknande och uppsättande

i begge Kamrarne än ock för sä väl det ordagranna protokollets aflemnande

till tryckning på föreskrifven tid som för upprättande och befordrande

till trycket inom kortaste tid, under vanliga förhållanden ej öfver fyratioåtta

timmar, efter slutet af det plenum, för hvars förhandlingar redogöres, i särskild

skrift eller tidning, af en sammanfattning utaf nämnda protokoll, innehållande

öfverläggningsämnena, besluten och talarues yttranden i sin helhet

eller i förkortning, allt efter omständigheterna, utan ock att mellan riksdagarne,

kostnadsfritt eller mot någon ringare ersättning, allt i mån af den aflöning

Riksdagen tillerkänner honom, meddela undervisning i stenografi åt dertill

hugade personer; och borde slutligen det Utskott, till hvilket motionen hänvisades.

vara oförhindradt att i ofvaniutagna bestämningar göra de jemkningar

och tillägg, som kunde finnas för äudamålet lämpliga.

Det ämne, som genom nyss anförda motioner blifvit bragt å bane, har

vid flera pågående riksmöten utgjort föremål för öfverläggningar inom Riksdagens

Kamrar, men dervid har saken stannat. Detta bevisar emellertid ej

allenast, det ett behof förefinnes att tillfredsställa, beträffande sättet för offentliggörande

af hvad vid våra riksmöten sig tilldrager, utan ock att mer än vanliga

svårigheter uppställa sig emot hvarje försök att, i hvad denna sak rörer,

åstadkomma ändring i bestående förhållanden.

Hvad nämnda behof angår, är det ej endast den enskilde riksdagsmannens,

som har grundadt anspråk på att hans åsigter och hvad han gör

för deras genomförande, med ett ord hans verksamhet, kommer i en fullständig

och tillförlitlig framställning till hans kommittenters kunskap, utan ock dessa

kommittenters, ja hela den stora allmänhetens, som har ett berättigadt intresse

att få veta, hvad deras förtroendemän göra eller låta i fosterlandets vigtiga

angelägenheter. Men hvarken det ena eller andra af dessa behof kan finna

sig tillfredstäldt vare sig af meddelanden, som komma till allmänhetens kunskap

i rätt tid men icke äro fullständiga och tillförlitliga, eller af sådana, som

väl i sistberörda hänseenden motsvara billiga fordringar, men komma så sent,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 5.

att det allmänna intresset hunnit vända sig från den sak, om hvilken de

handla, och fästa sig vid nyare föremål. I begge fallen är sålunda det representativa

samhällsskicket i saknad af ett bland dess lifsvilkor, en oafbruten

vexelverkan emellan representanterna och de representerade.

I de stora staterna, der en representation eger rum, har tidningspressen

vanligen påtagit sig skyldigheten att uppehålla nämnda vexelverkan, men i de

mindre staterna, exempelvis i grannländerna Danmark och Norge, der spridningen

af tidningspressens alster icke är så stor och inkomstbringande, att

han mäktat utföra nyssberörda värf, hafva representationerna sjelfva måst taga

det om händer. Så låter t. ex. Storthinget i Norge, såsom bekant är, utgifva

“Stortingstidender^ som innehålla så väl Odels- som Lagthingets förhandlingar,

upptagande öfverläggningsämnena och besluten samt talarnes yttranden i sin

helhet eller i förkortning, efter omständigheterna, och utkommer efter regel

— om ock undantag icke så sällan inträffa — inom fyratioåtta timmar efter

det sammanträdes slut, för hvilket redogörelse lemnas. Likaså afgifvas efter

Storthingets slut så kallade “Storthingsefterretninger“, som utgöra en öfversigt

af allt som vid Storthinget förekommit och blifvit beslutadt. Begge dessa

publikationer omfattas i hela landet med stort intresse och hafva en betydlig

spridning. Äfven hos oss besörjer representationen offentliggörandet af sina

förhandlingar, men sättet hvarpå detta verkställes har, såsom redan blifvit anmärkt,

icke lyckats motsvara vare sig representanternas eller allmänhetens anspråk,

och orsaken härtill är icke svår att finna. När nemligen öfverläggning

uti någon af Riksdagens Kamrar egt rum i ett ämne, utkommer det deröfver

hållna protokoll först två, oftast flera veckor efteråt. Det innehåller då visserligen

talarnes yttranden i hela deras utförlighet ordagrant återgifna, men ämnet

för öfverläggningen finnes i detta protokoll ej närmare omförmäldt. Detta

måste sökas i det så kallade bihanget till protokollet, der i ett häfte återfinnes

den motion, som först bragt ämnet å bane, i ett annat Utskottets deröfver afgift^

utlåtande. Protokollet är sålunda icke i och för sig njutbart, och den

läsande allmänheten, som är van att i offentliga meddelanden, såsom t. ex. i

de allmänna tidningarne, finna ämnena framställda i en på läsarnes beqvämlighet

beräknad anordning, skyggar tillbaka för den till ett ordentligt studium

sig närmande läsning, som våra riksdagsprotokoll, i deras närvarande form,

påkalla. Dessa kunna följaktligen knappast påräkna andra läsare än sådana,

som hafva någon anledning att åt de der afhandlade frågor egna forskarens

möda — en omständighet, som torde vara tillräcklig att förklara, hvarföre

Riksdagens bemödande att gifva åt riksdagstrycket en allmännare spridning

genom detsammas tillhandahållande i bokhandeln till ett särdeles lågt pris och

dess kostnadsfria försändande med posten till afnämare i landsorten från allmänhetens

sida rönt så ringa uppmuntran. Och om, i följd häraf, en nog

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Första Ramm,arms Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 5.

ytlig kunskap om Riksdagens vigtiga arbeten råder hos landets befolkning,

behöfver orsaken dertill icke vara bristande intresse för fosterlandets angelägen

heter; allt kan bero derpå, att Riksdagen ännu icke lyckats finna den rätta

vägen, det lämpligaste sättet, att meddela sig med allmänheten.

Men för de många redan gjorda försöken i denna riktning hafva rest

sig hinder, dem allmänheten sannolikt icke anar, men hvilka Utskottet i sina

sträfvanden att i denna angelägenhet något uträtta, nogsamt fått lära känna.

Bland dessa hinder framstår först föreskriften i 76 § Riksdags ordningen

angående justering af de i Riksdagens Kamrar förda protokoll. Så länge föreskriften

härom qvarstår, kan ett protokoll icke erhålla officiel betydelse, innan

det blifvit justeradt, och enligt Kainrarnes arbetsordningar behöfver icke ett

protokoll vara justeradt, och är följaktligen ej heller färdigt att lemnas til!

trycket, förr än sju dagar efter det sammanträde, hvarunder det hållits, och,

om Kammaren ej har sammanträde på sjunde dagen, får med justeringen dröja

ännu en eller annan dag.

Det kunde någon gång förtjena att undersökas huruvida denna justering

— när den, hvad innehållet af talarnes yttrande vidkommer, verkställes

icke inför Kammaren, som kan vitsorda hvad som yttrats eller icke yttrats,

utan af hvarje talare för sig i Kammarens kansli eller hans hem — länder

till fromma för protokollets historiska sanning eller tvärtom, och följaktligen,

om densamma medför någon nytta, som i ringaste mån ersätter den förlust

af tid, hon vållar i riksdagsförhandlingarnes offentliggörande. Till en sådan

undersöknings företagande har likväl Utskottet nu icke någon anledning, enär

de förslag, som såväl vid föregående som vid detta riksmöte blifvit väckta

angående riksdagsförhandlingarnes skyndsamma utgifvande af trycket, af skyldig

vördnad för grundlagens bud, icke ifrågasatt någon ändring i sättet för

det ordagranna protokollets justering och befordrande till trycket i sinom tid,

utan i stället åsyftat att bredvid nämnda protokoll tillvägabringa en redogö

relse för hvad vid Riksdagen sig tilldrager, hvilken skulle tidigare än det

ordagranna protokollet tryckas och tillhandahållas allmänheten. Vid genomförande

af dessa förslag yppa sig dock andra svårigheter, än dem protokollsjusteringen

medför; och för dessa skall närmare redogöras vid den särskilda

behandling Utskottet nu går att egna ofvan intagna, vid detta riksmöte väckta

och till Utskottet hänvisade motioner.

Hvad först angår Herr Carlsons motion, innefattar densamma två förslag:

det ena, att under riksdagens lopp genom anställande i hvardera Kammaren

af fyra snabbskrifvare och en reviderande notarie, förhandlingarne skulle

antecknas och offentliggöras i en uti nummerföljd utkommande tryckt skrift,

som upptoge, jemte underrättelse om Ksmrarnes öfverläggningsämnen, omröstningar

och beslut, eu fortgående redogörelse för det hufvudsakliga innehållet,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 5.

af de särskilde talarnes yttranden; och det andra, att, så snart som möjligt

efter riksdagens slut, en kortfattad öfversigt af dess förhandlingar skulle tillhandahållas

allmänheten.

Denna motion afser sålunda åtgärder, som redan under detta riksmöte

skulle vidtagas och hvilkas verkställbarhet följaktligen måste bedömas efter för

handen varande omständigheter.

Första frågan blifver då den: finnes för ändamålet nödiga snabbskrifvare

att tillgå? Denna fråga måste, efter allt hvad Utskottet kunnat utforska, nekande

besvaras. Kärn rånte hafva icke ens lyckats erhålla erforderligt antal personer

för de platser inom kanslierna, till hvilka snabbskrifvare åstundats. Men det

har blifvit påstädt — och påståendet har nog sin riktighet — att till den befattning,

Herr Carlson ifrågasatt, snabbskrifvare icke oundgängligen erfordras.

Erfarenheten har visat, att personer utan tillhjelp af eu sådan färdighet kunnat,

på ett fullt tillfredsställande sätt, redogöra för riksdagsförhandlingar. Men

då detta medgifves, lärer å andra sidan icke kunna förnekas, att ju ringare

den mekaniska färdigheten att anteckna talarenas yttranden är, desto större måste

den andliga förmåga att uppfatta, i minnet behålla och i skrift återgifva samma

yttranden vara. Det fordras alltså för att sätta detta förslag i verket utmärkt

skicklige män, minst två eller tre i hvardera Kammaren. Dessa äro icke lätt

funna, och om det lyckas finna dem, huru kunna frigöra dem från andra

bestyr, vid hvilka de äro anställde, och vinna dem för Riksdagens tjenst?

Detta har Utskottet ansett nu icke kunna ske, åtminstone ej utan tidsutdrägt,

som för hvarje dag skulle hafva minskat nyttan af företaget, och utan kostnader,

som, vid nyssnämnda förhållande, mindre än eljest kunnat motsvara nyttan;

hvarföre Utskottet måst afstå från tanken derpå, helst andra lika betänkliga

hinder för företaget i dess helhet, som här nedan skall visas, yppat sig.

Om nemligen äfven de för förslagets genomförande erforderliga personer

kunnat anskaffas, hvarest skulle de lämpligen fått sina platser i Kamrarnes

trånga och i akustiskt hänseende så ofördelaktigt lottade sessionsrum, der icke

ens de nu tjenstgörande protokollisterna, som skulle fortfara i sitt arbete, äro

rätt väl placerade?

Vore ock dessa hinder öfvervunna, och utsigten att få de för ifrågavarande

redogörelse nödiga anteckningar och uppsättningen af talarnes yttranden

ordentligt och väl verkställda fullt betryggad, så återstode i allt fall tryckningen

och spridningen af samma redogörelse.

Hvad nu först tryckningen angår, torde det förhållande vara allmänt

kunnigt, att boktryckerierna i hufvudstaden äro mer än vanligt öfverhopade

af arbete. Till bevis derpå kan anföras, att, då vid föregående riksdagar minst

elfva boktryckare anmält sig och varit antagna att verkställa tryckningen af

bihanget till Riksdagens protokoll, hafva vid denna riksdag endast sju erbjudit

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 5. 7

Mitt biträde till detta tryckningsarbete. Uppå verkställandet åter af protokollens

tryckning hafva under de senare åren aldrig mer än två boktryckare gjort

anbud, tvifvelsutan i anseende till arbetets omfång och de strängare vilkor i

afseende på skyndsamhet i dess utförande, som varit stadgade. Och för den

tryckning, hvarom här är fråga, måste fordringar på skyndsamhet naturligtvis

ännu mera stegras. Det ligger nemligen i sakens natur, hvad ock boktryckare,

derom åtsporde, vitsordat, att för tryckning af eu tidning, som ofta dagligen

skulle utgifvas, fordras helt andra anordningar, än för åstadkommande af vanligt

tryckningsarbete. Både arbetare och pressar måste sta till tidningens

oinskränkta förfogande och ej mindre arbetskrafterna än ock arbetstiden, efter

omständigheternas kraf, kunna ökas. Att utan all förberedelse på sådana

vilkor nu under riksdagens lopp vinna någon boktryckares medverkan till det

företag, hvarom fråga är, har Utskottet ansett alldeles omöjligt.

Hvad åter vidkommer spridningen af den ifrågaställda skriften eller

tidningen, så finnas dertill endast två utvägar, prenumeration eller lösnummerförsäljning.

Att, sedan Riksdagen redan är börjad, öppna prenumeration för

landsorterna å en tidning, som skulle utkomma endast under de månader

riksdagen varade, har icke kunnat väntas leda till nöjaktigt resultat, emedan

utskickade prenumerationslistorna icke skulle hunnit återkomma'' samt upplagan

efter antalet prenumererade exemplar bestämmas förr än eu betydlig del af

tiden för tidningens utgifvande varit förliden. Ordnandet åter af en lösnummerförsäljning,

icke blott i hufvudstaden utan ock i större delen af landsortsstäderna

skulle hafva kommit att fordra tid och sannolikt medfört kostnader

samt således, utan att väsendtligen befordra ändamålet och i önskvärd utsträckning

tillgodose intresset i landet för Riksdagens arbeten, bidragit att öka beloppet

af, i stället för att bereda ersättning för de betydliga utgifter, som i

allt fall äro från företaget oskiljaktiga.

Dessa hinder har Utskottet funnit möta Herr Carlsons förslag, i hvad

det afser åstadkommande af en skrift eller tidning, som i fortlöpande nummerföljd

under riksdagens lopp skulle redogöra för dennes förhandlingar.

Den kortfattade öfversigt åter af samma förhandlingar, hvilken enligt

Herr Carlssons förslag borde, så snart som möjligt efter riksdagens slut, tillhandahållas

alllmänheten, har synts Utskottet i vigt och betydelse ingalunda

vara att jemföra med den ifrågasatta redogörelsen för riksdagsarbetena, medan

de påginge, och detta förnämligast af dét skäl, att redan nu endast få veckor

efter hvarje riksdags slut en dylik öfversigt utkommer, nemligen det i svensk

författningssamling intagna riksdagsbeslutet; och om än åtskilligt kan vara att

anmärka emot det sätt, hvarpå detta, efter vedertagen sed, behandlar sitt ämne,

skulle dock en icke officiel bearbetning af samma ämne, hvilken sannolikt ej

kunde utgifvas tidigare, än riksdagsbeslutet, i täflan med detta och med de

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 5-

riksdagsöfversigter, nästan alla våra större tidningar samtidigt pläga innehålla,

näppeligen kunna påräkna någon synnerligen stor spridning eller tillvinna sig

en mot kostnaden för densammas åstadkommande svarande betydelse för vårt

offentliga lif.

På nu anförda skäl får Utskottet alltså vördsamt hemställa:

att Herr Carlsons motion icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Beträffande derefter Herr Frömans i samma ämne framställda förslag,

åsyftar detsamma åtgärder, Indika först vid en blifvande riksdag skulle komma

till verkställighet. Det undgår derigenom eu del af de hinder, som uppställde

sig emot Herr Carlsons förslag. Sålunda förekommer anledning att antaga,

det vid en stundande riksdag icke lika stor svårighet skall vara för handen

att finna boktryckare, som kunna verkställa erforderligt tryckningsarbete med

nödig skyndsamhet, enär två nybildade boktryckeribolag innan dess hinna bringa

i verksamhet sina storartade anläggningar. Nödig tid skulle ej heller saknas

att genom öppnande af prenumeration verka för spridningen af den tillämnade

riksdagstidningen. Men för den vigtigaste förberedande åtgärd som detta förslag

ifrågasätter, och af hvilken dess genomförande väsendtligen betingas,nemligen

anställande redan under denna riksdag af en protokollsföreståndare för

nästa riksmöte, hvilken skulle dels genom öppnande af eu undervisningskurs i

snabbskrifning under tiden intill nästkommande riksdag söka fylla behofvet åt

snabbskrifvare, dels i öfrigt vidtaga de för företaget nödiga anordningar, möter,

enligt Utskottets tanke, ett oöfvervinneligt hinder i 35 § Riksdags-ordningen.

Genom det der intagna stadgandet, att den betjening, hvardera Kammaren Rusig

under riksdagen anser nödig, tillsättes af talmannen och några af Kammaren

dertill utsedde ledamöter, förbehålles tydligen hvarje Riksdag rättigheten

att tillsätta sin betjening och betages en föregående Riksdag all befogenhet

att i detta hänseende något förordna, som inskränker den efterföljande Riksdagens

rätt. Och likasom det, vid sådant förhållande, icke låter sig göra att

vid innevarande riksdag tillsätta den protokollsföreståndare, som i motionen omförmäles,

likaså är det omöjligt att. vid denna riksdag utverka de för ändamålet

erforderliga penuingeauslag, då fråga derom icke blifvit väckt under den i

Riksdags-ordningen stadgade motionstid.

Det är likväl, enligt Utskottets omdöme, att beklaga, att, på sätt som

gång efter annan skett, förslag af enahanda syftemål, som de nu behanllade,

måst sakna framgång, hufvudsakligen af den orsak, a-tt det ifrågasatta ''oretaget

icke varit på förhand planeradt och förbereda och i synnerhet att h ndret

för sådana nödiga förberedelser skall ligga i sjelfva grundlagen, hvars ny: såbe
ropad

■

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 5. 9

ropade bud, på sätt anmärkt blifvit, omöjliggör en föregående Riksdags verksamhet

till den efterföljandes fromma. När emellertid erfarenheten visat, att

Kamrat ne, så vidt ske kunnat, fatt iortlaraude behålla samma talmän och

de personer, som haft i uppdrag att jemte talmännen tillsätta Kamrarnes kanslibetjening,

i det närmaste förblifvit desamma, riksdag efter riksdag, har hos

Utskottet, som lifligt intresserar sig för framgången af det företag, hvarom

fråga är, den tanke uppstått, att hvad som, i anseende till formela hinder, ej

kan ske på officiel väg, skulle på enskild väg och under hand låta sig göras,

på det sätt, att en person, som anses skicklig att bestrida en befattning, sådan

som den ifragaställda protokollsförestandarens skulle blifva, vidtalas att genast

vid innevarande riksdags slut öppna en kurs i snabbskrifning, i ändamål att

undanrödja den närvarande bristen pa skickliga utöfvare af nämnda färdighet,

och åt samma person uppdrages att i öfrigt göra de förberedelser, lian ansåge

nödiga för utfilande af det värf, som skulle honom anförtros, detta allt under

förutsättning, ej allenast att nästkommande Riksdags talmän och komiterade

för kansliernas tillsättning i Kamrarne skulle bekräfta det sålunda på god tro

träffade aftalet, utan ock att sistnämnde Riksdag, då fråga derom väcktes,

komme att tilldela denne protokoilsförestandare skälig ersättning för den möda

och möjligtvis äfven kostnad, han användt för de nämnda förberedelserna.

I förhoppning pa en sådan — under närvarande förhållanden sannolikt

den enda möjliga — lösning af deri vigtiga frågan, hemställer Utskottet vördsamt

att, i anseende till ofvan åberopade hinder för bifall,

Herr Frömans motion ej heller må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 36 Mars 1874.

På Utskottets vägnar:

N. A. Fröman.

Herr von Kock har begärt att få tillkännagifvet, att han af sjukdom

vant förhindrad att deltaga i detta ärendes behandling i Utskottet.

i

3ih- m ffiksd. Prot. 1874. 8 Sami. 2 Åfd. 1 Band. 4 Raft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.