Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring i .9, 12, 14 och 23 §§ Riksdags-ordningen. Till Utskottet liar från Andra Kammaren blifvit remitterad en derinom af Herr Nils Hansson väckt motion

1874-03-10 · 6 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1874:5, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring i .9, 12, 14 och 23 §§ Riksdags-ordningen. Till Utskottet liar från Andra Kammaren blifvit remitterad en derinom af Herr Nils Hansson väckt motion

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 5.

1

«

N:o 5.

Ank. till Riked. Kansli den 10 Mars 1874, kl. 12 nödd.

Konstitutions-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckta motioner

om ändring i .9, 12, 14 och 23 §§ Riksdags-ordningen.

Till Utskottet liar från Andra Kammaren blifvit remitterad en

derinom af Herr Nils Hansson väckt motion (N:o 67), i hvilken föreslagits

sådan förändring af ofvannämnda §§ i Riksdags-ordningen, att

dels resekostnadsersättning och arvode skulle tillerkännas Första

Kammarens ledamöter till samma belopp, som nu uppbures af ledamöterne

i Andra Kammaren,

dels till Första Kammaren skulle kunna väljas män, som uppnått

tretiofem års ålder samt ägde och minst tre år före valet ägt fastighet

till taxeringsvärde ej understigande fyratiotusen riksdaler eller ock

till staten skattade samt under tid, som nyss sagd vore, skattat för

minst tvåtusen riksdaler årlig inkomst af kapital eller arbete,

dels ock rätt att deltaga i val af ledamot i Andra Kammaren skulle tillkomma

inom den kommun, der han vore bosatt, en hvar i kommunens

allmänna angelägenheter röstberättigad man, hvilken antingen ägde

eller med stadgad åborätt innehade fast egendom på landet eller i

stad till ett taxeringsvärde af minst femhundra riksdaler eller för lifstid

eller minst fem år arrenderat jordbruksfastighet till taxeringsvärde ej

understigande tretusen riksdaler eller ock erlade till staten bevillning

för eu till minst fyrahundra riksdaler uppskattad årlig inkomst.

Vid nästlidet års riksdag förehade Utskottet till behandling en

motion, jemväl väckt af Herr Nils Hansson och af enahanda syfte, som

den förevarande. 1 sitt deröfver afgifna utlåtande genomgick Utskottet

de af motionären till förment stöd för motionen anförda skäl samt

androg dervid hufvudsakligen följande:

Bill, till RiJcsd. Prat. 1874. 3 Sami. 4 Raft. I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:o 5.

Erinrande derom, att äfven under föregående riksdagar efter den

nyaRiksdags-ordningens införande Utskottet fått emottaga åtskilliga

motioner, afseende genomgripande förändringar af grunderna för Riksdagens

sammansättning, men att alla dessa motioner blifvit af Utskottet

afstyrkta, isynnerhet på grund af den korta tid, hvarunder den nya

Riksdagsordningen ägt bestånd, och den deraf följande omöjlighet att

med säkerhet uppgifva hvarutinnan det nya representationssättet tarfvade

en grundlig förändring, ansåg Utskottet samma skäl kunna åberopas

emot Herr Nils Hanssons motion, hvilken i ännu högre grad, än

de föregående, syftade till rubbning af det nya representationssättets

grundvalar. Väl hade motionären sagt sig finna det vara lika billigt,

som rättvist, att ledamot i Första Kammaren åtnjöte arvode och resekostnad

i likhet med hvad som bestodes ledamot i den Andra; men

den förmenta orättvisan eller obilligheten härvidlag vore icke en lagens

eller samhällets orättvisa mot ledamoten af Första Kammaren, enär

denne ju vore oförhindrad att vid valet eller mellan riksdagarne afsäga

sig förtroendet; och Utskottet kunde så mycket mindre förorda beviljande

af arvode åt Första Kammarens ledamöter, som en dylik grundlagsändring

uppenbarligen skulle vida mer än någon nedsättning i

census medföra förändring i denne Kammares karakter och dermed i

hela statsskicket så vidt det vore bestämdt af de begge Kamrarnes

ställning till hvarandra och till folket i dess helhet. Utom det att

frånvaron af arvode i sjelfva verket innebure ett ännu större anspråk

på ledamotens förmögenhetsvilkor, än den, som för närvarande vore

framstäld i Riksdags-ordningens 9 §, läge deri också uttalad en grundsats,

hvilken bättre än hvarje förmögenhetscensus betecknade den fordran,

lagstiftaren velat ställa på denne Kammare, i det nemligen hos

dess ledamöter förutsattes icke blott ett visst ekonomiskt oberoende

och en samhällsställning, som medförde mera omfattande blick för allmänna

angelägenheter, utan äfven benägenhet att för representantkallets

utöfvande ikläda sig personlig^ uppoffringar; och för så vidt

den anförda bestämmelsen innebure eu nyttig och betryggande garanti

och derigenom ett af grunddragen i det för vår författning väsentliga tvåkammarsystemet,

kunde den, enligt Utskottets öfvertygelse, icke öfvergifvas

utan i sammanhang med eu fullständig ombildning af hela representationssättet.

— Vidare hade motionären uppgifvit, att antalet af de till Första

Kammaren valbare vore alltför begränsad^ så att landsting i den ena

ändan af landet icke sällan nödgades söka sin riksdagskandidat i den

andra, ehuru den valde, lör att desto bättre fylla sitt vigtiga kall,

rätteligen borde tillhöra och sålunda också känna den ort, hvars in
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 5.

tressen och angelägenheter han blifvit satt att i riksförsamlingen bevaka.

Utskottet kunde likväl icke för sin del medgifva, att ledamot af Riksdagen

finge betraktas såsom särskildt representerande någon viss ort,

med förpligtelse att bevaka dennes enskilda intressen. Af de 128

ledamöter, som under 1873 års riksdag sutto i Första Kammaren, voro

för öfrigt ej mindre än 100 vid valet bosatte eller innehafvare af fast

egendom inom det län, för livilket de blifvit välde; och af de återstående

28 hade flere antingen blifvit födde och uppfostrade inom den

af dem representerade ort eller der utöfvat någon verksamhet, som

gjort dem med ortens förhållanden förtrogne. — Hvad slutligen beträffade

den af motionären föreslagna utsträckning af valrätten till

Riksdagens Andra Kammare förekomme, att antalet af de nu valberättigade

redan utgjorde i medeltal omkring 22 procent eller nära en

fjerdedel af antalet myndige män, att desse valberättigade vore fåtaligast

i de län, der de stora bruks- och landtegendomarne vore belägna,

samt att deras antal vore mest betydande der, hvarest stammen

af mindre sjelfständige jordägare vore starkast och de stora egendomarne

vore minst talrika. Af desse senare förhållanden syntes följa,

att genom den ifrågasatta förändringen valmännens antal skulle komma

att ökas just i de delar af landet, der de stora egendomarne vore

mest representerade och således antalet af mindre arrendatorer, torpare

och tjenstekarlar vore mest betydande. Valkorporationerna skulle efter

all sannolikhet på dessa ställen blifva till sin karakter ganska betydligt

förändrade, i det att vid sidan af de mindre jordägare, som nu

tillsammans med de större godsägare bestämde valens utgång, äfven

skulle inträda ett högre antal af dessa större godsägares underhafvande;

men det kunde då också med skäl sättas i fråga huruvida

en sådan förändring verkligen skulle gå i den riktning, som af motionären

syntes vara afsedd, eller åt Andra Kammarens sammansättning

gifva den karakter, som motionären ansett önskvärd.

Till hvad sålunda vid förliden riksdag anfördes har Utskottet nu föga

att tillägga. Uppenbart torde nemligen vara, att genom bifall till motionärens

förslag, i hvad detsamma åsyftar Första Kammarens ledamöter,

den väsendtligaste skilnaden emellan de begge Kamrarne skulle komma

att upphäfvas och ett enkammar-system i sjelfva verket, ehuru

icke till formen, skulle blifva infördt; och härtill vill Utskottet ingalunda

gifva sitt förord.

Emot motionen har Utskottet för öfrigt anmärkt, att, oaktadt, enligt

densamme, ledamot af Första Kammaren skulle åtnjuta arvode, han

ändock skulle förblifva berättigad att efter eget godtfinnande afväga

opaginerad Kontrollera mot PDF

I

Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:o 5.

sig sin riksdagsmannabefattning. Detta innebär eu påtaglig inkonseqvens

och bör följaktligen icke godkännas.

Beträffande motionärens förslag om nedsättning af census för

såväl valbarhet till Första Kammaren, som valrätt och deraf följande

valbarhet till den Andra, tillåter sig Utskottet slutligen erinra, att, sedan

nu gällande bestämmelser i berörda hänseenden antogos att lända till

efterrättelse, egendomsvärdet och arbetslönen i allmänhet så stigit eller,

hvilket torde vara liktydigt, penningevärdet så fallit, att en betydlig

förändring i den riktning, motionären åsyftat, redan af sig sjelf inträdt

samt antagligen än vidare kommer att göra sig gällande.

Vid dessa förhållanden och då Utskottet i allt fall saknar skäl

förutsätta, att samma representation, som nästlidet år afslog motionärens

då framställda förslag, nu skulle vara hågad att gilla det förevarande

af alldeles enahanda innehåll, får Utskottet vördsamt hemställa:

Do) att Herr Nils Hanssons motion icke må af Riksdagen

bifallas.

I sammanhang med ofvannämnda motion bär Utskottet till behandling

förehaft en af Herr Linné jemväl inom Andra Kammaren

väckt och till Utskottet remitterad motion (N:o 73), enligt hvilken, med

ändring af 14 § Riksdags-ordningen, valrätt skulle tillkomma inom den

kommun, der han vore bosatt, en hvar i kommunens allmänna angelägenheter

röstberättigad man.

Då likväl, utom hvad här ofvan i tillämpliga delar åberopats

emot Herr Nils Hanssons motion, emot en dylik förändring kan erinras,

att den politiska valrätten såmedelst skulle komma att hvila uteslutande

på ett stadgande i kommuna 1-lag och derigenom blifva utsatt

för möjligheten att förändras genom eu enda Riksdags af Konungen

sanktionerade beslut, hemställer Utskottet:

2:o) att ej heller Herr Linnés motion må af Riksdagen

bifallas.

Stockholm den 10 Mars 1874.

A Utskottets vägnar:

TH MUNCK af ROSENSCHÖLD , ,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kmiditutions- Utskottets Utlåtande N:o 5.

<>

Reservationer:

al’ Herr Ola Andersson, med hvilken Herrar Johnson och Norén

instämt:

»Utskottets åtgärd att afstyrka allt afseende å Herrar Nils Hanssons

och Linnés motioner, har jag ej kunnat biträda. Jag har nemligen

trott, att, om ock en nedsättning af census till hälften af nu bestämda

för valbarhet till Första Kammaren ej är nödvändig, ett sammanslående

af de olika förmögenhetsslagen dock vore både billigt och

rätt. Jag hänvisar i detta fall till eu af Herr Ehrenborg vid 1872 års

riksdag väckt, af Konstitutions-Utskottet i betänkande N:o 12 tillstyrkt

motion.

Ej heller tror jag det vara alldeles rätt att från Första Kammaren

utesluta de insigter, den erfarenhet, den mogenhet i åsigter, som

ej har råd eller lust att minst fyra månader årligen utan ersättning

vistas vid riksdagen. Att från Första Kammarens ledamöters sida ej

höjts någon röst för en anordning, hvarigenom äfven desse tillädes

arvode, utesluter ej möjligheten att de väljande kunna vara mindre

nöjde, och det är väl — förmodar jag — ej tillräckligt att grundlagen

är sådan att endast de valde sjelfve finna sig med den belåtne. En

sådan slutsats måste dock dragas af det nu åberopade förra årets

utskottsbetänkande. Ej heller kan jag obetingadt taga den räkningför

god, som kommer till det resultat att frånvaron af arvode åt Första

Kammarens ledamöter medför en större karaktersskilnad Kamrarne

emellan än de för valbarhet till båda bestämda förmögenhetsvilkor.

Skilnaden, både i den direkta inkomsten af kapital och arbete eller i

afkomsten å de fastighetsvärden, som för valbarhet till båda Kamrarne

äro bestämda, är nemligen vida större än ett arvodesbelopp af 1,200

R:dr. Jag tror således att, äfven med denna förändring, all nödig

karaktersskilnad vore bibehållen.

Hvad slutligen beträffar valrätten till Andra Kammmaren, gör

man vanligen den frågan: huru långt bör denna utsträckas. Riktigare

vore att säga: huru långt hade denna rätt bort inskränkas. Det är

nemligen ej ett fåtals rättighet, beror således ej heller på dettas godhet

att dela med sig, utan det är en allas, hela samhällets rätt och

rättighet, och samhället hade derföre bort fråga sigsjelft: huru långt

är det nödigt att göra inskränkningar. Svaret derpå hade då uppenbarligen

blifvit att denna rätt, som ursprungligen är allas, ej bör inskränkas

längre än för samhällets trygghet är rent nödvändigt.

Bill. till Riksd. Prot. 1874. 3 Sami. 4 Höft.

2

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 5.

Förr eller senare lär man väl få komma derhän, att den, som

till staten erlägger bevillning efter II art. för arbete eller förmögenhet

får politisk rösträtt, en grund som också är hållbar, men hvilken naturligen

likväl borde vara till siffran i grundlag bestämd, för att ej

vara beroende af en lätt föränderlig bevillningsstadga. Af samma skäl

kan man ej heller, hvad Utskottet ock riktigt anmärkt, bygga denna

rätt på kommunallag, hvilket blefve följden af Herr Linnés, i öfrigt

med ofvan uttalade åsigt öfverensstämmande förslag.

Tydligt är emellertid att man ej längre rättvisligen kan uttaga

bevillning ända ned till 400 R:drs inkomst, emedan detta vanligen

drabbar endast den i bekymmer stadde mindre yrkesidkaren, som är

bofast, men ej den i andras arbete varande arbetaren, hvilken ofta

förtjenar mera, hvadan både rättvisa och billighet påkalla denna summas

höjande till 600 Ii:dr. Af detta skäl har jag i Utskottet endast

påyrkat rösträttens bestämmande till denna inkomstsiffra, i hvad det

rör kapital och arbete.

Då jag blifvit försatt i nödvändighet att deltaga i den förberedande

pröfningen af de framlagda förslagen, har jag ansett mig pligtig

uttala dessa mina tankar, öfvertygad att ofvan antydda förändringar

ej skola rubba de grundvalar, på hvilka våra grundlagar hvila, och

hvilka af mig högt .kattas.»

af Herrar Per Nilsson i Espö, Sven Nilsson och Lyttkens.

STOCKHOLM, ISAAC MAHCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOI.AG, 1874.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.