Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Friherre von Schulzenheims motion om ändring af 6 § Regeringsformen.

1874-03-20 · 26 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,4 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 22 av 26 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1874:6, Utlåtande, i anledning af Friherre von Schulzenheims motion om ändring af 6 § Regeringsformen.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutions- UtsTcottets Utlåtande N:o 6.

i

MO 6,

Ank. till Riksd. Kansli den 20 Mars 1874, kl. 12 midd.

Konstitutions-Utskottets Utlåtande, i anledning af Friherre von

Schulzenheims motion om ändring af 6 § Regeringsformen.

I ofvanberörda, inom Andra Kammaren väckta och till Utskottet

remitterade motion (N:o 112) har motionären förmält, bland annat: att,

då jordbruket utan tvifvel vore Sveriges förnämsta och vigtigaste näring

samt med skäl förtjenade benämningen af landets modernäring, det måste

förefalla besynnerligt, att lagstiftaren hittills icke ansett det tillbörligt och

nödvändigt, att denna näring, på hvars välbefinnande nationens existens väl

ytterst berodde, vid Konungens rådsbord representerades af en rådgifvare,

som hade det speciela uppdraget att med sammanförande af alla

de ärenden, hvilka med jordbruket ägde närmare sammanhang, föra dess

talan vid rådsbordet och inför Konungen; att de ärenden, som närmast

rörde jordbruket, för närvarande handlades af skilj da departement; hvartill

komme, att det departement, som på sin lott erhållit största delen

af dessa ärenden, derjemte bekommit så många andra heterogena ämnen

till samtidig vård, att man icke med någon billighet och äfven under

förutsättning af den utmärktaste förmåga hos Departements-chefen kunde

fordra, att han skulle besitta insigt i dem alla; att jordbruket följaktligen

både behöfde och borde anses hafva rätt att fordra ett särskildt departement

för sig och dermed närmast sammanhängande ärenden; samt att

genom förändringen af en konsultativ statsrådsplats till Departementschefsplats

den nya anordningen icke borde möta särdeles svårighet

eller kostnader.

Bih. till Riksd. Prof. 187i. 3 Sami. 5 Häft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 6.

I öfverensstämmelse härmed och då motionären för öfrigt ansett

erforderligt, att en af Statsrådets ledamöter hade uppdrag att vara konseljpresident

så väl vid ärendenas beredning inom Statsrådet, som isynnerhet

för de fall, att regenten tillfälligt, af sjukdom eller vistande i brödrariket,

vore hindrad att med Statsrådet sammanträda, har motionären

föreslagit, att 6 § Regeringsformen måtte erhålla följande förändrade

lydelse:

”Af Statsrådets ledamöter, hvaraf en af Konungen förordnas till

ordförande i Statsrådet, skola åtta vara chefer, hvar för sitt departement,

nemligen:

En för Justitie-departementet;

En för Utrikes-departementet;

En chef och föredragande Statsråd för Landtförsvars-departementet,

hvilken tillika vore Konungens rådgifvare i kommandomål för artnéen;

En för Sjöförsvars-departementet, hvilken tillika vore Konungens

rådgifvare i kommandomål för flottan;

En för Civil-departeinentet;

En för Departementet för jordbruket och kommunikationerna;

En för Finans-departementet;

En för Ecklesiastik-departementet.

Den närmare fördelningen åt ärendena, Departementen emellan,

bestämmes af Konungen genom en särskilt utfärdad, offentligen kungjord

stadga. Af de tvä Statsråden utan Departement bör en hafva förvaltat

civil beställning».

Redan länge har erfarits behofvet af en tillökning i de civila statsdepartementens

af grundlagen bestämda antal. Den förändrade form,

som vid 1840 års riksdag gafs åt Statsrådets sammansättning och verksamhet,

visade sig nemligen snart vara af natur att taga ett mera ansträngande

och ansvarsfullt arbete i anspråk af de nya Departementscheferne,

ån man kraft af de embetsmän, hvilka det före Departementalstyrelsens

införande tillkom att bereda och inför Konungen föredraga

regeringsärendena; ty under det desse senare embetsmän eller statssekreterarne

hvar för sig föredrogo i Statsrådet de dem anförtrodda ärenden

utan skyldighet eller ens rättighet att öfvervara hvarandras föredragning,

gjordes det ar 1840 till regel, att Departements-cheferne skulle

närvara vid alla ärendens behandling i Statsrådet med förpligtelse att

yttra sina meningar och under ansvarighet för rådslagen med afseende

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 6.

3

å icke blott de ärenden, som tillhörde hvars och ens eget departement,

utan ock sådane, som lydde under de öfrige. Denna skyldighet och

detta ansvar gjorde det för föredraganden nödigt att vid sidan af den

beredning, han måst egna de mål, hvilka tillhörde hans egen förvaltningsgren,

inhemta kännedom om de ärenden, som af andra Departementschefer

föredrojjos.

o

Man kan ock ganska snart efter förändringens genomförande skönja

spår till fruktan, att bördan skulle blifva Departements* cheferne för tung,

samt till försök att åvägabringa en val behöflig lindring i densamma;

och sedan förslag, åsyftande att afskilja en del ärenden från regeringens

omedelbara handläggning och förlägga deras behandling till andra myndigheter

blifvit, framställde, men icke vunnit Riksdagens bifall, aflat

Kongl. Maj:t den 6 Oktober 1857 nådig proposition till Rikets Ständer

om inrättande af ett nytt departement för allmänna arbeten och kommunikationsanstalter.

I denna proposition anfördes, hurusom det med befolkningens

tillväxt samt jordbrukets, handelns och andra näringars framsteg

allt mer tilltagande behofvet af förbättrade och utvidgade kominunikationsanstalter

rigtat Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på vigten deraf,

att åt denna gren af statsförvaltningen gåfves större enhet, än som under

dåvarande förhållanden kunde påräknas. Ej allenast vetenskapliga,

statistiska och tekniska insigter i förening med en vidsträckt ekonomisk

omtanka, utan äfven mångfaldiga förvaltningsbestyr toges i anspråk vid

de företag, hvilka afsåge kommunikationernas befrämjande vare sig till

lands eller i våra talrika sjöar och vattendrag. Detsamma gällde äfven

om öfriga arbeten, som för landets uppodling eller andra industriel

ändamål till allmänt gagn verkställdes antingen af staten eller med understöd

af statsmedel samt under offentlig uppsigt och kontroll; och ju

mera omfånget af dylika allmänna arbeten vidgades, desto angelägnare

måste det vara, att alla frågor, som på dem hade afseende, blefve under

en egen gemensam styrelse och ledning hänförde.

I memorial den 6 November 1857 förklarade Konstitutions-Utskottet

sig icke hafva någon väsentlig anmärkning att framställa mot det

föreslagna nya stats-departementets inrättande. Då Utskottet likväl icke

gillade af Kongl. Maj:t tillika föreslagen tillökning i de s. k. konsultativa

Statsrådens antal från tre till fyra, samt Utskottet icke ägde att annorledes

än i dess helhet till- eller afstyrka den af Kongl. Maj:t föreslagna

grundlagsändringen, såg Utskottet sig nödsakadt att afstyrka bifall till

den flådiga propositionen; men i nytt memorial den 17 i samma månad

framlade Utskottet sjelft ett förslag, som, med uteslutande af den ifrågasatta

tillökningen i de konsultativa Statsrådens antal, endast upptog

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 6.

det af Kong]. Maj:t föreslagna departementet samt bestämde Statsrådens

antal till elfva; och såsom motiv för inrättandet af ett sådant departement

anförde Utskottet, »att föredraganden för Civil-departementet, befriad

från handläggningen af alla ärenden rörande skjutsväsendet, gästgifverier,

allmänna vägar, broar, färjor, kanaler och andra kommunikationsanstalter

samt rörande de allmänna arbeten, som afsåge industriens

befrämjande, sålunda skulle komma i tillfälle att åt den vigtigaste af

landets näringar, landtbruket, med livad dertill hörde, såsom Landtbruksakademien

och landtbruksläroverken, agronoinerne, djurförädlingsinrättningarne,

landtmäteriet, skiftesverket och afvittringarne, hemmansklyfnings-

och jordafsöndrings-ärenden, skogshushållning, in. in., egna all

den''1 trägna omsorg, som denna näringsgrens stora betydenhet och dess

allmänna befrämjande till ett med dess höjd i andra länder jemförlig!

skick onekligen påkallade».

Begge dessa förslag, såväl Kongl. Maj:ts, som Konstitutions-Utskottets,

antogos att hvila till 1859 års riksdag, då Kongl. Maj:ts proposition

godkändes af Adeln och Presteståndet, men afslogs af Borgare- och

Bondestånden, samt Utskottets förslag blcf af Adeln och Borgareståndet

antaget, af Bondeståndet förkastadt, hufvudsakligen — att döma efter

den i Ståndet förda diskussion — emedan det ifrågasatta nya departementet

icke jemväl omfattade landtbruket, och slutligen af Presteståndet

lagdt till handlingarne sedan Bondeståndets derförut fattade beslut blifva

i Presteståndet kändt.

Frågan om tillökning i de civila departementens antal hade således

för den gången fallit, men upptogs snart ånyo. Sedan nemligen

det särskilda Utskott, som 1867 års Riksdag tillsatt rörande jordbrukets

finansiela angelägenheter, hemställt i sjuttonde punkten af sitt den 27

April 1867 afgifna, utlåtande, att alla jordbruket rörande angelägenheter

måtte sammanföras under ett enda departement, vare sig genom organiserande

af ett särskilt stats-departement för jordbruket eller genom

upprättande af en centralmyndighet för dessa angelägenheter under chefen

för Civil-departementet, blef af Kongl. Maj:t till 1868 års Riksdag ny

proposition afbiten om inrättande af ett nytt stats-departement. Till

stöd härför åberopades, att synnerligen Civil- och Ecklesiastik-departementen

blifvit betungade med handläggning af ärenden, hvilka i anseende

till så väl det stora antalet, som den olikartade beskaffenheten, icke

utan stor svårighet kunnat af dem behörigen medhinnas; att Ecklesiastik-departementet

dessutom icke blott vore ett embetsverk, som hade

att handlägga dit inkomna mål, utan ock utvecklat sig till en verklig

läroverksstyrelse, hvars personliga beröring med läroverken fordrade icke

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 6.

5

mycket mindre tid, än de inkomna målens handläggning; att från detta

departement väl kunde lämpligen skiljas befattningen med medicinal-,

veterinär- och fattigvårds-ärendena; men att Civil-departementet så mycket

mindre skulle kunna öfvertaga dessa ärenden, som detsamma ty förutan

hade stort behof af lättnad samt dess göromål skulle ännu mera

förökas om, på sätt Riksdagen ifrågasatt, Kommers-kollegium indroges

och dithörande ärenden till större eller mindre del komme att mera

omedelbart hänskjutas till vederbörande stats-departement. Med afseende

härå och då en ändamålsenlig vård om jordbruket, handeln och de öfriga

näringarne samt allmänna arbeten skulle befrämjas derigenom, att

dithörande regeringsärenden sammanfördes under ett för dem gemensamt

afsedt departement, inom hvilket för desammas handläggning nödig sakkunskap

kunde påräknas, föreslog alltså Kongl. Maj:t eu sådan ändring

af 6 § Regeringsformen, att af Statsrådets ledamöter älta skulle vara

chefer, hvar för sitt departement, och att bland desse eu skulle vara

chef för Departementet för näringar och allmänna arheten.

Samtidigt väckte jemväl Friherre von Schulzenheim förslag om

inrättande af ett nytt statsdepartement, men ville till detsamma hänvisa endast

jordbruksnäringen och kommunikationsväsendet.

Konstitutions-Utskottet, som i utlåtande den 9 April 1868 lifligt

behjertade nödvändigheten att snart vidtaga sådana mått och steg, genom

hvilka departements-cheferne vunne någon lättnad från det detaljarbete,

hvarmed de under dåvarande förhållanden betungades, ansåg likväl,

att alla bestämmelser om departementens antal och namn borde ur

grundlagar^ försvinna; hvarföre Utskottet, med hemställan om afslag å

så väl Kongl. Maj:ts proposition, som Friherre von Schulzenheims motion, i

stället föreslog en sådan ändring af 6 § Regeringsformen, att för de särskilda

förvaltningsgrenarne skulle finnas stats-departement till det antal,

som bestämdes genom en af Konungen och Riksdagen gemensamt stiftad

lag, samt att Konungen ägde bland Statsrådets ledamöter utnämna departementschefer,

hvilka vore föredragande hvar och en för sitt departement.

Med detta förslag var likväl ingen af Riksdagens begge Kamrar

nöjd. Andra Kammaren återförvisade ärendet till Konstitutions-Utskottet;

hvaremot Första Kammaren afslog samtliga ändringsförslagen; utvisande

dock det dervid förda diskussionsprotokoll, att bifall vägrades till

Kongl. Majtts proposition först sedan dåvarande Justitie-statsministern

uttryckligen förklarat sig afstå från att yrka propositionens antagande

att hvila till nästföljande riksdag: detta med afseende å, bland annat,

olämpligheten för Riksdagen, sedan kort förut ett särskildt Utskott blif
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:o 6.

vit- tillsatt i anledning af väckt motion om åtgärders vidtagande till besparing

i utgifterna för den civila administrationen samt med förslag

till grunder för ett sådant ändamåls vinnande, att på förhand, innan

resultatet af särskilda Utskottets verksamhet blifvit kändt, binda händerna

på sig vid den pröfning, som Riksdagen komme att egna åt Utskottets

arbete.

Åt denna redogörelse torde visa sig, att förevarande fråga varit

omfattad med det största intresse af både Regering och Riksdag, ehuru

enighet icke kunnat uppnås om ändamålsenligaste sättet för densammas

afgörande. Ingen tvekan lärer emellertid förefinnas derom, att icke Civil-,

Finans- och Ecklesiastik-departementen för närvarande äro hvart

för sig öfver höfvan betungade så väl till följd af dithörande ärendens

mängd, som med afseende å ärendenas olikartade beskaffenhet. Ett sådant

förhållande bör icke längre få fortfara. Både Regeringens anseende

och de af Regeringens åtgärder beroende kunna deraf komma att lida.

Om nemligen området för de särskilda afdelningarne inom förvaltningen

är alltför stort, kan chefen svårligen hafva de insigter uti och det Intresse

för alla inom området liggande förvaltningsgrenar, som af en chef

fordras. Han kan följaktligen ej heller sjelf följa samtlige de under honom

lydande institutioner inom landet i deras verksamhet och utveckling

eller bereda sig kännedom om hvad i andra länder till likartade

inrättningars förbättring sker, utan måste i vissa delar af förvaltningen

mer än önskligt kan vara bero af underordnade myndigheter. På ett

lagom stort omfång för hvarje departement ligger derföre stor vigt från

synpunkten af det allmänna bästa; och så väl med hänsigt härtill, som

på grund af de redan förut till stöd för ett nytt stat-s-departements inrättande

anförde skäl anser Utskottet af behofvet påkalladt, att ofvannämnde

tre departement varda i fyra fördelade.

En dylik fördelning kan likväl företagas utan att derigenom departementens

nuvarande antal behöfver ökas. Redan år 1868 i sitt

då afgifna, här ofvan omförmälda utlåtande anmärkte Utskottet, att sjöförsvaret,

som alltmer inskränkts till personal och materiel samt närmat

sig till att utgöra blott en förstärkning af landtförsvaret, borde kunna

med detta senare förenas under en gemensam chef, såsom förhållandet

då var i Österrike och Preussen. Denna åsigt, hvilken under diskussionen

öfver Utskottets utlåtande biträddes af ledamöter i begge Kamrarne

vidhåller Utskottet ännu; och torde närvarande tidpunkt vara desto

lämpligare för sammanslagningen af de begge krigsdepartementen till

ett, som en omorganisation af försvarsväsendet efter all sannolikhet förestår

och det vore af stor nytta om dervid landt- och sjöförsvaret komme

att efter en gemensam plan ordnas.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:o 6. 7

Utskottet har visserligen icke förbisett, att de af Utskottet nu förordade

förändringar synnerligen ingripa i Regeringens egen verksamhet

och således måhända bort förutsätta ett förslag derom från Regerinoens

sida. I afseende pa det förstnämnda af de ifrågasätta nya Departementen,

hvilket, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts proposition af år

1868, lämpligast torde böra omfatta näringarne och de allmänna arbetena,

anser Utskottet likväl ingen sådan betänklighet föreligga. I de uttalanden

af Chefen och föredragande Statsrådet för Civil-departementet, som

ägt rum dels inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet den 28 November

... (se Kongl. Maj:ts nådiga Proposition

till nu pågående Riksdag angående statsverkets tillstånd och behof, Bil.

N:o 5 b. pp. 23—25), dels ock i Första Kammaren den 24 sistlidne Januari

(se Kammarens tryckta protokoll pp. 49—50) ligger nemligen, enligt

Utskottets förmenande, ett otvetydigt bevis, att från Regeringens

sida ett dylikt Departement fortfarande önskas, ehuru Regeringen, då de

begge förut derom framställda förslagen blifvit af Representationen förkastade,

icke velat för tredje gången utsätta sig för Riksdagens afslag.

Hvad åter det föreslagna gemensamma Krigs-departementet beträffar, har

hos Utskottet, med den kännedom Utskottet eger om göromålen i de

nuvarande Landt- och Sjöförsvars-departementen, icke den ringaste farhåga

uppkommit, att vidden och beskaffenheten af samma göromål kunna

lägga hinder i vägen för den ifrågasatta sammanslagningen, helst sedan

den grundsats i fråga om arbetssättet i Konungens Kansli blifvit till fullo

genomförd, att Departementen efter de särskilda hufvudgrupperna af

ärenden indelas i erforderligt antal byråer, hvilkas chefer med biträde

af underlydande tjensteman underkasta ärendena en grundlig förberedande

detaljbehandling; och vid sådant förhållande har Utskottet desto

mindre kunnat hysa någon fruktan för att Regeringen, derest Riksdagen

gillar Utskottets förslag, skulle hafva något att deremot invända, som

det nya Krigs-departementet icke kan träda i verksamhet förr än år 1877

och följaktligen god tid förefinnes till vidtagande af de förberedande åtgärder,

som kunna vara af nöden.

Genom den af Utskottet nu föreslagna förändringen skulle den

stora fördel vinnas, att ett länge kändt och erkändt behof af ett särskildt

Departement för näringarne och de allmänna arbetena blefve fyldt, men

att, detta oaktadt, Departementens antal icke behöfde ökas. På befrielsen

från en sådan tillökning lägger Utskottet för sin del af både politiska

och finansiela skäl stor vigt. Man finner också huru annorstädes antalet

af Departementschefer hållits vid den lägsta möjliga siffra, så att det endast

i länder sned högst betydligt större folkmängd och utveckling, än

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutions-UtsTcottets Utlåtande N:o 6.

vårt, öfverstiger det hos oss nu befintliga, och det lärer icke kunna med

fog påstås, att våra förhållanden fordra för ärendenas ändamålsenliga gång

ett större antal Departements-chefer, än som i andra länder anses af nöden.

Utskottet, som med afseende å det resultat, hvartill Utskottet vid

ofvan upptagna pröfning kommit, icke anser skäl förefinnas att tillstyrka

den af motionären föreslagna nedsättning i antalet af de konsultativa

Statsråden, har vidare att yttra sig öfver den del af förevarande motion,

som afser upphörande af den för Justitie- och Utrikes-statsministrarne nu

stadgade högre värdighet samt tillerkännande af rätt för Konungen att

nämna hvilken som helst af Statsrådets ledamöter till »ordförande i Statsrådet».

Härvid får Utskottet till en början anmärka, dels att denna af

motionären föreslagna benämning blifvit mindre lyckligt vald, då enligt

våra grundlagar ingen annan än Konungen är Statsrådets ordförande,

samt dels att Chefen för Utrikesdepartementet i alla händelser torde fortfarande

böra benämnas Minister för utrikes ärendena, enär det icke lärer

sakna all betydelse, att han kan tillägga sig denna titel vid den utrikes

brefvexlingen, och han dessutom, i olikhet med de öfrige departementscheferne,

utöfvar verkliga minister-funktioner och innehar en särskild ställning

såsom representant för begge de förenade rikena; men för öfrigt har

Utskottet ingenting att erinra emot det egentliga syftet af motionen i

förevarande del. Såsom bekant är, kan stadgandet om högre värdighet

för Justitie-statsininistern numera endast ur historisk grund förklaras. Det

gamla Riksdrots-embetet, som af Gustaf III blifvit återupplifvadt, hölls

ännu år 1809 besatt; och då man åt dess innehafvare, som tillika var

främste ledamot af Högsta Domstolen och president i Svea Hofrätt, ville

inrymma en plats i det nya Statsrådet, kunde detta ej ske med mindre,

än att han der bibehöll den höga värdighet, hvartill hans fordna rang

och innehafvande embeten berättigade honom. Af denna anledning och

då Justitie-statsininistern fortfarande intill år 1840 innehade den särskilda

ställning i förhållande till Statsrådets öfriga ledamöter, att han tillika var

ledamot af Högsta Domstolen,, blef han beklädd med statsministers värdighet.

Sedermera hafva likväl dessa förutsättningar för bibehållande af

den högre värdigheten försvunnit; och då af flera skäl statsministers värdigheten

icke torde böra ur våra grundlagar helt och hållet borttagas,

finner Utskottet det vara lämpligast att åt Konungen öfverlemnas att till

Statsminister utse den af sina rådgifvare, hvilken han anser kunna med

största fördel för ärendenas gång bekläda en dylik befattning, utan att

dermed ett visst departement eller ens något departement behöfver vara

förenadt. Det måste nemligen vid val af chef för Justitie-departementet

obestridligen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 6.

15

obestridligen kunna medföra olägenhet, att denna befattning nödvändigt

skall tillhöra innehafvaren af första platsen i Konungens råd. Man kan

vara en utmärkt statsman, utan att äga den omfattande lagkunskap samt

de djupare teoretiska och praktiska insigter, hvilka äro oumbärliga för

den, som skall uppgöra eller granska förslag till allmänna lagbud; likasom

tvärtom en person kan vara fullt qvalificerad såsom Chef för Justitiedepartementet,

men deremot sakna de egenskaper, hvilka på en statsministersplats

fordras; och intet skäl torde vara för handen att bibehålla ett

grundlagsstadgande, som kan föranleda dertill, att en person, som är den

mest tjenlige till Chef för Justitie-departementet, icke kan i denna egenskap

användas blott på den grund, att han icke är lämplig eller villig att

såsom statsminister fungera.

Slutligen och då Utskottet till följd af de grundlagsändringar,_ här

ofvan förordats, jemväl bort ifrågasätta förändring af 34 § Regeringsformen,

har Utskottet ansett sig böra tillstyrka uteslutande af hvad i denna

paragraf stadgas om statsrådsledamöternas rang. Man torde numera temligen

allmänt vara ense derom, att dylika bestämmelser icke hafva sin

plats i grundlag.

öfriga af Utskottet tillstyrkta förändringar röra endast redaktionen

och äro nödvändiga följder af dem, hvilka Utskottet ansett böra vidtagas

i 5 och 6 §§ Regeringsformen.

Utskottet hemställer alltså:

l:o att Riksdagen, med anledning af Friherre von Schulzenheims

motion i hvad den afser inrättande af ett särskilt

departement för jordbruket och dermed närmast sammanhängande

ärenden, måtte antaga att hvila tillvidare

grundlagsenlig behandling följande förändringar i

Regeringsformen.

§

Nuvarande lydelse:

Af Statsrådets ledamöter skola

sju vara chefer, hvar för sitt departement,

nemligen:

Justitie-statsministern för Justitie-departementet

;

Bih. till JMksd. Prof. 1874. 3 Sami.

6.

Föreslagen lydelse:

Af Statsrådets ledamöter skola

sju vara chefer, hvar för sitt departement,

nemligen:

Justitie-statsministern för Justitie-departementet

;

5 Haft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutions-Utskottets inlåtande N:o 6.

Statsministern för utrikes ärendena

för Utrikes-departernentet;

En chef och föredragande statsråd

för Latidtförsvars-departementet,

hvilken tillika vare Konungens

rådgifvare i kommando-inål för arméen;
En

för sjöförsvarsdepartementet,

hvilken tillika vare Konungens rådgifvare

i kommando-mål för flottan;

En för Civil-departementet;

En för Finans-departementet; samt

En för Ecklesiastik-departementet.

Den närmare fördelningen af ärendena,

departementen emellan, bestämmes

af Konungen genom en särskilt

utfärdad, offentligen kungjord

stadga.

Bland de tre statsråden utan departement

böra minst två hafva förvaltat

civil beställning.

Statsministern för utrikes ärendena

för Utrikes-departementet;

En chef och föredragande statsråd

för /fnys-departementet, hvilken

tillika vare Konungens rådgifvare

i kommando-mål;

En för Civil-departementet;

En för Finans-departementet;

En för Ecklesiastik-departementet;

samt

En för departementet för näringar

och allmänna arheten.

Den närmare fördelningen af

ärendena, departementen emellan,

bestämmes af Konungen genom en

särskildt utfärdad, offentligen kungjord

stadga.

Bland de tre statsråden utan departement

böra minst två hafva förvaltat

civil beställning.

§ 15.

Kommando-mål, hvarmed förstås

sådane, som Konungen, i egenskap

af högste befälhafvare öfver krigsmakten

till lands och sjös, omedelbarligen

besörjer, må Konungen, då

han sjelf förer riksstyrelsen, afgöra

i närvaro af den bland Krigsdepartementens

chefer, till hvars departement

ärendet liörer. Honom åligge

Kommandomål, hvarmed förstås

sådane, som Konungen, i egenskap af

högste befälhafvare öfver krigsmakten

till lands och sjös, omedelbarligen

besörjer, må Konungen, då han

sjelf förer riksstyrelsen, afgöra i

närvaro af chefen för krig s-departementet.

Honom åligge — — — —

2:o att Riksdagen, med anledning af Friherre von Schulzenheims

motion i hvad den afser tillerkännande af

rätt för Konungen att bland samtlige sina rådgifvare

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitulions-Utskottets Utlåtande N:o 6.

11

utse Statsminister, måtte antaga att hvila till vidare

grundlagsenlig behandling följande förändringar i

Regeringsformen.

§

Nuvarande lydelse:

Statsrådet skall bestå af tio ledamöter,

hvilka äge att alla der förekommande

ärenden öfvervara; ej må

fader och son eller bröder på en

gång vara ledamöter af Statsrådet.

§

Af Statsrådets ledamöter skola

sju vara chefer, hvar för sitt departement,

nemligen:

Justitiestatsministern för Justitiedepartementet

;

Statsministern för utrikes ärendena,

för Utrikesdepartementet;

En chef och föredragande statsråd

för Landtförsvarsdepartementet,

hvilken tillika vare Konungens rådgifvare

i kommando-mål för arméen;

En för Sjöförsvarsdepartementet,

hvilken tillika vare Konungens

rådgifvare i kommando-mål för flottan;
En

för Civildepartementet;

En för Finans-departementet; sam t

En för Ecklesiastikdepartementet.

Den närmare fördelningen af

ärendena, departementen emellan,

5.

Föreslagen lydelse:

Statsrådet skall bestå af tio ledamöter,

bland hvilka Konungen utnämne

en Statsminister. Desse äga

att alla i Statsrådet förekommande

ärenden öfvervara. Ej må fader och

son eller bröder på en gång vara

ledamöter af Statsrådet.

6.

Af Statsrådets ledamöter skola

sju vara chefer, hvar för sitt departement,

nemligen:

Ministern för utrikes ärendena

för Utrikes-departementet;

En chef för Justitiedepartementet;
En

för Landtförsvarsdepartementet,

hvilken tillika vare Konungens

rådgifvare i kommando-mål för

arméen.

En för Sjöförsvarsdepartementet,

hvilken tillika vare Konungens

rådgifvare i kommando-mål för flottan.

En för Civildepartementet;

EnförFinans-departementet;samt

En för Ecklesiastikdepartementet.

Den närmare fördelningen af

ärendena, departementen emellan,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 6.

bestämmes af Konungen genom en

särskildt utfärdad, offentligen kungjord

stadga.

Bland de tre statsråden utan departement

böra minst två hafva förvaltat

civil beställning.

§

Ministeriela mål, hvarmed förstås

alla de, som angå rikets förhållande

till främmande makter, må

Konungen låta bereda och handhafva

på det sätt, Honom lämpligast

synes. Statsministern för utrikes

ärendena tillhör att dessa mål

inför Konungen föredraga och anmäla

i närvaro af någon annan Statsrådets

ledamot. År Statsministern

frånvarande — — — — — — —

bestämmes af Konungen genom en

särskildt utfärdad, offentligen kungjord

stadga.

Bland de tre statsråden utan departement

böra minst två hafva förvaltat

civil beställning.

11.

Ministeriela mål, hvarmed förstås

alla de, som angå rikets förhållande

till främmande makter, må

Konungen låta bereda och handhafva

på det sätt, Honom lämpligast

synes. Ministern för utrikes ärendena

tillhör att dessa mål inför Konungen

föredraga och anmäla i närvaro

af någon annan Statsrådets

ledamot. År Ministern frånvarande

§

Konungen äger att i afhandlingar

och förbund med främmande

makter ingå, sedan Han, enligt föregående

paragraf, deröfver hört

aStatsministern för utrikes ärendena

och någon annan tillkallad Statsrådets

ledamot.

§

Då justitie-ärenden i Statsrådet

föredragas, skola, jemte Justitie-statsministern

och två statsråd, två af

Högsta Domstolens ledamöter dem

öfvervara, med den skyldighet att

till protokollet sig yttra, som 9 §

föreskrifter.

12.

Konungen äger att i afhandlingar

och förbund med främmande

makter ingå, sedan Han, enligt föregående

paragraf, deröfver hört

Ministern för utrikes ärendena och

någon annan tillkallad Statsrådets

ledamot.

26.

Då justitie-ärenden i Statsrådet

föredragas, skola, jemte chefen för

Justitie-departementet och två andre

ledamöter af Statsrådet, två Justitieråd

dem öfvervara, med den skyldighet

att till protokollet sig yttra,

som 9 § föreskrifter.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 6.

13

§

Sändebud hos främmande makter

och tjensteman vid beskickningar^

namne Konungen i Statsministerns

för utrikes ärendena och

någon annan tillkallad statsrådsledamots

närvaro.

§

Statsministrar ne innehafve rikets

högsta värdighet och statsråden den

närmaste derintill. Statsminister eller

statsråd må icke tillika annat embete

utöfva, ej heller några inkomster

deraf uppbära. Justitieråd må

ej tillika annat embete innehafva

eller utöfva.

32.

Sändebud hos främmande makter

och tjensteman vid beskickningarne

namne Konungen i Ministerns

för utrikes ärendena och någon annan

tillkallad statsrådsledamots närvaro.

34.

Ledamot af Statsrådet må icke

tillika anrat embete utöfva, ej heller

några inkomster deraf uppbära.

Justitieråd må ej tillika annat embete

innehafva eller utöfva.

Riksdags-ordningen.

§ 32.

Den, som blifvit till riksdags- Den, som blifvit till riksdagsman

vald, skall första gången han man vald, skall första gången, han

efter valet till Riksdag sig inställer, efter valet till Riksdag sig inställer,

inför Justitie-statsministern, eller den, inför Statsministern eller den, KoKonungen

i hans ställe förordnar, nungen i hans ställe förordnar, sin

sin fullmakt till granskning uppvisa fullmakt till granskning uppvisa —

§ 33.

Så snart fullmakterne undergått Så snart fullmakterne undergått

den i mom. 1 af nästföregående pa- den i mom. 1 af nästföregående paragraf

föreskrifna granskning samt ragraf föreskrift^ granskning samt

berättelse om förloppet dervid blif- berättelse om förloppet dervid blifvit

af Justitie-statsministern, eller den vit af Statsministern eller den, i

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 6.

i hans ställe förordnad är, medde- hans ställe förordnad är, meddelad

lad Kamrarne, — — — — Kamrarne, — — — — — — _

§ 34.

Konungen låter offentligen kun- Konungen låter offentligen kungöra

den af Honom för Riksdags göra den af Honom för Riksdags

öppnande bestämda tid, som ej må öppnande bestämda tid, som ej må

utsättas senare än å femte socken- utsättas senare än å femte söckendagen.

efter Riksdags början. På dagen efter Riksdags början. På

den tid skola riksdagsmännen, se- den tid skola riksdagsmännen, sedan

Gudstjenst med dem hållen är, dan Gudstjenst med dem hållen är,

sammankomma på rikssalen, der sammankomma på rikssalen, der

Konungen eller,^ då Han så för godt Konungen eller, då Han så för godt

finner, någon, af Statsministrarne fö- finner, Statsministern eller annan statsrer

ordet. Vid detta tillfälle — — rådsledamot förer ordet. Vid detta

§ 36.

Vill Konungen — — — — Vill Konungen — — — — —

—----— meddelas. -------meddelas.

Då Riksdag------Då Riksdag-----

~~ ~~ välönskningar. — — — — — —- välönskningar.

Derefter uppläses riksdagsbeslu- Derefter uppläses riksdagsbeslutet;

tet ;f hvaruppå Konungen, Sjelf eller hvaruppå Konungen, Sjelf eller

genom någon af Statsministrarne,för- genom Statsministern eller annan

klarar Riksdagen vara afslutad. Statsrådsledamot förklarar Riksdagen

vara afslutad.

Tryckfrihets-förordiiingeii.

§ i
4m.

Utgifvare af dagblad eller 4:o. Utgifvare af dagblad eller

periodiska skrifter anmäle sig, jemte periodiska skrifter anmäle sig, jemte

titeln och tryckningsorten, hos Ju- titeln och tryckningsorten, hos Chestitie-statsministern,

som — — — fen för Justitie-departementet, som —

«k

5:o. Privilegier å boktryckeri — 5:o. Privilegier å boktryckeri —

--'' ~ »il- ----mil. 3

s. 15 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 6.

15

Då ett boktryckeri — — — —

-— --rätt.

Den ett nytt boktryckeri — —

--— ^0^ är. I båda fallen

åligger det Konungens befallningshafvande,

sedan behörig anmälan

hos honom blifvit gjord, att genast

eller med först omgående post derom

underrätta Justitie-statsministern. Anlägges

— ---

8:o. Vid rättegångens början —

--- tillkännagifver. Angår rättegången

dagblad eller periodiska skrifter,

blifve utgifvarens namn af Justitie-statsministern,

i följd af ofvan

föreskrift^ anmälan, uppgifvet. Domaren

— -— —

§

I afseende på bevakningen------

— — — gälla:

l:o. Justitie-statsministern skall

tillkomma att — — — — — —

stadgas.

2:o. Till befrämjande af detta

ändamål vare härmed till ovägerlig

efterlefnad föreskrifvet, att i samma

stund, ej senare än en skrift till försäljning

eller till spridande, på hvad

annat sätt som helst, utgifves, skall

ett exemplar aflemnas, i Stockholm

till Justitie-statsministern och i hvarje

annan ort till hans förordnade ombud.

Boktryckare, som denna föreskrift

uraktlåter, böte hvarje gång

femtio riksdaler; och om han, utan

att vara försedd med Justitie-statsministerns

bevis — —-----stad
gadt

är.

Då ett boktryckeri — — — —

— — — rätt.

Den ett nytt boktryckeri — —

— --sagd är. I båda fallen

åligger det Konungens befallningshafvande,

sedan behörig anmälan

hos honom blifvit gjord, att genast

eller med först omgående post derom

underrätta Chefen för Justitiedepartementet.

Anlägges-----—

8:o. Vid rättegångens början —

— — tillkännagifver. Angår rättegången

dagblad eller periodiska skrifter,

blifve utgifvarens namn af Chefen

för Justitie-departementet, i följd

af ofvan föreskrifna anmälan, uppgifvet.

Domaren — — — — —

4.

I afseende på bevakningen — —

— — — gälla:

l:o. Chefen för Justitie-departementet

skall tillkomma att —--

— — — stadgas.

2:o. Till befrämjande af detta

ändamål vare härmed till ovägerlig

efterlefnad föreskrifvet, att i samma

stund, ej senare än en skrift till försäljning

eller till spridande, på hvad

annat sätt som helst, utgifves, skall

ett exemplar aflemnas, i Stockholm

till Chefen för Justitie-departementet

och i hvarje annan ort till hans

förordnade ombud. Boktryckare, som

denna föreskrift uraktlåter, böte

hvarje gång femtio riksdaler, och

om han, utan att vara försedd med

Chefens för Justitie-departementet bevis

—--— — — stadgadt är.

opaginerad Kontrollera mot PDF

tf!

Ronstihriions-Utsliottets Utlåtande N:o 6.

3:o. I alla de fall, der åtal, enligt

2 § 4 mom. samt 3 §, genom

allmän åklagare anställes, äge Justitiestatsministern

eller dess ombud rättighet

att, då han det nödigt pröfvar,

en skrift med qvarstad belägga låta,

hvilken sist inom åtta dagars förlopp

verkställes. Börande en månad

efter den dag, då i landsort

qvarstaden lagd blifvit, Justitie-statsministern

meddela ombudet sitt gillande

eller upphäfvande deraf. År

uti hufvudstaden qvarstad ej inom

åtta dagars förlopp lagd, eller i

landsorterne Justitie-statsministerns

gillande ej inom ofvanskrifne eu

månads förlopp ankommet, må qvarstad

ej, utan efter laga domstols

och tryckfrihets-komiténs yttrande,

gälla. Men vid alla de tillfällen, då

Justitie-statsministern anser förbrytelser

emot denne lag sig yppa, och

så ofta ej målet hör, vare sig såsom

blott ordningsmål, under hans egen

pröfning, eller, vid personliga förolämpanden,

till den oförrättades enskilda

beifrande, åligge Justitie-statsministern.

, antingen —- — — — —

4:o. Till ordningsmål räknas, om,

vid tryckeris anläggande, uraktlåtes

hvad 1 § 5 mom. derom stadgar, eller

om boktryckare underlåter att, enligt

1 § 10 mom., å skriften utsätta sitt

namn, tryckningsorten och årtalet,

eller om han en hos honom tryckt

skrift till Justitie-statsministern eller

dess ombud inom utsatt tid icke aflemnar

eller om, emot 1 § 12 mom.,

3:o. I alla de fall, der åtal, enligt

2 § 4 mom. samt 3 §, genom

allmän åklagare anställes, äge Chefen

för JUstitie-departementet eller hans

ombud rättighet att, då han det nödigt

pröfvar, en skrift med qvarstad

belägga låta, hvilken sist inom åtta

dagars förlopp verkställes. Börande

eu månad efter den dag, då i landsort

qvarstaden lagd blifvit, Chefen

för Justitie-departement et meddela

ombudet sitt gillande eller upphäfvande

deraf. År uti hufvudstaden

qvarstad ej inom åtta dagars förlopp

lagd, eller i landsorterne Chefens för

Justitie-departementet gillande ej inom

ofvanskrifne en månads förlopp ankommet,

må qvarstad ej, utan efter

laga domstols och tryckfrihetskomiténs

yttrande, gälla. Men vid alla

de tillfällen, då Chefen för Justitiedepartementet

anser förbrytelser emot

denne lag sig yppa och så ofta målet

ej hör, vare sig, såsom blott ordningsmål,

under hans egen pröfning,

eller, vid personliga förolämpanden,

till den oförrättades enskilda beifrande,

åligge Chefen för Justitiedepartementet,

antingen----

4:o. Till ordningsmål räknas, om,

vid tryckeris anläggande, uraktlåtes

hvad 1 § 5 mom. derom stadgar,

eller om boktryckare underlåter att,

enligt 1 § 10 inom., å skriften utsätta

sitt namn, tryckningsorten och

årtalet, eller om han en hos honom

tryckt skrift till Chefen för Justitiedepartementet

eller hans ombud inom

utsatt tid icke afiemnar eller om,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-UtsJcottets Utlåtande N:ö 6.

17

tryckta skrifter, hvarå boktryckarenamn,

tryckningsort eller årtal ej

äro utsatte, föryttras. I desse fall

äge Justitie-statsministern att, i öfverenstämmelse

med hvad denne lag

stadgar, den brottslige genast pliktfälla;

denne likväl obetaget att, der

han sig så befogad finner, hos Konungen,

i dess Justitie-revisions-expedition,

underdåniga besvär anföra, i

Stockholm inom femtonde dagen och

i landsorterne inom en månad sedan

han af Justitie-statsministerns utslag

bevisligen del undfått. För öfrigt äro

ordningsmål ej andra, än sådana

ekonomiska, som, enligt något framdeles

tillgörande boktryckeri- och

bokhandelsreglemente, till Justitiestatsministerns

pröfning kunna höra

och till rubbning af något stadgande

i denne lag icke leda.

5:o. Så snart någon förbrytelse

emot denne lag blifvit af Justitiestatsministern

hos Justitiekanslern

anmäld---—

6:o. Sedan sex månader förlupit

efter det en skrift till Justitiestatsminister

n eller — — — — —

förolämpad. År någon skrift med

qvarstad belagd, då skall åtal ske å

skriften, inom åtta dagar i hufvudstaden

och i orterna åtta dagar efter

det Justitie-statsministerns gillande af

qvarstaden blifvit kunnigt; i annat

fall upphöre qvarstaden och vare

skriftens försäljning obehindrad.

Bill. till Riksd. Prot. 1874. 3 Samt.

emot 1 § 12 mom., tryckta skrifter,

hvarå boktryckarenamn, tryckningsort

eller årtal ej äro utsatte, föryttras.

I desse fall äge Chefen för

Justitie-departement et att, i öfverensstämmelse

med hvad denne lag stadgar,

den brottslige genast pliktfälla;

denne likväl obetaget att, der han

sig så befogad finner, hos Konungen,

i Dess Justi tie-revisions-expedition,

underdåniga besvär anföra,

i Stockholm inom femtonde dagen

och i landsorterne inom en månad

sedan han af Chefens för Justitiedepartementet

utslag bevisligen del

undfått. För öfrigt äro ordningsmål

ej andra, än sådana ekonomiska,

som, enligt något framdeles tillgörande

boktryckeri- och bokhandelsreglemente,

till Chefens för Justitiedepartementet

pröfning kunna höra

och till rubbning af något stadgande

i denne lag icke leda.

5:o. Så snart någon förbrytelse

mot denne lag blifvit af Chefen för

Justitie-departementet hos Justitiekanslern

anmäld — —----

6:o. Sedan sex månader förlupit

efter det en skrift till Chefen för

Justitie-departementet eller — — —

--förolämpad. År någon skrift

med qvarstad belagd, då skall åtal

ske å skriften, inom åtta dagar i

hufvudstaden och i orterna åtta dagar

efter det Chefens för Justitiedepartementet

gillande af qvarstaden

blifvit kunnigt. I annat fall upphöre

qvarstaden och vare skriftens

försäljning obehindrad.

5 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:ö 6.

10:o. I afseende på försäljning

och utspridande af utifrån inkomna

skrifter på svenska språket, äge Justitiestatsminister

n lika rättigheter

1 l:o. Finner Justitiestatsminister^

att-----förblifva. Till den

ändan åligge hvar och en, som bokhandel

idkar, att till Justitie-statsministern

eller hans ombud inlemna

förteckning på inkomna utländska

skrifter. Skulle å någon sådan qvarstad

läggas, inhemte Justitie-statsministern

i underdånighet — — —

§

8:o. Finner Justitie-statsministern

eller dess ombud sig befogad — —

--— trefaldt författas, hvaraf

den ena tillställes Justitie-statsministern

eller hans ombud, den andra

magistraten och den tredje boktryckaren.

Magistraten vare pligtig

— — — — — embetets förlust.

Justitie-statsministern eller dess ombud

äge ej makt att —--—

anstalt foga; men icke må han om

någon sådan föregående qvarstad,

som här framförenärnndtär,förordna

utan Justitie-statsministerns eller hans

ombuds hörande och tillstyrkande.

År målet till laga domstol kommet

och qvarstad der af aktor yrkad,

bör( domstolen sig deröfver, inom

åtta dagar, utlåta, men likväl, derest

det utan tidsutdrägt ske kan, Justitiestatsministerns

eller dess ombuds utlåtande

inhemtas. ATslås qvarstads
-

10:o. I afseende på försäljning

och utspridande af utifrån inkomna

skrifter på svenska språket, äge Chefen

för Justitiedepartementet lika

rättigheter---—

lian Finner Chefen för Justitiedepartementet

att--— förblifva.

Till den ändan åligge hvar och en,

som bokhandel idkar, att till Chefen

för Justitie-departementet eller hans

ombud inlemna förteckning på inkomna

utländska skrifter. Skulle å

någon sådan qvarstad läggas, inhemte

Chefen för Justitie-departementet i

underdånighet----— —

5.

8:o. Finner Chefen för Justitiedepartementet

eller hans ombud sig

befogad-----trefaldt för
fattas,

hvaraf den ena tillställes

Chefen för Justitie-departementet eller

hans ombud, den andra magistraten

och dan tredje boktryckaren. Magistraten

vare pligtig — — — —

— embetets förlust. Chefen för

Justitie-departementet eller hans ombud

äge ej makt att — — — —

anstalt foga; men icke må han om

någon sådan föregående qvarstad,

som här framföre närnndt är, förordna

utan Chefens för Justitie-departementet

eller hans ombuds hörande och

tillstyrkande. År målet till laga

domstol kommet och qvarstad der

af aktor yrkad, bör domstolen sig

deröfver, inom åtta dagar, utlåta,

men likväl, derest det utan tidsutdrägt

ske kan, Chefens för Justitie
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:o 6.

19

påståendet, Jfortfares ändock med

rättegången; men om påståendet

gillas, och har Justitie-statsministern

eller hans ombud sådant tillstyrkt

ll:o Angripas uti af trycket —

— — — — allmän lag föreskrifva;

dock må, underdomaren, vid sådana

enskilda skrifter, utan inkemtadt utlåtande

af Justitie-statsministern eller

haris ombud, qvarstadsfrågorSupptaga

— — — —

12:o. 1 frågor om qvarstad —

— — —- med, qvarstad belagd''eller

i det fall, att skriften ej blifvit,

enligt 4 § 2 inom., till Justitie-statsministern

eller dess ombud inlemnad.

delbar temeritet eller hans ombuds utlåtande

inhemtas. Afslås qvarstadspSståendet,

fortfares ändock med

rättegången; men om påståendet

gillas, och har Chefen för Justitiedepartementet

eller hans ombud sådant

tillstyrkt — — — — —

ll:o. Angripas uti af trycket —

— — — — allmän lag föreskrifva;

dock må underdomaren, vid sådana

enskilda tvister, utan inhemtadt utlåtande

af Chefen för Justitie-departementet

eller hans ombud, qvarstadsfrågor

upptaga — — — —

12:o. I frågor om qvarstad —

---— rnec| qvarstad belagd eller

i det fall, att skriften ej blifvit,

enligt 4 § 2 inom., till Chefen för

Justitie-departementet eller hans ombud

inlemnad.

13:o. Yarder någon af trycket

— — — — — andra makter, ege

Konungen att derom, efter sakens

och omständigheternas beskaffenhet,

i nåder förordna samt, om Han så

13:o. Varder någon af trycket

■—-----andra makter, äge

Konungen att derom, efter sakens

och omständigheternas beskaffenhet,

i nåder förordna samt, om Han så

nödigt pröfvar, om skriftens seqve- nödigt pröfvar, om skriftens seqvestrerande

och indragning genom Dess stirrande och indragning genom CheJustitie-st

åt sminister eller Justitiekan- fen för Justitie-departementet eller

sler, såväl hos boktryckare som för- Justitiekansler n, såväl hos boktryckare

säljare eller andra utspridare, låta som försäljare eller andra utspridare,

föranstalta — — — — — låta föranstalta — — — — — —

Anm. I det fall, att såväl det under nästförestående

moment, som det härofvan under mom. 1 upptagna

förslag till förändring i 6 § Regeringsformen

varder af Riksdagen antaget, kommer nämnde § att

erhålla följande förändrade lydelse:

Af Statsrådets ledamöter skola sju

vara chefer, hvar för sitt departement,

nemligen:

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Konstitntions-UtsJcottets Utlåtande N:o 6.

Ministern för utrikes ärendena

för Utrikes-departementet;

En chef för Justitie-departemen
tet;
En

för .KW^s-departementet, hvilken

tillika vare Konungens rådgifvare

i kommandomål;

En för Civil-departementet;

En för Finans-departementet;

En för Ecklesiastik-departementet;

samt

En för departementet för näringar

och allmänna arheten.

Den närmare fördelningen af

ärendena, departementen emellan,

bestämmes af Konungen genom en

särskildt utfärdad, offentligen kungjord

stadga.

Bland de tre statsråden utan

departement böra minst två hafva

förvaltat civil beställning.

Stockholm den 20 Mars 1874.

o

A Utskottets vägnar:

TH. MUNCK af ROSENSCHÖLD.

Reservationer:

af Herr Mund, af Bosenschöld: »Den fråga, som utgör föremål för

Utskottets förevarande utlåtande, omorganisation af Statsrådet, kan, enligt

min tanke, icke på ett tillfredsställande sätt lösas, utan att man dervid

fäster sin uppmärksamhet på organisationen af embetsverken i all
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Könstitutions-TJtsJcottets Utlåtande N:o 6.

21

mänhet. Yrkanden på förändringar af dessa hafva tid efter annan framstälts,

på senare tiden med ökad ifver, och torde i vissa fall ej sakna

skäl, ehuru jag tror, att man i allmänhet icke gjort sig full reda för

hvari felen bestå och huru förändringarne höra verkställas. Länder med

utveckladt kommunalväsende behöfva jemförelsevis få embetsman, och

otvifvelaktigt skulle vår embetsmannakorps kunna i betydlig mån inskränkas,

om kommunerna öfvertogo och genom sina förtroendemän bestredo

de åligganden, som lämpligen kunde å dem från statens tjensteman öfverflyttas.

I allmänhet synes det mig, att man i denna fråga vill börja

i oriktig ordning. Om man icke ändrar de författningar, embetsmännen

hafva att tillämpa, skall man vid sina omorganisationer endast återfå

samma sak under en förändrad form. Om deremot vår invecklade ekonomiska

lagstiftning förenklades, och andra förändringar i lagarne vidtogos,

genom borttagande af stadganden, som utan nytta betunga arbetet

för embetsmännen, skulle desses antal otvifvelaktigt kunna minskas

och eu omorganisation af embetsverken ej möta synnerliga hinder. Motionären

har nu föreslagit, att, med oförändrade förhållanden i öfrig!,

omorganisationen skulle börja inom sjelfva Statsrådet. Redan af ofvan

antydda skäl finner jag tidpunkten för förslaget ej väl vald; och den är

det ändå mindre, då man ihågkommer, dels att nyss en förändring inom

Stats-departementens expeditioner egt rum genom inrättande af särskilda

byråer, derigenom arbetet för departementscheferne utan tvifvel kommer

att underlättas, dels ock att förslag blifvit af Kongl. Maj:t till Riksdagen

framstäldt att befria departementscheferne från handläggning af åtskilliga

besvärsmål. Medgifvas måste dock, att, oaktadt den lindring i arbetet,

som härigenom kan vinnas, chefen för Civil-departementet fortfarande kommer

att vara öfverhopad af allt för trägna göromål. Lika med Utskottet

tror jag dock icke, att hjelpmedlet häremot bör sökas uti inrättande af

ett nytt Stats-departement, utan fast hellre i en omflyttning af ärenden

inom de redan befintliga. Deremot vågar jag icke, såsom Utskottet, söka

vinna målet genom att föreslå de båda Krigs-departementens sammanslagning

till ett, helst omorganisation af såväl landt- som sjöförsvaret nu

pågår. Ärendenas mängd i Landtförsvars-departementet lärer dessutom

redan vara så stor, att sammanslagningen äfven af detta skäl ej är lämplig.

Begagnande af den rätt, Kongl. Maj:t enligt grundlagen eger att

fördela ärendena emellan Departementena, torde för ändamålet vara tillfyllestgörande.

En anna^i utväg att underlätta arbetet inom Statsrådet

torde äfven förefinnas. Åtskilliga ärenden, såsom fastställande af bolagsordningar

och ritningar in. fl., kunna, enligt mitt förmenande, utan olägenhet

öfverlemnas till underordnade myndigheters handläggning; och i

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 6.

sådant fall komma de endast i händelse af klagomål att blifva föremål

för Kongl. Maj:ts pröfning.

Förslaget om inrättande af ett statsrninisters-embete har jag icke

heller kunnat biträda- Behofvet deraf har icke visat sig; och de förhållanden,

som betinga ett sådant embete, synas mig icke hos oss vara för

handen».

af Herr Hallenborg: »Då Riksdagen sistlidet år afslog det vid föregående

år till hvilande antagna förslag om inrättandet af ett statsministersembete,

har jag ansett, att, äfven om den senare tidens erfarenhet

ändå mera än förr ådagalagt behofvet af ett sådant embete, det icke är

sannolikt, att frågan vid denna riksdag kommer att erhålla en mera

gynsam utgång; och då, genom att framställningar i sådant syfte tid efter

annan afslås, saken nödvändigt kommer att lida, har jag ansett att

Utskottet icke vid innevarande riksdag ånyo borde hafva framkommit

med förslag i samma ämne.

Beträffande vidare Utskottets förslag om inrättande af ett nytt

Stats-departement, inser jag visserligen fördelarne deraf, men tror likväl,

att en sådan förändring i den nu gällande anordning lämpligast bör göras

på framställning af Regeringen, som lättare än Riksdagen är i stånd

att göra den utredning, som för ändamålets vinnande är nödig; och af

denna anledning skulle jag funnit mig förhindrad att biträda Utskottets

förslag, äfven om det utan vilkor framkommit; men då i sammanhang

dermed Utskottet föreslagit eu förening af Land!-och Sjöförsvars-departementen

under en tid då i och för pågående organisation det är af synnerlig

vigt att hvardera departementet har sin egen chef, har jag ännu

mindre kunnat biträda den mening, som Utskottet uttalat».

af Herr Bergstedt: »I afseende på förslaget om inrättande af ett

särskildt Stats-departement för jordbruket och dermed sammanhängande

näringar samt föreningen till ett enda departement af de båda försvarsdepartementen

instämmer jag i den reservation, som Utskottets ordförande

afgifvit. Hvad åter frågan om en så kallad konseljpresident beträffar, så

har jag, utan att i öfrigt bestrida fördelarne af en sådan anordning, ansett

denna fråga under nu varande omständigheter icke böra ånyo upptagas».

af Herr, von Ehrenheim, med hvilken Herrar Björkenstam, von

Möller, Odelberg och Reuterskiöld instämt: »Jemte det jag reserverar mig emot

Utskottets förslag att förena Landt- och Sjöförsvars-departementen till ett de
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 6.

23

partemerit, får jag tillika anmäla, att jag icke deltagit i beslutet atttillstyrka

införandet af ett statsministers-embete, enär jag icke anser den

närvarande tidpunkten lämplig för denna frågas återupptagande. Deremot

anser jag i alla afseenden lämpligt, likasom af behofvet i hög grad

påkalladt, att ett nytt civilt departement inrättas; och får jag derföre

tillstyrka, ^ att följande förslag till förändrad lydelse af 6 § Regeringsformen

må förklaras hyllande till grundlagsenlig behandling:

»Af Statsrådets ledamöter skola åtta vara chefer, hvar för sitt departement,

nemligen:

Justitie-statsministern, för Justitie-departementet;

Statsministern för utrikes ärendena, för Utrikes-departementet;

En. chef och föredragande Statsråd för Landtförsvars-departementet,

hvilken tillika vare Konungens rådgifvare i kommandomål för arméen
En

för Sjöförsvars-departementet, hvilken tillika vare Konungens

rådgifvare i kommandomål för flottan;

En för Civil-departementet;

En för Finans-departementet;

En för Ecklesiastik-departementet; samt

Eu för Departementet för näringar och allmänna arheten.

Den närmare fördelningen af ärendena, departementen emellan,

bestämmes af Konungen, genom en särskildt utfärdad, offentligen kungjord

stadga.

Af de tvä statsråden utan departement, bör åtminstone ett hafva

förvaltat civil beställning».

af Herr Mannerskantz: »Den rätt, som Konstitutions-Utskottets majoritet

eger, att, efter eget godtfinnande, föreslå eller förorda hvilken förändring

som helst i de grundlagsbud, hvarpå svenska samhällsförfattningen

hvilar, innefattar på en gång sa mycken makt och så mycket ansvar,

att den, efter min åsigt, alltid bör med stor varsamhet och grannlagenhet

utöfvas; och jag tror derföre, att Utskottet nu icke bort uppträda

långt in på regeringsmaktens område med ändringsförslag, som

åsyfta, icke allenast att godtyckligt omdela stats-departementena, utan

pck att i Konungens råd införa ett nytt embete, hvars innehafvare,

just genom det obestämda i den ställning som för honom blifvit föreslagen,

skulle kunna ställa sig eller ställas på en för enskild man allt för

hög plats inom vårt samhälle.

Ändringsförslag af den beskaffenhet och det omfång, som det ifrågavarande,

anser jag böra utgå, icke ifrån representationen, utan ifrån regeringen,

när denna statsmakt sjelf finner förbättrade eller förenklade

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Konstitutions Utskottets Utlåtande N:o 6.

former för utöfningen af dess verksamhet vara behöfliga. Ett sådant behof

har Regeringen upprepade gånger, och ännu för kort tid sedan, uttryckligen

erkänt finnas i afseende på Civil-departernentets delning, och

om ingenting annat derigenom hade blifvit ifrågastäldt, skulle jag derföre

gerna hafva biträdt Utskottets förslag och för min del ansett den

högre kostnad, som ett nytt Stats-departements inrättande skulle förorsaka,

fullt uppvägas af den ökade lättnad och säkerhet i den högre administrationens

gång och för regeringsärendenas omsorgsfulla behandling, som

derigenom skulle vinnas.

Beträffande åter sammanförandet af de ärenden, som nu tillhöra

de båda Landt- och Sjöförsvars-departeinentena, till ett gemensamt

Krigs-departement, tycker också jag framskymta såsom eu möjlighet, att

en sådan sammanslagning framdeles utan olägenhet skall kunna göras,

och dermed vinnas någon, om ock ringa, besparing i statsutgift. Men då

jag vet, att mina föreställningar eller förhoppningar i nämnda afseende

grunda sig på alltför liten verklig sakkunskap, finner jag dem så sväfvande

och otillförlitliga, att jag icke tilltror mig att derpå låta bygga

något grundlagsändringsförslag — för hvars framställande jag dessutom

måste anse tidpunkten vara mycket illa vald, då chefen för det ena af

de båda departement, som skulle sammanslås, har sig förelagdt att verkställa

ett reorganisationsarbete af den svåra, invecklade och mödosamma

beskaffenhet, att det säkerligen fordrar eu, sällsynt funnen, särdeles kunnig

och skicklig samt framför allt viljestark mans länge och ihärdigt

använda hela kraft för sitt utförande, och då, angående det andra

departementet, med hänseende till sjövapnets närvarande obestämda ståndpunkt,

ännu är oafgjordt, hvilken större eller mindre betydenhet dess

verksamhet för framtiden kan komma att få för vårt lands försvar.

Den tredje hufvuddelen af Utskottets förslag måste, om den eger

någon vigt, komma att utöfva en mycket väsendtlig och, som jag tror,

alldeles icke gagnelig inverkan å vårt hela samhällsskick. Jag har börjat

ställa i tvifvel, om förändringen är vigtig eller icke; ty detta beror af

den olika ställning, som den nye statsministern kan komma att inom Regeringen

intaga. Skall den endast innefatta att vara ordförande i Statsrådet,

då Konungen ej är närvarande, eller vid ärendenas förberedande

behandling derstädes, då erhåller statsministersbefattningen visserligen ingen

särskild betydenhet; men den kan då, utan fara att ej blifva ordentligt

skött, men med bättre utsigt att kunna tillbakahålla täflan om främsta

platsen eller största makten, lika gerna hädanefter, såsom hitintills,

vara anförtrodd åt Justitie-departementets chef. Helt annorlunda ställer

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 6.

sig deremot förhållandet, om genom den nya institutionen, antingen redan

från början eller under dess utveckling, statsministern blir Statsrådets

icke blott tilifällige ordförande utan ständige verklige chef, som i

sådan egenskap framstår både inom regeringen och inför såväl representationen

som hela folket. Ty, om den ministér, hvari han är chef, eller

den konselj, hvari han är president, med fullständig tillämpning af det

så kallade parlamentariska systemet, alltid bildas af ledarne för det flertal,

hvars meningar råda inom representationen, då blir det han — statsministern

— som, såsom dessa ledares ledare, genom det herrskande flertalets

makt och vilja, i verkligheten blir landets regent; och detta tror

jag icke öfverensstämma hvarken med forna tiders erfarenhet om hvad

som är oss nyttigt, eller med vår nu gällande, med det tryggande stödet

af eu stark och sjelfständig konungamakt försedda samhällsförfattning,

eller med vår rätt förstådda framtida välfärd. Jag känner väl, att andra

länder eller folk finnas, der nämnda system erhållit en mycket utsträckt

tillämpning, utan att skada deraf uppkommit. Men derföre, att

man annorstädes, genom lång vana eller under sammanhållande nationella

idéers inflytelse, har lärt sig att val styra sig sjelf, följer icke. att

man kan gorå det öfverallt, äfven der man ännu icke visat sig van att

rätt bruka en nyss förvärfvad förökad makt; och om än den tid kanske

kommer, då man äfven här — sedan folkviljan hunnit upplysas och mogna

till mera klar uppfattning, om hvad som är det allmänna bästa — skall

kunna låta sjelfstyrelsens idéer mera oinskränkt och omedelbart tillämpas,

så bör man åtminstone vänta dermed till dess man fått se landets offentlige

män förena sig att kämpa i främsta rummet för stora vigtiga samhällsnyttiga

idéer, och icke för särskilda, om än mycket betydande klassintressen,

samt i spetsen för starka sådana föreningar stå högsinnade ledare,

som, fasta i egen öfvertygelse men i öfrigt glömska af sig sjelfve,

med kraft och allvar ihärdigt sträfva emot klart sedda, högt ställda fosterländska

mål. För sådana män behöfves dock någon särskild framstående

plats i landets regering icke på förhand finnas beredd; men om

den deremot för tidigt tillredes, kan den komma att stå öppen och inbjudande

till sådana obehöriga försök att tilltvinga sig regeringsmakten,

som man för icke längesedan, och ej långt ifrån oss, har sett göras. Må

Konungen och dess Regering, när tiden dertill kan anses vara inne, föreslå

en Statsminister, antingen till ordförande eller till chef i Statsrådet

och må den nya befattningens gränser dervid samtidigt noga bestämmas,

och det kan derefter komma på allvar i fråga att pröfva, om förslaget,

såsom både gagneligt och tidsenligt, kan antagas, eller icke. Men, såsom

Bill. till Rilcsd. Prat. 1874. 3 Sami. 5 Hatt.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 6.

det nu har framkommit, måste det anses såsom ett nytt, om ock ej med

fullt klar afsigt, gjordt försök till konungamaktens inskränkande eller försvagande,

hvilket lika bestämdt nu bör tillbakavisas, som sådant hade

bort ske med flera dess, efter det nya representationssättets införande,

framträdda och allt för lätt framsläppta föregångare, och, som man bör

hoppas, skall ske med alla efterföljande förslag af samma syftning».

af Herr Rydin mot Utskottets hemställan under mom. 1.

Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1874.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.