Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om inställande tills vidare af inmutningar enligt nu gällande grufvestadga inom Norrbottens län. Herr A. Gumeelius liar uti en inom Andra Kammaren väckt motion

1874-03-12 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1874:16, Utlåtande, i anledning af väckt motion om inställande tills vidare af inmutningar enligt nu gällande grufvestadga inom Norrbottens län. Herr A. Gumeelius liar uti en inom Andra Kammaren väckt motion

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 16.

N:o 16.

Ank. till Riksd. Kansli den 12 Mars 1874, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om inställande tills vidare af

inmutningar enligt nu gällande grufvestadga inom Norrbottens

län.

Herr A. Gumeelius liar uti en inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 102)

anmärkt, att Norrbottens rika malmfält i våra dagar, då jernprisen vore högt uppdrifna,

ådroge sig en ökad uppmärksamhet och vore föremål för en spekulationslust,

»om visserligen icke afsåge endast att under sken af bergsbruk komma åt skogen, utan

ock torde grunda sig på förhoppningar att kunna få under gynnande omständigheter

till höga pris aflåta mutsedlar åt enskilde personer och bolag, som tilläfventyrs komma

att bildas för grufvedrift i dessa nejder. En ökad anledning till sådana spekulationer

hade uppvuxit med det sedan någon tid framkastade förslaget om en jernvägsbyggnad

från en fjord på Norges nordvestkust öfver flertalet af de ifrågavarande malmfälten till

hamn vid Bottniska vikens nordliga ända. Kunde en sådan förbindelseled åstadkommas

af ett svenskt eller svensk-norskt bolag vore det en väsendtlig fördel. Men

ett grundvilkor för att ett sådant bolag skulle kunna bildas läge deruti, att Sveriges

malmrikedomar i Norrbotten icke i förväg råkat i påpassliga utländingars händer. Väl

torde jernvägsförslaget äfven genom de främmandes åtgärd förverkligas, men det kunde

ifrågasättas, om det ej vore att föredraga att dessa malmberg än ytterligare ställdes

under framtiden, framför att desamma med tillhörande jern vägsförbindelser och skogsområden

folie i händerna på utländingar, som då nästan kunde sägas vara herrar till

en betydlig del af Norrbotten och ofvan liggande Lappmarker. Förslag till ny grufve
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 16.

9

stadga, hvilken utan tvifvel vore afsedd att afhjelpa en del af det nu varande inmutningsväsendets

olägenheter, väntades snart blifva färdigt från den komité, som vore

nedsatt för frågans beredande. Det syntes derföre vara önskligt att, för det närvarande

och intill dess den nya grufvestadgan blefve gällande, icke vidare inmutningar

i stort finge ske i denna aflägsna, nära riksgränsen belägna landsdel, der det vore

alltför liten utsigt till, att något nämnvärdt bergsbruk kunde under den närmaste tiden

komma till stånd. Der likväl i särskild! fall verkliga afsigten med en inmutning

kunde visas vara att drifva malmbrytning, torde efter särskild pröfning och på sär
skilda

vilkor inmutning icke böra förvägras. Men för vinnande af det med förevarande

motion åsyftade målet — malmfältens skyddande mot otidigt vinstbegär —

fordrades icke blott att inga nya mutsedlar tills vidare utlemnades och att således

icke heller förverkade mutsedlar finge förnyas, utan jemväl att hvilostånd icke beviljades

och att de stora, ännu giltiga inmutningarne kunde endast genom arbete försvaras.

En under nästlidna året vidtagen åtgärd emot inmutningssvindel i Sveriges

sydligaste län ingåfve förhoppning att en, af omständigheterna än mera påkallad, likartad

åtgärd måtte tillgodokomma äfven det nordligaste länets malmrikedomar. Motionären

ville alltså föreslå: »att Riksdagen snarast ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t

hemställa, det måtte vidare inmutningar i enlighet med nu gällande grufvestadga icke

få i Norrbotten ega rum i annat fall än då Kongl. Maj:t, efter särskild pröfning,

finner skäligt sådant tillåta, samt att hvilostånd å redan inmutade malmfält i Norrbotten

tills vidare i allmänhet icke måtte medgifvas.»

Enligt erhållen remiss åligger Lag-Utskottet att häröfver sig yttra; och får

Utskottet i sådant afseende först och främst erinra, att genom Kongl. förordningen

den 12 April 1872 redan är föreskrifvet, att utländing hädanefter icke må i riket

bearbeta inmutad mineralfyndighet, eller idka grufdrift, med mindre han erhållit

Kongl. Maj:ts tillstånd att i riket vistas, och Kongl. Maj:t jemväl, på hans särskilda

ansökning att få å fyndigheten eller grufvelägenhoten arbete anställa och fullfölja, funnit

skäligt dertill lemna bifall. Den af motionären föreslagna åtgärd är således icke erforderlig,

så vidt dermed åsyftas att uppställa hinder för utländingar att göra sig till

godo ifrågavarande malmstreck. Ej heller är en slik åtgärd behöflig med hänseende

till den af motionären förutsatta möjlighet att »under sken af bergsbruk åtkomma

skogen», emedan inmutning icke grundlägger någon rätt att afverka skogen inom det

inmutade området. Men så vidt Utskottet förmår inse, vore det band på inmutningsrätten,

som motionären nu ifrågasatt, egnadt snarare att hämma än att befrämja

bergshandteringens utveckling.

I fråga om hvilostånd, eller tillåtelse för grufegare att under någon viss tid

inställa grufvedriften, fordrar gällande grufvestadga, såsom vilkor härför, att sådana

hinder emot grufvedriftens fullföljande finnas, hvilka grufegaren ej kunnat förekomma,

eller att andra giltiga anledningar till sökt hvilostånd uppgifvas och behörigen styrkas;

Bih. till Rilcsd. Prot. 1874. 7 Sami. 7 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lay-Utskottets Utlåtande N:o 16.

och må före utmålslåggningen något hvilostånd för försöksarbete på annans mark icke

meddelas, så framt ej den, som har rätt till jordegareandelen, dertill samtyckt. Någon

grundad anledning har ej visats vara för hand, att särskildt för grufanläggningar inom

Norrbottens län införa den grundsats, att hvilostånd i allmänhet icke bör medgifvas.

Och om förändrade föreskrifter i detta ämne möjligen äro af behofvet påkallade, lärer

sådant icke förbises vid utarbetandet af den förväntade nya grufvestadgan,. hvilkens

föreskrifter angående hvilostånd och arbetsskyldighet utan tvifvel komma att ega

tillämplighet äfven på äldre inmutningar.

Hvad angår det genom Kongl. kungörelsen den 24 Maj 1872 meddelade, af

motionären åberopade förbud tills vidare mot utfärdande af mutsedlar å stenkolsfvndigheter,

torde endast behöfva erinras, att detta förbud, föranledt af Riksdagens underderdåniga

skrifvelse den 13 i samma månad, stod i samband med den då väckta

frågan om inmutningsrättens upphäfvande i afseende på stenkol.

På grund af hvad nu anfördt blifvit, får Utskottet vördsamt hemställa,

att omförmälda motion ej måtte till någon vidare åtgärd å Riksdagens

sida föranleda.

Stockholm den 12 Mars 1874.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Reservation:

af Herrar Philipsson, liven Nilsson, Nils Petersson, Wennfous, Lyth och

Hjelm, Indika hemställde, »att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla, det

Kongl. Maj:t täcktes taga i nådigt öfvervägande, huruvida icke inmutningar i Norrbottens

län, i enlighet med nu gällande grufvestadga, tills vidare och intill dess fråga

om ny grufvestadga blifvit afgjord, borde förbjudas i annat fall, än då Kongl. Maj:t,

efter särskild pröfning, funnit skäligt sådant tillåta.»

Herr A/zelius har begärt få antecknadt, att han i ärendets behandling inom

Utskottet icke deltagit.

Stockholm, tryckt hos J. & A. Riis, 1874.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.