Sök i Ratio Lex

Lag-Utskottets Utlåtande N:o Tf

1874-03-20 · 11 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,2 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 9 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1874:17, Lag-Utskottets Utlåtande N:o Tf

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o Tf.

1

N:o 17.

Ank. till Riksd. Kansli den 20 Mars 1874-, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga ''proposition

om antagande af en författning angående förändrade

bestämmelser i afseende å behandlingen och fullföljden

af vissa mål.

Omförmälda nådiga proposition, som blifvit af begge Kamrarne till Lagutskottet

remitterad, är af följande lydelse:

“Under erinran hurusom i fråga om den så kallade administrativa dornsrätten

Kongl. Maj:t redan i skrifvelse den 21 Maj 1819 uttryckt den åsigt att densamma

genom rättsfrågors hänvisning till allmänna domstolar, såvidt möjligt, borde

försvinna, och att genom Kongl. förordningarne af den 17 April 1828 äfvensom

genom några senare Kongl. Maj:ts förfoganden denna grundsats också gjort sig gällande

till förminskning af denna domsrätts fordom vidsträckta område, har Riksdagen

i underdånig skrifvelse den 15 Maj 1868 vidare anfört, bland annat, att

Riksdagen likväl ansåge, att åtskilligt ännu återstode att göra till vinnande af den

enkelhet och reda i förvaltning och rättsskipning, som det fullständiga genomförandet

af denna grundsats borde åstadkomma, i hvilket afseende Riksdagen trott

sig finna:

att af de så kallade besvärsmål, livilka ännu af förvaltningen handläggas,

en icke obetydlig del kunde såsom rena rättsfrågor anses, i det de väcktes och utfördes

dels enskilde rättssökande emellan, dels emellan enskilde, å ena sidan, och

kronan såsom privaträttsligt subjekt, å den andra, och dertill afgjordes efter grunder,

hvilka icke tilläte användandet af någon annan måttstock än den formela

rättens; samt

Bill. till Riksd. Prof, 1874. 7 Sami. 8 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17.

att vissa af dessa besvärsmål deremot voro af den art, att de, å ena sidan,

måste bedömas efter samhällsintressets fordringar och derföre visserligen icke

kunde såsom rättsfrågor betraktas och behandlas, men, å andra sidan, ock syntes

beröra den enskildes rätt och derföre för sin tillbörliga handläggning i yttersta

instansen fordrade sådan borgen för kontinuitet i grundsatsers tillämpning samt

för domares juridiska utbildning, som man endast hos en verklig domstolsmyndighet

egde att förutsätta, hvarförutom den vigt, dessa besvärsmål hade för förvaltningen

sjelf, icke stode i rätt förhållande till det arbete och det ansvar, med hvilket

de öfverhopade Konungen i Stats-Rådet.

På grund häraf anhöll Riksdagen det Kongl. Maj:t täcktes taga under öfvervägande,

huruvida af de mål, hvilka nu afgöras af administrativ ortmyndighet

och genom besvär kunna fullföljas antingen hos Rikets kollegier eller andra

förvaltande centrala embetsverk samt vidare hos Kongl. Maj:t i Stats-Rådet eller

ock omedelbart hos Kongl. Maj:t, sådana, som kunna till rättsfrågor hänföras, må

öfverlemnas till behandling af allmän domstol, samt sådana, som äro af både judiciel

och administrativ natur och hvilka fortfarande ansågos böra af administrativ

ortmyndighet i första hand upptagas, likväl må i sista instansen af Kong]. Maj:t i

Dess Högsta Domstol afgöras.

Efter det i anledning häraf Kammar-kollegium och Kammar-rätten hvar för

sig erhållit nådig befallning att afgifva underdånigt utlåtande, huruvida bland de

mål, som från dessa embetsverk fullföljas till Kongl. Maj:t i Stats-Rådet, några

kunde anses böra antingen helt och hållet öfverlemnas till behandling af domstol

eller ock endast i sista instansen handläggas af juridisk myndighet, samt underdåniga

yttranden i ämnet från Kammar-kollegium och Kammar-rätten inkommit,

har ett förslag till författning i den af Riksdagen angifna syftning blifvit utarbetadt

och jemväl af Högsta Domstolen granskadt; hvarefter, med anledning af förekomna

anmärkningar, några mindre ändringar i förslaget egt rum.

Med afseende å vigten och omfattningen af detta förslag, äfvensom å de

betänkligheter, som emot detsamma inom Högsta Domstolen blifvit framställda;

samt enär genom förslagets antagande ej allenast de allmänna domstolarnes kompetens

skulle komma att utsträckas till en icke obetydlig del af sådana mål, hvilka

hittills i administrativ väg behandlats, utan äfven förändrade bestämmelser komma

att meddelas angående handläggningen af vissa frågor, grundande sig i författningar,

i hvilkas stiftande Riksdagen deltagit, har Kongl, Maj:t ansett Riksdagen böra

beredas tillfälle att i ämnet sig yttra; och vill Kongl. Maj:t alltså, på grund af

den för sådant fall i § 89 Regeringsformen meddelade bestämmelse, med öfverlemnande

af Siats-Rådets och Högsta Domstolens protokoll i frågan, härigenom

föreslå Riksdagen att antaga följande förslag till

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17.

3

Förordning angående förändrade bestämmelser i afseende å

behandlingen och fullföljden af vissa mål.

Med ändring af hittills gällande föreskrifter angående här nedan i denna

författning omförnrälte måls behandling och fullföljd, varder förordnadt som följer:

§ 1.

Nedan uppräknade mål komma, med upphörande af den beslutanderätt deri,

som hittills dels Våre Befallningshafvande dels Våre och Rikets Kammar-kollegium

eller Kammar-rätt tillkommit, att hädanefter af de allmänna domstolarne upptagas

och handläggas, nemligen tvister:

1.0) huruvida besittningsrätt till krononybyggen är förverkad eller eljest bör

upphöra samt om nyttjanderätt till kronoskär, stränder och holmar, som af Oss

blifvit till fiskes idkande upplåtne;

2.0) om beståndet och rätta tydningen af sådana tillståndsbref eller förordnanden,

genom hvilka någon Oss och Kronan tillhörig eller eljest af publik egenskap

varande fast egendom eller rättighet kommit under enskilt begagnande;

3.0) angående åtnjutande af de rättigheter, som i afseende å de till militära,

civil- eller ecklesiastik-staterne eller ad pios usus anslagne hemmans disponerande

och besittning kunna vederbörande vara förunnade;

4.0) om beståndet af tillförene skedda odlingar å de till menigheter upplatne

krono-, lands- och härads-allmänningar;

5:°) emellan församling eller enskilde hennes medlemmar, samt församlingens

presterskap, kyrkobetjening eller folkskolelärare om, huru och till hvad belopp de

senares löningsrättigheter skola enligt lag, fastställda löneregleringar eller särskilda

överenskommelser utgöras;

6:°) ora tydning och tillämpning af gällande bestämmelser rörande barnmorskors

och andre af kommuner aflönade personers löneförmåner;

7.0) emellan Oss och Kronan, å ena, samt allmänna inrättningar eller enskilda,

å andra sidan, eller emellan dylika inrättningar och enskilda inbördes, angående

de i Jordebokens kronokolumn upptagne hemmans och lägenheters egenskap

af boställe, bohemman, kyrkohemman, hospitals- eller barnhushemman och

dylikt, samt om orätt begagnade säteri-, rå- och rörs-, insockne- och öfrige frälsefriheter

derå;

8:o) emellan innevånare i stad om rättighet till den åt staden donerade

jord;

9:o) om jus patronatus i Skåne, Halland, Blekinge och Bohus län eger rum

samt om större eller mindre del af kronans tionde må patronrättigheten åtfölja;

10:o) om stubbe- och röjselrätt å hemman och lägenheter;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17.

U:o) om skyldighet att utgöra hamn-, bro-, väg-, färj-, eller andra den allmänna

rörelsen, enligt fastställda taxor, ålagda utgifter;

12:o) emellan kronans ordinarie uppbördsman och dem, hvilka under desses

uppbördsmanna ansvar haft befattning med allmänna medels indrifning, angående

redovisning för dessa;

13:o) angående försummadt fullgörande af sådana skyldigheter, som uti privilegier

blifvit städer, societeter, bolag eller enskilde personer ålagde i afseende å

någon af Oss eller Riksdagen dem förlänad inkomst eller rättighet; samt

14:o) sådana stridigheter emellan Göta kanalbolag å ena sidan och bolagets

direktion eller Staten å den andra, som i nådiga brefvet den 1 Februari 1836 afses.

Med undantag af de under N:o 9 omnämnde tvister angående jus patronatus,

hvilka, i likhet med hvad angående andra sadana tvister är stadgadt, skola

tillhöra vederbörande Hofrätts handläggning, komma öfriga i denna § omförmälte

mål att af första allmänna domstol å landet eller i stad upptagas, der de ej, till

följd af sin beskaffenhet, i exsekutiv väg behandlas.

§ 2-

Den, som icke åtnöjes med beslut, hvilket i fråga om åbo- och besittningsrätt

till Hvitfeldtska stipendii-inrättningens hemman och lägenheter blifvit af kuratorerne

för samma inrättning meddeladt, eger, för rättelses vinnande, att sist

inom trettio dagar efter det han af beslutet erhöll del, sitt anspråk hos Vårt och

Rikets Kammar-kollegium genom besvär fullfölja.

§ 3-

Framställes hos något af Våra och Rikets kollegier eller annan förvaltningsmyndighet

anspråk på aktoratsarvode eller anmärkningsprocent åt allmänna

medel eller rese- och traktamentsersättning, men anspråket eller någon del deraf

finnes icke vara af den ostridiga beskaffenhet att kunna omedelbart bifallas, skall,

derest den sökande inom 60 dagar efter derom erhållen underrättelse sådant yrkar,

anspråket, i hvad det ej blifvit godkändt, till Vår och Rikets Kammar-rätts afgörande

öfverlemnas; och böra för sådant ändamål handlingarne dit insändas.

§ 4.

Der vid behandling hos något af Våre och Rikets kollegier eller annan förvaltande

myndighet af sådan afskrifningsfråga, som i § 1 af Förordningen den 11

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17. 5

December 1830 omförmäles, anledning förekommer att förlusten tillskyndats genom

uraktlåten tillsyn, uteblifne anmärkningar vid inkomne räkenskaper eller annat felaktigt

förfarande af någon tjensteman, skall, ändå att felet ej anses af den svårare

beskaffenhet, som i § 3 al nämnda författning alses, malet, pa sätt der sägs,

till Yår och Rikets Kammar-rätts handläggning öfverlemnas.

§ 5.

Öfver de beslut, som af Vårt och Rikets Kammar-kollegium meddelas i

tvister om företräde till skatteköp eller till stadgad åbo- och besittningsrätt till

hemman eller lägenheter; så ock öfver Vår och Rikets Kammar-rätts beslut dels i

de uti 5 § af instruktionen för nämnde embetsverk den 15 Oktober 1831 ornförraälte

mål, hvilka hittills fått hos Oss i vederbörande Stats-departement fullföljas

och icke genom §1 här ofvan eller annat stadgande blifvit från Kammar-rättens domsrätt

undantagne, sådana afskrifnings- och afkortningsmål, i hvilka fråga ej är om

felaktigt, förfarande af någon embete- eller tjensteman, härunder likväl ej inbegripne;

dels i frågor om aktorats- eller anmärkningsprocent samt rese- och traktamentsersättuing;

dels ock i mål, som angå anmärkningar vid Stockholms förmyndarekammares

räkenskaper, skola underdåniga besvär, då sadana ifrågakomma, hädanefter

anföras hos Oss i Vår Justitie-revisions-expedition, under iakttagande af den

tid och de öfrige föreskrifter, som för besluteus öfverklagande nu gälla.

§ 6-

De i denna förordning meddelade bestämmelser skola ega tillämpning å

alla der omförmälte mål, som efter den anhängiggöras, samt

i fråga om de ärenden, hvilka i 2, 3, 4 och 5 §§ afses, jemväl å sådana, hvilka

vid sagde tid äro beroende på pröfning, de i 2 § nämnde åt kuratorerne lör Hvitfeldtska

stipendii-inrättningen, de i 3 och 4 §§ omförmälte af vederbörande kollegium

eller förvaltningsmyndighet och de, som i 5 § afses, af Kammar-kollegium

eller Kammar-rätten. “

I afseende på de inom Högsta Domstolen framställda anmärkningar emot

berörda förslag, så ock de erinringar, hvarmed dessa anmärkningar blifvit af Hans

Excellens Herr Justitie-statsministern bemötta, torde här icke erfoi’dras någon vidare

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17.

redogörelse än blott en hänvisning till hvad Statsrådets och Högsta Domstolens vid

den nadiga propositionen fogade protokoll i frågan innehålla.

Det hufvudsakliga i förslaget innefattas dels i 1 §, som afser att vissa hittills

i administrativ väg behandlade tvistefrågor skalle til! de allmänna domstolarne

öfverflyttas, och dels i 5 §, som går derpå ut att vissa andra af Kongl. Kammarkollegium

eller Kongl. Kammarrätten afgjorda mål, Indika för närvarande få hos

Kongl. Maj:t i Statsrådet fullföljas, skulle i sista instansen hänskjutas till Högsta

Domstolen.

Vid granskningen af förslagets 1 § har Utskottet för sin del funnit denna

paragraf vara antaglig, utom hvad angår 7:de punkten deri, som afser de i 8 § 3

mom. al Kongl. Maj:ts nådiga instruktion för Kammar-kollegium den 16 Februari

1838 omförmälda frågor om de i jordebokens kronokolumu upptagna hemmans och

lägenheters egenskap af boställe, bohemman, kyrkohemman, hospitals- eller baruhushemmnn

och dylikt, samt om oi''ätt, begagnade säteri-, rå- och rörs-, iusockneoch

öfriga frälsefriheter derå. Härvid förekommer nemligen, att, sedan olika åsigter

unuerstundom gjort sig gällande i afseende derå, huruvida tvister rörande kronans

eller vissa kyrkors eganderätt till jord, införd i jordebokens kronokolumn, borde

handläggas af domstolar eller af förvaltande embetsverk och myndigheter, Kongl.

Maj:t, efter Högsta Domstolens hörande, genom nådig skrifvelse till Kammarkollegium

den 31 Maj 1867 — Svensk Författnings-Samling N:o 45 — förklarat,

att hvad berörda punkt i instruktionen innehåller om behörighet för Kollegium att

besluta i frågor angående i jordebokens kronokolumn upptagna hemmans och lägenheters

egenskap af, bland annat, kyrkohemman, icke bör så förstås, att tvister derom,

huruvida eganderätten till jord af berörda beskaffenhet tillkommer antingen

kronan eller någon viss kyrka, må af Kollegium upptagas; och enligt hvad Kammarkollegium

i sammanhang med sitt i den nådiga propositionen omförmälda underdåniga

yttrande upplyst, har Kongl. Maj:t medelst tvänne nådiga bref den 27 April

1868 i särskilda mål förklarat berörda grundsats tillämplig jemväl beträffande andra

hemman än kyrkohemman. Kammar-kollegii kompetens i förevarande fall lärer

följaktligen inskränka sig till frågor, huruvida i jordebokens kronokolumn upptagna

hemman och lägenheter äro, med hänseende till kamerala förhållanden, att hänföra

till det ena eller andra slaget af jordnatur, samt om orätt begagnade säteri-,

rå- och rörs-, insockne och öfriga frälsefriheter derå*). Fn så beskaffad pröfning

torde lämpligen böra fortfarande förbehållas den administrativa myndigheten, och

det sa mycket heldre, som der äro att tillgå de för dylika frågors utredning erfordeiliga

handlingar, hvilket icke är förhållandet vid de allmänna domstolarne.

Kong], kungörelsen den 15 Juni 1833 stadgar, att den, som icke åtnöjes

. , D Biskopssäten åtnjuta lika friheter som det adliga ypperliga frälset; prestgårdar eea

xralsefrihet; vissa kapellansbol lika friheter som prestgårdar. Akademihemman äro fria från räntor

och tionde till kronan.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17. 7

med kuratorernes öfver Kong!, och Hvitfeldtska stipendii-inrättningens beslut i frågor

om åbo- och besittningsrätt till inrättningens hemman och lägenheter i Bohus län,

eger att sina besvär deröfver hos Kongl. Maj:t anföra. Enligt 2 § i Kongl. Maj/ts

förslag skulle i dessa frågor Kammar-kollegium blifva en mellaninstans, såsom förhållandet

är i tvister rörande åbo- och besittningsrätt till kronohemman. Den närmaste

anledningen, hvarför ett sådant stadgande föreslagits, torde emellertid vara

att söka deri, att man velat hänföra dessa frågor under den kategori af mål, der,

enligt o §, talan emot Kammar-kollegii beslut skulle fullföljas hos Kongl. Maj:t i

dess Justitie-revision. Frågan huruvida förslagets 2 § rnå antagas eller förkastas

synes derföre böra blifva beroende på det resultat, hvartill granskningen af 5 §

kan leda.

Enahanda är förhållandet med bestämmelserna i 3 och 4 §§, angående

hvilkas betydelse en närmare utredning här likväl torde vara påkallad.

Enligt 23 och 46 §§ i Kammarrättens instruktion af den 15 Oktober 1881,

jemförde med Kongl. brefvet den 5 Mars 1858, iiro Kammarrättens advokatfiskal och

vedeibörande anmärkningsföriattare tillförsäkrade aktorats- eller anmärkningsprocent

å allmänna medel, som efter deras åtal inflyta i kronans eller annan allmän kassa.

Om den förvaltande myndigheten vägrar att utbetala sådant arvode, tillhör det,

jemlikt Kongl. brefvet den 9 Mars 1849, Kammarrätten att afgöra huruvida arvodet

bör utgå eller ej. På grund af 5 § 12 mom. i instruktionen ankommer det på

Kammarrätten jemväl att pröfva besvär öfver General-tullstyrelsens resolutioner

i fråga om anmärkningsprocent. Men äfven i andra förvaltande verk, såsom

General-poststyrelsen och Fångvårdsstyrelsen, åtnjuta anmärkningsförfattare ifrågavarande

slags provision. Besvär öfver dessa myndigheters beslut rörande sådana

frågor fullföljas dock ej i Kammarrätten utan hos Kongl. Maj:t i Statsrådet. Besvär

öfver Kammarrättens beslut i dylika mål gå för närvarande likaledes till Regeringen,

men skulle, enligt förslagets 5 §, hädanefter hänskjutas till Högsta Domstolen.

Och blefve nu denna förändring genomförd, betingades deraf bestämmelserna

i 3 §, på det att icke besvär rörande beslut i likartade frågor skulle komma

att fullföljas i vissa fall hos Högsta Domstolen, i andra åter hos Statsstyrelsen.

Den i förslagets 4 § omförmälda Kongl. förordningen den 11 December 1830

stadgar, beträffande behandlingen af frågor om extra ordinarie afskrifningar, att

sådan afskrifning icke får beviljas i annat fall än då det varder utredt att förlusten

tillkommit utan någons förvållande, eller tillgång till förlustens ersättande brister

hos den, som är dertill lagligen förpligtad. Förvaltningsmyndigheternas utslag i

afskrifningsfrågor skola underställas Kammarrättens pröfning och besvärshänvisning

meddelas till Kammarrätten, så vida det icke är ett kollegium som meddelat utslaget.

År det ett kollegium, eger underställning icke rum, och besvär öfver utslaget

anföras då direkte hos Kongl. Maj:t i administrativ väg. Om likväl vid behandlingen

af en slik fråga hos ett kollegium det befinnes, att förlusten tillkommit

opaginerad Kontrollera mot PDF

•8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17.

genom tillgrepp eller förskingring eller genom åsidosatt kontroll af vederbörandet,

så att, utom förlustens ersättande, ansvar bör följa, skall kollegiet öfverlemma målet

till Kammarrättens afgörande. Emot verkställd afskrifning i kollegiet får Kammarrättens

revisionskontor eller advokatfiskal anföra besvär hos Kong], Maj:t. Såsom

af förslagets 5 § synes, är der afsedt, att talan emot Kammarrättens beslut i alla

afskrifningsmål, då fråga är om felaktigt förfarande af någon embets- eller tjensteman,

skulle fullföljas hos Högsta Domstolen. Om förslagets 5 § antoges utan förändring

af ofvannämnda stadganden i 1830 års förordning, blefve således följden,

att afskrifningsfrågor af likartad beskaffenhet komme att i sista band afgöras än

af Högsta Domstolen, än af Kongl. Maj;t i Statsrådet.

Hvad nu angår de i 5 § afsedda mål, så, äfven om man icke i allo kan

dela de inom Högsta Domstolen uttalade åsigter derom, att dessa mål skulle vara

af administrativ natur, torde dock böra medgifvas, att här är fråga om en lagskipningsgren,

der hos domaren tagas i anspråk speciela insigter i ämnen, mera

främmande för de allmänna domstolarnes verksamhet; der lagstiftningen har till

hufvudsaklig uppgift att ordna statens hushållnings- och förvaltningsangelägenheter,

och der den nu varande lagen i sitt sammanhang hvilar på förutsättningen af helt

andra än de i allmänna civillagen fastställda regler för bevisning och rättegångssätt

i öfrigt. De ifrågavarande besvärsmålens hänskjutande till Högsta Domstolen kunde

derföre, på sätt inom domstolen anmärkts, blifva äfventyrlig till sina följder, i anseende

till åtgärdens inflytande på den egentliga lagskipningen och densammas förblandning

af administrations- och privaträttens skiljaktiga grunder.

I detta afseende äro målen rörande bevillningstaxering, hvilka enligt bevillningsstadgan

fullföljas från pröfningskomité till Kammarrätten, egnade att påkalla

en synnerlig uppmärksamhet. Beskattningen, som genom bevillningstaxering egen

rum, verkställes från början af nämnder, hvilka endast inför det egna samvetet

äro ansvariga för sina beslut. Det ligger i sakens natur, att t. ex. en industriidkare,

som blifvit taxerad till alltför stor inkomst af sin rörelse, sällan, om ens

någonsin, kunde vinna rättelse, om dertill fordrades, att lian skulle styrka sin talan

medelst laggiltig bevisning enligt allmänna civillagens fordringar.

För öfrigt må erinras, att de kammarmål, hvilka äro af beskaffenhet att

mera ingripande beröra privaträttsliga förhållanden, redan äro hänskjutna till

Högsta Domstolen. I afseende på anvisningar till underdåniga besvärs anförande

öfver Kammarrättens utslag gäller nemligen, enligt 26 § i dess instruktion, den

grund, att alla balansmål, fiskaliska aktioner, frågor om obehöriga afkortningar och

afskrifning^'', overificerade kronorestantier med flera sådana ämnen, som innefatta

ett från lag och författningar afvikande förfarande, hvarå ansvar följa bör, hänvisas

till Justitie-revisionen; hvaremot uti de anmärkningsmål och flera förekommande

ärenden

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17. g

ärenden, der fråga uppkommit om ett olika förhållande rörande någon författning

rata mening och förstånd, besväranden bör hänvisas till vederbörande statsexpedition.

Ehuru Utskottet, på anförda skal, icke kan tillstyrka öfverflyttandet af

£v 1TZ15JK Ä

ledan nu skola hos Högsta Domstolen fullföljas, såsom fattigvårds mål m fl af

SJsselsatteJsig «ea Ä deri™!''

1 (-P adan mynd,6bet- En så beskaffad lösning af frågan

konwner Utskottet ^sitt^ngå*1 i 1 afecende *"“* ^ icke till
på

grund af hvad nu anfördt blifvit får Utskottet hemställa,

att Riksdagen, med förklarande att Kongl. Maj:ts förevarande

nadiga proposition icke kan i sin helhet bifallas, måtte för

sm del besluta eu författning, så lydande:

■ i 1For?,^dnir,g ai)gäeiule förändrade bestämmelser i afseende

a behandlingen af vissa mål.

Med ändring af hittills gällande föreskrifter angående nedan

omförmäla måls behandling, varder förordnadt som följer:

Nedan uppräknade mål komma, med upphörande af den

beslutanderatt deri, som hittills dels Våre Befallningshafvande

dels Vare och Rikets Kammar-kollegium eller Kammar-rätt

i ommi , att hädanefter af de allmänna domstolarne upptagas

och handläggas, nemligen tvister:

Do) huruvida besittningsrätt till krononybyggen är förverkad

eller eljest bör upphöra samt om nyttjanderätt till

kronoskar, strander och holmar, som af Oss blifvit till fiskes

idkande upplåta;

/=°) om beståndet och rätta tydningen af sådana tillståndsbref

eller förordnanden, genom hvilka någon Oss och

lonan tillhörig eller eljest af publik egenskap varande fast

egendom eller rättighet kommit under enskilt begagnande;

B:o) angående åtnjutande af de rättigheter, som i afseen
7?

■/ rn t/ i j n a de tj lmlltara’ clvl1'' eIler ecklesiastik-staterna eller ad

Bill. till Riksd. Prof, 1874. 7 Sami. 8 Höft. <>

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17.

plös usus anslagne hemmans disponerande och besittning kunna

vederbörande vara förunnade;

4:o) om beståndet af tillförene skedda odlingar å de till

menigheter upplåtne krono-, lands- och häradsallmänningar;

5:o) emellan församling eller enskilde hennes medlemmar,

samt församlingens presterskap, kyrkobetjening eller folkskolelärare

om, huru och till hvad belopp de senares löningsrättigheter

skola enligt lag, fastställda löneregleringar eller

särskilda öfverenskommelser utgöras;

6:o) om tydning och tillämpning af gällande bestämmelser

rörande barnmorskors och andre af kommuner aflönade personers

löneförmåner;

7:o) emellan innevånare i stad om rättighet till den åt

staden donerade jord;

8:o) om jus patronatus i Skåne, Halland, Blekinge och

Bohus län eger rum samt om större eller mindre del af kronans

tionde må patronrättigheten åtfölja;

9:o) om stubbe- och röjselrätt å hemman och lägenheter;

I0:o) om skyldighet att utgöra hamn-, bro-, väg-, färj-,

eller andra den allmänna rörelsen, enligt fastställda taxor,

ålagda afgifter;

ll:o) emellan kronans ordinarie uppbördsman oco dem,

hvilka under desses uppbördsmanna ansvar haft befattning

med allmänna medels indrifning, angående redovisning för

dessa;

12:o) angående försummad t fullgörande åt sådana skyldigheter,

som uti privilegier blifvit städer, societeter, bolag eller

enskilde personer älagde i afseende å någon af Oss eller Riksdagen

dem förlänad inkomst eller rättighet, samt

13:o) sådana stridigheter emellan Göta kanalbolag å ena

sidan och bolagets direktion eller staten å den andra, som i

nådiga brefvet den 1 Februari 1836 afses.

Med undantag af de under N:o 8 omnämnde tvister angående

jus patronatus, hvilka, i likhet med hvad angående andra

sådana tvister är stadgadt, skola tillhöra vederbörande

Hofrätts handläggning, komma öfriga i denna författning om
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17

11

förmälda mål att af första allmänna domstol å landet eller i

stad upptagas, der de ej, till följd af sin beskaffenhet, i exsekutiv

väg behandlas.

Denna förordning skall ega tillämpning å alla der omförmälda

mål, som efter den anhängiggöra?.

Stockholm den 20 Mars 1874.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Reservationer:

af Herrar von Gegerfelt, Friherre Wrede, Hasselrot och N. Petersson,

hvilka yrkade bifall till den Kongl. propositionen; samt

af Herr von Sydow: “I afseende på 1, 2, 3, 4 och 6''§§ i det af Kongl. Maj:t

framlagda författningsförslag, hemställer jag att Kongl. Maj:ts proposition måtte varda

bifallen.

Beträffande 5 § i sam ma förslag så, enär de till Kammarrättens handläggning,

enligt 5 § 10 mom. i dess instruktion af den 15 Oktober 1831, hörande

mål, som innefatta besvär öfver Pröfningskomitéernas beslut i taxeringsärenden,

efter min uppfattning äro af ren administrativ natur, anser jag dessa mål böra

undantagas från dem, som från Kammarrätten skola i Högsta Domstolen fullföljas;

hvaremot jag i öfrigt tillstyrker bifall till den Kongl. propositionen äfven i afseende

på denna paragraf".

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.