Första Kammarens Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o å
9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK TU 1874:5, Första Kammarens Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o å
Dokumentets text
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o å.
1
N:o 5
Ank. till Riksd. Kansli den 26 Mars 18T4, kl. 1 e. rn.
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts Utlåtande, an
gående
föreslagna åtgärder för att åstadkomma skyndsammare
offentliggörande af Riksdagens förhandlingar.
I detta ämne hafva två motioner blifvit inom Första Kammaren väckta
och till Utskottet remitterade:
den ena af Herr Carlson, F. F.. som, med erinran om den stora vigten
deraf att Riksdagens förhandlingar blefve tidigt och med noggrannhet oflfentliggjorda,
anmärker huru otillfredsställande denna sak är ordnad hos oss, enär
det s. k. riksdagstrycket väl meddelar fullständigt Kamrarnes diskussioner men
utkommer först flera veckor efter sedan de blifvit hållna, och huruledes bland
svårigheterna, som möta eu bättre anordning af denna angelägenhet justerings
rätten framstår, hvilken, så länge den är i grundlagen stadgad, har till följd,
att eu redogörelse, som ord för ord återgifver talarens yttrande, alltid måste
finnas; föreställande sig dock motionären den utväg stå öppen, att bredvid det
ordagranna protokollet anordna en kortare redogörelse för de särskilda afgifna
yttrandena, hvilken kunde ofördröjligen delgifvas allmänheten och tillika gagna
såsom ett försök att öfvergå till ett annat och riktigare sätt att meddela Kamrarnes
förhandlingar; och om, fortfar motionären, fyra snabbskrifvare och en
reviderande förste notarie inom hvardera Kammaren anställdes, skulle eu trogen
bild af förhandlingarne kunna åstadkommas och med ringa tidsutdrägt
Bih. till Riksd. Brok 1874. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 4 Raft. 1
2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 5.
offentliggöras, i sammanhang hvarmed den anordning skulle kunna vidtagas
att, med ledning af denna redogörelse, efter riksdagens slut, en sammandragen
öfversigt af densammas förhandlingar uppsattes, hvilken, om den genast utgåfves,
förmodas skola vinna en stor spridning; på grund af hvilket allt motionären
föreslår, att åtgärder måtte vidtagas för offentliggörande af en i nummerföljd
utkommande tryckt skrift, som upptoge, jemte underrättelse om Kamrarnes
öfverläggniugsämnen, omröstningar och beslut, en fortgående redogörelse
för det hufvudsakliga innehållet af de särskilde talarnes yttranden, äfvensom
att, så snart som möjligt efter Riksdagens slut, en kortfattad öfversigt af dessa
förhandlingar måtte tillhandahållas allmänheten. Den andra motionen i ämnet
är väckt af Herr Fröman, N. A. Äfven denne motionär framhåller angelägenheten
af ett tidigare meddelande til! allmänheten af hvad vid riksdagen förekommer.
Han anser likväl det af den förre motionären föreslagna dubbla antecknandet
af talarnes yttranden, nemligen dels för det ordagranna protokollet,
dels för en mera kortfattad framställning ad desamma, ämnad att skyndsammare
offentliggöras, vara öfverflödig och håller före, att begge ändamålen skulle
kunna vinnas genom en anteckning, men förutsätter likväl, såsom vilkor derför,
ett ändamålsenligare ordnande af protokollsföringen, så att i spetsen för
densamma sättes en person, så aflönad att han kan uteslutande egna sig åt
detta uppdrag, hvilken person skulle hafva ett afgörande inflytande på protokollisternas
tillsättning, men deremot ensam ansvara för ej allenast att det
ordagranna protokollet blefve på sin tid ordentligt uppsatt och fullständigt aflemnadt
till trycket utan ock att en sammanfattning deraf, upptagande öfverläggningsämnena,
besluten och talarnes yttranden, i korthet atergifna, trycktes
och under vanliga förhållanden utgåfves inom kortare tid, exempelvis fyratioåtta
timmar efter slutet af den öfverläggning det omfattade; och skulle för
sådant ändamål nödiga arbetskrafter ställas till nämnde protokollsföreståndares
förfogande. Mellan riksdagarne skulle denne protokollsföreståndare lemna undervisning
i snabbskrifningskonsten, för att bilda erforderligt antal personer,
skicklige att biträda honom under riksdagarne. Eu och samma protokollsförande
skulle ansvara för protokollet i begge Kamrarne, på sätt förhållandet
vore i våra grannländer Danmark och Norge, från hvilka länder förebilden till
den föreslagna inrättningen vore hemfad; och lägger motionären synnerlig vigt
derpå, att denne protokollsföreståndare, som till en början skulle antagas på
ett år i sender, måtte blifva tillsatt under nu pågående riksdag för den nästkommande,
på det att han skulle vara i tillfälle att bereda sig för nästa riksdags
arbete och förse sig med erforderliga biträden. I öfrigt åsyftar äfven
denne motionär att, genom det af honom föreslagna sätt att inför allmänheten
redogöra för Riksdagens arbeten, behofvet. af det ordagranna protokollets tryckning
så småningom skall försvinna, och i den minskning af riksdagskostnaderna,
3
För »ta Kammarem Tillfälliga, Utskotts Utlåtande N:o 5,
som derigenom skulle uppstå, förväntar han en ersättning för de ökade utgifter,
den ifrågaställa tryckningen af dubbla protokoll komme att medföra;
sammanfattande motionären sitt förslag i den hemställan, att vid innevarande
riksmöte för det nästföljande och vid hvarje kommande riksmöte för det efterföljande
måtte, i den ordning, hvarom Kamrarne sinsemellan öfverenskomma,
tillsättas en protokollsföreståndare med rättighet att på protojtollisternas till*
sättning i begge Kamrarne ega det inflytande, som läte sig förenas med gällande
Riksdags-ordning och de särskildt för hvardera Kammaren antagna arbetsordningarne,
och att erhålla det arbetsbiträde, han visade sig för ändamålet
behöfva, men med skyldighet icke allenast att under riksmötena ansvara
ej mindre för de muntliga öfverläggningarnes ordentliga antecknande och uppsättande
i begge Kamrarne än ock för sä väl det ordagranna protokollets aflemnande
till tryckning på föreskrifven tid som för upprättande och befordrande
till trycket inom kortaste tid, under vanliga förhållanden ej öfver fyratioåtta
timmar, efter slutet af det plenum, för hvars förhandlingar redogöres, i särskild
skrift eller tidning, af en sammanfattning utaf nämnda protokoll, innehållande
öfverläggningsämnena, besluten och talarues yttranden i sin helhet
eller i förkortning, allt efter omständigheterna, utan ock att mellan riksdagarne,
kostnadsfritt eller mot någon ringare ersättning, allt i mån af den aflöning
Riksdagen tillerkänner honom, meddela undervisning i stenografi åt dertill
hugade personer; och borde slutligen det Utskott, till hvilket motionen hänvisades.
vara oförhindradt att i ofvaniutagna bestämningar göra de jemkningar
och tillägg, som kunde finnas för äudamålet lämpliga.
Det ämne, som genom nyss anförda motioner blifvit bragt å bane, har
vid flera pågående riksmöten utgjort föremål för öfverläggningar inom Riksdagens
Kamrar, men dervid har saken stannat. Detta bevisar emellertid ej
allenast, det ett behof förefinnes att tillfredsställa, beträffande sättet för offentliggörande
af hvad vid våra riksmöten sig tilldrager, utan ock att mer än vanliga
svårigheter uppställa sig emot hvarje försök att, i hvad denna sak rörer,
åstadkomma ändring i bestående förhållanden.
Hvad nämnda behof angår, är det ej endast den enskilde riksdagsmannens,
som har grundadt anspråk på att hans åsigter och hvad han gör
för deras genomförande, med ett ord hans verksamhet, kommer i en fullständig
och tillförlitlig framställning till hans kommittenters kunskap, utan ock dessa
kommittenters, ja hela den stora allmänhetens, som har ett berättigadt intresse
att få veta, hvad deras förtroendemän göra eller låta i fosterlandets vigtiga
angelägenheter. Men hvarken det ena eller andra af dessa behof kan finna
sig tillfredstäldt vare sig af meddelanden, som komma till allmänhetens kunskap
i rätt tid men icke äro fullständiga och tillförlitliga, eller af sådana, som
väl i sistberörda hänseenden motsvara billiga fordringar, men komma så sent,
4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 5.
att det allmänna intresset hunnit vända sig från den sak, om hvilken de
handla, och fästa sig vid nyare föremål. I begge fallen är sålunda det representativa
samhällsskicket i saknad af ett bland dess lifsvilkor, en oafbruten
vexelverkan emellan representanterna och de representerade.
I de stora staterna, der en representation eger rum, har tidningspressen
vanligen påtagit sig skyldigheten att uppehålla nämnda vexelverkan, men i de
mindre staterna, exempelvis i grannländerna Danmark och Norge, der spridningen
af tidningspressens alster icke är så stor och inkomstbringande, att
han mäktat utföra nyssberörda värf, hafva representationerna sjelfva måst taga
det om händer. Så låter t. ex. Storthinget i Norge, såsom bekant är, utgifva
“Stortingstidender^ som innehålla så väl Odels- som Lagthingets förhandlingar,
upptagande öfverläggningsämnena och besluten samt talarnes yttranden i sin
helhet eller i förkortning, efter omständigheterna, och utkommer efter regel
— om ock undantag icke så sällan inträffa — inom fyratioåtta timmar efter
det sammanträdes slut, för hvilket redogörelse lemnas. Likaså afgifvas efter
Storthingets slut så kallade “Storthingsefterretninger“, som utgöra en öfversigt
af allt som vid Storthinget förekommit och blifvit beslutadt. Begge dessa
publikationer omfattas i hela landet med stort intresse och hafva en betydlig
spridning. Äfven hos oss besörjer representationen offentliggörandet af sina
förhandlingar, men sättet hvarpå detta verkställes har, såsom redan blifvit anmärkt,
icke lyckats motsvara vare sig representanternas eller allmänhetens anspråk,
och orsaken härtill är icke svår att finna. När nemligen öfverläggning
uti någon af Riksdagens Kamrar egt rum i ett ämne, utkommer det deröfver
hållna protokoll först två, oftast flera veckor efteråt. Det innehåller då visserligen
talarnes yttranden i hela deras utförlighet ordagrant återgifna, men ämnet
för öfverläggningen finnes i detta protokoll ej närmare omförmäldt. Detta
måste sökas i det så kallade bihanget till protokollet, der i ett häfte återfinnes
den motion, som först bragt ämnet å bane, i ett annat Utskottets deröfver afgift^
utlåtande. Protokollet är sålunda icke i och för sig njutbart, och den
läsande allmänheten, som är van att i offentliga meddelanden, såsom t. ex. i
de allmänna tidningarne, finna ämnena framställda i en på läsarnes beqvämlighet
beräknad anordning, skyggar tillbaka för den till ett ordentligt studium
sig närmande läsning, som våra riksdagsprotokoll, i deras närvarande form,
påkalla. Dessa kunna följaktligen knappast påräkna andra läsare än sådana,
som hafva någon anledning att åt de der afhandlade frågor egna forskarens
möda — en omständighet, som torde vara tillräcklig att förklara, hvarföre
Riksdagens bemödande att gifva åt riksdagstrycket en allmännare spridning
genom detsammas tillhandahållande i bokhandeln till ett särdeles lågt pris och
dess kostnadsfria försändande med posten till afnämare i landsorten från allmänhetens
sida rönt så ringa uppmuntran. Och om, i följd häraf, en nog
5
Första Ramm,arms Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 5.
ytlig kunskap om Riksdagens vigtiga arbeten råder hos landets befolkning,
behöfver orsaken dertill icke vara bristande intresse för fosterlandets angelägen
heter; allt kan bero derpå, att Riksdagen ännu icke lyckats finna den rätta
vägen, det lämpligaste sättet, att meddela sig med allmänheten.
Men för de många redan gjorda försöken i denna riktning hafva rest
sig hinder, dem allmänheten sannolikt icke anar, men hvilka Utskottet i sina
sträfvanden att i denna angelägenhet något uträtta, nogsamt fått lära känna.
Bland dessa hinder framstår först föreskriften i 76 § Riksdags ordningen
angående justering af de i Riksdagens Kamrar förda protokoll. Så länge föreskriften
härom qvarstår, kan ett protokoll icke erhålla officiel betydelse, innan
det blifvit justeradt, och enligt Kainrarnes arbetsordningar behöfver icke ett
protokoll vara justeradt, och är följaktligen ej heller färdigt att lemnas til!
trycket, förr än sju dagar efter det sammanträde, hvarunder det hållits, och,
om Kammaren ej har sammanträde på sjunde dagen, får med justeringen dröja
ännu en eller annan dag.
Det kunde någon gång förtjena att undersökas huruvida denna justering
— när den, hvad innehållet af talarnes yttrande vidkommer, verkställes
icke inför Kammaren, som kan vitsorda hvad som yttrats eller icke yttrats,
utan af hvarje talare för sig i Kammarens kansli eller hans hem — länder
till fromma för protokollets historiska sanning eller tvärtom, och följaktligen,
om densamma medför någon nytta, som i ringaste mån ersätter den förlust
af tid, hon vållar i riksdagsförhandlingarnes offentliggörande. Till en sådan
undersöknings företagande har likväl Utskottet nu icke någon anledning, enär
de förslag, som såväl vid föregående som vid detta riksmöte blifvit väckta
angående riksdagsförhandlingarnes skyndsamma utgifvande af trycket, af skyldig
vördnad för grundlagens bud, icke ifrågasatt någon ändring i sättet för
det ordagranna protokollets justering och befordrande till trycket i sinom tid,
utan i stället åsyftat att bredvid nämnda protokoll tillvägabringa en redogö
relse för hvad vid Riksdagen sig tilldrager, hvilken skulle tidigare än det
ordagranna protokollet tryckas och tillhandahållas allmänheten. Vid genomförande
af dessa förslag yppa sig dock andra svårigheter, än dem protokollsjusteringen
medför; och för dessa skall närmare redogöras vid den särskilda
behandling Utskottet nu går att egna ofvan intagna, vid detta riksmöte väckta
och till Utskottet hänvisade motioner.
Hvad först angår Herr Carlsons motion, innefattar densamma två förslag:
det ena, att under riksdagens lopp genom anställande i hvardera Kammaren
af fyra snabbskrifvare och en reviderande notarie, förhandlingarne skulle
antecknas och offentliggöras i en uti nummerföljd utkommande tryckt skrift,
som upptoge, jemte underrättelse om Ksmrarnes öfverläggningsämnen, omröstningar
och beslut, eu fortgående redogörelse för det hufvudsakliga innehållet,
6
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 5.
af de särskilde talarnes yttranden; och det andra, att, så snart som möjligt
efter riksdagens slut, en kortfattad öfversigt af dess förhandlingar skulle tillhandahållas
allmänheten.
Denna motion afser sålunda åtgärder, som redan under detta riksmöte
skulle vidtagas och hvilkas verkställbarhet följaktligen måste bedömas efter för
handen varande omständigheter.
Första frågan blifver då den: finnes för ändamålet nödiga snabbskrifvare
att tillgå? Denna fråga måste, efter allt hvad Utskottet kunnat utforska, nekande
besvaras. Kärn rånte hafva icke ens lyckats erhålla erforderligt antal personer
för de platser inom kanslierna, till hvilka snabbskrifvare åstundats. Men det
har blifvit påstädt — och påståendet har nog sin riktighet — att till den befattning,
Herr Carlson ifrågasatt, snabbskrifvare icke oundgängligen erfordras.
Erfarenheten har visat, att personer utan tillhjelp af eu sådan färdighet kunnat,
på ett fullt tillfredsställande sätt, redogöra för riksdagsförhandlingar. Men
då detta medgifves, lärer å andra sidan icke kunna förnekas, att ju ringare
den mekaniska färdigheten att anteckna talarenas yttranden är, desto större måste
den andliga förmåga att uppfatta, i minnet behålla och i skrift återgifva samma
yttranden vara. Det fordras alltså för att sätta detta förslag i verket utmärkt
skicklige män, minst två eller tre i hvardera Kammaren. Dessa äro icke lätt
funna, och om det lyckas finna dem, huru kunna frigöra dem från andra
bestyr, vid hvilka de äro anställde, och vinna dem för Riksdagens tjenst?
Detta har Utskottet ansett nu icke kunna ske, åtminstone ej utan tidsutdrägt,
som för hvarje dag skulle hafva minskat nyttan af företaget, och utan kostnader,
som, vid nyssnämnda förhållande, mindre än eljest kunnat motsvara nyttan;
hvarföre Utskottet måst afstå från tanken derpå, helst andra lika betänkliga
hinder för företaget i dess helhet, som här nedan skall visas, yppat sig.
Om nemligen äfven de för förslagets genomförande erforderliga personer
kunnat anskaffas, hvarest skulle de lämpligen fått sina platser i Kamrarnes
trånga och i akustiskt hänseende så ofördelaktigt lottade sessionsrum, der icke
ens de nu tjenstgörande protokollisterna, som skulle fortfara i sitt arbete, äro
rätt väl placerade?
Vore ock dessa hinder öfvervunna, och utsigten att få de för ifrågavarande
redogörelse nödiga anteckningar och uppsättningen af talarnes yttranden
ordentligt och väl verkställda fullt betryggad, så återstode i allt fall tryckningen
och spridningen af samma redogörelse.
Hvad nu först tryckningen angår, torde det förhållande vara allmänt
kunnigt, att boktryckerierna i hufvudstaden äro mer än vanligt öfverhopade
af arbete. Till bevis derpå kan anföras, att, då vid föregående riksdagar minst
elfva boktryckare anmält sig och varit antagna att verkställa tryckningen af
bihanget till Riksdagens protokoll, hafva vid denna riksdag endast sju erbjudit
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 5. 7
Mitt biträde till detta tryckningsarbete. Uppå verkställandet åter af protokollens
tryckning hafva under de senare åren aldrig mer än två boktryckare gjort
anbud, tvifvelsutan i anseende till arbetets omfång och de strängare vilkor i
afseende på skyndsamhet i dess utförande, som varit stadgade. Och för den
tryckning, hvarom här är fråga, måste fordringar på skyndsamhet naturligtvis
ännu mera stegras. Det ligger nemligen i sakens natur, hvad ock boktryckare,
derom åtsporde, vitsordat, att för tryckning af eu tidning, som ofta dagligen
skulle utgifvas, fordras helt andra anordningar, än för åstadkommande af vanligt
tryckningsarbete. Både arbetare och pressar måste sta till tidningens
oinskränkta förfogande och ej mindre arbetskrafterna än ock arbetstiden, efter
omständigheternas kraf, kunna ökas. Att utan all förberedelse på sådana
vilkor nu under riksdagens lopp vinna någon boktryckares medverkan till det
företag, hvarom fråga är, har Utskottet ansett alldeles omöjligt.
Hvad åter vidkommer spridningen af den ifrågaställda skriften eller
tidningen, så finnas dertill endast två utvägar, prenumeration eller lösnummerförsäljning.
Att, sedan Riksdagen redan är börjad, öppna prenumeration för
landsorterna å en tidning, som skulle utkomma endast under de månader
riksdagen varade, har icke kunnat väntas leda till nöjaktigt resultat, emedan
utskickade prenumerationslistorna icke skulle hunnit återkomma'' samt upplagan
efter antalet prenumererade exemplar bestämmas förr än eu betydlig del af
tiden för tidningens utgifvande varit förliden. Ordnandet åter af en lösnummerförsäljning,
icke blott i hufvudstaden utan ock i större delen af landsortsstäderna
skulle hafva kommit att fordra tid och sannolikt medfört kostnader
samt således, utan att väsendtligen befordra ändamålet och i önskvärd utsträckning
tillgodose intresset i landet för Riksdagens arbeten, bidragit att öka beloppet
af, i stället för att bereda ersättning för de betydliga utgifter, som i
allt fall äro från företaget oskiljaktiga.
Dessa hinder har Utskottet funnit möta Herr Carlsons förslag, i hvad
det afser åstadkommande af en skrift eller tidning, som i fortlöpande nummerföljd
under riksdagens lopp skulle redogöra för dennes förhandlingar.
Den kortfattade öfversigt åter af samma förhandlingar, hvilken enligt
Herr Carlssons förslag borde, så snart som möjligt efter riksdagens slut, tillhandahållas
alllmänheten, har synts Utskottet i vigt och betydelse ingalunda
vara att jemföra med den ifrågasatta redogörelsen för riksdagsarbetena, medan
de påginge, och detta förnämligast af dét skäl, att redan nu endast få veckor
efter hvarje riksdags slut en dylik öfversigt utkommer, nemligen det i svensk
författningssamling intagna riksdagsbeslutet; och om än åtskilligt kan vara att
anmärka emot det sätt, hvarpå detta, efter vedertagen sed, behandlar sitt ämne,
skulle dock en icke officiel bearbetning af samma ämne, hvilken sannolikt ej
kunde utgifvas tidigare, än riksdagsbeslutet, i täflan med detta och med de
8 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 5-
riksdagsöfversigter, nästan alla våra större tidningar samtidigt pläga innehålla,
näppeligen kunna påräkna någon synnerligen stor spridning eller tillvinna sig
en mot kostnaden för densammas åstadkommande svarande betydelse för vårt
offentliga lif.
På nu anförda skäl får Utskottet alltså vördsamt hemställa:
att Herr Carlsons motion icke må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.
Beträffande derefter Herr Frömans i samma ämne framställda förslag,
åsyftar detsamma åtgärder, Indika först vid en blifvande riksdag skulle komma
till verkställighet. Det undgår derigenom eu del af de hinder, som uppställde
sig emot Herr Carlsons förslag. Sålunda förekommer anledning att antaga,
det vid en stundande riksdag icke lika stor svårighet skall vara för handen
att finna boktryckare, som kunna verkställa erforderligt tryckningsarbete med
nödig skyndsamhet, enär två nybildade boktryckeribolag innan dess hinna bringa
i verksamhet sina storartade anläggningar. Nödig tid skulle ej heller saknas
att genom öppnande af prenumeration verka för spridningen af den tillämnade
riksdagstidningen. Men för den vigtigaste förberedande åtgärd som detta förslag
ifrågasätter, och af hvilken dess genomförande väsendtligen betingas,nemligen
anställande redan under denna riksdag af en protokollsföreståndare för
nästa riksmöte, hvilken skulle dels genom öppnande af eu undervisningskurs i
snabbskrifning under tiden intill nästkommande riksdag söka fylla behofvet åt
snabbskrifvare, dels i öfrigt vidtaga de för företaget nödiga anordningar, möter,
enligt Utskottets tanke, ett oöfvervinneligt hinder i 35 § Riksdags-ordningen.
Genom det der intagna stadgandet, att den betjening, hvardera Kammaren Rusig
under riksdagen anser nödig, tillsättes af talmannen och några af Kammaren
dertill utsedde ledamöter, förbehålles tydligen hvarje Riksdag rättigheten
att tillsätta sin betjening och betages en föregående Riksdag all befogenhet
att i detta hänseende något förordna, som inskränker den efterföljande Riksdagens
rätt. Och likasom det, vid sådant förhållande, icke låter sig göra att
vid innevarande riksdag tillsätta den protokollsföreståndare, som i motionen omförmäles,
likaså är det omöjligt att. vid denna riksdag utverka de för ändamålet
erforderliga penuingeauslag, då fråga derom icke blifvit väckt under den i
Riksdags-ordningen stadgade motionstid.
Det är likväl, enligt Utskottets omdöme, att beklaga, att, på sätt som
gång efter annan skett, förslag af enahanda syftemål, som de nu behanllade,
måst sakna framgång, hufvudsakligen af den orsak, a-tt det ifrågasatta ''oretaget
icke varit på förhand planeradt och förbereda och i synnerhet att h ndret
för sådana nödiga förberedelser skall ligga i sjelfva grundlagen, hvars ny: såbe
ropad
■
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 5. 9
ropade bud, på sätt anmärkt blifvit, omöjliggör en föregående Riksdags verksamhet
till den efterföljandes fromma. När emellertid erfarenheten visat, att
Kamrat ne, så vidt ske kunnat, fatt iortlaraude behålla samma talmän och
de personer, som haft i uppdrag att jemte talmännen tillsätta Kamrarnes kanslibetjening,
i det närmaste förblifvit desamma, riksdag efter riksdag, har hos
Utskottet, som lifligt intresserar sig för framgången af det företag, hvarom
fråga är, den tanke uppstått, att hvad som, i anseende till formela hinder, ej
kan ske på officiel väg, skulle på enskild väg och under hand låta sig göras,
på det sätt, att en person, som anses skicklig att bestrida en befattning, sådan
som den ifragaställda protokollsförestandarens skulle blifva, vidtalas att genast
vid innevarande riksdags slut öppna en kurs i snabbskrifning, i ändamål att
undanrödja den närvarande bristen pa skickliga utöfvare af nämnda färdighet,
och åt samma person uppdrages att i öfrigt göra de förberedelser, lian ansåge
nödiga för utfilande af det värf, som skulle honom anförtros, detta allt under
förutsättning, ej allenast att nästkommande Riksdags talmän och komiterade
för kansliernas tillsättning i Kamrarne skulle bekräfta det sålunda på god tro
träffade aftalet, utan ock att sistnämnde Riksdag, då fråga derom väcktes,
komme att tilldela denne protokoilsförestandare skälig ersättning för den möda
och möjligtvis äfven kostnad, han användt för de nämnda förberedelserna.
I förhoppning pa en sådan — under närvarande förhållanden sannolikt
den enda möjliga — lösning af deri vigtiga frågan, hemställer Utskottet vördsamt
att, i anseende till ofvan åberopade hinder för bifall,
Herr Frömans motion ej heller må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 36 Mars 1874.
På Utskottets vägnar:
N. A. Fröman.
Herr von Kock har begärt att få tillkännagifvet, att han af sjukdom
vant förhindrad att deltaga i detta ärendes behandling i Utskottet.
i
3ih- m ffiksd. Prot. 1874. 8 Sami. 2 Åfd. 1 Band. 4 Raft.
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.