Utlåtande, i anledning af Friherre von Schulzenheims motion om ändring af 6 § Regeringsformen.
1874-03-20 · 26 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Svag — ungefär 2,4 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: 22 av 26 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1874:6, Utlåtande, i anledning af Friherre von Schulzenheims motion om ändring af 6 § Regeringsformen.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Konstitutions- UtsTcottets Utlåtande N:o 6.
i
MO 6,
Ank. till Riksd. Kansli den 20 Mars 1874, kl. 12 midd.
Konstitutions-Utskottets Utlåtande, i anledning af Friherre von
Schulzenheims motion om ändring af 6 § Regeringsformen.
I ofvanberörda, inom Andra Kammaren väckta och till Utskottet
remitterade motion (N:o 112) har motionären förmält, bland annat: att,
då jordbruket utan tvifvel vore Sveriges förnämsta och vigtigaste näring
samt med skäl förtjenade benämningen af landets modernäring, det måste
förefalla besynnerligt, att lagstiftaren hittills icke ansett det tillbörligt och
nödvändigt, att denna näring, på hvars välbefinnande nationens existens väl
ytterst berodde, vid Konungens rådsbord representerades af en rådgifvare,
som hade det speciela uppdraget att med sammanförande af alla
de ärenden, hvilka med jordbruket ägde närmare sammanhang, föra dess
talan vid rådsbordet och inför Konungen; att de ärenden, som närmast
rörde jordbruket, för närvarande handlades af skilj da departement; hvartill
komme, att det departement, som på sin lott erhållit största delen
af dessa ärenden, derjemte bekommit så många andra heterogena ämnen
till samtidig vård, att man icke med någon billighet och äfven under
förutsättning af den utmärktaste förmåga hos Departements-chefen kunde
fordra, att han skulle besitta insigt i dem alla; att jordbruket följaktligen
både behöfde och borde anses hafva rätt att fordra ett särskildt departement
för sig och dermed närmast sammanhängande ärenden; samt att
genom förändringen af en konsultativ statsrådsplats till Departementschefsplats
den nya anordningen icke borde möta särdeles svårighet
eller kostnader.
Bih. till Riksd. Prof. 187i. 3 Sami. 5 Häft.
1
2
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 6.
I öfverensstämmelse härmed och då motionären för öfrigt ansett
erforderligt, att en af Statsrådets ledamöter hade uppdrag att vara konseljpresident
så väl vid ärendenas beredning inom Statsrådet, som isynnerhet
för de fall, att regenten tillfälligt, af sjukdom eller vistande i brödrariket,
vore hindrad att med Statsrådet sammanträda, har motionären
föreslagit, att 6 § Regeringsformen måtte erhålla följande förändrade
lydelse:
”Af Statsrådets ledamöter, hvaraf en af Konungen förordnas till
ordförande i Statsrådet, skola åtta vara chefer, hvar för sitt departement,
nemligen:
En för Justitie-departementet;
En för Utrikes-departementet;
En chef och föredragande Statsråd för Landtförsvars-departementet,
hvilken tillika vore Konungens rådgifvare i kommandomål för artnéen;
En för Sjöförsvars-departementet, hvilken tillika vore Konungens
rådgifvare i kommandomål för flottan;
En för Civil-departeinentet;
En för Departementet för jordbruket och kommunikationerna;
En för Finans-departementet;
En för Ecklesiastik-departementet.
Den närmare fördelningen åt ärendena, Departementen emellan,
bestämmes af Konungen genom en särskilt utfärdad, offentligen kungjord
stadga. Af de tvä Statsråden utan Departement bör en hafva förvaltat
civil beställning».
Redan länge har erfarits behofvet af en tillökning i de civila statsdepartementens
af grundlagen bestämda antal. Den förändrade form,
som vid 1840 års riksdag gafs åt Statsrådets sammansättning och verksamhet,
visade sig nemligen snart vara af natur att taga ett mera ansträngande
och ansvarsfullt arbete i anspråk af de nya Departementscheferne,
ån man kraft af de embetsmän, hvilka det före Departementalstyrelsens
införande tillkom att bereda och inför Konungen föredraga
regeringsärendena; ty under det desse senare embetsmän eller statssekreterarne
hvar för sig föredrogo i Statsrådet de dem anförtrodda ärenden
utan skyldighet eller ens rättighet att öfvervara hvarandras föredragning,
gjordes det ar 1840 till regel, att Departements-cheferne skulle
närvara vid alla ärendens behandling i Statsrådet med förpligtelse att
yttra sina meningar och under ansvarighet för rådslagen med afseende
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 6.
3
å icke blott de ärenden, som tillhörde hvars och ens eget departement,
utan ock sådane, som lydde under de öfrige. Denna skyldighet och
detta ansvar gjorde det för föredraganden nödigt att vid sidan af den
beredning, han måst egna de mål, hvilka tillhörde hans egen förvaltningsgren,
inhemta kännedom om de ärenden, som af andra Departementschefer
föredrojjos.
o
Man kan ock ganska snart efter förändringens genomförande skönja
spår till fruktan, att bördan skulle blifva Departements* cheferne för tung,
samt till försök att åvägabringa en val behöflig lindring i densamma;
och sedan förslag, åsyftande att afskilja en del ärenden från regeringens
omedelbara handläggning och förlägga deras behandling till andra myndigheter
blifvit, framställde, men icke vunnit Riksdagens bifall, aflat
Kongl. Maj:t den 6 Oktober 1857 nådig proposition till Rikets Ständer
om inrättande af ett nytt departement för allmänna arbeten och kommunikationsanstalter.
I denna proposition anfördes, hurusom det med befolkningens
tillväxt samt jordbrukets, handelns och andra näringars framsteg
allt mer tilltagande behofvet af förbättrade och utvidgade kominunikationsanstalter
rigtat Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på vigten deraf,
att åt denna gren af statsförvaltningen gåfves större enhet, än som under
dåvarande förhållanden kunde påräknas. Ej allenast vetenskapliga,
statistiska och tekniska insigter i förening med en vidsträckt ekonomisk
omtanka, utan äfven mångfaldiga förvaltningsbestyr toges i anspråk vid
de företag, hvilka afsåge kommunikationernas befrämjande vare sig till
lands eller i våra talrika sjöar och vattendrag. Detsamma gällde äfven
om öfriga arbeten, som för landets uppodling eller andra industriel
ändamål till allmänt gagn verkställdes antingen af staten eller med understöd
af statsmedel samt under offentlig uppsigt och kontroll; och ju
mera omfånget af dylika allmänna arbeten vidgades, desto angelägnare
måste det vara, att alla frågor, som på dem hade afseende, blefve under
en egen gemensam styrelse och ledning hänförde.
I memorial den 6 November 1857 förklarade Konstitutions-Utskottet
sig icke hafva någon väsentlig anmärkning att framställa mot det
föreslagna nya stats-departementets inrättande. Då Utskottet likväl icke
gillade af Kongl. Maj:t tillika föreslagen tillökning i de s. k. konsultativa
Statsrådens antal från tre till fyra, samt Utskottet icke ägde att annorledes
än i dess helhet till- eller afstyrka den af Kongl. Maj:t föreslagna
grundlagsändringen, såg Utskottet sig nödsakadt att afstyrka bifall till
den flådiga propositionen; men i nytt memorial den 17 i samma månad
framlade Utskottet sjelft ett förslag, som, med uteslutande af den ifrågasatta
tillökningen i de konsultativa Statsrådens antal, endast upptog
4
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 6.
det af Kong]. Maj:t föreslagna departementet samt bestämde Statsrådens
antal till elfva; och såsom motiv för inrättandet af ett sådant departement
anförde Utskottet, »att föredraganden för Civil-departementet, befriad
från handläggningen af alla ärenden rörande skjutsväsendet, gästgifverier,
allmänna vägar, broar, färjor, kanaler och andra kommunikationsanstalter
samt rörande de allmänna arbeten, som afsåge industriens
befrämjande, sålunda skulle komma i tillfälle att åt den vigtigaste af
landets näringar, landtbruket, med livad dertill hörde, såsom Landtbruksakademien
och landtbruksläroverken, agronoinerne, djurförädlingsinrättningarne,
landtmäteriet, skiftesverket och afvittringarne, hemmansklyfnings-
och jordafsöndrings-ärenden, skogshushållning, in. in., egna all
den''1 trägna omsorg, som denna näringsgrens stora betydenhet och dess
allmänna befrämjande till ett med dess höjd i andra länder jemförlig!
skick onekligen påkallade».
Begge dessa förslag, såväl Kongl. Maj:ts, som Konstitutions-Utskottets,
antogos att hvila till 1859 års riksdag, då Kongl. Maj:ts proposition
godkändes af Adeln och Presteståndet, men afslogs af Borgare- och
Bondestånden, samt Utskottets förslag blcf af Adeln och Borgareståndet
antaget, af Bondeståndet förkastadt, hufvudsakligen — att döma efter
den i Ståndet förda diskussion — emedan det ifrågasatta nya departementet
icke jemväl omfattade landtbruket, och slutligen af Presteståndet
lagdt till handlingarne sedan Bondeståndets derförut fattade beslut blifva
i Presteståndet kändt.
Frågan om tillökning i de civila departementens antal hade således
för den gången fallit, men upptogs snart ånyo. Sedan nemligen
det särskilda Utskott, som 1867 års Riksdag tillsatt rörande jordbrukets
finansiela angelägenheter, hemställt i sjuttonde punkten af sitt den 27
April 1867 afgifna, utlåtande, att alla jordbruket rörande angelägenheter
måtte sammanföras under ett enda departement, vare sig genom organiserande
af ett särskilt stats-departement för jordbruket eller genom
upprättande af en centralmyndighet för dessa angelägenheter under chefen
för Civil-departementet, blef af Kongl. Maj:t till 1868 års Riksdag ny
proposition afbiten om inrättande af ett nytt stats-departement. Till
stöd härför åberopades, att synnerligen Civil- och Ecklesiastik-departementen
blifvit betungade med handläggning af ärenden, hvilka i anseende
till så väl det stora antalet, som den olikartade beskaffenheten, icke
utan stor svårighet kunnat af dem behörigen medhinnas; att Ecklesiastik-departementet
dessutom icke blott vore ett embetsverk, som hade
att handlägga dit inkomna mål, utan ock utvecklat sig till en verklig
läroverksstyrelse, hvars personliga beröring med läroverken fordrade icke
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 6.
5
mycket mindre tid, än de inkomna målens handläggning; att från detta
departement väl kunde lämpligen skiljas befattningen med medicinal-,
veterinär- och fattigvårds-ärendena; men att Civil-departementet så mycket
mindre skulle kunna öfvertaga dessa ärenden, som detsamma ty förutan
hade stort behof af lättnad samt dess göromål skulle ännu mera
förökas om, på sätt Riksdagen ifrågasatt, Kommers-kollegium indroges
och dithörande ärenden till större eller mindre del komme att mera
omedelbart hänskjutas till vederbörande stats-departement. Med afseende
härå och då en ändamålsenlig vård om jordbruket, handeln och de öfriga
näringarne samt allmänna arbeten skulle befrämjas derigenom, att
dithörande regeringsärenden sammanfördes under ett för dem gemensamt
afsedt departement, inom hvilket för desammas handläggning nödig sakkunskap
kunde påräknas, föreslog alltså Kongl. Maj:t eu sådan ändring
af 6 § Regeringsformen, att af Statsrådets ledamöter älta skulle vara
chefer, hvar för sitt departement, och att bland desse eu skulle vara
chef för Departementet för näringar och allmänna arheten.
Samtidigt väckte jemväl Friherre von Schulzenheim förslag om
inrättande af ett nytt statsdepartement, men ville till detsamma hänvisa endast
jordbruksnäringen och kommunikationsväsendet.
Konstitutions-Utskottet, som i utlåtande den 9 April 1868 lifligt
behjertade nödvändigheten att snart vidtaga sådana mått och steg, genom
hvilka departements-cheferne vunne någon lättnad från det detaljarbete,
hvarmed de under dåvarande förhållanden betungades, ansåg likväl,
att alla bestämmelser om departementens antal och namn borde ur
grundlagar^ försvinna; hvarföre Utskottet, med hemställan om afslag å
så väl Kongl. Maj:ts proposition, som Friherre von Schulzenheims motion, i
stället föreslog en sådan ändring af 6 § Regeringsformen, att för de särskilda
förvaltningsgrenarne skulle finnas stats-departement till det antal,
som bestämdes genom en af Konungen och Riksdagen gemensamt stiftad
lag, samt att Konungen ägde bland Statsrådets ledamöter utnämna departementschefer,
hvilka vore föredragande hvar och en för sitt departement.
Med detta förslag var likväl ingen af Riksdagens begge Kamrar
nöjd. Andra Kammaren återförvisade ärendet till Konstitutions-Utskottet;
hvaremot Första Kammaren afslog samtliga ändringsförslagen; utvisande
dock det dervid förda diskussionsprotokoll, att bifall vägrades till
Kongl. Majtts proposition först sedan dåvarande Justitie-statsministern
uttryckligen förklarat sig afstå från att yrka propositionens antagande
att hvila till nästföljande riksdag: detta med afseende å, bland annat,
olämpligheten för Riksdagen, sedan kort förut ett särskildt Utskott blif
-
6
Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:o 6.
vit- tillsatt i anledning af väckt motion om åtgärders vidtagande till besparing
i utgifterna för den civila administrationen samt med förslag
till grunder för ett sådant ändamåls vinnande, att på förhand, innan
resultatet af särskilda Utskottets verksamhet blifvit kändt, binda händerna
på sig vid den pröfning, som Riksdagen komme att egna åt Utskottets
arbete.
Åt denna redogörelse torde visa sig, att förevarande fråga varit
omfattad med det största intresse af både Regering och Riksdag, ehuru
enighet icke kunnat uppnås om ändamålsenligaste sättet för densammas
afgörande. Ingen tvekan lärer emellertid förefinnas derom, att icke Civil-,
Finans- och Ecklesiastik-departementen för närvarande äro hvart
för sig öfver höfvan betungade så väl till följd af dithörande ärendens
mängd, som med afseende å ärendenas olikartade beskaffenhet. Ett sådant
förhållande bör icke längre få fortfara. Både Regeringens anseende
och de af Regeringens åtgärder beroende kunna deraf komma att lida.
Om nemligen området för de särskilda afdelningarne inom förvaltningen
är alltför stort, kan chefen svårligen hafva de insigter uti och det Intresse
för alla inom området liggande förvaltningsgrenar, som af en chef
fordras. Han kan följaktligen ej heller sjelf följa samtlige de under honom
lydande institutioner inom landet i deras verksamhet och utveckling
eller bereda sig kännedom om hvad i andra länder till likartade
inrättningars förbättring sker, utan måste i vissa delar af förvaltningen
mer än önskligt kan vara bero af underordnade myndigheter. På ett
lagom stort omfång för hvarje departement ligger derföre stor vigt från
synpunkten af det allmänna bästa; och så väl med hänsigt härtill, som
på grund af de redan förut till stöd för ett nytt stat-s-departements inrättande
anförde skäl anser Utskottet af behofvet påkalladt, att ofvannämnde
tre departement varda i fyra fördelade.
En dylik fördelning kan likväl företagas utan att derigenom departementens
nuvarande antal behöfver ökas. Redan år 1868 i sitt
då afgifna, här ofvan omförmälda utlåtande anmärkte Utskottet, att sjöförsvaret,
som alltmer inskränkts till personal och materiel samt närmat
sig till att utgöra blott en förstärkning af landtförsvaret, borde kunna
med detta senare förenas under en gemensam chef, såsom förhållandet
då var i Österrike och Preussen. Denna åsigt, hvilken under diskussionen
öfver Utskottets utlåtande biträddes af ledamöter i begge Kamrarne
vidhåller Utskottet ännu; och torde närvarande tidpunkt vara desto
lämpligare för sammanslagningen af de begge krigsdepartementen till
ett, som en omorganisation af försvarsväsendet efter all sannolikhet förestår
och det vore af stor nytta om dervid landt- och sjöförsvaret komme
att efter en gemensam plan ordnas.
Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:o 6. 7
Utskottet har visserligen icke förbisett, att de af Utskottet nu förordade
förändringar synnerligen ingripa i Regeringens egen verksamhet
och således måhända bort förutsätta ett förslag derom från Regerinoens
sida. I afseende pa det förstnämnda af de ifrågasätta nya Departementen,
hvilket, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts proposition af år
1868, lämpligast torde böra omfatta näringarne och de allmänna arbetena,
anser Utskottet likväl ingen sådan betänklighet föreligga. I de uttalanden
af Chefen och föredragande Statsrådet för Civil-departementet, som
ägt rum dels inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet den 28 November
... (se Kongl. Maj:ts nådiga Proposition
till nu pågående Riksdag angående statsverkets tillstånd och behof, Bil.
N:o 5 b. pp. 23—25), dels ock i Första Kammaren den 24 sistlidne Januari
(se Kammarens tryckta protokoll pp. 49—50) ligger nemligen, enligt
Utskottets förmenande, ett otvetydigt bevis, att från Regeringens
sida ett dylikt Departement fortfarande önskas, ehuru Regeringen, då de
begge förut derom framställda förslagen blifvit af Representationen förkastade,
icke velat för tredje gången utsätta sig för Riksdagens afslag.
Hvad åter det föreslagna gemensamma Krigs-departementet beträffar, har
hos Utskottet, med den kännedom Utskottet eger om göromålen i de
nuvarande Landt- och Sjöförsvars-departementen, icke den ringaste farhåga
uppkommit, att vidden och beskaffenheten af samma göromål kunna
lägga hinder i vägen för den ifrågasatta sammanslagningen, helst sedan
den grundsats i fråga om arbetssättet i Konungens Kansli blifvit till fullo
genomförd, att Departementen efter de särskilda hufvudgrupperna af
ärenden indelas i erforderligt antal byråer, hvilkas chefer med biträde
af underlydande tjensteman underkasta ärendena en grundlig förberedande
detaljbehandling; och vid sådant förhållande har Utskottet desto
mindre kunnat hysa någon fruktan för att Regeringen, derest Riksdagen
gillar Utskottets förslag, skulle hafva något att deremot invända, som
det nya Krigs-departementet icke kan träda i verksamhet förr än år 1877
och följaktligen god tid förefinnes till vidtagande af de förberedande åtgärder,
som kunna vara af nöden.
Genom den af Utskottet nu föreslagna förändringen skulle den
stora fördel vinnas, att ett länge kändt och erkändt behof af ett särskildt
Departement för näringarne och de allmänna arbetena blefve fyldt, men
att, detta oaktadt, Departementens antal icke behöfde ökas. På befrielsen
från en sådan tillökning lägger Utskottet för sin del af både politiska
och finansiela skäl stor vigt. Man finner också huru annorstädes antalet
af Departementschefer hållits vid den lägsta möjliga siffra, så att det endast
i länder sned högst betydligt större folkmängd och utveckling, än
8
Konstitutions-UtsTcottets Utlåtande N:o 6.
vårt, öfverstiger det hos oss nu befintliga, och det lärer icke kunna med
fog påstås, att våra förhållanden fordra för ärendenas ändamålsenliga gång
ett större antal Departements-chefer, än som i andra länder anses af nöden.
Utskottet, som med afseende å det resultat, hvartill Utskottet vid
ofvan upptagna pröfning kommit, icke anser skäl förefinnas att tillstyrka
den af motionären föreslagna nedsättning i antalet af de konsultativa
Statsråden, har vidare att yttra sig öfver den del af förevarande motion,
som afser upphörande af den för Justitie- och Utrikes-statsministrarne nu
stadgade högre värdighet samt tillerkännande af rätt för Konungen att
nämna hvilken som helst af Statsrådets ledamöter till »ordförande i Statsrådet».
Härvid får Utskottet till en början anmärka, dels att denna af
motionären föreslagna benämning blifvit mindre lyckligt vald, då enligt
våra grundlagar ingen annan än Konungen är Statsrådets ordförande,
samt dels att Chefen för Utrikesdepartementet i alla händelser torde fortfarande
böra benämnas Minister för utrikes ärendena, enär det icke lärer
sakna all betydelse, att han kan tillägga sig denna titel vid den utrikes
brefvexlingen, och han dessutom, i olikhet med de öfrige departementscheferne,
utöfvar verkliga minister-funktioner och innehar en särskild ställning
såsom representant för begge de förenade rikena; men för öfrigt har
Utskottet ingenting att erinra emot det egentliga syftet af motionen i
förevarande del. Såsom bekant är, kan stadgandet om högre värdighet
för Justitie-statsininistern numera endast ur historisk grund förklaras. Det
gamla Riksdrots-embetet, som af Gustaf III blifvit återupplifvadt, hölls
ännu år 1809 besatt; och då man åt dess innehafvare, som tillika var
främste ledamot af Högsta Domstolen och president i Svea Hofrätt, ville
inrymma en plats i det nya Statsrådet, kunde detta ej ske med mindre,
än att han der bibehöll den höga värdighet, hvartill hans fordna rang
och innehafvande embeten berättigade honom. Af denna anledning och
då Justitie-statsininistern fortfarande intill år 1840 innehade den särskilda
ställning i förhållande till Statsrådets öfriga ledamöter, att han tillika var
ledamot af Högsta Domstolen,, blef han beklädd med statsministers värdighet.
Sedermera hafva likväl dessa förutsättningar för bibehållande af
den högre värdigheten försvunnit; och då af flera skäl statsministers värdigheten
icke torde böra ur våra grundlagar helt och hållet borttagas,
finner Utskottet det vara lämpligast att åt Konungen öfverlemnas att till
Statsminister utse den af sina rådgifvare, hvilken han anser kunna med
största fördel för ärendenas gång bekläda en dylik befattning, utan att
dermed ett visst departement eller ens något departement behöfver vara
förenadt. Det måste nemligen vid val af chef för Justitie-departementet
obestridligen
opaginerad Kontrollera mot PDF
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 6.
15
obestridligen kunna medföra olägenhet, att denna befattning nödvändigt
skall tillhöra innehafvaren af första platsen i Konungens råd. Man kan
vara en utmärkt statsman, utan att äga den omfattande lagkunskap samt
de djupare teoretiska och praktiska insigter, hvilka äro oumbärliga för
den, som skall uppgöra eller granska förslag till allmänna lagbud; likasom
tvärtom en person kan vara fullt qvalificerad såsom Chef för Justitiedepartementet,
men deremot sakna de egenskaper, hvilka på en statsministersplats
fordras; och intet skäl torde vara för handen att bibehålla ett
grundlagsstadgande, som kan föranleda dertill, att en person, som är den
mest tjenlige till Chef för Justitie-departementet, icke kan i denna egenskap
användas blott på den grund, att han icke är lämplig eller villig att
såsom statsminister fungera.
Slutligen och då Utskottet till följd af de grundlagsändringar,_ här
ofvan förordats, jemväl bort ifrågasätta förändring af 34 § Regeringsformen,
har Utskottet ansett sig böra tillstyrka uteslutande af hvad i denna
paragraf stadgas om statsrådsledamöternas rang. Man torde numera temligen
allmänt vara ense derom, att dylika bestämmelser icke hafva sin
plats i grundlag.
öfriga af Utskottet tillstyrkta förändringar röra endast redaktionen
och äro nödvändiga följder af dem, hvilka Utskottet ansett böra vidtagas
i 5 och 6 §§ Regeringsformen.
Utskottet hemställer alltså:
l:o att Riksdagen, med anledning af Friherre von Schulzenheims
motion i hvad den afser inrättande af ett särskilt
departement för jordbruket och dermed närmast sammanhängande
ärenden, måtte antaga att hvila tillvidare
grundlagsenlig behandling följande förändringar i
Regeringsformen.
§
Nuvarande lydelse:
Af Statsrådets ledamöter skola
sju vara chefer, hvar för sitt departement,
nemligen:
Justitie-statsministern för Justitie-departementet
;
Bih. till JMksd. Prof. 1874. 3 Sami.
6.
Föreslagen lydelse:
Af Statsrådets ledamöter skola
sju vara chefer, hvar för sitt departement,
nemligen:
Justitie-statsministern för Justitie-departementet
;
5 Haft.
2
10
Konstitutions-Utskottets inlåtande N:o 6.
Statsministern för utrikes ärendena
för Utrikes-departernentet;
En chef och föredragande statsråd
för Latidtförsvars-departementet,
hvilken tillika vare Konungens
rådgifvare i kommando-inål för arméen;
En
för sjöförsvarsdepartementet,
hvilken tillika vare Konungens rådgifvare
i kommando-mål för flottan;
En för Civil-departementet;
En för Finans-departementet; samt
En för Ecklesiastik-departementet.
Den närmare fördelningen af ärendena,
departementen emellan, bestämmes
af Konungen genom en särskilt
utfärdad, offentligen kungjord
stadga.
Bland de tre statsråden utan departement
böra minst två hafva förvaltat
civil beställning.
Statsministern för utrikes ärendena
för Utrikes-departementet;
En chef och föredragande statsråd
för /fnys-departementet, hvilken
tillika vare Konungens rådgifvare
i kommando-mål;
En för Civil-departementet;
En för Finans-departementet;
En för Ecklesiastik-departementet;
samt
En för departementet för näringar
och allmänna arheten.
Den närmare fördelningen af
ärendena, departementen emellan,
bestämmes af Konungen genom en
särskildt utfärdad, offentligen kungjord
stadga.
Bland de tre statsråden utan departement
böra minst två hafva förvaltat
civil beställning.
§ 15.
Kommando-mål, hvarmed förstås
sådane, som Konungen, i egenskap
af högste befälhafvare öfver krigsmakten
till lands och sjös, omedelbarligen
besörjer, må Konungen, då
han sjelf förer riksstyrelsen, afgöra
i närvaro af den bland Krigsdepartementens
chefer, till hvars departement
ärendet liörer. Honom åligge
Kommandomål, hvarmed förstås
sådane, som Konungen, i egenskap af
högste befälhafvare öfver krigsmakten
till lands och sjös, omedelbarligen
besörjer, må Konungen, då han
sjelf förer riksstyrelsen, afgöra i
närvaro af chefen för krig s-departementet.
Honom åligge — — — —
2:o att Riksdagen, med anledning af Friherre von Schulzenheims
motion i hvad den afser tillerkännande af
rätt för Konungen att bland samtlige sina rådgifvare
Konstitulions-Utskottets Utlåtande N:o 6.
11
utse Statsminister, måtte antaga att hvila till vidare
grundlagsenlig behandling följande förändringar i
Regeringsformen.
§
Nuvarande lydelse:
Statsrådet skall bestå af tio ledamöter,
hvilka äge att alla der förekommande
ärenden öfvervara; ej må
fader och son eller bröder på en
gång vara ledamöter af Statsrådet.
§
Af Statsrådets ledamöter skola
sju vara chefer, hvar för sitt departement,
nemligen:
Justitiestatsministern för Justitiedepartementet
;
Statsministern för utrikes ärendena,
för Utrikesdepartementet;
En chef och föredragande statsråd
för Landtförsvarsdepartementet,
hvilken tillika vare Konungens rådgifvare
i kommando-mål för arméen;
En för Sjöförsvarsdepartementet,
hvilken tillika vare Konungens
rådgifvare i kommando-mål för flottan;
En
för Civildepartementet;
En för Finans-departementet; sam t
En för Ecklesiastikdepartementet.
Den närmare fördelningen af
ärendena, departementen emellan,
5.
Föreslagen lydelse:
Statsrådet skall bestå af tio ledamöter,
bland hvilka Konungen utnämne
en Statsminister. Desse äga
att alla i Statsrådet förekommande
ärenden öfvervara. Ej må fader och
son eller bröder på en gång vara
ledamöter af Statsrådet.
6.
Af Statsrådets ledamöter skola
sju vara chefer, hvar för sitt departement,
nemligen:
Ministern för utrikes ärendena
för Utrikes-departementet;
En chef för Justitiedepartementet;
En
för Landtförsvarsdepartementet,
hvilken tillika vare Konungens
rådgifvare i kommando-mål för
arméen.
En för Sjöförsvarsdepartementet,
hvilken tillika vare Konungens
rådgifvare i kommando-mål för flottan.
En för Civildepartementet;
EnförFinans-departementet;samt
En för Ecklesiastikdepartementet.
Den närmare fördelningen af
ärendena, departementen emellan,
12
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 6.
bestämmes af Konungen genom en
särskildt utfärdad, offentligen kungjord
stadga.
Bland de tre statsråden utan departement
böra minst två hafva förvaltat
civil beställning.
§
Ministeriela mål, hvarmed förstås
alla de, som angå rikets förhållande
till främmande makter, må
Konungen låta bereda och handhafva
på det sätt, Honom lämpligast
synes. Statsministern för utrikes
ärendena tillhör att dessa mål
inför Konungen föredraga och anmäla
i närvaro af någon annan Statsrådets
ledamot. År Statsministern
frånvarande — — — — — — —
bestämmes af Konungen genom en
särskildt utfärdad, offentligen kungjord
stadga.
Bland de tre statsråden utan departement
böra minst två hafva förvaltat
civil beställning.
11.
Ministeriela mål, hvarmed förstås
alla de, som angå rikets förhållande
till främmande makter, må
Konungen låta bereda och handhafva
på det sätt, Honom lämpligast
synes. Ministern för utrikes ärendena
tillhör att dessa mål inför Konungen
föredraga och anmäla i närvaro
af någon annan Statsrådets
ledamot. År Ministern frånvarande
§
Konungen äger att i afhandlingar
och förbund med främmande
makter ingå, sedan Han, enligt föregående
paragraf, deröfver hört
aStatsministern för utrikes ärendena
och någon annan tillkallad Statsrådets
ledamot.
§
Då justitie-ärenden i Statsrådet
föredragas, skola, jemte Justitie-statsministern
och två statsråd, två af
Högsta Domstolens ledamöter dem
öfvervara, med den skyldighet att
till protokollet sig yttra, som 9 §
föreskrifter.
12.
Konungen äger att i afhandlingar
och förbund med främmande
makter ingå, sedan Han, enligt föregående
paragraf, deröfver hört
Ministern för utrikes ärendena och
någon annan tillkallad Statsrådets
ledamot.
26.
Då justitie-ärenden i Statsrådet
föredragas, skola, jemte chefen för
Justitie-departementet och två andre
ledamöter af Statsrådet, två Justitieråd
dem öfvervara, med den skyldighet
att till protokollet sig yttra,
som 9 § föreskrifter.
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 6.
13
§
Sändebud hos främmande makter
och tjensteman vid beskickningar^
namne Konungen i Statsministerns
för utrikes ärendena och
någon annan tillkallad statsrådsledamots
närvaro.
§
Statsministrar ne innehafve rikets
högsta värdighet och statsråden den
närmaste derintill. Statsminister eller
statsråd må icke tillika annat embete
utöfva, ej heller några inkomster
deraf uppbära. Justitieråd må
ej tillika annat embete innehafva
eller utöfva.
32.
Sändebud hos främmande makter
och tjensteman vid beskickningarne
namne Konungen i Ministerns
för utrikes ärendena och någon annan
tillkallad statsrådsledamots närvaro.
34.
Ledamot af Statsrådet må icke
tillika anrat embete utöfva, ej heller
några inkomster deraf uppbära.
Justitieråd må ej tillika annat embete
innehafva eller utöfva.
Riksdags-ordningen.
§ 32.
Den, som blifvit till riksdags- Den, som blifvit till riksdagsman
vald, skall första gången han man vald, skall första gången, han
efter valet till Riksdag sig inställer, efter valet till Riksdag sig inställer,
inför Justitie-statsministern, eller den, inför Statsministern eller den, KoKonungen
i hans ställe förordnar, nungen i hans ställe förordnar, sin
sin fullmakt till granskning uppvisa fullmakt till granskning uppvisa —
§ 33.
Så snart fullmakterne undergått Så snart fullmakterne undergått
den i mom. 1 af nästföregående pa- den i mom. 1 af nästföregående paragraf
föreskrifna granskning samt ragraf föreskrift^ granskning samt
berättelse om förloppet dervid blif- berättelse om förloppet dervid blifvit
af Justitie-statsministern, eller den vit af Statsministern eller den, i
14
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 6.
i hans ställe förordnad är, medde- hans ställe förordnad är, meddelad
lad Kamrarne, — — — — Kamrarne, — — — — — — _
§ 34.
Konungen låter offentligen kun- Konungen låter offentligen kungöra
den af Honom för Riksdags göra den af Honom för Riksdags
öppnande bestämda tid, som ej må öppnande bestämda tid, som ej må
utsättas senare än å femte socken- utsättas senare än å femte söckendagen.
efter Riksdags början. På dagen efter Riksdags början. På
den tid skola riksdagsmännen, se- den tid skola riksdagsmännen, sedan
Gudstjenst med dem hållen är, dan Gudstjenst med dem hållen är,
sammankomma på rikssalen, der sammankomma på rikssalen, der
Konungen eller,^ då Han så för godt Konungen eller, då Han så för godt
finner, någon, af Statsministrarne fö- finner, Statsministern eller annan statsrer
ordet. Vid detta tillfälle — — rådsledamot förer ordet. Vid detta
§ 36.
Vill Konungen — — — — Vill Konungen — — — — —
—----— meddelas. -------meddelas.
Då Riksdag------Då Riksdag-----
~~ ~~ välönskningar. — — — — — —- välönskningar.
Derefter uppläses riksdagsbeslu- Derefter uppläses riksdagsbeslutet;
tet ;f hvaruppå Konungen, Sjelf eller hvaruppå Konungen, Sjelf eller
genom någon af Statsministrarne,för- genom Statsministern eller annan
klarar Riksdagen vara afslutad. Statsrådsledamot förklarar Riksdagen
vara afslutad.
Tryckfrihets-förordiiingeii.
§ i
4m.
Utgifvare af dagblad eller 4:o. Utgifvare af dagblad eller
periodiska skrifter anmäle sig, jemte periodiska skrifter anmäle sig, jemte
titeln och tryckningsorten, hos Ju- titeln och tryckningsorten, hos Chestitie-statsministern,
som — — — fen för Justitie-departementet, som —
«k
5:o. Privilegier å boktryckeri — 5:o. Privilegier å boktryckeri —
--'' ~ »il- ----mil. 3
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 6.
15
Då ett boktryckeri — — — —
-— --rätt.
Den ett nytt boktryckeri — —
--— ^0^ är. I båda fallen
åligger det Konungens befallningshafvande,
sedan behörig anmälan
hos honom blifvit gjord, att genast
eller med först omgående post derom
underrätta Justitie-statsministern. Anlägges
— ---
8:o. Vid rättegångens början —
--- tillkännagifver. Angår rättegången
dagblad eller periodiska skrifter,
blifve utgifvarens namn af Justitie-statsministern,
i följd af ofvan
föreskrift^ anmälan, uppgifvet. Domaren
— -— —
§
I afseende på bevakningen------
— — — gälla:
l:o. Justitie-statsministern skall
tillkomma att — — — — — —
stadgas.
2:o. Till befrämjande af detta
ändamål vare härmed till ovägerlig
efterlefnad föreskrifvet, att i samma
stund, ej senare än en skrift till försäljning
eller till spridande, på hvad
annat sätt som helst, utgifves, skall
ett exemplar aflemnas, i Stockholm
till Justitie-statsministern och i hvarje
annan ort till hans förordnade ombud.
Boktryckare, som denna föreskrift
uraktlåter, böte hvarje gång
femtio riksdaler; och om han, utan
att vara försedd med Justitie-statsministerns
bevis — —-----stad
gadt
är.
Då ett boktryckeri — — — —
— — — rätt.
Den ett nytt boktryckeri — —
— --sagd är. I båda fallen
åligger det Konungens befallningshafvande,
sedan behörig anmälan
hos honom blifvit gjord, att genast
eller med först omgående post derom
underrätta Chefen för Justitiedepartementet.
Anlägges-----—
8:o. Vid rättegångens början —
— — tillkännagifver. Angår rättegången
dagblad eller periodiska skrifter,
blifve utgifvarens namn af Chefen
för Justitie-departementet, i följd
af ofvan föreskrifna anmälan, uppgifvet.
Domaren — — — — —
4.
I afseende på bevakningen — —
— — — gälla:
l:o. Chefen för Justitie-departementet
skall tillkomma att —--
— — — stadgas.
2:o. Till befrämjande af detta
ändamål vare härmed till ovägerlig
efterlefnad föreskrifvet, att i samma
stund, ej senare än en skrift till försäljning
eller till spridande, på hvad
annat sätt som helst, utgifves, skall
ett exemplar aflemnas, i Stockholm
till Chefen för Justitie-departementet
och i hvarje annan ort till hans
förordnade ombud. Boktryckare, som
denna föreskrift uraktlåter, böte
hvarje gång femtio riksdaler, och
om han, utan att vara försedd med
Chefens för Justitie-departementet bevis
—--— — — stadgadt är.
opaginerad Kontrollera mot PDF
tf!
Ronstihriions-Utsliottets Utlåtande N:o 6.
3:o. I alla de fall, der åtal, enligt
2 § 4 mom. samt 3 §, genom
allmän åklagare anställes, äge Justitiestatsministern
eller dess ombud rättighet
att, då han det nödigt pröfvar,
en skrift med qvarstad belägga låta,
hvilken sist inom åtta dagars förlopp
verkställes. Börande en månad
efter den dag, då i landsort
qvarstaden lagd blifvit, Justitie-statsministern
meddela ombudet sitt gillande
eller upphäfvande deraf. År
uti hufvudstaden qvarstad ej inom
åtta dagars förlopp lagd, eller i
landsorterne Justitie-statsministerns
gillande ej inom ofvanskrifne eu
månads förlopp ankommet, må qvarstad
ej, utan efter laga domstols
och tryckfrihets-komiténs yttrande,
gälla. Men vid alla de tillfällen, då
Justitie-statsministern anser förbrytelser
emot denne lag sig yppa, och
så ofta ej målet hör, vare sig såsom
blott ordningsmål, under hans egen
pröfning, eller, vid personliga förolämpanden,
till den oförrättades enskilda
beifrande, åligge Justitie-statsministern.
, antingen —- — — — —
4:o. Till ordningsmål räknas, om,
vid tryckeris anläggande, uraktlåtes
hvad 1 § 5 mom. derom stadgar, eller
om boktryckare underlåter att, enligt
1 § 10 mom., å skriften utsätta sitt
namn, tryckningsorten och årtalet,
eller om han en hos honom tryckt
skrift till Justitie-statsministern eller
dess ombud inom utsatt tid icke aflemnar
eller om, emot 1 § 12 mom.,
3:o. I alla de fall, der åtal, enligt
2 § 4 mom. samt 3 §, genom
allmän åklagare anställes, äge Chefen
för JUstitie-departementet eller hans
ombud rättighet att, då han det nödigt
pröfvar, en skrift med qvarstad
belägga låta, hvilken sist inom åtta
dagars förlopp verkställes. Börande
eu månad efter den dag, då i landsort
qvarstaden lagd blifvit, Chefen
för Justitie-departement et meddela
ombudet sitt gillande eller upphäfvande
deraf. År uti hufvudstaden
qvarstad ej inom åtta dagars förlopp
lagd, eller i landsorterne Chefens för
Justitie-departementet gillande ej inom
ofvanskrifne en månads förlopp ankommet,
må qvarstad ej, utan efter
laga domstols och tryckfrihetskomiténs
yttrande, gälla. Men vid alla
de tillfällen, då Chefen för Justitiedepartementet
anser förbrytelser emot
denne lag sig yppa och så ofta målet
ej hör, vare sig, såsom blott ordningsmål,
under hans egen pröfning,
eller, vid personliga förolämpanden,
till den oförrättades enskilda beifrande,
åligge Chefen för Justitiedepartementet,
antingen----
4:o. Till ordningsmål räknas, om,
vid tryckeris anläggande, uraktlåtes
hvad 1 § 5 mom. derom stadgar,
eller om boktryckare underlåter att,
enligt 1 § 10 inom., å skriften utsätta
sitt namn, tryckningsorten och
årtalet, eller om han en hos honom
tryckt skrift till Chefen för Justitiedepartementet
eller hans ombud inom
utsatt tid icke afiemnar eller om,
Konstitutions-UtsJcottets Utlåtande N:ö 6.
17
tryckta skrifter, hvarå boktryckarenamn,
tryckningsort eller årtal ej
äro utsatte, föryttras. I desse fall
äge Justitie-statsministern att, i öfverenstämmelse
med hvad denne lag
stadgar, den brottslige genast pliktfälla;
denne likväl obetaget att, der
han sig så befogad finner, hos Konungen,
i dess Justitie-revisions-expedition,
underdåniga besvär anföra, i
Stockholm inom femtonde dagen och
i landsorterne inom en månad sedan
han af Justitie-statsministerns utslag
bevisligen del undfått. För öfrigt äro
ordningsmål ej andra, än sådana
ekonomiska, som, enligt något framdeles
tillgörande boktryckeri- och
bokhandelsreglemente, till Justitiestatsministerns
pröfning kunna höra
och till rubbning af något stadgande
i denne lag icke leda.
5:o. Så snart någon förbrytelse
emot denne lag blifvit af Justitiestatsministern
hos Justitiekanslern
anmäld---—
6:o. Sedan sex månader förlupit
efter det en skrift till Justitiestatsminister
n eller — — — — —
förolämpad. År någon skrift med
qvarstad belagd, då skall åtal ske å
skriften, inom åtta dagar i hufvudstaden
och i orterna åtta dagar efter
det Justitie-statsministerns gillande af
qvarstaden blifvit kunnigt; i annat
fall upphöre qvarstaden och vare
skriftens försäljning obehindrad.
Bill. till Riksd. Prot. 1874. 3 Samt.
emot 1 § 12 mom., tryckta skrifter,
hvarå boktryckarenamn, tryckningsort
eller årtal ej äro utsatte, föryttras.
I desse fall äge Chefen för
Justitie-departement et att, i öfverensstämmelse
med hvad denne lag stadgar,
den brottslige genast pliktfälla;
denne likväl obetaget att, der han
sig så befogad finner, hos Konungen,
i Dess Justi tie-revisions-expedition,
underdåniga besvär anföra,
i Stockholm inom femtonde dagen
och i landsorterne inom en månad
sedan han af Chefens för Justitiedepartementet
utslag bevisligen del
undfått. För öfrigt äro ordningsmål
ej andra, än sådana ekonomiska,
som, enligt något framdeles tillgörande
boktryckeri- och bokhandelsreglemente,
till Chefens för Justitiedepartementet
pröfning kunna höra
och till rubbning af något stadgande
i denne lag icke leda.
5:o. Så snart någon förbrytelse
mot denne lag blifvit af Chefen för
Justitie-departementet hos Justitiekanslern
anmäld — —----
6:o. Sedan sex månader förlupit
efter det en skrift till Chefen för
Justitie-departementet eller — — —
--förolämpad. År någon skrift
med qvarstad belagd, då skall åtal
ske å skriften, inom åtta dagar i
hufvudstaden och i orterna åtta dagar
efter det Chefens för Justitiedepartementet
gillande af qvarstaden
blifvit kunnigt. I annat fall upphöre
qvarstaden och vare skriftens
försäljning obehindrad.
5 Höft. 3
18
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:ö 6.
10:o. I afseende på försäljning
och utspridande af utifrån inkomna
skrifter på svenska språket, äge Justitiestatsminister
n lika rättigheter
1 l:o. Finner Justitiestatsminister^
att-----förblifva. Till den
ändan åligge hvar och en, som bokhandel
idkar, att till Justitie-statsministern
eller hans ombud inlemna
förteckning på inkomna utländska
skrifter. Skulle å någon sådan qvarstad
läggas, inhemte Justitie-statsministern
i underdånighet — — —
§
8:o. Finner Justitie-statsministern
eller dess ombud sig befogad — —
--— trefaldt författas, hvaraf
den ena tillställes Justitie-statsministern
eller hans ombud, den andra
magistraten och den tredje boktryckaren.
Magistraten vare pligtig
— — — — — embetets förlust.
Justitie-statsministern eller dess ombud
äge ej makt att —--—
anstalt foga; men icke må han om
någon sådan föregående qvarstad,
som här framförenärnndtär,förordna
utan Justitie-statsministerns eller hans
ombuds hörande och tillstyrkande.
År målet till laga domstol kommet
och qvarstad der af aktor yrkad,
bör( domstolen sig deröfver, inom
åtta dagar, utlåta, men likväl, derest
det utan tidsutdrägt ske kan, Justitiestatsministerns
eller dess ombuds utlåtande
inhemtas. ATslås qvarstads
-
10:o. I afseende på försäljning
och utspridande af utifrån inkomna
skrifter på svenska språket, äge Chefen
för Justitiedepartementet lika
rättigheter---—
lian Finner Chefen för Justitiedepartementet
att--— förblifva.
Till den ändan åligge hvar och en,
som bokhandel idkar, att till Chefen
för Justitie-departementet eller hans
ombud inlemna förteckning på inkomna
utländska skrifter. Skulle å
någon sådan qvarstad läggas, inhemte
Chefen för Justitie-departementet i
underdånighet----— —
5.
8:o. Finner Chefen för Justitiedepartementet
eller hans ombud sig
befogad-----trefaldt för
fattas,
hvaraf den ena tillställes
Chefen för Justitie-departementet eller
hans ombud, den andra magistraten
och dan tredje boktryckaren. Magistraten
vare pligtig — — — —
— embetets förlust. Chefen för
Justitie-departementet eller hans ombud
äge ej makt att — — — —
anstalt foga; men icke må han om
någon sådan föregående qvarstad,
som här framföre närnndt är, förordna
utan Chefens för Justitie-departementet
eller hans ombuds hörande och
tillstyrkande. År målet till laga
domstol kommet och qvarstad der
af aktor yrkad, bör domstolen sig
deröfver, inom åtta dagar, utlåta,
men likväl, derest det utan tidsutdrägt
ske kan, Chefens för Justitie
-
Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:o 6.
19
påståendet, Jfortfares ändock med
rättegången; men om påståendet
gillas, och har Justitie-statsministern
eller hans ombud sådant tillstyrkt
ll:o Angripas uti af trycket —
— — — — allmän lag föreskrifva;
dock må, underdomaren, vid sådana
enskilda skrifter, utan inkemtadt utlåtande
af Justitie-statsministern eller
haris ombud, qvarstadsfrågorSupptaga
— — — —
12:o. 1 frågor om qvarstad —
— — —- med, qvarstad belagd''eller
i det fall, att skriften ej blifvit,
enligt 4 § 2 inom., till Justitie-statsministern
eller dess ombud inlemnad.
delbar temeritet eller hans ombuds utlåtande
inhemtas. Afslås qvarstadspSståendet,
fortfares ändock med
rättegången; men om påståendet
gillas, och har Chefen för Justitiedepartementet
eller hans ombud sådant
tillstyrkt — — — — —
ll:o. Angripas uti af trycket —
— — — — allmän lag föreskrifva;
dock må underdomaren, vid sådana
enskilda tvister, utan inhemtadt utlåtande
af Chefen för Justitie-departementet
eller hans ombud, qvarstadsfrågor
upptaga — — — —
12:o. I frågor om qvarstad —
---— rnec| qvarstad belagd eller
i det fall, att skriften ej blifvit,
enligt 4 § 2 inom., till Chefen för
Justitie-departementet eller hans ombud
inlemnad.
13:o. Yarder någon af trycket
— — — — — andra makter, ege
Konungen att derom, efter sakens
och omständigheternas beskaffenhet,
i nåder förordna samt, om Han så
13:o. Varder någon af trycket
■—-----andra makter, äge
Konungen att derom, efter sakens
och omständigheternas beskaffenhet,
i nåder förordna samt, om Han så
nödigt pröfvar, om skriftens seqve- nödigt pröfvar, om skriftens seqvestrerande
och indragning genom Dess stirrande och indragning genom CheJustitie-st
åt sminister eller Justitiekan- fen för Justitie-departementet eller
sler, såväl hos boktryckare som för- Justitiekansler n, såväl hos boktryckare
säljare eller andra utspridare, låta som försäljare eller andra utspridare,
föranstalta — — — — — låta föranstalta — — — — — —
Anm. I det fall, att såväl det under nästförestående
moment, som det härofvan under mom. 1 upptagna
förslag till förändring i 6 § Regeringsformen
varder af Riksdagen antaget, kommer nämnde § att
erhålla följande förändrade lydelse:
Af Statsrådets ledamöter skola sju
vara chefer, hvar för sitt departement,
nemligen:
20
Konstitntions-UtsJcottets Utlåtande N:o 6.
Ministern för utrikes ärendena
för Utrikes-departementet;
En chef för Justitie-departemen
tet;
En
för .KW^s-departementet, hvilken
tillika vare Konungens rådgifvare
i kommandomål;
En för Civil-departementet;
En för Finans-departementet;
En för Ecklesiastik-departementet;
samt
En för departementet för näringar
och allmänna arheten.
Den närmare fördelningen af
ärendena, departementen emellan,
bestämmes af Konungen genom en
särskildt utfärdad, offentligen kungjord
stadga.
Bland de tre statsråden utan
departement böra minst två hafva
förvaltat civil beställning.
Stockholm den 20 Mars 1874.
o
A Utskottets vägnar:
TH. MUNCK af ROSENSCHÖLD.
Reservationer:
af Herr Mund, af Bosenschöld: »Den fråga, som utgör föremål för
Utskottets förevarande utlåtande, omorganisation af Statsrådet, kan, enligt
min tanke, icke på ett tillfredsställande sätt lösas, utan att man dervid
fäster sin uppmärksamhet på organisationen af embetsverken i all
-
Könstitutions-TJtsJcottets Utlåtande N:o 6.
21
mänhet. Yrkanden på förändringar af dessa hafva tid efter annan framstälts,
på senare tiden med ökad ifver, och torde i vissa fall ej sakna
skäl, ehuru jag tror, att man i allmänhet icke gjort sig full reda för
hvari felen bestå och huru förändringarne höra verkställas. Länder med
utveckladt kommunalväsende behöfva jemförelsevis få embetsman, och
otvifvelaktigt skulle vår embetsmannakorps kunna i betydlig mån inskränkas,
om kommunerna öfvertogo och genom sina förtroendemän bestredo
de åligganden, som lämpligen kunde å dem från statens tjensteman öfverflyttas.
I allmänhet synes det mig, att man i denna fråga vill börja
i oriktig ordning. Om man icke ändrar de författningar, embetsmännen
hafva att tillämpa, skall man vid sina omorganisationer endast återfå
samma sak under en förändrad form. Om deremot vår invecklade ekonomiska
lagstiftning förenklades, och andra förändringar i lagarne vidtogos,
genom borttagande af stadganden, som utan nytta betunga arbetet
för embetsmännen, skulle desses antal otvifvelaktigt kunna minskas
och eu omorganisation af embetsverken ej möta synnerliga hinder. Motionären
har nu föreslagit, att, med oförändrade förhållanden i öfrig!,
omorganisationen skulle börja inom sjelfva Statsrådet. Redan af ofvan
antydda skäl finner jag tidpunkten för förslaget ej väl vald; och den är
det ändå mindre, då man ihågkommer, dels att nyss en förändring inom
Stats-departementens expeditioner egt rum genom inrättande af särskilda
byråer, derigenom arbetet för departementscheferne utan tvifvel kommer
att underlättas, dels ock att förslag blifvit af Kongl. Maj:t till Riksdagen
framstäldt att befria departementscheferne från handläggning af åtskilliga
besvärsmål. Medgifvas måste dock, att, oaktadt den lindring i arbetet,
som härigenom kan vinnas, chefen för Civil-departementet fortfarande kommer
att vara öfverhopad af allt för trägna göromål. Lika med Utskottet
tror jag dock icke, att hjelpmedlet häremot bör sökas uti inrättande af
ett nytt Stats-departement, utan fast hellre i en omflyttning af ärenden
inom de redan befintliga. Deremot vågar jag icke, såsom Utskottet, söka
vinna målet genom att föreslå de båda Krigs-departementens sammanslagning
till ett, helst omorganisation af såväl landt- som sjöförsvaret nu
pågår. Ärendenas mängd i Landtförsvars-departementet lärer dessutom
redan vara så stor, att sammanslagningen äfven af detta skäl ej är lämplig.
Begagnande af den rätt, Kongl. Maj:t enligt grundlagen eger att
fördela ärendena emellan Departementena, torde för ändamålet vara tillfyllestgörande.
En anna^i utväg att underlätta arbetet inom Statsrådet
torde äfven förefinnas. Åtskilliga ärenden, såsom fastställande af bolagsordningar
och ritningar in. fl., kunna, enligt mitt förmenande, utan olägenhet
öfverlemnas till underordnade myndigheters handläggning; och i
22
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 6.
sådant fall komma de endast i händelse af klagomål att blifva föremål
för Kongl. Maj:ts pröfning.
Förslaget om inrättande af ett statsrninisters-embete har jag icke
heller kunnat biträda- Behofvet deraf har icke visat sig; och de förhållanden,
som betinga ett sådant embete, synas mig icke hos oss vara för
handen».
af Herr Hallenborg: »Då Riksdagen sistlidet år afslog det vid föregående
år till hvilande antagna förslag om inrättandet af ett statsministersembete,
har jag ansett, att, äfven om den senare tidens erfarenhet
ändå mera än förr ådagalagt behofvet af ett sådant embete, det icke är
sannolikt, att frågan vid denna riksdag kommer att erhålla en mera
gynsam utgång; och då, genom att framställningar i sådant syfte tid efter
annan afslås, saken nödvändigt kommer att lida, har jag ansett att
Utskottet icke vid innevarande riksdag ånyo borde hafva framkommit
med förslag i samma ämne.
Beträffande vidare Utskottets förslag om inrättande af ett nytt
Stats-departement, inser jag visserligen fördelarne deraf, men tror likväl,
att en sådan förändring i den nu gällande anordning lämpligast bör göras
på framställning af Regeringen, som lättare än Riksdagen är i stånd
att göra den utredning, som för ändamålets vinnande är nödig; och af
denna anledning skulle jag funnit mig förhindrad att biträda Utskottets
förslag, äfven om det utan vilkor framkommit; men då i sammanhang
dermed Utskottet föreslagit eu förening af Land!-och Sjöförsvars-departementen
under en tid då i och för pågående organisation det är af synnerlig
vigt att hvardera departementet har sin egen chef, har jag ännu
mindre kunnat biträda den mening, som Utskottet uttalat».
af Herr Bergstedt: »I afseende på förslaget om inrättande af ett
särskildt Stats-departement för jordbruket och dermed sammanhängande
näringar samt föreningen till ett enda departement af de båda försvarsdepartementen
instämmer jag i den reservation, som Utskottets ordförande
afgifvit. Hvad åter frågan om en så kallad konseljpresident beträffar, så
har jag, utan att i öfrigt bestrida fördelarne af en sådan anordning, ansett
denna fråga under nu varande omständigheter icke böra ånyo upptagas».
af Herr, von Ehrenheim, med hvilken Herrar Björkenstam, von
Möller, Odelberg och Reuterskiöld instämt: »Jemte det jag reserverar mig emot
Utskottets förslag att förena Landt- och Sjöförsvars-departementen till ett de
-
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 6.
23
partemerit, får jag tillika anmäla, att jag icke deltagit i beslutet atttillstyrka
införandet af ett statsministers-embete, enär jag icke anser den
närvarande tidpunkten lämplig för denna frågas återupptagande. Deremot
anser jag i alla afseenden lämpligt, likasom af behofvet i hög grad
påkalladt, att ett nytt civilt departement inrättas; och får jag derföre
tillstyrka, ^ att följande förslag till förändrad lydelse af 6 § Regeringsformen
må förklaras hyllande till grundlagsenlig behandling:
»Af Statsrådets ledamöter skola åtta vara chefer, hvar för sitt departement,
nemligen:
Justitie-statsministern, för Justitie-departementet;
Statsministern för utrikes ärendena, för Utrikes-departementet;
En. chef och föredragande Statsråd för Landtförsvars-departementet,
hvilken tillika vare Konungens rådgifvare i kommandomål för arméen
En
för Sjöförsvars-departementet, hvilken tillika vare Konungens
rådgifvare i kommandomål för flottan;
En för Civil-departementet;
En för Finans-departementet;
En för Ecklesiastik-departementet; samt
Eu för Departementet för näringar och allmänna arheten.
Den närmare fördelningen af ärendena, departementen emellan,
bestämmes af Konungen, genom en särskildt utfärdad, offentligen kungjord
stadga.
Af de tvä statsråden utan departement, bör åtminstone ett hafva
förvaltat civil beställning».
af Herr Mannerskantz: »Den rätt, som Konstitutions-Utskottets majoritet
eger, att, efter eget godtfinnande, föreslå eller förorda hvilken förändring
som helst i de grundlagsbud, hvarpå svenska samhällsförfattningen
hvilar, innefattar på en gång sa mycken makt och så mycket ansvar,
att den, efter min åsigt, alltid bör med stor varsamhet och grannlagenhet
utöfvas; och jag tror derföre, att Utskottet nu icke bort uppträda
långt in på regeringsmaktens område med ändringsförslag, som
åsyfta, icke allenast att godtyckligt omdela stats-departementena, utan
pck att i Konungens råd införa ett nytt embete, hvars innehafvare,
just genom det obestämda i den ställning som för honom blifvit föreslagen,
skulle kunna ställa sig eller ställas på en för enskild man allt för
hög plats inom vårt samhälle.
Ändringsförslag af den beskaffenhet och det omfång, som det ifrågavarande,
anser jag böra utgå, icke ifrån representationen, utan ifrån regeringen,
när denna statsmakt sjelf finner förbättrade eller förenklade
24
Konstitutions Utskottets Utlåtande N:o 6.
former för utöfningen af dess verksamhet vara behöfliga. Ett sådant behof
har Regeringen upprepade gånger, och ännu för kort tid sedan, uttryckligen
erkänt finnas i afseende på Civil-departernentets delning, och
om ingenting annat derigenom hade blifvit ifrågastäldt, skulle jag derföre
gerna hafva biträdt Utskottets förslag och för min del ansett den
högre kostnad, som ett nytt Stats-departements inrättande skulle förorsaka,
fullt uppvägas af den ökade lättnad och säkerhet i den högre administrationens
gång och för regeringsärendenas omsorgsfulla behandling, som
derigenom skulle vinnas.
Beträffande åter sammanförandet af de ärenden, som nu tillhöra
de båda Landt- och Sjöförsvars-departeinentena, till ett gemensamt
Krigs-departement, tycker också jag framskymta såsom eu möjlighet, att
en sådan sammanslagning framdeles utan olägenhet skall kunna göras,
och dermed vinnas någon, om ock ringa, besparing i statsutgift. Men då
jag vet, att mina föreställningar eller förhoppningar i nämnda afseende
grunda sig på alltför liten verklig sakkunskap, finner jag dem så sväfvande
och otillförlitliga, att jag icke tilltror mig att derpå låta bygga
något grundlagsändringsförslag — för hvars framställande jag dessutom
måste anse tidpunkten vara mycket illa vald, då chefen för det ena af
de båda departement, som skulle sammanslås, har sig förelagdt att verkställa
ett reorganisationsarbete af den svåra, invecklade och mödosamma
beskaffenhet, att det säkerligen fordrar eu, sällsynt funnen, särdeles kunnig
och skicklig samt framför allt viljestark mans länge och ihärdigt
använda hela kraft för sitt utförande, och då, angående det andra
departementet, med hänseende till sjövapnets närvarande obestämda ståndpunkt,
ännu är oafgjordt, hvilken större eller mindre betydenhet dess
verksamhet för framtiden kan komma att få för vårt lands försvar.
Den tredje hufvuddelen af Utskottets förslag måste, om den eger
någon vigt, komma att utöfva en mycket väsendtlig och, som jag tror,
alldeles icke gagnelig inverkan å vårt hela samhällsskick. Jag har börjat
ställa i tvifvel, om förändringen är vigtig eller icke; ty detta beror af
den olika ställning, som den nye statsministern kan komma att inom Regeringen
intaga. Skall den endast innefatta att vara ordförande i Statsrådet,
då Konungen ej är närvarande, eller vid ärendenas förberedande
behandling derstädes, då erhåller statsministersbefattningen visserligen ingen
särskild betydenhet; men den kan då, utan fara att ej blifva ordentligt
skött, men med bättre utsigt att kunna tillbakahålla täflan om främsta
platsen eller största makten, lika gerna hädanefter, såsom hitintills,
vara anförtrodd åt Justitie-departementets chef. Helt annorlunda ställer
opaginerad Kontrollera mot PDF
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 6.
sig deremot förhållandet, om genom den nya institutionen, antingen redan
från början eller under dess utveckling, statsministern blir Statsrådets
icke blott tilifällige ordförande utan ständige verklige chef, som i
sådan egenskap framstår både inom regeringen och inför såväl representationen
som hela folket. Ty, om den ministér, hvari han är chef, eller
den konselj, hvari han är president, med fullständig tillämpning af det
så kallade parlamentariska systemet, alltid bildas af ledarne för det flertal,
hvars meningar råda inom representationen, då blir det han — statsministern
— som, såsom dessa ledares ledare, genom det herrskande flertalets
makt och vilja, i verkligheten blir landets regent; och detta tror
jag icke öfverensstämma hvarken med forna tiders erfarenhet om hvad
som är oss nyttigt, eller med vår nu gällande, med det tryggande stödet
af eu stark och sjelfständig konungamakt försedda samhällsförfattning,
eller med vår rätt förstådda framtida välfärd. Jag känner väl, att andra
länder eller folk finnas, der nämnda system erhållit en mycket utsträckt
tillämpning, utan att skada deraf uppkommit. Men derföre, att
man annorstädes, genom lång vana eller under sammanhållande nationella
idéers inflytelse, har lärt sig att val styra sig sjelf, följer icke. att
man kan gorå det öfverallt, äfven der man ännu icke visat sig van att
rätt bruka en nyss förvärfvad förökad makt; och om än den tid kanske
kommer, då man äfven här — sedan folkviljan hunnit upplysas och mogna
till mera klar uppfattning, om hvad som är det allmänna bästa — skall
kunna låta sjelfstyrelsens idéer mera oinskränkt och omedelbart tillämpas,
så bör man åtminstone vänta dermed till dess man fått se landets offentlige
män förena sig att kämpa i främsta rummet för stora vigtiga samhällsnyttiga
idéer, och icke för särskilda, om än mycket betydande klassintressen,
samt i spetsen för starka sådana föreningar stå högsinnade ledare,
som, fasta i egen öfvertygelse men i öfrigt glömska af sig sjelfve,
med kraft och allvar ihärdigt sträfva emot klart sedda, högt ställda fosterländska
mål. För sådana män behöfves dock någon särskild framstående
plats i landets regering icke på förhand finnas beredd; men om
den deremot för tidigt tillredes, kan den komma att stå öppen och inbjudande
till sådana obehöriga försök att tilltvinga sig regeringsmakten,
som man för icke längesedan, och ej långt ifrån oss, har sett göras. Må
Konungen och dess Regering, när tiden dertill kan anses vara inne, föreslå
en Statsminister, antingen till ordförande eller till chef i Statsrådet
och må den nya befattningens gränser dervid samtidigt noga bestämmas,
och det kan derefter komma på allvar i fråga att pröfva, om förslaget,
såsom både gagneligt och tidsenligt, kan antagas, eller icke. Men, såsom
Bill. till Rilcsd. Prat. 1874. 3 Sami. 5 Hatt.
26
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 6.
det nu har framkommit, måste det anses såsom ett nytt, om ock ej med
fullt klar afsigt, gjordt försök till konungamaktens inskränkande eller försvagande,
hvilket lika bestämdt nu bör tillbakavisas, som sådant hade
bort ske med flera dess, efter det nya representationssättets införande,
framträdda och allt för lätt framsläppta föregångare, och, som man bör
hoppas, skall ske med alla efterföljande förslag af samma syftning».
af Herr Rydin mot Utskottets hemställan under mom. 1.
Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1874.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.