Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner am ändring i gällande stadganden rörande skyldighet att hygga och underhålla kyrka, prestgård och tiondelada. Ifrågavarande motioner, hvilka blifvit till Lag-Utskottet remitterade, äro väckta inom Andra Kammaren af Herrar J. P. Nilsson

1874-03-10 · 7 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 5 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1874:15, Utlåtande, i anledning af väckta motioner am ändring i gällande stadganden rörande skyldighet att hygga och underhålla kyrka, prestgård och tiondelada. Ifrågavarande motioner, hvilka blifvit till Lag-Utskottet remitterade, äro väckta inom Andra Kammaren af Herrar J. P. Nilsson

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 15.

1

N:o IS.

Ank. till Riked. Kansli den 12 Mars 1874, kl. 3 e. ta.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner am ändring i gällande stadganden

rörande skyldighet att hygga och underhålla kyrka,

prestgård och tiondelada.

Ifrågavarande motioner, hvilka blifvit till Lag-Utskottet remitterade, äro väckta

inom Andra Kammaren af Herrar J. P. Nilsson (motionen N:o 33), P. Gummesson

(motionerna N:is 77 och 78), J. E. Johansson (motionen N:o 170) samt E. Leijer

och P. 0. Hörnfeldt (motionen N:o 9), och hafva dessa motionärer föreslagit:

Herr J. P. Nilsson: »att, med bibehållande af Kongl. resolutionen den 13

December 1672, som bestämmer att kyrkor i Skåne skola byggas och underhållas med

kyrkotionden, samt med den rätt oförkränkt, som blifvit genom särskilda författningar

och privilegier tillerkänd jord åt viss natur i afseende å befrielse från deltagande i

kyrkas byggande, Riksdagen må för sin del besluta:

1:° att i ifrigt skyldighet att bidraga till byggande och underhållande af

å landet belägen kyrka, med hvad dertill hörer, såsom klockstapel, kyrkomur, sockenstuga

och fattigstuga, skall, med undantag för de dertill erforderliga dagsverken, hvilka

böra utgöras i likhet med hvad hittills stadgadt varit, åligga en hvar, som enligt

57 § i Kongl. förordningen om kommunalstyrelse på landet af den 21 Mars 1862

är pligtig att till kommunens gemensamma utgifter lemna bidrag; och

2:o att dessa bidrag skola utgöras med belopp, som bestämmas enligt de

i 58 § af nämnda Kongl. förordning för kommunalutskylders utgörande stadgade

grunder»;

Bil. till Liksd. Prof. 1871. 7 Sami. 7 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lag-UtsJcottets Utlåtande N:o 15.

Herr Gummesson: dels enligt motionen N:o 77: »att Riksdagen ville hos

Kongl. Maj:t anhålla att, med ändring af 26 kapitlet 1 § Byggninga-balken, byggnad

och underhåll af kyrka, socken- och fattigstuga skall bestridas efter de för utgörande

af kommunalutskylder i allmänhet nu gällande grunder»;

dels ock enligt motionen N:o 78: »att Riksdagen ville för sin del besluta,

att den församlingarne nu åliggande byggnads- och underhållningsskyldighet af ladugård

och öfriga för jordbruket behöfliga byggnader å kyrkoherdebostället mot motsvarande

förhöjning i kyrkoherdens lön på honom öfverflyttas, samt att församlingens

skyldighet till ”byggnad och underhåll af mangårdsbyggnaden antingen under samma

vilkor af kyrkoherden öfvertages eller ock inskräukes till det omfång i 26 kap. 2 §

Byggninga-balken är stadgadt»;

Herr J. E. Johansson: »att Riksdagen måtte besluta ett tillägg uti 2 §

26 kap. Byggninga-balken, i närmaste öfverensstämmelse med innehållet af § 1 i

Kongl. förordningen den 23 Februari 1847 angående boställshafvares deltagande i

allmänna brandstodsföreningar, hvarigenom §:n komme att erhålla följande lydelse:

I prestgård skall vara stufva med två kamrar och kök, brygghus med bakugn,

bod med dubbel botten och loft, visthus, lada med tvänne golf och loge, fähus och

stall, alla till den storlek, som särskild! derom stadgadt är. Dessa hus, och ej

flera, ega socknemän, med tak och innanrede!, kyrkoherden färdiga antvarda, och vare

han ’ skyldig att hålla dem vid makt med egen kostnad, äfvensom att, såsom delegare

i brandstodsförening med af Kongl. Maj:t eller Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

faststäldt reglemente, inträda till erhållande af ersättning för brandskada

å de vid bostället befintliga laga hus. När de af ålder och bruk och ej af prestens

vanrykt förfalla, då skola socknemän dem bygga och bättra på deras kostnad; dock

må virke å prestbolets egor dertill tagas; &c. &c.»; och

Herrar Leif er och Hörnfeldt: »att Riksdagen måtte för sin del besluta, att

de församlingar å iandet, der reglering af presterskapets löner försiggått och vunnit

Kongl. Maj:ts nådiga fastställelse samt konvention eller skriftligt aftal ej annorledes

bestämmer, skola, för den tid regleringen gäller, befrias från skyldigheten att bygga

o«h underhålla sädes- eller så kallad tiondelada.»

Beträffande först de af Herr J. P. Nilsson samt af Herr Gummesson i hans

förstnämnda motion gjorda framställningar rörande skyldigheten att deltaga i byggnad

och underhåll af kyrka, sockenstuga och fattigstuga, får Utskottet, likasom vid senaste

riksdag, då denna fråga jemväl förevar, erinra att Rikets Ständer genom underdånig

skrifvelse den 20 Juni 1866 anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta

och för Riksdagen framlägga förslag till sådana förändrade stadganden angående deltagande

i byggnad och underhåll af kyrka med hvad dertill hörer, äfvensom af soc
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 15.

3

kenstuga och fattigstuga, att dessa åligganden blifva för medlemmarne af kommunen

efter billiga grunder gemensamma; och som frågan sålunda är beroende på Kongl,

Maj:ts nådiga pröfning, får Utskottet vördsamt hemställa,

l:o att Herrar J. P. Nilssons och Gummessons ifrågavarande

motioner ej måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Hvad dernäst angår Herr Gummessons motion N:o 78, som afser att församlingens

byggnads- och underhållsskyldighet å kyrkoherdeboställe skulle af kyrkoherden

öfvertagas emot åtnjutande af motsvarande förhöjning i lönen, så och då denna

fråga lämpligen torde böra komma till afgörande i sammanhang med frågan om ny

ecklesiastik boställsordning, om framläggande af förslag hvartill Rikets Ständer den

16 Januari 1863 till Kongl. Maj:t aflåtit underdånig framställning, får Utskottet

vördsamt hemställa,

2:o att Herr Gummessons förevarande motion äfvenledes måtte

af Riksdagen lemnas utan afseende.

Vidkommande sedermera det af Herr J. E. Johansson framställda förslag,

har han till stöd derför anfört att Kongl. förordningen angående boställsinnehafvares

deltagande i allmänna brandstodsföreningar den 23 Februari 1847, som uti 1 §

stadgar skyldighet för boställshafvare att för boställets hus ingå såsom delegare i

brandstodsbolag med i behörig ordning faststäldt reglemente, vid det förhållande att

uti förordningen ingen åtskilnad gjordes emellan ecklesiastika, militära eller civila löntagare

och boställen, väl enligt motionärens förmenande vore gällande äfven för de

prestgårdshus, som af församlingen skulle byggas, men att erfarenheten likväl visat

dels att denna författning inom olika orter olika tillämpades, i det en del innehafvare

af kyrkoherdeboställen till följd af densamma låtit i brandstodsbolag försäkra så väl de

7 laga husen vid bostället som de hus de sjelfva vore skyldiga att bygga, medan

åter andra innehafvare af dylika boställen bestridt att för de laga husen ingå såsom

delegare i sådant bolag, dels ock att författningen vore på många ställen alldeles

okänd eller bortglömd; hvarför motionären ansåg behofvet kräfva, att bestämmelsen i

författningen, så vidt den afsåg innehafvares af kyrkoherdeboställe skyldighet att låta

brandförsäkra de derstädes befintliga laga husen, på sätt han föreslagit, infördes i 26

kap. 2 § Byggninga-balken.

Den af motionären åberopade författningen innehåller visserligen i § /. »De

som hädanefter i egenskap af löntagare, eller enligt vederbörande ömhet smyndighets

utfärdade arrendekontrakt, tillträda boställen uti län. der allmän brandstodsförening

med af Oss i nåder fastäldt reglemente är ingången, skola, så framt arrendekontrakt

icke redan blifvit, uppå hittills gällande vilkor, upprättadt, vara pligtige att såsom

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 15.

delegare i brandstodsforeningen inträda till erhållande af ersättning för brandskada

genom vådeld å de vid bostället befintliga laga hus; och skall uti län, hvarest allmän

brandstodsförening framdeles kan varda ingången, enahanda skyldighet åligga löntagare

och arrendatorer, som efter det föreningens reglemente blifvit af Oss i ^ nåder

faststäldt, boställen tillträda”. Men samma författning stadgar vidare i § 2: »Astundar

den, som för boställshus vunnit delaktighet i sådan brandstodsförening som i § 1

omförmäles, sjelf taga befattning med botande af brandskada, som å bostället inträffat,

då må brandstodsersättning till honom utbetalas emot ställd borgen för medlens

behöriga användande till de afbrända eller skadade husens iståndsättande, öfver fullgörande

hvaraf det skall åligga vederbörande att i redan föreskrifven ordning vaka,

och bör denna borgen, för att kunna godkännas, vara ingången af två män, med förbindelse

till ansvarighet en för begge och begge för en, såsom för egen skuld, äfven

i händelse innehafvaren af bostället skulle, innan brandskadan blifvit fullt afhulpen,

med döden afgå, samt löftesmännens egenhändiga underskrift vara af vittnen, och deras

vederhäftighet af vederbörande domare eller af Vår Befallningshafvande, behörigen

styrkt”, och i § 3: ”Vill innehafvaren af bostället sjelf icke afhjelpa brandskadan,

eller kan han ej ställa föreskrifven borgen, då skall, genom den embetsmyndighet^

försorg, under hvars inseende bostället lyder, brandskadans botande utbjudas på entreprenad-auktion

åt den minstbjudande, enligt för sådana auktioner allmänt gällande

föreskrifter; dock skall det åligga innehafvaren af bostället att, om entreprenad-summan

öfverstiger den belöpande brandstodsersättningen, tillhandahålla entreprenören skilnaden,

emot afräkning å sin årliga byggnadsskyldighet, eller ersättning till efterträdaren;

i enlighet med hvad § 33 i Militie-boställsordningen den 23 Januari 1836 innehåller,

med pröfningen hvaraf vederbörande synerätt egen förfara enligt lag och

gällande författningar.”

Häraf anser Utskottet otvetydigt framgå, att ifrågavarande författning icke afser

andra boställen, än sådana, der byggnadsskyldighet åligger boställshafvare eller

arrendator. Den förutsättning, hvarifrån motionären utgått, att innehafvare af kyrkoherdeboställe

redan till följd af åberopade författning skulle hafva skyldighet att följe

derstädes befintliga hus, hvilka det åligger församlingarne att bygga, ingå såsom

delegare i brandstodsförening är således icke för handen. Ej heller kan den i lagen

kyrkoherden ålagda skyldighet att hålla husen vid makt anses innebära förpligtelse för

honom att stånda äfventyret af deras förstörelse genom olyckshändelse. Och då skäl

ej lärer förefinnas att genom ny lag pålägga innehafvare af kyrkoherdeboställe ifrågavarande

besvär och kostnad, föranlåtes Utskottet vördsamt hemställa,

3:o att Herr Johanssons ifrågavarande motion icke måtte af

Riksdagen bifallas.

Slutligen, i afseende å Herrar Leijers och HörnfelcLts förslag rörande skyldigheten

att underhålla s. k. tiondelada, tillåter sig Utskottet att åberopa och här

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 15.

5

återgifva hvad Lag-Utskottet vid nästlidne års riksdag yttrade i anledning af då gjorda

enahanda framställningar. »Då, enligt Kongl. Resolutionen på allmogens besvä°r den

1 Augusti 172 7, § 12», — så yttrade sig då Utskottet — »denna lada, som ingalunda

är afsedd för boställets gröda, skall »proportioneras efter tertialtiondens storlek

i församlingen», lärer det vara tydligt och klart, att, så vida ej särskilda omständigheter

annorlunda föranleda, socknemännens skyldighet att bygga dylik lada redan upphört

på de ställen, der reglering af presterskapets löner egt rum, hvarigenom, på sätt

Kongl. förordningen den 11 Juli 1862 föreskrifver, all tionde, vare sig tertial-, smör-,

fisk- eller qvicktionde, blifvit utbytt emot bestämda afgifter. Pin dylik skyldighet kan dock

i vissa fall qvarstå äfven på de ställen, der presterskapets löner blifvit i öfverensstämmelse

med nyssberörda författning reglerade. Kongl. Resolutionen på presterskapets

besvär den 10 Augusti 1762, § 4, som bestämmer de byggnader, hvilka pimsten

sjelf skall bygga och underhålla, upptager nemligen i sådant afseende »en sädeslada

med tvänne golf, lämpad efter nödtorften och gårdsbrukets storlek; hvarvid dock de

orter undantagas, der presten efter gammal praxis och öfverenskommelse egen fi ihet

att betjena sig af tiondeladara.» I de församlingar, der sådant egt rum, hafva vederbörande

naturligtvis tagit sådant i behörigt betraktande i sammanhang med den

beräkning af kyrkoherdeboställenas behållna afkastning, som föreskrifves i 4 § af 1862

års förordning; och förmånen för kyrkoherden att betjena sig af tiondeladan för gårdsbrukets

behof har då ingått såsom en faktor vid lönens reglerande. Att nu genom

ett allmänt lagstadgande fritaga dessa församlingar från ifrågavarande skyldighet innebure

obestridligen en rättskränkning emot de kyrkoherdar, hvilka, när löneregleringen

tillvägabragts, med rättighet att begagna tiondeladan voro lagligen befriade från den

kyrkoherdar i allmänhet åliggande skyldighet att sjelfva bygga och underhålla den för

bostället behöfliga lada.»

Af anförda skäl får Utskottet hemställa,

4:o att Herrar Leijers och Hörnfeldts i omförmälda hänseende

gjorda framställning måtte af Riksdagen lemnas utan afseende.

Stockholm den 10 Mars 1874.

På Utskottets vägnar;

Eric Sparre.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6''

Lag-Utskottets Utlåtande N:t 16.

Reservationer:

af Herr Grefve Sparre, som ansåg erforderligt ett uttryckligt stadgande, öfverensstämmande

med de af Utskottet uttalade åsigter, och derföre hemställde,

att Riksdagen måtte för sin del besluta en författning, så lydande:

”Härigenom förklaras, att de församlingar, der reglering af

presterskapets löner försiggått och vunnit Kongl. Maj:ts nadiga

fastställelse, skola, under den tid regleringen gäller, vara befriade

från skyldigheten att bygga och underhålla den i 26 kap.

2 § Byggninga-balken och Kongl. Resolutionen på allmogens besvär

den 1 Augusti 1727, § 12, föreskrifna lada med loge,

så vida ej presten efter gammalt bruk eller öfverenskommelse eger

rätt att för gårdsbruket betjena sig af samma lada.”

af Herrar Philips son, Afzeiius, Sven Ail-s son, Ails Petersson, Magnus

Jonsson och Elfstedt gemensamt: ”Uti 12 § af Kongl. Resolutionen på allmogens

besvär den 1 Augusti 17 27, hvarest närmare föreskrifter finnas meddelade, angående

de prestegårds byggnader, hvilka, enligt 2 § 26 kap. Byggninga-balken, det åligger

församling å landet att bygga och underhålla, förekomma dels, i afseende å den i

nämnda lagrum omförmälda lada, den bestämmelse, att densamma skall piopoitioneras

efter tertialtiondens storlek i församlingen, och dels, beträffande samtliga byggnaderna,

det stadgande, att desamma icke äro afsedda för gårdsbruket. De för sistnämnda

ändamål erforderliga byggnader, och deribland sädeslada^ äro följaktligen inbegripna

bland de hus, hvilka, jemlikt nyssberörda lagrum, jemfördt med 4 § i Kongl. Resolutionen

på presterskapets besvär den 10 Augusti 1762, det åligger presten att sjelf

bygga och underhålla; och då sistnämnda författning befriar boställsinnehafvare!! fiån

skyldigheten att uppföra och vidmakthålla denna för gårdsbruket afsedda lada endast

i det fall, att han efter gammal praxis och öfverenskommelse eger frihet att betjena

sig af tiondeladan, vill det synas, som vore befintligheten å bostället af ifrågavarande

sädeslada tillräcklig för presumtion af det förhållande, att tiondeladan uteslutande

varit afsedd för sitt egentliga syftemål. Då nu i de församlingar, der reglering

af presterskapets löner försiggått och vunnit Kongl. Maj:ts nådiga fastställelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 15.

1

tiondelada, under den tid, regleringen gäller, för ifrågavarande syftemål är obehöflig,

hafva vi ansett församlingen, derest sädeslada å bostället finnes, böra från sin byggnadsskyldighet,

i afseende å tiondeladan, under regleringstiden vara befriad, så framt

icke konvention eller skriftligt aftal annorledes bestämmer eller för särskilda orter inom

riket andra stadganden rörande byggnadsskyldigheten äro meddelade; och få vi fördenskull

vördsammast hemställa:

det måtte Riksdagen, för sin del, besluta en författning af följande

lydelse:

De församlingar å landet, der reglering af presterskapets

löner försiggått och vunnit Kongl. Maj:ts nådiga fastställelse,

skola, så framt å prestegård finnes sådan lada, som det enligt

4 § i Kongl. Resolutionen på presterskapets besvär den 10 Augusti

1762 åligger presten att sjelf bygga och underhålla, under den

tid, regleringen gäller, vara befriade från skyldigheten att bygga

och underhålla den i 2 § 26 kap. Byggninga-balken och 12 §

i Kongl. Resolutionen på allmogens besvär den 1 Augusti 1727

föreskrifna lada; dock skall, derest konvention eller skriftligt aftal

annorledes bestämmer, eller för särskilda orter inom riket andra

stadganden rörande byggnadsskyldigheten äro meddelade, sådant

fortfarande lända till efterrättelse.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.